Författare: Pernilla Ericson
Sidantal: 349
Förlag: HarperCollins Nordic
Baksidestext:
Erlagruppens "fixare", Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva - och rädda de hon älskar mest.
Mina tankar:
Detta är andra boken i serien om Erlagruppen, som inleddes med Spåren vi lämnar efter oss. Denna kom 2017.
Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till de återkommande karaktärernas bakgrund och utveckling. Nu var det ett tag sedan jag läste förra boken, 2018, så minnet av vissa händelser var inte helt färska men jag kom snabbt in i handlingen och fick mitt minne uppfriskat när det kommer till de viktigaste bitarna om vad som hänt i föregående bok. Jag tror absolut att det skulle gå bra att läsa denna utan att läst den första men varför man skulle välja att göra detta vet jag inte då man hoppar över en riktigt bra bok.
Från första sidan blir det full fart och det händer något hela tiden, boken är riktigt adrenalinpumpande och actionfylld från första till sista sidan. Det är nästan som att man måste lägga ifrån sig boken ibland och komma håg att andas.
I den första boken blev vi presenterade för de olika karaktärerna som kom till att utgöra Erlagruppen, de hade alla olika bakgrunder men hade även något gemensamt att de på något sätt var berörda av kvinnors utsatthet i samhället. Första boken hade detta ämne som en central kärna och man kände verkligen att författaren hade något att säga om detta.
När det kommer till denna andra bok i serien så har vi inte direkt ett sådant ämne som kärna, det känns mer att i denna så var det mera spänningen som var kärnan. Detta kan vara lite farligt om det inte finns ett ämne som berör en när man läser en bok, den kan komma att kännas ytlig och platt och tråkig att läsa. Men när man bemästrar att gestalta spänningsmomenten som Pernilla lyckas med i denna bok så blir det inga problem med detta. Boken griper tag i en tack vare detta och vägrar släppa taget i dig.
Redan i debuten så visade författaren att hon hade en förmåga att hantera språket när det kommer till karaktärer, handling och miljöbeskrivning som utlovade mycket gott för kommande böcker. Och i denna så visar hon det igen. Handling och språk är lätt att ta till sig, samtidigt som det finns ett djup i texten också. Boken blir en intressant bladvändare.
Jag sa att jag hade läst den första boken 2018 och när jag var bara några kapitel in i denna bok så undrade jag varför jag hade väntat så länge med att ta upp en ny bok av henne. Denna bok innehöll precis det jag ville ha av en deckare och jag klickade med denna. Jag kan säga att jag verkligen inte kommer att dröja lika länge innan jag läser författarens tredje bok och för den delen fjärde bok. Boken knockade mig verkligen och jag kan säga att Pernilla säkrade sig en plats bland mina favoriter bland spänningsförfattare.
Jag rekommenderar denna med en varm hand till alla som vill ha en välskriven och spännande bok som kommer att hålla dig på nålar när det kommer till action och mysterium. Jag själv skall läsa mig ifatt författarens utgivning sedan skall jag varje gång hon kommer med en ny bok kasta mig över den med glädje.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Spåren vi lämnar efter oss (Erlagruppen #1)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar