Titel: Vena Amoris
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 286
Förlag: Lind & Co
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
En kvinnomördare slår till strax före högsäsongen i den idylliska Staden vid Sveriges största badbalja.
Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare utsätts för hård press under några hektiska sommardagar. Den iskalle gärningsmannen lämnar efter sig ett avsiktligt spår som i hög grad förbryllar polisen: en makaber hänvisning till kärleken. Vad avses med det kryptiska budskapet? Är ledtråden utplacerad enbart för att vilseleda eller handlar det om ett verkligt motiv?
Mina tankar:
Björn Hellberg är nog ingen person som behöver någon närmare presentation, han är mer eller mindre känd på något sätt för hela Sverige, om det är från tv eller hans böcker. Han har nu skrivit cirka sextio böcker och mer än hälften av dem är deckare och då nästan uteslutande om kommissarie Sten Wall. Denna bok kom ut 2022.
Med så många böcker i bagaget så kan man tänka sig att Hellberg har funnit sin stil, i starten av en författarkarriär så brukar författaren utveckla sig när det kommer till stil och språk. Vilket även Hellberg mer eller mindre gjorde med sina första böcker. Men även i de första så känner man att han mer eller mindre hade sitt när det kom till språket, han har varit journalist sedan unga år och har alltid jobbar med att skriva, så på den vägen hittat han nog sin berättarröst lite innan han ens började skriva böcker.
Nu menar jag inte att Hellberg inte utvecklas i sina böcker. Men han har en viss jargong i dem som han inte släpper och har man läst en så kommer man känna igen sig de alla andra av hans böcker som man läser. Det är dock ämnet som leder till mord som skiljer sig böckerna åt.
Stilen är att han inte skriver blodigt eller våldsamt, även om minst, om jag inte tar fel, två personer dör i varje bok, ibland på riktigt brutala sätt, han bara inte beskriver dem så grafiskt. Språket är lättsamt samtidigt som det har en viss tyngd när det kommer till det språkliga, Hellberg gillar att leka med orden, vilket man känner igen från hans tid när han medverkade i På spåret. Även om det är allvarliga saker som utspelar sig så finns det i böckerna en underfundig humor som ligger för att lätta upp stämningen något. Man sitter inte och gapskrattar men det dras absolut i smilbandet i mellan åt.
En annan sak är att hans böcker är tidlösa, med det menar jag att han aldrig tar upp aktuella ämnen som orsaker som leder fram till morden. Flera spänningsförfattare vill hänga med i tiden och lyfta fram just det ämnen som är på allas tunga nu. Hellberg har valt att gå en annan väg och det är att orsakerna som leder fram morden är mera äldre och mera neutrala ämnen. Det kan röra sig om svartsjuka av någon anledning eller rent hat mot någon annan, alltså tidlösa orsaker. Detta gör att hans böcker ligger alltid rätt i tiden för just detta blir aldrig gammalt, även om det på ett sätt är det.
Böckerna om Sten Wall är även fristående, även om det är en handfull karaktärer som återkommer i böckerna så är varje bok ett eget fall i sig och det finns ingen direkt röd tråd i böckerna där man får hänga med hur karaktärernas privatliv utvecklas. Detta är bra för man kan hoppa in och läsa precis vilken bok man känner för utan att känna att man missar något.
Nu har jag inte sagt så mycket om just denna bok men ändå har jag på ett sätt beskrivit denna bok. För har man läst ett antal av hans andra böcker och man har gillat dem så vet jag precis vad man har sig att förvänta sig här, det vill säga allt det som jag nämnt här ovan. Att ta upp hans bok är som att återse en gammal bekant, en som aldrig sviker en och som man vet vad man har sig att förvänta sig. Även denna bok bjuder på detta, Hellberg har absolut inte tappat stilen och han bjuder på en underhållande lässtund.
Jag rekommenderar denna till alla som läst, om inte alla i alla fall några av hans tidigare böcker och har uppskattat jargongen. Man kommer känna igen sig i denna och ibland är det härligt att veta vad man har framför sig, lite som att man äter en favoriträtt om och om igen, man vet precis hur den kommer att smaka. Om man inte har läst en bok av Hellberg ännu så rekommenderar jag den till att som vill ha en deckare som bjuder på spänning på ett lite mera mjukare sätt, men ändå inte så mjukt att det blir en mysdeckare, och har ett gäng härliga karaktärer som man gärna vill hänga med för en stund. Språket är lättsamt och handlingen flyter på bra, samtidigt som han bjuder på en deckargåta, allt kryddat med en dos humor.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar