Markus Sköld: Andeviskningar

Titel: Andeviskningar
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 199
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

Niclas och Moa flyttar till det nybyggda huset i skogen, övertygande om att det är nystarten de drömt om. Tills de inser att de inte är ensamma. Något annat finns i huset. Något gammalt. Något ont.

Mina tankar:

Detta är en kortroman och det är en skräckberättelse.

När det kommer till Markus Sköld och hans romaner så är det skräcken som står som den centrala kärnan i berättelsen. Han har inga omskrivningar och låter skräcken finnas där men inte synas, nej han väljer att tvinga oss läsare att öppna ögonen och se rätt in i det mörka. Och detta är något som jag gillar och föredrar när det kommer till att läsa skräck. Och därför har även Markus Sköld kommit att bli en personlig favorit när det kommer till skräckförfattare.

Men även om det är skräcken som är en av de bärande pelarna i berättelsen så lutar sig inte Markus Sköld enbart på detta. Nej han har en bra förmåga att ta hand om sina karaktärer, ge dem liv som känns autentiska, även om berättelsen är omgiven av övernaturligt. Han skapar och beskriver bra relationer mellan dessa karaktärer. Denna bok är absolut inget undantag när det kommer till detta.

Beskrivningen av ett ungt par som köper, vad de tror, drömhuset, i alla fall huset som skall ge dem en nystart i livet, är riktigt bra och gripande. De har haft motgångar i livet. När det snart visar sig att huset har en del hemligheter och konstiga saker händer så byts förhoppningar till förtvivlan och kanske till och med hopplöshet. Hur skall de ta sig ur detta?

När det kommer till skräck så är ju stämningen något som är väldigt viktigt, det är här som det faller eller brister. Är det något Markus kan så är det att hitta just den rätta stämningen. När det kommer till film så har man ju knep för att få hjälp att höja pulsen och få publiken att hoppa till. I en bok så är det bara orden och att få till den så att man spelar på rätt strängar i läsarens fantasi, och det är detta som Markus är så bra på. Man kanske inte kommer att hoppa till men stämningen finns absolut där.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck av det genuina slaget, med bra stämning och en historia som har sina vändningar.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag
Skuggfödd
Folktomt

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jenny Green: Det här är mitt nu

Titel: Det här är mitt nu
Författare: Jenny Green
Sidantal: 45
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

"Ett älghuvud låg på marken, alldeles utanför fönstret. De stora svarta ögonen glänste i skenet från utebelysningen och den avsågade halskotan blänkte vit. En lång, mjuk mule låg tryckt mot marken."

Jörgen har ärvt gården efter sin far. Men med den följer också grannarna, förpliktelserna gentemot jaktlaget och skogen med alla träd.

Mina tankar:

Detta är en novell i förlaget Kraxas satsning på svensk fantastik i novellformat, då först och främst skräck.

Här har vi något som man skulle kunna kalla för naturskräck, en skräck där själva naturen, skogen i detta fall, är det mystiska och skrämmande.

En man, Jörgen, har ärvt en gård efter sin far, som gått in i skogen och fallit så illa så han dog. Tomten är mer eller mindre helt nedgången, den har tagits över av skogen. Jörgen håller på att rensa upp, något som grannen varnar honom lite om.

Efter att han varit med i ett jaktlag så börjar saker hända. Han misstänker de andra i jaktlaget, men de nekar. Fler och fler mystiska saker händer.

Författaren har fått ihop en berättelse där det mystiska och skrämmande kryper långsamt på en. Hon hintar mer än vad hon visar, låter läsaren göra sin tolkning och måla upp bilderna. Man kan lätt tolka in en underliggande mening i hur vi människor ta till oss av naturens resurser, på naturens kostnad. Men hur är det med naturen, tänk om det finns en kraft, något äldre som kräver tillbaka sina resurser?

Då det är en novell så går det snabbt att läsa den, man gör det lätt i en sittning, och den håller sig till den centrala berättelsen och grenar inte ut i flera sidospår. Den är lätt att läsa med ett målande språk samtidigt som den har ett underliggande djup i sig.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en jordnära men mystisk skräck som anammar naturen. Den kommer troligen inte göra dig mörkrädd men den har en härlig skräckstämning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Det nästan begripliga

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Karin Tidbeck: Sjung ingen psalm när jag är död

Titel: Sjung ingen psalm när jag är död
Författare: Karin Tidbeck
Sidantal: 32
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

"Poesi och matematik hjälper oss att förstå universum."
"Men hur kommer maskinen veta vilken dikt den ska välja?"
"Den kommer att ta beslutet", sade Natalia.

Tre föräldralösa systrar på 1800-talet lever ensamma i familjens stora hus. En av dem är döende. De andra två gör allt i konstens och vetenskapens namn för att rädda henne in i framtiden.

Mina tankar:

Detta är en novell i förlaget Kraxa satsning på svensk fantastik. Denna är utgiven tidigare på engelska, 2018, då med titeln When I am dead, My dearest.

Novellen utspelar sig under 1800-talet och är skriven i något som likar dagboksanteckningar eller brev. Det är två av de tre systrarna som turas om att förmedla handlingen för läsarna. Det är en sorglig men finstämd berättelse som tar form när två systrar försöker rädda och bevara den tredje systern, som är döende i en sjukdom, genom banbrytande vetenskap.

Det är som sagt två av de tre systrarna som delar med sig om sina upplevelser och tankar. Dels så är det den döende systern och så är den yngsta systern, hon är på ett sätt den mera öppna och tänkande systern. Det är den vetenskapliga systern som vi inte får ta del av när det kommer till tankar och känslor.

Denna novell har mycket som man kan säkert tolka in i texten om man vill, vad som är rätt tolkning eller inte låter jag vara osagt. Men det rör sig delvis om den stora frågan, det vill säga döden. Hur hanterar man den och hur accepterar man den, ibland kan det inte vara så lätt att släppa taget om den man älskar och man kan göra vad som helst för att försöka få ha kvar den man älskar. Vilket de två systrarna mer eller mindre gör genom att skapa en maskin som skall bevara den döende systerns själ och tankar.

Ett ämne i boken är poesi och med tanke på att hur man skall tolka handlingen så är det precis som med poesi. En dikt är så öppen att man kan om man vill tolka den på många sätt och ändå är alla tolkningar mer eller mindre rätt, i alla fall i betraktarens ögon. Så detta är en novell om ett stort ämne som inte har ett absolut svar, bara en öppning för tolkning.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en snabbläst berättelse om ett stort ämne. Jag skulle säga att om man gillar berättelser i stil med Frankenstein, boken inte alla filmer, som om mitt minne inte spelar mig ett spratt är i samma anda som denna, så tror jag man kommer uppskatta denna lilla novell. Vetenskaplig och tar upp frågor om livet.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jenny Green: Det nästan begripliga

Titel: Det nästan begripliga
Författare: Jenny Green
Sidantal: 31
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

”Sextiofyra föremål på Västsveriges åkrar harprecis börjat lysa med ett svagt, pulserande ljus. Trots undersökningar är det fortfarande oklart var de får sin energi ifrån.”

En småkall och grå novembermorgon förändras Gunnars inrutade vardagslunk på ett sätt han aldrig kunnat föreställa sig, eller önska för den delen. Han vill att världen ska vara vanlig och förutsägbar. Han vill mata katten, se rosenbusken växa och lyssna på Ekot till kaffet i godan ro. Han är inte alls bekväm med allt ståhej och alla nyfikna som stövlar runt på åkrarna. Och för inte tala om Aronsson som ser pengar i allt.

Mina tankar:

Detta är en novell i förlaget Kraxas satsning på att ge ut skräck i kortformat.

Det är i noveller som man kan hittar de flesta udda kombinationerna när det kommer till ämnen och stilar. Det känns lite som att novellformatet är väldigt snällt när det kommer till att pröva på olika saker för författarna. Här vågar man testa gränserna och skulle det inte fungera är det inte så farligt, värre är det att ha skrivit trehundra sidor och bara få kasta det.

Kombinationen i denna framgår av texten på framsidan, folkhems-sci-fi. Det är vardagsrealism som möts av mystik i denna lilla berättelse. På några åkrar uppenbarar sig helt plötsligt några mystiska klot, det blir en rikstäckande nyhet och forskare kommer för att ta reda på vad dessa klot är för något. I detta befinner sig en man som bara vill att vardagen skall rulla på som det alltid har gjort, han är inte direkt för förändringar.

Vi läsare möts av en historia som till en viss del skulle kunna vara en av de där tv-serierna som går mitt på dagen och handlar om livet i en by. Om man skulle fortsätta jämföra med dessa tv-serier så följer denna novell just bara en karaktär i stället för hela byn. Men författaren nöjer sig ju inte med denna skildring av vardagen, mystiken kommer snabbt in i berättelsen och jag kunde inte låta bli att tänka på filmen Signs, där mystiska symbolen uppkommer på åkrar jorden runt.

Jag nämnde att novellformatet är snällt när det kommer till att leka med stilar. En annan sak som novellformatet är snällt med är att den tillåter mer att den kanske inte förklarar allt, den utelämnar en del och överlämnar det till läsaren att tänka ut eller hitta på resten själv. Ibland är det så att man inte skall förstå allt eller får det förklarat, det skall vara precis som titeln säger vara nästan begripligt, vilket också kan hinta om större saker som livet själv. Ibland så är det bara så att saker händer utan att det går att sätta en förklaring på det.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en mystisk, lite nedtonad men finstämd berättelse om vardagen och kanske det utomjordiska.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Monica Zetterlund: Varulv

Titel: Varulv
Författare: Monica Zetterlund
Sidantal: 24
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

Mor Greta och far Axel vet inte vad de ska göra med flickan de tagit in som fosterbarn. Hon är inte som andra, uppför sig mer som djur än människa. I hopp om att ingjuta hälsosam gudsfruktan skickas hon till den lokala pastorn.

Mina tankar:

Detta är en novell som ingår i Kraxa förlags satsning på skräck i kortformat. Varje novell ges ut var för sig. Denna kom ut 2022.

När det rör sig om en berättelse i novellformat så är det vanligt att man kastas rätt in i handlingen och man har ingen uppbyggnad. Precis så är det i denna, de flesta transportsträckorna med förklaringar är borta och man som läsare får se mellan raderna och vad som sägs hur allt ligger till.

Handlingen är satt en tid tillbaka, riktigt när den utspelar sig är svårt att säga men det är rätt så långt tillbaka i tiden, vilken man förstår med miljö och de olika karaktärernas roller då man känner av det gamla Sverige.

Författaren bygger upp handlingen med några scener av tillbakablickar. Det är som lager efter lager tas av och man ser mera helheten. Titeln på novellen heter ju Varulv så det är ju inte svårt att tänka sig vad den handlar om, så när det pratas om blod i början så anar man vad det är som hänt.

Det är inte bara en skräckberättelse som läggs här framför oss, nej det finns en hel del saker att tolka in i berättelsen om man vill. Om att växa upp och förändras, i detta fall på flera sätt, och även delvis hitta sin plats i livet. Det är både brutalt och blodigt samtidigt som det finns en stämning av sorg och något som man skulle kunna se som ett finstämt hopp om bättre tider.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en berättelse som är en blandning av skräck och historisk livsskildring.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Markus Sköld: Folktomt

Titel: Folktomt
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 290
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

Klockan 03:14 den 11 januari upphör all kontakt med den lilla staden Lommensvik i södra Norrland.

Journalisten Rebecka Corti beger sig dit för att ta reda på vad som hänt. På plats upptäcker hon en nedsläckt stad i total radioskugga där alla invånare försvunnit. Allt som är kvar är halvdruckna kaffekoppar och tomma sängar.

Men när en rasande snöstorm slår hårt mot Lommensvik tvingas Rebecka stanna kvar i den öde staden, samtidigt som omvärlden förgäves försöker ta sig dit in. Snart upptäcker hon att det finns ett osynligt hot. Om hon ska ha en chans att ta sig levande från Lommensvik måste hon först ta reda på vart alla människor tagit vägen.

Mina tankar:

Detta är författarens fjärde bok och likt de tidigare så går även denna i skräckens spår.

Markus Sköld är en författare som imponerar på mig och fortsätter med att imponera på mig. Jag tror inte jag stött på någon annan som har lyckats med att med hjälp av bara ord skrämt mig i en scen när en person skall gå ned i en mörk källare. Detta hände mig när jag läste hans bok Kalldrag. Då visste jag att han hade något unikt, det är lättare att skrämmas när det kommer till film, då kan man fixa till det med ljud, musik, mörker och kameravinklar. Det är betydligt svårare att förmedla denna skräck i enbart ord. Nu vill jag inte förminska arbetet som folk gör med film, det är en konst det också.

Det var mitt första möte med Markus Sköld och efter det så var jag såld, och han har verkligen inte gjort mig besviken med sina andra böcker om och om igen har han lyckats med att förmedla skräcken och även en handling som ger ett djup i stället för att bara skrämmas. Det roliga är att han i varje bok kör en liten annan stil av skräck, det finns många olika om man bara vill gräva sig ned i det.

Två stora favoriter i skräcken sedan barnsben har varit Stephen King och Dean Koontz. Lite grovt räknat så kan man säga att de i huvudsakligen har två olika stilar med skräck. Stephen King vill gärna gå mot det övernaturliga och oförklarliga medan Dean Koontz vill ofta gå mot en mera vetenskaplig skräck som i vissa fall går mot det övernaturliga. Detta är som sagt bara grovt draget, de har såklart båda skrivit olika skräckstilar.

I sina tidigare böcker så har Markus Sköld vandrat mer eller mindre bland den övernaturliga skräcken, i vissa fall den blodiga och våldsamma skräcken, tänker på hans debut som handlar om varulvar. Men här får vi se en liten annan vinkel på skräcken och utan att säga för mycket så drar han lite mera åt den vetenskapliga skräcken i denna bok.

Likt de tidigare böckerna han skrivit så känner jag igen stilen när det kommer att förmedla känslor och miljöer. Han har som sagt något unikt i sin stil som gör att det han beskriver blir riktigt levande och man som läsare känner sig inte bara som en passiv iakttagare, man är där på plats i snöstormen i en öde stad, i det strömlösa hotellet. Ja, varje plats han beskriver så känner man att man är där.

Så även i denna bok så får han till en bra, eller om man skall säga nervös, spännande och intensiv, stämning. Man sitter och nästan krampar när man läser boken och man glömmer bort att andas. Det är riktigt bra gjort och jag tycker att han har fått till en bakgrundshistoria, när den väl kommer upp till ytan, som låter otrolig men ändå på ett sätt går att köpa. Kan säga att den ligger lite i tiden med om vad man pratar om nu, vill inte säga vad för då avslöjar jag för mycket av handlingen.

Han är även bra på att bygga upp karaktärer och här får vi träffa många som fastnar, man gillar vissa och man hatar andra, allt för att få till bra konflikter. Man ser dem lätt framför sig.

Han visar än en gång att det finns ett brett utbud när det kommer till bra svensk skräck i bokform och att han är ett namn att räkna med om man vill ha kvalité. Och på tal om skräck i annat format, varför har inget filmbolag tagit upp någons av hans böcker? Just denna skulle jag lätt kunna se som en riktigt bra skräck, om den bara fick sin budget.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha välskriven skräck som både förmedlar rysningar som en handling som bjuder på en resa som inte går av för hackor. Har man inte läst någon av hans tidigare böcker så plocka gärna upp de också, jag vågar lova att man inte kommer att bli besviken.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag
Skuggfödd

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Grimstad: Hemmafruarnas raster

Titel: Hemmafruarnas raster
Författare: Tobias Grimstad
Sidantal: 49
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"Jag tror det var Glas som försökte sälja något. Majblommor eller vad det var. De hittade blommorna utströdda vid stenbrottet. Pojken hittade de inte. Hans mamma blev sig aldrig lik. Det var det ingen som blev. De sitter fast i de där veckorna som flugor under kökslampan."

Bygdens försvunna pojkar har nästan helt glömts och minnet av barndomens somrar på Kinnekulle plågar och förföljer Daniel. Helst vill han bara hålla sig långt därifrån, men gamla Matilda Stenström har dött och på hembesök hos farmor följer han med på begravningen. Inte ens i sina vildaste drömmar hade han kunnat föreställa sig vad det leder till.

Mina tankar:

Detta är en novell i Kraxa förlags satsning på skräcknoveller i singel- och fickformat.

Det vi har här är lite av en hemmavändare, dock bara på besök, som genom minnen återupplever bitar av sin barndom i någon form som jag skulle vilja säga dras åt det melankoliska hållet. Det är lite av smärtsamma minnen samtidigt som det målas upp på ett sätt som även gör att man känner av att det är en annan tid som återspeglas för en.

Det vi får återberättat här är dels huvudkaraktärens barndom och även en sidoberättelse om några barn som försvann, något som aldrig fått en förklaring.

Skräcken finns i bakgrunden hela tiden, den kanske inte gör så mycket väsen av sig men den kryper sig närmare och närmare på läsaren. Det finns bitar som jag inte kan nämna då jag skulle avslöja för mycket av handlingen men det finns någon vändning kan jag avslöja.

Det är ett behagligt och målande språk i novellen. Man känner som sagt av tiden den utspelar sig under och man kan lätt få en bild i huvudet. Författaren lyckas med att fånga ens intresse och den osar av känslor av alla dess olika slag.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en skräck som är lite av del långsammare slaget som långsamt kryper på en och jag lovar att det är skräck i novellen, man måste bara läsa ut den vilket man lätt gör i en sittning.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lina Arvidsson: Min morfar hade en butik

Titel: Min morfar hade en butik
Författare: Lina Arvidsson
Sidantal: 34
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"De små händerna var hårda som klor, fågelklor, när hon tog sig upp till stående. Hon rörde på munnen. Jag såg det ske men jag hörde inget."

Butiken säljer leksaker från förr. På hyllorna finns rostiga gamla bilar, speldosor, kinaschack och färgglada lådor med lock som far upp när man trycker på en knapp. I butiken finns också dockorna med sina hårt stoppade tygkroppar och stumma ansikten av porslin. Dockorna man kan önska liv i och släppa fria ...

Mina tankar:

Detta är en novell som ingår i Kraxa förlags projekt att släppa skräcknoveller i singelformat.

Novellens huvudkaraktär är en ung flicka och hennes morfar har en antikaffär som inriktat sig till gamla leksaker. Flickans hedersuppdrag är att städa och hålla rent bland porslinsdockorna som står på sin hylla. Men en dag så börjar det hända saker med dockorna.

Den är skriven i jag-form och vi får uppleva händelserna genom den unga flickan och det är på det sättet även hennes tolkning om vad det är som hon upplever.

Det är en krypande känsla som kommer när man läser denna novell. Den börjar mysigt med en ung flicka som hjälper hennes morfar i hans butik. Det är något med dockor som kan skrämmas, en del äldre dockor ser på ett sätt hemska och med livlig fantasi kan man lätt se och få för sig saker. Så det är en bra grund att ha när man skall bygga upp en skräckberättelse.

Språket är lätt att ta till sig och det är med en målande och inlevande röst som vi får ta del av händelsen. Nu vill jag inte tolka in allt för mycket i berättelsen, det kan vara att författaren har skapat den bara för att få till en att rysa. Men med tanke på att det är genom den unga flickans ögon vi ser hur allt händer så kan man tänka sig att detta är bara hur flickan ser det, eller vad hon till och med väljer att visa oss läsare. På slutet fick jag en känsla av något, men det lämnar jag till andra läsare att se om de också upptäcker det, som sagt jag kanske tolkar in för mycket mellan raderna.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en ryslig berättelse som man lätt tar i en sittning. Jag gillar denna satsning på skräck i novellformat som Kraxa förlag har börjat med, har läst några av dem och har ännu inte blivit besviken. Kommer absolut att läsa fler av dessa noveller, men kommer även att spana in denna författares andra verk då jag gillade stämningen hon fick till här.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Patrik Centerwall: Julgransplundringen

Titel: Julgransplundringen
Författare: Patrik Centerwall
Sidantal: 37
Förlag: Kraxa Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

”Julgransplundringen tappade lite av sin charm när Olssons fångade Jerker och hängde honom i den stora eken inne på deras gård.”

Vinternatten är obarmhärtigt kall och snöfallet och mörkret kompakt när Sandra och Malin kommenderats ut av farsan för att hämta hem sin döda brors kropp. Men det finns annat som också rör sig i natten. Varelser betydligt farligare än den jävla Olssongubben.

Mina tankar:

Detta är en novell som ingår i Kraxa förlags satsning på att ge ut noveller i små häften, då först och främst i genren skräck. Denna däremot kanske inte är en renodlad skräck utan mera ett dystopiskt nedslag i en mörk och brutal framtid.

Författaren slänger in oss läsare rätt in i handlingen. Vilket är vanligt när det kommer till noveller, de har inte tid att bygga upp något. Vi hamnar i en kall, dels för att den utspelar sig på vinter och dels för förhållandena, värld där det enda som gäller är att den starkaste överlever och att man måste skydda sin flock.

Det är inga direkt sympatiska karaktärer som vi stöter på i denna berättelse, inte de som de handlar om eller de som de möter. Något har hänt med världen som fått den att gå under, vad är inget viktigt för just denna handling, och det är troligen denna miljö som gjort att karaktärerna är som de är.

Med sitt trollbindande språk och målande miljöbeskrivningar samt färgstarka karaktärer så fångar Patrik in läsaren på ett sätt som gör att man får upp ett intresse för denna novell. Man känner att man lätt kan leva sig in i förhållandet som världen befinner sig i.

När man läst ut sista sidan av denna novell så kände man att man ville veta mera om denna värld, vad är det som hänt med den, hur ser det ut i andra delar av världen. Hur många har överlevt katastrofen? Hade gärna sett att författaren utökade denna idé till något större, flera noveller som löst hänger ihop eller en större berättelse där denna spelar ett sidospår.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en spännande och mörk berättelse om en grym framtid. Något som man lätt läser i en sittning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Klockan och spegeln

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Therese Henriksson: Ödesmåla gård

Titel: Ödesmåla gård
Författare: Therese Henriksson
Sidantal: 31
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"Mobilen lyser blåvitt och jag ser konturerna av hennes ansikte i dunklet. Luggen är rak. Hennes kindben är stora, läpparna små. Hon liknar en ekorre som håller på att magra bort."

Egentligen är Sickan mammas hund. Men hon har aldrig tid. Istället är det Tobias som tar med sig Sickan på långa strövtåg och när han först stöter på ödehuset vet han inte vad han ska tro. Det känns som om någon iakttar honom bakom de trasiga gardinerna, och varje gång han går ut med Sickan drar hon i kopplet mot Ödesmåla gård. Han kan svära på att det finns någon där.

Mina tankar:

Detta är en skräcknovell utgiven av Kraxa förlag. Den ingår i en utgivningsserie som utgörs av små novellhäften.

Tobias och hans mamma har flyttat till en bonde som hon har kommit ihop sig med. En dag när han är ute och går med deras hund så ser han ett övergivet hus i närheten av gården han nu bor på. Mammans nya man berättar en tragisk historia om hur hela familjen bara försvann utan några spår. När Tobias nästa gång går förbi huset så dras han till att gå in i det, frågan är om det verkligen är så övergivet som det först ser ut att vara.

På framsidan av boken så står det glesbygdskräck och det är något som i mitt huvud passar perfekt på denna berättelse. I mitt huvud så tolkar jag det bakomliggande i ordet att vi har här något vemodigt i grunden, det är kanske ett långsammare tempo, precis som det är i glesbygden långt bort från en så kallade civilisationen och det jäktade storstadstempot. Nu menar jag inte att glesbygden ligger efter i samhället utan att här rör sig tiden i en annan takt, i en mera harmonisk takt och med i naturens gång i stället för det hektiska datoriserade samhälle som utgör stora delar av landet.

Sedan har vi skräckdelen i berättelsen, med min tolkning av det bakomliggande i ordet glesbygd så passar det även in på skräcken. Vi har inte här något som kanske slängs rätt i ansiktet på läsaren och det är inte heller blodigt och vidrigt, det är mera nedtonat och här igen vemodigt på ett sätt. Det är inte meningen att skrämma läsaren, i alla fall tror jag inte det är huvudsakligen vad författaren vill göra. Det får en att rysa till, men även att känna någon slags sympati, nu skall jag såklart inte avslöja något av handlingen.

Språket passar bra ihop med vad handlingen vill förmedla. Det är finstämt och vi vaggas in i handlingen, författaren får till en bra stämning med sitt språk och det är tillräckligt målande för att man skall kunna leva sig in i handlingen.

Jag rekommenderar denna novell till alla som gillar skräck som drar åt det lite mera dystrare håller, men ändå kanske har en slags ljusglimt i sig. Då det är endast en novell så passar den jättebra om man har en liten stund över men ändå vill läsa klart något, det passar även bra om man vill prova på skräck men inte vet om det är något för en själv, då den inte är så lång tar det inte så mycket av ens tid att läsa denna. Detta var den första novellen som jag läste i denna serie, skall bli kul att läsa de andra för att se om de håller samma kvalité.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jonatan Olofsgård: Sommaren tar slut

Titel: Sommaren tar slut
Författare: Jonatan Olofsgård
Sidantal: 196
Förlag: Kraxa förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tom och Lea reser med föräldrarna till sommarstugan för att bomma igen inför hösten.

Morgonen därpå lämnas de ensamma när föräldrarna åker iväg på ett ärende, men tiden går utan att de kommer tillbaka.

På andra sidan sjön bor Udo, den gamla mannen med ögon av is och händer som får en att tänka på blanka vapen. Han inte bara hyr ut stugan utan övervakar även familjen och lägger sig i deras liv.

Tom och Lea har alltid undvikit Udo, men när de till sist står utan man och mobiltäckning är han deras enda hopp om hjälp. Men vägen till Udos hus visar sig lång och verkligheten är inte vad de tror.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman, det är en skräckroman eller en slags växa-upp-roman med drag åt det surrealistiska.

Genom hela boken så ligger det en stämning och känsla av att något är som det inte skall vara, vi ser det inte rakt på sak utan mera i ögonvrån, små saker som inte stämmer.

Två barn blir lämnade av sina föräldrar i en sommar stuga, föräldrarna har bara ett ärende att göra men när det börjar dröja innan de kommer tillbaka blir de två syskonen oroliga. Till saken så finns det inte heller någon mobiltäckning och de har inga grannar i närheten.

Berättelsen rör sig framåt i två spår, dels i nutid, som utspelar sig i slutet av sommaren, då vi följer de två syskonen och hur de tacklar situationen att vara övergivna på en ödslig plats. Det andra spåret är tillbakablickar på sommaren som gått och olika händelser som barnen varit med om.

Texten i författarporträttet så står det om författaren att han är uppväxt med bland annat Stephen King och då jag själv också är det så ser jag absolut en del influenser från skräckmästaren. Men att just säga skräckmästaren ger fel intryck till de som inte läst något av Stephen King, det är inte skräcken i böckerna som gör han till en mästare, nej det är hans förmåga att gestalta varje karaktär samt på till miljöerna och stämning som gör att man sugs in i berättelsen. Att sedan skräcken ligger där som ett element som vrider till allt är en annan poäng.

Det är denna gestaltning och miljöbeskrivning som jag känner igen i denna bok, det kanske inte ligger riktigt på samma nivå som mästaren själv men det finns absolut något där som gör att stämningen kommer fram och att det är värt att ta upp och läsa denna bok.

Mystiken och känslan av att något inte är som det skall gör att denna sommar som vi får ta del av bli något av en kuslig upplevelse samtidigt som det bitvis kanske väcker minnet om egna barndomssomrar, förhoppningsvis inte så rysliga som dessa syskon får uppleva.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en finstämd och samtidigt kuslig berättelse. Gillar man Stephen King, då kanske mest hans äldre verk, så skall man verkligen ge denna en chans. Jag tror absolut att om författaren fortsätter i detta spår och finslipar sig ännu mera så kommer hans namn bli något som vi kommer att nämna när folk frågar om svensk skräck.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar