Jenny Töredal: Profetians Svärd

Titel: Profetians Svärd
Författare: Jenny Töredal
Sidantal: 170
Förlag: Visto Förlag 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket. 

Handling:

Ett slagfält med döda bredde ut sig framför mig. Flämtande drog jag efter andan. Sorgen slog till likt ett knytnävsslag. Stela och förvridna låg de framför mig. Ordens krigare, för evigt frusna i tid. Jag snurrade runt. Det var bleka, stela döda kroppar så långt jag kunde se.
Snyftande satte jag mig på huk bredvid en krigare. Försiktigt smekte jag hans skrovliga kind. Huden var stel, blodlös och kylskåpskall. I hans bröstkorg satt det två pilar djupt inborrade. Oväntat öppnade krigaren ögonen och tog ett fast grepp om min arm.
-Det är början på slutet. Älvkorsets bärare.

Mina tankar:

Detta är tredje och sista delen i fantasyserien om Ella. Det är en fantasyserie som passar unga vuxna och uppåt.

Då det är sista delen i en serie så skall man ha läst de två tidigare böckerna innan man läser denna. Denna tar vid nästan direkt efter förra boken. I början av boken så får man lite uppfriskningar om vad som hänt, detta kan vara bra då man, som jag, läste förra boken när den kom ut för över året sedan.

Precis som de två tidigare delarna så är denna skriver i jag-form. I och med det så detta så följer man huvudkaraktären väldigt nära, vi ser allt som händer i hennes ögon. Är hon inte i handlingens centrum så får vi inte uppleva det direkt utan får ta del av det i andra hand när hon får reda på saker som hänt.

Handlingen är på ett sätt avskalat och breder inte ut sig som stora episka berättelser inom fantasy brukar göra. Detta kan man se på både gott och ont. Om det är skrivet på rätt sätt så kan episka berättelser vara riktigt härliga att grotta ner sig i, men om författaren bara fyller ut utan att komma någonstans så faller det. Då kan det faktiskt vara bättre att gå denna väg och inte göra det så episkt och fokusera på en person och dennes del av händelsen. Det är en episk händelse som boken tar upp, det klassiska med den store onde som vill härska över allt och kampen mot ondskan, men den berättar det på ett icke-episkt sätt. Låter kanske lite paradoxalt och svårförståeligt, men jag tror att när man läser boken kommer att förstå vad jag menar.

Frågan är när man läser sista delen i en serie om den får ett avslut, det tycker jag absolut att den får. Man knyter ihop allt, eller i alla fall det viktiga, som har byggts upp i de tidigare delarna. Det som lämnas öppet är precis det som skall lämnas öppet när man lämnar en värld och det är att det finns saker som visar att världen kommer att fortsätta att leva och växa, kanske utvecklas åt något håll. Detta gör, precis som det skall, att man känner att man inte är riktigt redo att lämna världen, det finns mer. Men jag tror inte det kommer att komma något mer om denna värld, det är nu fritt i läsarens egen fantasi att tänka på vad som kommer att hända härnäst.

Det är ett lättsamt och behagligt språk som tar en in i denna värld. Nu när författaren är klar med denna serie skall det bli intressant att se vad hon tar sig an för projekt efter denna. Jag ser fram emot med en nyfikenhet att se vad som kommer att dyka upp i framtiden.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Älvkorset
De Dödas Dolk

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur  
Bokbloggar.se