Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 508
Förlag: Bokförlaget Forum
Baksidestext:
”Nattjägaren är tillbaka. Han kommer att döda oss allihop.”
Vid en kyrkoruin långt ute på en hed stöter några spökvandrare ihop med en labil främling, och allhelgonanatten slutar i våldsam död.
I ett ensligt slott inte långt därifrån hanterar en kvinna ett barndomstrauma genom att måla olycksbådande tavlor. Hennes mörka historia är tätt sammanvävd med ruinens, kanske på fler sätt än någon anar.
Kort därpå får Leo Asker veta att en antik järnmask, försvunnen efter ett rånmord på nittiotalet, oväntat har hittats i ett dödsbo. Vad innebär fyndet för det olösta fallet? Och kan Avdelningen för förlorade själar ta reda på hur allt hänger samman, trots att inget på plan minus ett är som det brukar?
Samtidigt kämpar Martin Hill för att ta sig ur Prepper-Pers grepp och på samma gång ta reda på hans hämndplaner. Vad väntar honom själv – och Leo?
Mina tankar:
Detta är den fjärde boken om Leo Asker. De tidigare böckerna heter Bortbytaren, Glasmannen och Rostskogen.
Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till återkommande karaktärer och deras relationer till varandra, samt hur deras liv utvecklas.
Anders de la Motte är en författare som håller sig till spänningsgenren, men varje serie han skrivit har varit olikt de andra. Han gillar att testa på olika stilar när det kommer till utförandet. Det kan vara långsammare som växer på en eller snabbare pulshöjande. Mörka eller humoristiska, eller rent av charmiga och osande av miljö och mat.
Askerserien är enligt mitt eget tycke hans bästa serie, och då gillar jag riktigt mycket hans andra serier också. Denna serie är nästan lite ihopkok av hans tidigare serier, det är högpulserande spänning, men det är även bitar som är långsammare där karaktärer, tillfälliga som återkommande, får sin tid att växa och bli en person.
Handlingen är komplex, den håller i många trådar, flera nutida som går parallellt samt en dåtida som förklarar bitvis mer och mer av den centrala handlingen. Men ändå blir det aldrig rörigt för läsaren att hänga med och ha koll, med en mästerlig hand leder de la Motte oss igenom denna spännande intrig.
Det jag gillar med denna serie och det är att det finns en ton av nästan övernaturligt eller skräckelement. Just denna bit kanske inte är för alla, men jag känner att nivån på detta ligger lagom så att de som inte gillar sådant kan ta till sig handlingen ändå.
Han beskriver legenden om nattjägaren på ett sådant sätt att man börjar tro att det är en riktig legend, jag tror i alla fall inte det är en riktigt. Det är när man tänker i dessa banor som man vet att författaren har lyckats med sin bok.
Tillvaron för Leo Asker när det kommer till hennes jobb, men även relationen till hennes far, är något som verkligen är intressant att följa. I denna så fortsätter det att växa i båda dessa trådar. Detta leder till att man längtar till nästa bok i serien när sista sidan är utläst.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)
Ett fall på Capri (Mord under solen #1)
Rostskogen (Leo Asker #3)
Intrig i Amalfi (Mord under solen #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar