Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 198
Förlag: Rabén & Sjögren
Baksidestext:
Jag ska berätta hur det var den där hösten.
Jag tänker börja med den största hemligheten av alla.
Jag ska erkänna det värsta av allt:
Jag ville bara att hon skulle sluta skrika.
Det är hösten 1710 och pesten brer ut sina svarta vingar över Stockholm. Magdalena och hennes lillasyster Ebba tvingas flytta från huvudstaden när deras mor dör i den fruktade sjukdomen. De ska bo på Svartdamm slott, hos en moster de aldrig träffat.
Slottet är vackert, men rummen står tomma och det finns knappt något tjänstefolk kvar. Det är bara början på mysterierna. Varför verkar moster Katarina hata Magdalena? Vem är den skrämmande prästen, som kommer till slottet varje vecka? Och varför får Magdalena inte träffa Katarinas styvson, eller ens ställa frågor om honom?
Mina tankar:
Mats Strandberg är en bred författare när det kommer till åldersspannet som han skriver för, han växlar mellan små barn och vuxna. I just denna så riktar han sig till åldersgruppen 12-15. När det kommer till vilken genre så håller han sig för det mesta åt fantastiken eller skräckens håll på något sätt.
Här har vi en historisk roman som utspelar sig under 1700-talet och då under pestens tid, vilket titeln rätt så tydligt hintar om. Vi möter här två systrar som flyr pesten som sprider sig i Stockholm, deras mamma har dött och pappan väljer att skicka dem till fruns syster som bor på ett slott långt ifrån där pesten härjar.
Väl på plats så visar det sig att mostern inte är den trevligaste och hon kräver mer av systrarna än de som jobbar på slottet. Hon är även hårt religiös och anser att de har levt ett syndigt liv och inte följt den rätta tron.
Det är en mörk tid som målas upp, inte bara det med pesten som sprider sin skräck och död, utan även den grymhet som kunde förekomma på den tiden när det kom till de med makt. Man får även en insikt i hur högt kyrkans ord stod.
Detta är lite av en saga blandad med historiska fakta, hur sanna eller inte har jag inte kunskapen att bedöma. När det kommer till sagodelen så skulle jag säga att det doftar lite av Askungen, men inte den sockersöta Disney-version, nej detta är mörkt och misär i en mera realistisk ton. Ändå finns det ett slags ljus och hopp i detta mörker, allt är inte dystert.
Jag vill säga att den historiska delen visar upp en annan tidsepok där sjukdomar var riktigt dödliga och man hade inget botemedel. Med tankarna på coronan så kanske man fått sig en tankeställare att vi i vissa sammanhang inte är så långt ifrån den tiden ändå.
I denna mix av saga och historia får Strandberg till en bra blandning och med hans stilsäkra berättarstil, som är riktigt målande och inlevelsefull, gör det så att man lätt försvinner in i handling och man känner riktigt av atmosfären i denna tid.
Hur är det då med andra som man är van vid när man läser en bok av Mats Strandberg? Jag pratar om det övernaturliga, fantastiken eller det skrämmande. Nu vill jag inte och skall jag inte avslöja något om handlingen, men det finns det som jag kan kalla för den Strandbergska stilen. Genom boken så skymtas den skrämmande ådran och jag satt och anade något som jag inte skall säga om jag fick rätt eller inte.
Boken riktar sig som sagt till åldersgruppen 12-15, men jag anser att man som vuxen även hittar något i boken som man kommer att känna att den är värd att läsa. Så jag rekommenderar den till alla som vill ha en lite lättare, när det kommer till språket, läsning fast en mörk och lite djupare när det kommer till handlingen. Gillar man Strandbergs tidigare böcker och hans stil så kommer man inte att bli besviken på denna.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Engelsforstrilogin (Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren)
Färjan
Hemmet
Slutet
Monster I Terapi
Konferansen
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar