Helena Dahlgren: Döda drömmars ö

Titel: Döda drömmars ö
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 204
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Molly har aldrig känt sig hemma någonstans, men när hon kommer till Svalö hoppas hon äntligen få det sammanhang hon drömt om så länge. Här får Molly och några andra ungdomar bo, skriva och umgås under ett par sommarlovsveckor. Och först är allt fantastiskt: Molly träffar nya kompisar, kommer igång med skrivandet och blir inspirerad av deras karismatiska lärare Cordelia Backe, vars historier hon vuxit upp med. Till och med Mollys kroniska sjukdom, som alltid har hållit henne tillbaka, verkar ha blivit bättre.

Men så börjar underliga saker hända. Först kommer drömmarna… och sedan kommer de döda.

Mina tankar:

Detta är en kortroman som riktar sig till åldersgruppen 12-15, men jag skulle säga att den har en potentiell mycket bredare grupp än denna.

Liksom jag så har författaren en stor kärlek till Stephen King, en författare vars böcker har betytt väldigt mycket i ens liv och speciellt uppväxt. Denna bok säger hon är ett kärleksbrev till just de berättelser som har format henne. Så det är just Stephen King, Twin Peaks och gamla gotiska berättelser som är den kraft och inspiration som har format denna bok.

När det kommer till Helenas böcker så har jag alltid funnit att hon har en otrolig förmåga att skapa stämning, oavsett vilken det är, för att inte tala om sina karaktärer och hur hon vårdar dem. Är det något som Stephen King är bra på så är det att ge en röst till sina karaktärer, varje person får sin unika röst, samt. Denna förmåga har även Helena och hon gör det på sitt eget sätt, även om hon har King i ryggen så kopierar hon inte.

Men denna bok är inte bara ett kärleksbrev till dessa berättelser och författare, nej det är även ett kärleksbrev till att skapa, att skriva. Att få leva ut sin kreativitet och fantasi, hitta inspiration och att våga ta ut svängarna. Det är inte en bok om hur man skriver, eller hur det går till utan det är mera essensen av att skriva. Hon fångar den på ett fint sätt.

Sedan kommer vi till det gotiska, nu blir det svårt att säga något utan att avslöja bitar av handlingen. Även om man troligen räknar ut vissa saker rätt så tidigt så vill inte jag vara den som förstör bitar av upplevelsen. Men kan säga att ja, hon fångar även detta på ett riktigt bra sätt. Hon gillar skräck och övernaturligt, men ibland så kanske det övernaturliga inte är så skrämmande. Precis som en del gotiska berättelser är.

Över lag så är boken en liten pärla som absolut fler borde upptäcka. Den är riktigt finstämd och nästan poetiskt på sitt sätt, delvis kanske sorgsen men ändå upplyftande. Jag tror att boken kan väcka tankar och även väcka känslan av att själv vilja skapa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)
Ond jul (Skräck på SoMe #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Camilla Linde: Hästen från vattnet

Titel: Hästen från vattnet
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 190
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Utanför det lilla samhället Mörkersjö ligger Ödemarken. Det sägs att det finns något farligt där.

Junos högsta önskan är att få en egen häst. En dag, när hon är ute i skogen med bästa kompisen Aimy och hennes häst, hör Juno en gnäggning från Ödemarken. Trots alla varningar beslutar hon sig för att undersöka var ljudet kommer ifrån.

Vid en tjärn, djupt inne i den mörka skogen, hittar hon en häst som verkar övergiven. Juno tar med den vackra och vilda hästen till stallet. Han får namnet Storm och Juno börjar sköta om honom som sin egen. I hemlighet hoppas hon att ägaren inte ska dyka upp.

Men Aimy är inte alls glad för Junos skull, och de andra hästarna verkar rädda för Storm. Snart börjar underliga saker att hända, både i stallet och med Juno. Vem, eller vad, är Storm egentligen?

Mina tankar:

Detta är en bok som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag känner att den fungerar utmärkt till andra åldrar också, beroende på lite av intressen och smak.

Det stora ämnet i denna bok är hästar och tonårstjejer som mer eller mindre lever i stallet. Så ett intresse för just detta är en stor bonus om man skall läsa denna bok, jag som inte satt min fot i ett stall och inte är en tonårstjej var kanske lite malplacerad för att läsa boken. Men även om man räknar bort andra element i boken, som jag återkommer till, så kände jag att just denna bit av handlingen var riktigt bra beskrivet och jag kunde verkligen leva mig in i denna och kan föreställa mig hur viktigt det är för hästtjejer att få komma till stallet och ta hand om sina hästar.

Författaren säger i efterorden att hon är en hästtjej och är uppvuxen i denna värld och det måste jag säga att hon verkligen får till det i denna bok. Hon har erfarenheten att även kunna beskriva för de som inte satt sin fot i ett stall få uppleva det.

Sedan vet jag att författaren har en förkärlek till skräcken och det lite mera mörkare och detta har hon bakat in i denna berättelse också. Det var det elementet som fick mig att ta upp denna bok, skall erkänna att om det hade varit en ren hästbok så hade jag nog inte börjat läsa den. Nära stallet i boken finns de en bit av skogen som kallas Ödemarken och dit skall man inte bege sig, men såklart så händer det saker och huvudkaraktären befinner sig snart långt in i Ödemarken och där hittar hon en övergiven häst som hon tar hand om. Men allt verkar inte vara som det skall med denna häst.

Författaren har blandat in något som känns som gammal folktro och lokala sägner. Det är en mystik över handlingen och man känner att något står inte rätt till, det lurar en fara. Hon målar upp denna skräck på ett riktigt bra sätt och i stället för att visa allt så hintar hon bara sakerna, vissa bitar lämnas till läsarens egen fantasi, vilket kan vara skrämmande nog.

I denna berättelse finns det även något ömt och sårbart. Huvudkaraktärens mamma har försvunnit på mystiska omständigheter och detta har gett henne en traumatisk uppväxt. Även här skildrar författaren på ett bra sätt hur detta kan sätta sina spår i ett barn. Hur hanterar man vardagen med detta inom sig?

Så för mig som har mina fötter i skräckens värld finns det endast ett enda sätt att beskriva denna bok. Det är som om Stephen King hade skrivit Min häst. Han är bra på att skildra vanliga karaktärer med sina problem, stora som små, han får dem levande och det är precis det som författaren gör här. Även om den riktar sig till en yngre publik så håller hon sig inte undan de mera vuxna problemen i livet, som även drabbar barnen. Att hon blandar in skräck och mystik är bara bra för mig då det är min kopp av te.

Jag rekommenderar denna till alla hästälskare, stora som små, tror att de äldre kommer att leva sig tillbaka till barndomens stall. Då det är skräckelement i berättelsen också så skall man föredra när det blir lite mera övernaturligt så boken är riktigt bra till barn som vill ha lite mera skrämmande berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr (Snack Parrow #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sofi Poulsen: Förtrollade prinsessor & sagolika pegaser

Titel: Förtrollade prinsessor & sagolika pegaser
Författare: Sofi Poulsen
Sidantal: 206
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

En ovanligt strapatsrik dag tvingas några prinsessor att fly för sina liv. En drink på lönnkrogen Det Förgiftade Äpplet ger dem en ofrivillig förvandling med extra allt. Vem som har gjort det och varför är frågor som prinsessorna får ta sig an senare, först måste de bli sig själva igen. Den goda fen berättar att hon saknar tre ingredienser för att kunna bryta förtrollningen. En vild jakt på godhet, intelligens och mod bland sagovärldens celebriteter tar sin början och prövar både tålamodet så väl som vänskapen.

Mina tankar:

Detta är en fantasy som riktar sig till barn i åldern 9-12, men kan absolut läsas av andra åldersgrupper också med behåll.

Författaren har här tagit fem kända sagoprinsessor, kända från bröderna Grimm och Disney, och låter dem träffas och vara med på ett äventyr tillsammans. Den första biten av berättelsen, eller en version av den, finns med i novellsamlingen Grimm – Special edition. Nu har författaren byggt vidare och utökat denna novell till en roman.

Då det handlar om sagofigurer så blir det inte konstigt att berättelsen även känns som en saga, vilket man även skall se den som. Den är skriven som om det är en berättare som talar direkt till läsaren, lite som en sagobok brukar vara. Jag själv, som vuxen, kom att tänka tillbaka till den tiden då jag läste bilderböcker efter sagor samt även den tiden då föräldrarna läste böckerna för en för att man ännu inte hade lärt sig att läsa. Denna bok är riktar sig till lite äldre än bilderböcker men med tanke på att den andas samma anda så känner jag att boken är en riktig bra övergång till att börja läsa själv, eller att föräldrarna läser denna för barnen för att de skall börja vänja sig med djupare handling än bara bilder och lite text.

Som sagt så är det kända sagoprinsessor som vi möter här och jag får säga att från vad jag kommer ihåg från Disney-filmerna så har författaren fångat personligheterna i de olika prinsessorna riktigt bra. Man känner igen dem samtidigt som författaren har utvecklat dem och gett dem lite mera karaktär än vad de kanske hade i filmerna.

Det är ett riktigt äventyr som man får följa med på här och det är inte bara de fem prinsessorna som man känner igen från sagornas värld. Boken är spännande samtidigt som den har en stor dos med humor, misstänker att barnen som läser denna eller om det är föräldrarna som läser högt så kommer det bli en del skrattstunder.

Boken är lättläst, vilket inte är konstigt med tanke på vilken åldersgrupp den riktar sig till. Men jag måste säga att jag som vuxen läste den med mycket behåll och var road, bonus för att den gav en lite nostalgi med minnen från barndomen.

Jag rekommenderar den till alla barn som har börjat läsa själv och vill ha en spännande och kul bok som bjuder på äventyr och kanske en och annan insikt om livet.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källnar och Karl Johnsson: Armageddon

Titel: Armageddon
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 335
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias ska äntligen få landa på jorden igen, efter att ha varit borta i nästan ett år. Men det är bråttom. De måste hinna före Karnidda och hans kraoer till mammas stora hemlighet, en sanning som har makten att skapa kaos i hela galaxen.

För sent inser de att flera av deras fiender har följt efter. Snart är Stillheten det enda som kan förhindra att deras hemvärld förvandlas till ett brinnande armageddon.

Mina tankar:

Detta är den sjunde och sista delen i serien Imperiets arvingar, en sf-serie som riktar sig kanske först och främst till åldersgruppen 9-12 men varje inbiten sf-fan kan med behåll läsa denna serie. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet, Fängelseflykten och Världsdanaren.

Man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med i denna bok. Dock så inleds boken med att Arisa, en AI som finns i rymdskeppet Stillheten, återberättar i sin logg vad som hänt i de tidigare böckerna. Jag ser detta mer som en uppfriskning av minnet i stället för att man skall kunna hoppa på den senaste delen.

Så för fyra år sedan fick vi läsare göra oss bekanta för första gången med de två människobarnen Alice och Elias som hamnar i ett äventyr av episka och galaktiska nivåer. Nu kommer vi till slutstationen och vilken resa det har varit. Redan nu kan jag säga att den har varit värd att följa med på.

Oskar Källner med sin text och Karl Johnsson med sina otroliga bilder har tillsammans skapat en värld, eller rättare sagt ett universum som man bara kan säga är om inte helt perfekt i alla fall så perfekt det bara kan bli. Deras kärlek till genren lyser så starkt i denna serie att den omfamnar läsaren och de vårdar genren på ett sådant sätt att man känner deras visioner i att lyfta fram den till alla.

För även om den inbitne sf-nörden hittar hur många detaljer som helst när det kommer till referensen till genrens alla formar, böcker som filmer, tv-serie, serietidningar och säkert även musik, så kan den icke inbitne lätt följa med i berättelsen handling och vem vet, kanske man blir biten av genren och gräver sig ned i den om man börjar läsa denna serie.

Det är inte bara alla referenser, som jag med säkerhet missade hur många som helst, som gör denna serie till något unik och bra. Själva handlingen har så mycket i sig när det kommer till att leva, växa upp och utvecklas som människa. Vänskap och familj är en central kärna när det kommer till detta, men även att våga göra saker, stå upp för vad man tror på finns där också. Allt packat med spänning som gör att man får svårt att lägga ifrån sig boken.

Boken är lättläst, vilket inte är så konstigt med tanke på vilken åldersgrupp den riktar sig till. Samtidigt så är språket målande och Oskar Källner har fått till en udda skara karaktärer som samlas på rymdskeppet Stillheten och man kan inte annat än att älska dem och se hur de under resan gång i serien blir en familj.

Att sedan Karl Johnsson bilder passar så perfekt in i handlingen gör inte saken sämre. En del är så läckra att de borde säljas som planscher/tavlor att ha hemma på väggen. Det är inte bara texten som har referenser till genren, även i bilderna finns detta.

Så hur knyter då denna bok ihop säcken? Om man ser hela serien som en lång film eller en tv-serie så är det precis som det skall vara. Varje del har haft sitt tema och även lite stil och när man kommer till slutet av en berättelse så är det endast en sak som gäller och det är ett episkt avslut och det är just det som vi bjuds på här. Skall inte säga på vilket sätt men man tar upp de röda trådarna och samlar ihop dem, vi får även ett slags adjö som hör till genren.

Men är det då verkligen slutstationen? Nej, faktiskt inte, i alla fall inte till detta universum. För några dagar sedan så avslöjade Oskar Källner att Imperiets arvingar skall bli tv-spel, det verkar som att handlingen skall utspela sig efter denna serie, alltså kommer berättelsen att leva vidare och utvecklas. Vem vet, kanske man i spelet kommer att på något sätt stöta på några välkända karaktärer. Det skall bli spännande att se hur detta utvecklas.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill uppleva ett sf-äventyr som är en enda stor hommage till hela genren samtidigt som den har en egen handling som står stadigt på sina ben. Även om den som sagt riktar sig till barn så vill jag poängtera igen att äldre kan absolut läsa denna med behållning. Räknar man med vetenskaplig faktabaserad sf så kanske man blir besviken, då man inte valt, av förklarliga skäl, att dyka ned i detta. Jag säger hej då till Alice och Elias för denna gång, men skulle inte bli allt för förvånad om man om några år får möta dem igen i bokformat, man skall aldrig säga aldrig.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)
Världsdanaren (Imperiets Arvingar #6)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Spökraketen

Titel: Spökraketen
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 372
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Daisy och Elias älskar rymden – men av helt olika anledningar. Daisy drömmer om att bli astronaut, medan Elias är en riktig ufo-nörd.

När Daisys morfar berättar att ett ufo kan ha kraschat i närheten för länge sedan är Daisy skeptisk. Ändå inleds jakten på en hemlighet som kan skaka om hela mänsklighetens världsbild. En jakt som blir farligare och mer fantastisk än vad de någonsin hade kunnat ana.

Mina tankar:

Efter att ha skrivit tre böcker i serien Spökkameran och sex böcker om Spökhunden Buster så kommer författaren Tobias Söderlund med en ny bok, om det är en serie eller inte är jag osäker på och efter att ha läst den så indikerar den både som en avslutande bok och en möjlig fortsättning.

Nio böcker fulla med övernaturliga saker som spöken så lämnar han nu dessa bakom sig i denna bok. Men det övernaturliga lämnar han inte helt, om man nu skall klassa UFO till det.

Jag läste någonstans att författaren sa att detta var hans mest ambitiösa bok hitintills och detta för jag verkligen hålla med om efter att läst den. Hans tidigare böcker har varit baserad på riktiga platser och myter, det kan ha varit ett hus som det sägs spöka i, då har han spunnit vidare på detta. Men här går han så mycket längre, han har tagit flera fall av möten med utomjordingar som blivit nedskriva och väver in dessa i handlingen. De får stå lite för själva beskrivningen till vad som händer huvudkaraktärerna.

Mellan kapitlen så har han med anteckningar, skrivna av Elias, som återberättar dessa historiska upplevelser med just utomjordingar. Det ligger verkligen ett stort jobb i detta, han har suttit och letat observationer och använt sig av dem som passar till just denna berättelse. Det blir extra spännande att läsa detta och det kan även bli att man går ut på nätet och söker efter just det han nämner. Även om man inte tror på utomjordingar så finns det något mystiskt över det hela.

Det som är så bra med författarens böcker, vilket jag har märkt även i hans tidigare, är att även om han skriver för barn och ungdomar så är det inte att han på något sätt sätter sig över dem och förklarar för dem hur allt ligger till och vad de skall tänka. Han skriver på ett sätt som gör att han pratar med barnen och inte åt dem, om nu detta låter logiskt. Han förlitar sig på att barn kan ta till sig mera än vad många av vi vuxna kanske tror.

Det vi har här är en spännande berättelse som står på en gedigen grund, tack vare författarens faktaarbete. Det är lite som om man hade slagit ihop Arkiv X med The Goonies, det är äventyr blandad med rysliga ögonblick med konspirationer. Det blir en riktig bra blandning och kan säga att även som vuxen så blev boken riktigt läsvärd och man kunde inte sluta läsa.

Det finns ett annat element i boken också, och detta har även funnits i hans tidigare böcker. I till exempel serien Spökhunden Buster så var en central kärna i berättelsen om huvudkaraktärens storebror och den cancerbehandling som brodern gick igenom. Författaren viker inte undan från att lägga med viktiga ämnen i sina böcker som berör så många i samhället. Ämnen som är svåra att ta upp med barn men kan var mer eller mindre oundvikliga. Även i denna bok så finns det ett liknande ämne. Han tar upp det på ett naket och ärligt sätt, det är bitvis sorgligt men det är en del av livet. Vad det rör sig om lämnar jag till läsaren att upptäcka och kanske för barn att samtala om i skolan.

Jag började med att säga att jag inte var helt säker på om detta är en avslutande bok eller om det är första i en serie. Det man får här är ett slut som känns rätt så avslutande, men så var det ett stycke som även indikerade att det kan finnas något mera. Oavsett så ser jag fram emot att läsa mer av författaren och jag kan varmt rekommendera denna till alla barn och ungdomar som vill ha en bok som kommer att gripa tag i dem och få en att sluka den. Men även till de vuxna som dras åt rymden så skulle jag säga att man skall ge den en chans om man vill ha en äventyrlig berättelse.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)
Skräckslottet (Spökhunden Buster #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Madeleine Bäck: Disablotet på Valborg

Titel: Disablotet på Valborg
Författare: Madeleine Bäck
Sidantal: 101
Förlag; Bokförlaget Hedvig

Baksidestext:

Tvillingarna Lucia och Albin flyttar med sina föräldrar till Disaberg, en håla mitt i skogen.

Men det är något konstigt med platsen. När familjen besöker årets valborgsfirande upptäcker de att människorna i Disaberg tar högtider på blodigt allvar.

Mina tankar:

Detta den första delen i serien De seende, som är en skräckserie i lättläst format som riktar sig till barn i åldern 9-12. Denna kom ut 2022.

Skräcken som vi har här är av det härliga slaget som till en början ser ut att vara något vanligt. Tänk Huset som gud glömde, det börjar med en familj som flyttar till ett ställe. Vi ser vardagsbekymmer, men något känns fel och ju längre in i berättelsen som vi kommer så kryper skräcken fram och slår klorna i en.

Denna krypande skräck är nog bland den bästa skräcken, den sätter sig djupare i betraktarens sinne när det kommer till att spela på våra strängar som får att rysa till. Hade det varit till exempel monster, nu säger jag inte att det är det i denna berättelse, som dykt upp med detsamma så hade vi som betraktare sett handlingen på ett mera avstånd och att vi vet med oss att det är påhittat. När det blir mera vardagsrealism först så bäddas vi in i en mera osäkerhet och skräcken tar oss med överraskning även om vi vet att det är skräck som vi läser.

Här har vi två tvillingar som flyttar till en liten håla med sina föräldrar, såklart så är det inte uppskattat av barnen att bryta med sina kompisar. Här har vi den så kallade vardagsproblematiken i handlingen, vi bäddas in i en slags realism.

Det närmar sig Valborg och byfolket bjuder in familjen till Valborgsfirandet. Men vad som komma skall är något som familjen inte kunnat tro. Skall inte säga allt för mycket om detta, men det är under detta firande som skräcken visar sig i berättelsen och vi läsare blir indragna i det onaturliga.

Författaren utgår från svenska högtider och förstärker den gamla tron och sägner om andra väsen. Detta är en rik och bra gruva att ta ifrån om man vill skapa en skräckberättelse och författaren gör det på ett bra sätt.

Detta är som sagt den första delen i en serie och denna fungerar som en introduktion till serien när det kommer till karaktärerna och vad som försiggår i det lilla samhället. Vi får kanske inte så många svar i just denna bok men det kommer troligen i de nästa delarna.

Boken är skriven på ett lättläst sätt vilket betyder att språket är mera rak på sak och inte svävar ut allt för mycket. Likaså med handlingen, den håller sig fokuserad på ett få antal karaktärer och håller sig till huvudtråden och inte sticker i väg i flera sidospår. Den riktar som sagt först och främst till barn i ålder 9-12 men jag kände som vuxen och skräckälskare att jag fick ut något av denna berättelse så jag tror absolut att äldre kommer att uppskatta denna också om det vill ha en mera avkopplad läsning där man inte behöver anstränga sig allt för mycket och bara njuta av skräcken. Jag skall absolut läsa de andra böckerna i serien för att förhoppningsvis få svar på vad det verkligen är som föregår.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Skräcktimmen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Strandberg: Pestblommor

Titel: Pestblommor
Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 198
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Jag ska berätta hur det var den där hösten.

Jag tänker börja med den största hemligheten av alla.

Jag ska erkänna det värsta av allt:

Jag ville bara att hon skulle sluta skrika.

Det är hösten 1710 och pesten brer ut sina svarta vingar över Stockholm. Magdalena och hennes lillasyster Ebba tvingas flytta från huvudstaden när deras mor dör i den fruktade sjukdomen. De ska bo på Svartdamm slott, hos en moster de aldrig träffat.

Slottet är vackert, men rummen står tomma och det finns knappt något tjänstefolk kvar. Det är bara början på mysterierna. Varför verkar moster Katarina hata Magdalena? Vem är den skrämmande prästen, som kommer till slottet varje vecka? Och varför får Magdalena inte träffa Katarinas styvson, eller ens ställa frågor om honom?

Mina tankar:

Mats Strandberg är en bred författare när det kommer till åldersspannet som han skriver för, han växlar mellan små barn och vuxna. I just denna så riktar han sig till åldersgruppen 12-15. När det kommer till vilken genre så håller han sig för det mesta åt fantastiken eller skräckens håll på något sätt.

Här har vi en historisk roman som utspelar sig under 1700-talet och då under pestens tid, vilket titeln rätt så tydligt hintar om. Vi möter här två systrar som flyr pesten som sprider sig i Stockholm, deras mamma har dött och pappan väljer att skicka dem till fruns syster som bor på ett slott långt ifrån där pesten härjar.

Väl på plats så visar det sig att mostern inte är den trevligaste och hon kräver mer av systrarna än de som jobbar på slottet. Hon är även hårt religiös och anser att de har levt ett syndigt liv och inte följt den rätta tron.

Det är en mörk tid som målas upp, inte bara det med pesten som sprider sin skräck och död, utan även den grymhet som kunde förekomma på den tiden när det kom till de med makt. Man får även en insikt i hur högt kyrkans ord stod.

Detta är lite av en saga blandad med historiska fakta, hur sanna eller inte har jag inte kunskapen att bedöma. När det kommer till sagodelen så skulle jag säga att det doftar lite av Askungen, men inte den sockersöta Disney-version, nej detta är mörkt och misär i en mera realistisk ton. Ändå finns det ett slags ljus och hopp i detta mörker, allt är inte dystert.

Jag vill säga att den historiska delen visar upp en annan tidsepok där sjukdomar var riktigt dödliga och man hade inget botemedel. Med tankarna på coronan så kanske man fått sig en tankeställare att vi i vissa sammanhang inte är så långt ifrån den tiden ändå.

I denna mix av saga och historia får Strandberg till en bra blandning och med hans stilsäkra berättarstil, som är riktigt målande och inlevelsefull, gör det så att man lätt försvinner in i handling och man känner riktigt av atmosfären i denna tid.

Hur är det då med andra som man är van vid när man läser en bok av Mats Strandberg? Jag pratar om det övernaturliga, fantastiken eller det skrämmande. Nu vill jag inte och skall jag inte avslöja något om handlingen, men det finns det som jag kan kalla för den Strandbergska stilen. Genom boken så skymtas den skrämmande ådran och jag satt och anade något som jag inte skall säga om jag fick rätt eller inte.

Boken riktar sig som sagt till åldersgruppen 12-15, men jag anser att man som vuxen även hittar något i boken som man kommer att känna att den är värd att läsa. Så jag rekommenderar den till alla som vill ha en lite lättare, när det kommer till språket, läsning fast en mörk och lite djupare när det kommer till handlingen. Gillar man Strandbergs tidigare böcker och hans stil så kommer man inte att bli besviken på denna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Engelsforstrilogin (Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren)
Färjan
Hemmet
Slutet
Monster I Terapi
Konferansen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

David Renklint: Blixtregn

Titel: Blixtregn
Författare: David Renklint
Sidantal: 320
Förlag: B. Wahlströms

Baksidestext:

Eli har besegrat Vittra och stoppat marorna, men hon fruktar att de snart kommer att börja röra sig igen. Tillsammans med Dagda och Nåjd beger hon sig till huvudstaden Himinfjäll, där hoppas hon få hjälp från kimärerna. Men i Himinfjäll möts trion av förnekelse, och för att övertyga ledarna behövs bevis på att marorna faktiskt finns. Samtidigt kämpar Eli med ett annat problem - kraften som har pulserat i hennes armstump, hennes enda vapen mot marorna, har slocknat. Tillsammans med Nåjd reser hon återigen söderut, för att väcka den till liv.

Det Eli inte vet är att hennes kraft kommer med ett högt pris, och innan allt är över ska hon tvingas göra saker som känns omöjliga.

Mina tankar:

Detta är den andra delen i en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12. Den första delen heter Blixtbarn. Denna kom ut 2021.

Denna fortsätter där den förra slutade, man skall ha läst den innan man ger sig på denna annars kommer man att inte förstå hela handlingen.

Om man har läst den första boken så vet man vad man har sig att vänta här. Även om den riktar sig till barn så håller inte författaren tillbaka, i alla fall inte så jättemycket, av att gå mot det mörkare hållet, de har lite av en vuxen ton i sig. Detta gör att även man som vuxen kan läsa dessa böcker och känna att man får ut något av dem.

Vi befinner oss i en värld, om det är vår egen eller inte är svårt att säga, det kan vara någon gång i framtiden eller en helt annan värld. Just detta spelar inte en så stor roll. I stora drag så kan man säga att bakgrundshistorien är att stora delar av världen befinner sig i en slags istid. Nu börjar isen smälta på sina håll och ur denna is kommer det varelser, maror, som vandrar som en pest över världen och dödar, eller till och med förvandlar, alla människor de kommer åt.

I förra boken så mötte vi Eli, en ung tjej som med hjälp av några andra lyckades stoppa marornas marsch, men hon känner att hon inte stoppat dem helt utan bara tillfälligt. Hon har förlorat ena handen, det gjorde hon innan första boken började, genom att blixten slog ned i hennes hem. I den förkolnande stumpen så hade hon fått magiska krafter, av vilka slag får man redan på i första boken. Men nu, efter att ha stoppat marorna, har kraften försvunnit och hon måste få tillbaka den.

Jag sa om första boken att den väckte känslan man fick när man var barn/ungdom och slukade sina första fantasyböcker i form av David Eddings. Här fick man samma känsla igen, men måste tillägga att det inte är någon kopia av dessa böcker, nej den står starkt på egna ben.

Författaren är även en skräckförfattare med en del vuxenskräck i bagaget. Detta lyser igen ibland till min förtjusning. Marorna, så som Renklint beskriver dem, ser jag som några zombieliknande varelser och det blir absolut en slags skräckkänsla när de kommer in i bilden.

Samtidigt så finns det drag av det klassiska fantasyelementen att det ingår en lång resa, som kommer att förändra och utveckla karaktärerna. Det finns ett uppdrag, att få tillbaka kraften i den förkolnande stumpen och samtidigt stoppa marorna, vilket också får en att tänka på de klassiska elementen.

Världen skiljer sig dock från den klassiska medeltida versionen av en värld, vilket man ofta tänker på när fantasy nämns. Här har vi i stället en blandning av steampunk och någon typ av dystopi. Det är en trevlig mix som författaren har fått till och det blir en intressant värld som man gärna vill veta mer om.

Nu verkar det som att det inte blir någon mer bok i denna serie, man får ett slut i denna bok men ändå känns det som att författaren inte helt stänger dörren till någon slags fortsättning och jag hoppas faktiskt på att det kommer att komma en.

Jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill ha en spännande bok som bjuder på en intressant värld och en handling som kommer att beröra en samtidigt som den bjuder på underhållning. Serien är perfekt till bokslukaråldern och man kommer att få svårt att lägga ifrån sig boken. Men även äldre som gillar fantasy och vill ha något lättläst men ändå innehåller någon vikt när det kommer till handling kan komma att få ut något av denna bok.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Järvflickan
Blixtbarn (Blixtbarn #1)
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)


Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Sabine Mickelsson: Skogshäxans skatter

Titel: Skogshäxans skatter
Författare: Sabine Mickelsson
Sidantal: 323
Förlag: Nohiding förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alex mamma bara jobbar och pappa har rest till Kos med sin nya flickvän. Vilken urusel början på sommarlovet! Men en natt öppnar sig vägen till den mystiska Portvärlden och Alex får veta att hon är en stjärnriddare. Bakom varje port väntar en farlig uppgift som bara hon kan lösa.

Den första dörren leder till en plats full av monster, rövare och magiska skatter - men där finns också vänner som katten Tara och trollkarlslärlingen Kevin. Tillsammans måste de klara av stjärnriddaruppdraget. Annars kan Alex aldrig mer återvända hem...

Mina tankar:

Detta är författarens debut, i alla fall när det kommer till romaner. Hon har tidigare medverkat i ett antal antologier och även skrivit en bildbarnbok. Denna är en fantasyroman som riktar sig till åldersgruppen 9-12, det är även den första delen i serien Portvärlden.

Med tanke på seriens namn så kan man nog lista ut vilken typ av fantasy det är, det är en portalfantasy. För den som inte är så insatt i de olika undergenre som finns inom fantasy så är portalfantasy en fantasy som utgår från vår värld, genom någon slags portal så förflyttar man sig till en annan värld. Det bästa, och mest kända, exemplet är Narnia med sin garderob.

Här har vi en flicka som är mer eller mindre lite utanför gemenskapen, vilket är en rätt så vanlig bild när det kommer till huvudkaraktärer i dessa böcker, speciellt när det kommer till böcker som riktar sig till barn. Nu gissar jag, utan att ha något belägg för det, men tror att detta är en mer eller mindre undermedveten sak för att bland de som läser mest, speciellt i denna ålder, är många på ett sätt utanför gemenskapen och tar sig till böckernas värld för att fly vardagen som de inte direkt gillar. Att då få möta någon som de kan knyta sig an till, att känna igen sig i huvudkaraktären. Att man sedan får följa med denna karaktär på ett äventyr där den blir utmanad till att klara av mera än vad den först tror att man klara av, detta gör att man kanske ser sig själv i just detta äventyr och återspeglar modet till sig själv. Man kanske använder denna speglade mod till sin vardag och vågar utmana sig själv och göra saker som man inte i vanligt fall skulle göra, för man är rädd för att misslyckas.

Genom vissa händelser så befinner sig vår huvudkaraktär snart i en annan värld, en värld som är fylld av magi och mytologiska varelser, samt såklart ett äventyr. Jag kände att denna berättelse var en liten modernare version av portalvärlden än till exempel Narnia. Upplägget fick mig att tänka på datorspel där man får olika uppdrag att utföra, vilket händer huvudkaraktären.

Det är fartfyllt och det händer något hela tiden, allt för att hålla uppe intresset hos målgruppen som den riktar sig till. Språket är lätt att ta till sig och flyter på riktigt smidigt, det är målande med en fantasifylld handling. Samtidigt så är det ändå så att det inte är för simpelt språk, det är ändå fylligt så att det ger en utmaning som triggar igång läsarens egen fantasi och språkförmåga.

När det kommer till en bok som denna så får man ju inte tänka sig något realistiskt, och nu pratar jag inte om det magiska och varelser som inte existerar, samt portaler till andra världar. Jag pratar om att vi har ett barn i centrum som mer eller mindre skall rädda världen, hur kommer det sig att ett barn skall kunna lösa något som inte vuxna har kunnat lösa. Men just detta påpekas i boken också, så den är medveten om det själv. När det kommer till böcker som dessa så får man ju ta detta med en nypa salt, det är ju som jag nämnde förut något som skall få målgruppen som läser boken att vigda sina vyer och förmågor, att våga ta steget och göra saker som man inte gjort förut för man trott att de var för svåra.

Så slutsumman blir en fin lässtund som är både underhållande och på ett sätt lärdomsrik. Att det finns en plats som fungerar som en portalrum till alla de andra världarna gör att serien kan ta vilka vändningar som helst, för vem vet vilken värld som behöver hjälp i nästa bok, det är inte säkert att det är en fantasyvärld, det kan vara en högteknologis värld som påminner om framtiden. Det finns oändliga möjligheter här.

Rekommenderar den till barn i rätt åldersgrupp som gillar det magiska, både när det kommer till magin i att försvinna in i en bra bok och magin i sig själv. Men även som vuxen så tror jag att man kan komma att uppskatta denna bok, men då får man inte förvänta sig någon direkt utmanade läsning när det kommer till intriger och komplexa karaktärer, men som en avkopplande läsning om man gillar fantasy så fungerar den absolut, vem vet den kanske får en att minnas tillbaka till sin barndom där man slukade dåtidens liknande böcker som förflyttade dig till en annan värld och lät dig smita ifrån den gråa vardagen för en stund.


Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lena Gripenblad: Fabelonia

Titel: Fabelonia
Författare: Lena Gripenblad
Sidantal: 309

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Charlie!
Du måste kolla den här sajten:
www.fabelonia.se!
Mycket intressant! Och helt otrolig!
/ Alex

Martin tittar förvånat på vykortet som just föll ut ur hans skolväska. Hur hamnade det där? Han sätter sig vid datorn och skriver snabbt in webbadressen.

Innan han vet ordet av förflyttas han till landet Fabelonia, där han stöter ihop med den äventyrliga Noni - en föräldralös prinsessa med magiska kunskaper.

Men underliga saker börjar hända i Fabelonia. Noni är rädd att de fasansfulla dracotaurerna har återvänt. Dracotaurerna som rövade bort hennes mamma för flera år sedan!

Eller är det något annat som lurar i Fabelonias skogar?

Martin har andra bekymmer. Hur ska han ta sig tillbaka hem igen?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Den magiska sajten. Det är en fantasybok som riktar sig i huvudsak till barn i åldern 9-12.

När man skriver åt den yngre målgruppen så har man vissa fördelar när man skriver inom fantastiken. Det förekommer för det mesta magi och andra världar, när man lägger in detta i handlingen så behöver man inte gå in på djupet och förklara hur det kan förekomma sådant i en alternativ version av vår värld. Barn accepterar detta och kan ta till sig sådant, när vi blir äldre så blir de flesta mera kritisk och kräver en ordentlig förklaring till allt det övernaturliga. Vi tappar lite av det öppna sinnet som barn har. Nu menar jag inte att barn sväljer allt man serverar dem, de är absolut kritiska och de har en annan sak som vi vuxna också tappar, ärlighet och öppenhet. Gillar de inte något så var säker att barnet kommer att säga detta, som vuxen så drar vi hellre med vita lögner än att vara ärliga.

Så med det i tanke så kastas vi rätt in i boken, vi möter en pojke som är lite av den klassiska karaktären för berättelsen som denna. Han är lite av en enstöring och även en drömmare. Vi finner honom snart indraget i ett stort äventyr som betyder även en resa till en helt annan värld.

Jag gillar hur författaren har tagit portalfantasy och gjort den modernare. Den klassiska portalfantasyn är ju i stil med Narnia att man tar sig igenom något för att kunna resa till en ny värld, vi har den klassiska garderoben, som nog många barn drömde sig bort med genom att gömma sig i sina egna garderober eller skåp. I denna bok så är det som sagt modernare och man reser genom en länk på internet. Här har vi ett bra exempel på åt vem man skriver åt, som barn så accepterar man att det går att resa genom en sida på nätet. Vi vuxna hade nog krävt en bra förklaring hur det går till. Jag fann detta uppfriskande och tar till mig denna moderniserade version av genre.

Språket är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, även om den riktar sig till en yngre publik så är språket ändå inte för enkelt utan det är fylligt och målande. Handlingen är det bra fart i och den är rätt så rakt på sak och tar inte många sidospår som gör att man måste hålla flera trådar av handling i minnet när man läser boken. Detta gör att det är en bok som kommer att fånga målgruppens intresse samtidigt som den inte ser ner på målgruppen och gör det för enkelt.

Att det finns ett slags fyllnad, eller vad man skall kalla det, i både språk och handling gör det finns en chans att man som äldre, till och med vuxen, kan få ut något av att läsa boken. Jag, med sinnet kvar för fantastiken, gjorde det absolut.

Så jag rekommenderar denna först och främst till barn som vill ha en spännande läsning full med magi och även lite djupare meningar som till exempel vänskap. Men även som sagt till äldre som känner sig sugna för lite enklare läsning, speciellt om man har sinnet för fantastik kvar.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ingrid Tosteberg: Dimöns hemlighet

Titel: Dimöns hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 174
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Det är mitt i natten. Oliver öppnar dörren till slottsträdgården och
den giftiga dimman letar sig genast in i Grönskande slottet. Ingenting blir sig likt. Dimman sprids i hela Evlonia och påverkar alla som bor där.

Dessutom är den mäktiga fen Elvina försvunnen. Det sägs att hon hålls fången på Dimön.

Vännerna Oliver, Rosali och Nimaya är fast beslutna att lösa mysteriet med dimman och fen Elvinas försvinnande. Vad är det som gömmer sig på Dimön?

Mina tankar:

Detta är författarens tredje bok i serien Sagan om Evlonien, en fantasyserie som riktar sig till ungdomar i åldern 9-12. De tidigare delarna heter Stendrottningens hemlighet och Silverspelgelns hemlighet.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning. De är dock rätt så fristående och varje bok förklarar det mesta man behöver veta om de tidigare delarna för att kunna följa med bra i handlingen om man nu inte skulle ha läst dem i rätt ordning.

Boken tar vid ett tag efter förra boken. Något har hänt med Evlonien, en dimma har lagt sig över landet och med den följer en känsla av sorg samt att det är som att dimman går in i folks huvuden och får deras tankar i dimma. Även växtligheten i landet är drabbat.

Om man har läst de tidigare delarna så vet man vad man har sig att vänta sig. Det är ännu ett fantasirikt äventyr som målas upp framför oss på sidorna. Språket är, precis om i de tidigare delarna, lätt att ta till sig och handlingen är mer eller mindre rak på sak. Ungefär det som man förväntar sig av en bok som riktar sig till denna ålder.

Författaren fortsätter att bygga ut sin värld samt även får vi under resans gång veta ännu lite mera om några av de centrala karaktärerna som vi stött på i de tidigare böckerna. Det är en intressant värld som vi får ta del av och fast varje del på ett sätt är mer eller mindre fristående från varandra så finns det en röd tråd igenom serien. Om just denna röda tråd får ett avslut eller inte i denna del lämnar jag osagt så att jag inte förstör något för de som vill läsa boken.

De tidigare böckerna har varit rikt illustrerad med riktigt snygga bilder gjorda av Andreas Raninger. Det finns även sådana bilder i denna bok också, men i denna är de inte lika många bilder. De lyckas igen att fånga stämningen i boken och är imponerad på vilket djup Raninger får i sina bilder.

Boken riktar sig som sagt till barn i åldern 9-12 och de är de som kommer att få ut det mesta av boken, dock så skulle jag säga att även som vuxen kan man få ut något av boken om man gillar magiska äventyr. Detta är bra om man tänkt att ha den som en högläsningsbok för sina barn, för om man inte fångas själv av handlingen så blir det svårt att läsa högt för andra.

Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha ett fartfylld och fantasirikt äventyr att läsa, även som vuxen så hade jag kul att läsa denna och jag vet att det kommer fler delar i denna serie och ser fram emot att se vart författaren tar vägen med sin värld i dessa böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stendrottningens hemlighet (Sagan om Evlonien #1)
Silverspegelns hemlighet (Sagan om Evlonien #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ingrid Tosteberg: Stendrottningens hemlighet

Titel: Stendrottningens hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 179
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Plötsligt händer det märkliga ting på farmors och farfars vind! Lådor flyttas omkring, som om någon är rädd att Oliver ska avslöja en hemlighet som göms där uppe. Föräldralöse Oliver bor hos sina farföräldrar. När han hittar en magisk sten öppnar sig en helt ny värld. Varför söker Kung Ziron Oliver?

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första delen i en fantasyserie, Sagan om Evlonien, som riktar sig i huvudsak till åldern 9-12.

Vi har här många klassiska element när det kommer till fantasy för barn/ungdomar. Huvudkaraktären är ett barn, i denna är pojken nio år, som lever i vår värld. Han är lite av en enstöring och är mer eller mindre utfryst av de andra i skolan han går i. Han dagdrömmer väldigt mycket och tankarna försvinner bort till de sagor som hans farmor och farfar berättar för honom.

Pojken lever med sina farföräldrar då hans föräldrar råkade ut för en olycka när han var liten. På vinden finns det många saker och han gillar att gå upp där och rota i lådorna. En dag så finner han en sten i en av lådorna och det är första steget till ett äventyr till en helt annan värld, en magisk värld fylld av konstiga varelser.

Många i landet har väntat på att pojken skall komma hit, det finns en profetia som säger att han är den enda som kan rädda landet från den ondska som har det i sitt grepp. För den vane läsaren av fantasy så känner man som sagt igen många av dessa element.

Denna igenkännande är inget negativt, alla genre är mer eller mindre uppbyggda av samma pelare sedan är det vad man ställer på pelarna och hur man formar dem som gör om berättelsen sticker ut eller inte. Det som sticket ut med denna är att allt klickar och flyter på riktigt bra.

Språket är lätt, vilket inte är konstigt med vilken åldern den riktar sig till, och det är något i det som trollbinder en, man lever sig verkligen lätt in i handlingen och man ser de olika miljöerna och varelserna som man möter. Det är en stor fantasirikedom som författaren bjuder på. Att den är lättläst är jättebra för de som har börjat lära sig att läsa och vill läsa själva.

Det är en målande handling och det gör att boken blir en riktig slukarbok då det händer saker hela tiden som gör att man vill läsa nästa kapitel. Den gör precis det den skall göra för att få ett barn att läsa.

Ett extra plus är de riktigt snygga illustrationerna i boken som är gjorda av Andreas Raninger. Dessa lyfter fram scener i berättelser på ett otroligt sätt, många av dem skulle platsa på väggen som tavlor. Stämningen i dem går verkligen hand i hand med texten och detaljerna visar att konstnär verkligen har arbetat efter textens innehåll.

Rekommenderar den till alla yngre fantasyläsare, jag som vuxen fantasyälskare fick något ut av den, det jag kanske hade lite svårt att ta till mig eller avgöra om det var trovärdigt var att pojken kändes väldigt mogen för sin ålder, minns inte mig själv som det i den åldern. Har inga barn i min närmaste omgivning så kan inte avgöra om det är en felaktig känsla som jag har. Dock så var det inget som störde läsningen. Skall bli spännande att se hur denna serie fortsätter, två delar till finns redan utgivna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Kim M. Kimselius: Hotet mot Venedig

Titel: Hotet mot Venedig
Författare: Kim M. Kimselius
Sidantal: 303
Förlag: Roslagstext förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Osynlig för ögat. Förödande för mänskligheten. I århundrade efter århundrade återkommer de. Ibland utrotar de hela städer och byar, lamslår samhället och ställer allt på ände. Ingen går säker. Pesten. Digerdöden. Svarta Döden. Corona. Covid19. Kärt barn får många namn. Även en liten bacill kan ståta med flera namn. I slutändan är det ett enda ord som gäller för dem alla: Pandemi!

Theo och Ramona möter ett översvämmat Venedig när de anländer till staden. Som om inte det räckte drabbas hela världen av coronapandemin och Italien stängs ner. När de tror att det värsta har hänt, inser de att mardrömmen bara har börjat. Pestön Poveglia utanför Venedig knyter ihop deras öden när de skiljs åt genom tidsförflyttning.

Den ena har kommit till den pestsmittade staden år 1576, den andra tvingas uthärda Covid19 i ett främmande land. Ovetande om den andres öde, kämpar båda för sina liv. Oavsett vad de gör står de framför döden i form av en fruktansvärd pandemi. Men ödet har fler överraskningar i beredskap för dem.

Mina tankar:

Kim M. Kimselius är en produktiv författare. Hon har sedan debuten 1997 skrivit över 60 böcker, den största delen är ungdomsböcker men det har även kommit en del faktaböcker om att skriva. Just denna är den 25:e boken i serien om Theo och Ramona, det är även mitt första möte med författarens böcker.

Det står att boken är fristående och med tanke på att jag inte läst någon tidigare bok i serien så kan jag skriva under på att den går bra att läsa utan att ha läst de tidigare böckerna. Ändå, med tanke på mina principer att läsa en författares böcker i rätt ordning, så kände jag att det nämns en del saker som jag uppfattar som saker som hänt i tidigare böcker, så jag känner att man missar några saker, inte så att det stör handlingen, om man inte tar böckerna i rätt ordning.

Boken riktar sig i huvudsakligen till ungdomar, men ändå känner jag att den är mer eller mindre är ålderslös. Nu vet jag inte om de tidigare böckerna i serien är detta, men karaktärerna känns lite mera vuxna, samt att ämnesmässigt så har den mycket som fungerar för alla åldrar.

Genremässigt så är boken en mix. Det är i grund en äventyrlig berättelse i den bemärkelse att huvudkaraktärerna upptäcker andra delar av världen, just i denna så är det Venedig, och där händer det saker. Boken är också historisk, men inte i den bemärkelse att den helt utspelar sig i en historisk tid. Sedan kommer elementet i boken som gör att den även har en bit fantastik i sig, genom saker, som inte direkt förklaras i denna bok men säkert i tidigare böcker, så kan huvudkaraktärerna resa i tiden. I denna så hamnar man i ett pestsmittat Venedig år 1576.

Det historiska i boken är grundpelaren i själva berättelsen. Den är mycket fakta som kommer fram här, dels om olika saker i Venedig men vi får även uppleva hur det var leva där när pesten spred sig och nästan dödade alla personer.

Det är inte bara den historiska pesten som är en central figur i berättelsen. Vi får även här uppleva själva startskottet, eller vad man nu skall kalla det, på pandemin som vi nu själva har levt med i några år. Just nu är den ännu rätt så färsk i minnet, får säga att författaren har fått till det riktigt bra med hur man hanterade det. Jag tror att många år framåt i tiden så kommer man att kunna se på denna bok som även en återberättande i det historiska som händer just nu när det kommer till detta ämne.

Språket flyter på riktigt bra och det suger in en i berättelsen, man känner som att man befinner sig på plats tillsammans med karaktärerna. Handlingsmässigt så är den rätt så rakt på sak och inga direkta sidospår, detta är absolut inget dåligt det kan vara bra när berättelsen är fokuserad.

Med tanke på all fakta som finns i boken så ser jag verkligen att den fungerar riktigt bra att använda i skolan, både i historia och som en samhällsfråga. Då varje bok tar upp sitt unika tillfälle i historien så misstänker jag att hela serien går att använda till detta.

Detta var som sagt mitt första möte med författares böcker och kan säga att den lämnade en känsla av att jag ville läsa mer av författaren. Med tanke på att det finns över 60 böcker så har jag en hel del att bita i, men då kommer jag att starta från början.

Rekommenderar den till alla som vill ha en spännande och intressant berättelse som även återspeglar samhället och även historiska händelser, allt fint hopknutet med ett stabilt och genomarbetat språk.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Nadja Taivainen: Flickan med smaragdögonen

Titel: Flickan med smaragdögonen
Författare: Nadja Taivainen
Sidantal: 148
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Elle är en 17-årig tjej som har vuxit upp i en liten stad i Arizona. Men nästan från den ena dagen till den andra förändras livet för henne när en magisk hemlighet som vaktats i flera år börjar se dagens ljus. Hon drömmer allt oftare om en stilig ung man som rider på en vit häst i ett förtrollande vackert land, och hennes känslor för honom blir allt djupare. Kommer de någonsin att träffas i verkligheten?

Under tiden börjar konstiga saker hända i den lilla staden - saker som även den unge mannen, Theodore, verkar veta mycket om.

Tack vare en födelsedagspresent från hennes bästa vän Alex, och inspirerad av sina drömmar, börjar Elles sanna jag att komma fram.

Hon kastas in ett magiskt äventyr där hennes mod sätts på prov gång på gång. Kommer hon kunna stoppa morden som sker på oskyldiga pojkar? Vem är egentligen hennes vän och vem är hennes fiende? Och hur ska hon lyckas rädda marayikerna?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok. Det är en ungdomsroman i genren fantasy.

Vi möter här en ung kvinna som till en början verkar vara en vanlig tjej. Men det visar sig snart att det döljer sig något magiskt med henne. Hon drömmer om en man som lever i ett annat land, kanske till och med en annan värld, för där finns magi. Dessa drömmar verkar så verkliga.

När hon en dag får ett trollspö av sin kompis som present så ändras snart allt, hon kan plötsligt höra vad andra tänker. Hon får snart veta att i hennes släkt döljer sig en hemlighet.

Boken är lättläst, i början så blir det kanske lite mycket bakgrundsfakta, man får, på en kort tid, veta rätt så mycket om denna magiska värld och dess historia. Detta är förvisso en smaksak men hade nog hellre sett att denna bakgrundshistoria hade spritts ut i berättelsen. Det kändes som att berättelsen fick en långsam start, men efter denna tröskel av information så rullade handlingen på.

Åldersmässigt så skulle jag säga att boken riktar sig till 12-15 år, i och med att den är tunn, korta kapitel och att den är lättsmält så fungerar den även bra till de som inte är så läsvana.

När det kommer till karaktärerna så kanske jag i mitt tyckte skulle vilja ha haft lite mera kött på benen när det kommer till vilka de är. Det går väldigt fort fram ibland när det kommer till hur de tar till sig nya situationer samt även känslor mellan dem. Inget som man direkt stör sig av bara en iakttagelse.

Så rekommenderar den till alla ungdomar som vill ha en lättsam läsning som bjuder på spänning och magi, samt även lite kärlek.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Lönnebo: Oceanus väktare

Titel: Oceanus väktare
Författare: Mattias Lönnebo
Sidantal: 192
Förlag: Idus Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det hela börjar med ett topphemligt brev av papper, (Vem skickar förresten pappersbrev nu för tiden?) och fortsätter med en rymdresa till Oceanus. Planetens unika natur är hotad, och jag vet att det låter skrytsamt, men bara jag och Zhang kan göra något åt det!

Mina tankar:

Detta är en ungdomsbok som riktar sig först och främst till åldersgruppen 9-12. Det är en science fiction och författaren till boken är van vid att skriva inom fantastiken samt till ungdomar, han har skrivit cirka tio stycken innan denna.

Vi befinner oss någonstans i framtiden, det är lite svårt att säga hur långt in i framtiden, tror aldrig det nämns i så fall missade jag det. Vi har dels att jorden är mer eller mindre obeboelig på grund av allt som mänskligheten har gjort mot världen och naturen i sig. Mänskligheten har gett sig ut i rymden och börjar koloniserar andra planeter.

Som huvudkaraktär har vi en ung pojke vars pappa är ensamstående och forskare. En dag kommer ett brev till pappan från en annan forskare som ber dem att komma till en planet för att hjälpa till att rädda en planet som riskerar att bli skövlad på sina mineraler av ett företag.

Språket är lättsamt, precis om förväntat när det kommer till åldersgruppen som den riktar sig till. Det är en bra nivå på språket för de som har lärt sig att läsa och är sugna på att läsa på egen hand. Det har ändå en vikt i sig när det kommer till karaktärerna och miljöbeskrivningar.

Handlingen är spännande och medryckande, vilket är perfekt när det kommer till att hålla kvar intresset hos åldersgruppen som den riktar sig till. Det finns även ett djup och budskap i berättelsen, då först och främst om hur mänskligheten mer eller mindre förpestar och förstör världen runt omkring oss, men det är inte ett dystert och pekfingervisande budskap som målas upp. Det är ett mera budskap att det finns hopp om bara mänskligheten vill lägga manken till.

Även om den riktar sig först och främst till ungdomar så finns det något i den som gör att man även som äldre kan få ut något av att läsa boken. Så även om man är i fel åldersgrupp men gillar genren så skall man absolut ge boken en chans, i alla fall så fungerar den bra om man skall högläsa den för barn.

Har bara läst en bok av författaren innan, men det får jag nog allt ta att rätta till, skall kolla upp hans tidigare böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dryader och demoner

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nils-Petter Löf: Fängelsedirektören & Det Hemliga Sällskapet

Titel: Fängelsedirektören & Det Hemliga Sällskapet
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 331
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Efter ett långt sommarlov med en sur och elak morbror längtar Alicia Månstjärna till sitt andra år på Minerva och avdelningen för utstötta elever. Skolan har fått en ny rektor som ska vara orimligt sträng. De har också fått en ny klasskamrat.

En profetia säger att någon i Alicias klass kommer att dö innan skolåret tar slut. Kan hon förhindra att profetian slår in eller är allt redan förutbestämt? Och vem är det som skriver hemliga brev till Alicia?

Mina tankar:

Detta är Nils-Petter Löfs andra bok om Alicia Månstjärna, den första heter Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren. Det är en ungdomsfantasy som riktar sig först och främst till åldern 12-15.

Jag rekommenderar att man skall ha läst den första boken innan man läser denna, det är många återkopplingar till tidigare händelser som gör att man troligen får lite svårt att greppa vissa delar av handlingen om man inte läser i rätt ordning.

Än en gång så möter vi Alicia Månstjärna, flickan som i första boken fick reda på att hon levt i lögner och är en vampyr. Hon hamnade i en skola för vampyrer och andra väsen, som till exempel varulvar och troll. Då hon inte visste om att denna del av världen existerade låg hon efter med kunskaperna om hur det fungerar i en skola för väsen. Tillsammans med läsarna fick hon mer kunskap om detta.

Denna gång har hon lärt sig mera om hur det fungerar, boken börjar med att hon kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet. En ny termin skall börja, men den visar sig snabbt att inte bli som Alicia trodde och hoppades på. Något eller någon hotar tillvaron för alla i skolan och man höjer säkerheten runt skolan och begränsar elevernas rättigheter.

När Alicias och hennes vänner blir måltavlan för hotet i form av en profetia som säger att en i hennes klass kommer att dö innan skolåret är slut börjar hon att själv försöka hitta en lösning och få stop på faran.

När det kommer till ungdomsfantasy som rör sig i skolmiljö och att världen den utspelar sig i är vår och i modern tid med tillägget magi och väsen så kommer man oundvikligt in på Harry Potter, Rowling har verkligen satt en stämpel på genren som alla andra efteråt kommer att bli bedömd efter. Man känner igen vissa saker och jag antar att författaren är starkt influenser ad av Rowling. Ändå tycker jag att författaren står bra på egna ben och lägger till en egen krydda på detta koncept och jag gillar vad man bjuds på här.

Språket är lättsamt och flyter på bra. Handlingen har ett lagom djup som fångar ens intresse samtidigt som den rör på sig så att det inte känns som att inget händer. Detta ser jag som en viktig sak när det kommer till ungdomsböcker så att de fångar upp åldersgruppen som den riktar in sig på.

Författaren bygger vidare på sina karaktärer och deras relationer mellan dem. Vi får reda på mera om några av dem som vi lärde känna i första boken, vilket ger dem ett större djup och man känner mera för dem. Jag har läst författarens tidigare böcker och anser att en av hans styrkor är sina karaktärer, hur han målar upp dem för läsaren så att man får en klar blid och vem de är. Denna bok är inget undantag när det kommer till detta och man kan vänta sig en intressant och känslofylld resa när man börjar läsa denna bok.

Detta var en bra uppföljare, den bjöd på saker som man kände igen från första boken och den lyckades med att bygga vidare och utveckla historien. Jag ser fram emot att läsa nästa bok om Alicia Månstjärna, jag anar att författaren inte visat alla kort än när det kommer till handlingen och det skall bli spännande att se vad nästa kort han lägger fram har att bjuda på.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De Andra (De Andra #1)
De Sovande (De Andra #2)
Zverige I Mitt Hjärta
Kärnpartiet
Hungerns Skörd
Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelare (Alicia Månstjärna #1)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Sara Bergmark Elfgren: Grim

Titel: Grim
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 470
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Kanske är det så att spöken föds ur hemligheter.

Artonåriga Kasper har gått igenom en svår tid, men nu har han fått sitt drömjobb på nöjesfältet Gröna Lund. Där möter han Iris som lär honom hur man skrämmer skiten ur spökhusets besökare.

Trettio år tidigare, i åttiotalets Stockholm, förändras livet för sextonåriga Håkan när han lär känna Grim. De lever och andas musik och har stora planer för sitt death metal-band. Allt går i kras när Grim dör, och Håkan lägger ner bandet.

Vad var det egentligen som hände? Kasper, som är Håkans son, försöker ta reda på det. Tillsammans med Iris nystar han i de myter som omger bandet och hans pappas bästa vän. Grim, som dog så ung, helt oförklarligt. Vem var han? Och varför visar han sig i Kaspers drömmar?

Mina tankar:

Detta är Sara Bergmark Elfgrens femte roman och den andra som hon skrivit helt själv, hon har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (kanske mera känd som Cirkeln-trilogin) tillsammans med Mats Strandberg samt även Norra Latin, som var den första som hon skrev utan någon medförfattare. Tillsammans med Karl Johansson har hon även skapat den tvådelade serieromanen Vei.

Denna bok är en fristående uppföljare till Norra Latin i den bemärkelsen att den utspelar sig i samma värld, eller version av vår värld. Man behöver inte ha läst den tidigare boken för att kunna följa med i handlingen i denna då det är helt andra karaktärer som vi möter här. Dock så nämns Norra Latin i förbifarten i ett stycke.

Första boken utspelade sig på en teaterskola och rörde sig mycket i denna värld. Denna bok fortsätter att utforska underhållningsvärlden men nu är det ett helt annat hörn av den. Då teatervärlden kanske är en lite större grupp så går vi nu in i ett ännu mera nischad hörn, det är Death Metal-scenen som står i rampljuset här och då speciellt åttiotalets version av den.

Musik har nog aldrig varit ett jättestarkt intresse för mig, men jag hade en period (som jag om jag minns rätt är rätt så nära den tiden som delar av boken utspelar sig i) där jag lyssnade mycket på Iron Maiden.

Boken är lite av en generationsskildring och skildring av en epok. Jag misstänker att en del av den yngre generationen kommer att missa den nostalgiska känslan Sara skapat genom att skriva om så enkla saker som kassettband, något som användes flitigt av oss i den lite äldre generationen då det inte fanns internet och streamad/nedladdningsbar musik. Jag hoppas dock att en del av den yngre generationen, som läser denna bok, kommer att uppskatta denna återblick på saker som ej längre är och får en känsla av en svunnen tid.

Jag tycker att Sara gör ett helt utmärkt jobb i att återspegla och väcka liv i dåtiden. Hon riktigt suger in en i denna värld med sitt språk när det kommer till beskrivningar och detaljer.

Det är inte bara en svunnen tid som hon lyckas väcka till liv, hon väcker andra känslor också. Genom att nischa in sig i en lite grupp som Deth Metal-gruppen utgör när det kommer till stora musikvärlden så skapar hon en känsla av utanförskap som lätt kan återspeglas i andra små nischade gruppen av olika intressen. Resten av världen visar ett stort förakt, mycket på grund av okunskap, och även till och med ett slags hat och den vägrar erkänna den nischade gruppen som något relevant.

Men i detta utanförskap så finns det en otroligt stark gemenskap och det är det som hon också visar i denna bok. Starka vänskapsband knyts i detta utanförskap, i boken skildras detta i form av olika musikband och deras fan som är varandra trogna.

Detta utanförskap tillsammans med dess starka gemenskap återfinns även i den andra delen av berättelsen. Boken går i två tidslinjer, dels åttiotalets Death Metal-scen men även i nutid och då möter vi en ung man, Kasper, som känner av ett starkt utanförskap men finner starka band när han sommarjobbar på Gröna Lund och finner vänskap i de andra arbetarna som har spökhuset som sin arbetsuppgift.

För de som har läst Norra Latin så förväntar man sig säkert något slag av övernaturligt även i denna då det är en uppföljare. Det finns i denna också, men det är mera nedtonat än vad det var i första boken

Jag gillar verkligen Saras språk och hennes sätt att få sina karaktärer att komma till liv, hon får en verkligen att bry sig om dem. Att det sedan märks att det ligger ett djup i att få detaljerna att känna autentiska när det kommer till ämnet som hon skriver om i sina böcker är ett stort plus. Jag ser verkligen fram emot att se vad hennes nästa projekt kommer att bli, om det så är en ny del i denna serie eller något helt nytt så välkomnar jag det verkligen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se