Författare: Frida Andersson Johansson
Sidantal: 367
Förlag: Modernista
Baksidestext:
1625. Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.
I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen.
När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.
Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö...
Mina tankar:
Detta är, om jag inte misstar mig, författarens andra roman. Denna kom ut 2020 och likt hennes debut Dränkt är också denna en skräckroman med drag till naturen.
Allting skildras runt Vasaskeppet. På museet händer det mystiska saker, personer försvinner och blod hittas även ombord på skeppet. Polisen börjar utreda händelserna.
Både i nutid och i tillbakablickar så får vi reda på vad det är som pågår, det verkar som det är något med trädet som vissa bitar av skeppet är byggt av. Frida målar upp en stämningsfull historia, hon skildrar detta samtidigt som vi får ta del av några karaktärers privatliv.
Har man läst hennes Dränkt så vet man att hon gillar att skildra det så verkligt som det går men ändå lägga till något mystiskt över hela handlingen. Detta gör hon även här. I och med att det blir en utredning över var det är som sker på museet så känns det stundvis lite som en deckare, men så kommer touchen av det övernaturliga.
Det är inte skräck som skrämmer en, utan den finns där mera för att skapa spänning och samtidigt be en att öppna sina sinnen. Hon får till en stämning som gör att allt känns osäkert om hur det ligger till, även om man får svaren ju mer man läser, speciellt i tillbakablickarna.
Det är ett bra språk och jag tycker att det är målande beskrivande samtidigt som det är lättsamt att ta till sig. Hon har skapat en bra bakgrundshistoria, nu vet jag inte hur historiskt korrekt boken är, men det känns i alla fall att hon valt att väva in fakta med fiktion, vilket höjer stämningen lite till.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spänningsroman med övernaturliga inslag. En skräck som kanske inte kommer få dig att hoppa till, men ändå slå lite på strängarna.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
