Linda Andersson: Tidssystrarna

Titel: Tidssystrarna
Författare: Linda Andersson
Sidantal: 443
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Kan man dö när man redan är död?

Mariell har funnit skriften, Skogen är född och Bibbi är återfunnen - allt borde vara frid och fröjd. Men i bakgrunden lurar mörkare krafter, krafter som inte ens de kunniga rår på. Krafter som hotar att vända upp och ner på allt ...

Efter ett oväntat möte läggs en gigantisk börda på Mariells axlar. Allt på grund av ett öde hon aldrig tycks kunna fly från. Ett öde som är lika gammalt som Dödsriket självt. Men hur ska hon lyckas hitta lösningen när hon inte vet vad problemet är? Mariell finner sig snart famla i mörker, och när hon väl förstår hur allt hänger samman är det för sent.

Mina tankar:

Detta är den avslutande delen i Trilogin om Livstjuvarna, serien inleddes med Livstjuvarna, 2019, och fortsatte med Halvsjälarna, 2020.

Boken tar vid där den förra boken slutade, då det är en serie så rekommenderar jag starkt att man läser böckerna i rätt ordning, annars kommer man inte förstå stora bitar av handlingen.

Serien riktar sig i huvudsak till unga vuxna men kan absolut läsas av både yngre och äldre om man gillar genren. Och när det kommer till genre så är det i stora drag fantasy men kanske inte den klassiska fantasyn som kanske först dyker upp i ens huvud när man hör ordet.

I denna serie så möter vi här en ung kvinna som en dag finner sig själv i dödsriket. Men detta dödsrike är kanske inte som man först tänker sig att dödsriket skulle kunna vara. För att lättast kunna förklara denna version av dödsriket så det närmaste jag kommer är Alice i Underlandet, vi har här en värld som inte lever efter de vanliga fysiska lagarna och precis som i Underlandet så är det en värld som mer eller mindre allt är möjligt.

Genom serien så har vi fått höras talas om Livstjuvar och det är en stor sak i detta dödsrike. Detta är personer som har dött men genom ett slags kryphål lurar sig tillbaka till livet genom att sno chansen att komma tillbaka från personer som har nära döden-upplevelser.

Nu i sista delen så ställs allt på sin spets, vi möter ett dödsrike som är mer eller mindre i kaos. Vår huvudkaraktär som vi lärt känna igenom serien har det inte lätt, frågan är om det ens finns en utväg i detta kaos.

När jag läste denna del så tyckte jag att denna kändes mörkare och stundtals brutalare än vad de två tidigare delarna var, i alla fall så jag minns dem. Denna är mera allvarlig på ett sätt som jag inte kan sätta fingret på.

Språket känns genomarbetat och det är verkligen ingen brist på fantasi igenom hela serien och inte i denna del heller. Författaren målar upp en intressant bild av dödsriket och hon håller uppe spänning ända till sista sidan, man har ingen aning om hur det verkligen kommer att sluta.

Även om hela serien utspelar sig i dödsriket så väljer författaren att inte ta upp kanske de tyngsta frågorna man kan tänka sig när det rör sig om döden. Jag ser lätt att hela serien kunde ha varit tyngd av ångest och sorg, som just detta ämne går hand i hand med. Hon har valt att ta upp dödsriket på ett något ljusare sätt, självklart så finns sorg och ångest i denna serie också men det är inte det som är vikten i denna berättelse.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, för de som gillar att läsa fantasy. Är man sugen på en värld som inte är likt standardmallen när det kommer till denna genre så skall man absolut testa på denna. Nu när denna serie är avslutad skall det bli intressant att se vad författaren hittar på härnäst.

Tidigare omdömen om författaren:

Livstjuvarna (Trilogin om livstjuvarna #1)
Halvsjälarna (Trilogin om livstjuvarna #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Linda Andersson: Halvsjälarna

Titel: Halvsjälarna
Författare: Linda Andersson
Sidantal: 359
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mariell har gjort sitt val och är nu fast i Dödsriket. Men allt går fel redan från början. Bara minuter efter att hon låtit sitt offer leva dyker Vintervit upp på Vårängen för att anhålla henne. Hon ställs inför De Kunniga och bestraffas precis som alla andra brottslingar gör. Men är det tillräckligt? Hon är trotts allt Den utan kryphål.

Mariell gör det omöjliga och flyr. Väl fri från Vårängen har hon tänkt följa sin mentor Jaques råd: att finna en mystisk skrift och kämpa för sin frihet. Ett uppdrag som visar sig vara svårare och mer plågsamt än hon tidigare gått igenom. Och som om det inte vore nog får hon snart reda på något som kommer att skaka om hennes tillvaro på ett mera känslomässigt plan.

Mina tankar:

Detta är författaren Linda Anderssons andra bok och är en fortsättning på hennes debutbok, Livstjuvarna. Det är en fantasyserie, på tre böcker, som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Det är som sagt en fortsättning på första på första boken. Denna bok tar vid direkt där den första slutade. Man skall ha läst den boken innan man ger sig på denna. I början så finns det en prolog som friskar upp minnet om de viktigaste händelserna som hände i första boken

Om man skulle försöka att kategorisera denna serie lite mera än bara fantasy så skulle jag nog påstå att det skulle kunna klassas som en portalfantasy. Det menas att man genom en portal av något slag tar sig till en annan värld, bara att i denna serie så är portalen man går igenom Döden.

Fast den utspelar sig i dödsriket så får jag säga att denna värld som målas upp är full av liv. Dödsriket har regler som inte stämmer överens med det levande riket så det är många saker som kan hända här som inte borde kunna hända. Saker som att tiden inte rör sig alls på samma sätt som vi är vana med ställer både till det för karaktärerna, men kanske i vissa fall är en fördel. Det är lite som Alice I Underlandet, vi träder in en värld som påminner om vår egen men trotsar alla naturlagar.

Jag gillar verkligen denna värld och man får hela tiden uppleva något nytt, författaren har verkligen haft en livlig fantasi när hon skapat den. Den utspelar sig som sagt i dödsriket men det är inte en slöja av sorg och mörker som ligger över handlingen. Det är en spännande och medryckande handling och man vill gärna fortsätta läsa för att ta reda på vad som kommer att hända härnäst.

För det mesta när vi har att göra med en trilogi så brukar den andra boken vara en mellanpassage som det kanske inte händer så mycket i. Det brukar vara så att den bygger upp till den tredje och avslutande boken och den storslagna finalen. Man kan säga att den nästan går lite på tomgång. Det är som sagt i vanliga fall, men inte här. Vi dyker mera in i denna värld, får reda på saker både om världen och om karaktärerna, då speciellt huvudkaraktären Mariell. Det händer en hel del stora saker i denna bok.

Språket är riktigt bra och lätt att ta tills sig. Författaren målar upp världen på ett bra sätt, i stället för att beskriva den in i minsta detalj så sätter hon upp premisserna och låter läsarens fantasi fylla i resten.

En riktigt bra fortsättning och när man har läst den sista sidan i boken så vill man gärna ha nästa bok redan nu. Man lurar på hur allt kommer att sluta, som det ser ut nu har man ingen aning alls. Med tanke på att inget följer vanliga lagar och regler så kan det sluta precis vart och hur som helt. Det skall bli
riktigt intressant att se vart Linda Andersson tar oss i slutet.

Tidigare omdömen om författaren:

Livstjuvarna (Trilogin om livstjuvarna #1)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Linda Andersson

Berätta lite kort om dig.

Linda Andersson heter jag, är 39 år och bor i Eslöv tillsammans med min man och son som precis börjat skolan. Jag har alltid älskat böcker, det är det enda jag samlar på – drömmen är ett gigantiskt bibliotek med flera öppna våningsplan som nås via spiraltrappor och stegar. I övrigt har jag ett stort vinintresse och älskar djur, katter framför allt.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag var mycket liten såg jag Trollkarlen från Oz och blev förälskad. Och vettskrämd … Efter det mötet var min fascination för häxor ett faktum. Andra filmer och böcker som fick mig att falla för fantastiken var Den oändliga historien, Narnia och Alice i Underlandet. Jag älskade dem som barn, och gör det än. Det övernaturliga har av någon anledning passat mig. Kanske för att det gör tillvaron lite mer spännande, och säkerligen för att jag är övertygad om att det finns något mer som vi inte känner till, att det liv vi får inte kan vara allt.

Nu blev jag visst lite flummig (som vanligt), men fantastiken är som en osynlig dragningskraft på mig, svår att förklara. Det bara är så.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det som inspirerat mig är främst alla böcker jag slukat och fortfarande slukar. Jag sa redan som nioåring att jag skulle bli författare. Men romaner började jag skriva först när jag var runt 25, vilket förvisso är några år sedan … Innan dess skrev jag kortare texter och en hel del dagbok. Drömmen att bli författare har i alla fall alltid funnits där.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stephenie Meyer (Twilight), Suzanne Collins (Hungerspelen), C.S. Lewis (Narnia), Lewis Caroll (Alice i Underlandet), för att nämna några.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Svårast är gestaltning. Show, don´t tell, sitter jag och bankar in i huvudet varje dag. Förhoppningsvis blir jag bättre på det ju mer jag skriver.

Roligast att skriva är nog de galna och otäcka typerna, både att beskriva dem och att skriva deras dialog. Miljöbeskrivningar är också kul, åtminstone när det är något spektakulärt som ska beskrivas.

Hur ser din skrivprocess ut?

Först gör jag en typ av synopsis för mig själv. Sedan börjar jag bygga upp världen i Excel. Vilka personer vill jag ha med? Vad ska deras förmågor, egenskaper, med mera vara? Hur ser de ut (i grova drag)? Vilken magi ska förekomma? Hur ser världen ut, vilka platser? Därefter gör jag en tidslinje där jag stolpar upp viktiga saker som ska fungera som en ryggrad och föra historien framåt. Inget behöver vara i detalj, det kan vara ganska rörigt och flummigt till en början. Slutet behöver jag inte heller ha spikat, det får gärna komma under skrivandets gång, ligga och marinera sig i min knäppa hjärna tills det är redo att ge sig tillkänna. Men jag skriver från sida ett till den sista, inget hoppande här inte. Och jag redigerar hela tiden, kan inte fulskriva. Det gör att det tar tid för mig att spotta ur mig ett råmanus, men jag inbillar mig att det går lite fortare under den första redigeringsrundan på det här viset. En smula i alla fall ...

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Tja, jag sa ju upp mig från mitt trygga arbete på en skolexpedition, så jag skriver när sonen är i skolan. Bortskämd och oerhört tacksam för att ha möjlighet att kunna göra det jag alltid drömt om, men bakom beslutet låg mer än att uppfylla denna dröm. Jag var föräldraledig och mådde inte alls bra inför att gå tillbaka till mitt jobb. Jag var konstant stressad och hade panikångestattacker. Att återvända till jobbet var egentligen aldrig något alternativ. Men visst, det är tufft rent ekonomiskt i perioder, för att skriva böcker är inget man blir rik på.


Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Så som jag babblar om allt mellan himmel och jord skulle jag bli förvånad om de inte redan snappat upp det mesta. Men kanske att jag var plugghäst i högstadiet och hade 4,7 i snitt när jag gick ut nian. Jag hade gett mig den på att komma in på Frisörprogrammet, och då var det höga betyg som gällde. Gissa om jag var överlycklig när jag blev antagen? Dessvärre var frisöryrket inget för mig. Två år och ett par dagar gick innan jag till slut, efter mycket ångest och magont, hoppade av.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

HBTQIA tycker jag är enormt viktigt att lyfta. Och starka kvinnor! All form av jämlikhet och rättvisa är något jag alltid brunnit för och det har sin givna plats i mina böcker.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag behövde lära mig USA´s geografi till ett manus som handlade om en tjej som cyklade genom landet (inte fantasy). Numera kan jag tack vare detta placera ut alla delstaterna på en blindkarta. Men särskilt konstig grej är det kanske inte. Det som däremot med all säkerhet ser konstigt ut är när jag testar hur man rör sig och grimaserar i olika situationer. Detta för att kunna gestalta så bra som möjligt. Lyckligtvis är det inte så många som kan se mig i min lilla skrivhörna.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver på Tidssystrarna, den avslutande delen i Trilogin om Livstjuvarna. Förhoppningsvis kommer den ut lagom till Bokmässan i Göteborg nästa år. Men det är många pusselbitar som måste falla på plats och inget får lämnas åt slumpen. Just därför har jag lovat mig själv att inte på något sätt stressa för att nå min deadline. Att sitta uppe på natten och redigera när ögonen går i kors och kroppen skriker efter sömn är inte att rekommendera. Jag ska försöka undvika det denna gång.

Utöver detta håller jag på med en spökbok för barn i åldern 6-9. Tanken är en kortare kapitelbok med färgglada illustrationer på varje sida. Illustrationer som någon annan får göra ... jag är usel på att teckna. Hur som helst är det svårt att anpassa språket till denna åldersgrupp, mycket svårare än vad jag först trodde. Men jag har fått en del bra råd och tips från testläsare, så håll tummarna för att det går vägen när jag väl skickar in manuset till förlag.

[Bibliografi]

Romaner:

Livstjuvarna - Livstjuvarna del 1 (Visto Förlag, 2019)
Halvsjälarna – Livstjuvarna del 2 (Visto Förlag, 2020)

Antologier:

Stora Dockantologin – (Magic Frigren Press, 2019)
Sommarmystik – (Nohiding Förlag, 2020)

Linda Andersson: Livstjuvarna

Titel: Livstjuvarna
Författare: Linda Andersson
Sidantal: 366
Förlag: Visto Förlag 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall. När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa igenom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen fören det är för sent. Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Mina tankar:

Detta är Linda Anderssons debutbok och är den första delen i en trilogi. Det är en fantasy och om man skall försöka klassificera den mera så är nog närmast urban fantasy då den utspelar sig i nutid men i huvudsak i en annan värld, dödsriket. Den riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Det är ett lite annorlunda dödsrike som man stöter på i denna bok än vad man kanske är van vid. Det är en väldigt levande värld som man hamnar i, till exempel tiden fungerar inte som vanligt, de döda lever ett slags liv där de kan göra precis det de vill. Det är en värld som inte följer den vanliga världens regler, den är ständigt i förändring och den verkar vara oändlig.

Det känns som en eftervärld där man, efter man dött, tar ett steg till ett nytt liv. Det finns faror i denna värld också, allt är inte som det först ser ut och det finns regler som man måste lära sig, ibland kanske den hårda vägen genom att råka hamna i problem. Nu är det inte jättelikt men jag kom att tänka på Alice I Underlandet, kom kommer också till en värld som inte följer den vanliga världens regler.

Och likt Alice, om man ändå skall dra liknelse med den berättelsen, så blir huvudkaraktären i denna bok indragen i ett äventyr och en värld som hon inte till början förstår alls. Allt blir inte förklarat men man anar att det är något mera som döljer sig bakom berättelsen, något som man troligen kommer att få förklarat längre fram i serien. Denna första bok är som en introduktion till denna värd och de centrala karaktärerna.

Huvudkaraktären är i början av boken en självupptagen tonåring som tror att hela världen roterar runt henne. Men det är bara en första uppfattning, genom hennes resa i denna värld så utvecklas hon och får en sida som man tycker om.

Språket är lätt att ta till sig och är målande, man fångas av författarens stil och den fantasifulla värld som vi träder in i. Jag ser fram emot att läsa mera om detta dödsrike och få reda på mera om Mariells öde. En bra debut.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur  
Bokbloggar.se