söndag 19 maj 2024

Nils-Petter Löf: Fredens drakar

Titel: Fredens drakar
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 286
Förlag: Whip media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Drakarna har mystiskt försvunnit, och en uråldrig ondska har vaknat till liv. Bara genom att slå sig samman kan Izel, Zalak och Maxwell hoppas på att återställa balansen och bekämpa ondskan.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Drakblodets arv. Det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna och vuxna.

När det kommer till fantasy så känns det som det finns ett oändligt antal olika undergenrer, och nu på senare tider så känner man att man har mixat ihop från olika genrer. Förut så tänkte man bara på den klassiska formen med medeltida världar med magi och drakar i sig. Detta kanske beror på att Tolkien slog igen så starkt att man inte tänkte sig andra former av fantasy än denna. Men på senare tider har det som sagt ändrat sig ordentligt, eller att man bara nu är mera medveten om det.

Här har vi till en början vad som ser ut som den klassiska formen av fantasy, den är kanske lite smutsigare och mörkare. Men det tillkommer andra element som inte hör riktigt till den klassiska mallen, här förekommer lite av vad man kan kalla för de odöda slaget. Utan att avslöja något stort så finns det vampyrer och även nekromantiker, vilket förvisso inte är allt för ovanligt när det kommer till mörkare magi inom fantastiken. Läste en annan recension om denna bok att författaren hyllar rollspelsvärlden i denna bok och när jag läste det så måste jag bara hålla med. För i Drakar och Demoner samt Dungeons and Dragons så förekommer även, förutom de klassiska fantasyvarelserna, även odöda i form av vampyrer, varulvar och zombies.

När det kommer till karaktärerna så är det uppbyggt att vi hoppar mellan en handfull av dem. Vi följer dem på deras olika resor i livet och i denna värld, som är nära till att blossa upp i fullskaligt krig. Dessa karaktärer har sina egna agendor och de är kanske inte alltid så goda eller så onda som man vill tro att de är vid första ögonkastet. Författaren har fått ihop en dra grupp av karaktärer här att följa och det är intressant att se hur allt hänger ihop. Till en början så känns det som olika handlingar som man följer men de går mer och mer ihop ju längre in handlingen man kommer.

Språket är lättsamt och det är ett driv i handlingen, samt ibland en del cliffhangers som gör att man måste läsa vidare för att få reda på vad som händer. Det är målande och man lever sig lätt in i denna värld.

Då detta är den första delen i en påtänkt serie så får man såklart inte att avslut i denna bok. När man har läst denna så känner man kanske att det fattades något i handlingen, boken känns mera som en uppbyggnad till något. Man får reda en del saker om denna värld men det är som det bara nuddas vid. Detta behöver inte vara något negativt, vilket det inte är i detta fallet, boken lämnar en med mersmak och man ser fram emot att få läsa nästa bok i serien och hoppas på att då få reda på mera och svar på vissa saker.

Jag rekommenderar den till alla som gillar fantasy som drar åt det klassiska hållet men ändå inte håller sig helt till det. Jag tror att rollspels-generationen kommer att gilla denna då jag misstänker att författaren varit inspirerad av detta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De andra (De andra #1)
De sovande (De Andra #2)
Zverige i mitt hjärta
Kärnpartiet
Hungerns skörd
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Alicia Månstjärna #1)
Fängelsedirektören & det hemliga sällskapet (Alicia Månstjärna #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar