söndag 19 maj 2024

Nils-Petter Löf: Fredens drakar

Titel: Fredens drakar
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 286
Förlag: Whip media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Drakarna har mystiskt försvunnit, och en uråldrig ondska har vaknat till liv. Bara genom att slå sig samman kan Izel, Zalak och Maxwell hoppas på att återställa balansen och bekämpa ondskan.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Drakblodets arv. Det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna och vuxna.

När det kommer till fantasy så känns det som det finns ett oändligt antal olika undergenrer, och nu på senare tider så känner man att man har mixat ihop från olika genrer. Förut så tänkte man bara på den klassiska formen med medeltida världar med magi och drakar i sig. Detta kanske beror på att Tolkien slog igen så starkt att man inte tänkte sig andra former av fantasy än denna. Men på senare tider har det som sagt ändrat sig ordentligt, eller att man bara nu är mera medveten om det.

Här har vi till en början vad som ser ut som den klassiska formen av fantasy, den är kanske lite smutsigare och mörkare. Men det tillkommer andra element som inte hör riktigt till den klassiska mallen, här förekommer lite av vad man kan kalla för de odöda slaget. Utan att avslöja något stort så finns det vampyrer och även nekromantiker, vilket förvisso inte är allt för ovanligt när det kommer till mörkare magi inom fantastiken. Läste en annan recension om denna bok att författaren hyllar rollspelsvärlden i denna bok och när jag läste det så måste jag bara hålla med. För i Drakar och Demoner samt Dungeons and Dragons så förekommer även, förutom de klassiska fantasyvarelserna, även odöda i form av vampyrer, varulvar och zombies.

När det kommer till karaktärerna så är det uppbyggt att vi hoppar mellan en handfull av dem. Vi följer dem på deras olika resor i livet och i denna värld, som är nära till att blossa upp i fullskaligt krig. Dessa karaktärer har sina egna agendor och de är kanske inte alltid så goda eller så onda som man vill tro att de är vid första ögonkastet. Författaren har fått ihop en dra grupp av karaktärer här att följa och det är intressant att se hur allt hänger ihop. Till en början så känns det som olika handlingar som man följer men de går mer och mer ihop ju längre in handlingen man kommer.

Språket är lättsamt och det är ett driv i handlingen, samt ibland en del cliffhangers som gör att man måste läsa vidare för att få reda på vad som händer. Det är målande och man lever sig lätt in i denna värld.

Då detta är den första delen i en påtänkt serie så får man såklart inte att avslut i denna bok. När man har läst denna så känner man kanske att det fattades något i handlingen, boken känns mera som en uppbyggnad till något. Man får reda en del saker om denna värld men det är som det bara nuddas vid. Detta behöver inte vara något negativt, vilket det inte är i detta fallet, boken lämnar en med mersmak och man ser fram emot att få läsa nästa bok i serien och hoppas på att då få reda på mera och svar på vissa saker.

Jag rekommenderar den till alla som gillar fantasy som drar åt det klassiska hållet men ändå inte håller sig helt till det. Jag tror att rollspels-generationen kommer att gilla denna då jag misstänker att författaren varit inspirerad av detta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De andra (De andra #1)
De sovande (De Andra #2)
Zverige i mitt hjärta
Kärnpartiet
Hungerns skörd
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Alicia Månstjärna #1)
Fängelsedirektören & det hemliga sällskapet (Alicia Månstjärna #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

torsdag 16 maj 2024

Ramona Ivener & Alex Storm: Nemesis

Titel: Nemesis
Författare: Ramona Ivener & Alex Storm
Sidantal: 256
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Jessica Storm ångrar bittert att hon föll för, och gifte sig med Alex, bilhandlaren från Stockholm som blev ofrivilligt kriminell. Men trots att kärleken slocknat, så brinner fortfarande hämndens låga i Jessica. I fyra år har hon förberett sin revansch på alla som var inblandade i mordet på hennes döttrar.

Bakom Jessicas fasad som framgångsrik entreprenör i en exklusiv villaförort döljer sig en mäktig knarkdrottning. En natt bryter sig två män in i och misshandlar henne brutalt, i sista stund räddas hon av sin granne, kriminalkommissarie Cesar Brandel.

Överfallet visar sig vara en del av kampen om makt i Stockholms undre värld och Jessica bestämmer sig för att slå tillbaka på egen hand. Vad hon inte vet är att någon är henne på spåren, beredd att avslöja hennes hemligheter.

Mina tankar:

Detta är den sjunde delen i serien Alex Storm, men det är även den första boken som är skriven av en annan författare, Ramona Ivener, än någon av de som började skriva om Alex Storm, Leffe Grimwalker och Dan Buthler. Inte bara det, det är den första boken då serien tag på ett sätt en ny riktning, varje ny författare får en sidokaraktär att skriva om. I denna så är det Alex Stors ex-fru, Jessica Storm som är i fokus.

Nu är det som sagt den första boken med Jessica Storm i fokus, men jag anser att man absolut skall ha läst de tidigare delarna i serien innan man ger sig på denna för att ha en bättre uppfattning om hur det kommer sig att hon är i den situationen som hon är i. Och utan att säga allt för mycket så finns det bitar i denna bok som man redan sett och upplevt om man läst förra boken, dock då ur Alex Storms synvinkel.

Boken går ut hårt med att Jessica Storm blir överfallen i sitt hem och sedan fortsätter boken i en rapp fart och hög action, vilket har blivit lite av stämpeln för Alex Storm. Visst kan man påpeka trovärdigheten att en bilhandlare i Sverige blir till slut en stor ledare i triaden. Men det är inte trovärdigheten som man är ute efter när det kommer till denna bok, nej det är underhållning och spänning. Är man ute efter detta så kommer man verkligen inte bli besviken på dessa böcker.

Nu när det som sagt en ny författare som träder in, men som jag har förstått upplägget rätt så är Leffe Grimwalker, och kanske några till, med och bestämmer om vissa bitar i handlingen som måste vara med för att hänga ihop med vad som hänt och vad som kommer att hända längre fram i serien. För övrigt så tror jag författarna får fria händer. Så med det så kommer man att på ett sätt känna igen sig om man läst de tidigare böckerna i serien, men det är även intressant att få möta en ny nyans i berättarspråket för även om det skall stämma med grunderna så sätter varje ny författare sin touch.

Det är som vanligt korta och snabba kapitel och handlingen rör sig i raskt tempo och det är en ständig ton av fara då karaktärerna rör sig i den undre världen och då på hög nivå. Ibland så kan man lura på om det verkligen är underhållande att läsa om kriminella, för det är just vad dessa är. Man borde ju ta avstånd från dessa karaktärer, men ändå dras man in i handlingen och det blir riktigt spännande att följa dessa. Man kan säga att de blir något av good bad guys, eller varför inte något åt Scarface hållet, fast där är det verkligen frågan om man gillar Al Pacinos karaktär eller om det endast är skådespeleriet och handlingen man faller för.

Jag tycker att Ramona Ivener gör ett riktigt bra jobb att träda in i denna värld, men det verkar som att hon bara gjorde ett gästspel då nästa bok som har Jessica Storm i centrum är skriven av Linda Schönbeck. Men detta är inget negativ, efter att ha läst denna bok så blir jag nyfiken på att se hur Linda hanterar Jessica Storm och samtidigt blir jag nyfiken på att läsa Ramona Iveners egna serie om David Ritter.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla som vill ha en spännande och fartfylld actionbetonad berättelse i den internationella undre världen. Den är ibland blodig och grym så dessa böcker är inte för den som vill ha en mysig stund. Skulle lite säga att denna serie är motsvarigheten till vad man brukar kalla popcornrulle och ibland är det just det som man behöver.

Omdömen om tidigare böcker i serien:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Kastvindar (Alex Storm #2) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Stormfödd (Alex Storm #3) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Isstorm (Alex Storm #4) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Krigsvindar (Alex Storm #5) (Leffe Grimwalker)
Blodregn (Alex Storm #6) (Leffe Grimwalker)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 14 maj 2024

Mats Strandberg: Pestblommor

Titel: Pestblommor
Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 198
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Jag ska berätta hur det var den där hösten.

Jag tänker börja med den största hemligheten av alla.

Jag ska erkänna det värsta av allt:

Jag ville bara att hon skulle sluta skrika.

Det är hösten 1710 och pesten brer ut sina svarta vingar över Stockholm. Magdalena och hennes lillasyster Ebba tvingas flytta från huvudstaden när deras mor dör i den fruktade sjukdomen. De ska bo på Svartdamm slott, hos en moster de aldrig träffat.

Slottet är vackert, men rummen står tomma och det finns knappt något tjänstefolk kvar. Det är bara början på mysterierna. Varför verkar moster Katarina hata Magdalena? Vem är den skrämmande prästen, som kommer till slottet varje vecka? Och varför får Magdalena inte träffa Katarinas styvson, eller ens ställa frågor om honom?

Mina tankar:

Mats Strandberg är en bred författare när det kommer till åldersspannet som han skriver för, han växlar mellan små barn och vuxna. I just denna så riktar han sig till åldersgruppen 12-15. När det kommer till vilken genre så håller han sig för det mesta åt fantastiken eller skräckens håll på något sätt.

Här har vi en historisk roman som utspelar sig under 1700-talet och då under pestens tid, vilket titeln rätt så tydligt hintar om. Vi möter här två systrar som flyr pesten som sprider sig i Stockholm, deras mamma har dött och pappan väljer att skicka dem till fruns syster som bor på ett slott långt ifrån där pesten härjar.

Väl på plats så visar det sig att mostern inte är den trevligaste och hon kräver mer av systrarna än de som jobbar på slottet. Hon är även hårt religiös och anser att de har levt ett syndigt liv och inte följt den rätta tron.

Det är en mörk tid som målas upp, inte bara det med pesten som sprider sin skräck och död, utan även den grymhet som kunde förekomma på den tiden när det kom till de med makt. Man får även en insikt i hur högt kyrkans ord stod.

Detta är lite av en saga blandad med historiska fakta, hur sanna eller inte har jag inte kunskapen att bedöma. När det kommer till sagodelen så skulle jag säga att det doftar lite av Askungen, men inte den sockersöta Disney-version, nej detta är mörkt och misär i en mera realistisk ton. Ändå finns det ett slags ljus och hopp i detta mörker, allt är inte dystert.

Jag vill säga att den historiska delen visar upp en annan tidsepok där sjukdomar var riktigt dödliga och man hade inget botemedel. Med tankarna på coronan så kanske man fått sig en tankeställare att vi i vissa sammanhang inte är så långt ifrån den tiden ändå.

I denna mix av saga och historia får Strandberg till en bra blandning och med hans stilsäkra berättarstil, som är riktigt målande och inlevelsefull, gör det så att man lätt försvinner in i handling och man känner riktigt av atmosfären i denna tid.

Hur är det då med andra som man är van vid när man läser en bok av Mats Strandberg? Jag pratar om det övernaturliga, fantastiken eller det skrämmande. Nu vill jag inte och skall jag inte avslöja något om handlingen, men det finns det som jag kan kalla för den Strandbergska stilen. Genom boken så skymtas den skrämmande ådran och jag satt och anade något som jag inte skall säga om jag fick rätt eller inte.

Boken riktar sig som sagt till åldersgruppen 12-15, men jag anser att man som vuxen även hittar något i boken som man kommer att känna att den är värd att läsa. Så jag rekommenderar den till alla som vill ha en lite lättare, när det kommer till språket, läsning fast en mörk och lite djupare när det kommer till handlingen. Gillar man Strandbergs tidigare böcker och hans stil så kommer man inte att bli besviken på denna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Engelsforstrilogin (Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren)
Färjan
Hemmet
Slutet
Monster I Terapi
Konferansen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 12 maj 2024

Christina Öhman: Prypjats döttrar

Titel: Prypjats döttrar
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 44
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

En dystopisk skräcknovell som blandar Tjernobyls historia med fiktiva grymheter.

Tio långa år har passerat sedan katastrofen och världen är fortfarande inte densamma. Historier från förr är allt Nina känner till om den gamla världen, då naturen var livfull och natten trygg.

I utkanten av Rovny ligger Nova Nadiya, barnhemmet där fruktansvärda experiment utförs i hemlighet. Barnen där är lika gamla, alla är flickor och alla är födda döva.

Men det finns en som kan kommunicera utan tecken.

Mina tankar:

Detta är en novell som blandar Tjernobyl-katastrofen med skräck. I denna så har det gått tio år och världen har inte återhämtat sig. På ett sätt så fick katastrofen grymmare efterverkningar i denna version, inte för att man skall förminska det som verkligen hände.

Vi möter en ung flicka, som är döv, som hamnar på ett barnhem med andra döva flickor i hennes ålder. Det är inget trevligt barnhem som hon hamnar på och nästan med detsamma så börjar grymheterna i form av att man forskar på flickorna genom att utföra experiment som bara kan kallas för tortyr.

Men denna flicka har en förmåga att förmedla och prata med andra i form av tankarna. Detta väcker ett hopp och gemenskap hos de andra flickorna som inte kunnat prata med varandra.

Det är med ett vemod i språket och handlingen som författaren målar upp denna kusliga berättelse som jag skulle jämföra med an avkomma av Stephen Kings Eldfödd, i form av att det finns mentala krafter i spel, kanske inte lika starka som i hans bok, men lite åt det hållet. Det finns även andra skräckelement, men de lämnar jag osagda så att man själv får uppleva dem.

Det är dock bara en novell på knappa fyrtio sidor men ändå lyckas författaren förmedla så mycket handling och känslor att man känner att man fått lika mycket som man får ur en roman. Det är faktiskt så att jag skulle gärna ha sett denna som en roman och att man byggt ut och byggt vidare på denna handling. Man vill veta ännu mera vad som rör sig i skuggorna av novellen, det som bara berörs men inte visas upp för läsaren.

Summan blir en mysig, eller rättare sagt ryslig, liten berättelse som drar in läsaren in i mörkret. Den kanske inte skrämmer en så att man inte vågar släcka lampan men den får en att rysa till och kanske till och med andas lite hastigare.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en rysare som man lätt tar i en sittning och har ett trollbindande språk och handling. Jag har läst en bok av författaren och måste säga att det är något med hennes stil som verkligen träffar rätt med min smak av skräck och jag hoppas på många år av rysligheter från henne.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Under svart himmel (Under #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 10 maj 2024

Pernilla Ericson: Det dåliga samvetet

Titel: Det dåliga samvetet
Författare: Pernilla Ericson
Sidantal: 300
Förlag: HarperCollins

Baksidestext:

En kvinna har hittats död i sin bostad i centrala Stockholm. Hon var en framgångsrik, omtyckt entreprenör, som plötsligt och oväntat tycks ha begått självmord. Edith, Richard, Liv och Aminah – Erlagruppen – återförenas för att utreda fallet. När de börjar skrapa på den glamourösa ytan visar det sig att kvinnan levt ett helt annat liv i kulisserna. Och kort därpå hittas ännu en känd företagare död, även han med mörka hemligheter.

Vad har fått personerna att begå självmord? Har de utpressats? Tvingats att ta sitt liv?

Jakten på sanningen leder utredningsteamet in på farliga vägar - och skakar om gruppen i grunden.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i Erlagruppen. De tidigare delarna heter Spåren vi lämnar efter oss, Jag ska hitta dig och När du vänder dig om.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med i vad som hänt de återkommande karaktärerna tidigare. Även om fallet i sig är fristående från de tidigare böckerna så missar man en del i utveckling när det kommer till relationer mellan de olika personerna.

När det kommer till spänning och deckare så får jag börja med att säga att Pernilla är en av de skarpaste vi har. Med ett driv i språket och handlingen förmedlar hon inte bara adrenalinpumpande spänning och underhållning, nej hon väver in samhällsfrågor på ett sätt som väcker frågor hos läsaren. Hon gör det dock på ett neutralt sätt utan att allt för mycket styra tankarna åt något specifikt sätt, det låter hon läsarens ta ställning till. Hon lyfter fram frågorna som hon brinner för så att vi läsare skall bli medvetna om det.

I denna bok så har vi ett antal dödsfall som till en början ser ut att vara tragiska självmord. Men det är något som inte stämmer och Erla-gruppen samlas ihop för att undersöka om det ligger något annat bakom dödsfallen. Det visar sig bli en farlig undersökning med en katt och råtta-lek då det verkar som att förövaren alltid ligger steget före.

Det är en spännande nöt att knäcka och misstankarna går fram och tillbaka under resans gång. Om man lyckas eller misslyckas att klura ut det innan svaret kommer i boken är kanske inte säkert men något som är säkert är att man kommer att fångas av mysteriet och jakten på lösningen.

Med korta kapitel, som blivit mer standard än ovanligt bland deckare, så känner man att man bara skall läsa ett till innan man lägger ifrån sig boken, men då är det så spännande att det troligen blir minst två eller tre till. Det blir en riktigt blandvändare som man lätt slukar.

Så Pernilla lyckas leverera ytterligare en till högklassig spänningsroman som inte går av för hackor. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en underhållande och spännande läsning som lägger vikt på inte bara fallet i sig utan även på karaktärernas utveckling och har minst en samhällsfråga i sig. Har man inte läst någon av hennes tidigare böcker så skall man absolut börja från början då varje bok har varit riktigt bra, man kommer inte att ångra sig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Spåren vi lämnar efter oss (Erlagruppen #1)
Jag ska hitta dig (Erlagruppen #2)
När du vänder dig om (Erlagruppen #3)
300 grader (Lilly Heed #1)
Släcka liv (Lilly Heed #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 9 maj 2024

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Skräckslottet

Titel: Skräckslottet
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 110
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Ellens mamma har ordnat en stor fest - på ett riktigt spökslott! Ellen har fått nog av hemsökta ställen och vill helst stanna hemma. Men som tur är ska Lorraine följa med - och Buster förstås.

Det dröjer inte länge förrän Ellens oro blir verklighet. Det verkar mycket riktigt finnas ett spöke på slottet! Konstigt nog reagerar inte Buster på spöket. Inte ens när Ellen ber honom att spöksöka. Och plötsligt är Buster borta…

Mina tankar:

Detta är den sjätte och sista delen i serien Spökhunden Buster. En skräckserie för barn i åldern 6-9. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus, Den hemliga operationen, En mardröm i källaren och Dödens bio.

Det är en fördel att ha läst de tidigare böckerna i serien, så att man hänger med på vad som hänt karaktärerna innan samt förstår bättre detta med att man kan se spöken. Men den är även skriven så att man kan hänga med utan att ha läst de andra böckerna i serien.

Likt de tidigare böckerna så väver författaren in skräckelement på ett snällt sätt, med tanke på att serien riktar sig till barn. Men även om han inte gottar ned sig i skräckmomenten så känner man ändå att han inte är allt för snäll och kan skrämmas till. Så barn som är allt för lättskrämda kanske inte skall läsa boken, men vill de ha lite spännande läsning med kusliga element i sig så är serien riktigt bra. Sedan är det aldrig för tidigt att lära sig att älska skräck och dessa är en bra inkörsport till just det.

Genom serien så har författaren och illustratören gjort hintar till kända verk inom skräcken i alla dess former. Här är det verkligen inget undantag på detta, kanske det är ännu mera hyllningar än i någon av de tidigare delarna. För barn så kommer nog mycket gå förbi dem, men om man läser den som vuxen, för något barn eller för sin egen skull så kommer man att känna igen mycket. Denna hyllning gillar jag verkligen och tycker är roligt när man känner igen.

Så man kan säga att i denna avlutande del så har han inte sparat på krutet och det blir med en smäll som det avslutas med. Nu är det inte så att det enbart är skräck och spänning som lyfts fram i dessa böcker. Genom serien så har viktiga ämnen tagits upp på ett sätt som är väldigt lättsamt, även om det är tunga ämne som lyft fram i ljuset, och jag vill tro att böckerna fungerar riktigt bra som en startpunkt till ett samtal runt dessa ämnen. Det rör sig om sjukdomar, döden och att växa upp. Även i denna sista del finns det sådana ämnen.

På ett sätt så känner man att det är lite synd att detta är den sista boken i serien, man hade gärna läst fler böcker om dessa spöken. Men även så förstår man att författaren vill inte köra fast i en enda serie utan även vigda sina vingar mot andra mål.

Och vilka dessa nya mål är får vi redan se senare i år, då han kommer med en ny bok, då går han upp i åldrarna 9-12 och riktar sig utåt mot rymden, eller? Svaret får vi i Spökraketen. Jag har en liten egen förhoppning om att han en dag skriver en skräck som riktar sig mot vuxna, för vad jag har sett i hans tidigare böcker så har han en förmåga att förmedla skräck. Och med tanke på att han har troligtvis dämpat nivån av skräck för att de riktar sig till barn så undrar man vad han kan klara av om han inte behöver hålla tillbaka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 7 maj 2024

Markus Sköld: Skuggfödd

Titel: Skuggfödd
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 401
Förlag: Saga Egmont

Baksidestext:

Bostadsområdet "Värster" ska jämnas med marken, men inte innan alla boende har flyttat ut. Patrick "Pricken" Persson är sist kvar och när husen står tomma börjar ventilationen ge ifrån sig mystiska ljud - nästan som att något kryper runt där inne. Dessutom har han en stark känsla av att skuggorna utanför rör sig. En känsla som förstärks när kompisen Oscar ser samma sak under en fest. Båda två kan väl inte ha inbillat sig?

Vad ingen vet är att Oscars lillebror Isak har gjort en fasansfull upptäckt i ett av husens källare - eller att vännen Milla ritar mystiska teckningar som hon inte kommer ihåg efteråt. När en man från stadens äldreboende en natt försvinner spårlöst står det klart att ingen längre är säker efter mörkrets inbrott.

Mina tankar:

Detta är författarens tredje roman och likt de tidigare är även detta är skräckroman. Denna kom ut 2020.

När det kommer till skräck i Sverige och då speciellt inhemska författare så känner jag att de flesta inte får det erkännandet som de förtjänar. De flesta känner till John Ajvide Lindqvist, som absolut förtjänar det beröm som han får, men han är långt ifrån att vara ensam med att bära upp den svenska skräcken och hålla fanan högt.

Ett av dessa namn är just Markus Sköld, som på ett sätt påminner om Ajvide och även Stephen King. Han tar det vardagliga och skruvar till det med något mystiskt, något skrämmande och onaturligt som får rysningarna att krypa längs ryggen och man skruvar nervöst på sig om man hör ljud som inte borde vara där. Det man kan säga att han blandar något av en socialrealistisk skildring med det okända, vilket gör att skräcken kommer närmare en än vad den borde göra.

Här har vi ett område som skall jämnas med marken för att bygga nytt. Detta är ett nedgånget område och det är den lägre sociala klassens medborgare som bott här. Han skildrat detta på ett bra sätt och får till rätt miljöstämning, det är mörkt och hopplöst, rent ut sagt en misär.

Men i denna misär så uppstår även en annan stämning. Något får folk att försvinna och man hittar även döda personer, som blivit stympande på de grymmaste sätten. Sköld väven in denna skräck på ett mästerligt sätt som gör att man godtar den som något som skulle kunna förekomma, även fast man det att det inte gör det.

Likt Stephen King så skildrar han människorna i handlingen på ett sätt som gör dem levande, de är den vanliga människan på gatan och man kan verkligen känna av hur de har det i sina liv. Man förstår dem och man lever tillsammans med dem under tiden som man läser boken. Han har verkligen en talang att ge ett djup till sina karaktärer.

När det kommer till film så använder sig skaparna av olika hjälpmedel, musik och ljud och snabba klipp, för att bygga upp en skräckkänsla. När det kommer till böcker så finns inte dessa extra element, det är bara ord som författaren har skrivit ned och med dessa så skall man lyckas med att bygga upp en skräck inom läsaren. Nu krävs det ju av läsaren att denna har en egen fantasi som den kan lyfta fram och skrämma sig själv med men utan rätta ord och uppbyggnad av handling från författaren så blir det inte någon adrenalinpumpande känsla. Men med Markus Sköld behöver man inte var orolig, har du som läsare rätt fantasi så har Sköld knepen att få ditt hjärta att pumpa lite snabbare och dina ögon att bli stora. Även som inbiten skräckslukare så känner man pulsen öka. Så Markus Sköld har det där lilla extra som behövs för att bygga upp rätt stämning.

Så jag tycker att man skall ge Markus Sköld det erkännande som han förtjänar. Är man älskare av skräck så skall man absolut ta upp hans böcker, och denna är inget undantag. Vill man ha en adrenalinpumpande skildring av en nattsvart realism blandat med rå skräck ja då är detta boken för dig. Sköld är en av mina favoriter när det kommer till skräckgenren och jag ser fram emot att läsa hans nästa bok, Folktomt, som kom ut för ett tag sedan.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 5 maj 2024

Hans-Åke Lilja: Stephen King: Historier från fem decenniers författarskap

Titel: Stephen King: Historier från fem decenniers författarskap
Författare: Hans-Åke Lilja
Sidantal: 150
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

För 50 år sedan släpptes en bok med titeln Carrie. Bokens författare var den då 26-årige Stephen King. Under de fem decennier som gått sedan dess har han släppt ytterligare 87 böcker och är nu en av världens största författare.

Hans-Åke Lilja, en av världens ledande experter på Stephen King, har läst King i över 40 år, skrivit om honom sedan 1996 och intervjuat honom två gånger och har under lång tid följt honom på nära håll.

Mina tankar:

För mig har Stephen King betytt väldigt mycket för mig när det kommer till mitt läsande. Han var den första som jag upptäckte och började ta steget från ungdomsböckerna till vuxenböckerna. Jag var runt tolv år gammal och hans bok Varsel öppnade mina ögon.

Med sina böcker så skrämde han mig, King tog min hand och visade vilka monster som fanns i mörkret, ett mörker som jag under min barndom var jätterädd för. Han lyfte fram dessa monster och skrämde rädslan ur mig så att jag inte längre var rädd för mörkret, eller i alla fall inte lika mycket. Sedan att det kan ha infallit sig att jag blev äldre och mindre rädd på grund av det är en sak som jag väljer att ignorera. Det låter i mina öron bättre att Stephen King skrämde rädslan ur mig.

Jag har följt Stephen King och slukat hans böcker i cirka trettio år, dock så har jag de senaste åren fallit bakom hans utgivning då jag inte läst någon bok efter Mercedes-trilogin. Vilket är något som jag kommer att rätta till så snarast jag kan.

Att då få läsa en bok av en som följ denna författare ännu längre och ännu mera trognare än vad jag gjort kände jag innan jag ens öppnade boken en stor glädje och nyfikenhet på. Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje så när man hittar likasinnade som vill dela med sig av sina tankar så blir man glad.

Hans-Lilja har skrivit en bok tidigare om Stephen King där han tog upp diverse sidor av författaren som inte kanske hade så mycket med hans författarskap, utan saker han gjort runt denna. Det var en intressant och rolig bok att läsa.

Här har vi en slags uppföljning men denna fokusera i stället på just hans författarkarriär. Vi får följa med under femtio år när Lilja tar upp anekdoter får de olika tiderna. Det kanske är saker man redan vetat om, beroende på hur mycket man själv har forskat i när det kommer till Stephen Kings liv.

Att täcka femtio år är inte lätt, här är det som sagt små nedslag i stället för en djupgående biografi. Det är skrivet på ett lättsamt sätt och underhållande. Det är även skrivet på ett mycket personligt sätt, även om vi får ta del av Stephen Kings karriär så får vi även ta del av upplevelser från en beundrare. Denna personliga touch på berättandet gör att man känner av glädjen. Bitarna när Lilja får träffa självaste Stepen King är så att man känner av hur stort det verkligen är att få träffa denna ikon. Det är faktiskt så att man blir avundsjuk på Lilja för även om jag träffat många författare genom mina år som besökare på bokmässan i Göteborg så tror jag inget skulle slå att få träffa King. Tyvärr så tror jag aldrig denna dröm kommer att infalla.

Så vem riktar sig denna bok till då. Såklart till alla som gillar Stephen King, om man inte gör det så kan det nog bli tråkigt att läsa en bok om en specifik person. Men den är skriven så att man inte behöver vara ett inbitet Stephen King-fan så även de som har nyss fastnat i hans författarskap och vill veta mera om honom så passar boken riktigt bra.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stephen King: Inte bara skräck

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 4 maj 2024

Björn Hellberg: Den ultimata stölden

Titel: Den ultimata stölden
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 299
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Mitt i sorgen efter makens bortgång får Mikaela Eggers ett chockerande telefonsamtal. Först tänker hon ignorera det, men uppringaren återkommer med hotfullare krav. Efter svår beslutsångest beslutar sig Mikaela till sist för att kontakta polisen, trots att hon uttryckligen varnats för att koppla in ordningsmakten.

Därefter utlöses en dramatisk och kuslig kedjereaktion. Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare i den fiktiva Staden på Västkusten tvingas arbeta på högtryck för att få fast en iskall och samvetslös gärningsman.

Mina tankar:

Detta är den senaste deckaren om Sten Wall, dock så kommer det en ny snart. Sedan starten, 1981, med Gråt i mörker, så har författaren skrivit närmare fyrtio av deckare och av dessa är närmare trettio om Sten Wall.

När det kommer till Björn Hellberg så behöver han ingen närmare presentation för det svenska folket. Skulle våga säga att de flesta vet vem han är, om det inte är från hans böcker så är det hans närvaro på tv i diverse sammanhang.

När det kommer till hans deckare så har han hittat sitt lilla hörn på deckarkartan. Han har skapat Staden, en fiktiv stad på västkusten som han själv säger har stora likheter med Laholm. Här har vi den rutinerade polisen Sten Wall som löser de ena brottet efter de andra. Med tanke på att det dör så gott som minst två i varje bok så får man säga att Staden börjar närmare sig Midsomer när det kommer till dödlighet.

Hans böcker är uppbyggda på mer eller mindre samma sätt så har man läst en så kommer man att känna igen stilen. Vissa deckare fokuserar hårt på polisens arbete och man hänger med de centrala karaktärerna, samt att mordet redan har skett eller sker på de första sidorna. Hellberg kör en annan stil, lite mera av de klassiska deckarna som Agatha Christie, där man först får träffa de olika karaktärerna som är aktuella för just den boken man läser just nu. Man får en insikt i hur de lever sina liv och kanske lite hintar om vad det är som kommer att leda till att någon kommer att dö. De återkommande karaktärerna träder ofta in i handlingen lite senare för att då lösa fallet.

Denna bok är absolut inget undantag när det kommer till denna mall och likt de tidigare delarna så är orsaken till brottet mer eller mindre tidlöst, vilket gör att boken aldrig blir förlegad. Vad jag menar med detta är att vi har de klassiska temana i hans böcker, det kan vara otrohet eller avundsjuka som leder fram till att någon går så långt som att döda en annan. Andra deckarförfattare har valt att ligga rätt i tiden med sina böcker, detta gör att de kanske efter några år känns oaktuella. Nu finns det inget rätt eller fel i detta, själv tycker jag att båda lägren gör det rätta så länge man får ihop en bra historia.

En annan sak som man känner igen i hans böcker är att han blandar in en dos humor i det blodiga allvaret, detta är en fin balans och jag tycker att han ligger helt rätt på vågen när det kommer till detta. Han väljer även att inte måla upp det blodiga även om mordoffret har blivit gruvligt bragt av livet. Detta gör att om man som läsare vill ha spänning med inte gotta sig i det blodiga så fungerar hans böcker riktigt bra. Det går lite åt mysdeckare, men ändå inte.

Som vanligt så har han ett rikt galleri av karaktärer, nya som återkommande, och de är färgstarka personligheter, de flesta med sina underligheter. Det är alltid lika trevligt att dyka ner i Staden och träffa på dessa.

Språket sitter precis där det skall och det flyter på riktigt bra, handlingen är lätt att ta till sig och man känner att man riktigt kan koppla bort från vardagen och bara försvinna in i boken. Att den sedan bjuder på en nöt, som man kan försöka knäcka om man vill eller att man bara följer med och låter karaktärerna lös den ensamma, är en bonus som tas emot mycket väl.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en lättsam men spännande deckare som bjuder på klassiska toner när det kommer till genren. Dock så kanske man får säga att serien kanske går emot alla fysiska lagar när det kommer till åldrandets gång. Med tanke på att alla vår kära Sten Wall var något över 50 redan 1981 så är det underligt att han nu över fyrtio år senare inte åldrats mer än till strax över 60. Ser inga problem med att man ruckar på dessa lagar och jag hoppas på att han stannar i denna ålder i många år till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Vena amoris (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 3 maj 2024

Tobias Grimstad: Hemmafruarnas raster

Titel:
Hemmafruarnas raster
Författare: Tobias Grimstad
Sidantal: 49
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"Jag tror det var Glas som försökte sälja något. Majblommor eller vad det var. De hittade blommorna utströdda vid stenbrottet. Pojken hittade de inte. Hans mamma blev sig aldrig lik. Det var det ingen som blev. De sitter fast i de där veckorna som flugor under kökslampan."

Bygdens försvunna pojkar har nästan helt glömts och minnet av barndomens somrar på Kinnekulle plågar och förföljer Daniel. Helst vill han bara hålla sig långt därifrån, men gamla Matilda Stenström har dött och på hembesök hos farmor följer han med på begravningen. Inte ens i sina vildaste drömmar hade han kunnat föreställa sig vad det leder till.

Mina tankar:

Detta är en novell i Kraxa förlags satsning på skräcknoveller i singel- och fickformat.

Det vi har här är lite av en hemmavändare, dock bara på besök, som genom minnen återupplever bitar av sin barndom i någon form som jag skulle vilja säga dras åt det melankoliska hållet. Det är lite av smärtsamma minnen samtidigt som det målas upp på ett sätt som även gör att man känner av att det är en annan tid som återspeglas för en.

Det vi får återberättat här är dels huvudkaraktärens barndom och även en sidoberättelse om några barn som försvann, något som aldrig fått en förklaring.

Skräcken finns i bakgrunden hela tiden, den kanske inte gör så mycket väsen av sig men den kryper sig närmare och närmare på läsaren. Det finns bitar som jag inte kan nämna då jag skulle avslöja för mycket av handlingen men det finns någon vändning kan jag avslöja.

Det är ett behagligt och målande språk i novellen. Man känner som sagt av tiden den utspelar sig under och man kan lätt få en bild i huvudet. Författaren lyckas med att fånga ens intresse och den osar av känslor av alla dess olika slag.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en skräck som är lite av del långsammare slaget som långsamt kryper på en och jag lovar att det är skräck i novellen, man måste bara läsa ut den vilket man lätt gör i en sittning.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 2 maj 2024

Sanne Åberg: Viddernas väv

Titel: Viddernas väv
Författare: Sanne Åberg
Sidantal: 337
Förlag: Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Jag flöt. Eller flög. Flöt på vågor av luft. Flög med hjälp av vingar som inte var mina egna. Färdades genom den fria luften, buren på sätt som inte var möjliga. Solen var så stekande och varm, ljuset så intensivt, som att de hinnor som brukade skydda nere på marken inte fanns.

Att vara drottning är krävande. Att vara mamma också. Och Ailsa vill lyckas bra med båda. Kanske ställer hon stundtals lite för stora krav på sig själv. Tillvaron växlar mellan känslomässigt intensiva perioder och perioder av förlamande saknad och längtan. Till slut blir det för mycket.

Då kommer drömmarna med dimma, drömmar som får henne att tänka på den besegrade kejsaren. Är han trots allt inte död? Tillsammans med sin älskade beger hon sig västerut, ut på okänd mark, för att finna svaren. Till sin hjälp har de en märklig karta och en urgammal kraft.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i fantasyserien Elsinorien, de tidigare delarna heter Lysande klot tvenne och Knutar och band.

Man skall ha läst de tidigare delarna för att hänga med bäst i handlingen. Denna del håller samma stil som den andra boken i serien. Den första boken var lite av en portalfantasy och det klassiska temat om den onde som härskar över världen i den andra boken så ändrades stilen något. Man hade fortfarande de klassiska fantasyelementen men när det kom till uppbyggnaden av själva handlingen så saknades något, inte för att det var något negativt men det var något som i alla fall jag inte var van vid när det kommer till att läsa fantasy. I den andra boken så fanns det inget direkt mål som handlingen drogs till, inte ett så kallat uppdrag om man vill kalla det så. I stället så fick man ta del av huvudkaraktärens liv under en längre period, man fick helt enkelt se denna växa upp och utvecklas genom tidens gång.

I denna så är det rätt så lika, det finns än en gång inte ett uppenbart mål. Boken är skriven i jag-form och ibland är det så att nästan huvudkaraktären pratar direkt till oss läsare. Det är som att hon sitter och berättar om sitt liv för en person, eller att man på ett sätt läser i en dagbok. Man får uppleva huvudkaraktärens tankar och funderingar samtidigt som livet går vidare.

Detta att det inte finns ett mål är absolut inget fel i boken. I stället för att fokusera på att karaktärerna skall ta sig närmare detta mål så får de leva sina liv och hantera mera vardagliga bekymmer och mindre mål i livet som i sig själv och tillsammans blir ett större mål, att leva sitt liv.

Det är ett lugnare tempo i handlingen och kanske inte så mycket spänning i form av fara, men det förekommer även sådant. Den tar i stället sin tid och drivs fram på ett harmoniskt sätt och med ett finstämt språk och har underliggande känslor i sig.

Denna kom ut 2022 och jag hade fått en känsla, innan jag läste boken, av att detta var den sista delen i serien. Men så fick jag för ett tag sedan se ett inlägg på sociala media att hon önskade om att skriva en fjärde bok. Varje bok i serien har i sig själv varit avslutande men med tanke på att serien är mera en iakttagelse av en persons liv än att den har ett utstakat mål så öppnades det upp för fler delar i serien.

Jag rekommenderar den till alla som vill läsa en fantasy som är lite lugnare och drar åt mera ett livsöde i stället för ett uppdrag.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Lysande klot tvenne (Elsinorien #1)
Knutar och band (Elsinorien #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar