Författarporträtt: Fredrik Dimming

Berätta lite kort om dig.

Hallå där!

Fredrik Dimming heter jag. Jag är 31 år gammal och kommer från Grebbestad, men är numera bosatt i Göteborg där jag till vardags arbetar som fritidspedagog på ett lågstadie.

Utöver att skriva och läsa diggar jag att vandra i naturen, cykla mountainbike, lira trummor och tv-spel, samt umgås med vänner och dricka whiskey.

Jag skriver fristående fantasyromaner som utspelas i världen Azurea. Min debutroman ”ELDRANATH” publicerades av Viberg Förlag hösten 2019. Det är en roman tänkt för unga vuxna och uppåt, som är lite mer old-schoolfantasy, alltså svart och vit, än nutidens populära, grå grimdarkfantasy.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag var mycket ung, då jag först presenterades för Astrid Lindgrens böcker, skulle jag tro. Sedan gick jag vidare till författare såsom David Eddings, Robert Jordan, Raymond E. Feist, David Gemmell och naturligtvis fantasygudfadern Tolkien. Det var i och med Tolkiens böcker som mitt intresse verkligen vaknade till liv, när jag insåg vilken makalöst häftig värld han hade skapat.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Efter att ha läst Sagan om Ringen-trilogin för första gången, i början av 2000-talet i samband med att filmerna kom på bio, skrev jag en fristående fortsättning på dem. Den ligger hemma i någon låda och samlar damm, där den hör hemma, men det var i och med det som mitt skrivintresse vaknade till liv.

Men det skulle dröja till sommaren 2010 som jag satte mig ned och skrev min första ”riktiga” roman. Det var den första boken som utspelade sig i min värld Azurea. Sedan dess har jag skrivit fem böcker till som utspelar sig där, även om det bara är en av dem som har blivit utgiven. Eldranath är första delen i en serie med fristående böcker som utspelar sig i samma värld, men på nya platser och med nya karaktärer, så att läsaren själv får välja vilken äventyr dem vill läsa om.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag har flera favoritförfattare, bland andra Eddings, Jordan, Feist, Gemmell och Tolkien, men den författaren som betytt mest för mig är vår svenska nationalskatt Niklas Krog. Inte bara har han skrivit fantastiskt bra böcker, utan han har även ett hjärta av guld.

En gång i min ungdom vågade jag mig på att skicka iväg ett textprov till Niklas med förhoppningen om att få några få kommentarer tillbaka, men utan att egentligen förvänta mig någon större respons. Men när han väl svarade mig svarade han mig ORDENTLIGT. Niklas var både vänlig och uppmuntrande, pekade främst på det han tyckte var bra och välskrivet (egentligen var texten en riktigt katastrof) vilket fick mig att vilja fortsätta skriva och utvecklas.

Sedan dess har vi lyckligtvis haft tämligen mycket kontakt genom åren. Utan hans tips, råd och välvilja är jag övertygad om att Eldranath aldrig skulle ha kommit till världen.

Så, återigen; tack för din hjälp, Niklas! Du är bäst. (PS: kolla in hans böcker, vetja!)

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Hm. Det svåraste är egentligen att vissa dagar lyckas finna orken och inspirationen att skriva. Särskilt på vardagar när jag kommer hem trött från jobbet. Men då brukar det funka med att ta en långpromenad och dricka ett gäng koppar med kaffe. Att faktiskt våga skriva ”dåligt” utan att oroa sig för slutresultatet.

Det roligaste är helheten. När jag lyckas väva samman alla trådar av action, miljö, karaktärer och dialog och forma dem till ett stort, tjockt rep av spännande handling.

Sen har jag en förkärlek för legender, myter och historia från min värld, att hinta om en större helhet som existerar bortanför själva bokens narrativ.

Hur ser din skrivprocess ut?

Svår fråga. Lite olika från bok till bok. Men oftast börjar det med en grundidé.

Det kan vara alltifrån en karaktär jag vill skriva om till en enda scen, till en spännande avslutning på en berättelse som jag själv inte har upptäckt än, till ett ord eller ett objekt.

Boken jag skriver på nu, som jag i nuläget kallar Legender från Azurea 2, kom till tack vare en viss ton. En mörk, dyster ton.

Jag antecknar alltid alla idéer jag har i huvudet, men skriver inga superdetaljerade synopsis innan jag drar igång. Jag tycker att det är roligare att upptäcka boken medan jag själv skriver den.

Men jag försöker att ha en början, en mitt och ett slut något så när utformat medan jag skriver, bara för att ha en liten aning om vilken riktning berättelsen ska ta.

Jag är en sådan författare som skriver ALLT som kommer mig för, som går tillbaka och ändrar och tar bort när boken väl är färdigskriven.

För mig är det viktigast att föra berättelsen framåt. Det gäller att få ner orden, åtgärda det ”dåliga” senare, och att vara orädd när jag bygger grunden.

Ibland när det går trögt för mig att komma igång brukar jag göra en skrivövning som går ut på att skriva ned en scen ur en film eller en låt bara för att få igång skrivarhjärnan. Det brukar funka finfint!

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Eftersom jag jobbar heltid på veckodagarna blir det att jag skriver på kvällar och helger. Jag försöker att skriva något varje dag, oavsett om det är på själva berättelsen, fakta eller nya idéer. För mig är det viktigt att hålla skrivandet vid liv, att inte låta lågan slockna. Trots att skrivandet är det bästa jag vet och det enda jag vill göra är tyvärr inspirationen inte ständigt närvarande.

Visst, ibland slår den till som en blixt från klar himmel, men allt som oftast måste jag tvinga fram den. Men om jag öppnar mina dokument och pillar med texten varje dag så är den ständigt närvarande i mina tankar.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Sommaren 2018 reste jag till Skottland och blev totalt förälskad i landet. Jag lämnade en del av mitt hjärta i de dramatiska, drömlika högländerna och drömmer ständigt om att resa tillbaka dit. Ofta när jag skriver mina böcker ser jag Skottlands fantastiska natur framför mig, vilket gör Azurea till mitt egna, privata Skottland som jag kan besöka närhelst jag vill!

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver gärna om nutida, sociala problem och orättvisor fast förklädda i fantasyskrud, men i övrigt skriver jag helst och främst för att jag vill förmedla till mina läsare samma magiska känsla som jag själv kan få när jag läser böcker eller ser på film. En utomvärldslig känsla bestående av alltifrån av hopp, glädje och episkhet till sorg, skräck och spänning.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det mest udda jag någonsin gjort är nog det faktum att jag lyckades bli utgiven. Det kan fortfarande kännas rätt surrealistiskt ibland. Men utöver det är det inga större konstigheter.
Inte mer än det faktum att jag stänger in mig ensam i flera timmar åt gången och skriver berättelser om påhittade platser, varelser och händelser, vill säga. 😊

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på att färdigställa del 2 i min Legender från Azurea-serie. Den är, liksom debutromanen Eldranath, en fristående bok som utspelas i världen Azurea. Det är en mörk, dyster, blodig och skrämmande berättelse om hämnd, svek, skuggor, demoner, monster och maskerade hjältar. I skrivande stund har jag skrivit 500 sidor +, och har ungefär 100 sidor kvar att skriva innan jag vill anse den vara färdig.

Jag vill även rikta ett stort tack till dig Håkan för att jag fick vara med och svara på dina frågor! ⚔
/Fredrik Dimming.

[Bibliografi]

Eldranath (Viberg Förlag, 2019)