Författarporträtt: Snezana Lindskog

Berätta lite kort om dig.

Jag är en bipolär person, skrivande och bildskapande, när jag är i ett skapande flow, händer mycket, Jag skriver noveller, annat skrivande, gärna flera, manus på en gång. Jag gör tygmönster för företaget Spoonflower och tycker om att sy men också raska promenader och jag lägger ner tid på att experimentera med matlagning och oftast blir det gott. Ibland blir det rörigt med så många aktiviteter. Inte bara rörig utan jag rör till det ordentligt.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Katehrine Kerrs serie om Jill och fantasilandet Deverry var en av inspirationskällorna och ännu tidigare, varje nyutkommen del av serien kalla kårar som gavs ut i slutet av sjuttiotalet. Idag har jag endast ett tiotal pockets kvar av dessa. Har fått veta att de är värda multum och grämer mig efter att ha sålt ett hundratal för ett par kronor styck på loppis.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Min dröm började redan på sjuttiotalet i grundskolan. Till en början skrev jag mest dikter men något senare skrev jag uppsatser i grundskolan som uppskattades och lästes upp som exempeltexter. Läraren som läste upp mina uppsatser tyckte jag skulle fortsätta skriva.

Tror också att det handlade om att jag hittade ett stånd på biblioteket med bästsäljare där jag frossade fullständigt. De författare som föll mig smaken var John Grisham med The Client (1993) som första bok. Och givetvis Steven King med sin fantastiska fantasi. Dessa fick mig att börja skriva.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Självfallet mästaren Steven King som jag fortfarande läser och läser även om de böcker som jag upplever som favoriter av honom. Men även ovan nämnda Katherine Kerr. Jag började skriva ”Av gudarna märkta” tidigt på nittiotalet då hade jag 3 sidor med en så kallad synopsis eller snarare en storyline och hade med nöd och näppe åstadkommit det första kapitlet. Men efter många års stiltje kom jag igång med den på allvar förs när jag träffade Per. Då upptäckte vi att vi båda hade en dröm om att skriva och vi triggade varandra både i samtal och när vi satte fart med skrivandet. Första var skapandet av korta gemensamma berättelser med så kallad staffetskrivning.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Hm, detta är svårt, eftersom genrer pendlar. Fantasy är kul dvs när jag har den tydlig berättelse som vill bli skriven. Har provat på feelgood eftersom jag har läst väldigt många och vill försöka lyckas lika bra som andra författare. Erotiska noveller fängslar mest förtillfället men trenden vänder stup i kvarten.

Vad gäller dialoger, så har det varit svårt länge, tror jag börjar få kläm på det nu. Miljöbeskrivningar är jag nog en fena på. Action, är inte riktigt min grej, min man Per har hjälpt mig en del när jag har behövt den hjälpen, även om han tycker att det är svårt så är han bättre än mig. Personutveckling jobbar jag på att utveckla, likadant dramaturgin. Det som är bäst är min fantasi.

Hur ser din skrivprocess ut?

Varje synosis tenderar att mynna ut i något helt annat. Karaktärerna som utvecklas vill skriva sin egen berättelse, slutligen är det jag som får knuta ihop och se till att kopplingar fungerar. Så vad ska man säga här? Synopsis finns till en början men huvudet är aldrig nöjt utan allt svävar ut.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Just nu vill jag skriva hela tiden och tycker att tid som behövs till, mat, och sova är förlorad tid.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är envis, och det gör att jag lyckas lära mig saker även om det gäller högre uppsatta mål.

Mitt motto är Winston Churchills citat: ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.”

Mina drömmar blir oftast upphov till berättelser. Jag har länge varit en beroende människa, framför allt sexoholic, men blev botad när jag träffade min man Per för tio år sen.😁 Jag vet detta är ett delikat erkännande men i många författarintervjuer har jag avslöjat det mesta redan.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

HBTQ frågor – Jag vill på något sätt få in det i alla mina texter, även om det inte tar upp något större utrymme i mina böcker.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

En gång ville jag äta vikingamat på Fotevikens tältrestaurang för att smaka det jag tänkte mata mina karaktärer med och då ville jag ha matupplevelsen för att applicera den på de ätande gästerna i min bok. Men det konstigaste ligger säkert i framtiden. Men många mina sexuella upplevelser har lett till berättelser. Så man kan kanske se det som en tvärtom process.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Två romaner, en feelgood inom fantasygenren som handlar om en starkkvinna. Fantasyinslaget är schamanism – ”Skarvkvinnan”. ”Spillrorna av oss” som kommer därefter är en gripande och dramatisk berättelse som utmynnar i en feelgood. Temat här är bipolaritet och vad det kan ställa till med för både anhöriga och i ett förhållande.

[Bibliografi]

Romaner:

Av Gudarna Märkta (Everlasting Publisher, 2018)

Antologier:

Över en regnbågsfika (Ariton Förlag, 2018)
Över en fika kan allting hända (Ariton Förlag, 2018)
Lyckliga tider (BoD, 2019)
En yngre man (Joelsgårdens Förlag, 2019)
Livet, kärleken & döden (Under The Kite Publishing, 2019)
Bortom den mörka sidan - Kvinnor och transpersoner om BDSM (FemiFiction Förlag, 2020)

Erotiska noveller:

Mina läppar är dina (Lusthuset, 2020)
Moster Vanjas heta dagböcker – Hemligt Lönnfack (LUST, 2020)
Jacuzzi och tre champagneglas (Lindhardt og Ringhof, 2020)
Fyra leka bäst (LUST, 2020)

Barnböcker:

När ekorrfamiljen behövde hjälp (Joelsgårdens Förlag, 2019)
Det stora juluppdraget (Joelsgårdens Förlag, 2019)

Faktaböcker:

Inspirationsbilder för författare som vill skriva fantasy (Joelsgården, 2020)
Inspirationsbilder för författare som vill skriva steampunk (Joelsgården, 2020)
Inspirationsbilder för författare som vill skriva för barn (Joelsgården, 2020)

Eva Holmquist: Permission På Norta

Titel: Permission På Norta
Författare: Eva Holmquist
Sidantal: 37
Förlag: Ordspira Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Rymdskeppet Tumanako har anlänt till den stora rymdhamnen på planeten Norta. Full av iver skyndar sig Dani ut på sin första permission. Äntligen får hon uppleva den främmande civilisationen. Hon vet inte att kapten Neela Joshi samtidigt förhandlar med nortanerna för att kunna rädda den hemliga utposten i området. Ska hon lyckas lösa situationen så att kaptenen hinner rädda människorna på utposten?

Mina tankar:

Detta är en av fem noveller som författaren Eva Holmquist har gett ut i år som singelnoveller. Denna är andra novellen i en serie om rymdskeppet Tumanako, den första heter Danis Jul. Den har tidigare givits ut i e-tidningen Brev från Cosmos nr 4.

I den första novellen så blev vi presenterade för Dani och några till som precis skulle gå på sin tjänst på rymdskeppet Tumanako. Dessa återkommer även i denna novell. Det är dags för en permission på rymdskeppet och besättningen skall besöka en stor rymdhamn, där de kan koppla av en liten stund. Dani och de andra bestämmer sig för att införskaffa några souvenirer.

Men kaptenen Neela Joshi, som vi fick bekanta oss med i den första novellen har en dold agenda för resten av besättningen. De har anlänt till rymdhamnen för att få tag i några kartor som kommer att visa dem en snabbare väg till en hemlig utpost som råkat ut för en katastrof och deras luft kan vara på väg att ta slut. I denna novell får kaptenen ta en lite större roll.

Jag gillar konceptet att det är flertalet noveller, det finns några till efter denna, som utspelar sig med samma karaktärer. Man kan då bygga upp världen bitvis, man kan sätta karaktärerna i olika situationer i varje novell. Det blir nästan lite av olika avsnitt från en tv-serie. Det ger även författaren mera spelrum om man vill mixtra lite med stilen.

Känner att dessa noveller är lite av klassiska sf-noveller i stil med Star Trek, ett universum med många olika varelser och det finns konflikter mellan. Jag gillar det som Eva Holmquist bygger upp här i dessa noveller, det är ett intressant universum som målas upp. Ser fram emot att läsa de återstående novellerna i denna serie.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Attentatet I Gallus (Gallus #1)
Gallus Brinner (Gallus #2)
Ur Askan Av Gallus (Gallus #3)
Godmorgon Segrare
Danis Jul (Tumanako #1)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

 

 

 

 

 

 

 

Karin Pasche: Labyrint - Illumination

Titel: Labyrint – Illumination
Författare: Karin Pasche
Sidantal: 389
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

Axeln är trasig, hungern river i magen och pengarna är slut. En okänd man förföljer Julia och hon flyr för sitt liv – men vem kan hon lita på? Hennes hallucinationer kommer fortfarande till henne, men inte med vinster och framgångar som tidigare, utan med andra tecken som hon inte förstår. Håller hennes förmåga på att utvecklas till något större?

Job tar uppdraget som Julias mentor på allvar och gör en hårresande upptäckt: deras motståndare är mäktigare än någon hade anat.

Jake lider efter traumat som han och Julia var med om. Även om medicinering hjälper, så skapar det samtidigt nya svårigheter – minnesluckor som han desperat försöker hantera. Jake fortsätter trots det sitt sökande efter svar på vad som hände hans far. I en digital värld går det inte att sopa undan alla spår, det finns alltid någon som ser dig.

Mina tankar:

Detta är författaren Karin Pasches andra bok i sin serie Labyrint, den första heter Labyrint - Vägen In. Denna kom ut 2018 och tredje delen, Labyrint – Union har precis kommit ut.

Det är som sagt andra boken i en serie och man skall ha läst första boken innan man läser denna, de är inte fristående. Det finns en liten sammanfattning i början av boken om vad som hände i den tidigare boken, den är till mest för att man skall friska upp minnet om det är ett tag sedan man läste den tidigare boken.

Denna tar vid strax efter den första boken, huvudkaraktärerna som vi lärde känna i första boken har av olika orsaker efter händelserna spridits för vinden. De har sina egna problem, inre demoner, att arbeta med. Samtidigt så dras de in mer och mer i det stora mysteriet som de började nysta i.

Detta är en trilogi och detta är mellanboken. I den första boken så blev karaktärerna presenterade för oss läsare, samt att vi fick en liten hint om vad det kanske rör sig om. Mellanboken i en trilogi brukar ju ibland kallas för en transportsträcka och det kan man absolut säga om denna, men inte på något negativt sätt.

I denna så får vi lite fler svar om vad det är som pågår, bilden börjar klarna mer för oss, men när boken är slut så är det fortfarande saker som inte har kommit fram i ljuset. Mellanboken är inte bara en transportsträcka utan också boken som bygger upp till den stora finalen, och det tycker jag att den gör riktigt bra. Under resans gång är det mycket som händer med huvudkaraktärerna, det tar många vändningar innan boken är slut.

Det är en spännande handling som målas upp. Genremässigt skulle jag kalla den för spänningsroman eller thriller, den har även en bit magisk realism. Hur stor denna bit är kanske vi inte vet fören i den sista delen. Det ligger ett tjock täcke mysterium över handlingen, inte på det sättet att man inte förstår den utan mera att den finns där för att sätta rätt stämning till den.

Språket är genomarbetat och handlingen är riktigt stabil och har ett bra djup och en stabil grund att stå på. Jag gillar hur karaktärerna målas upp, de är inga perfekta karbonkopior av människor utan har alla sina fördelar och nackdelar som gör dem mer verkliga. Det är kanske inte alltid som man gillar vad de gör men man förstår dem och deras problem och känner för dem. Man vill veta hur det skall gå för dem.

Så slutsumman blir att detta är en riktigt bra och genomarbetat mellanbok i en trilogi som bjuder på spänning och en intressant intrig. Den bygger upp riktigt bra till den avslutande boken som jag ser fram emot att läsa för att se hur allt hänger ihop, skall bli intressant att se om det finns ytterligare fler vändningar i handlingen innan serien är slut.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Labyrint - Vägen In (Labyrint #1)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom: Bortrövad - I Skogsfruns Våld

Titel: Bortrövad – I Skogsfruns Våld
Författare: Vilhelm Sundbom Och Jonas Sjöblom
Sidantal: 141
Förlag: Sunflower Produktion AB

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.

Baksidestext:

Li har blivit bortrövad av skogsfrun och det visar sig snart att den mystiska kvinnan behöver hennes hjälp i kampen mot trollen. I hopp om att finna sin försvunne bror Tim antar Li uppdraget. Tillsammans med de mest oväntade följeslagarna ger hon sig av på ett farofyllt äventyr som hon sent kommer att glömma.

Mina tankar:

Detta är Vilhelm Sundbom (text) och Jonas Sjöbloms (illustrationer) andra bok i deras barnboksserie Bortrövad, en fantasyserie som riktar sig till 9-12.

Detta är som sagt den andra boken i en serie men istället för att fortsätta från var den första boken, Bortrövad – Fånge I Berget, slutade så utspelar den sig samtidigt men ur ett annat perspektiv. Så rent teoretiskt kvittar det om man läser denna först eller den andra, dock så skulle jag ändå säga att man borde läsa första boken först, samt att man inte väntar för länge mellan dessa två böcker.

I den första boken mötte vi en pojke vid namn Tim som vaknar upp, tydligen tillfångatagen av några troll. Hans syster, Li, som var med honom är spårlöst försvunnen. Vi fick ta del av hans äventyr när han försöker hitta sin syster, på vägen möter han ett antal väsen ur den nordiska folksagan.

Nu i denna är det istället systern, Li, som vi får följa. Likt hennes bror vaknar hon upp och vet inte vad det är som har hänt. Hennes bror är försvunnen och hon befinner sig hos en kvinna som säger sig vara skogsfrun. Hon har kallat på henne för att hon behöver hjälp med en sak.

Detta är ett roligt koncept att de utspelar sig samtidigt. Vi ser samma berättelse från olika håll, de utspelar sig olika platser men ibland så korsars deras vägar. Är man vaken när man kommer till dessa punkter och kommer ihåg vad som hände i den andra boken, den man läste först, så vet man mer om vad som hände just då. Det låter kanske lite rörigt men det är det verkligen inte, sedan vill jag inte avslöja mer av handlingen.

Denna serie är som en klassisk saga, den säger aldrig rent ut när den utspelar sig, men jag får en känsla av att det är en bra bit tillbaka i tiden, förbi alla moderna saker. Det är små saker som kommer fram som gör att jag tolkar det så i alla fall. Detta är en bra sak, för det gör att den blir en tidlös berättelse som inte åldras för att den använder saker som är moderna just nu.

Även likt de klassiska sagorna så är denna ibland lite mörk och kanske för några lite skrämmande. Men det är även ett stort äventyr som målas upp hör och den fångade i alla fall mitt intresse, barnet inom mig ville läsa vidare. Så för den läsgrupp som den verkligen riktar sig till kommer att sluka boken.

Den rör sig bland vår folksaga och det är många olika väsen som vi stöter på. Många traditionella väsen förekommer i boken. De målas upp på ett bra sätt, det förklarar inte allt utan hintar bara lite, så att det väcker ett intresse att läsa mer om dessa väsen. Och då kommer vi till vad jag sa när jag skrev om den första boken. Hade gärna sett att denna duo gör en faktabok om dessa väsen, det hade varit blivit ett snyggt appendix att ha till denna serie.

Det är ett lättsamt språk, vilket det bör när den riktar sig till barn. Det jag gillar med denna är att de väsen som vi möter i boken är inte självklara goda eller onda, vi vet inte riktigt vart vi har dem, det är en gråzon och den kan komma att ändra sig under resan gång.

Vi får absolut inte glömma bort att nämna de otroligt snygga bilderna som är med i boken, det är som varje bild kommer till liv, så bra är de. De är stämningsfulla och ger ett extra djup till äventyret.

Skall bli spännande att se vad som kommer att hända i tredje boken som heter Bortrövad - Ur Askan I Elden.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Bortrövad - Fånge I Berget (Bortrövad #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Författarporträtt: Fredrik Dimming

Berätta lite kort om dig.

Hallå där!

Fredrik Dimming heter jag. Jag är 31 år gammal och kommer från Grebbestad, men är numera bosatt i Göteborg där jag till vardags arbetar som fritidspedagog på ett lågstadie.

Utöver att skriva och läsa diggar jag att vandra i naturen, cykla mountainbike, lira trummor och tv-spel, samt umgås med vänner och dricka whiskey.

Jag skriver fristående fantasyromaner som utspelas i världen Azurea. Min debutroman ”ELDRANATH” publicerades av Viberg Förlag hösten 2019. Det är en roman tänkt för unga vuxna och uppåt, som är lite mer old-schoolfantasy, alltså svart och vit, än nutidens populära, grå grimdarkfantasy.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag var mycket ung, då jag först presenterades för Astrid Lindgrens böcker, skulle jag tro. Sedan gick jag vidare till författare såsom David Eddings, Robert Jordan, Raymond E. Feist, David Gemmell och naturligtvis fantasygudfadern Tolkien. Det var i och med Tolkiens böcker som mitt intresse verkligen vaknade till liv, när jag insåg vilken makalöst häftig värld han hade skapat.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Efter att ha läst Sagan om Ringen-trilogin för första gången, i början av 2000-talet i samband med att filmerna kom på bio, skrev jag en fristående fortsättning på dem. Den ligger hemma i någon låda och samlar damm, där den hör hemma, men det var i och med det som mitt skrivintresse vaknade till liv.

Men det skulle dröja till sommaren 2010 som jag satte mig ned och skrev min första ”riktiga” roman. Det var den första boken som utspelade sig i min värld Azurea. Sedan dess har jag skrivit fem böcker till som utspelar sig där, även om det bara är en av dem som har blivit utgiven. Eldranath är första delen i en serie med fristående böcker som utspelar sig i samma värld, men på nya platser och med nya karaktärer, så att läsaren själv får välja vilken äventyr dem vill läsa om.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag har flera favoritförfattare, bland andra Eddings, Jordan, Feist, Gemmell och Tolkien, men den författaren som betytt mest för mig är vår svenska nationalskatt Niklas Krog. Inte bara har han skrivit fantastiskt bra böcker, utan han har även ett hjärta av guld.

En gång i min ungdom vågade jag mig på att skicka iväg ett textprov till Niklas med förhoppningen om att få några få kommentarer tillbaka, men utan att egentligen förvänta mig någon större respons. Men när han väl svarade mig svarade han mig ORDENTLIGT. Niklas var både vänlig och uppmuntrande, pekade främst på det han tyckte var bra och välskrivet (egentligen var texten en riktigt katastrof) vilket fick mig att vilja fortsätta skriva och utvecklas.

Sedan dess har vi lyckligtvis haft tämligen mycket kontakt genom åren. Utan hans tips, råd och välvilja är jag övertygad om att Eldranath aldrig skulle ha kommit till världen.

Så, återigen; tack för din hjälp, Niklas! Du är bäst. (PS: kolla in hans böcker, vetja!)

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Hm. Det svåraste är egentligen att vissa dagar lyckas finna orken och inspirationen att skriva. Särskilt på vardagar när jag kommer hem trött från jobbet. Men då brukar det funka med att ta en långpromenad och dricka ett gäng koppar med kaffe. Att faktiskt våga skriva ”dåligt” utan att oroa sig för slutresultatet.

Det roligaste är helheten. När jag lyckas väva samman alla trådar av action, miljö, karaktärer och dialog och forma dem till ett stort, tjockt rep av spännande handling.

Sen har jag en förkärlek för legender, myter och historia från min värld, att hinta om en större helhet som existerar bortanför själva bokens narrativ.

Hur ser din skrivprocess ut?

Svår fråga. Lite olika från bok till bok. Men oftast börjar det med en grundidé.

Det kan vara alltifrån en karaktär jag vill skriva om till en enda scen, till en spännande avslutning på en berättelse som jag själv inte har upptäckt än, till ett ord eller ett objekt.

Boken jag skriver på nu, som jag i nuläget kallar Legender från Azurea 2, kom till tack vare en viss ton. En mörk, dyster ton.

Jag antecknar alltid alla idéer jag har i huvudet, men skriver inga superdetaljerade synopsis innan jag drar igång. Jag tycker att det är roligare att upptäcka boken medan jag själv skriver den.

Men jag försöker att ha en början, en mitt och ett slut något så när utformat medan jag skriver, bara för att ha en liten aning om vilken riktning berättelsen ska ta.

Jag är en sådan författare som skriver ALLT som kommer mig för, som går tillbaka och ändrar och tar bort när boken väl är färdigskriven.

För mig är det viktigast att föra berättelsen framåt. Det gäller att få ner orden, åtgärda det ”dåliga” senare, och att vara orädd när jag bygger grunden.

Ibland när det går trögt för mig att komma igång brukar jag göra en skrivövning som går ut på att skriva ned en scen ur en film eller en låt bara för att få igång skrivarhjärnan. Det brukar funka finfint!

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Eftersom jag jobbar heltid på veckodagarna blir det att jag skriver på kvällar och helger. Jag försöker att skriva något varje dag, oavsett om det är på själva berättelsen, fakta eller nya idéer. För mig är det viktigt att hålla skrivandet vid liv, att inte låta lågan slockna. Trots att skrivandet är det bästa jag vet och det enda jag vill göra är tyvärr inspirationen inte ständigt närvarande.

Visst, ibland slår den till som en blixt från klar himmel, men allt som oftast måste jag tvinga fram den. Men om jag öppnar mina dokument och pillar med texten varje dag så är den ständigt närvarande i mina tankar.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Sommaren 2018 reste jag till Skottland och blev totalt förälskad i landet. Jag lämnade en del av mitt hjärta i de dramatiska, drömlika högländerna och drömmer ständigt om att resa tillbaka dit. Ofta när jag skriver mina böcker ser jag Skottlands fantastiska natur framför mig, vilket gör Azurea till mitt egna, privata Skottland som jag kan besöka närhelst jag vill!

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver gärna om nutida, sociala problem och orättvisor fast förklädda i fantasyskrud, men i övrigt skriver jag helst och främst för att jag vill förmedla till mina läsare samma magiska känsla som jag själv kan få när jag läser böcker eller ser på film. En utomvärldslig känsla bestående av alltifrån av hopp, glädje och episkhet till sorg, skräck och spänning.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det mest udda jag någonsin gjort är nog det faktum att jag lyckades bli utgiven. Det kan fortfarande kännas rätt surrealistiskt ibland. Men utöver det är det inga större konstigheter.
Inte mer än det faktum att jag stänger in mig ensam i flera timmar åt gången och skriver berättelser om påhittade platser, varelser och händelser, vill säga. 😊

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på att färdigställa del 2 i min Legender från Azurea-serie. Den är, liksom debutromanen Eldranath, en fristående bok som utspelas i världen Azurea. Det är en mörk, dyster, blodig och skrämmande berättelse om hämnd, svek, skuggor, demoner, monster och maskerade hjältar. I skrivande stund har jag skrivit 500 sidor +, och har ungefär 100 sidor kvar att skriva innan jag vill anse den vara färdig.

Jag vill även rikta ett stort tack till dig Håkan för att jag fick vara med och svara på dina frågor! ⚔
/Fredrik Dimming.

[Bibliografi]

Eldranath (Viberg Förlag, 2019)