torsdag 30 september 2021

Mohlin & Nyström: Den Andra Systern

Titel: Den Andra Systern
Författare: Peter Mohlin & Peter Nyström
Sidantal: 350
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Alicia Bjelke är en ung kvinna med ett ansikte så vanställt att folk ryggar tillbaka när de ser henne. Hon är kodgeniet bakom ett banbrytande dejtingföretag som hon startat med systern Stella, men det är bara vackra Stella som syns i strålkastarljuset. Tills hon en dag hittas död.

Fallet tilldelas den före detta FBI-agenten John Adderley, som vistas i Karlstad under en ny identitet. John jagas av skuggor från sitt tidigare liv och ser sig tvungen att lämna Sverige för att överleva. Men spelplanen förändras. Istället för att fly måste han en gång för alla göra upp med sitt förflutna - och då visar sig utredningen av mordet på Stella erbjuda en oväntad möjlighet.

Mina tankar:

Detta är författarduon Mohlin och Nyströms, båda Peter, andra bok om den före detta FBI-agenten John Adderley, som lever under nytt namn som polis i Sverige. Den första boken heter Det Sista Livet.

Boken tar vid där den första boken slutade. Man kan om man vill läsa denna bok utan att ha läst den första men det är verkligen ingenting jag rekommenderar. Den röda tråden om Johan Adderley liv är allt för central för att man skall hoppa på denna utan att ha läst den första, man kommer att ha svårt att förstå många viktiga saker, även om de förklaras på ett bra sätt i denna bok.

Jag skulle säga att detta inte är en renodlad deckare, om man nu tänker sig att en deckare skall handla om ett fall, ett mord eller annat brott, och att någon, ofta en polis, skall lösa det. Såklart arbetas det på att lösa fallet som boken tar upp, men jag känner lite att kärnan i handlingen ligger mera på vad det är som de olika karaktärerna gör, vad som finns i deras natur. Jag ser denna som en mix av deckare och thriller.

Jag har sett några kommentarer av andra läsare att de inte gillar John Adderley lika mycket som de gjorde i första boken. Jag skall såklart inte avslöja något av handlingen men jag kan se vad det är de menar. Men jag tycker faktiskt tvärtom, jag tycker att i denna bok så går vi ännu djupare på vem han är innerst inne, vi lär känna honom bättre och får se hur långt han är redo att gå i sina handlingar. Jag fann att han blev en mera komplex karaktär och det gillar jag. Jag förstår hans agerande.

Likaså är det med Alicia Bjelke, en karaktär som jag kom att gilla. Hon är verkligen en trasig karaktär som också har ett mörkt förflutet och ett liv som verkligen inte är en dans på rosor. Precis som huvudkaraktären blir hon en komplex karaktär med ett djup. Författarna har gjort ett riktigt bra jobb med att bygga upp dessa karaktärer.

Språket är, precis som i den första, riktigt bra och sitter som det skall. Författarna bygger upp en spänning som sitter i igenom hela boken, det är en handling som inte bara en gång utan några gånger överraskar en. När man tror att man har de stora dragen klart för sig så händer något och ställer sakerna på en helt annan spets. Man bryr sig om karaktärerna och undrar på hur allt skall sluta, det är en riktig nagelbitande spänning. Rent ut sagt en bladvändare som man inte kan släppa fören sista sidan är utläst.

Jag rekommenderar denna, och såklart även första boken, varmt till alla som vill ha en välskriven och spännande deckare. Det är en genomarbetad handling med intressanta karaktärer, jag ser själv fram emot att läsa nästa bok om John Adderley. Det skall bli intressant och se vart hans resa tar vägen, man får lite hintar i slutet av boken, men jag tror ändå att vi kommer att bli överraskade på ett eller annat sätt.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Det Sista Livet (John Adderley #1)

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 29 september 2021

Författarporträtt: E.P. Uggla

Foto: Stefan Tell

Berätta lite kort om dig.


Jag är uppvuxen i den lilla, skånska byn Vinslöv men bor idag i Nacka utanför Stockholm. Jag är utbildad jurist och har arbetat med allt från socialrätt till migrationsrätt och krisberedskap. Vid sidan av mina juridikstudier har jag också läst psykologi och idéhistoria vid Stockholms universitet samt kreativt skrivande vid Harvard Extension School i Boston.

Jag debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten: Blå gryning

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det är svårt att säga exakt. Nästan alla läser barnböcker som innehåller fantastik – tänk Mio min Mio eller Narnia. Egentligen skulle jag nog säga att mitt intresse för fantastik aldrig gick över. Andra kanske skulle säga att jag aldrig växte upp.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har skrivit sedan barnsben. I fyran skrev jag min första kortroman om en hund som fick rabies (Cujoinspirerad helt utan att ha läst Cujo). Min klasslärare blev så förtjust att han fick för sig att högläsa den under klassens lässtunder istället för en vettig, spännande bok (om du har gått i min klass och läser det här ber jag väldigt sent om ursäkt för att du utsattes för detta). Ändå tänkte jag aldrig på att jag kunde bli författare. Jag började skriva min första bok först efter ha utbildat mig till jurist och haft några år av livskris.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag har självklart en mängd favoritförfattare men min familj har faktiskt betytt mer än någon författare. De har inspirerat och peppat mig. Faktum är att de fortfarande utgör min kärngrupp av testläsare. Min mamma juristen är rasande nitisk och letar efter luckor; min lillasyster översättaren inom EU kräver flyt och känsla; min bror som jobbar med hollywoodfilm och tv-serier i London går på min dramaturgi och plot. Sist men inte minst håller maken min, som är utbildad till läkare, koll på vetenskapen och de socialrealistiska inslagen (för han gillar minsann socialrealism).

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag brukade avsky miljöbeskrivningar så till den grad att jag skippade dem. Det ledde i sin tur till att mina karaktärer svävade i ett vakuum. Och det fungerar så klart inte. Det var faktiskt Anders Fager som fick mig att skärpa till mig när han feedbackade på mitt första manus, Första hösten: blå gryning. Numera ser jag alltid miljön tydligt framför mig när jag skriver. Jag sätter dock fortfarande hellre stämningen genom några väl valda detaljer än genom långa målande beskrivningar.

Action är definitivt roligast att skriva även om den kräver flest redigeringsrundor.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver en synopsis. Sedan håller aldrig mina karaktärer sig till den. De är väldigt ouppfostrade.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Numera arbetar jag halvtid för att kunna skriva på förmiddagarna. Innan jag gick ner till halvtid var det klart lurigt att få till skrivandet. Familjelivet med man och två barn mördar mer eller mindre min fritid.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har tränat bl.a. shootfighting och är en jäkel på att klättra i rep. Dessutom är jag lite av en gamer. Jag har svårt att tacka nej till utmaningar och ler på tok för mycket vilket inte är helt bra. Folk får ju för sig att jag är snäll.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag hämtar mycket inspiration från vetenskapen och drar den till en extrem. Jag vill att mina berättelser ska kännas möjliga och kittlande. I Felet från Eden lyfter jag dessutom in ett antal moralfilosofiska frågor. Vad är egentligen det bästa sättet att styra ett samhälle och är alla människor lika mycket värda? För att inte tala om, är människan i botten egentligen ond eller god?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Min research har hittills inte behövt vara galen men jag har sprungit omkring i skyddsrum över hela Sverige och terroriserat en präst vars bostad jag gjorde om till ett internat i Röd skymning.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Min nästa bok, Felet med Eden, kommer ut på Bonnier Carlsen den 18 januari nästa år. I korthet kan den sägas handla om en pandemi som tar kål på alla över tjugofem. Ava är bland de första i världen som insjuknar och ligger nedsövd på IVA. När hon vaknar upp befinner hon sig i något som kallas Eden och fattar inte riktigt vad som har hänt medan hon var nedsövd. Eden är lite av en framtidsvärld och definitivt inte en mysig plats.

Jag har redan skrivit bok nummer två i serien, Fallet från Eden, och skriver just nu faktiskt INTE på fantastik utan på en thriller.

[Bibliografi:]

Romaner:

Första hösten: blå gryning, Swedish zombie, Idus och Saga Egmont, 2017
Första hösten: röd skymning, Swedish zombie och Saga Egmont, 2020

Översättning:

Nätet, P.D. Cacek och Jack Ketchum, Varsel i mörkret Apart förlag och Swedish Zombie

Övrigt:

Förord till Berättelser från bårhuset, Swedish zombie

Manus till Spotifys originalpodd Mytologier.

Avsnitt: Pandoras ask, Skogsrået, Näcken, Amaterasu, Medusa, Isis och Osiris, Athena, Snömannen, Anansi, Narcissus, Stallo, Hua Mulan, Basilisken, Freja, Gilgamesh, Maran, Kung Markatta och Krampus

Kommande:

Felet med Eden, Bonnier Carlsen
28 dagar till skymningen novell i 13 svarta sagor Rymdskräck, Swedish zombie

Poddavsnitt, Mannen med den gula rocken, avsnitt 2 i Ritualer.

tisdag 28 september 2021

Anna Jansson: Stum Sitter Guden

Titel: Stum Sitter Guden
Författare: Anna Jansson
Sidantal: 216
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Mannen hängde stelt med en rännsnara om halsen. Skjortan var sönderlisten, buken genomstungen av ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade – ett midvinterblot.

Kriminalassistent Maria Wern är först på plats. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare men då omkom mördaren i en brand. Tack vare Marias envishet och kamp tonar bilden av en mördare fram, en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger vika för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne.

Mina tankar:

Detta är författaren Anna Janssons debutroman och den kom ut för första gången 2000 och efter det har hon varit väldigt produktiv och kommit ut med över sextio böcker, blandat mellan deckare, skönlitteratur och barnböcker.

Jag har aldrig läst en bok tidigare av Anna Jansson och när jag börjar med, en för mig oläst författare, så vill jag gärna börja från första boken och fortsätta från där.

Jag uppfattade boken som lättsam att ta till sig. Språket flöt på bra och likaså med handlingen, var kanske små bitar som kunde ha utvecklats lite mera då man kände som läsare att man inte fick med sig allt för att förstå att som hände just då i de scenerna. Det var dock inget som störde läsningen.

När jag läste boken så kom jag att tänka på att om man drar det till en rätt så stor generalisering så finns det två grupper när det kommer till deckare. Vi har dels de deckare som lyfter fram något specifikt ämne, som till exempel gängkriminalitet eller barns utsatthet på nätet, och bygger en handling runt detta. Sedan har vi deckare som har ett slumpmässigt fall, ofta ett mordfall, som inte lyfter fram någon direkt social diskussion utan det är en ensam persons onda gärningar som lyft fram. Anna Janssons debut tycket jag faller inom den sista kategorin.

Det börjar med ett bestialiskt mord som verkar ha sina spår av fornnordiska kultur. Vi följer polisen, med Maria Wern i fronten, då de försöker få en klarhet i fallet. Även om det är ett brutalt mord som boken börjar med så är det en mildare deckare och inte så blodig, den är inte så ingående beskrivande när det kommer till dessa bitar.

Vi lär känna de olika karaktärerna, poliser som övriga som på något sätt är inblandande i fallet. Nu vet jag inte om Anna Jansson, när hon skrev denna, hade planer på att det skulle bli en längre serie. Men jag får en aning om det i alla fall då hon bygger upp Maria Werns privatliv under resans gång och det känns som att hon bygger upp det på ett sådant sätt att det är något som kan växa under flera böcker, vilket med facit i hand det verkligen har gjort.

När det kommer till stilen och hur den är i språket så skulle jag placera Anna Jansson i samma fack som Björn Hellberg, skillnaden är då att Hellberg inte bygger någon direkt röd tråd mellan böcker när det kommer till huvudkaraktärens privatliv, annars känns det som att de ungefär fördelar samma när det kommer till själva utredningen av fallet och de olika karaktärernas liv som berörs av de aktuella fallet.

Jag fann boken som sagt lättläst och även underhållande, den var spännande och ett härlig tidsfördriv. Jag kommer absolut att fortsätta mig igenom hennes långa serie om Maria Wern, skall bli spännande och se hur hennes liv utvecklas under resans gång. Skall bara få tag i de böcker jag saknar så att jag kan läsa i rätt ordning.

E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 20 september 2021

Mikaela Bley: Lycke

Titel: Lycke
Författare: Mikaela Bley
Sidantal: 349
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm.

På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten – skapa nyheten - och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet.

Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, vilket ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Flickans frånskilda föräldrar beter sig märkligt, poliserna är oengagerade och kollegorna kommer med sina vanliga gliringar. Inte blir det lättare att killen som svek och dumpade Ellen utan förklaring ett år tidigare, nu är hennes chef.

Frustrerat försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna.

Mina tankar:

Detta är författaren Mikaela Bleys debutroman, den kom ut 2015 och är den första i en spänningsserie om kriminalreportern Ellen Tamm.

Jag skall börja med att ge en varning om denna bok. Jag vet att det är många som har svårt att läsa om barn som råkar illa ut. Nu kommer jag inte att avslöja vad det är som har hänt den lilla flickan som har försvunnit i boken. Men genom boken så pratas det om olika saker som kan ha hänt henne, det är allt från att hon är vilse till att hon blivit kidnappad av någon pedofil, samt att hon kanske inte ens är vid liv. Jag misstänker att de som har svårt för dessa saker kanske inte ens klarar av att läsa om spekulationer och ju längre in i handlingen man kommer så inser man att något hemskt, vad det än nu är, har hänt den lilla flickan.

Om man klarar av att läsa om detta så har man en spännande berättelse framför sig som bjuder på ett bra språk och en färgstark karaktär i Ellen Tamm. Hon är en tv-journalist som börjar följa fallet med den försvunna flickan, men något i hennes förflutna gör att hon blir personligt engagerad i fallet, hon har ett mörker som ligger över henne och tar ibland kontroll över hennes känslor. Hon är en intressant och mångbottnad karaktär, vilket jag tror att man bara nuddar vid i denna bok och att det kommer att utvecklas mera i de senare böckerna.

Författaren har jobbat inom tv-världen så jag misstänker att hon har en hel del erfarenhet om arbetet bakom kulisserna. I stället för att följa några poliser om utreder fallet så följer vi kriminalreportern och hennes vardag och arbete när hon följer fallet och själv börjar en egen utredning.

Det är en intressant och fängslande handling som målas upp, dels delen om huvudkaraktärens liv och bakgrund men även också berättelsen om den försvunna flickan. Det är lite av en tragisk och mörk handling som målas upp, mixat bra med spänning. En bra start på en serie och en bra första möte med en karaktär som man vill läsa mer om, ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 18 september 2021

Kicki Sehlstedt: Sweet Lolita

Titel: Sweet Lolita
Författare: Kicki Sehlstedt
Sidantal: 431
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Matilda läser meddelandet på skärmen och tvekar några sekunder. Hon dubbelkollar att dörren till henens rum är låst och tar av sig t-shirt och mysbyxor och låter dem ligga i en hög på golvet.

Det är en varm försommarvecka i Stockholm. Trettonåriga Matilda Karlsson söker kickar tillsammans med nyvunna vänner i en frånvarande vuxenvärld. Samtidigt hittas en kvinna död efter en bröllopsfest i Stockholms skärgård. Den döda kvinnan visar sig vara syster till journalisten och före detta utrikeskorrespondenten Aida Svantesson.

I efterforskningarna efter systerns död får hon hjälp från oväntat håll, av den kända och frispråkiga kriminologiprofessorn Kajan Berglund. Hon rör sig vant i såväl akademiska kretsar som i tv-världen och blir en viktig pusselbit i Aidas desperata sökande.

Mina tankar:

Detta är författaren Kicki Sehlstedts debutroman, den kom ut 2018 och är den första boken i en serie om journalisten Aida Svantesson och kriminologiprofessorn Kajan Berglund.

Det är en mörk värld som vi stiger in i. I denna bok så möter vi den brutala och hemska verkligheten som finns bara runt hörnet och kanske till och med mitt ibland oss. Vi pratar om hur unga tjejer (och även pojkar) blir kontaktade på nätet av vuxna för att bli utnyttjade sexuellt.

I denna bok så möter vi bland annat två unga tjejer som börjar leva farligt genom att ge sig in i denna värld, men de lurar de vuxna på pengar. Det är en farlig lek, om man skall kalla det för det, med livet som insatts som de håller på med, frågan är bara inte om utan när det kommer gå illa för dem.

Samtidigt så följer vi även en journalist, Aida Svantesson, som håller på att skriva en artikel om just detta sexuella utnyttjande av unga. Allt blir mera personligt när henens syster försvinner under en bröllopsfest på en båt för att sedan hittas död. När hon börjar göra egna utredningar angående systerns död så visar det sig att även hon arbetade på en uppsats om ungas utsatthet. Frågan är om detta är orsaken till henens död. Aida gräver sig djupare i denna värld.

Författaren får till en trovärdig historia och vi får se denna värld genom olika vinklar, unga som vuxna. Det är ett viktigt ämne som tas upp och den målar upp den nakna sanningen, jag misstänker att om man inte tyckte det innan man läst boken så gör man det i alla fall efteråt att det måste göras något åt detta. Detta är inte en värld som borde finnas och ingen skulle behöva leva i sådana förhållanden.

Det är ett klart språk som inte svävar ut, det går helt enkelt rakt på sak när det kommer till ämnet det tar upp. Man märker att författaren brinner för just detta ämne och har även en djup insikt i detta. Sidorna flög förbi snabbt och det var spännande och intressant igenom hela boken.

Det är en bra start på en spänningsserie som jag misstänker kommer att röra sig om detta ämne på olika sätt. Vi blir presenterade för huvudkaraktärerna och det skall bli intressant hur relationen mellan dem kommer att utvecklas och även hur deras liv utvecklas, man ser redan i denna bok tecken på förändringar. Ser fram emot att läsa fortsättningen.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 14 september 2021

Mariette Lindstein: Sekten På Dimön

Titel: Sekten På Dimön
Författare: Mariette Lindstein
Sidantal: 505
Förlag: Mörkersdottir Förlag

Baksidestext:

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa sjäslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner.

Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker vad hon vill göra med sitt liv, och charmerad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver.

När sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar Sofia undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswald avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.

Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor. Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm.

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Mina tankar:

Detta är författaren Mariette Lindsteins debutroman, den kom ut 2015.

Boken tar upp livet inne i en sekt, om hur man blir långsamt indragen i det och innan man vet om det så är man så djupt indragen att det känns som att det inte finns någon utväg. Frågan är också om man vill hitta den utvägen, man har så gott som blivit hjärntvättat att det som de som styr säger måste ju vara sanningen. Det är det yttre världen som inte ser med klara ögon och bara de i den inre cirkeln vandrar den sanna vägen.

När man hör talas om olika sekter så undrar man ju på hur människor kan gå på det. Men det är lätt att vara dömande när man inte har sett kraften i människors manipulativa förmåga, och vissa har verkligen en så stark förmåga att vad än denna person säger så tror andra på det och kan även få en att göra precis det den vill.

Mariette Lindstein har verkligen gjort en livs resa när det kommer till sektlivet. Som tjugoåring blev hon indragen i det. Det började på med små steg och hon blev mer och mer indragen i detta liv, det tog tjugofem år innan hon lyckades ta sig ur detta liv. Nu lever hon som författare och håller även föredrag om sekters påverkan.

Så när Mariette skriver om den fiktiva sekten ViaTerra så gör hon det med en djup kunskap om hur det kan gå till och det är just det som vi får se här. Vi har en ung kvinna som får ett erbjudande som hon bara inte kan tacka nej till, man kan kanske se några varningstecken i början, men det är nog bara för att vi som läsare vet att vi läser en bok om en sekt. Skulle man försöka att leva sig in i karaktärens situation så hade vi nog upplevt det på samma sätt, vi hade inte sett varningstecknen.

Det är inte en adrenalinpumpande spänning som vi möts av i boken, det är en mera spänning som långsamt kryper på en och när den väl har greppet om dig så släpper den dig inte. Det är lite av en kuslig stämning igenom hela boken och man har lite av en klump i magen för man undrar hur detta skall sluta.

Nu vet jag inte hur stora likheter denna handling har med författarens liv inom sekten, men jag anar att många av händelserna är tagna ur verkligheten, med kanske några ändringar. Tänker först och främst på vardagssysslorna (om man nu kan kalla det för det) som målas upp här. Med det i bakhuvudet när man läser boken så läggs det till ytterligare en dimension som gör att klumpen i magen känns ännu starkare. Man funderar på hur många som runt om i världen lever i dessa förhållanden.

Det är ett riktigt genomarbetat och målande språk som sätter kött på handlingen. Författaren har en sådan närvaro och kontroll i handlingen att man känner som att man själv befinner sig på Dimön mitt ibland sekten.

Det är en riktigt stark debut som både är spännande, intressant och lärorik. Den har stått i min bokhylla i många år, då jag köpte denna och del två av författaren på bokmässan och jag är verkligen glad att jag äntligen tog mig tid och läste boken. Jag ser fram emot att läsa författarens övriga böcker, som har blivit några stycken genom åren.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 9 september 2021

Olséni & Hansen: Turisten

Titel: Turisten
Författare: Olséni & Hansen
Sidantal: 347
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

När Egon, 86 år, och hans ständige vapendragare, Ragnar, ställer ut en väns veteranbil på Skanör-Falsterbos årliga bilshow hittar de en död man i bagageutrymmet. Vem mannen är och hur han har hamnat där blir ett fall för Mårten Lind på Skanörspolisen.

När kroppen sedan försvinner kompliceras saker och ting, och Mårten blir påtvingad en ny kollega som vill ta över utredningen. Samtidigt har Egon, trots att han inte tror på Gud, gått med i kyrkorådet. Han misstänker att den nytillträdde kyrkoherden inte har rent mjöl i påsen...

Mina tankar:

Detta är författarduon Christina Olséni och Micke Hansens femte bok i sin serie Mord I Falsterbo och den kom ut 2019. De tidigare böckerna heter följande, Badhytten, Fågelskådaren, Ryttaren o h Strandhotellet.

Om man har läst någon annan bok i denna serie eller i deras andra serie Ester Karlsson Med K, så vet man vad man har att förvänta sig när man tar upp en bok av dessa författare. Om man inte har gjort det så kan jag säga att det man kan förvänta sig i dessa böcker är färgstarka karaktärer och tokigheter blandat med dödsfall. Det är en mix av humoristisk feelgood och deckare.

Boken är fristående så det går bra att läsa den utan att man har läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man läser dem i rätt ordning. Det nämns lite händelser som hänt i tidigare böcker som man kanske inte till fullo förstår om man inte läst dem, men det är inget som gör att man inte hänger med i handlingen i denna bok.

Som vanligt så har vi vårt pigga och kära pensionärsgäng, kallas för fyrklövern, i centrum av händelserna. Egon och Ragnar skall ställa ut en veteranbil åt en vän, men det visar sig att det ligger en död man i bagaget och med det så är cirkusen igång igen.

Mårten, den ena polisen i Falsterbo, får ensam ta hand om fallet, Lisa är nu mammaledig. Dock så får Mårten oväntad och oönskad hjälp av en annan polis, Agatha Björk som vill köra allt enligt regelboken, vilket, om man är bekant med karaktärerna, inte brukar följas. Konflikter uppstår såklart.

Boken puttrat på i en mysig takt och man sitter och småler, som ibland ökar till skratt, genom hela boken. Man känner igen stilen från tidigare böcker och gillar man det så kommer man inte bli besviken på denna. Fast det är många saker som man känner igen så tycker jag att författarna får till en handling som står på egna ben och upprepar sig inte

Innan denna så hade jag läst några deckare som var åt det mörkare hållet när det kom till utförande och ämnen som de tog upp. Denna var en trevlig omväxling att läsa, det var fortfarande en spännande handling, med mord och efterföljande utredningar, men den var lättsammare att ta till sig och var mera en avkoppling som man bara behövde luta sig tillbaka och följa med. Ibland behövs sådana böcker också.

Det är intressant att se när man läser denna serie i ordning hur livet för de olika karaktärerna utvecklas och går vidare. Även om det är en humoristisk handling i grunden så finns det en underliggande ton, som kanske är lite mera allvarlig, det handlar om livets gång och faser. Vi har ju det äldre pensionärsgänget som än så länge är friska, men de har sina krämpor och man vet ju aldrig hur länge de hänger fast. Även de andra karaktärerna har sina problem och händelser som de går igenom som har med livet att göra.

Rekommenderar den till alla som vill ha en mera lättsam deckare som är välskriven och innehåller färgstarka karaktärer, som man inte kan göra något annat än att gilla och kanske till och med älska, som gör den ena tokigheten efter den andra.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord I Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord I Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord I Falsterbo #3)
Strandhotellet (Mord I Falsterbo #4)
Ester Karlsson Med K (Ester Karlsson Med K #1)
Ett Lik I Garderoben (Ester Karlsson Med K #2)
Grannar I Död Och Lust (Ester Karlsson Med K #3)


Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 5 september 2021

Simon Häggström: Flickorna Som Sprang

Titel: Flickorna Som Sprang
Författare: Simon Häggström
Sidantal: 384
Förlag: HarperCollins

Baksidestext:

Jennifer och Malvina har rymt från sitt HVB-hem, de sover på en madrass i ett garage och lurar torskar på pengar. Snart dras de in i en härva som riskerar deras liv.

Molly träffar en kille via en dejtingapp och de inleder en relation. Hon blir kär, men efter bara några veckor bjuder han in andra män till deras träffar.

Markus Lundström och Natalia Volotkova på människohandelsgruppen arbetar i Stockholms skuggvärld och möter både hallickar och sexköpare. De får nys om en grupp män som utnyttjar unga flickor och inleder en operation för att stoppa dem. Men spåren är få och polisen blir alltmer desperat. Kan de låta en sexköpare infiltrera de hemliga mötena på uppdrag av polisen?

Mina tankar:

Detta är författaren och polisen Simon Häggströms debut när det kommer till romaner, men han har innan denna skrivit två faktaböcker, Skuggans lag och Nattstad, som även de tar upp samma ämnen som denna bok, sexhandeln.

Bokens handling är fiktiv men i grunden så är den verklighetsbaserad. Jag har på känn att författaren har tagit det mesta från sitt jobb som polis som är specialiserad på prostitution och människohandel. Det är verkligen ett tungt ämne som tas upp och boken känns som slag i magen som får dig att tappa andan. Det känns verkligen autentiskt när det kommer till hur poliserna jobbar och hur det är för människor att leva i dessa förhållanden.

Det är en mörk, till och med nattsvart, vardag som målas upp för karaktärerna som vi möter i boken. Vi får se denna sida av verkligheten, som vissa lever i, genom flera ögon och från olika håll, det är allt från tjejer som är utnyttjade till de som utnyttjar dem och poliserna som kämpar mot detta. Vi får verkligen en inblick i denna tragiska vardag som vi, förhoppningsvis, inte upplever själva och har en aning om.

Det är lite av ett ämne som är ett moment-22, det är så tung, hemskt och deprimerande att vi helst vill blunda för det. Men vi får verkligen inte blunda för det, för ingen skall behöva leva i dessa förhållanden. Det är verkligen en viktig bok fast den är emellanåt svår att läsa, inte för hur den är skriven, för språket är riktigt bra, utan på grund av ämnet den tar upp.

De flesta spänningsromaner kretsar runt en händelse, det kan vara ett dödsfall, och så byggs allt som händer runt detta. Denna bok börjar lite annorlunda, i stället för en händelse så kretsar den runt ämnet som boken tar upp, alltså människohandeln. Vi följer flera trådar som berör detta ämne, allt verkar vara oberoende från varandra. Författaren håller ordning på dessa trådar riktigt bra och det känns aldrig spretigt eller rörigt.

Halvvägs in i boken så händer något och nu blir det mera att boken kretsar runt en specifik händelse. Författaren knyter ihop alla de tidigare trådarna på ett smart sätt och han vrider upp spänningen ett steg till.

Boken är skriven som en spänningsroman men den är så betydligt mycket mera än det då den lyfter fram ett tungt ämne. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en välskriven och spännande roman som både, i brist på andra ord, roar och får en att tänka efter och känna. En varning är dock att man mentalt kan komma att må illa när man läser den. Fast man fick den känslan när man läste denna så kommer jag absolut att läsa mer av författaren.

Inbunden Bokus
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

onsdag 1 september 2021

Stefan Ahnhem: Offer Utan Ansikte

Titel: Offer Utan Ansikte
Författare: Stefan Ahnhem
Sidantal: 591
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En träslöjdlärare hittas mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen ligger ett gammalt klassfoto från högstadiet, där hans ansikte kryssats över. Fabian Risk vid Helsingborgspolisen, en av offrets gamla klasskamrater, dras in i utredningen.

Snart står det klart att mördaren har fler offer på sin lista. Vem är nästa som står på tur?

Mina tankar:

Detta är författaren Stefan Ahnhems debutbok och det första i serien om polisen Fabian Risk. Denna kom ut 2014.

Jag har ett litet problem när det kommer till författare inom de genrer som lockar mig, och det är att det är små många författare inom genrerna som lockar mig. Jag köper på mig författarnas alla böcker och de blir stående i bokhyllorna och väntar så snällt på att jag skall läsa dem. Jag får en känsla av vissa författare att de verkligen kommer att falla mig i smaken, bara jag skulle ta mig tid till att läsa dennes böcker. Problemet är bara att det kommer fler och fler författare vars böcker lockar mig, det kommer fler böcker än vad jag klarar av att läsa så de olästa böckerna växer i mina bokhyllor.

Tidigare år när bokmässan i Göteborg närmar sig så brukar jag fokusera på författare som kommer till den och då ofta de författare som jag ännu inte hunnit att läsa. En av dessa författare som lockar med sina böcker och kommer till bokmässan i år, samt att jag inte läst något av honom ännu, är just Stefan Ahnhem. Så nu var det verkligen på tiden att läsa hans debutbok och se om min magkänsla visade mig rätt.

Vi kastas rätt in i handlingen. Vi möter Fabian Risk som av någon anledning, som är lite i det dolda, har lämnat polisen i Stockholm för att ta en tjänst i hans barndomsstad Helsingborg. Det är tänkt att han skall börja med semester för att göra sig hemmastadd i sitt nya hem med familjen, men precis när han anländer till staden så blir han kontaktad av sin nya chef. Det har skett ett mord, mordoffret är en gammal klasskompis till Fabian Risk och vid brottsplatsen så finns ett skolfoto där mordoffret är överkryssat. Fabian Risk misstänker med detsamma att mördaren inte kommer att stoppa där, fler offer väntar.

När det kommer till deckare så finns det många olika nyanser när det kommer till stilar. Vi har allt från lättsamma och även om det innehåller död så är det inte brutala och grafiskt beskrivande, i den andra ändan så har vi tyngre och mörkare och mera beskrivande när det kommer till våldet och blodet. Stefan Ahnhem rör sig mera i den sistnämnda delen. Han väljer att inte väja för de mörkare delarna i personers sinne och i deras agerande. Han beskriver även våldsdåden, så om man vet med sig att man inte gillar dessa saker när man läser en deckare så kanske man skall hoppa över honom. Har man inget emot detta så har man däremot en spännande resa framför sig.

Jag vill ändå poängtera att författaren inte glorifierar våldet eller gottar sig i det på något sätt. Han lyfter fram det på ett sätt som berör en när man inser vilket mörker det kan finnas inom vissa personer. Han lyfter fram även saker inom människans natur som är ständigt aktuella och vilka spår som det sätter sig. Vi pratar om mobbing och utanförskap.

Boken är riktigt välskriven med ett språk som riktigt suger in dig i handlingen och vilken handling det är som sedan målas upp för en, det är spännande så att man tappar andan. Att den tilldelades Crimetimes debutpriset 2015 förvånar mig inte alls.

Stefan Ahnhem bjuder på en riktig bergochdalbana när det kommer till känslor och spänning. Nu skall jag så klart inte säga något avslöjande om handlingen men jag kan säga att han leder oss mästerligt på en slingrig väg till målet. Det är många vändningar som vi får uppleva under denna resa.

Så hur det blev med min magkänsla? Jag fick verkligen rätt för jag tror att jag har hittat ytterligare en favorit bland alla spänningsförfattare. Det känns att om jag är sugen på en mera mörkare och brutalare deckare, men ändå med viktiga budskap, så har jag ett säkert kort att välja när det kommer till Stefan Ahnhem. Jag kommer absolut att läsa mera av honom.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se