söndag 29 november 2020

Eva Holmquist: Danis Flygprov

Titel: Danis Flygprov
Författare: Eva Holmquist
Sidantal: 27
Förlag: Ordspira Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Dani har ägnat all ledig tid åt det nya styrprogrammet för skytteln i flera månader. Flygprovet betyder allt för henne. Resultatet kommer att förändra hennes liv. Går allt bra blir hon den yngsta programmeraren någonsin som får chansen att arbeta med rymdskeppet Tumanakos styrprogram. Men flygprovet går inte som Dani tänkt sig. Ska hon lyckas rädda situationen och sin karriär eller blir flygprovet slutet på hennes drömmar?

Mina tankar:

Detta är en av fem noveller som författaren Eva Holmquist i år gett ut som singel-noveller. De finns tillgängliga som e-noveller på de flesta ställena och i en begränsad fysisk utgåva, då endast på förlagets hemsida och när förlaget är på mässor och liknande föreställningar.

Detta är den fjärde novellen om rymdskeppet Timanakos och dess besättning. Alla noveller är fristående så det går bra att läsa dem i vilken ordning som man vill. Skulle dock ändå rekommendera att man läser dem i rätt ordning, det är återkommande karaktärer och man lär lära känna dem med tiden.

I denna så möter vi den återkommande Dani, som har varit mer eller mindre den centrala karaktären i de tidigare berättelserna. Hon har nu arbetat fram ett nytt styrprogram för skyttlarna och har kommit till den punkten att nu skall programmet testas i verkligheten och inte bara i simulator. Hon har gjort några små ändringar precis innan resan och Moss som skall följa med på provturen ställer sig lite frågande och anser att det borde köras mera i simulatorn efter ändringarna.

Allt går kanske inte direkt som det skall under resan och det ser lite mörkt ut. Hur det slutar kommer jag såklart inte att avslöja men när resan är över så har karaktärerna lärt sig att inte ta på sig allt själv, samarbete är en bra sak.

Precis som tidigare noveller i denna serie så är den lättläst och spännande. Man får reda på lite nya saker om detta universum i varje berättelse, som jag sagt tidigare så känns varje novell som ett avsnitt i en sf-serie. Denna är lite mera centrerad runt tre karaktärer, de som är på skytteln, så vi ser inte jättemycket av det stora universum som finns där ute. Man skulle kunna säga att detta är ett slags kammarspel i rymden.

Så jag rekommenderar denna, och de övriga novellerna i serien, till alla som vill ha en berättelse som går att läsa ut om man bara har lite tid över. Gillar man berättelser i stil med Star Trek, alltså ett rymdäventyr med många olika varelser och besök på nya platser så är detta novellerna att spana in.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Attentatet I Gallus (Gallus #1)
Gallus Brinner (Gallus #2)
Ur Askan Av Gallus (Gallus #3)
Godmorgon Segrare
Danis Jul (Tumanako #1)
Permission På Norta (Tumanako #2)
Attentat Mot Kreomen (Tumanako #3)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 28 november 2020

Författarporträtt: Camilla Linde

Foto: Emelie Asplund

Berätta lite kort om dig


Jag är en före detta nollåtta som numera bor på västkusten. Dagtid jobbar jag på Röda Korsets Ungdomsförbund som verksamhetsutvecklare för läxhjälp online, nattetid skriver jag böcker. Natten har alltid varit min favorittid att skriva, men det är lite svårare att få till nu när jag har två barn hemma. Förutom skrivandet gillar jag att läsa, träna hund, och siktar på att ta svart bälte i karate.

Jag har framför allt gett ut science fiction för barn och skräck i novellform. Även om jag vet att det finns vuxna som läser barnböckerna, och barn som läser skräcknovellerna. Jag dömer ingen!

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag läste min första Stephen King bok när jag var nio år (Cujo) och sedan dess var jag helt fast. Jag har alltid känt en dragning åt det mörka och hemska och här hittade jag hem. Så det var egentligen skräcken som tog mig i handen och ledde in mig i fantastikens förunderliga värld. Sedan dess har jag inte riktigt hittat ut igen.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag började skriva i stort sett samtidigt som jag lärde mig att forma ord. Hemma hos mina föräldrar finns lådor fyllda med ”böcker”. Alltså dubbelvikta A4 som häftats ihop. Jag skrev bland annat en riktigt hemsk historia om en familj som bodde vid en hungrig avgrund. Jag hade nog skräcken i mig innan jag visste vad skräck var!

Jag fortsatte att skriva, men det var först när jag vann tidningen Mitranias novelltävling (2006) som jag började tänka att jag faktiskt skulle kunna skriva för andra. Tio år senare debuterade jag med min science fiction-serie ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr” och på den vägen är det.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den enskilda författare som betytt (och betyder) mest för mig är utan tvekan Stephen King. Det var där jag hittade skräcken och den typ av böcker som talade till någonting i mig. Få personer kan berätta en historia lika bra som King. Han har förmågan att liksom tala direkt till en. Jag har också alltid tyckt att det är väldigt intressant med klassperspektiv i böcker, och få skriver om ”the little guy” lika väl som mr King.

Annars har mina tre Annor (Anna Jakobsson Lund, Anna Ahlund och Anna Arvidsson) haft väldigt stor betydelse för mig i mitt författarskap. De är alla briljanta författare och det häftiga är att alla har så olika ingångar till en text. Att bolla mina texter med dem lär mig otroligt mycket.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har insett att jag inte är en visuell människa. Alls. Jag tänker inte i bilder och har ganska svårt att se saker framför mig. Därför tycker jag att miljöbeskrivningar är utmanande. Lättast är utan tvekan dialog!

Hur ser din skrivprocess ut?

Enkelt sammanfattat skulle jag säga att min process är totalt kaos. Jag skriver aldrig synopsis utan utgår alltid från en idé. Det kan vara en snutt dialog, en mening eller en tanke om hur historien ska sluta. Sedan skriver jag bara. Utan att veta någonting egentligen. Jag bara skriver och ser vad som händer. Ofta blir jag själv överraskad. Jag tror att det viktiga för mig inte är att stanna upp alltför mycket. Kommer jag till en passage där jag fastnar hoppar jag bara över den och fortsätter med något som känns lättare. Jag hoppar fram och tillbaka i texten och skriver det som känns lättast för stunden. Som trött småbarnsförälder tror jag stenhårt på att följa lusten. Det går alltid lättare för mig att fylla i luckor när helheten sedan är klar.

Länge trodde jag att det var någonting fel på min process. Alla skrivarkurser jag gått pratade om hur viktigt det var med synopsis. Och jag har verkligen försökt att använda det, men texterna har blivit helt döda för mig. Jag tror att kaoset väcker min kreativitet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det enkla svaret är nog att jag sover alldeles för lite. Men det finns ju (tyvärr) inte fler timmar på dygnet. Så jag skriver helt enkelt på kvällar och när det finns små luckor. Förut ville jag ha längre sammanhållna pass att skriva, nu tappar jag fokus redan efter en halvtimme. Kanske har min hjärna ställt in sig på att skriva under de där korta stunderna när barnen är sysselsatta med något annat?

För mig har det också hjälpt att se barnen som en resurs i skrivandet, snarare än ett hinder. Nu under hösten har jag skrivit en världsbok till det kommande Snack-spelet (som är en del av Sagospelet rymd). När jag behövde hjälp att komma på varelser tog jag hjälp av barnen, som direkt satte igång att illustrera och komma på egenskaper. Att jag skriver barnböcker underlättar såklart, men jag tror att även de som skriver annan litteratur kan involvera barnen i processen (och väcka intresset för att skriva, win-win!)

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har en extremt oanvändbar superkraft. Och det är att jag alltid, ALLTID sträcker ut foten när jag tappar någonting. Det spelar ingen roll om det är en macka, en stekpanna, en kniv eller kokande äppelmos. Den åker liksom bara ut utan att jag kan stoppa den, vilket har lett till en del skador genom åren.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ofta om utanförskap, att hitta sin gemenskap och känna att man hör till. Ett sammanhang. Det är någonting jag själv inte alltid haft och att det har gjort mig ganska rotlös. Någonting jag också vill få med är frågan om klass. I min lättlästa science fiction-trilogi ”Den längsta resan” blir det extra tydligt. Där har nämligen människor från jorden valts ut till att sova i 433 år för att befolka en ny värld, medan andra människor tvingas leva och dö på rymdskeppet som tar dem dit. Vad händer när en av de sovande passagerarna möts och dessa två världar kolliderar?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

I samband med att jag skrev novellen Sju sorters kakor ställde jag en hel del frågor på facebook. Frågor som fick vissa av mina vänner att undra vad jag egentligen planerade. Novellen handlar nämligen om Britt-Marie som bott i samma lägenhetsområde i större delen av sitt liv. Nu riskerar dock hennes hyresrätt att omvandlas till bostadsrätt. För Britt-Marie skulle det innebära hemlöshet. OM omröstningen går igenom. Men det finns förstås sätt att förhindra att den gör det. Att döda sina grannar, till exempel. Det enda problemet är att hon inte har dödat någon förut och inte riktigt vet hur man gör.

I samband med att jag skrev novellen ställde jag frågor om hur man kan göra brödrostar strömförande, om man kan kapa bromsar på moderna bilar och vad man kan ha i kakor för att förgifta någon. Jag fick oväntat många entusiastiska svar!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

I dagarna kommer Sagospelet rymd, där min bokserie om rymdpiraten Snack Parrow har blivit ett eget universum som man kan spela i. Det är någonting jag ser fram emot oerhört mycket. Tänk att få se sin värld som spel, liksom!

Men det jag vill tipsa lite extra om är att jag kommer att släppa en adventsföljetong på youtube. Det är en specialskriven historia med Snack Parrow och gänget som kommer att få lösa ett riktigt julmysterium. Tomten är nämligen borta! Varje advent släpps ett nytt avsnitt och det är helt gratis. I dessa tider tror jag att vi alla behöver någonting som kan muntra upp oss. En julsaga i rymden, till exempel. Följ den gärna på: https://www.youtube.com/channel/UCrgsCR_EBtJmMdrmz45AppQ

[Bibliografi]

Barn-och ungdomslitteratur

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr - Snack Parrow del 1 (Whip media, 2016)
Nödrop från yttre rymden - Snack Parrow del 2 (Whip media, 2017)
Jakten på Spökskeppet - Snack Parrow del 3 (Whip media, 2018)
Den försvunna pokalen - Snack Parrow del 4 (Whip media, 2020)
Uppvaknandet - Den längsta resan del 1 (Hegas förlag, 2020)

Antologier

Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär (Schakt, 2007)
Husets varmaste rum (Linnaeus University Press, 2010)
Spegelzonen (Mitrania, 2012)
Magiker och maskiner (Catahya, 2014)
Efter stormen (den utökade versionen) (Mix förlag, 2014)
Med pirrande mage och stapplande steg (Whip media, 2015)
På denna grund (Pop up publishing, 2015)
Svenska spöken (Andra världar, 2015)
13 svarta sagor om ond bråd död (Swedish zombie, 2017)
De magiska tjugonio, en bokstavsvärld (Idus förlag, 2017)
13 svarta sagor om superskurkar (Swedish zombie, 2018)
Sniffa på siffror med matte ma och tiken (Under the kite publishing, 2019)

Andra plattformar (app-historier anpassade för mobiler)

The mystery on Utopus (Bedtime stories, 2018)
Flickan i brunnen (Snicks stories, 2019)
Hellre död än här (Snicks stories, 2020)

fredag 27 november 2020

Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom: Bortrövad - Ur Askan I Elden

Titel: Bortrövad – Ur Askan I Elden
Författare: Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom
Sidantal: 131
Förlag: Sunflower Produktion AB

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.


Baksidestext:

Syskonen Li och Tim har efter många farofyllda äventyr äntligen lyckats hitta varandra. Tillsammans måste de nu försöka hitta ett sätt att ta sig ut ur mörkret. En uppgift som visar sig bli mycket svårare än de någonsin hade kunnat föreställa sig. Den hemlighetsfulla skogen verkar aldrig vilja släppa sitt grepp om dem.

Mina tankar:

Detta är tredje delen i författarna Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöbloms serie Bortrövad, som är en fantasyserie för barn och ungdomar i åldern 9-12. De tidigare böckerna heter Fånge I Berget och I Skogsfruns Våld.

Då det är en del i en serie så skall man ha läst de tidigare delarna för att förstå denna till fullo.

Serien handlar om två syskon som vaknar upp, på var sitt håll, i en skog, de har både blivit bortrövade av väsen tagna direkt från folksagorna. I den första boken får vi träffa Tim som vaknar upp bland några troll som tagit honom. I den andra boken så träffar vi Li som också vaknar upp och hon har blivit bortrövad av själva skogsfrun. De två första delarna utspelar sig samtidigt och vi får följa syskonen som försöker finna varandra och även en väg ut ur skogen. Under deras resa så stöter de på flertalet mystiska varelser.

De två första böckerna kan man läsa i vilken ordningen som man vill då de utspelar sig samtidigt. Denna däremot tar vid där de tidigare böckerna slutade, syskonen har nu funnit varandra men äventyret är inte över för dem. De fortsätter tillsammans att försöka hitta en väg ut ur skogen, som verkar motarbeta dem och vill inte släppa sitt grepp om dem.

Vi får i denna bok bekanta oss med ytterligare några varelser från folksagorna. Jag gillar hur man bygger upp de olika varelserna, man har valt att inte överförklara vilka de är och varför de gör som de gör. Jag ser detta som att det kan väcka en nyfikenhet över de olika varelserna och man söker vidare för att fördjupa sig om de olika myterna runt dem.

Den är ett lätt språk att ta till sig då den riktar sig åt en yngre publik. De är en rätt så linjär handling som är lätt att ta till sig, dock så har det genom hela serien legat ett mysterium, varför har trollen och skogsfrun fört bort syskonen? Svaret får vi inte heller denna del, men det kanske kommer i sista delen, eller så finns det inget direkt svar till detta, de var kanske bara i fel skog vid fel tidpunkt.

Det är en spännande handling och i denna så finns det även ett ögonblick som jag tror kan kännas lite skrämmande för en del. Allt detta tror jag gör att det blir en bok som bokslukare i denna ålder gärna kastar sig över med iver.

Ett plus med denna del är att i slutet så finns det några faktasidor om just de väsen som man har stött på i denna bok, där kan man börja fördjupa sig om man vill. Har sagt när jag läst de tidigare delarna att jag jättegärna hade sett att duon till denna serie gjorde en faktabok om dessa varelser. Det här är i alla fall en början till det jag vill se.

Måste även om denna bok, likt de tidigare delarna, lyfta fram de otroligt snygga illustrationerna som finns i dem. De är gjorda av Jonas Sjöblom och återspeglar handlingen på ett stämningsfullt sätt. Bilderna riktigt utstrålar mystik och magi, samt känns levande. En del av dem hade prytt en vägg riktigt bra.

Det skall bli kul att se hur det kommer att gå för syskonen i den sista delen, som heter Vägen Hem. Kommer de att, som titel säger, hitta en väg hem och vilka fler äventyr ligger framför dem? Får vi lära känna ytterligare några varelser till från folksagorna?

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Bortrövad - Fånge I Berget (Bortrövad #1)
Bortrövad - I Skogsfruns Våld (Bortrövad #2)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

torsdag 26 november 2020

Peter Westberg: Aurora Beskyddaren

Titel: Aurora Beskyddaren
Författare: Peter Westberg
Sidantal: 313
Förlag: Joelsgården Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

När solen lyser som starkast mitt ute på Baltiska havet kan vattnet skina lika blått som kronbladen på en blåklint och lika klart som renaste glas.

Vattnets hemlighetsfulla mörker döljer undervattensriken på de allra djupaste och mest svåråtkomliga platserna. Sedan eoner bor där varelser vilka endast en handfull ovanjordingar har skådat och sedan överlevt för att kunna berätta.

Nyinflyttade till Gotland från Norra Morsjön i Fagersta får Kaj Lorén en dag kontakt med en av de mystiska havsnymferna under ytan. Då förändras båda deras liv.

Mina tankar:

Detta är författaren Peter Westbergs andra bok, den första heter Europa Pandemus. Hans debutbok var en fartfylld och nervpirrande zombiebok, i denna så håller sig han sig fortfarande i fantastikens spår men ändrar stilen och tempot.

Handlingen har sin början vid första världskriget. Vi möter en fiskare, Kaj Lorén, som får syner om mystiska varelser under vattnet. Varelser som lever i skymundan från ovanjordingarna, det vill säga vi människor, och har alltid gjort så. Men saker håller på och ändras med världen ovan ytan, kriget påverkar även varelserna under ytan.

Samtidigt får vi lära känna de mystiska varelserna under vattenytan och deras värld. De är havsnymfer. En av dessa havsnymfer vid namn Lava får en mental kontakt med fiskaren Kaj Lorén. När vissa händelser i världen ovanför får biverkningar även hos havsnymferna så kommer det sig att Kaj Lorén räddar en nymf och för henne till en sjö i sin födelseort.

När Kaj och havsnymfen kommer till sjön så börjar det hända saker där, personer försvinner. De andra invånarna i det lilla samhället börjar misstänka att Kaj inte har, som han säger, planterat in laxöring i sjön utan något helt annat, något farligt och ondskefullt.

Det är svårt att exakt säga vad detta är för bok när det kommer till genre, man vill ju ofta kunna sätta saker i ett specifikt fack. Men ibland går det inte och detta är en av dessa gånger, men det gör inget, för det passar denna handling perfekt. Vi har spänning med personer som gör onda saker, vi har mystik i form av havsnymfer, vi har även en slags kärleksförklaring och växa upp-historia, allt detta under fantastikens vingar.

Vi finner en slags fader och dotter-relation mellan Kaj och havsnymfen som han räddar och tar med sig till sjön. Han ser hela bilden och förstår nymfen, men deras liv och relation hotas av att andra går på rykten och har en inskränkt syn.

Jag gillade hela boken, speciellt så gillade jag bitarna där nymfen upptäcker den nya världen på egen hand. Allt är nytt för henne och hon förstår inte allt. Författaren har verkligen fått till det hur en varelse upplever helt okända saker som för oss är självklara, hon ser sakerna ur hennes sätt att leva.

Språket är riktigt behagligt och suger in en i handlingen. Likt författarens debutbok så lyckas han verkligen att få till de olika karaktärerna på ett riktigt bra sätt. Jag tycker att han med endast några meningar bygger upp en karaktär, även de mindre älskvärda, på ett sätt att man får en tydlig bild om vilka de är.

Jag ser denna bok och även författarens debutbok som en riktigt lovande start på ett författarskap som jag gärna vill fortsätta att följa. Han visar att han kan behärska från nervpirrande och adrenalinpumpande spänning till mera finstämda berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Europa Pandemus

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 25 november 2020

Författarporträtt: Annah Nozlin

David Asplund, davidsfoto.se

Berätta lite kort om dig.

Jag bor i Borlänge, jobbar 70% som teknikkonsult och resten av tiden som författare. Efter ett kringflackande liv kan jag konstatera att jag nu bott 17 år på samma adress. Skönt!

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Intresset för fantastiken har alltid funnits, ända från barnsagor som liten, via Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter, till att jag läste Sagan om Ringen och Trollkarlen från Övärlden på mellanstadiet. Sedan har det bara fortsatt.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid skrivit, mer eller mindre, men det som blev min första bok började jag skriva på omkring 2008.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Alla fantastiska böcker som en läser inspirerar på olika sätt, det är svårt att peka ut någon särskild. Stödet från familj och vänner betyder väldigt mycket.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker, efter ett antal böcker, att det svåraste är att inte köra ner i samma hjulspår och upprepa sig. Hur beskriver man nyförälskelse eller för den delen förlust och sorg på ett nytt och ”fräscht” sätt för åttonde gången?

Hur ser din skrivprocess ut?

När jag tänkt ut början, slut och några hållpunkter på mitten så sätter jag mig ner och skriver den scen som jag brinner mest för i stunden, vilket inte alls behöver vara i kronologisk ordning.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det har sett olika ut genom åren. Nuförtiden har jag mina skrivaronsdagar, sedan tycker familjen om att spela onlinespel, så vissa kvällar sitter vi vid varsin dator allihopa.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är inte speciellt hemlig av mig, men jag är stolt över mina kamsportsmeriter även om jag inte är aktiv längre, vilka består av andra graden svart bälte i Aikido (nidan), brunt i Ju-Jutsu, blått i Tae Kwon Do och Kyokushinkai Karate. Jag har även suttit i styrelser för att driva olika kampsportsklubbar.

Som ung var jag en riktig friluftsmänniska och med i Friluftsfrämjandes ungdomsgrupp Tre Vildmarksmål (TVM), sjöng i musikskolans kör och spelade piano. Har även dansat en del, så som bugg, jitter-bugg och träffade min man på en danskurs i salsa.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Kvinnliga och manliga karaktärer som får vara både starka och svaga, duktiga, kompetenta, naiva, arga, glada, ledsna och mänskliga helt enkelt. Något som jag tänkte när jag var i skolåldern var ”tänk vad häftigt att få vara med i ett fantasyäventyr … men tänk vad jobbigt om jag fick mens under en lång resa, det skulle bli jättejobbigt …” När jag skriver har jag inte med varje månadsblödning som mina kvinnliga karaktärer genomlever, det skulle bli tjatigt, men ibland när det påverkar berättelsen. Jag tycker även att miljöfrågor är viktiga och framför allt hanteringen av ändliga resurser (Den enda staden) och skogens betydelse (Ekens dotter/En av de sista).

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag startade ett aktiebolag med hjälp av min familj för att kunna ge ut mina egna böcker och på grund av det lärt mig bokföringsprogram, InDesign och en massa annat. Efter årsskiftet 20/21 kommer jag ta över hela utgivningen av de böcker som ingår i medeltidssviten, för att hålla böckerna i de serierna samlade.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Det blir en samlingsvolym av mina två första böcker, så som jag tänkt mig dem från början, vilket innebär att medeltidsfantasyn ”En av de sista” och ”Splittrade skärvor” kommer att ges ut som en volym och heta ”Ekens dotter”. En fortsättning på magisk realism-romanen ”Återfunnen” ligger också i röret. Sedan har jag kommit ganska långt på ett historiskt manus med inslag av religion och folktro. Snart ska jag också på allvar ta tag i fortsättningen med nästa generation efter ”Miras saga”, där ”Den enda staden” slank emellan.

Vill man följa det jag gör så finns jag både på Facebook och Instagram, för specifika händelser och för att läsa mer om böckerna se hemsidan www.nozlin.se.

[Bibliografi]

En av de sista (2011), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Splittrade skärvor (2012), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Skugga över månen (2014), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Det nästan döda trädet (2016), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Eldens mörker (2018), Fantasy, utgiven på Seraf förlag
Återfunnen (2019), Magisk realism, utgiven på Seraf förlag
Utanför ljuset, novell (2019), Fantasy, utgiven på Seraf förlag
Den enda staden (2020), Fantasy, utgiven på eget förlag Annah Nozlin AB

Medverkan i antologi Höstglöd med novellen Bumble-AI (2020), Romantisk dystopi, utgiven på Seraf förlag

tisdag 24 november 2020

Susanne Schemper: Osynlig Närvaro

Titel: Osynlig Närvaro
Författare: Susanne Schemper
Sidantal: 238
Förlag: Bokförlaget SOL

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Petrus är en udda enstöring som lever ett ensamt och förutsägbart liv, men vardagen förändras i takt med att han blir mer och mer besatt av arbetskamraten Martina. När Petrus kommer till insikt om att han är osynlig för henne sätts hans känslor i spinn på ett sätt han aldrig tidigare upplevt. I förödmjukelsen och besvikelsen växer tankar på hämnd och han närmar sig Martina på ett sätt som påverkar henne mer än han inser.

Martina är snygg, säker och framgångsrik, men inte särskilt omtyckt. Hon ser främst till sina egna behov och bryr sig inte om arbetskamraterna om inte hon kan ha nytta av dem. Men sakta börjar allt förändras. En incident på jobbet får henne ur balans och hon börjar misstänka att någon bevakar henne, gör intrång i hennes liv. Först tror hon att hon inbillar sig, men känslan blir mer och mer verklig. Hon har ingen aning om vem det är och när hon låter rädslan ta över förändras hennes tillvaro snabbt.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författaren Susanne Schempers debutroman, denna kom 2018 men innan dess så har hon skrivit ett antal noveller. Det är en psykologisk spänningsroman.

Boken börjar lite lugnt med att vi blir presenterade för huvudkaraktären Martina, som kanske inte direkt är en sympatisk person. Hon sätter sig själv i centrum och visar sig snabbt att hon kanske inte direkt bryr sig om vad andra tycker och tänker. Hon är dock inte helt osympatisk så hon har sina sidor som gör att man känner för henne.

Vi blir även presenterade för Petrus, en man som inte verkar göra mycket väsen av sig och jobbar som vaktmästare på det företag som Martina jobbar på. Han jobbar för det mesta i det dolda och andra lägger inte märke till honom. Det passar honom perfekt då han vill hålla sig för sig själv och inte bli störd av andra. Men så blir han förälskad i Martina och han vill nu att hon skall lägga märke till honom.

Först så målas det upp som en obesvarad kärlekshistoria för Petrus. Han börjar planera så att hon skall lägga märke till honom, men det går inte precis som han tänker sig. Detta bakslag gör att han blir ännu mera besatt av Martina, det blir en besatthet blandad av både åtrå och hat. Han får även ett begär av att hämnas då han känner sig förorättad.

Handlingen är uppbyggd så att vi får följa en av dessa karaktärer sedan får vi se samma handling men ur den andres karaktärs vinkel. Detta upplägg gillade jag. Vi får uppleva en karaktär, Petrus, som blir mer och mer besatt, det som först såg ut som obesvarad kärlek utvecklar sig snart till en psykologisk katt och rått-lek på han börjar spionera på henne.

Sedan har vi Martina som känner sig förföljd men hon vet inte om det är något hon inbillar sig eller om det är på riktigt. Vi får se en person som sakta men säkert håller på att bryta ihop mentalt. Jag tyckte att dessa två karaktärer och deras utveckling under resan gång är riktigt bra gjort. Vi känner av både besattheten från Petrus håll och Martina osäkerhet om hon kan lita på sina egna sinnen.

Det är ett lättsamt och målande språk att ta till sig, det och handlingen som flyter på riktigt gör att boken blir riktigt spännande och snabbläst. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en thriller som tar upp ämnen som besatthet och att utsatthet samt går på djupet när det kommer till karaktärsuppbyggnad.

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 23 november 2020

Frida Windelhed: Rött Universum

Titel:
Rött Universum
Författare: Frida Windelhed
Sidantal: 167
Förlag: Swedish Zombie

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Ännu en tryckande het, klibbig sommar i Stockholm. Svetten som rinner på huden känns som krypande insekter. Skogarna brinner, blodet kokar och en våldsam klimax verkar närma sig. Här förändras Siris liv när hon möter mystiska Iris och den karismatiska skräckförfattaren Bönsyrsan. De introducerar henne för en grupp främlingar, alla med någonting fasanfullt gemensamt, de har alla blivit utsatta för fruktansvärda brott, och de har besökts av samma mäktiga gudom: Hämnden själv. Medan värmen stiger och galenskapen växer börjar gruppen dyrka Hämnden, och tillsammans är de beredda att offra allt de har kvar för att uppfylla sin mörkaste begär. Ingen åtgärd är för extrem, ingen för våldsam.

Mina tankar:

Detta är författaren Frida Windelheds debutbok, det är en skräckroman från förlaget Swedish Zombies nya satsning Den Nya Skräcken, som kommer bli en serie av böcker som består av kortare skräckromaner.

Skulle jag försöka att sammanfatta denna på något kortfattat sätt så skulle jag säga att det är en febrig och surrealistisk resa rakt in i sinnets mörkaste platser.

När jag läste denna bok så kom jag att känna samma känsla som när man ser en David Lynch-film. Det känns som att allt står ett steg bredvid verkligheten och det normala samt förklarbara. Det ligger en hinna eller en dimma över hela handlingen, lite som man befinner sig i en dröm och kan inte vakna upp.

Nu menar jag absolut inget negativt med att handlingen befinner sig i en dimma, för jag tror att det är precis det författaren vill få läsaren att känna. Man känner av stämningen i handlingen, något står inte rätt till, men man kan inte direkt få ett grepp om det, man ser inte hela bilden utan upplever den tillsammans med huvudkaraktären Siri, och det är en person som inte direkt mår bra psykiskt. Hon försöker greppa om något som känns vettigt i hennes ögon, hon hittar Bönsyrsan, en udda och karismatisk person, och en grupp människor som är likt Siri lika förlorade i sinnet.

Språket är trollbindande och lite av det poetiska hållet. Tycker att när det kommer till språket och handlingen så känner man att författaren inte sparar på något utan vågar gå hela vägen, man riktigt känner av det febriga och kaotiska i handlingen.

Jag gillar att man under resans gång inte vet vad som verkligen pågår. Händer verkligen allt? Eller är en del av handlingen bara fantasier i karaktärernas huvuden? En masspsykos? När vi kommer till resans slut så får vi som läsare kanske en klarare bild, men ändå kanske fortfarande lite svävande.

Så vill man ha en skräck som vågar ta ut svängarna en del så skall man absolut kolla upp denna bok. Skall bli intressant att se hur de andra böckerna i denna serie kommer att bli, de kommer vara skrivna av olika författare. Kul om de även representerar olika stilar inom skräcken.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 22 november 2020

Författarporträtt: Li Ekman


Berätta lite kort om dig.


Jag är född och uppvuxen på den magiska ön Gotland, så jag är från födseln omgärdad av magi och mystik.

I tonåren tyckte jag att det var ett Alcatraz, men efter flera vändor utomlands, arbete i Australien och studier i Peru, har jag insett att det inte finns något bättre ställe att bo på. Jag har arbetat inom många olika yrken, bland annat inom teatern och på radion, men just nu jobbar jag för utlandsenheten på Försäkringskassan.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det var utan tvekan J.R.R Tolkien som fick upp mina ögon för fantasy. Jag spenderade ett helt sommarlov på mellanstadiet med att plöja alla delarna i Sagan om Ringen. Sagor och det övernaturliga är något jag alltid dragits till.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag skrev mycket när jag var liten, men gled över till teatern som berättarform i många år innan jag återigen började skriva efter att jag tagit examen från universitetet. Då började jag på allvar att arbeta fram hela manus.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Självklart har ju J.R.R Tolkien en given plats, men även Stephen King, Edgar Allan Poe, Ursula K. Le Guin och Joyce Carol Oates har inspirerat och fortsatt att inspirera mig i mitt eget skrivande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det svåraste är miljöbeskrivningar tycker jag just för att det lätt blir lite klichéartade formuleringar. Det roligaste är dialogerna, när karaktärerna får interagera med varandra och reagera på det som sägs. Om det är ett bra skrivpass med flow känner jag mig som regissören som milt föser mina skådespelare i rätt riktning.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har tagit mig flera år att utforma min egen process och nu tycker jag att jag har hittat ett vinnande koncept. Först behöver jag tänka och fundera över berättelsen och karaktärerna, det tar oftast flera månader. Sedan skriver jag ett kort synopsis, helst bara ett par sidor. Efter det bryter jag ner det i kapitel. Sedan är det bara att skriva utan att tänka på om det blir bra eller inte. När jag väl har ett råmanus börjar redigeringen och arbetet med att stryka, lägga till och omformulera. Där lägger jag den mesta tiden.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag sätter upp delmål och brukar räkna ord. Skrivande är abstrakt så det är bra med konkreta mål att arbeta mot. Jag brukar skriva runt 2.000 ord per pass och det brukar bli 3-4 pass i veckan beroende på hur mitt liv annars ser ut.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag älskar att dansa, framförallt salsa, bachata och magdans.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag försöker alltid att lyfta fram kvinnorna på ett eller annat vis.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag ringde till Clarion Hotell Visby och fick receptionisten att gå in i matsalen och berätta vilka färger det var på tapeten. Det är väl det värsta hittills, men det kommer nog värre saker så småningom, vänta bara!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver på den sista delen i min fantasytrilogi Berättelsen om Inigo Jones samt en novell till ett hemligt projekt.

[Bibliografi]

Blodsten - Berättelsen om Inigo Jones del 1 (Everlasting Publisher, 2019)
Rådare - Berättelsen om Inigo Jones del 2 (Everlasting Publisher, 2020)

lördag 21 november 2020

Tobias Söderlund: Ljusklotets Mysterium

Titel: Ljusklotets Mysterium
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 277
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Vanessa är pirrig inför nyårsresan till Gotland med Abbe och Martin. Stället de ska bo på sägs nämligen vara hemsökt. Trots varningarna hon fått tar hon med sig kameran, den som kan filma spöken. Kanske kan hon fånga ett på film igen och bli Youtube-kändis på riktigt!

Men resan blir läskig på ett helt annat sätt än väntat. Under en utflykt till Martebo dyker ett stort ljusklot upp. Och när det försvinner är en ur sällskapet borta. Ingen förstår någonting, men kameran har snappat upp det som alla andra missat…

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Tobias Söderlunds skräckserie som riktar sig i första hand till ungdomar i åldern 9-12, men kan absolut läsas av äldre. Den första heter Prästgårdens Hemlighet.

Den är rätt så fristående från den första boken men jag rekommenderar ändå att man läser den först för att få ut det mesta av den röda tråden i serien. Vi kastas rätt in i handlingen i denna bok och jag tyckte det kändes som att författaren antagit att man har läst första boken, och det tycker med rätta, man skall alltid starta från början.

I den första boken blev vi presenterade för Vanessa och hennes kamera som hon då upptäcker att den kan fånga spöken när hon spelar in. Nu får vi lära känna Vanessa och hennes kompisar ännu mera, samt en del saker kommer att komma fram om kameran.

Jag tyckte att den första boken hade mera av scener som satte rysningar i en än vad denna hade, nu säger jag inte att denna saknar skräckmoment för det finns. Istället så fann jag att denna hade en djupare bakgrund när det kommer till spökena som förekommer i boken, vi får en djupare historia när det kommer till spökenas bakgrunder och deras liv. Detta gillade jag, för man vill gärna grotta ner sig i hur allt ligger till.

Första boken ser jag mera som en presentation av vad som komma skall, nu är det klart så nu kan man istället fokusera mera på att bygga upp det centrala i just denna del av berättelsen. Förutom spökena så mixar författaren bra in kärleksproblem i unga år, samt kompisgemenskapen och dess problem. Familjen kommer även in i ett hörn.

Språket är precis som i första boken riktigt bra. Det flyter på bra och både det och handlingen är på en nivå som gör att även äldre kan få ut mycket av boken. Jag gillar att även fast den riktar sig till ungdomar så väljer författaren att ha en ton i språket och handlingen som är lite mera vuxen samt att det inte är överförklarad jargong, man litar helt enkelt på att de som läser den förstår och kan tänka och tolka själva.

Jag tycker att i denna bok så får karaktärerna, speciellt huvudkaraktären Vanessa, växa till sig när det kommer till karaktärsuppbyggnad och visar ett djup. Att man känner något för och även förstår vad karaktärerna känner och tycker är viktigt för att man skall knyta an till dem, och det tycker jag absolut författaren klarar av riktigt bra.

Så slutresultatet blir en spännande fortsättning och en riktigt bra bok till bokslukare som vill ha ett skräckfyllt äventyr. Ser fram emot att läsa avslutningen, Slottsruinens Förbannelse, som precis har kommit ut. Ser även fram emot att se vad Tobias Söderlund har för planer i framtiden när det kommer till böcker, han har sagt att han arbetar på en vuxenskräck och när man ser på dessa böcker så ser det lovande ut.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 20 november 2020

Eva Holmquist: Attentat Mot Kreomen

Titel: Attentat Mot Kreomen
Författare: Eva Holmquist
Sidantal: 31
Förlag: Ordspira Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Förhandlingarna mellan Jorden och Keromen hotas. Rymdskeppet Tumanako har anlänt till den inledande banketten. Dani och hennes vänner blir i sista stund inbjuden. De måste ta reda på vilka som vill förhindra fredsavtalet – och stoppa dem!

Mina tankar:

Detta är en av fem noveller som författaren Eva Holmquist i år gett ut som singelnoveller. De finns tillgängliga som e-noveller samt även en begränsad tillgång i fysisk format, då endast på förlagets hemsida och när förlaget befinner sig på mässor och liknande tillställningar.

Detta är den tredje novellen om rymdskeppet Tumanako och dess besättning. Den har tidigare varit utgiven i antologin Bortom Portalen 2. De tidigare novellerna i serien heter Danis Jul och Permission På Norta.

Varje novell i denna serie är fristående, men ju fler man läser ju bättre lär man känna de återkommande karaktärerna, samt det universum som de utspelar sig i.

Alla noveller är science fiction men sedan så skiljer sig de lite åt från varandra. De tar upp teman och har även lite olika stilar. Denna är lite av en deckare där besättningen från Tumanako befinner sig mitt uppe i en förhandling och ett mordförsök kan komma att stoppa alla försök till en fredlig lösning. De försöker lösa hur allt ligger till innan tiden rinner ut, vilket då kan komma att leda till krig.

Det är en spännande berättelse som målas upp i denna novell, på bara några sidor så får vi bilden klar för oss. Vi förstår att det är en viktig och avgörande punkt som förhandlingarna har kommit till men någon vill förstöra allt.

Det är en välskriven berättelse och jag gillar detta universum som Eva Holmquist bygger upp med dessa noveller. Jag skulle gärna se en längre berättelse som utforskade universum ännu djupare, med dessa noveller så får man utforska i små portioner, vilket är trevligt, men ibland vill man ha en större portion.

Ser fram emot att läsa mer om Tumanako och dess besättning i fler noveller och håller tummarna på att man kanske i framtiden får se en längre berättelse.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Attentatet I Gallus (Gallus #1)
Gallus Brinner (Gallus #2)
Ur Askan Av Gallus (Gallus #3)
Godmorgon Segrare
Danis Jul (Tumanako #1)
Permission På Norta (Tumanako #2)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 19 november 2020

Författarporträtt: Linn Åslund

Foto: Caroline Tibell

Berätta lite kort om dig.

Debuterade 2018 på Rabén&Sjögren med trilogin om Ester Tagg. Barnboksförfattare som skriver steampunk och äventyr för barn och fäktas på fritiden.

När och vad väcktes ditt intresse för fantastiken?

Samtidigt som jag upptäckte böckernas värld kanske? Fantastik är ju bara en av många grenar på ett maffigt litteraturträd.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag var sex år när jag insåg att författare var ett yrke man kunde ha. Sedan dess har jag plitat ner historier. Berättelser har jag hittat på sedan jag var yngre än så. När börjar man fantisera? Jag vet inte. Inspiration har jag fått av mycket och många längs vägen.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Min sambo som stöttar mig på alla sätt. Både rent praktiskt med läsning och allmän bollning. Som ser till att det funnits tid när vi båda var anställda och barnen var små och som är allmänt peppig, smart och praktiskt lagd. Jag inspireras av många av mina kollegor; smarta och duktiga barnboksförfattare. Philip Pullman är någon jag ser upp till på många sätt. Mina närmaste vänner.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Synopsis är svårast. Vet oftast några hållpunkter i berättelsen, och vart jag ska, men inte vägen dit förrän jag skrivit.

Roligast och lättast är ju det som jag brukar kalla ”shitty first draft”. Det vill säga första, rangliga utkastet när jag bara är förälskad i mig själv för att jag är så smart och rolig och alla idéer är bra. Sen kommer jag ner på jorden rätt rejält.

Hur ser din skrivprocess ut?

Den är lite rörig. Jag börjar oftast med en bild i huvudet som jag inte kan släppa och sen skriver jag för att svara på alla frågor som bilden i huvudet skapar. Och sen går det omlott med att skriva, göra research, skriva igen, Skriva om tusen gånger. När jag kör fast lämnar jag datorn och skriver för hand och ställer frågor kring texten för att komma loss.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver för det mesta på klassisk kontorstid, när barnen är på skolan. Undviker kvällsjobb och helgjobb så gott jag kan. Som författare behöver jag tid att fylla på idéförrådet.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Hur mycket research jag faktiskt gör som inspiration. Inför mina böcker om Ester Tagg läste jag massor om verklighetens pirater. Älskar research!

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Att det ska finnas plats för alla barn. Det blir bättre inom barnboksvärlden men fortfarande så finns det massor att göra. Tillsammans med Rebecka Helmersson, som illustrerat mina böcker om Ester Tagg och även kommer illustrera nästa trilogi, så har jag och förlaget arbetat aktivt med att låta alla kroppar och alla typer av människor få plats även på bild. Det är ju så världen ser ut!

I min nästa trilogi har huvudpersonen akondroplasi. Hon hade det när hon dök upp i mitt huvud. Men det är inte en aktiv del av handlingen. Hon råkar bara ha det, ungefär som en karaktär kan ha mörkt hår eller uppnäsa.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Rent praktiskt har jag nog inte gjort något jätteudda, men jag hoppas ingen får för sig att kolla min sökhistorik för den är lite speciell om man inte förstår sammanhangen.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Nästa år kommer jag ut med en ny trilogi på Rabén&Sjögren, för åldersgruppen 6–9 år. Det blir äventyr, steampunk på gränsen till dieselpunk och modiga barn, så mycket kan jag säga.

[Bibliografi]

Ester Tagg och Den flygande holländaren - Ester Tagg del 1 (Rabén & Sjögren, 2018)
Ester Tagg och Sjöormens öga - Ester Tagg del 2 (Rabén & Sjögren, 2019)
Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet - Ester Tagg del 3 (Rabén & Sjögren, 2019)

måndag 16 november 2020

Eva Hagberg: Frodalia - Flora Och Kartstenen

Titel: Frodalia – Flora Och Kartstenen
Författare: Eva Hagberg
Sidantal: 187
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Flora är en tillbakadragen skoltjej som kämpar med att vara en god vän även när hon inte vågar stå upp mot de tuffare eleverna på skolan.

Av en slump hamnar Flora i en annan värld där hon möter varelser som hon aldrig har sett tidigare och som lever av magin som finns där.

Flora blir snabbt indragen i jakten på en speciell sten som kan användas för att resa mellan världarna. Hon måste skydda stenen så att den onda magikern Assar inte får tag i den samtidigt som hon måste rädda sina nya vänner.

Mina tankar:

Detta är en fantasybok som riktar sig i första hand till ungdomar i 9-12 års åldern, jag är inte säker men jag tror det är författaren Eva Hagbergs debut.

Vi möter flickan Flora som står inför svåra val i sitt liv. En kompis till henne är mobbad i skolan, skall hon våga säga till lärarna och själv riskera att bli utsatt för mobbing. Hon vill så gärna göra rätt men vill inte utsätta sig själv. Detta att sätta sig upp mot de som förtrycker andra samt att hjälpa de svagare är en stor röd tråd genom hela boken.

Innan Flora hinner bestämma sig för vad hon skall göra så finner hon sig helt plötsligt i en annan värld, en magisk värld full med varelser som hon inte trodde existerade i verkligheten utan bara i sagor. Hon kastas snabbt in i ett äventyr som kommer att sätta hennes mod på prov, under resan gång så får hon se hur stark hon verkligen är. I detta äventyr så återkommer den röda tråden om förtryck och hjälpa de svagare.

Det är ett lättsamt språk att ta till sig då den riktar sig till ungdomar, jag ser att denna är en bra bok för de som inte är så vana läsare. Det är en fartfylld handling och ett äventyr med stor berättarglädje som gör att man gärna vill fortsätta att läsa för att ta reda på vad som kommer att hända.

Det är ingen komplicerad handling utan den är rätt på och har inte många sidospår, ändå känns den genomarbetad och har ett djup och en bra grund att stå på. Denna andra värld som vi möter känns bra uppbyggd, den känns som en klassisk fantasyvärld färgad med sagoväsen.

Slutsumman blir att detta är en fin och spännande ungdomsbok med ett budskap som är viktigt i denna ålder, för jag tror att det är då som vi formas till vad vi kommer att bli när vi blir äldre, och ju mer mobbing och förtryck som vi kan motarbeta desto bättre. Boken har ett avslut, men den bygger även upp till möjligheter till en fortsättning.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se