Lena Ljungdahl & Anna Jinghede: Dödens hand

Titel: Dödens hand
Författare: Lena Ljungdahl & Anna Jinghede
Sidantal: 416
Förlag: Bookmark

Baksidestext:

Försvinnandet av en miljonärshustru engagerar medierna, samtidigt som ett brutalt mord i en trappuppgång landar hos spanaren Nikki Kahn och hennes kollegor på Grova brott. Själva mordet har bevittnats av en granne genom ett dörrtitthål och offret visar sig sakna fyra fingrar. När miljonärshustrun påträffas död, och även hon med kapade fingrar, måste utredarna hitta sambandet mellan de två brotten. Misstankarna att det rör sig om en seriemördare gör att jakten blir en kamp mot tiden, på liv och död.

Mina tankar:

Detta är andra delen om Nikki Kahn och de andra på Grova brott. Den första delen heter Någon måste dö.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få med sig det mesta när det kommer till de centrala karaktärernas bakgrunder samt relationer till varandra.

I den första boken så blev det lite av en halvt privat utredning av ett dödsfall då Nikki Kahns syster hittas död på ett hotellrum, något som avskrivs snabbt men Nikki känner att det är något som inte stämmer. Hon startade då en egen utredning.

Här däremot så följer vi en mera traditionell utredning och då vill jag verkligen poängtera att vikten ligger på utredning. Båda författarna har en bakgrund inom polisväsendet och denna erfarenhet använder dem till att bygga upp en autentisk uppbyggnad av en utredning. Troligen har de filat lite på sanningen för att hålla uppe flytet och spänningen i handlingen, men tillvägagången misstänker jag är så sann som den kan bli.

Det är tekniskt när det kommer till dessa bitar men de väver in det så bra i handlingen och på ett lättsamt sätt att det går att ta till sig även om man saknar kunskaper inom ämnet. De visar att de inte bara kan ämnena utan kan även förmedla kunskapen.

Det är skönt på ett sätt att denna skiljer sig lite från första boken, hade nog blivit lite knepigt och känts tvingat att få ihop det om Nikki i varje bok skulle gå emot sitt yrke och köra en privatutredning. Här får vi se henne i hennes yrkesroll till hundra procent och samtidigt får vi se hur gruppen jobbar tillsammans.

Författarna har fått till en bra handling som är spännande och intressant, man vill vet hur det ligger till. Deras gemensamma språk är lätt att ta till sig och det är bra flyt i det samtidigt som det är beskrivande och målande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som känns fräsch samtidigt som den går i igenkännbara spår. Spänning och underhållning utlovas samtidigt som den har ett djup.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Någon måste dö (Nikki Kahn #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Leffe Grimwalker & Alex Storm: Kingpin

Titel: Kingpin
Författare: Leffe Grimwalker
Sidantal: 297
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Alex Storm sitter bakom lås och bom i Kumlafängelset, iklädd rollen som Kingpin, den som styr Stockholms undre värld. Och allt är den hämningslösa polisen Bella Stassis fel. Alex är hennes informatör och de dras till varandra. Men det är komplicerat.

Alex uppdrag är att infiltrera en misstänkt terroristcell, som snart visar sig vara något värre. Och utanför murarna håller den verkliga Kingpin i hemlighet på att ta över. Alex måste snabbt lisa ut vem det är, innan han och en hämndlysten Ma faller offer för fiendens kulor.

Bella Stassi har sina egna problem. Någon är ute efter henne och Alex är svår att kontrollera. Vilka ligger egentligen bakom den hemlighetsfulla Omegagruppen, och varför försöker hennes chef hindra henne från att avslöja Kingpin?

Mina tankar:

Detta är den tionde boken i Alex Storm, bilhandlaren som blev triadledare. Denna kom ut 2023

Jag rekommenderar starkt att man läser serien från början för att förstå allt som har hänt, i början av boken så finns en sammanfattning om de viktigast bitarna som hänt i de föregående delarna. Ser detta mera som en uppfriskning av minnet i stället för att man skall kunna hoppa in i serien.

Om man har läst någon tidigare så vet man stilen i denna serie. Det är så att säga fullt öst från första sidan till sista, det finns knappt en död sekund som låter en andas. Det händer något hela tiden och all onödig utfyllnad är bortslipad, man lämnar bara kvar det väsentliga bakgrunden för att kunna måla upp handlingen.

Både språkligt och berättarmässigt så känns det som man brukar säga filmiskt och jag ser hela denna serie som en tv-serie och varje bok är ett eller flera avsnitt. Om det är något som Leffe Grimwalker bemästrar så är det att fånga läsarens intresse, han kör med alla knepen. Cliffhangers och karaktärer som har drag som är extrema, tänk 80-tals action där både hjältar och skurkar är mer eller mindre blir nidbilder av sig själva, men allt med glimten i ögat så att man omfamnar det med glädje.

Våld är något som både Leffe och hans karaktärer inte undviker, det kanske är på gränsen av glorifierande men jag tycker att Leffe håller sig på rätt sida och våldet är motiverat och hjälper till på ett sätt att beskriva dragen av karaktärerna.

Är då detta samma sak som i de tidigare böckerna? Är det en upprepning? Delvis så kan man säga ja på detta, man känner igen väldigt mycket från tidigare böcker, men det finns element i handlingen som även för den stora röda tråden framåt, saker kommer upp till ytan, kanske nya frågor uppstår som såklart nya problem. Även en del nya karaktärer kommer fram i ljuset, några som till och med kommer i egen bok då denna serie även har spinoffer som skrivs av andra författare.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fartfylld, våldsam och underhållande spänningsroman, en rent ut sagt actionrökare till bok.

Omdömen om tidigare böcker i serien:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Kastvindar (Alex Storm #2) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Stormfödd (Alex Storm #3) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Isstorm (Alex Storm #4) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Krigsvindar (Alex Storm #5) (Leffe Grimwalker)
Blodregn (Alex Storm #6) (Leffe Grimwalker)
Nemesis (Alex Storm #7) (Ramona Ivener)
Fenix (Alex Storm #8) (Leffe Grimwalker)
Stormbarn (Alex Storm #9) (Anna Granlund)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Swendsén: Ikona: Ledsagarljus

Titel: Ikona: Ledsagarljus
Författare: Björn Swendsén
Sidantal: 414
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

I århundraden har oförklarliga varelser av sten attackerat den isolerade staden Everholde. Bakom de röda murarna lever sextusen människor, som alltid försvarats av de långa, kraftfulla och nästan odödliga regirerna, bosatta i borgen ovanför. Byborna har dock fått betala ett högt pris för beskyddet.

Av flera generationer återstår bara fyra syskon, som nu endast visar sig när någon ska dömas. Den yngsta, Jaye, vill inte uppleva mer orättvisor och gör vad som helst för att få sin familj att ge upp de grymma traditionerna.

Det är tidig vinter i dalen, och anfallen från de mystiska varelserna verkar för första gången ha upphört helt. Remy och de andra i motståndsgruppen har fått nog av förtrycket från regirerna och planerar ett riskfyllt attentat.

Samtidigt viskas det om folk som har försvunnit från staden, och om något nytt som närmar sig.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första i en serie. Det är fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt. När jag sökte på författaren så verkar det som att han gett ut två serietidningar som verkar vara förgrunden till denna bok, i alla fall så utläser jag att det är samma handling.

Vad vi har här är något som måste klassas som episka fantasy, men måste säga att den verkligen inte följer någon av de vanliga standarelementen när det kommer till denna genre. Den kanske inte är helt förnyande men den har absolut en del intressanta vinklar och något som känns nyskapande eller i alla fall inte allt för ofta använt.

När det kommer till världsbygget, vilket man gärna vill se på när det kommer till fantasy, så ligger det ett stort arbete bakom detta, i alla fall så känns det så. När man träder in i bokens värld så känns det som den har en gedigen historia bakom sig, det är inget som författaren hittar på längs vägen utan är igenomtänkt flera varv om.

Jag skulle vilja säga att denna bok är slutet på något, ett kapitel i världens historia, samtidigt som det kanske är starten på ett nytt kapitel. Till en början är det mycket som har hänt och håller på att hända. Vi läsare förstår inte allt till en början men bitvis så dras vi in i handlingen och förstår mer och mer. Skulle inte förvåna mig om författaren har skrivit en stor avhandling om händelser som skett innan det som vi träder in i.

Det som slår mig när jag läser denna bok är att det inte direkt finns någon uppenbar sida som är god eller ond. Allt är en enda gråzon och det läggs fram på ett sådant sätt att man förstår båda sidorna. Det kan till och med vara så att en del saker som läggs fram under handlingens gång får en att se allt i ett nytt ljus.

När det kommer till språket så är det beskrivande och inlevande när det kommer till karaktärers språk och deras agerande. När det kommer till bakgrund så kan det kännas lite tungläst, men detta är något nödvändigt för att få en bild över hur det är i denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en episka fantasy som delvis går sin egen väg och har en gedigen bakgrundshistoria.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Jenny Rogneby: Medlaren

Titel: Medlaren
Författare: Jenny Rogneby
Sidantal: 487
Förlag: Ordfront

Baksidestext:

En kvinna blir brutalt våldtagen efter en utekväll med en väninna. Våldtäktsmannen döms och avtjänar sitt straff i "sexbunkern" på Norrtäljeanstalten. När frigivning närmar sig kopplas medlaren Angela Lans in. Hon har blivit utsedd att driva ett pilotprojekt där medling vid brott för första gången ska hållas mellan vuxna. Gärningsmannen och offret erbjuds en möjlighet att träffas igen och tala om händelsen.

Mötet bli laddat, och snart inser Angela att det är något som inte stämmer. Vad var det egentligen som hände den där natten? Mot medlingens principer börjar hon själv gräva i fallet och gör flera oväntade upptäckter som sätter våldtäkten i ett helt nytt ljus. Motvilligt tvingas hon ställa sig frågan: Vem är egentligen offer och vem är förövare?

Mina tankar:

Detta är den första delen om medlaren Angela Lans, den kom ut 2022.

Rogneby har tidigare skrivit fem böcker om Leona och har man läst dessa så vet man att författaren gillar att gå lite egna vägar med sina karaktärer och även då stilen i böckerna. Leona är till exempel en komplex polis som står på båda sidorna av lagen, av vissa orsaker.

Även i denna serie så har vi något som man troligen inte stött på så många gånger, själv kan jag inte minnas en bok som jag läst eller ens hört talas om. Huvudkaraktären är en så kallad medlare och det är en person som medlar mellan brottsoffer och gärningspersonen, detta efter att straffet har avtjänats. Detta skall hjälpa båda parterna att gå vidare i livet och förhoppningsvis ge något positivt tillbaka.

Här har vi en kvinna som blivit våldtagen i sitt hem, mannen dömdes och nu är det dags för frigivning. Detta blir det första fallet för Angela och det är ett testförsök för att se om det är värt att föra detta projekt vidare i Sverige. Hon har en stor press på sig då många ögon är på henne.

Rogneby har fått till en riktig bra handling och en intressant vinkling. Det är informativt och bra driv i språket. Har man läst böckerna om Leona så kommer man verkligen inte bli besviken på denna. Det är en något annan stil men man känner väl igen kvalitén.

Detta fall i boken är baserad på ett verkligt fall och jag kan säga att jag anade delvis hur det låg till, tack vare en annan bok som jag läst som jag misstänker är inspirerad av samma fall. I alla fall vet jag att även den författaren är inspirerad av ett verkligt fall. Säger inte vem för att inte avslöja för mycket av denna bok. Men att jag kunde ana mig till detta gjorde absolut ingenting, handlingen är så gripande och välberättad att man sugs in i den.

Nu vill jag inte läsa in allt för mycket när det kommer till vad som återspeglas av författaren när jag läser en bok. Men jag fick en känsla av att bitar av huvudkaraktärens liv, så som hon blir bemött av samhället på grund av sin etniska härkomst, är en återspegling av författarens erfarenheter. Oavsett om det nu är så eller om det är taget från andras erfarenheter så skäms man över hur det är i samhället.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare som kommer med en ny vinkel. Ett bra språk och intressanta karaktärer. Ska bli intressant att se hur serien utvecklar sig i de andra delarna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Leona - Tärningen är kastad (Leona #1)
Leona - Alla medel tillåtna (Leona #2)
Leona - Utan mänskligt värde (Leona #3)
Leona - Ur aska i eld (Leona #4)
Leona - Öga för öga (Leona #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Mats Ahlstedt: Fruktans hus

Titel: Fruktans hus
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 312
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Maja och Mikael tänker köpa ett hus vid sjön Mjörn utanför Göteborg. De förra ägarna till det gamla huset blev brutalt mördade och polisen lyckades aldrig lösa fallet. Huset har nu stått tomt i två år. Därför är priset lågt och Maja och Mikael bestämmer sig för att slå till.

Första natten upptäcker Mikael att en tonårsflicka gömmer sig på vinden. Hon flyr och hittas kort därefter mördad. Den unga tjejen har rymt från ett HVB-hem i närheten där hon behandlats för sitt drogmissbruk. Ytterligare en flicka från hemmet omkommer och en annan försvinner spårlöst.

Fatima Wallinder, utredare vid Göteborgspolisen, tar sig an fallet och hittar en låda med potensmedel i husets källare. Spåren leder till illegal läkemedelsförsäljning som drivs av en svensk man i Marbella. Vem är han? Finns det ett samband mellan dubbelmordet och tjejerna på HVB-hemmet? Och vad är det för hemligt ordenssällskap en av de intagna pratar om?

Mina tankar:

Detta är den tionde boken om Fatima Wallinder och de andra poliserna i Göteborg. De tidigare delarna heter Dödsängeln, Violinisten, Den röda damcykeln, Mordet på Ragnhildsholmen, Dömd för livet, Dockmakarens dotter, Trasdockorna, Ondskans spår och Den sista vilan. Denna kom ut 2018.

Boken går att läsa fristående men det är ingenting som jag rekommenderar, för att förstå de olika återkommande personerna så lönar det sig att läsa böckerna i rätt ordning. Även om varje bok har ett avslutande fall så är det en del röda trådar som rör de centrala karaktärernas liv och deras relationer till varandra.

Jag har sagt det förut och säger det igen, Mats Ahlstedt är ett säkert kort om man vill ha en spännande deckare som har en intrig som griper tag i en och har en djupare mening samtidigt som det är ett högt driv i själva handlingen. Det händer något hela tiden. Denna bok är verkligen inget undantag och det är ett bra hantverk när det kommer till handling och språk.

Mats tar ofta upp samhällsrelaterade problem som är mer eller mindre tidlösa, även om man formar dem så att de är med i tiden. Det finns en eftertänksamhet i fallet som han lägger fram i varje bok och ofta får det en att tänka efter hur det är i samhället. Just denna bok måste jag säga kan vara en av de mörkaste som han har skrivit när det kommer till ämnet, vill inte säga något mera än detta.

Nu när det är tionde boken i serien så kan man komma att ställa sig frågan om han börjar upprepa sig, risken finns ju att ju fler böcker i en serie så ökar chansen till upprepning. Men här får jag säga att han inte gör detta, självklart finns det bitar som känns igen från tidigare böcker i serien, men det är mera så att man känner igen sig och vet att man läser en bok av Mats Ahlstedt. Tycker att annars så håller han varje del i serien avskild från varandra och det är nya vinklar och fall.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättläst deckare som ändå har ett djup, med korta kapitel och driv i handlingen så är det en bok som man lätt och gärna slukar.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
Dömd för livet (Sören Högström och Fatima Wallinder #5)
Dockmakarens dotter (Sören Högström och Fatima Wallinder #6)
Trasdockorna (Sören Högström och Fatima Wallinder #7
Ondskans spår (Sören Högström och Fatima Wallinder #8)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Den sista vilan (Fatima Wallinder #9)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Trojanen (Ella Werner #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Morgan Lundberg: Den brinnande petunian

Titel: Den brinnande petunian
Författare: Morgan Lundberg
Sidantal: 325
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

När änkan Amalia hittar en naken man med minnesförlust vid sin brevlåda ger hon honom kläder och bjuder in på te. Mannen kallar sig för Gabriel och visar sig vara starten på ett oväntat äventyr.

Några dagar senare börjar hennes petunia brinna och Amalia får ett viktigt uppdrag. Emot sig har hon en mirakelutredare utsänd av självaste påven, en granne som verkar vara besatt av en demon och skeptiska bybor. Amalia vänder sig till barnbarnet Martina för hjälp.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok.

Det är en svårplacerad bok när det kommer till genre, det är lite som den doppar sina tår i många olika bäckar. Huvudsakligen är det en feelgood med inslag av fantastik i form av en religionskådning med änglar och demoner.

Boken är varm på ett slag, handlingen puttrat på mysigt på ett svenskt sätt som jag inte kan sätta fingret på men har en känsla av. Humor ligger där också och puttrar på, det är en slags finurlig humor som finns mellan raderna.

Samtidigt så tar den upp, på ett lättsamt sätt, poängen, eller om man skall säga bristerna, med religion. Här menas det att bibeln är förlegad, den har inte uppdaterats på tvåtusen år. Nu tycker Gud att det är dags för detta, samtidigt anser han att feltolkningar skall rättas till och oklarheter förklaras bättre.

Boken blir också en slags berättelse om att sent i livet hitta nya meningar med just sitt liv. Amalias liv har rullat på i sin sakta gång ända till den dagen en naken man befinner sig utanför hennes hus och strax därefter så börjar hennes petunia brinna och prata med henne.

Boken är inte någon kristen predikan men den är heller inte något som vill smutskasta någon religion eller de som tror på den. Det är en tänkvärd och underhållande berättelse.

Ibland så mörknar berättelsen till och det blir näst intill små stunder av skräck när det hettar till och demoner och ritualer kommer i centrum. I mitt tycke så gillade jag dessa bitar mest då jag har en förkärlek till skräcken, hade inte sagt nej till mer av detta, men det är en ren smaksak.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en småputtrande feelgood om livet och dess gång med religion i centrum.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Albinon

Titel: Albinon
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 415
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Vattenfestivalen 1997. Polisen Tomas Wolf har tagit sina barn på en båttävling i Stockholm när ett lik flyter upp framför åskådarnas ögon. På den döde upptäcks en halvt bortskrapad tatuering som Tomas vagt känner igen från sin tid som FN-soldat på Balkan.

Samtidigt tar journalisten Vera Berg emot en automatkarbin på en ödslig parkeringsplats i Malmö. Hon ska visa för läsarna hur lätt det är att köpa vapen. Affären för henne vidare till de kriminella MC-gäng hon tidigare haft kontakt med.

Från varsitt håll nystar Tomas och Vera i en härva som leder mot ett uppblossande krig mellan juggemaffian och MC-gängen. Och innan sommaren övergått i höst blåser det upp till full storm.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien Skymningsland. De tidigare delarna heter Till minne av en mördare, Skammens väg och Nomaden.

Jag rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrund och deras relation till varandra och hur det förändras under resans gång.

Serien utspelar sig tillbaka i tiden, den första boken utspelade sig 1994 och nu i fjärde boken är vi framme vid 1997. Internet och mobiltelefoner är nymodigheter men det förekommer, tänker att den yngre generationen som är uppvuxen med detta har nog svårt att föreställa sig en värld utan eller i alla fall begränsat när det kommer till tekniker. Jag tycker att författarna får till en bra bild om hur det såg ut då och levde man på den tiden så kommer man att känna igen sig med saker som de nämner.

Likt de tidigare delarna så är det ett högt tempo och det händer något hela tiden. När det kommer till handlingen så ligger den dokumentärt rätt i tiden för 1997. MC-krig och juggemaffian ligger i centrum av handlingen. Just i denna så blir det en rätt så personlig händelse för Tomas Wolf och saker ställer sig på sin spets för honom och han har svåra val att göra.

Samtidigt så följer vi Vera och hennes kamp inom tidningsvärlden, som är mansdominerande som inte gillar att kvinnor visar sina framfötter. Men hon ger sig inte så lätt och är beredd att gå långt för att få fram sina scoop. Detta leder henne till farligheter.

Det är spännande och underhållande historia som målas upp här, men det är även en slags dokumentär om tiden den utspelar sig. Författarna har smart och smidigt vävt in riktiga händelser som gör att hela handlingen förankrar sig i tiden som den utspelar sig. Det kan vara att någon av karaktärerna befann sig i närheten av en brand eller en explosion som verkligen har hänt. Ibland är det något som bara nämns i förbifarten och ibland har de en lite större roll. Detta gör att i alla fall jag fick en känsla av att hela boken kan ha hänt.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande bok som även återspeglar en försvunnen tid, för även om vi pratar om knappa trettio år så har det hänt mycket i världen. Välskriven och underhållande och lika bra som de tidigare i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)
Skammens väg (Skymningsland #2)
Nomaden (Skymningsland #3)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)
Bestseller (Vanessa Frank #6)
Ingen (Vanessa Frank #7)

[Johannes Selåker]

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Cecilia Sahlström: Irrvägar

Titel: Irrvägar
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 389
Förlag: Saga Egmont/Stellar Förlag

Baksidestext:

På sin femtionde födelsedag hamnar Malmöpolisen Rakel Vrede i en situation som hon aldrig kunnat föreställa sig. Just som hon själv befinner sig i området inträffar en explosion vid stadens största kyrka, Sankt Petri. Målet för attentatet är ett möte mellan judar, muslimer och medlemmar ur Svenska Kyrkan. Att utredningen kommer ske långt över Rakels huvud förstår hon direkt, men det dröjer inte länge förrän ett mystiskt mordfall landar på hennes skrivbord. En ung syrisk man har skjutits till döds i en park - och han visar sig snart ha en koppling till den imam som dödats i sprängningen. Kan mordet rentav ha något med terrordådet att göra?

Att behöva arbeta tillsammans med andra människor är en utmaning för Rakel. Att tvingas göra det med Säpo i hasorna är etter värre. Och ju djupare in i utredningen hon kommer, desto säkrare blir hon på att det är något med de två fallen som inte stämmer. Kan hon verkligen lita på kollegorna vid säkerhetspolisen? Och kommer någon att tro henne om hon ger sina tvivel till känna?

Mina tankar:

Detta är den första delen om polisen Rakel Vrede. Denna kom ut 2022.

Här introducerar författaren läsarna för en ny karaktär, hon har tidigare skrivit om Sara Vallén och poliserna runt henne. Här möter vi en helt annan personlighet och man känner verkligen att författaren har redigt tagit ut svängarna när det gäller Rakel Vrede. Hennes efternamn passar så bra med personligheten, för hon har verkligen ett temperament som lätt blossar upp. Hon är även helt total asocial och fungerar knappt bland annat folk, ändå är hon polis och löser fall.

I hennes serie om Sara Vallén så har det funnit en känsla av autentiskt polisarbete, mycket tack vare författarens egen erfarenhet inom yrket. Det förekommer även i denna bok, men fick ändå en känsla av att författaren tog det lite lättare i denna bok, det var inte lika stor vikt i handlingen även om den fokuserar på utredningen och samtidigt så känns det lite här att karaktärerna tar ut svängarna lite mera.

Det är ett lättsamt språk som man lätt tar tills sig och precis som författarens tidigare böcker så är det ett bra driv i handlingen och en intressant intrig. Hon växlar på ett smidigt sätt mellan utredningen och de centrala karaktärernas liv och situationer i vardagen.

Det är lite lurigt när en författare börjar med en ny serie, det skall kännas att det är något annat samtidigt som det skall finnas något som man känner igen från tidigare böcker utan att det blir en kopia. Detta tycker jag att Cecilia Sahlström klarar av riktigt bra här och det är mycket tack vare Rakel Vrede som är en karaktär som inte liknar hennes tidigare böcker, samtidigt så finns det igenkännande i drivet och stilen i handlingen.

Rakel Vrede är lite av en frisk vind men ändå något som man känner igen, tänk den muttrande och arga kommissarien som svär och förbannar vare kollega, anser att de är mer eller mindre idioter. Men detta är en kvinnlig version som ändå har ett hjärta som bultar för rättvisa och vill ändå i sitt asociala beteende få andra att må bra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare med en färgstark karaktär i huvudrollen, en intressant intrig som bjuder på överraskningar.

Tidigare omdömen om författaren:

Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)
Pojken som försvann (Sara Vallén #3)
Hatet vi bär (Sara Vallén #4)
Under ytan (Sara Vallén #5)
Pojkarna (Sara Vallén #6)
Flickan som dansade (Sara Vallén #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Julie Johnson: The Wind Weaver

Titel: The Wind Weaver
Författare: Julie Johnson
Sidantal: 523
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Halvblod som Rhya Fleetwood dödas direkt i krigshärjade Anwyvn. Men Rhyas avrättning avbryts av en oväntad räddare - en som är mycket mer skräckinjagande än hennes potentiella mördare: den mystiske och legosoldaten befälhavare Scythe. I klorna på denna nya fiende kämpar Rhya för sitt liv i de karga delarna av Nordlandet.

Men ju längre hon kommer hemifrån, desto mer lär hon sig att ingenting är som det verkar - inte hennes skräckinjagande kidnappare, inte eländet som härjar i hennes döende rike inte ens hon själv.

För Rhya är inget vanligt halvblod. Det märkliga födelsemärket på hennes bröst och vinden som hon instinktivt kallar fram betyder att hon är en av fyra själar utspridda över Anwyvn, vars öde är att återställa balansen ... eller dö.

Att bemästra kraften inom henne är bara början. Begäret efter befälhavare Scythe brinner lika starkt som de stormar som slår mot hennes bröstkorg för att få utlopp. Rhya måste välja: kväva lågorna ... eller låta dem förtära henne.

Mina tankar:

Detta är den första delen i fantasyserien Reign of Remnants. Om jag inte misstar mig så är det författarens första bok inom fantastiken, hon har tidigare skrivit mera romantiska romaner.

En undergenre inom fantasy som har vuxit sig stor är den som man nu kallar för romantasy, alltså fantasy som är mera inriktad på det romantiska. Denna bok går absolut under denna undergenre, men jag känner av stråkar av en mera episka fantasy också.

När det kommer till det romantiska så är det lite av den klassiska fiender som fattar tycke för varandra. Jag personligen vill inte ha för mycket av det romantiska, en del är helt okej och kan sätta känslomässiga spår i handlingen. Tack vare att det är inslag av den mera klassiska fantasy så känns det romantiska välbalanserat och passar bra in i handlingen.

Det är kanske inget revolutionerande när det kommer till bakgrunden. Men den är intressant, det är elementarmagi och författaren har fått till en bakgrundshistoria om detta som ändå känns lite eget tänkande. Nu är detta första boken så allt läggs inte fram för läsaren, mer kommer säkerligen att uppdagas i kommande delar.

När det kommer till karaktärerna så känns de lite till en början fasta i sina roller, men de fastnar och så tar de även ibland sina steg ifrån dessa förutbestämda roller, vilket sätter lite färg på stämningen och handlingen.

Språket flyter på bra och likaså handlingen, det är målande och det är spännande, man lever sig in lätt i handlingen och denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går åt det romantiska hållet men ändå håller en fot i det episka och mera klassiska. En bra start på en serie som ger mersmak.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar