Helena Dahlgren: Döda drömmars ö

Titel: Döda drömmars ö
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 204
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Molly har aldrig känt sig hemma någonstans, men när hon kommer till Svalö hoppas hon äntligen få det sammanhang hon drömt om så länge. Här får Molly och några andra ungdomar bo, skriva och umgås under ett par sommarlovsveckor. Och först är allt fantastiskt: Molly träffar nya kompisar, kommer igång med skrivandet och blir inspirerad av deras karismatiska lärare Cordelia Backe, vars historier hon vuxit upp med. Till och med Mollys kroniska sjukdom, som alltid har hållit henne tillbaka, verkar ha blivit bättre.

Men så börjar underliga saker hända. Först kommer drömmarna… och sedan kommer de döda.

Mina tankar:

Detta är en kortroman som riktar sig till åldersgruppen 12-15, men jag skulle säga att den har en potentiell mycket bredare grupp än denna.

Liksom jag så har författaren en stor kärlek till Stephen King, en författare vars böcker har betytt väldigt mycket i ens liv och speciellt uppväxt. Denna bok säger hon är ett kärleksbrev till just de berättelser som har format henne. Så det är just Stephen King, Twin Peaks och gamla gotiska berättelser som är den kraft och inspiration som har format denna bok.

När det kommer till Helenas böcker så har jag alltid funnit att hon har en otrolig förmåga att skapa stämning, oavsett vilken det är, för att inte tala om sina karaktärer och hur hon vårdar dem. Är det något som Stephen King är bra på så är det att ge en röst till sina karaktärer, varje person får sin unika röst, samt. Denna förmåga har även Helena och hon gör det på sitt eget sätt, även om hon har King i ryggen så kopierar hon inte.

Men denna bok är inte bara ett kärleksbrev till dessa berättelser och författare, nej det är även ett kärleksbrev till att skapa, att skriva. Att få leva ut sin kreativitet och fantasi, hitta inspiration och att våga ta ut svängarna. Det är inte en bok om hur man skriver, eller hur det går till utan det är mera essensen av att skriva. Hon fångar den på ett fint sätt.

Sedan kommer vi till det gotiska, nu blir det svårt att säga något utan att avslöja bitar av handlingen. Även om man troligen räknar ut vissa saker rätt så tidigt så vill inte jag vara den som förstör bitar av upplevelsen. Men kan säga att ja, hon fångar även detta på ett riktigt bra sätt. Hon gillar skräck och övernaturligt, men ibland så kanske det övernaturliga inte är så skrämmande. Precis som en del gotiska berättelser är.

Över lag så är boken en liten pärla som absolut fler borde upptäcka. Den är riktigt finstämd och nästan poetiskt på sitt sätt, delvis kanske sorgsen men ändå upplyftande. Jag tror att boken kan väcka tankar och även väcka känslan av att själv vilja skapa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)
Ond jul (Skräck på SoMe #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Ond jul

Titel: Ond jul
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 51
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

-Vem är du? viskade jag.
-Känner du inte igen mig? sa tomten.
När han öppnade munnen såg jag att hans tänder var alldeles svarta, som om de brunnit upp och blivit till kol.

Elias har alltid älskat julen. Men det var innan hans pappa dog när stugan brann ner. Innan hans mamma svarade på en annons på Facebook. Och innan den riktiga tomten kom hem till dem.

Efter det vill Elias aldrig fira jul igen…

Mina tankar:

Detta är en del i serien Skräck på SoMe, som är en serie korta berättelser som är skriva på ett lättläst sätt. Det betyder att den riktar sig till personer som av olika anledningar har svårt att läsa. Dessa böcker använder ett enklare språk och handlingen är mera rak på sak och gör inga direkta större utsvävningar när det kommer till sidoberättelser. Även persongalleriet hålls minimalt för att göra det enklare.

Som man hör på serienamnet så är det skäck som står i fokus, något som författaren brinner verkligen för i alla dess former. Här har hon valt att rikta sig till den yngre publiken, vilket är trevligt för det är aldrig för tidigt att börja lära sig att älska skräck. Men bli inte allt för lurad för att den riktar sig till yngre, det kan finnas bitar som även en mera vuxen publik kan komma att rysa åt.

Just i denna bok så har hon riktat in sig på julen och tomten, men det är inte kanske det sockersöta tomten som tror sig mötas här. Jag misstänker lite att hon har tagit efter av de lite mera gamla traditionerna när det kommer till tomten, eller mera sagt hustomten, mixat ihop den med den röda snälla tomten som kommer med klappar och kryddat allt med skräck.

Även om berättelsen är kort så tycker jag att hon hinner få med en hel del i berättelsen, det är inte bara skräck utan även andra ämnen som tas upp. Dödsfall och sorgearbete, samtidigt om svårigheter i just högtider när det kommer till detta, här kanske det blir extra svårt av vissa orsaker.

Sammanfattningsvis en härlig liten skräckberättelse som man kan dela med sina barn, om man ni vill att de skall lära sig skräck. Tror den ligger på en lagom nivå så den skall inte ge allt för många mardrömmar eller sömnlösa nätter. Eller så kan man bara läsa den själv om man vill ha en stunds avkopplande och lättsmält skräck.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Rösten från förr

Titel: Rösten från förr
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 49
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

Emmy vaknar på natten av ett otäckt röstmeddelande i mobilen. Det är något bekant med rösten, men Emmy kan inte komma på vem det är.

När fler meddelanden spelas upp börjar Emmy minnas. En flicka med flätor. Ett armband med rosa pärlor. Och så en bil som tutar, och bromsar som tjuter.

Vågar Emmy lyssna till rösten från förr?

Mina tankar:

Detta är den sjätte boken i serien Skräck på SoMe, en serie som består av fristående och lättlästa skräckberättelser som riktar sig till barn i åldersgruppen 9-12.

Förlaget Nypon, som boken är utgiven på, ger ut lättlästa böcker, det vill säga böcker som riktar sig till personer som av olika anledningar har lässvårigheter. Dessa böcker är upplagda på det sättet att det inte är så långa, att handlingen inte har allt för många karaktärer att hålla reda på, likaså så är själva handlingen rätt så rak, den sprider sig inte i olika händelseförlopp och olika personers synvinklar.

Helena Dahlgren är en som har en stark förkärlek till skräck och även om denna serie är riktad till barn så finns det absolut något i dessa berättelser som även en äldre åldersgrupp kan känna att de kan få ut något av den.

Just denna bok är nog den minst skrämmande som jag läst i denna serie. Men för det så saknas inte det någon stämning av kuslighet och osäkerhet i handlingen. Har man som jag en hjärna som är matad med skräck sedan barnsben så börjar ens egen fantasi att börja fundera på hur allt ligger till, och då tänker man de mest skrämmande som går, innan man får svaren.

Även om det är en kort berättelse och den är skriven på ett lättläst sätt så känner jag att Helena lyckas på med ett djup och något tänkvärt i handlingen. Hon lyckas förmedla något även i detta lite enklare utförande, vilket är trevligt och visar att man inte alltid behöver krångla till det för att ha en poäng.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en lite skrämmande berättelse, är lättläst och har något att säga.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: De väntar på mig

Titel: De väntar på mig
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 25
Förlag: Nypon Förlag

Baksidestext:

Varför är jag inte med på några bilder?

Kasper älskar att titta i familjens fotoalbum på Facebook. Semestern i Spanien, påsklovet i Åre och den regniga campingsemestern.

När han tittar på bilderna minns han allt så tydligt: hur det doftade, hur det kändes. Men varför är han inte med på bilderna? Han var ju där, han vet att han var där!

Och varför är hans rum så kallt om natten?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien Skräck på SoMe. Den är utgiven av Nypon förlag som arbetar med att ge ut lättläst litteratur, alltså text som är skriven så att personer med lässvårigheter skall kunna ta till sig texten.

Just denna serie riktar sig till ungdomar i åldern 9-12, men jag anser att berättelserna fungerar uppåt i åldrarna, även för vuxna. Berättelserna är på bara några sidor, 20-30, och med stor stil.

Man hör på titeln på serien att det är skräck som är i centrum och det utspelar sig på något sätt med SoMe, sociala media.

Just denna handlar om en pojke som sitter och tittar på fotoalbum på Facebook. Hans minns alla ögonblick som bilderna har fångat men av någon anledning så är han inte med på enda bild. Varför?

Här har vi en smärtsam och fin berättelse, Helena Dahlgren visar vilken fantastisk författare hon är. Att i lättläst format lyckas med att fånga ett djup och en stämning på dessa få sidor är det nog få som klarar av. Även om hon har en kärlek till skräck så är denna inte direkt skräck, jag anade hur det låg till, vilket nog många kommer att göra när man läser den. Men det gör ingenting, när den ändå lyckas med att gripa tag i en och känna något, ja då är det bra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa en finstämd berättelse med övernaturliga drag. Perfekt för den som har svårigheter att läsa men ändå vill göra det själv. Som van läsare så kände jag ändå att jag fick ut något av att läsa berättelsen så jag rekommenderar den till alla som har en förkärlek till det övernaturliga.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Bleke Karl

Titel: Bleke Karl
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 35
Förlag: Nypon Förlag

Baksidestext:

Ska jag visa dig det läskigaste som finns?

Linnea och Bella träffas som vanligt efter skolan. De sitter på Linneas rum och ser på otäcka klipp på YouTube.

Till slut blir det som i en spökhistoria. Ett läskigt klipp blir verklighet och det händer något riktigt hemskt.

Inget blir sig likt efter det.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Skräck på SoMe. Den är utgiven av Nypon Förlag som ger ut lättlästa böcker för både barn och vuxna som av någon anledning har svårt att läsa. Just denna serie riktar sig till barn i åldern 9-12.

Varje bok i serien tar upp någon trend på sociala media och så blir det något skrämmande som händer. I denna så är filmklipp på YouTube som står i fokus. Två tjejer tittar på en film som riktigt kuslig, och den ena har hört att om man ser filmklippet tre gånger så händer det något.

Då det är en bok skriven i lättläst-format så håller sig handlingen rätt så rakt och sprider inte ut sig i sidospår, samt så håller den sig minimal med karaktärer att hålla koll på. Språket är enkelt och även det är rätt så rakt på utan att sväva ut i allt för många beskrivningar.

Trots detta så tycker jag att författaren får till en bra stämning i den lilla berättelsen. Med väl valda ord så bygger hon upp en egen myt i form av Bleke Karl. På dessa få sidor, som boken består av, får hon med känslor av skräck och sorg.

Även om boken skall rikta sig till barn så känner jag att även som vuxen så dras man med i handlingen. Jag hade gärna sett en version av denna som var längre och mera beskrivande, samt att den fortsatte efter sista sidan. Kände att det fanns något här som jag ville fördjupa mig i.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en ryslig berättelse som ligger i tiden med allt som händer på nätet. Då den är skriven som lättläst så kan även nybörjare läsa denna. Bara lite varning att om man är lättskrämd så kanske inte dessa böcker är så bra, även om denna inte beskrev något så direkt.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Dödlig dans

Titel: Dödlig dans
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 44
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

Nu var de så nära att jag kunde känna en frän stank av svett.

Kommer jag att dö nu? Kommer de att ta mig?

Så vände de om och dansade bort mot den gamla galgbacken.

Livia har firat halloween med Saga sedan de var små. Men nu har Saga nya kompisar. De är besatta av Tiktok.

Livia ser hur de dansar en märklig, ålande dans till musik som bara de kan höra. Vad ä det som får dem att dansa tills fötterna blöder?

Tänk om de inte kan sluta dansa?

Tänk om de dansar tills de dör…

Mina tankar:

Detta är en bok i lättläst format som ingår i en skräckserie, som riktar sig huvudsakligen till ungdomar, som tar upp olika teman när det kommer till sociala media. Varje bok är fristående.

Jag tror nästan ingen har missat detta fenomen som sprider sig över nätet bland de olika sociala media där människor lägger ut korta filmsnuttar där de dansar. Tiktok är ledande bland detta, men även på andra plattformar förekommer detta.

Detta har skräckförfattaren, eller om man till och skall kalla henne för skräckdrottningen, tagit fasta på i denna berättelse. Och då det är skräck och man har bekantat sig med hennes andra verk så vet man att hon har en livlig fantasi och gillar att köra ”tänk om” med en skräcktvist.

Här möter sociala media med någon slags hypnos-liknande fenomen, som om inte internet i sig själv är hypnotisk när det kommer till tidsslukare, som gör människor besatta eller rättare sagt trollbundna. De hamnar i nästan något zombieliknande tillvaro.

Jag nämnde att boken är i lättläst format och det betyder att den är skriven så att de med lässvårigheter skall kunna ta sig till den. Lite kortfattat betyder det till exempel att handlingen inte flyter ut i sidospår, den håller sig strikt till den centrala handlingen. Även så är det inte många olika karaktärer att hålla reda på. Sist så är det även så att språket är lite enklare.

Men även om det är en lättläst bok så betyder det inte att själva handlingen saknar djup och inte har något att berätta. Det är lite av en konst att på detta lite enklare sätt få till en berättelse som fångar läsaren, bjuder den på en resa samtidigt som den kanske återspeglar samhället på ett sätt som gör att man som läsare kan tänka efter hur det verkligen står till i vår vardag. Just detta klarar Helena Dahlgren verkligen av med sina små skräckböcker, vilket detta är den tredje som jag läst.

Jag som en inbiten skräckfantast när det kommer till dess olika former njuter av att läsa dessa små pärlor. Jag lever mig lätt in i dessa och skulle lätt kunna se att man gjorde en tv-serie av dessa i stil med Twilight Zone. Hade varit kul med en satsning på detta och då rikta sig till barn som dessa böcker gör men ändå våga skrämma. Det är aldrig för tidigt att ta till sig skräckens underbara känsla.

Jag rekommenderar denna till alla som av någon anledning har svårt att läsa vanliga böcker men ändå vill ha en ryslig berättelse att läsa själv. Till även de som gillar skräck i alla dess former så rekommenderar jag denna som en liten avkoppling för stunden då en van läsare kommer att ta sig igenom boken rätt så snabbt.

Jag har några till att läsa i denna serie och vet även att författaren skriver på nya. Ser fram emot att njuta och rysa av dessa böcker också.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Flickan med det röda håret

Titel: Flickan med det röda håret
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 72
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

Vad fan är det här för något?
Är det här ett skämt eller?
Jag ska anmäla dig.
U sick fuck.
Jag tror att jag set den filmen. Alla är döda, det är det som är twisten.

Frans och hans mamma flyttar till ett litet rött hus i Norrland. Här finns inget som påminner om pappa som blev sjuk och dog.

Men snart börjar Frans drömma otäcka drömmar. Har de med flickan med det röda håret att göra?

Och varför får han så konstiga notiser på Snap?

Mina tankar:

Detta är en bok i serien Skräck på SoMe. Detta är den fjärde boken i ordningen och författaren har precis kommit ut med den sjätte boken.

Alla böckerna i serien är fristående, de har det gemensamma att det är skräck och att ämnena på något sätt rör det sociala media som konstant flödar runt oss nu i tid och otid. Dessa vanor som vi fått har författaren tagit och lagt till en tvist med skräck.

En annan sak med böckerna är att de är skrivna på ett sätt som kallas lättläst. Det betyder att böckernas utformning när det kommer till det språkliga riktar sig först och främst till de som av någon anledning har svårt att läsa, som till exempel om det är att man inte behärskar det svenska språket till fulla eller att man har koncentrationssvårigheter när det kommer till att läsa.

En lite grovdragen förklaring till lättlästa böcker är att de inte är så långa, man skulle kunna se denna som mera en novell är en roman. Historien som utspelar sig i boken är linjär, alltså hoppar inte fram och tillbaka i tiden och antalet karaktärer att hålla koll på är nere till det minimala. Samtidigt så går inte handlingen ut i många sidospår, den håller sig till huvudtråden.

Vi har här en kille, i tonåren, som har förlorat sin pappa. Han och hans mamma flyttar till Norrland för att starta om. Han har alltid varit lite utanför det sociala när det kommer till vänner, när han en dag är vid en sjö nära deras hur så möter han en flicka, något verkar lite udda med henne men han kan inte sätta fingret på det. De möts vid sjön några gånger. En dag när han kommer till en öde stuga går han in i den och tar några foton som han lägger ut på Snapchat, det är då allt börjar ändra sig.

Helena har fått ihop en historia som är medryckande och både skrämmande och på ett sätt sorlig men ändå fin. Skall inte avslöja så mycket av handlingen, men på dessa få sidor som boken består av tycker jag att hon har lyckats med att på med mycket när det kommer till känslor till det skrämmande, både övernaturligt och livets gång.

Det är skräck men den kommer troligen inte få dig att bita på naglarna och rycka till av minsta ljud. Och det är just det med skräck, ibland är det inte meningen att man skall bli skrämd, ibland så skall man bara få rysa eller till och med mysa av det rysliga. Och ibland skall den bara ligga som grund för en bra historia.

Boken riktar sig huvudsakligen till barn i ålder 9-12, men jag som vuxen och älskare av skräck fann boken och dess historia medryckande och underhållande. Det enklare språket och den mera rakare handlingen gjorde att boken kändes som en bra avkoppling om man känner för en läsning som inte kräver allt för mycket koncentration av läsaren utan man vill bara fly bort från verkligheten för stunden, låta tankarna få rinna fritt.

Så jag rekommenderar den till först och främst barn som dras till det mera rysliga, men även till vuxna som vill ha just en lättsam men underhållande läsning. Jag har läst en bok tidigare i denna serie, men skall absolut läsa de återstående.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: En perfekt selfie

Titel: En perfekt selfie
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 47
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

@selfielove

Tror du att du kommer undan? Det tror inte jag…

Jag vet sanningen om dig, Nora.

Du är ingenting. Ingenting.

Noras nya telefon tar fantastiska selfies. När hon lägger ut dem på Insta får hon massor av likes. Men det är någon som vill få henne att känna att hon inte duger. Och en dag ser Nora en skugga, ett ansikte på sina bilder.

Vem är det?

Mina tankar:

Detta är en skräckberättelse som riktar sig åt barn i åldersgruppen 9-12. Boken är skriven i lättläst format, det vill säga att den fungerar för de som av någon anledning har lässvårigheter.

Med lättläst format så betyder det att handlingen ofta är enkel i sitt utformande. Den svävar inte ut i många trådar, utan håller sig till huvudspåret. När det kommer till antalet karaktärer så är detta nere på det minimala. Allt för att det skall bli lätt att ta till sig den även om man har koncentrations eller lässvårigheter.

Detta är en som sagt en skräckbok och jag kan inte låta bli att mysa av handlingen. Detta är en typ av berättelser när det kommer till skräck som jag verkligen gillar. Upplägget påminner om tv-serier som Tales from the dark side och Twilight zone. Dock så är den moderniserad då den novell ingår i en serie som tar fenomenet med sociala media.

Skall säga även om den riktar sig till barn så sparar inte författaren på skräcken. Den kanske inte är så målande och blodig men den har absolut en handling som lika väl fungerar att läsa som äldre. Det är nästan som att man skall lägga till en liten varning för de yngre som är känsliga för det hemska.

Även om den kanske i första syn kan ses som en skräckberättelse så har den även den ett djup i sig. Då den handlar om den eviga jakten på ett erkännande på sociala media, att man lägger ut bra bilder och att man får likes. Om man inte får det så existerar man inte. Det går många, mest bland yngre men även bland äldre, som mår psykiskt dåligt över denna hetsjakt efter att synas. Så det finns ett ämne som man kan utgå från denna bok och prata om i skolorna.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar skräck. Har man svårt att läsa av någon anledning så är den gjord för dig. Vill man, även om man är van läsare, ha en lättuggad men ryslig berättelse så passar denna även bra då. Helena är riktig bra på att skapa stämning i sina böcker och fångar läsaren med sitt språk, även när det som i detta fall är på ett lättare sätt. Det är fint att det finns dessa böcker i lättläst format så även de med svårigheter kan få njuta av bra berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokslut 2022

Nytt år och då är det ju dags att på något sätt sammanfatta året som gått.

Först så börjar jag med lite statistik och jag vill tillägga att detta är ingen tävling eller någon slags skryt om hur mycket man läst, utan jag för statistik för att jag tycker det är kul att göra det.

De senaste åren så har jag satt ett mål att försöka läsa hundra böcker på ett år, detta är bara ett mål och skall inte kännas som ett krav på mig. I år kom jag upp till 69 lästa böcker så jag nådde inte riktigt mitt mål men är nöjd med antalet ändå.

Ser man till antalet sidor så har jag läst 22121 sidor i år, det betyder att jag i snitt läst 60 sidor om dagen. Det motsvarar på ett ungefär att jag läst en timme varje dag. Ser man på detta så känns det inte så mycket, jag borde ha läst mer, men detta år har det känts lite tung att läsa, som om jag varit inne i en lässvacka. Jag hoppas på att det kommande året kommer att bli bättre.

Året bjöd som vanligt på trevlig läsning och det är alltid svårt att jämföra olika böcker med varandra. Men här kommer de som, för mig, stack ut mest.

Vi börjar med spänningsgenren och då startar vi med en av mina absoluta favoritförfattare, Pascal Engman. Han kom ut med två böcker i år. Den första var Till minne av en Mördare, som han skrivit tillsammans med Johannes Selåker. I denna bok så får vi återuppleva (i alla fall för vi som är tillräckligt gamla för att minnas) sommaren 1994 med allt som hände då, speciellt fotbollsfebern som kom då. Det blandas fakta med en spännande handling och är en bra inledning på en ny serie. På hösten så kom han även ut med en helt egen bok och i denna så återkommer han till Vanessa Frank, varenda bok i denna serie har varit på topp när det kommer till handling, språk och spänning samtidigt som Pascal har en nästintill övernaturlig förmåga att fånga ens intresse samt lyfta fram högaktuella ämnen. Varje bok känns unik och inte som en upprepning av föregående böcker i serien. Denna senaste är verkligen inget undantag.

En annan favorit, som jag tyvärr ligger efter med när det kommer till att läsa hans utgivning, är Anders de La Motte. Året som gått så har jag läst fyra av hans böcker, tre av dem är i hans serie Årstidskvartetten. Så den tredje delen i serien, Vintereld, får representera hela serien då alla böckerna har varit riktigt bra. Denna tredje del känns som den starkaste, har precis börjar med fjärde delen, i serien. Det är med ett skarpt språk och en klurig intrig som den placerar sig på denna topplista.

Ett högre syfte av Malin Thunberg Schunke var en trevlig överraskning, jag träffade Malin på Bokmässan 2019 när hon debuterade på just denna bok. Dock så var det först nu som jag läste den och jag ångrar det verkligen inte, det enda som jag ångrar är att jag inte läste boken tidigare. Det är en spännande bok och en rätt så unik nisch av spänningsgenren. Har läst en del så kallade rättegångsthrillers men denna är inte detta fast den befinner sig i rättsväsendens korridorer så jag kallar undergenren för juridisk thriller.

En annan debutbok som jag läste i år var Syndaren ska vakna av Linda Ståhl, denna kom ut 2021 så med denna låg jag inte så långt efter med att läsa. Jag gillade denna bok som höll en på spänn med sin gåta till mysterium om vad det är som verkligen har hänt i boken. Bra språk och driv i handlingen placerar boken på topplistan.

En bok som föll mig verkligen i smaken vad Skarp av Helena Dahlgren. Denna hyllning till böckernas värld, om att läsa och ha favoritförfattare samt deras karaktärer som man kanske till och med är besatt av. Att boken sedan är full av subtila som helt uppenbara hyllningar till en av mina absoluta favoritförfattare, Stephen King, gör det inte sämre. En riktig liten pärla som alla borde läsa som älskar böckernas värld samt vill ha en gnutta mysterium.

Nu har vi börjar långsamt men säkert kommit in i mera åt det skrämmande hållet och med Karmakoma av Johannes Pinter tar vi steget över till mera skräck än deckare. Denna är en våldsam och blodig berättelse om den mörka sidan av mänskligheten. Kanske en sida som vi förstår men väljer att hålla inne, men vad händer om denna spärr brister?

Mikael Strömberg bjöd på en trevlig (eller rättare sagt kuslig och nervpirrande) läsning med Pestkung. Han har skrivit en skräckbok i dokumentäraktig stil. Han har använt sig själv och även andra riktiga människor i handlingen, detta gör att, även om man vet att det är påhittat, gör att man tvekar lite. Tänk om det verkligen har hänt.

När vi trätt över steget till skräck så fortsätter vi djupare in i fantastiken och då börjar vi med dystopi. Felet med Eden av E.P. Uggla var solklar att komma med på topplistan, var annat förtjänar en bok som fångar en så mycket att man håller sig vaken nästan en hel natt.

Kangmar av Fredrik Dimming var en riktigt trevlig överraskning. Jag har länge tänk att det skulle vara roligt med en deckare i en fantasyvärld. Denna börjar precis så, sedan att den gör många andra gränsövergångar mellan genrer under resans gång är inte helt fel det heller. Författaren har sedan första boken verkligen förbättrat allt med sitt skrivande. En episk fantasy som inte följer den vanliga mallen.

De fallna av Mattias Petterberg fångade mig från första sidan. Har sedan barnsben varit intresserad av den nordiska mytologin. Här får vi en episk fantasy, som jag också varit svag för länge, med starka drag åt den nordiska sagan. Sedan att språket är så bra som det är gör inte saken sämre och att det finns ett stort galleri med intressanta karaktärer.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Pascal Engman & Johannes Selåker: Till minne av en mördare
Pascal Engman: X
Anders de La Motte: Vintereld
Malin Thunberg Schunke: Ett högre syfte
Linda Ståhl: Syndaren ska vakna
Helena Dahlgren: Skarp
Johannes Pinter: Karmakoma
Mikael Strömberg: Pestkung
E.P. Uggla: Felet med Eden
Fredrik Dimming: Kangmar
Mattias Peterberg: De fallna

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

Helena Dahlgren: Skarp

Titel: Skarp
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 303
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten ser hon sin chans att börja om på nytt. Hon ska få bo på gården där hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen skriva klart sin avhandling om Skarp, som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet. Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död - och sanningen om Emma själv.

Mina tankar:

Detta är författarens senaste roman, hon har skrivit ett antal böcker i olika genre och för olika åldrar. Denna riktar sig vuxna och vad genren är, ja det är en svår nöt att knäcka, eller behöver man ens det? Kanske en roman kan vara en roman utan att den behövs att genrebestämmas.

Vi har här en studerande litteraturvetare, eller om vi skall vara ärlig så kanske inte studierna går så bra för henne när vi träffar henne i början av boken. Hon har en kärlek till en författare, Beata Skarp, som dog rätt så ung under mystiska omständigheter. Denna författare har kommit att betyda så mycket för vår huvudkaraktär.

En dag så kommer möjligheten som man bara inte kan låta bli att ta. Hon söker ett stipendium som består i av få bo i Beatas hus, som har bevarats av hennes bror med familj. Hon ser denna möjlighet att få en nystart i hennes projektarbete som handlar så klart om Beata Skarp, hon tänker att om hon bor under samma tak som författaren gjorde så skulle inspirationen komma till henne.

Väl på plats så grips hon mer och mer över författarens liv och vad det var som verkligen hände den dagen då hon dog. Hon börjar göra sin egen undersökning om detta.

Jag har tidigare läst Orkidépojken av Helena Dahlgren och när jag läser denna så är det mycket av berättarstilen som jag känner igen. Helena har en förmåga där hon i stället för att vara en författare som berättar en berättelse så låter hon huvudkaraktären ta tag i berättelsen själv och vi får en närgången inblick i en karaktärs liv.

Vi följer en person, som kanske inte mår bra och det är både upp och ned för huvudkaraktären. Precis som i verkliga livet så är det ingen dans på rosor och motgångar, riktiga som endast i ens huvud, krockar ständigt med huvudkaraktären.

Helena ger sin huvudkaraktär en röst som gör att den blir levande och man kan lätt känna en koppling till henne. Vi får ta del av hennes tankar och de är mer eller mindre totalt oredigerade, nu menar jag inte att språket i boken är dåligt eller rörigt. Nej, det är själva huvudkaraktären, Emma, som är oredigerad, och vad menar jag då med det? Jo, i många andra böcker så när en karaktär tänker och kanske även pratar så är de filtrerade på ett sätt så att de är fokuserade och bara relevanta för handlingen. Här har vi i stället en mera levande person, vars tankar går och olika håll, avbryter sin tankegång genom att spinna ut i någon sidogren i tankebanorna. Det är precis så som vi i verkligheten fungerar, i alla fall jag. För hur många gånger är man inte fokuserad på en sak och helt plötsligt dyker en annan tanke upp i huvud som inte har något alls att göra med det som man håller på med.

En annan sak som syns här som gör huvudkaraktären mer levande är att hon har en inre dialog med sig själv, alltså att hon verkligen svarar sig själv. Detta är något som jag verkligen kan relatera till när det kommer till att man tänker mera fokuserat på något. Då dyker ofta en annan version av en själv upp i huvudet som börjar prata med en. Nu kanske det är en varning på mig, men jag vill tro att jag absolut inte är ensam om detta.

Sedan måste vi prata lite om alla referenser som finns i boken. En av mina absoluta favoriter när det kommer till författare är Stephen King, han har betytt väldigt mycket för mig när det kommer till hur jag växte upp med böcker, allt från att ta steget till vuxenlitteraturen men även att ta kontroll över det hemska som gömmer sig i mörkret när du är ensam. Jag vet att Helena har en förkärlek till Stephen King också och det syns verkligen i denna då man hittar många referenser.

Det är inte bara referenser till Stephen King i denna bok, här har vi fullt med små hyllningar och hintar till lågt och högt inom populärkulturen. Det är allt möjligt böcker, film som musik. Jag är säker på att jag själv missar en hel del av dessa referenser, men de finns för de som har egna minnen om just de sakerna.

Och detta lite av meta-saken om litteraturvetare och författare så misstänker jag att det finns en stor del av Helena, eller en slags version av henne, igenom hela berättelsen. Hon är inte bara författare utan en som älskar och brinner för litteraturen. Hon visar verkligen att hon vet vad hon skriver om.

Vilken genre vad nu då denna bok? Saken är den att det är helt omöjligt att sätta den i en genre och som jag började, måste man verkligen det. Det är en roman som är en slags kärleksförklaring till kärleken till litteraturen, om nu detta låter logiskt. Det är en spänningsroman utan att vara en direkt spänningsroman, den har bitar av en skräckberättelse utan att vara en skräckberättelse. Det är en livsskildring. Det är kort och gott en roman och en riktigt bra en.

Rekommenderar denna till alla som älskar litteraturen och känner igen sig i att ha en favoritförfattare som har betytt mycket för en.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Orkidépojken

Titel: Orkidépojken

Författare: Helena Dahlgren

Sidantal: 148

Förlag: Lava Förlag

Handling:

De bästa vännerna Hanna och Zeb tar studenten och skall lämna den tråkiga förorten Tyresö där ingenting händer. Eller? Vad hände den sommaren då den populära tjejen Lina Palmgren försvann? Vännerna använder sin fritid till att festa och slötitta på Twin Peaks, men även till att läsa den märkliga bloggen som går under namnet Orkidépojken.

Mina tankar:

Detta är Helena Dahlgrens debutbok (hon har tidigare skrivit några noveller) och måste säga med det samma. Vilken debut. Jag började med boken igår kväll när jag gick och la mig och kunde inte sluta läsa den fören den var slut, som tur var så är den bara på 150 sidor. Men det var 150 underbara sidor.

Boken är full med referenser till all möjlig populärkultur, det är film, tv, litteratur och musik. Jag tror att alla kan hitta igenkänningsfaktorer inom allt detta, då det är tillbakablickar så till olika tidsperioder så väcker den många nostalgiska minnen.

Den är skriven i jag-form och jag blir starkt imponerad av hur levande Helena får denna jag-röst att bli. Det är en stark röst som har många känslor och mycket att berätta, en röst som man känner vill/behöver prata av sig och man lyssnar gärna på den.

Rösten känns äkta och det blir en väldigt levande person som man läser om, det är kanske tack vare jag-formen som gör att det känns så nära och genuint. Kanske är det att man själv helt enkelt finner sig själv bland dessa känslor som boken vill förmedla (det jag tror att den vill förmedla).

Jag fanns mig funderandes när jag hade kommit in 50 sidor in i boken om hur mycket som finns av författaren i denna huvudkaraktär. Hur mycket av sin bakgrund och tankar/känslor som lagts till i karaktären. För som jag sa, rösten kändes så äkta att det borde finns en stor del av författaren där. Om rösten nu är helt påhittad så hatten av till Helena som har förmågan att skapa en sådan levande röst till en karaktär.

Jag fann mig när jag läste boken att tänka på Stephen King (nu vet jag inte om detta var helt enkelt för att jag är en stor fan av honom och att jag vet att Helena är det också, till och med större fan) och att språket och karaktären kändes som en Stephen King-karaktär. Nu kan jag inte direkt minnas något bok där han låter en karaktär prata så mycket som Helena gör med sin i denna boken, skulle vara Dolores Claiborne som också är skriven i jag-form. Så jag skulle vilja säga att detta var en Stephen King deluxe-karaktär. För han är den enda jag kommer på som jag läst som klarar av att ge en sådan färgstark röst till sin skapelse och Helena gör det ytterligare ett steg längre.

Vad boken verkligen handlar om? Frågan är om det verkligen är så viktigt. Språket var fängslande (vad annars skulle det vara som gjorde att jag inte kunde lägga ifrån mig boken tills den var utläst) och boken är full av känslor. Jag kan bara säga, läs den då kommer inte att ångra dig. Jag hoppas på många fler böcker av Helena Dahlgren i framtiden.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris