Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 72
Förlag: Nypon förlag
Baksidestext:
Vad fan är det här för något?
Är det här ett skämt eller?
Jag ska anmäla dig.
U sick fuck.
Jag tror att jag set den filmen. Alla är döda, det är det som är twisten.
Frans och hans mamma flyttar till ett litet rött hus i Norrland. Här finns inget som påminner om pappa som blev sjuk och dog.
Men snart börjar Frans drömma otäcka drömmar. Har de med flickan med det röda håret att göra?
Och varför får han så konstiga notiser på Snap?
Mina tankar:
Detta är en bok i serien Skräck på SoMe. Detta är den fjärde boken i ordningen och författaren har precis kommit ut med den sjätte boken.
Alla böckerna i serien är fristående, de har det gemensamma att det är skräck och att ämnena på något sätt rör det sociala media som konstant flödar runt oss nu i tid och otid. Dessa vanor som vi fått har författaren tagit och lagt till en tvist med skräck.
En annan sak med böckerna är att de är skrivna på ett sätt som kallas lättläst. Det betyder att böckernas utformning när det kommer till det språkliga riktar sig först och främst till de som av någon anledning har svårt att läsa, som till exempel om det är att man inte behärskar det svenska språket till fulla eller att man har koncentrationssvårigheter när det kommer till att läsa.
En lite grovdragen förklaring till lättlästa böcker är att de inte är så långa, man skulle kunna se denna som mera en novell är en roman. Historien som utspelar sig i boken är linjär, alltså hoppar inte fram och tillbaka i tiden och antalet karaktärer att hålla koll på är nere till det minimala. Samtidigt så går inte handlingen ut i många sidospår, den håller sig till huvudtråden.
Vi har här en kille, i tonåren, som har förlorat sin pappa. Han och hans mamma flyttar till Norrland för att starta om. Han har alltid varit lite utanför det sociala när det kommer till vänner, när han en dag är vid en sjö nära deras hur så möter han en flicka, något verkar lite udda med henne men han kan inte sätta fingret på det. De möts vid sjön några gånger. En dag när han kommer till en öde stuga går han in i den och tar några foton som han lägger ut på Snapchat, det är då allt börjar ändra sig.
Helena har fått ihop en historia som är medryckande och både skrämmande och på ett sätt sorlig men ändå fin. Skall inte avslöja så mycket av handlingen, men på dessa få sidor som boken består av tycker jag att hon har lyckats med att på med mycket när det kommer till känslor till det skrämmande, både övernaturligt och livets gång.
Det är skräck men den kommer troligen inte få dig att bita på naglarna och rycka till av minsta ljud. Och det är just det med skräck, ibland är det inte meningen att man skall bli skrämd, ibland så skall man bara få rysa eller till och med mysa av det rysliga. Och ibland skall den bara ligga som grund för en bra historia.
Boken riktar sig huvudsakligen till barn i ålder 9-12, men jag som vuxen och älskare av skräck fann boken och dess historia medryckande och underhållande. Det enklare språket och den mera rakare handlingen gjorde att boken kändes som en bra avkoppling om man känner för en läsning som inte kräver allt för mycket koncentration av läsaren utan man vill bara fly bort från verkligheten för stunden, låta tankarna få rinna fritt.
Så jag rekommenderar den till först och främst barn som dras till det mera rysliga, men även till vuxna som vill ha just en lättsam men underhållande läsning. Jag har läst en bok tidigare i denna serie, men skall absolut läsa de återstående.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Orkidépojken
Skarp
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar