Författare: Anders de la Motte
Sidantal: 493
Förlag: Bokförlaget Forum
Baksidestext:
Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall gällande ett ungt par blir hon "befordra" till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.
Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de märkliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och de två senaste är exakta avbildningar av det försvunna paret.
Fallets vindlingar får Asker att kontakta sin barndomsvän Martin Hill, lektor i arkitektur och med ett intresse för ruiner och övergivna platser. Med hjälp av honom och de kantstötta medarbetarna på Avdelningen för förlorade själar börjar Asker gräva djupare i fallet.
Snart misstänker hon att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.
Kanske rentav ett odjur.
Mina tankar:
Detta är författarens tolfte bok och den första i en ny serie.
Anders de la Motte är en spänningsförfattare som gillar att experimentera när det kommer med stilar och tempo på de böcker han skriver. Det gemensamma med dem alla är att det går under genren deckare, annars så gillar han som sagt att förnya sig från serie till serie.
Han kommer senast från två lite mera mysigare deckare som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, här vänder han blad helt och målar upp en mörk historia. De som läst någon av hans böcker i Årstidskvartetten vet att han verkligen kan måla upp människor och även samhällens mörka sidor på ett sätt som verkligen träffar en i magen.
Denna bok har en hel del välkända ingredienser. Vi har här en polis som har sina inre demoner att kämpa emot, ett förflutet som jagar henne, nutida motgångar kommer också, allt för att hon skall kunna utvecklas och visa vilken kämparanda som finns inom henne. Vi har även här en ondska som lever i det dolda i samhället, personer i fråga målas upp på ett intressant sätt och på ett sätt att det skulle kunna vara din närmaste granne utan att ens veta om det.
Jag gillade verkligen tanken på den avdelningen som huvudkaraktären kommer till. Namnet Avdelningen för förlorade själar har verkligen en poetisk klang som föll mig i smaken. Om nu det verkligen finns någon avdelning i verkligheten påminner om denna låter jag vara osagt, men den väcker verkligen ens intresse och man ser möjligheter för att kunna dyka djupt i de konstigaste och eller de mörkaste hörnen i samhället, det är som att den spränger gränserna för vad som är möjligt för poliser att utreda.
Språket och karaktärsporträtten är precis om vanlig när det gäller de la Motte på toppen. Allt är slipat och flyter på riktigt bra samtidigt som det är spännande och intressant. Han levererar ytterligare en bladvändare som man inte blir besviken på. Författarens namn på boken blir näst intill en stämpel som garanterar hög kvalité och absolut värt sin tid att ta till sig.
Med denna bok så säkrar Anders de la Motte ytterligare sin plats bland toppen av spänningsförfattarna. Jag skulle vara så fräck att våga säga att denna bok och denna nya serie är något som har växt fram från alla hans tidigare böcker, det är en perfekt mix av alla stilar som han skrivit tidigare. Utkomsten blir något som man verkligen inte vill missa att läsa så jag rekommendera denna till alla som är det minsta intresserad av spännande berättelser. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien som kommer ut till hösten.
I och med att jag nu läst denna bok så är Anders de la Motte en av de författare som jag läst alla böcker av, jag stötte på honom för första gången när jag var på bokmässan 2015. Jag gick förbi en scen som han satt och hade ett samtal om hans då nya bok UltiMatum, jag fastnade på hans sätt att prata, det var både otroligt roligt, han bjöd på många skratt, samtidigt som han fångade in ens intresse för att läsa hans bok. Jag var bara tvungen att köpa en bok av honom, även fast det var andra boken i en serie och jag hade inte läst något av honom tidigare. Efter det året så har det varit en återkommande sak att träffa honom på mässan och köpa senaste boken han skrivit.
Saken var den att det tog måna några år innan jag ens läste en bok av honom, ändå hade jag känslan av att jag skulle gilla hans böcker och fortsatte köpa dem. Jag fick tag i hans första böcker och med det så började jag från början när det kommer till hans författarkarriär och kan säga att jag inte ångrade det minsta att jag gjorde det, varje bok har varit ett nöje att läsa. Och nu är jag äntligen i fatt, på gott och ont, nu har jag inget lager av hans böcker att läsa så jag måste vänta på att nästa boken skall komma ut, det bra med det är att jag kan kasta mig över den så fort jag har den, vilken jag starkt misstänker kommer att bli på bokmässan till hösten, där jag som vanligt och med stort nöje kommer att träffa honom igen.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar