Författare: Madeleine Bäck (Text) & Moa Schulman (Illustratör)
Sidantal: 153
Förlag: Natur & Kultur
Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.
Baksidestext:
Vi hade hört talas om det där rummet sedan vi var små. Det kallades gyllene kammaren och låg på övre plan i Simonas mormors och morfars jättehus i kanten av bokskogen. Det sades att de som sov där blev angripna om natten. En vän till Charlies mamma hade fått hela ryggen sönderriven.
Mina tankar:
Detta är författaren Madeleine Bäcks senaste bok, det är en samling skräcknoveller som riktar sig till ungdomar i åldern 9-12, hon har slagit sig ihop med Moa Schulman som står för bilderna i boken.
Jag vet inte vad det är med skräck och varför så många av oss gillar att utsätta sig för den. Vi blir rädda och nervösa, pulsen stiger och vi hoppar till vid minsta ljud och vi ser saker i mörka hörn och under sängen som inte finns där, eller gör de? Var vi helt normala så skulle vi hålla oss borta från skräck, men nu gör vi inte det. Likt en mal dras vi till ljuset, och vårt ljus stavas skräck. Vi älskar att bli rädda.
Detta är som sagt en skräckbok som riktar sig till ungdomar. Då brukar det ju vara lite mildare när det kommer till det hemska. Men jag kan med detsamma säga att Madeleine Bäck inte sparar på krutet för att hon skriver för en yngre publik. Denna bok kommer att rent ut sagt att skrämma skiten ur de barn som läser den, och om dessa barn är som jag så kommer de att älska den.
Jag gillade djupet och skräcken i novellerna, en del var inte helt tydliga med skräcken utan bara hintade den. Jag tror och hoppas att denna bok kommer att ge mardrömmar till barn som läser den, de kommer att vilja ha lampan tänd och garderobsdörren stängd. Även bäst att se att det inte är någon inne i garderoben eller under sängen för den delen.
Jag ser denna som en helt perfekt inkörsport till den mera vuxna skräcken. Jag själv upptäckte Stephen King när jag var runt 11-12 år gammal och jag ångrar inte en sekund, blev så rädd och jag älskade det. Jag hoppas att när barn läser denna och får blodad tand att de söker sig djupare ner i skräckträsket och njuter länge av att bli skrämda.
Jag känner att fast språket är för ungdomar så är det inte barnsligt på något sätt. Madeleine överförklarar inte handlingen utan kör ibland en lite mera suggestiv stil där hon bara hintar sakerna och låter läsarens fantasi göra resten, och det är inga dåliga hintar som hon ger oss läsare. Hon startade min fantasi i alla fall och gav bilder som inte gick av för hackor.
Sedan måste jag nämna bilderna i boken som Moa Schulman står för. De är riktigt stämningsfulla och skräckfyllda, ibland är även de lite förvrida och man se inte allt så tydligt, även här syns en suggestiv stil. Riktigt snygga bilder. Dessa fungerar som också en katalysator som sätter fart på vår rädsla.
Det är som sagt en novellsamling, en del är bara på en sida och andra är något längre, tror ingen var över tio sidor. Nivån på skräcken och hur hemska de är är olika från novell till novell, en del är som sagt riktigt hemska medan andra är mera snälla. Det är en bra mix av olika typer av skräck.
Så jag rekommenderar den till alla som har ungdomar som älskar skräck, eller om ni själva älskar skräck och vill dela med er till en yngre generation. Bara en varning för sömnlösa nätter. Varför inte samtidigt läsa den själv då jag verkligen ser att denna fungerar även för en vuxen publik.
Inbunden Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar