Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 299
Förlag: Lind & Co
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Mitt i sorgen efter makens bortgång får Mikaela Eggers ett chockerande telefonsamtal. Först tänker hon ignorera det, men uppringaren återkommer med hotfullare krav. Efter svår beslutsångest beslutar sig Mikaela till sist för att kontakta polisen, trots att hon uttryckligen varnats för att koppla in ordningsmakten.
Därefter utlöses en dramatisk och kuslig kedjereaktion. Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare i den fiktiva Staden på Västkusten tvingas arbeta på högtryck för att få fast en iskall och samvetslös gärningsman.
Mina tankar:
Detta är den senaste deckaren om Sten Wall, dock så kommer det en ny snart. Sedan starten, 1981, med Gråt i mörker, så har författaren skrivit närmare fyrtio av deckare och av dessa är närmare trettio om Sten Wall.
När det kommer till Björn Hellberg så behöver han ingen närmare presentation för det svenska folket. Skulle våga säga att de flesta vet vem han är, om det inte är från hans böcker så är det hans närvaro på tv i diverse sammanhang.
När det kommer till hans deckare så har han hittat sitt lilla hörn på deckarkartan. Han har skapat Staden, en fiktiv stad på västkusten som han själv säger har stora likheter med Laholm. Här har vi den rutinerade polisen Sten Wall som löser de ena brottet efter de andra. Med tanke på att det dör så gott som minst två i varje bok så får man säga att Staden börjar närmare sig Midsomer när det kommer till dödlighet.
Hans böcker är uppbyggda på mer eller mindre samma sätt så har man läst en så kommer man att känna igen stilen. Vissa deckare fokuserar hårt på polisens arbete och man hänger med de centrala karaktärerna, samt att mordet redan har skett eller sker på de första sidorna. Hellberg kör en annan stil, lite mera av de klassiska deckarna som Agatha Christie, där man först får träffa de olika karaktärerna som är aktuella för just den boken man läser just nu. Man får en insikt i hur de lever sina liv och kanske lite hintar om vad det är som kommer att leda till att någon kommer att dö. De återkommande karaktärerna träder ofta in i handlingen lite senare för att då lösa fallet.
Denna bok är absolut inget undantag när det kommer till denna mall och likt de tidigare delarna så är orsaken till brottet mer eller mindre tidlöst, vilket gör att boken aldrig blir förlegad. Vad jag menar med detta är att vi har de klassiska temana i hans böcker, det kan vara otrohet eller avundsjuka som leder fram till att någon går så långt som att döda en annan. Andra deckarförfattare har valt att ligga rätt i tiden med sina böcker, detta gör att de kanske efter några år känns oaktuella. Nu finns det inget rätt eller fel i detta, själv tycker jag att båda lägren gör det rätta så länge man får ihop en bra historia.
En annan sak som man känner igen i hans böcker är att han blandar in en dos humor i det blodiga allvaret, detta är en fin balans och jag tycker att han ligger helt rätt på vågen när det kommer till detta. Han väljer även att inte måla upp det blodiga även om mordoffret har blivit gruvligt bragt av livet. Detta gör att om man som läsare vill ha spänning med inte gotta sig i det blodiga så fungerar hans böcker riktigt bra. Det går lite åt mysdeckare, men ändå inte.
Som vanligt så har han ett rikt galleri av karaktärer, nya som återkommande, och de är färgstarka personligheter, de flesta med sina underligheter. Det är alltid lika trevligt att dyka ner i Staden och träffa på dessa.
Språket sitter precis där det skall och det flyter på riktigt bra, handlingen är lätt att ta till sig och man känner att man riktigt kan koppla bort från vardagen och bara försvinna in i boken. Att den sedan bjuder på en nöt, som man kan försöka knäcka om man vill eller att man bara följer med och låter karaktärerna lös den ensamma, är en bonus som tas emot mycket väl.
Jag rekommenderar den till alla som vill ha en lättsam men spännande deckare som bjuder på klassiska toner när det kommer till genren. Dock så kanske man får säga att serien kanske går emot alla fysiska lagar när det kommer till åldrandets gång. Med tanke på att alla vår kära Sten Wall var något över 50 redan 1981 så är det underligt att han nu över fyrtio år senare inte åldrats mer än till strax över 60. Ser inga problem med att man ruckar på dessa lagar och jag hoppas på att han stannar i denna ålder i många år till.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Vena amoris (Sten Wall)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar