Åsa Hellberg: Den femte dagen

Titel: Den femte dagen
Författare: Åsa Hellberg
Sidantal: 332
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Regnet piskar, höstens första storm är på väg in över Kosteröarna och en död kropp ligger på strandremsan vid bryggan. Huvudet är vridet i en onaturlig vinkel och runt halsen hänger ett rep. Polisinspektör Vega Varg tvingar sig att se närmare på den döde, trots att hon allra helst vill titta bort. Det är lintotten Fredde som lekte med hennes barn och som hon sett växa upp. Vad hände? Vem tyckte att han förtjänade att dö?

Senare samma dag försvinner den norska kvinna som upptäckte kroppen. Eftersom hon är känd i skvallerpressen och gift med en politiker dras norsk polis in, och Vegas bäste vän, brottsutredaren, Leopold Posse, anländer från Oslo till Koster.

Ledtrådarna spretar, vittnen vägrar avslöja vad de vet och Vega och Leopold famlar i blindo. När ännu ett mord sker står de handfallna. Vad handlar det här om egentligen?

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Kostermorden. Denna kom ut 2025 och andra delen, Ske din vilja, har precis kommit ut.

Åsa Hellberg har flera böcker bakom sig, då först och främst feel good. Denna är, om jag inte misstar mig, hennes första deckare.

Det är något speciellt när man läser en bok som utspelar sig i en miljö som man känner till, om man sedan är uppväxt och bor där så blir det lite mera extra. Just denna bok utspelar sig på Kosteröarna, som jag misstänker de flesta har i alla fall hört talas om. Jag bor i lilla Strömstad, staden som öarna ligger utanför i skärgården. Så det var med spänning som jag började läsa denna bok, dock skall det tilläggas att jag nästan aldrig varit ute på Koster.

Det börjar spännande med att några norrmän är ute och paddlar runt Kosteröarna. De stöter på en död person när de går iland. Detta är starten på detta stämningsfulla och mystiska fall. Boken utspelar sig under bara några dagar men även med en del tillbakablickar som leder fram till vad det var som hände.

Man märker att författaren har en del böcker i bagaget, samt att det är feel good, för i dessa är det viktigt med uppbyggnaderna av karaktärerna och deras relationer till varandra. Men denna bok är verkligen ingen feel good när det kommer till detta, nästan motsatsen. Det knakar i relationerna och är inte så sockersött, mera mörkt och bitter, men inte nattmörkt.

Författaren lyckas väva ihop en historia som både är spännande, när det kommer till utredningen, men även intressant när det kommer till relationsbiten. Jag vet att det finns de som när de läser deckare vill avstå från relationsbiten, det är fallet och spänningen. Jag tycker själv att båda sakerna fungerar, det är på vilket humör man är på. Vill ändå säga att jag tycker att det är en bra balans mellan utredningen och relationerna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande och spännande deckare, en bra start på en serie. Och ja, jag kände igen min stad, även om den till största delen utspelade sin på Koster, vilket jag verkligen gillade.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jeanette Bergenstav: Havsgrav

Titel: Havsgrav
Författare: Jeanette Bergenstav
Sidantal: 467
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Längst ut i Bohusläns havsband samlas en grupp främlingar för att förändra sina liv. Den karismatiska retreatledaren utlovar rening från skam och skuld. Men till vilket pris? När tillvaron på den karga ön tar en mardrömslik vändning är det omöjligt att veta vem som är vän och vem som är fiende.

I en annan del av skärgården kämpar journalisten Jennifer Sundin mot sina egna demoner. När en ung kvinna hittas död i vattnet dras hon in i fallet. Kvinnans förflutna visar sig innehålla både våld och mörka hemligheter.

Efter att en man lämnats att dö, fastsurrad på grunt vatten med skärsår över hela kroppen, slår sig Jennifer samman med fotografen Petter och polisen Strömberg. De inser att de jagar en mördare med smak för det grymma och spektakulära – alltid med en koppling till havet.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i serien om journalisten Jennifer Sundin. De tidigare heter Syndoffer och Nattrov. Denna kom ut 2024.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, själva händelsen i boken är fristående men det är en del saker som rör de återkommande personerna som man förstår bättre genom att ta i rätt ordning.

Detta är en bok som verkligen tar tag i en och släpper inte taget. Det är medryckande och spännande från första sidan. Jeanette Bergenstav kan verkligen det där med att skapa stämning i sina böcker, både när det kommer till miljö och intrig.

I stället för en polis som utreder ett fall så har vi en undersökande journalist. Det är härligt att ibland bryta av med någon annan i centrum när man läser en deckare, samt att journalister kanske inte alltid behöver följa alla regler och lagar som de flesta poliser behöver följa, finns ju undantag i litteraturens värld bland dessa också.

Det är inte bara spännande utan det finns ett djup, inte bara i bakgrunden av fallet utan i karaktärerna, speciellt då journalisten Jennifer Sundin. Hon är en slags alter ego av Jeanette, inte bara att hon är journalist, hon lider också av kronisk smärta. Detta skildrar hon på ett så bra sätt, hur vardagen kan vara, hur man kan ha bra och dåliga dagar. Jag själv lider också av detta, inte till denna grad som i boken och författaren själv, men jag känner så igen det. Jag har mera en stelhet än smärta, men kroppen tar emot när man gör vissa vardagliga sysslor. Så boken träffar rätt på ett personligt sätt för mig.

Det är ett bra språk som flyter på bra, det är fylligt och målande samtidigt som det är lätt att ta till sig. Intrigen är lite klurig men det blir aldrig för komplicerat så att man förlorar sig i svängarna. Det finns kapitel som är tillbakablickar som fördjupar handlingen och stegvis lägger fram pusselbitarna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en solid deckare som bjuder på spänning, stämningsfulla miljöer och gripande intrig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Syndoffer (Jennifer Sundin #1)
Nattrov (Jennifer Sundin #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

David Baldacci: Attentatet

Titel: Attentatet
Författare: David Baldacci
Sidantal: 431
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

När USA:s regering måste eliminera landets allra värsta fiender, kallar man in Will Robie, landet skickligaste lönnmördare. Ingen kommer i närheten av Robies talang. Ingen utom Jessica Reel. Även hon är en professionell lönnmördare, lika skicklig och livsfarlig som Robie. Och nu har hon hoppat av och vänt sina vapen mot personer i den egna organisationen.

Regeringens uppdrag till Robie är tydligt: få tag på Reel, död eller levande. Bara en mördare kan fånga en annan mördare, menar man. Men i sin jakt på Reel inser Robie snart att saken är mer komplicerad än vad han fått reda på. Reels attacker mot sin egen organisation döljer ett större hot, ett hot som skulle kunna skaka USA:s regering i grunden och sända ut chockvågor över hela världen.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om Will Robie, en statligt anställd lönnmördare. Serien inleddes med De oskyldiga. Denna kom ut 2013.

Det går bra att läsa denna utan att ha läst första, men ändå rekommenderar jag att man börjar från början. Det finns bitar i handlingen som hänvisar till saker från förra boken, men inte till den gränsen att man har svårt att hänga med.

David Baldacci är en författare som inte behöver någon direkt närmare presentation, han är en av de största, om inte den största, när det kommer till spänningsromaner som rör sig bland statliga organisationer. Sedan debuten med Absolut makt 1996 har han gett ut över 50 böcker.

Som sagt ett kännetecken på hans böcker är spelet i och mellan statliga organisationer, då först och främst inom USA. Inte sällan så förekommer konspirationer och personer på höga positioner som inte kanske alltid har rent mjöl i påsen.

I denna bok så förekommer absolut en del av dessa ingredienser som man är van vid när man tar upp en bok av Baldacci. Här har vi Will Robie, en lönnmördare som regeringen anställt för att få bort landets värsta fiender. När en annan lönnmördare verkar ha bytt sida får Will i uppdrag att ta hand om problemet. Men allt är kanske inte som det först verkar.

Vi bjuds på en fartfylld upplevelse som innehåller både spänning och underhållning. Jag känner att det låter lite kliché att beskriva det filmiskt, men har ingen annan bättre beskrivning och tror att de flesta känner igen när man säger att en bok känns som det.

Detta är hans, om jag räknat rätt, hans 26:e bok så språket, det vill säga hans berättarspråk, har han hittat sedan flera böcker. Det sitter precis där det skall, han har slipat till det och det flyter på. Det är lätt att ta till sig och även om det är invecklat när det kommer till intrigen så tappar man aldrig översikten på den.

Huvudkaraktären är, som vanlig, när det kommer till Baldaccis böcker mer eller mindre en actionhjälte. Kan inte beskriva det på något annat sätt, det är lite som klassiska 80-tals hjältarna som mer eller mindre var en enmans armé och klarar av allt. Det kanske inte alltid är helt trovärdigt, men ibland så behövs det en sådan karaktär. Det roar och underhåller.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Geniet (Sean King & Michelle Maxwell #3)
Samlarna (Kamelklubben #2)
Förrädarna (Kamelklubben #3)
De rättfärdiga (Kamelklubben #4)
Dubbelspel (Sean King & Michelle Maxwell #4)
Till varje pris
De sammansvurna (Kamelklubben #5)
Dagen noll (John Puller #1)
De oskyldiga (Will Robie #1)
Jakten på Amos Decker (Amos Decker #1)
De bortglömda (John Puller #2)
Lång väg till rättvisa (Atlee Pines #1)
Minuten före midnatt (Atlee Pines #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Anna Karolina: Sjusiffrigt

Titel: Sjusiffrigt
Författare: Anna Karolina
Sidantal: 385
Förlag: Bookmark

Baksidestext:

En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina en ung miljardär. De är väl förberedda, synkade och stenhårda. Ingenting kan gå fel.

Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott.

Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhus där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient.

Under tiden arbetar sig polisen allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien D-falangen. Denna kom ut 2017 och nu i år så kommer fortsättningen.

Innan denna så har Anna skrivit böcker om Amanda Paller och även i den serien så rör vi oss bland personer som kanske inte gör allt lagligt, även om det finns en kärna i händelserna som visar att de vill göra något gott.

Här vrids det upp ytterligare ett steg. Vi har tre kvinnor som kidnappar en miljardär för att kräva lösensumma, vill inte gå in på varför de gör det, men det finns orsaker som berättigar det på något sätt. Men kidnappningen får inte det utfallet de tänkt sig och det är starten på en intensiv jakt, dels för sanningen för polisen, dels för kvinnorna att låta sanningen komma fram.

Anna har en förmåga med sina böcker att skapa tät spänning med intressanta personer. Det finns ett driv i hennes text som gör att det blir svårt att lägga ifrån sig boken. Denna är inget undantag.

Även om det finns fördjupningar i karaktärerna så låter hon inte handlingen spreta ut i flera trådar som i vissa böcker kan kännas på gränsen till onödiga. Nej det är full fokus på den centrala handlingen och de trådar som finns runt den spelar en stor roll i just detta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fartfylld och spännande deckare som håller sig lite borta från standarddeckaren där vi har poliser som skall utreda ett brott. Tänk mera som filmen Heat fast i stället för bankrånare så har vi kidnappare, samt att de kanske inte är riktigt så grovt kriminella.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stöld av babian (Amanda Paller #1)
Står dig ingen åter (Amanda Paller # 2)
Förlorat ansikte (Amanda Paller #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Mats Ahstedt: Hanteraren

Titel: Hanteraren
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 319
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Klockan är 22.22 när Ella Werners telefon ringer, och en röst säger: "Han är död." Sedan bryts linjen.

Ella Werner anar att det handlar om hennes infiltratör Christer Quist. När hon kontrollerar uppgiften får hon beskedet att en utbrunnen bil påträffats i ett vägdike och att kvarlevorna efter föraren stämmer in på hans signalement. Vem kände till att hon var hans hanterare?

Ett vittne, journalisten Mia, tipsar polisen om att den misstänkta bilolyckan i själva verket kan handla om ett mord. Polisutredningen hinner knappt påbörjas innan det uppdagas att infiltratören hade en tvillingbror. Är det i själva verket han som är mördad - av misstag? Ju närmare lösningen Ella kommer desto farligare blir det för henne själv och inte minst för Mia, polisens enda vittne.

Mina tankar:

Detta är den sjätte delen om profileraren Ella Werner.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till karaktärernas utveckling, vad som händer i deras liv, genom serien. Fallet i sig är fristående så det är inga problem i att hänga med i det, men det är alltid kul att ha lite mera kött på benen.

Som vanligt när det kommer till böcker av Mats Ahlstedt så är det ett rätt så högt tempo, inte det högsta på marknaden utan han ligger mera på en nivå som man i alla fall får tid att andas mellan tempohöjningarna.

Denna bok hänger ihop med förra boken, Guldmakaren. I den fungerade Ella Werner som en hanterare åt en infiltratör, Christer Quist. Det börjar med en utbrunnen bil och att Ella i samma ögonblick får ett kort telefonsamtal. Ella kopplar snabbt ihop händelsen med sin infiltratör.

Vittne till bilbranden blir journalisten Mia, som sett saker som gör att man misstänker ett brott. Allt detta läggs ihop och det blir en farlig jakt på sanningen i den undre världen.

Mats Ahlstedt skriver även en annan serie, om polisen Fatima Wallinder. Han har börjat med att låta sina två karaktärer, och även andra bikaraktärer, att förekomma i båda serierna. Även i denna så dyker Fatima upp och spelar en stor roll. Detta är en rolig grej för de som följer båda serierna.

Språket är lätt att ta till sig och det flyter på riktigt bra, Mats Ahlstedt har hittat sin berättarröst och håller fast vid den. Har man läst hans andra böcker så kommer man att känna sig hemmastadd när det kommer till stilen på språket och handlingen och det är just det som man vill ha när man återkommer till något, man vill ha någon som man känner igen och vet att man kommer att gilla.

Men även om det är hemmastadd så är det inte en upprepning av tidigare böcker. Det finns absolut element som man har set förut, men så gäller det med alla deckare, ytterst få är originella. Det är små vinklar som gör varje berättelse annorlunda och det är just dessa vinklar som Mats har hittat.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande läsning som bjuder på spänning och en fartfylld intrig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
Dömd för livet (Sören Högström och Fatima Wallinder #5)
Dockmakarens dotter (Sören Högström och Fatima Wallinder #6)
Trasdockorna (Sören Högström och Fatima Wallinder #7
Ondskans spår (Sören Högström och Fatima Wallinder #8)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Den sista vilan (Fatima Wallinder #9)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Fruktans hus (Fatima Wallinder #10)
Trojanen (Ella Werner #4)
Upprättelsen (Fatima Wallinder #11)
Guldmakaren (Ella Werner #5)
Osynligt offer (Fatima Wallinder #12)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Niklas Turner Olovzon: Glashus

Titel: Glashus
Författare: Niklas Turner Olovzon
Sidantal: 413
Förlag: Polaris

Baksidestext:

I det midsommartomma Stockholm city hamnar Micke och Josefine i samma hiss i en övergiven kontorsskrapa. Reklamstjärnan Mickes framgångssaga är på väg att ta slut, medan trasiga Josefine flyr från en man som hotar henne till livet. Plötsligt störtar hissen, och blir sedan hängande.

I Tassby, Dalarna mottar Liss-Kulla ett kryptiskt rop på hjälp från sonen Micke och beger sig mot huvudstaden.

Ur det förflutnas djup stiger Mickes och Josefines mörka hemligheter upp till ytan. Lurar den verkliga faran innanför eller utanför hissens fängelseväggar?

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i serien Dolda, de tidigare böckerna heter Isberg och Sandslott.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, det går bra att läsa dem som fristående, men man får ett mera djup om man har bakgrunden från de tidigare böckerna.

När jag läste boken så började jag ana att jag och författaren har något gemensamt. Att det finns en person inom böckernas värld som betyder mycket, säker när det kommit till Niklas eget skrivande. Författarens namn nämns några gånger i boken, karaktärer som till exempel läser en bok av honom. För mig var denna författare ett viktigt steg när det kom till att gå från ungdomsböcker till om man skall kalla det för vuxenböcker. Hans språk och berättarfantasi fångade mig och jag kunde inte sluta läsa hans böcker. Det var ingen annan än Stephen King och jag kommer att återkomma till han troligen ett flertal gånger när jag skriver om denna bok.

Jag vet inte om jag skulle säga att denna bok är en deckare, skulle mera säga att det är en spänningsroman, men det är mer i andra hand. I första hand så är den så mycket mera, det är en berättelse som två personer, mer eller mindre trasiga själar, som av kanske något öde fastnar tillsammans i en hiss. Det är två livsöden.

De flesta berättelser som man läser rör sig framåt i handlingen, denna står på ett sätt still, vi stannar den där kvällen/natten som två personer möts och hamnar i hissen. Vad berättelsen i stället gör är att i två trådar, som är tillbakablickar, där vi möter och får ta del av dessa två personers liv, vad som har format dem och hur det leder till att de är där de är nu. Så i stället för att röra sig framåt i berättelsen så rör den sig bakåt. Då jag har tanken på Stephen King så kan jag nu dra lösa liknelser med hans epos Det, där vi möter en grupp människor, dels som vuxna och dels i deras barndom.

Och när det kommer till Stephen King så är det en sak som han verkligen kan och det är att skapa karaktärer och ge dem liv, ett djup som gör att de blir levande. Niklas gör precis detta med sina karaktärer i denna bok, det är fokus på två, och tack vare att vi får ta del av deras liv i så många steg så gör det att det blir en djupdykning i dessa karaktärer. Det är som vi själva sitter med dem i hissen och får ta del av när de berättar om sina liv.

Det är gripande och samtidigt spännande att ta del av berättelsen, det är en mörk skildring men kanske inte en hopplös sådan. Det ett språk som jag nästan skulle kalla för poetiskt, även om jag inte gillar eller förstå poesi, som nästan sjunger för en. Låter kanske lite motsägande men det är ett härligt språk och Niklas har verkligen berättarförmågan som står ut.

Jag har nämnt Stephen King några gånger men jag vill avslutande poängtera att Niklas inte försöker efterlikna honom på något sätt. Nej, Niklas står på egna ben med sina verk och han gör det med bravur men mästaren finns där som en inspiration i bakgrunden. Och det är när man tar inspiration från någon och gör det till något eget och gör det så bra som Niklas gör som man skall vara stolt över sig själv.

Jag rekommenderar denna bok, och Niklas tidigare, om man vill ha en berättelse som är spännande och större än vad som ryms inom pärmarna i en bok.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Isberg (Dolda #1)
Sandslott (Dolda #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Frida Moisto: Napalm

Titel: Napalm
Författare: Frida Moisto
Sidantal: 400
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

En varm sommarnatt väcks kriminalkommissarie Sten Johansson av mobiltelefonens signal. Sjukhuset Ryhov i Jönköping har blivit bombhotat.

Strax efteråt inkommer en svårt skadad kvinna till akuten. Hon dör i akutrummet, och det som utan tvekan är ett mord kan kopplas samman med bomben. Snart uppdagas ännu ett mord i samma stil. Har staden ännu en gång drabbats av en seriemördare?

Samtidigt är Lisa tillbaka i sina barndomstrakter, bunden av sitt förflutna. Det är något som inte stämmer, något personligt. Hon försöker desperat ta reda på sanningen i en alltmer hotfull miljö. För att stå ut blir hon tvungen att återknyta till den gamla Lisa, med napalm i blodet.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen om Lisa Engström, en kriminalkommissarie som inte alltid följer regler samt har ett mörkt förflutet. De tidigare delarna heter Som nitroglycerin och Drakar lyfter i motvind. Denna kom ut 2021 och i nuläget finns det sex delar.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med när det kommer till Lisas förflutna och vad som händer under resans gång.

Och just hennes förflutna är en huvudsak i denna boks handling, som är uppdelad på två linjer. Dels så följer vi Lisa, som har försvunnit från sitt jobb, hon befinner sig i en situation som är farlig men som hon behöver reda ut. Sedan så följer vi de andra poliserna och deras jakt på sanningen när det kommer till ett bombhot på ett sjukhus, samt senare ett dödsfall som knyts till bombdådet, några i gruppen börjar även forska i vart Lisa har tagit vägen.

Bombdådet och dödsfallen är intressanta att följa, men de tar nästan ett steg tillbaka, det är mera Lisas upplevelser som är den centrala kärnan i boken. Men författaren lyckas med att hålla uppe farten och intresses i båda trådarna.

Och fart är det något som är ett signum när det kommer till Fridas böcker. Hon skriver med ett driv och sådan närvaro i handlingen att man inte kan lägga ifrån sig boken. Att hon sedan håller sig till korta kapitel och då även lämnar varje kapitel med något som får en att vilja läsa nästa.

Lisa som karaktär är kanske en sådan som inte alla kanske gillar, hon lever som sagt med ett förflutet som rör den kriminella världen. Hon kämpar mot sina demoner och har ett temperament som inte är att leka med, hon är även väldigt impulsiv. Men hon är komplex och jag finner henne intressant att följa.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fartfylld och spännande deckare åt det hårdare hållet.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Som nitroglycerin (Lisa Engström #1)
Drakar lyfter i motvind (Lisa Engström #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar