Författarporträtt: Maria Wälsäter

Berätta lite kort om dig.

Maria Wälsäter, författaren bakom bland annat Doressea-trilogin, är en värmländsk storkonsument av populärkultur i alla dess slag. Särskilt sådant som faller inom fantastikgenren. Hjärtat slår lite extra hårt för djur, matlagning, bakning, inredning, fotografering, gaming, skönhet och hälsa – och givetvis skrivandet.

När och vad väcktes ditt intresse för fantastiken?

Det mystiska, magiska och oförklarliga har alltid lockat. Jag läste mycket som barn, och i sagorna kunde allt hända. Ingenting var omöjligt. Det konceptet tilltalar fortfarande idealisten och drömmaren inom mig. Ögonen öppnades på riktigt i och med Peter Jacksons tolkning av Tolkiens ”Sagan om ringen”. Jag hade knappt åldern inne att se första filmen på vita duken, men efter biobesöket var jag helt förlorad. Från och med den upplevelsen behövde jag regelbundna injektioner av fantastik, i all dess former.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Min första och största inspiration var ändå Astrid Lindgren. Som barn levde och andades jag hennes vackra berättelser. I grundskolan låg jag, kunskapsmässigt, ganska långt före min åldersgrupp. Lärarna kunde därför ge mig stora friheter, och jag nyttjade tiden till att skriva egna sagor (som jag sedan illustrerade på bildlektionerna). Efter skoltid skrev jag vidare. Men mitt första, riktiga bokprojekt påbörjades inte förrän jag år 2013 blev sjukskriven. Rastlösheten var total fram till dess att jag hittade tillbaka till skrivandet. Det projektet skulle komma att bli ”Avien”.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den här listan kan göras orimligt lång (tänk er ett tacktal på Oscarsgalan). Men förutom mina föräldrar – som uppmuntrade läsandet och skrivandet, och gav mig fantasibränsle i form av böcker och ett otaligt antal VHS-filmer – får jag säga min vapendragare (tillika illustratör och formgivare) Linn Creutzer. I henne har jag haft ett ovärderligt bollplank vad gäller Doressea-trilogin. Många av de mer laddade scenerna har testats på henne allra först; hennes reaktion på dem ligger till grund för vad som överlevde första redigeringsrundan (och då särskilt ”Stjärnfödd”). Jag är henne oändligt tacksam.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Min egen akilleshäl är actionscenerna. Ibland kommer de helt naturligt, men när de inte gör det vill jag slita håret av mig. Jag vänder och vrider på ord och meningar i all oändlighet, och tycker ändå inte att jag får till det så som jag ser det inuti huvudet. Ibland händer det alldeles för mycket på ingen tid alls, och ibland är det precis tvärtom. Lättast och roligast att skriva är dialogerna. Det är genom dem karaktärerna på riktigt får visa vilka de är, vad de går för, och var deras lojaliteter ligger.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag behöver, och tar mig, extremt stora friheter i min skrivprocess. Till att börja med låter jag inspirationen hitta mig, trots alla råd om att man ”borde” jaga den. När den väl slår till är jag extremt produktiv och spyr ur mig text tills jag i princip däckar. Jag ser, hör och andas projektet i fråga.

Jag arbetar helst kronologiskt, börjar i början och slutar med slutet, men då behöver målet vara supertydligt. Det är lätt hänt att hamna på villovägar när karaktärerna lever sina egna liv. Ofta gör och säger de saker som inte alls var planerat i förväg, men det är när jag utforskar dessa villovägar som jag själv tycker att jag skriver som bäst och har det mesta flowet. Så är jag en sådan där mytomspunnen författartyp som redigerar under tiden jag skriver. Ibland stjälper det mer än det hjälper, men jag tror att det sparar mig både tid och förnuft i det långa loppet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Tiotusenkronorsfrågan: hur får någon någonsin ihop livspusslet? Jag blir både imponerad och inspirerad av de som lyckas bolla brödjobb med familj och författarskap. Drömmen är ju, föga förvånande, att en dag kunna försörja mig på författandet. För att drömmen ska bli verklighet behöver jag nog producera mer text än jag klarar av vid sidan av ett heltidsjobb. Därför testar jag, nu och en period framöver, att helhjärtat fokusera på skrivandet. Förhoppningsvis ger det något slags resultat.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Enligt sambon har jag en ohälsosam kärleksrelation med krukväxter, som oftast slutar med krukväxtens död – trots att jag verkligen (verkligen!) anstränger mig för att hålla dem vid liv. Det har gått så långt att sambon liknar vår trea vid ett växthus. Och så köper jag blombuketter till mig själv när jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av det. Sötsaker missbrukas också som belöning, och har jag väl börjat baka slutar jag inte förrän det är slut på plats i både kyl och frys.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

För den som är intresserad av personlighetstyper är jag en renodlad ENFT-P. Visionären i mig drömmer om ett samhälle där alla behandlas lika, oavsett kön, religionstillhörighet (eller brist därav), fysiska attribut, sexuell läggning och funktionsvariationer. Jag hoppas och tror att detta avspeglas i mina texter. För mig är det så viktigt att de som ges möjlighet att göra sin röst hörd också tar chansen. Vem ska annars göra det? Jag tänker aldrig påstå att jag har en lösning på något av världens många problem, men att kasta ljus på problemen är ett första steg mot förändring. Ju mer jag hittar min egen röst, desto modigare blir jag. Om ”Stjärnfödd” tar ett stort kliv i den riktningen, så springer ”Själagrav” ditåt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Här önskar jag att jag hade någon rolig anekdot att återberätta, men jag har nog hållit mig inom ramarna för vad som anses socialt accepterat. Dock blev jag pang bom-blixtförälskad sommaren 2019, under redigeringen av ”Stjärnfödd”. Utan att avslöja för mycket tror jag att manuset hade stor nytta av min kärlek, eftersom huvudkaraktären Isondra befinner sig i en liknande situation. På den vägen fick manuset en stor dos äkthet.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på med flera spännande skrivprojekt. Jag befinner mig i slutfasen av råmanuset till ”Själagrav” (den avslutande delen i Doressea-trilogin), samtidigt som jag håller på att översätta ”Avien” (första delen i samma trilogi) till engelska. I dagarna har också ett frö såtts vad gäller en (än så länge) hemlig bokidé. Jag kan avslöja att den andas dystopisk science fiction med magiska inslag, science fantasy helt enkelt.

[Bibliografi]

Romaner:

Avien (Ebes Förlag, 2018)
Stjärnfödd (Ebes Förlag, 2019)
Själagrav (Ebes Förlag, 2021) (preliminärt datum)

Noveller:

Tabu (Miramir Förlag/Whip Media, 2019)