Frida Ajo: Skyddsjakt

Titel: Skyddsjakt
Författare: Frida Ajo
Sidantal: 448
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Den lilla bruksorten Gryckvik i Dalarna håller just på att hämta sig efter höstens dramatiska händelser, men en närgången varg skapar konflikt i bygden.

När en kropp hittas i det turkosblå vattnet vid Östra Silvbergs gruva, tror polisen att han har mördats på grund av sin åsikt i vargfrågan, men är det verkligen motivet?

På skolan där Klara Gård jobbar inträffar en rad mindre bränder, och när det visar sig att dessa kan ha en koppling till mordet kan Klara inte låta bli att undersöka det vidare.

Samtidigt ligger Klaras mamma nedsövd på sjukhus efter en överdos. Tog hon tabletterna själv eller blev hon tvingad? Har det någonting att göra med de hotfulla sms Klara får? Och vad var det Klaras bror, polisen Vidar, och deras lillasyster Natalie grälade om för fem år sedan, strax innan Natalie försvann?

Hemligheterna hopar sig i Gryckvik och mörkret kryper allt närmare.

Mina tankar:

Detta är den andra delen i serien Gryckviksmorden som inleddes med Sågverk.

Jag rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning, det är många trådar som tas upp i denna bok som hänger ihop med första boken.

Förutom att ha skrivit denna serie så har hon även skrivit några romaner som är mera skräckbetonade, då under namnet Frida Andersson Johansson, och det finns absolut en tema som går igenom hennes böcker och det är närheten till naturen. Om det så är väsen från folktron eller om det är naturrelaterade samhällsfrågor, som i denna, vargfrågan.

Boken tar vid en tid efter den första boken, händelserna där har satt sina spår i samhället. Klara känner sig fortfarande kanske inte helt hemma med sitt jobb på skolan och när saker sker där så går hennes radar i gång från den avbrutna polisutbildningen. Hon drar i gång en egen utredning av de bränder som sker i skolan och finner sig snart personligen iblandad och engagerad i detta.

Samtidigt så får vi en fortsatt fördjupning i Klaras liv, med hennes mamma, som ligger nedsövd eller en överdos. Det samma gäller lillasystern Natalie som försvann för fem år sedan.

Jag trycker att författaren har fått till en berättelse som är både spännande, när det kommer till fallet, och gripande dels när det kommer till karaktärernas liv, dels orsakerna till dödsfallen. Det är en närvaro i hennes berättarspråk som gör att man lever sig in handlingen. Man befinner sig verkligen på plats i Gryckvik, som förvisso är en påhittad ort, tillsammans med personerna i boken.

Hemligheter och ond bråd död döljer sig i de mörka skogarna i Dalarna och det är riktigt bra. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven spänningsroman som håller sig borta från storstädernas stress och anonymitet, här känner alla varandra, även om de kanske inte känner alla så väl som de tror.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Ek
Sågverk (Gryckviksmorden #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Frida Ajo: Sågverk

Titel: Sågverk
Författare: Frida Ajo
Sidantal: 389
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Den gamla bruksortens lugn döljer en skakande sanning...

Efter ett kraschat förhållande och en avbruten polisutbildning tar Klara Gård sin tillflykt till fritidshuset i Gryckvik i Dalarna. Hon gör det motvilligt. Det var härifrån hennes syster Natalie försvann för många år sedan, för att aldrig återfinnas. Nu hoppas Klara få hämta andan. Men stillheten bryts när en grannpojke försvinner.

Finns det en koppling mellan händelserna? När Klara gör ett fasansfullt fynd och därefter utsätts för hot ställs allt på sin spets. Samtidigt brottas Klara med sina familjerelationer. Hon är övertygad om att mammans exman var inblandad i Natalies försvinnande. Samma man som nu ska släppas ur fängelset, och som inte kan förlåta att Klara vittnade mot honom. Och varför vill hennes bror hålla henne borta från Gryckvik?

I jakten på sanningen tvingas Klara ompröva sin bild av de människor hon har omkring sig, och av sig själv.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Gryckviksmorden. Författaren har tidigare hållit sig till skräck eller skräckinspirerad spänning, Dränkt och Ek, men här kommer något som är mer renodlad spänning. Därför har hon valt att ändra författarnamnet från Frida Andersson Johansson till Frida Ajo, för att hålla isär stilen något.

Något som man märker är en röd tråd i författarens böcker så är det att naturen på något sätt har en central roll i handlingen. Om det inte är väsen från naturen, så är det som i denna, man kan kalla den för en småbruks deckare i mörkaste dalarna. Naturen står precis utanför husen, inte som i storstäderna.

Boken är även mycket karaktärsdriven, vi möter en kvinna, Klara Gård, som av vissa orsaker har avbrutit sin polisutbildning och flyttar till familjens fritidshus i Gryckvik. Men detta är en plats som döljer på en mörk historia och smärtsamma minnen. Hennes syster försvann och återsågs aldrig. När en pojke försvinner så kommer det gamla upp till ytan igen.

Det är kanske ingen renodlad deckare, det är mera en spänningsroman med mystik och relationsdrama. Det är ändå ett fall att lösa, vad var det som hände då när systern försvann och vad är det som hänt med pojken? Hänger det ihop? Långsamt så läggs bitarna på plats.

Jag tycker att författaren får till en bra mix av spänning, miljö med nära till naturen-känsla och en relationsbeskrivning som tillsammans fångar ens intresse och håller kvar en i handlingen. Det är en bra balansgång mellan de olika elementen.

I början av nästa år kommer fortsättningen och den ser jag fram emot att ta del av, första boken gav absolut en mersmak-känsla.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Ek

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Frida Andersson Johansson: Ek

Titel: Ek
Författare: Frida Andersson Johansson
Sidantal: 367
Förlag: Modernista

Baksidestext:

1625. Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.

I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen.

När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.

Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö...

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens andra roman. Denna kom ut 2020 och likt hennes debut Dränkt är också denna en skräckroman med drag till naturen.

Allting skildras runt Vasaskeppet. På museet händer det mystiska saker, personer försvinner och blod hittas även ombord på skeppet. Polisen börjar utreda händelserna.

Både i nutid och i tillbakablickar så får vi reda på vad det är som pågår, det verkar som det är något med trädet som vissa bitar av skeppet är byggt av. Frida målar upp en stämningsfull historia, hon skildrar detta samtidigt som vi får ta del av några karaktärers privatliv.

Har man läst hennes Dränkt så vet man att hon gillar att skildra det så verkligt som det går men ändå lägga till något mystiskt över hela handlingen. Detta gör hon även här. I och med att det blir en utredning över var det är som sker på museet så känns det stundvis lite som en deckare, men så kommer touchen av det övernaturliga.

Det är inte skräck som skrämmer en, utan den finns där mera för att skapa spänning och samtidigt be en att öppna sina sinnen. Hon får till en stämning som gör att allt känns osäkert om hur det ligger till, även om man får svaren ju mer man läser, speciellt i tillbakablickarna.

Det är ett bra språk och jag tycker att det är målande beskrivande samtidigt som det är lättsamt att ta till sig. Hon har skapat en bra bakgrundshistoria, nu vet jag inte hur historiskt korrekt boken är, men det känns i alla fall att hon valt att väva in fakta med fiktion, vilket höjer stämningen lite till.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spänningsroman med övernaturliga inslag. En skräck som kanske inte kommer få dig att hoppa till, men ändå slå lite på strängarna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Frida Andersson Johansson

Foto: Elin Parmhed

Berätta lite kort om dig.

Jag är nyutbildad manusförfattare som blir glad av chokladpraliner, inte tål sol, älskar insjöbad och hoppar till varje gång någon försöker skrämma mig (jag spillde rödvin i hela soffan när jag såg Hajen senast, och det var inte direkt första gången jag såg den). Jag är också en 45-årig radhusmorsa i Segeltorp i Huddinge. (Både Unn i Dränkt och Disa i Ek bor händelsevis i Segeltorp.)

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag var runt tolv avrådde pappa mig från att läsa Stephen Kings ”Varsel” för att den var så otäck ... Det blev början på en lång King-period. Som barn älskade jag också sci-fi-serien Tripoderna på tv. Tyvärr fick jag aldrig se klart den, eftersom det som alla bra program sändes just när man skulle äta och det varken fanns Play eller ens en video att tillgå. På gymnasiet öppnade Orwells 1984 mina ögon för dystopier. Och så skrev jag ett specialarbete om vampyrer.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag växte upp med böcker och läsning. I skolan uppmuntrade mina lärare hela klassen med roliga skrivövningar och jag bestämde tidigt att jag ville jobba med skrivande i någon form. Tyvärr fick jag inte PRAO:a på lokaltidningen, men efter att ha pluggat litteraturvetenskap och praktisk svenska och jobbat som översättare blev jag till slut journalist. Det där med att skriva fiktion tappade jag däremot bort under många år. Mitt första försök till bokmanus skrev jag när jag fyllt trettio och väntade mitt första barn. Det blev en deckare, som aldrig gavs ut.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in beskrivs som "någonting så ovanligt som en svensk skräckroman". Och det var faktiskt så när den kom. Det blev nästan en aha-upplevelse att man kunde skriva skräck på svenska. Grottar man i det finns förstås mängder av svensk fantastik och skräck från långt tillbaka i tiden, men de böckerna hade inte lyfts fram som skräck. Mikael Strömbergs Vätten var sedan vad som fick mig att fundera på nordiska väsen, vilket ledde till min debutroman Dränkt.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har ganska lätt för att hitta på händelser och historier, och gillar att skriva dialog. Själva skrivandet flyter på ganska bra när jag väl vet vad jag ska skriva. Men jag måste jobba mer på karaktärer och relationer, vad karaktärer vill och varför och hur det blir spännande utan att någon är jagad eller hittar ett lik.

Hur ser din skrivprocess ut?

Den skiljer sig från text till text, men min handstil är oläslig, så jag skriver definitivt på dator.

Ett råmanus tar allt från ett par månader till år att få ihop. Hittills har jag haft väldigt sporadiska synopsis, nästan som kapitelrubriker, skrivit från början till slut och försökt låta bli att redigera under tiden. Ett knep är att inte scrolla igenom sitt manus utan hoppa direkt dit man ska, annars är det lätt att börja peta.

Först när det finns ett utkast går jag tillbaka och broderar ut, lägger till, planterar och stryker.

Tidigare har jag inte ritat kurvor, valar eller använt postit-lappar utan skrivit på känsla. Men under tv-utbildningen har jag blivit mer medveten om dramaturgi och struktur och tror jag kommer planera framtida manus mer i förväg.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?


Dränkt skrev jag som heltidsarbetande småbarnsförälder. Jag skrev när maten stod i ugnen, medan barnen var på någon aktivitet, på tunnelbanan, jobblunchen, nätterna ... Man får inte vara kräsen och måste släppa alla "borden". Den som städar skriver inte.

Senare tog jag tjänstledig en dag i veckan för att skriva. En ren förlust ekonomiskt, men en stor investering i välmående. Ändå går det lätt överstyr. Man får påminna sig om att normala människor faktiskt gör sådant som att se på teve och ta promenader utan att ha dåligt samvete för att de inte skriver.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har voltat med en bil - men klarade mig tack och lov oskadd och ingen annan var inblandad. Däremot kör jag inte särskilt mycket bil nuförtiden. (Underdrift)

Jag har spelat studentteater och gått på improvisationsteater - superroligt! Och jag tog ridlektioner under hela min ungdom i Borlänge, och även under ett år som vuxen i Stockholm. Jag har haft en matblogg och fantiserade ett tag om att bli matskribent. Jag är dessutom ganska bra på att hantera skruvdragare och gersåg, om jag får säga det själv.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ju underhållning, men Unn i Dränkt är ganska feministisk och med Disa i Ek ville jag låta en medelålders kvinna få ha huvudrollen i skräck. När jag började skriva tyckte jag att jag tog i som gjorde henne 48 år med vuxna barn, men när boken väl kom ut var jag nästan jämngammal med henne, ha ha. Disa har också en kärleksaffär med en kvinna, utan att noja över att det just är en kvinna, och hennes man sitter i rullstol.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Hm. Jag vet inte om jag gjort så udda saker. Jag har förstås smugit omkring en hel del på Vasamuseet och funderat på var man kan skada sig om man ramlar ner från rampen under taket eller råkar snubbla i en trappa, och snokat upp dolda utrymmen och sådant. Ställt mig på platser i Segeltorp för att se om man kan se in genom fönster från vissa håll. Men jag lägger inte ner extremt mycket tid på research utan googlar en del, och sedan fantiserar jag mest.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

På senare tid har jag gjort försök med att skriva utan övernaturliga inslag. Och sedan några veckor har jag obegränsat med skrivtid, eftersom jag har sagt upp mig för att prova vingarna som manusförfattare. Väldigt spännande! Det kan gå precis hur som helst. Min tonårsson kallar det medelålderskris.

Mitt första projekt är hur som helst att färdigställa en tv-serieidé och skicka till produktionsbolag. Sannolikt leder det inte till att just den serien blir av, men jag hoppas få in en fot som avsnittsförfattare någonstans. Det vore väldigt roligt att få ingå i ett "writers room". Dessutom är jag inblandad på ett hörn i ett projekt där en kortfilm ska skrivas om till en långfilm. Vi får se vad det blir av detta.

I övrigt har Ek precis kommit som pocket, och Dränkt släpps (Äntligen!) som pocket om bara ett par veckor. Väldigt roligt!

[Bibliografi]

Dränkt, Stimpla 2015 (pocket Modernista 2021)
Ek, Modernista 2020

Noveller:

Tassar barfota, Epok 2014
Sockerkaka, Epok 2014
DIEGIANT (antologin I skuldens skugga), Litet förlag 2015
Jävla galonisar (antologin Älska noveller), 2014, Ordberoende förlag