Författare: Stephen King
Sidantal: 259
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Baksidestext:
Under en storm söker Roland och hans följeslagare skydd i en öde by. Medan en iskall vind drar genom världen berättar Roland om ett av sina första uppdrag som revolverman – en berättelse i berättelsen, och en som i sin tyr innehåller en saga.
Mina tankar:
Detta är den åttonde boken i Stephen Kings serie Det mörka tornet, denna kom ut för första gången 2012, på svenska kom den först 2017.
Den är dock ingen fortsättning på serien utan är mera ett litet appendix i form av en händelse som utspelar sig mellan fjärde och femte delen. För att hänga med i bakgrundshistorien skall man ha läst de andra böckerna i serien, i alla fall de fyra första så att man känner till karaktärerna och vad som hänt dem och lite om världen boken utspelar sig i.
Det är ett litet speciellt upplägg när det kommer till handlingen. Det är på ett sätt tre berättelser, man skulle kunna säga tre noveller, men de går ihop på det sättet att man börjar i den första handlingen där Roland och hans medresenärer blir fast i en storm. Under tiden de väntar på att stormen skall dra förbi så berättar Roland en historia om hans liv som utspelar sig i början av hans roll som revolverman. I och med att han berättar detta så går vi då över till den andra berättelsen i boken. Utan att säga något om denna bit av handlingen så kommer vi till en punkt där även den yngre versionen av Roland berättar en händelse som han hört talas om, en händelse som utspelar sig för längesedan. Vi hoppar då, mitt i den andra berättelsen över till den tredje berättelsen.
Detta låter kanske lite rörigt men det blir det inte, berättelserna flyter smidigt ihop och när den tredje berättelsen är avslutad så hoppar det tillbaka till den andra berättelsen, den med den unga Roland. När den i sin tur avslutas så tar vi steget tillbaka till där vi började, med den äldre Roland i stormen och då knyts allt ihop.
Stephen King har varit min absoluta favoritförfattare sedan jag läste min första bok av honom runt 1990, från första mötet så älskade jag hans stil när det kommer till gestaltning av sina karaktärer, han gör dem så levande. Att han sedan skrev skräck gjorde inte saken sämre då jag alltid haft en kärlek till det hemska som gömmer sig i mörkret och kanske även inom personer.
Språket i denna sitter precis som vanligt där det skall, han klarar det bra med gestaltningen men kanske inte på sitt unika sätt som jag är van vid. Det känns lite mera att denna går lite på tomgång och han har skrivit den på ren rutin. Det finns absolut element i berättelsen som är intressant och lyser av Kings berättarkonst. Men åt andra sidan så känns det lite att denna inte tillför något till serien Det mörka tornet, det är kul att återse karaktärerna igen och gå besöka denna värld. Det är som jag sa tidigare ett appendix till serien, man kan se det som bortklippta scener.
Så vem rekommenderar jag denna till? Till alla som vill läsa allt av Stephen King, dock så tror jag med tanke på att det är några år sedan den kom ut, att alla dessa har redan läst den. Det kan dock finnas de som stigit på Stephen King-tåget sent och håller på att arbeta sig igenom hans böcker, till dessa rekommenderar jag denna. Har man inte läst någon alls av honom tidigare så är inte detta boken att börja med, då dels den utspelar sig mitt i en serie och sedan för att denna är långt ifrån hans bästa bok, det finns betydligt bättre att börja med.
Omdömen om andra böcker av författaren:
The Colorado kid
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar