Therese Henriksson: Ödesmåla gård

Titel: Ödesmåla gård
Författare: Therese Henriksson
Sidantal: 31
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"Mobilen lyser blåvitt och jag ser konturerna av hennes ansikte i dunklet. Luggen är rak. Hennes kindben är stora, läpparna små. Hon liknar en ekorre som håller på att magra bort."

Egentligen är Sickan mammas hund. Men hon har aldrig tid. Istället är det Tobias som tar med sig Sickan på långa strövtåg och när han först stöter på ödehuset vet han inte vad han ska tro. Det känns som om någon iakttar honom bakom de trasiga gardinerna, och varje gång han går ut med Sickan drar hon i kopplet mot Ödesmåla gård. Han kan svära på att det finns någon där.

Mina tankar:

Detta är en skräcknovell utgiven av Kraxa förlag. Den ingår i en utgivningsserie som utgörs av små novellhäften.

Tobias och hans mamma har flyttat till en bonde som hon har kommit ihop sig med. En dag när han är ute och går med deras hund så ser han ett övergivet hus i närheten av gården han nu bor på. Mammans nya man berättar en tragisk historia om hur hela familjen bara försvann utan några spår. När Tobias nästa gång går förbi huset så dras han till att gå in i det, frågan är om det verkligen är så övergivet som det först ser ut att vara.

På framsidan av boken så står det glesbygdskräck och det är något som i mitt huvud passar perfekt på denna berättelse. I mitt huvud så tolkar jag det bakomliggande i ordet att vi har här något vemodigt i grunden, det är kanske ett långsammare tempo, precis som det är i glesbygden långt bort från en så kallade civilisationen och det jäktade storstadstempot. Nu menar jag inte att glesbygden ligger efter i samhället utan att här rör sig tiden i en annan takt, i en mera harmonisk takt och med i naturens gång i stället för det hektiska datoriserade samhälle som utgör stora delar av landet.

Sedan har vi skräckdelen i berättelsen, med min tolkning av det bakomliggande i ordet glesbygd så passar det även in på skräcken. Vi har inte här något som kanske slängs rätt i ansiktet på läsaren och det är inte heller blodigt och vidrigt, det är mera nedtonat och här igen vemodigt på ett sätt. Det är inte meningen att skrämma läsaren, i alla fall tror jag inte det är huvudsakligen vad författaren vill göra. Det får en att rysa till, men även att känna någon slags sympati, nu skall jag såklart inte avslöja något av handlingen.

Språket passar bra ihop med vad handlingen vill förmedla. Det är finstämt och vi vaggas in i handlingen, författaren får till en bra stämning med sitt språk och det är tillräckligt målande för att man skall kunna leva sig in i handlingen.

Jag rekommenderar denna novell till alla som gillar skräck som drar åt det lite mera dystrare håller, men ändå kanske har en slags ljusglimt i sig. Då det är endast en novell så passar den jättebra om man har en liten stund över men ändå vill läsa klart något, det passar även bra om man vill prova på skräck men inte vet om det är något för en själv, då den inte är så lång tar det inte så mycket av ens tid att läsa denna. Detta var den första novellen som jag läste i denna serie, skall bli kul att läsa de andra för att se om de håller samma kvalité.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sabine Mickelsson: Skogshäxans skatter

Titel: Skogshäxans skatter
Författare: Sabine Mickelsson
Sidantal: 323
Förlag: Nohiding förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alex mamma bara jobbar och pappa har rest till Kos med sin nya flickvän. Vilken urusel början på sommarlovet! Men en natt öppnar sig vägen till den mystiska Portvärlden och Alex får veta att hon är en stjärnriddare. Bakom varje port väntar en farlig uppgift som bara hon kan lösa.

Den första dörren leder till en plats full av monster, rövare och magiska skatter - men där finns också vänner som katten Tara och trollkarlslärlingen Kevin. Tillsammans måste de klara av stjärnriddaruppdraget. Annars kan Alex aldrig mer återvända hem...

Mina tankar:

Detta är författarens debut, i alla fall när det kommer till romaner. Hon har tidigare medverkat i ett antal antologier och även skrivit en bildbarnbok. Denna är en fantasyroman som riktar sig till åldersgruppen 9-12, det är även den första delen i serien Portvärlden.

Med tanke på seriens namn så kan man nog lista ut vilken typ av fantasy det är, det är en portalfantasy. För den som inte är så insatt i de olika undergenre som finns inom fantasy så är portalfantasy en fantasy som utgår från vår värld, genom någon slags portal så förflyttar man sig till en annan värld. Det bästa, och mest kända, exemplet är Narnia med sin garderob.

Här har vi en flicka som är mer eller mindre lite utanför gemenskapen, vilket är en rätt så vanlig bild när det kommer till huvudkaraktärer i dessa böcker, speciellt när det kommer till böcker som riktar sig till barn. Nu gissar jag, utan att ha något belägg för det, men tror att detta är en mer eller mindre undermedveten sak för att bland de som läser mest, speciellt i denna ålder, är många på ett sätt utanför gemenskapen och tar sig till böckernas värld för att fly vardagen som de inte direkt gillar. Att då få möta någon som de kan knyta sig an till, att känna igen sig i huvudkaraktären. Att man sedan får följa med denna karaktär på ett äventyr där den blir utmanad till att klara av mera än vad den först tror att man klara av, detta gör att man kanske ser sig själv i just detta äventyr och återspeglar modet till sig själv. Man kanske använder denna speglade mod till sin vardag och vågar utmana sig själv och göra saker som man inte i vanligt fall skulle göra, för man är rädd för att misslyckas.

Genom vissa händelser så befinner sig vår huvudkaraktär snart i en annan värld, en värld som är fylld av magi och mytologiska varelser, samt såklart ett äventyr. Jag kände att denna berättelse var en liten modernare version av portalvärlden än till exempel Narnia. Upplägget fick mig att tänka på datorspel där man får olika uppdrag att utföra, vilket händer huvudkaraktären.

Det är fartfyllt och det händer något hela tiden, allt för att hålla uppe intresset hos målgruppen som den riktar sig till. Språket är lätt att ta till sig och flyter på riktigt smidigt, det är målande med en fantasifylld handling. Samtidigt så är det ändå så att det inte är för simpelt språk, det är ändå fylligt så att det ger en utmaning som triggar igång läsarens egen fantasi och språkförmåga.

När det kommer till en bok som denna så får man ju inte tänka sig något realistiskt, och nu pratar jag inte om det magiska och varelser som inte existerar, samt portaler till andra världar. Jag pratar om att vi har ett barn i centrum som mer eller mindre skall rädda världen, hur kommer det sig att ett barn skall kunna lösa något som inte vuxna har kunnat lösa. Men just detta påpekas i boken också, så den är medveten om det själv. När det kommer till böcker som dessa så får man ju ta detta med en nypa salt, det är ju som jag nämnde förut något som skall få målgruppen som läser boken att vigda sina vyer och förmågor, att våga ta steget och göra saker som man inte gjort förut för man trott att de var för svåra.

Så slutsumman blir en fin lässtund som är både underhållande och på ett sätt lärdomsrik. Att det finns en plats som fungerar som en portalrum till alla de andra världarna gör att serien kan ta vilka vändningar som helst, för vem vet vilken värld som behöver hjälp i nästa bok, det är inte säkert att det är en fantasyvärld, det kan vara en högteknologis värld som påminner om framtiden. Det finns oändliga möjligheter här.

Rekommenderar den till barn i rätt åldersgrupp som gillar det magiska, både när det kommer till magin i att försvinna in i en bra bok och magin i sig själv. Men även som vuxen så tror jag att man kan komma att uppskatta denna bok, men då får man inte förvänta sig någon direkt utmanade läsning när det kommer till intriger och komplexa karaktärer, men som en avkopplande läsning om man gillar fantasy så fungerar den absolut, vem vet den kanske får en att minnas tillbaka till sin barndom där man slukade dåtidens liknande böcker som förflyttade dig till en annan värld och lät dig smita ifrån den gråa vardagen för en stund.


Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Emelie Beijer: En andra chans

Titel: En andra chans
Författare: Emelie Beijer
Sidantal: 48
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

Det sista Mariam minns är kraschen och vad hon önskade precis innan sin död. När hon sedan vaknar upp i en kropp som inte är hennes och i en värld annorlunda från den hon lämnat, inser hon att hon fått en andra chans.

Men tillvaron är långt ifrån idyllisk. Det är en värld där kungliga och de med makt lever i välstånd högt ovan marken, medan de på de lägre nivåerna kämpar om överlevnad.

Kan hon skapa sig ett nytt liv och en ny framtid? Inte enbart för sig själv utan för dem alla?

Mina tankar:

Detta är en novell som kom ut 2020. Det är en dystopi som dras åt det romantiska hållet men innehåller även spänning.

Vi har här en kvinna, Mariam, som vaknar upp i en helt annan värld än den hon är van vid. Hon minns en dödlig krasch men på något sätt har hon klarat sig. Men hon befinner sig inte längre i sin kropp utan i en annan kvinnas kropp.

Världen hon vaknar upp i är annorlunda. Då det är en novell så får vi inte hela bilden klar för oss hur denna värld är uppbyggd, det hade troligen tagit novellens alla sidor för att vi skulle få hela bilden klar för oss. Men författaren klarar förmedla en hel del under dessa sidor ändå. Det är en framtida värld som är uppbyggd på det lite klassiska konceptet med höga byggnader där de rika som styr bor på de högre planen medan ju lägre ned man kommer så närmar man sig fattigdomen och slummen.

Det är ett korrupt system som vi får lagt framför oss. Det är stora orättvisor i denna värld. Mariam inser detta snabbt, och med hennes bakgrund, ser hon möjligheter till en revolution där hon kan ta över makten. Men inte uppifrån utan underifrån där kraften från folket finns.

Det finns som sagt romantik i denna berättelse också, den smids in på ett smidigt sätt i handlingen och kryddar till spänningen som författaren hinner bygga upp i denna novell. Vi har en man i hög position som intresserar sig för Mariam, och det verkar som att de på ett sätt delvis har samma mål i att störta denna korrupta makt.

Det är ett behagligt och målande språk som snabbt för oss in i handlingen. Då det är en novell så har författaren bantat ned på att ta för många sidospår i handlingen. Hon hinner presentera en intressant intrig och några karaktärer som är färgstarka och intressanta, som man gärna vill följa för att se hur det kommer att gå.

Problemet med denna är att det är endast en novell. För när man har läst sista sidan så vill man i stället att denna novell hade varit en bok så att man fick se hur det kommer att gå för huvudkaraktären och hennes väg till att ändra maktstyret.

Jag håller tummarna att författaren kommer att ta upp denna novell och fortsätta på den så att den blir en bok, för det finns verkligen något här som fångar läsarens intresse och då tycker jag absolut att denna handling och värld förtjänar att få komma fram i ljuset på ett större sätt. Jag ser novellen som en teaser av högsta kvalité.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar dystopier som har korrupta maktsystem och en revolution i uppbyggnad.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dömd för evigt

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Hellberg: Vena amoris

Titel: Vena Amoris
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 286
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

En kvinnomördare slår till strax före högsäsongen i den idylliska Staden vid Sveriges största badbalja.

Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare utsätts för hård press under några hektiska sommardagar. Den iskalle gärningsmannen lämnar efter sig ett avsiktligt spår som i hög grad förbryllar polisen: en makaber hänvisning till kärleken. Vad avses med det kryptiska budskapet? Är ledtråden utplacerad enbart för att vilseleda eller handlar det om ett verkligt motiv?

Mina tankar:

Björn Hellberg är nog ingen person som behöver någon närmare presentation, han är mer eller mindre känd på något sätt för hela Sverige, om det är från tv eller hans böcker. Han har nu skrivit cirka sextio böcker och mer än hälften av dem är deckare och då nästan uteslutande om kommissarie Sten Wall. Denna bok kom ut 2022.

Med så många böcker i bagaget så kan man tänka sig att Hellberg har funnit sin stil, i starten av en författarkarriär så brukar författaren utveckla sig när det kommer till stil och språk. Vilket även Hellberg mer eller mindre gjorde med sina första böcker. Men även i de första så känner man att han mer eller mindre hade sitt när det kom till språket, han har varit journalist sedan unga år och har alltid jobbar med att skriva, så på den vägen hittat han nog sin berättarröst lite innan han ens började skriva böcker.

Nu menar jag inte att Hellberg inte utvecklas i sina böcker. Men han har en viss jargong i dem som han inte släpper och har man läst en så kommer man känna igen sig de alla andra av hans böcker som man läser. Det är dock ämnet som leder till mord som skiljer sig böckerna åt.

Stilen är att han inte skriver blodigt eller våldsamt, även om minst, om jag inte tar fel, två personer dör i varje bok, ibland på riktigt brutala sätt, han bara inte beskriver dem så grafiskt. Språket är lättsamt samtidigt som det har en viss tyngd när det kommer till det språkliga, Hellberg gillar att leka med orden, vilket man känner igen från hans tid när han medverkade i På spåret. Även om det är allvarliga saker som utspelar sig så finns det i böckerna en underfundig humor som ligger för att lätta upp stämningen något. Man sitter inte och gapskrattar men det dras absolut i smilbandet i mellan åt.

En annan sak är att hans böcker är tidlösa, med det menar jag att han aldrig tar upp aktuella ämnen som orsaker som leder fram till morden. Flera spänningsförfattare vill hänga med i tiden och lyfta fram just det ämnen som är på allas tunga nu. Hellberg har valt att gå en annan väg och det är att orsakerna som leder fram morden är mera äldre och mera neutrala ämnen. Det kan röra sig om svartsjuka av någon anledning eller rent hat mot någon annan, alltså tidlösa orsaker. Detta gör att hans böcker ligger alltid rätt i tiden för just detta blir aldrig gammalt, även om det på ett sätt är det.

Böckerna om Sten Wall är även fristående, även om det är en handfull karaktärer som återkommer i böckerna så är varje bok ett eget fall i sig och det finns ingen direkt röd tråd i böckerna där man får hänga med hur karaktärernas privatliv utvecklas. Detta är bra för man kan hoppa in och läsa precis vilken bok man känner för utan att känna att man missar något.

Nu har jag inte sagt så mycket om just denna bok men ändå har jag på ett sätt beskrivit denna bok. För har man läst ett antal av hans andra böcker och man har gillat dem så vet jag precis vad man har sig att förvänta sig här, det vill säga allt det som jag nämnt här ovan. Att ta upp hans bok är som att återse en gammal bekant, en som aldrig sviker en och som man vet vad man har sig att förvänta sig. Även denna bok bjuder på detta, Hellberg har absolut inte tappat stilen och han bjuder på en underhållande lässtund.

Jag rekommenderar denna till alla som läst, om inte alla i alla fall några av hans tidigare böcker och har uppskattat jargongen. Man kommer känna igen sig i denna och ibland är det härligt att veta vad man har framför sig, lite som att man äter en favoriträtt om och om igen, man vet precis hur den kommer att smaka. Om man inte har läst en bok av Hellberg ännu så rekommenderar jag den till att som vill ha en deckare som bjuder på spänning på ett lite mera mjukare sätt, men ändå inte så mjukt att det blir en mysdeckare, och har ett gäng härliga karaktärer som man gärna vill hänga med för en stund. Språket är lättsamt och handlingen flyter på bra, samtidigt som han bjuder på en deckargåta, allt kryddat med en dos humor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Flickan med det röda håret

Titel: Flickan med det röda håret
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 72
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

Vad fan är det här för något?
Är det här ett skämt eller?
Jag ska anmäla dig.
U sick fuck.
Jag tror att jag set den filmen. Alla är döda, det är det som är twisten.

Frans och hans mamma flyttar till ett litet rött hus i Norrland. Här finns inget som påminner om pappa som blev sjuk och dog.

Men snart börjar Frans drömma otäcka drömmar. Har de med flickan med det röda håret att göra?

Och varför får han så konstiga notiser på Snap?

Mina tankar:

Detta är en bok i serien Skräck på SoMe. Detta är den fjärde boken i ordningen och författaren har precis kommit ut med den sjätte boken.

Alla böckerna i serien är fristående, de har det gemensamma att det är skräck och att ämnena på något sätt rör det sociala media som konstant flödar runt oss nu i tid och otid. Dessa vanor som vi fått har författaren tagit och lagt till en tvist med skräck.

En annan sak med böckerna är att de är skrivna på ett sätt som kallas lättläst. Det betyder att böckernas utformning när det kommer till det språkliga riktar sig först och främst till de som av någon anledning har svårt att läsa, som till exempel om det är att man inte behärskar det svenska språket till fulla eller att man har koncentrationssvårigheter när det kommer till att läsa.

En lite grovdragen förklaring till lättlästa böcker är att de inte är så långa, man skulle kunna se denna som mera en novell är en roman. Historien som utspelar sig i boken är linjär, alltså hoppar inte fram och tillbaka i tiden och antalet karaktärer att hålla koll på är nere till det minimala. Samtidigt så går inte handlingen ut i många sidospår, den håller sig till huvudtråden.

Vi har här en kille, i tonåren, som har förlorat sin pappa. Han och hans mamma flyttar till Norrland för att starta om. Han har alltid varit lite utanför det sociala när det kommer till vänner, när han en dag är vid en sjö nära deras hur så möter han en flicka, något verkar lite udda med henne men han kan inte sätta fingret på det. De möts vid sjön några gånger. En dag när han kommer till en öde stuga går han in i den och tar några foton som han lägger ut på Snapchat, det är då allt börjar ändra sig.

Helena har fått ihop en historia som är medryckande och både skrämmande och på ett sätt sorlig men ändå fin. Skall inte avslöja så mycket av handlingen, men på dessa få sidor som boken består av tycker jag att hon har lyckats med att på med mycket när det kommer till känslor till det skrämmande, både övernaturligt och livets gång.

Det är skräck men den kommer troligen inte få dig att bita på naglarna och rycka till av minsta ljud. Och det är just det med skräck, ibland är det inte meningen att man skall bli skrämd, ibland så skall man bara få rysa eller till och med mysa av det rysliga. Och ibland skall den bara ligga som grund för en bra historia.

Boken riktar sig huvudsakligen till barn i ålder 9-12, men jag som vuxen och älskare av skräck fann boken och dess historia medryckande och underhållande. Det enklare språket och den mera rakare handlingen gjorde att boken kändes som en bra avkoppling om man känner för en läsning som inte kräver allt för mycket koncentration av läsaren utan man vill bara fly bort från verkligheten för stunden, låta tankarna få rinna fritt.

Så jag rekommenderar den till först och främst barn som dras till det mera rysliga, men även till vuxna som vill ha just en lättsam men underhållande läsning. Jag har läst en bok tidigare i denna serie, men skall absolut läsa de återstående.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokåret 2023

Så har ännu ett år gott mot sitt slut och då är det ju dags att försöka sammanfatta det när det kommer till böcker.

Varje år sätter jag upp ett mål att jag skall försöka läsa hundra böcker, jag sätter detta som en kul grej och inte ett måste. Vissa år klarar jag av detta mål men andra år gör jag det inte. Detta år klarade jag inte riktigt målet. Antalet böcker jag läste blev 76 stycken, med en total sidmängd på 23 927 sidor så läste jag i snitt 66 sidor om dagen. Även om jag inte nådde mitt mål i år så är jag absolut nöjd med mängden jag läste.

Årets stora höjdpunkt när det kommer till bokevenemang var som vanligt bokmässan, som i år var tjugonde gången som jag besökte den. Träffade som vanligt många författare och det var riktigt trevligt och det bemötandet jag fick när jag frågade varje författare om de ville skriva i min ”gästbok” som jag hade med mig till mässan blev betydligt mer än vad jag hade trott och hoppades på när jag kom på denna idé för att göra mitt jubileum. Varje författare skrev gladligen i boken.

Det var även detta år som jag verkligen insåg att än hur lite jag tror och tycker att jag spelar en roll i den stora bokmarknaden som utgörs av författare och läsare och alla däremellan som hjälper till att få ut böcker i världen så spelar jag en roll. När författare jag inte ens har hunnit att träffa känner igen mig hälsar glatt igenkännande på mig, att författare som jag träffat ett antal mässor tidigare stannar till på mässgolvet och säger hej till mig. Ja då får även jag inse att jag spelar en roll, även hur liten den kan vara.

När det kommer till andra bokevenemang som jag besöker under året så lyster de med sin frånvaro, känt att bokmässan har räckt till långt och väl. Men skall jag erkänna så kanske det är lite väl för stor. Minns när jag var på Crimetime Gotland, det var underbart med en mindre skala och mer komprimerat evenemang, man kände ingen stress att det var tio andra punkter som man ville se samtidigt. Man kunde sitta ner och verkligen ta till sig vad författarna sa under sina samtal. Jag skall inte säga för mycket nu, men jag har lite planer på att 2024 utöka mina besök när det kommer till bokevenemang, jag har några i sikte men jag håller det öppet och får se vad som händer.

Så kommer vi nu till vilka böcker som var, för mig, de bästa läsupplevelserna 2023, alltså min topp-lista.

Jacob Lindfors är en författare som jag träffade för första gången under den så kallade spökmässan, alltså bokmässan 2021, då släppte han sin debutbok Vinterpacket. Dock så tog det ända till i år som jag läste boken. Får säga att det är ytterst få böcker på över femhundra sidor som jag tagit mig igenom så snabbt som jag gjorde med denna. Rappt språk, spänning och action rakt igenom och en intressant handling bjuder Lindfors på en läsupplevelse av hög kvalité. Det är en militärthriller som jag varmt rekommenderar.

Andreas Ek är en författare som jag följt med intresse sedan hans debut Raseri. Med boken Han älskade dem alla så bjöd han på en väldigt spännande och intressant thriller och med denna bok så visade han verkligen att han växt som författare. Detta är verkligen ingen bok man vill missa om man gillar att läsa deckare och thrillers.

Pascal Engman är en författare som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Han böcker har ända sedan debuten levererar en spänning som få författare kommer upp till men det är inte bara det som är bra med hans böcker, det är helheten i dem som gör dem unika. Hans öga när det kommer till detaljer för att få sina karaktärer till liv och då pratar vi inte enbart om de centrala karaktärerna utan även de små som kanske bara är med i några scener, han fångar den vanliga människan i vardagen på ett otroligt sätt. I år blev det två nya böcker av honom och båda lyckades med bravur att komma med på min topp-lista. Tillsammans med Johannes Selåker så tog dem än en gång oss tillbaka till ett forna Sverige. Med Skammes väg så mixar de än en gång, med skicklighet, verkligen händelser med påhittade. Sedan kom han med sin egen bok Bestseller som överträffade han tidigare böcker. Slutsumman två riktigt bra böcker.

2023 var året som jag bestämde mig för att börja läsa ifatt utgivningen på mina favoritförfattare. Hur konstigt det kanske låter så blir det ofta att jag läser de första böckerna av författarna som jag gillar men sedan samlar jag bara deras senare böcker på hög. Det finns så många författare som jag vill läsa böcker av så det blir att jag hoppar hela tiden till nya författare, hittar nya favoriter och samlar deras böcker på hög och så fortsätter det till nya författare. Först ut av de jag ville läsa ifatt blev Anders de La Motte. Med sin nya serie om Leonore Asker så placerade sig båda böckerna, Bortbytaren och Glasmannen, på min topp-lista. Anders är en författare som gillar att utmana sig själv och förändra stilen han skriver på. I denna nya serie så får jag säga att man ser en samling av alla hans tidigare stilar i de olika serierna han skrivit. Detta är en riktigt spännande serie, som jag tycker inte alltid följer den vanliga deckarromanen.

Den andra författaren som jag bestämde mig för att läsa ifatt var Pernilla Ericson, jag han nästan att läsa ifatt, har en bok kvar av henne. Hon lyckades med att placera tre böcker, Jag ska hitta dig, När du vänder dig om och 300 grader, på min topp-lista. Hon har ett otroligt språk och en närvaro när det kommer till att skapa spänning och samtidigt ha något viktigt att komma med i sina böcker. Hon brinner för kvinnors utsatthet i samhället och det är verkligen en mörk och brutal bild som hon målar upp, som också tyvärr är sann. Hon skriver också om vår utsatthet i allmänhet när det kommer till information på nätet, att hur lätt det är att kanske lämna ifrån sig för privata information.

Jeanette Leifsdotters bok Falsarium är en bok som överraskade mig riktigt positivt. Den börjar som en spänningsroman som verkligen får en att fastna för innehållet. Långsamt går den mer och mer över till något som jag bara kan kalla för skräck, det görs på ett smidigt sätt och övergången känns trovärdigt. Så denna får jag absolut utse till en av årens överraskningar och förtjänar verkligen en plats på min lista.

Mattias Kuldkepp avslutade sin episka fantasyserie Sönderfallets symfoni med Skärvor av en brusten framtid. Jag älskade de två tidigare böckerna i serien och hade verkligen höga förhoppningar på denna sista del, samtidigt så fasade jag lite att serien skulle falla platt, som hänt, enligt mig, även några av de stora internationella författarna inom fantasy. Men när jag väl satte tänderna i denna så var det ingen tvekan om att han hade lyckats med att ro hem detta projekt. Detta är utan tvekan bland de bästa som kommit ut på den svenska marknaden när vi pratar fantasy.

E.P. Uggla kom ut med andra delen i sin dystopiska serie Eden, Fallet från Eden. Den första boken var helt otrolig och jag kunde inte släppa den när jag läste den. Förhoppningarna var höga på denna när jag fick händerna på den. Hon lyckades absolut med att uppreda det som hon lyckades med första boken. Det är en rapp berättelse med intressanta intriger och man sitter med hjärtat i halsen och man måste bara fortsätta läsa för man vet inte hur det kommer gå för karaktärerna. Det är tvistar i berättelsen som öppnar upp för en fortsättning som man verkligen längtar efter.

Maria Hernius kom ut med Mörkt paradis 2020, även denna är en dystopi. På ett sätt så finns det likheter med E.P. Ugglas serie Eden. Det är samma känsla av spänning och intriger, samt det, i brist på annat ord, klaustrofobiska känsla med tanke på att vi rör oss, i alla fall till en början, i en komprimerad miljö. Vi har även här en intrig som håller läsarna på tå då man inte känner sig säker om alla kommer att överleva.

Cecilia Åhman kom ut med sista delen i sin fantasyserie, Arvet efter Mörkertiden. Jag låg dock efter med hennes böcker så det blev att ta tag i andra delen, Spår av Drakarnas fjäll. Hon bjuder på ett riktigt gediget världsbygge när det kommer till bakgrundshistoria och varelserna i denna värld. I denna andra bok så fördjupar hon allt som man fick lära sig i första boken och nya saker tillkommer. En riktigt välskriven fantasy som absolut hör hemma på en topp-lista.

Stefan Eriksson har baserat sin fantasyserie, Laurentius krönika, på Sveriges äldsta lajvspel. Med den första boken, En ny tids gryning, så bygger han upp världen på ett levande sätt. Man får bitvis veta dess bakgrund och konflikter samtidigt som man följer ett antal karaktärer. Det är välkomponerat och välkomnande, det var en fröjd att läsa denna.

Läs mera om vad jag tyckte om böckerna i respektive recension:

Jacob Lindfors: Vinterpacket
Andreas Ek: Han älskade dem alla
Pascal Engman & Johannes Selåker: Skammens väg
Pascal Engman: Bestseller
Anders de la Motte: Bortbytaren
Anders de la Motte: Glasmannen
Pernilla Ericson: Jag ska hitta dig
Pernilla Ericson: När du vänder dig om
Pernilla Ericson: 300 grader
Jeanette Leifdotter: Falsarium
Mattias Kuldkepp: Skärvor av en brusten framtid
E.P. Uggla: Fallet från Eden
Maria Hernius: Mörkt paradis
Cecilia Åhman: Spår av Drakarnas fjäll
Stefan Eriksson: En ny tids gryning

Erik Ollman: Vittror - Uppvaknandet

Titel: Vittror – Uppvaknandet
Författare: Erik Ollman
Sidantal: 300
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

I Venja är de magiska väsendena vittrorna sedan länge dolda för människornas ögon. De är inte längre något annat än skrock. En av få som fortfarande vet om deras existens och kan förnimma dem i verklighetens utkant är Andár. Han är en darkar-tharak, en svärdsmagiker, i de Utomståendes tjänst. Han är satt att tjäna Venjas invånare, spara liv i det stora och hålla mörkret på avstånd. Han verkar utanför moralens gränser och har magiska krafter förlänat från vittneriket till sitt förfogande. Hans lojalitet och liv riskerar dock att förgöras när han får sitt största och viktigaste uppdrag hittills.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och det är en fantasybok som riktar sig till vuxna, denna kom ut 2020.

När man pratar om fantasy så vill man ju ofta även placera den i en undergenre så att man vet lite mera specifikt vad för fantasy det är man pratar om. Denna skulle jag placera som high fantasy, alltså att den utspelar sig i en helt egen värld med egen fauna och ett magisystem. Den har drag av den klassiska fantasyvärlden, alltså att den utspelar sig i en värld som påminner om vår medeltid och då den anglosaxiska med, lite enkelt förklarat, riddare och slott.

Boken kastar en in i denna värld, som jag får säga är känns verkligen genomarbetad när det kommer till folkslag, historia och magin. Det är en rätt så mörk och brutal vision man får av världen och de karaktärer vi möter är verkligen nyanserade, i stället för att vara goda eller onda så befinner de sig i en gråzon.

Man får ta del av en konflikt mellan två länder, men på ett sätt så känner man att det inte är solklart vilket land som man skall hålla på, om det nu är meningen att man skall hålla på ett. Även detta är en slags gråzon.

Det är som sagt ett gediget arbete när det kommer till världsskapandet, men det finns något som jag inte direkt kan sätta fingret på som gör att boken har en trög tröskel när det kommer till att ta till sig all information om världen. Det är inte att boken är dålig men den kräver att läsaren är alert och har lätt att ta till sig mycket information.

Språket i sig är lätt att ta till sig och jag får säga att de centrala karaktärerna är intressanta att följa där har författaren lyckats med att bygga upp dessa. Så jag kan verkligen se att författaren har något att komma med. Det är lite av något ödesdigert och episkt som ligger och ruvar bland karaktärernas öden och framtid.

Även om jag kände att boken var lite svårläst när det kom till all fakta som man fick ta till sig så fann jag den även spännande och intressant. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en fantasy som är lite tuffare att sätta tänderna i för även med sina brister så känns det inte bortkastat att läsa den. Den verkar vara en första del i en serie, dock så har jag inte sett något om en fortsättning. Men jag skulle inte ha något emot att läsa en, och att den då kanske var lite mera sparsam när det kommer till information om världen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pernilla Ericson: Släcka liv

Titel: Släcka liv
Författare: Pernilla Ericsson
Sidantal: 378
Förlag: Romanus & Selling

Baksidestext:

Ett olöst mord plågar den lilla orten Skageby i Västerbotten och polisutredare Lilly Heed och kriminalinspektör Liv Kaspi kallas in. Samtidigt drar en extrem höststorm in över Sverige med utslagen el, översvämningar efter skyfall, nedfallna träd och även Skageby drabbas hårt. All kontakt med omvärlden bryts och dolt i mörkret sker ytterligare ett mord.

Mina tankar:

Detta är författarens femte bok och den andra boken om Lilly Heed, den första heter 300 grader.

Boken är står handlingsmässigt rätt så fristående men jag rekommenderar att man läser första boken för att förstå karaktärerna bättre och det finns en röd tråd som man gärna bör följa med från början.

I denna bok så tillkommer ett element. Författaren har som sagt skrivit ytterligare tre böcker innan denna och de handlar om Liv Kaspi och hur hon kommer med i en grupp som kallas Erla-gruppen. I slutet av den förra boken om Lilly Heed så får man ett litet gästspel av just Liv Kaspi. I denna bok så får Liv Kaspi en större roll i handlingen. Detta gör att man även bör läsa de tre böckerna om henne för att förstå henne bättre. De böckerna heter Spåren vi lämnar efter oss, Jag ska hitta dig och När du vänder dig om.

Så det är inte bara andra boken om Lilly Heed det är även på ett sätt fjärde boken om Liv Kaspi. Jag gillar att författaren slår ihop sina två serier på detta sätt, detta gör att man känner att författaren skapar ett eget universum där alla sina karaktärer lever och kan mötas.

Om man har läst den första boken i serien så vet man att i denna serie vill författaren lyfta fram klimatfrågan. I första boken så var det en värmebölja och skogsbränder spred sig, i denna så får vi möta nästan det motsatta, en höststorm som bjuder på skyfall och översvämningar, samt nedfallna träd och utslagen ström.

Vi får ta del av en liten stad som blir isolerad från resten av samhället när denna storm stoppar all kommunikation och även möjligheter att ta sig från och till på vägarna. Precis innan stormen bryter ut så kommer Lilly Heed och Liv Kaspi till denna stad för att hjälpa den lokala polisen att lösa ett mordfall. Under stormens härjningar så visar det sig inte bättre att ytterligare ett mord inträffar. Är det två olika gärningsmän eller hänger de ihop på något sätt?

Författaren målar upp en bra bild om hur sårbart det moderna samhället är och hur vi har vant oss med att lättillgängligt kunna göra saker som vi tar för givet. Boken ställer frågan hur redo är man om samhället slås ut, skulle man klara sig utan ström i flera dagar?

En annan central fråga som har funnits i författarens tidigare böcker är kvinnors utsatthet i samhället och män som vill trycka ner dem. I denna bok så är detta ämne kanske inte lika centralt som i de tidigare men den finns absolut där och det är lite av den röda tråden som började i första boken. Den finns där lite i bakgrunden men den är intressant om man uppmärksammar den och jag har en aning om att denna del i serien bygger upp till något som kommer att bli riktigt explosionsartat i kommande böcker. Nu kanske jag läser in för mycket, men vi får se om jag rätt.

Pernilla Ericson har komponerat ihop en handling som är både intressant och spännande. Med ett språk som är målande och flyter på riktigt bra och ett riktigt driv i handlingen så har hon skapat ett bladvändare.

Författaren har skapat både ett spännande mordfall, som jag inte kan avslöja något om men man kanske inte tänker det vanliga som man gör när en deckare får sin lösning, och samtidigt en slags samhällskritisk syn när det kommer till klimatet och teknologins sårbarhet.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven deckare med färgstarka karaktärer i centrum, som har skinn på näsan samtidigt som de har egna demoner att kämpa emot. Har man inte läst hennes tidigare böcker så skall man absolut börja från början då varje bok har varit riktigt bra och böcker man inte kan släppa. Har man läst dem så vet man precis vad som man kan vänta sig i denna, men det kan även förekomma en eller en annan överraskning under resan gång. Jag ser fram emot att läsa hennes nästa bok som är den officiella fjärde boken om Erla-gruppen, även om jag räknar denna till den serien också.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Spåren vi lämnar efter oss (Erlagruppen #1)
Jag ska hitta dig (Erlagruppen #2)
När du vänder dig om (Erlagruppen #3)
300 grader (Lilly Heed #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Skuggpenseln

Titel: Skuggpenseln
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 251
Förlag: Stevali

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Pallantors vita murar håller på att tappa sin kraft, och därmed riskerar staden att förlora sitt skydd mot fördunklarna som ödelagt otaliga domäner. Pallantors akademi, där Julia, Edvin och Kasir tränar sina skaparkrafter, gör sig redo för en strid vars like Tusenvärld aldrig sett.

Samtidigt ägnar sig Julia åt egna förberedelser. Med hjälp av sin pappas återfunna dagbok söker hon bortglömda vapen som kan bli stadens räddning. Men i dagboken hittar hon fler hemligheter än hon räknat med hemligheter som kan vara ännu farligare än den kommande striden.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i Kampen om Tusenvärld, det är en fantasyserie som riktar sig först och främst ungdomar. De tidigare delarna heter Dunkelstjärnan och Spegelbilden.

Då det är en del i en serie så skall man ha läst de tidigare delarna innan man ger sig på denna. Denna tar vid nästan direkt där den förra boken slutade. Har man läst de tidigare böckerna så vet man vad man kan förvänta sig i denna bok.

För de som inte läst serien så kan man i stora drag beskriva den som en portalfantasy, det vill säga att den utspelar sig delvis i vår värld och genom något typ av magisk portal så kan man ta sig till en annan värld. I denna värld, som förvisso är en av många, så finns det magi och även lite av det klassiska temat när det kommer till fantasy med en ond kraft som hotar världen.

Magisystemet är, i alla fall för mig, rätt så originellt då jag inte läst allt för många fantasy som har magi som påminner om detta. Den utgår från en slags konstnärlig magi, kan inte komma på någon annan förklaring. Det kan vara att vissa kan måla saker, med hjälp av pensel, och göra dem verkliga, andra använder musiken för att skapa magi. Och just ordet skapa är den centrala kärnan i all denna magi. Vill man våga sig på lite tolkningar på handlingen så kan man se i och med att boken riktar sig till ungdomar att författaren vill att läsarna skall bejaka sin egen skapar-ådra och låta sin egen fantasi flöda fritt, gör man detta så kan man skapa egen magi.

Språket och handlingen flyter på riktigt bra och det är lätt att ta till sig. Det är bra fart i handlingen och den hållet intresset uppe, vilket gör att man gärna vill fortsätta läsa. Handlingen är inte allt för komplicerad men ändå har den ett djup som gör att det känns att den har en vikt och något mer än bara ett äventyr som läggs framför läsaren utan att den behöver tänka efter. Detta är riktigt bra då det blir mera intressant om det bjuds på överraskningar och kräver lite uppmärksamhet av läsaren.

Det finns andra ämnen än att bejaka sitt eget skapande som tas upp i boken och det jag skymtar är hur man bearbetar sorgen och förlusten av någon man håller kär. Med detta i tanken så kan man tänka mig att boken fungerar som ett bra samtalsämne i skolan när det kommer till detta olika punkterna.

I övrigt så utvecklar författaren sin värld i denna bok och låter även de centrala karaktärerna växa, han håller sig trogen det som man lärt sig i de två tidigare böckerna och bjuder på mera. Utan att avslöja något så slutar boken i något som är mer eller mindre en uppbyggnad till nästa del i serien, som redan har kommit ut och heter Hjärtedolken.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till ungdomar som gillar fartfyllt äventyr som är fylld med magi och stor fantasi. Då den även har ett djup så fungerar den riktigt bra även om man är äldre, till och med vuxen, bara man gillar fantasy.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)
Ödestornet (Marduriens ljus #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Grimwalker & Storm: Blodregn

Titel: Blodregn
Författare: Leffe Grimwalker
Sidantal: 314
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mörka hemligheter måste avslöjas när Alex Storm, bilhandlaren från Stockholm som blev triadledare i Hongkong, försöker karva ut ett nytt liv fjärran från ond bråd död.

Alex Storm har sökt en fristad i de norrländska skogarna efter att ha vänt Hongkongtriaderna ryggen. Nu måste han hitta sin försvunna dotter, som kidnappats av Alex halvbror, triadledaren Peter Bao. Det är det enda som betyder något efter att hans gamla Svenssonliv slagits i spillror.

På andra sidan jordklotet letar lönnmördaren Lily Rose efter sin biologiska mamma. För att få svar tvingas hon söka upp en mystisk japansk sekt, som även påstår sig veta var Alex dotter är gömd. Spåren leder till Ryssland.

Mina tankar:

Detta är den sjätte delen om Alex Storm, de tidigare delarna heter En perfekt storm, Kastvindar, Stormfödd, Isstorm och Krigsvindar.

För att kunna hänga med i handlingen så skall man ha läst de tidigare delarna innan man ger sig på denna. Man missar en hel del om man ger sig på denna del utan att ha läst de tidigare. Denna börjar mer eller mindre direkt där den förra tog slut, som slutade med en cliffhanger.

Serien började med att Leffe Grimwalker och Dan Buthler skrev böckerna tillsammans. Med sedan femte delen så skriver Leffe på egen hand. Denna kom ut 2022 och efter det så har serien tagit redig fart genom att 2023 komma ut med fyra böcker, men då inte bara skrivna av Leffe, han står för två medan Anna Granlund och Ramona Ivener har skrivit varsin bok där man får följa olika karaktärer från de tidigare böckerna. Och detta är bara början, fler författare kommer med böcker i serien detta år. Om jag förstått detta rätt så skall varje författare fokusera på varsin karaktär, där såklart seriens övriga karaktärer är med på ett hörn.

I denna del, som jag sa tar vid mer eller mindre i samma cliffhanger-scen som den förra boken slutade i. Alex Storms liv och värld är mer eller mindre upp och ned, faror lurar i varje hörn. Han tar sin flykt till de norrländska skogarna för att landa på fötterna och ta nästa steg, vad det nu blir. Det finns indicier att en av hans döttrar lever och det blir hans prioritering i att finna henne. Det blir ett farofyllt uppdrag och att sedan det finns faror i de norrländska markerna gör inte saken lättare.

I denna bok så får vi även veta mer om Mas bakgrund, som är en av de färgstarkaste karaktärerna i serien. Denna sidotråd är en trevlig utfyllnad i handlingen, att kalla den utfyllnad är inte rättvist då jag kände att den absolut hade en vikt som gör att man förstår Ma mycket bättre, det förklarar hur hon har blivit detta kraftpaket som hon verkligen är i böckerna.

Boken är berättad på ett sätt som jag bara kan kalla för filmiskt, känner att denna förklaring är lite luddig men att ändå man förstår vad det är man menar. Det är ett högt tempo genom hela boken och det händer saker hela tiden. En del av karaktärerna är kanske stereotyper men man gillar det och sväljer det med glädje. Leffe för fram handlingen med ett lättuggat språk som är underhållande och han fångar verkligen spänningen. Detta och de korta kapitlen gör att boken blir en blandvändare.

Det är absolut ingen bok som kommer få dig att ändra livssyn, eller får upp ögonen på orättvisor i världen. Inte heller är den skriven i en stil som språkligt trasslar ihop sig själv och skriker om att få nobelpriset. Nej, detta är en bok som man skall njuta av för stunder, följa med i de halsbrytande händelserna och de blodiga scenerna, för det förekommer sådant. Denna typ av bok är filmernas motsvarighet till popcornrulle och går man in med denna inställning så kommer man att få en bok som bjuder på bra produktion av hög kvalité för Leffe klarar verkligen av att leverera denna stil av böcker.

Jag rekommenderar denna bok till de som har läst de tidigare böckerna, har man gillat dessa så kommer man inte bli besviken på denna då denna levererar i samma stil. Har man inte läst de tidigare böckerna så skall man börja från början och då rekommenderar jag de till alla som vill ha fartfylld och rapp spänning som bara kan kallas för en sak, action. Jag skall sätta tänderna i de övriga delarna som kommit ut efter denna och då skall det bli spännande att se hur det blir när andra författare ger sig in i leken.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1) (Tillsammans med Dan Buthler)
Kastvindar (Alex Storm #2) (Tillsammans med Dan Buthler)
Stormfödd (Alex Storm #3) (Tillsammans med Dan Buthler)
Isstorm (Alex Storm #4) (Tillsammans med Dan Buthler)
Krigsvindar (Alex Storm #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar