Johan Theorin: Skumtimmen

Titel: Skumtimmen
Författare: Johan Theorin
Sidantal: 398
Förlag: Wahlström & Widstrand

Baksidestext:

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia et oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med ett nytt spår efter den försvunne dottersonen.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en serie som går under namnet Ölandssviten, tidigare hette den Ölandskvartetten, men när han efter några års uppehåll kom ut med två delar till så valde man att ändra namn. Denna kom ut 2007.

Detta är verkligen en mörk berättelse med väldigt lite ljus i, så känner man sig nere så är detta inte boken att läsa, den kommer inte att muntra upp dig. Sorg är det som står i centrum av hela berättelsen och att bearbeta den och kanske komma över det. Vemod och melankoli är två ord som beskriver stämningen.

Är man redo för detta mörker samt tragiska livsöden och händelser så har man en verkligen en spännande och stark läsning framför sig. Att Theorin också bemästrar språkets konst är något som han verkligen bevisar i denna debut.

Det är nästan en poetisk ton i hans berättarspråk, när det kommer till andra deckarförfattare så är det för det mesta handlingen och karaktärerna som ligger i fokus medan språket är enklare och mera rakt på, inget illa med detta. Skulle säga att han har ungefär samma stil i språket som Christoffer Carlsson som också har ett målande språk.

Sedan har vi miljön, har aldrig varit på Öland, men det är något speciellt med avlägsna och nästan ödsliga miljöer. Här döljer sig hemligheter och hemskheter, författaren har fått till det riktigt bra när det kommer till stämningen och man känner nästan att man är där.

En riktig stark debut och jag förstår inte varför jag väntat så länge med att läsa någon bok av Theorin, men åt andra hållet så har jag nu många bra böcker framför mig. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörk deckare som bjuder på djup och spänning, allt i ett genomarbetat hantverk.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Mattias Lönnebo: Den första sången

Titel: Den första sången
Författare: Mattias Lönnebo
Sidantal: 380
Förlag: Pythia Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Jag minns extasen, mitt bultande hjärta mot hennes bröst och att hon var vackrare än någon annan. Detaljerna försvinner i blå töcken och dimmor, men jag kommer aldrig att glömma det hon sa: "Du måste lyfta förbannelsen som råder över denna plats och rädda dina vänner." Gudarna är omväxlande vaga eller väldigt precisa i sina befallningar, de leker med oss dödliga. För hon sa aldrig hur...

Vandraren Pilgrim råkar befria den unge Sadok ur slaveriet. Motvilligt låter han pojken bli sin följeslagare på en episk och våldsam färd genom ett mytomspunnet land. Drömmar blir verklighet, sången är magi och ingen undkommer sitt öde.

Mina tankar:

Detta är en fantasyroman men även delvis en historisk roman.

Berättelsen utspelar sig i en värld som skulle liknas vid antiken, det finns en stark tro för gudar, som i denna version av världen faktiskt existerar och ibland visar sig för människor.

Vi möter här en mystisk man som kallar sig för Pilgrim, han är en vandrare och på en av sina vandringar så räddar han en ung pojke, Sadok, från ett grymt slaveri. Pojken vet inget annat än slavlivet och vill följa Pilgrim på hans resa.

Detta är starten på ett av många äventyr, för det är just det som hela boken känns som, det ena äventyret tar över efter det andra. Pilgrim och Sadok hamnar i många farliga situationer. Jag kunde inte låta bli att tänka smått på rollspel där äventyrarna, det vill säga spelarna, stöter på det ena äventyret efter det andra. Här känns det lite så och till en början så trodde jag att de olika händelserna inte hängde ihop men det är så att det ena leder till det andra och snart så står de två inför stora och ödesdigra livsbeslut.

Det är spännande och författaren har fått till en bra värld som man blir nyfiken på, att gudarna finns och är mera aktiva bland mänskligheten är något som höjer nivån, de finns där likt de antika gudarna och drar i trådar. Mitt i denna spänning och allvar så kan jag inte låta bli att hinta en slags humor också som då och då lyser till, vilket kryddar till det.

Det är ett bra språk, inte för lättsamt men ändå inte för tungt heller, vilket jag tycker är en bra nivå när man kommer till fantasyböcker. Det skall vara lite tuggmotstånd, kräva att läsaren är vaken och tar till sig information, men det skall inte bli segt som det lätt kan bli om det blir allt för mycket information.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som påminner om de antika gudarna och äventyrare, eller om man skall kalla dem för hjältar, som även omtalas i dessa myter.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dryader och demoner
Oceanus väktare

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

E.M. Grönvall: Ondska på hög nivå

Titel: Ondska på hög nivå
Författare: E.M. Grönvall
Sidantal: 279
Förlag: Lava förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

I den grönskande idyllen av en liten svensk stad vävs en berättelse fylld med värme, hemligheter och omställningar. Följ med Elisabeth Bengtsson, en kvinna som nyss trätt in i medelåldern med en chefskarriär bakom sig, men som nu står inför sin största utmaning; att hitta en ny mening med livet efter en plötslig sjukskrivning.

När en nära väninna, Christine Lundgren, plötsligt visar tecken på oro och rädsla beslutar sig Elisabeth för att hjälpa henne. Men när Christine har avslöjat sina skrämmande misstankar rörande sin make, professor Lundgren, finns det ingen återvändo. Kvinnorna känner att de måste ta reda på sanningen.

I tidningen står det att läsa att en anställd vid den Tekniska högskolan har utsatts för något som förefaller vara ett mordförsök. Kriminalkommissarie Kurt Baumann och hans grupp tar sig an fallet med enbart indicier att gå efter. Det dröjer dock inte länge innan ett nytt brott uppdagas och denna gång är det ingen tvekan om att det finns en gärningsman, en gärningsman som är beredd att ta allt större risker för att nå sitt mål.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första om polisen Kurt Baumann.

Det här är en spänningsroman som visar hela vägen när det kommer till ett fall. I de flesta deckarna så följer vi jakten på sanningen, vem som utfört det som utreds, personen avslöjas för läsaren och på något sätt grips får ett avslut för att sedan snabbt knytas ihop. Sedan finns det så kallade rättegångsthrillers där man följer den mera juridiska gången i ett fall.

Här har vi jakten på sanningen i form av att polisen försöker få fram den samtidigt som några berörande privatpersoner själv försöker ta fram bevis. Det bjuder kanske inte på några direkta överraskningar här, men det behöver det inte alltid. Sedan byter boken lite riktning och vi får uppleva efterdyningarna också i form av en rättegång som utgör en bra bit av boken.

Boken är spännande och lättsam att läsa. Skall säga att det var lite i början som skavde, inte så som det störde men några repliker som sades av några karaktärer kändes på något sätt något stolpiga, vet ingen bättre förklaring. Men boken tog sig sedan och intresset hölls uppe till sista sidan.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som man kan koppla av till, kanske ingen klurig intrig men ändå en handling som håller uppe intresset. Att den som sagt sedan visar hela förloppet inklusive en ingående skildring av rättegången gör att den sticker ut något.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Karolina: Förlorat ansikte

Titel: Förlorat ansikte/Svinet
Författare: Anna Karolina
Sidantal: 332
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

En ung syrisk kvinna dumpas utanför akuten på Karolinska med allvarliga frätskador i ansiktet. Ett par dagar senare försvinner hon från sjukhuset trots polisbevakning. Den omstridda brottsutredaren Amanda Paller och aspiranten Samir får ärendet.

Under radarn försöker Amanda rentvå Adnan – pappan till hennes barn – som är misstänkt för mord. Men Amanda är bortkopplad från utredningen och alltmer pekar mor att Adnan är skyldig. Amanda räknar sina vänner i polishuset och konstaterar att inte många är kvar på hennes sida. Något stort pågår som hon är utestängd från…

Samtidigt kliver den förre kommissarien Magnus ut från fängelset och hamnar mitt i en uppgörelse i den undre världen. För att rädda sig själv behöver han information från sitt gamla jobb och det finns bara en han kan pressa.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen om polisen Amanda Paller. De tidigare delarna heter Stöld av babian och Står dig ingen åter, eller rättare sagt det är deras gamla titlar. När den fjärde delen, Mullvaden, kom ut så ändrade man titlarna på de tre första som nu heter Babianen, Kannibalen och Svinet.

Förra boken läste jag 2021 så jag kom ihåg bara i stora drag vad som hänt karaktärerna. Jag kom lätt in i handlingen och hängde med i saker som hänt i tidigare böcker. Detta visar att det går bra att läsa denna utan att ha läst de två första, men jag rekommenderar ändå att man tar böckerna i rätt ordning för att få mest behållning när det kommer till de återkommande karaktärernas utveckling och relationer mellan dem.

Det jag minns mest från de tidigare böckerna är den råhet som fanns i beskrivningarna av händelserna som målas upp. Den våldsamma vardagen i någras liv. Även i denna finns det absolut bitar av detta och Karolina gör det på ett sådant sätt att det känns när man läser men inte till den biten att det blir något glorifierande av våldet, nej hon visar dess brutala realism.

Det är några intressanta händelseförlopp som skildras här och utan att säga för mycket är det saker som hänger ihop och det förekommer vissa vändningar i handlingen. Det är riktigt spännande och man har svårt att lägga ifrån sig boken.

Amanda Paller är i en knivig situation där hon måste följa lagen men ändå bitvis kanske måste kringgå den för att lyckas rentvå pappan till hennes barn. Pappan är förvisso ingen ängel, han har en kriminell bakgrund, men allt är inte svart eller vitt.

Det är ett bra driv i handling och ett språk som flyter på, även om det är en intrig som man måste vara vaken för att hänga med i så tycker jag att Karolina håller det klart för läsaren utan att krångla till det för mycket.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare med en bra och intressant handling. En deckare av hög kvalité.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stöld av babian (Amanda Paller #1)
Står dig ingen åter (Amanda Paller # 2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Lovisa Wistrand: Demondottern

Titel: Demondottern
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 240
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mörker. Passion. En skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.

I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det besitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?

Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge.

En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmätige arvtagaren till tronen?

Mina tankar:

Detta är en fortsättning på författarens Alvblodstrilogi, som består av Drakviskaren, Demonviskaren och Dödsviskaren.

Den är som en start på en ny serie i denna värld, men den hänger ihop med första serien att jag rekommenderar att man läser den först, speciellt för att lära känna världen som allt utspelar sig i.

Alvblodstrilogin var riktigt genomarbetad när det kom till just världsbygget, det gjorde att den blev en riktigt episk fantasy. Här känns det som att det är lite mera lättsammare när det kommer till just den biten. Världen finns där, men det är lite mera som att författaren valt att inte lägga lika stor fokus på detta, kanske litar hon på att läsarna kommer från trilogin där världen målades upp eller så känner hon att det är mera viktigt med karaktärerna och deras utveckling.

Boken är betydligt lättare än de tidigare i serien, både sidor och då innehåll tack vare att det inte är lika stor vikt på världsbygget. Detta är absolut inget negativt utan det är mera vad det är man är ute efter när man vill läsa fantasy.

Om de tre första böckerna var episk fantasy med stora inslag av romantik i form av förbjuden och omöjlig kärlek så är denna mera det som man nu kallar romantasy. Har man läst andra böcker av Lovisa Wistrand så vet man att hon gillar att skriva romantik och då helst med som sagt förbjuden eller omöjlig kärlek. I hennes fantasyböcker så lägger hon även till med spänning och det är inget undantag i denna bok.

För mig som inte vill ha ren romantik när jag läser en bok kände att författaren har fått till en bra balans mellan romantiken och spänningselementen. Med en intressant bakgrund och konflikt mellan olika karaktärer så bygger Wistrand upp en handling som håller kvar en.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går mera åt det romantiska hållet men ändå bjuder på spänning och en intressant värld.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)
Netraya
Rovmärkt
Havsfödd

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar