Titel: Jägaren: Svafnes arv
Författare: Marcus Eik
Sidantal: 268
Förlag: Lava Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Gastjägaren Jarund har bara ett sista jobb att avsluta innan han ska övervintra i Björkö, men det ska visa sig att det redan finns en jägare i den hemsökta byn. Tillsammans tar de sig an uppgiften, men den frågvise unge kompanjonen återuppväcker Jarunds egna frågor från sitt förflutna. Hemsökt av gamla drömmar och ständigt påmind om kungens värvningar till det sanna kriget finner Jarund ingen ro i sitt borum.
I sitt sökande efter svar finner han mystiska profetior från ett barn med misstänkt gudalänk - ett så kallat omen - bland de gamla runrullarna på biblioteket. Det uppdagas snart att ett nu levande omen yttrat en ny profetia som Jarund tros vara en del av. Men kan verkligen Svafnes klinga vara en del av hans livstråds fläta - och är han verkligen gudomens arvtagare?
Trots sitt tvivel väljer ändå Jarund att resa söderut då det visar sig att hans närmste - och kanske enda vän tagit värvning till kung Logas krig mot omänniskorna. Hans resa ska komma att ta honom genom såväl inre som yttre strider och den ska förse honom med lärdomar om sitt ursprung och öde.
Mina tankar:
Detta är författarens debut och det är en fantasyroman som riktar sig till vuxna.
Om man skall placera den i någon undergenre till fantasy så blir nog närmast klassiskt high fantasy, men istället för att vara inspirerad av anglosaxisk medeltid med riddare och inslag av magi så är det en fornnordisk inspiration vi finner här och folktro i form av dess väsen.
Kortfattad bakgrund är att det finns jägare som reser runt i världen och erbjuder sina tjänster till att jaga bort de väsen som stör ordningen. Här möter vi en av jägarna, Jarund, som skall göra ett sista jobb innan han skall övervintra. Men en sak leder till en annan och snart är han indragen i något större, något som berör situationer i världen, som är på randen till krig, och även hans bakgrund, som är i det fördolda.
Jag gillar att författaren håller sig till en värld som fantasyläsare känner igen men att han tar en mera svensk inspiration i stället för att följa de internationella trenderna. Monsterjägare har förekommit i många gestalter, både i bokform som i film, och här tycker jag att författaren får till en bra bakgrund om detta yrke i just denna värld.
Språket tycker jag flyter på bra och handlingen likaså, det är både fart och beskrivande vilket gör att intresset hålls kvar. Det finns en utveckling av huvudkaraktären som gör att det blir en röd tråd, även om de olika uppdragen och andra händelser bitvis känns lösa från varandra.
Det känns som att detta är den första delen i en serie och efter att ha läst denna så är jag nyfiken på hur handlingen skall utveckla sig och vilken väg den skall ta.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som delvis håller sig på kända marker men ändå erbjuder några nya saker, uppskattar man en fornnordiskt touch så är det ännu bättre.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar