Visar inlägg med etikett Jeanette Leifsdotter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jeanette Leifsdotter. Visa alla inlägg

torsdag 11 januari 2024

Bokåret 2023

Så har ännu ett år gott mot sitt slut och då är det ju dags att försöka sammanfatta det när det kommer till böcker.

Varje år sätter jag upp ett mål att jag skall försöka läsa hundra böcker, jag sätter detta som en kul grej och inte ett måste. Vissa år klarar jag av detta mål men andra år gör jag det inte. Detta år klarade jag inte riktigt målet. Antalet böcker jag läste blev 76 stycken, med en total sidmängd på 23 927 sidor så läste jag i snitt 66 sidor om dagen. Även om jag inte nådde mitt mål i år så är jag absolut nöjd med mängden jag läste.

Årets stora höjdpunkt när det kommer till bokevenemang var som vanligt bokmässan, som i år var tjugonde gången som jag besökte den. Träffade som vanligt många författare och det var riktigt trevligt och det bemötandet jag fick när jag frågade varje författare om de ville skriva i min ”gästbok” som jag hade med mig till mässan blev betydligt mer än vad jag hade trott och hoppades på när jag kom på denna idé för att göra mitt jubileum. Varje författare skrev gladligen i boken.

Det var även detta år som jag verkligen insåg att än hur lite jag tror och tycker att jag spelar en roll i den stora bokmarknaden som utgörs av författare och läsare och alla däremellan som hjälper till att få ut böcker i världen så spelar jag en roll. När författare jag inte ens har hunnit att träffa känner igen mig hälsar glatt igenkännande på mig, att författare som jag träffat ett antal mässor tidigare stannar till på mässgolvet och säger hej till mig. Ja då får även jag inse att jag spelar en roll, även hur liten den kan vara.

När det kommer till andra bokevenemang som jag besöker under året så lyster de med sin frånvaro, känt att bokmässan har räckt till långt och väl. Men skall jag erkänna så kanske det är lite väl för stor. Minns när jag var på Crimetime Gotland, det var underbart med en mindre skala och mer komprimerat evenemang, man kände ingen stress att det var tio andra punkter som man ville se samtidigt. Man kunde sitta ner och verkligen ta till sig vad författarna sa under sina samtal. Jag skall inte säga för mycket nu, men jag har lite planer på att 2024 utöka mina besök när det kommer till bokevenemang, jag har några i sikte men jag håller det öppet och får se vad som händer.

Så kommer vi nu till vilka böcker som var, för mig, de bästa läsupplevelserna 2023, alltså min topp-lista.

Jacob Lindfors är en författare som jag träffade för första gången under den så kallade spökmässan, alltså bokmässan 2021, då släppte han sin debutbok Vinterpacket. Dock så tog det ända till i år som jag läste boken. Får säga att det är ytterst få böcker på över femhundra sidor som jag tagit mig igenom så snabbt som jag gjorde med denna. Rappt språk, spänning och action rakt igenom och en intressant handling bjuder Lindfors på en läsupplevelse av hög kvalité. Det är en militärthriller som jag varmt rekommenderar.

Andreas Ek är en författare som jag följt med intresse sedan hans debut Raseri. Med boken Han älskade dem alla så bjöd han på en väldigt spännande och intressant thriller och med denna bok så visade han verkligen att han växt som författare. Detta är verkligen ingen bok man vill missa om man gillar att läsa deckare och thrillers.

Pascal Engman är en författare som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Han böcker har ända sedan debuten levererar en spänning som få författare kommer upp till men det är inte bara det som är bra med hans böcker, det är helheten i dem som gör dem unika. Hans öga när det kommer till detaljer för att få sina karaktärer till liv och då pratar vi inte enbart om de centrala karaktärerna utan även de små som kanske bara är med i några scener, han fångar den vanliga människan i vardagen på ett otroligt sätt. I år blev det två nya böcker av honom och båda lyckades med bravur att komma med på min topp-lista. Tillsammans med Johannes Selåker så tog dem än en gång oss tillbaka till ett forna Sverige. Med Skammes väg så mixar de än en gång, med skicklighet, verkligen händelser med påhittade. Sedan kom han med sin egen bok Bestseller som överträffade han tidigare böcker. Slutsumman två riktigt bra böcker.

2023 var året som jag bestämde mig för att börja läsa ifatt utgivningen på mina favoritförfattare. Hur konstigt det kanske låter så blir det ofta att jag läser de första böckerna av författarna som jag gillar men sedan samlar jag bara deras senare böcker på hög. Det finns så många författare som jag vill läsa böcker av så det blir att jag hoppar hela tiden till nya författare, hittar nya favoriter och samlar deras böcker på hög och så fortsätter det till nya författare. Först ut av de jag ville läsa ifatt blev Anders de La Motte. Med sin nya serie om Leonore Asker så placerade sig båda böckerna, Bortbytaren och Glasmannen, på min topp-lista. Anders är en författare som gillar att utmana sig själv och förändra stilen han skriver på. I denna nya serie så får jag säga att man ser en samling av alla hans tidigare stilar i de olika serierna han skrivit. Detta är en riktigt spännande serie, som jag tycker inte alltid följer den vanliga deckarromanen.

Den andra författaren som jag bestämde mig för att läsa ifatt var Pernilla Ericson, jag han nästan att läsa ifatt, har en bok kvar av henne. Hon lyckades med att placera tre böcker, Jag ska hitta dig, När du vänder dig om och 300 grader, på min topp-lista. Hon har ett otroligt språk och en närvaro när det kommer till att skapa spänning och samtidigt ha något viktigt att komma med i sina böcker. Hon brinner för kvinnors utsatthet i samhället och det är verkligen en mörk och brutal bild som hon målar upp, som också tyvärr är sann. Hon skriver också om vår utsatthet i allmänhet när det kommer till information på nätet, att hur lätt det är att kanske lämna ifrån sig för privata information.

Jeanette Leifsdotters bok Falsarium är en bok som överraskade mig riktigt positivt. Den börjar som en spänningsroman som verkligen får en att fastna för innehållet. Långsamt går den mer och mer över till något som jag bara kan kalla för skräck, det görs på ett smidigt sätt och övergången känns trovärdigt. Så denna får jag absolut utse till en av årens överraskningar och förtjänar verkligen en plats på min lista.

Mattias Kuldkepp avslutade sin episka fantasyserie Sönderfallets symfoni med Skärvor av en brusten framtid. Jag älskade de två tidigare böckerna i serien och hade verkligen höga förhoppningar på denna sista del, samtidigt så fasade jag lite att serien skulle falla platt, som hänt, enligt mig, även några av de stora internationella författarna inom fantasy. Men när jag väl satte tänderna i denna så var det ingen tvekan om att han hade lyckats med att ro hem detta projekt. Detta är utan tvekan bland de bästa som kommit ut på den svenska marknaden när vi pratar fantasy.

E.P. Uggla kom ut med andra delen i sin dystopiska serie Eden, Fallet från Eden. Den första boken var helt otrolig och jag kunde inte släppa den när jag läste den. Förhoppningarna var höga på denna när jag fick händerna på den. Hon lyckades absolut med att uppreda det som hon lyckades med första boken. Det är en rapp berättelse med intressanta intriger och man sitter med hjärtat i halsen och man måste bara fortsätta läsa för man vet inte hur det kommer gå för karaktärerna. Det är tvistar i berättelsen som öppnar upp för en fortsättning som man verkligen längtar efter.

Maria Hernius kom ut med Mörkt paradis 2020, även denna är en dystopi. På ett sätt så finns det likheter med E.P. Ugglas serie Eden. Det är samma känsla av spänning och intriger, samt det, i brist på annat ord, klaustrofobiska känsla med tanke på att vi rör oss, i alla fall till en början, i en komprimerad miljö. Vi har även här en intrig som håller läsarna på tå då man inte känner sig säker om alla kommer att överleva.

Cecilia Åhman kom ut med sista delen i sin fantasyserie, Arvet efter Mörkertiden. Jag låg dock efter med hennes böcker så det blev att ta tag i andra delen, Spår av Drakarnas fjäll. Hon bjuder på ett riktigt gediget världsbygge när det kommer till bakgrundshistoria och varelserna i denna värld. I denna andra bok så fördjupar hon allt som man fick lära sig i första boken och nya saker tillkommer. En riktigt välskriven fantasy som absolut hör hemma på en topp-lista.

Stefan Eriksson har baserat sin fantasyserie, Laurentius krönika, på Sveriges äldsta lajvspel. Med den första boken, En ny tids gryning, så bygger han upp världen på ett levande sätt. Man får bitvis veta dess bakgrund och konflikter samtidigt som man följer ett antal karaktärer. Det är välkomponerat och välkomnande, det var en fröjd att läsa denna.

Läs mera om vad jag tyckte om böckerna i respektive recension:

Jacob Lindfors: Vinterpacket
Andreas Ek: Han älskade dem alla
Pascal Engman & Johannes Selåker: Skammens väg
Pascal Engman: Bestseller
Anders de la Motte: Bortbytaren
Anders de la Motte: Glasmannen
Pernilla Ericson: Jag ska hitta dig
Pernilla Ericson: När du vänder dig om
Pernilla Ericson: 300 grader
Jeanette Leifdotter: Falsarium
Mattias Kuldkepp: Skärvor av en brusten framtid
E.P. Uggla: Fallet från Eden
Maria Hernius: Mörkt paradis
Cecilia Åhman: Spår av Drakarnas fjäll
Stefan Eriksson: En ny tids gryning

onsdag 5 juli 2023

Jeanette Laifsdotter: Falsarium

Titel: Falsarium
Författare: Jeanette Leifsdotter
Sidantal: 519
Förlag: Förlag Terrier AB

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Regina hittar en dagbok som legat väl dold under många decennier, och i den uppmålas en grotesk historia om demonisk besatthet, incest och mord. När hon bestämmer sig för att undersöka om det finns någon sanning i boken gör hon en fasansfull upptäckt. Det blir inledningen till en rad märkliga och skrämmande händelser som tvingar Regina att omvärdera hela sin världsbild.

Jorun lever ensam och isolerad, besatt av att rädda sitt enda barn från drogmissbruket. En dag när allt ställs på sin spets måste Jorun besluta om hon är villig att döda för sitt barn.

Tobias är sjukskriven för depression, och flyr verkligheten genom att tröstäta och se på ändlösa tv-serier. Den verkliga orsaken till flykten vågar han inte berätta om för någon. Men när Tobias möter Björn förändras allt, för Björn säger sig erbjuda en väg ut ur mörkret...

Mina tankar:

Detta är om jag inte misstar mig författarens debut, i alla fall när det kommer till roman. Sett att hon även skrivit en bok som klassas som biografi.

Det är ett litet problem att klassa denna bok i en genre, problemet är inte att det inte går att klassa den utan för att dess verkliga genrer uppenbarar sig längre in i boken. När jag fick höra talas om boken fick jag att den skulle vara en spänningsroman, vilket även står på baksidan av boken. Men sanningen går djupare än detta, jag vill inte avslöja för mycket av en bok när jag skriver om den men jag måste säga att genren som den borde gå under är skräck och det säger jag för att man skall vara förberedd på vad som komma skall.

Boken börjar som någon slags relations- och samhällsdrama där vi i tre trådar möter några personer som står på kanten av samhällets och livets förfall. Det är mörk, deprimerande och ångestladdat. Det är tunga ämnen som berörs och det är välskrivet och riktigt bra beskrivet när det kommer till känslor och hur människor agerar.

Till en början så kände jag att boken kanske inte gick under spänningsgenren, men då jag visste att den skulle komma att göra det så fortsatte jag läsa, det var ändå en intressant historia som målades upp och den fångade mitt intresse utan att det fanns ett spänningselement i handlingen.

Boken är uppbyggd som ett lager över ett annat lager, eller rättare sagt som en Matrjosjka, det vill säga en rysk dockleksak som har flera mindre dockor inom sig. Ju längre in i handlingen man kommer så kommer man till ett annat lager som visar en ny sida av berättelsen och även byte av genre. Att jag just använder denna ryska docka som en liknelse kommer ni som läser boken förstå varför jag gör.

Boken håller sig kvar där den började, alltså det sociala livet bland de olika karaktärerna som vi lär känna, men bitvis så målas ett mysterium upp och det är här som spänningsbiten kliver in och den tar sig stegvis in i skräckens korridorer.

Det jag gillade med denna var att även om den gick åt skräckhållet så stannade den kvar i den realistiska, andra skräckböcker går ofta fullt ut och skräcken blir det centrala. Här är det mera att skräcken håller sig i ett hörn så att du bara skymtar den till en början i ögonvrån, när den syns mera så tvekar man ändå som läsare, samt även karaktärerna, om den verkligen finns där eller om det är sinnet som spelar en ett spratt. Hur det verkligen ligger till är något som jag lämnar de läsarna att upptäcka. Det jag kan säga är att det är en mera sofistikerad skräck som får mig att tänka på filmklassiker som Exorcisten och Huset som gud glömde, dessa kanske dock går åt den mera grafiska skräcken än vad denna bok gör. Denna slags skräck känner jag kryper under huden mycket hårdare än pang på skräck.

Dessa olika element och lager i romanen gjorde att jag blev positivt överraskad när jag läste boken och då den är välskriven samtidigt som den har riktigt bra bitar när det kommer till karaktärsportträtt och relationsbitar gör att jag vill rekommendera den till alla som vill ha en skräckbetonad och samhällskildrande roman. Om författaren kommer att hålla sig till denna stil i sina kommande böcker så är det absolut något som jag vill läsa mera av.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar