 |
| Foto: Johanna Glembo |
Berätta lite kort om dig.
Jag föddes på Södertörn i Södermanland men bor sedan 1995 i Göteborg. Yrkesmässigt har jag haft förmånen och turen att få ägna mig åt saker som intresserar mig, främst som copy- och content writer, men också sådant som säljare, inköpare och frilansskribent. Bland de mer udda grejorna jag sysslat med kan nämnas att designa spelmarker till casinon, översätta videofilmer, handla med ädelstenar i Mexiko och arbeta som volontär i Costa Ricas regnskog. Det har varit ett snirkligt, skuttande yrkesliv och ingen kan beskylla mig för att vara en karriärmänniska.
Jag är också mån om att stötta ölbryggerier och vingårdar.
När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?
Det började nog redan med sagorna min mor läste för mig och min lillasyster när vi var små. Jag tyckte till exempel att Matulda och Megasen var otroligt häftiga. Tanken på att det fanns varelser som bodde i flygande farkoster ovanför molnen lockade till många fantasier när lampan hade släckts för natten. Vi läste mycket i vårt hem och när jag upptäckte science fictionböckerna med sina berättelser om resor till andra planeter och världar blev jag helt såld och slukade allt jag kom över i den genren. Fantasy, gothic thrillers och skräck kom senare, som en naturlig följd av att jag tidigt fascineradses av det dolda, det annorlunda, det hemliga. Fantastiken gav mig möjlighet att resa till och utforska sådana platser, även om det bara skedde i fantasin.
Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?
Det är mycket enkelt: Det som inspirerade mig att börja skriva var att läsa böcker. Så är det fortfarande, men i dag är filmer också en inspirationskälla. Särskilda platser, starka känslor och märkliga drömmar kan också aktivera skrivlusten.
Som åtta- eller nioåring började jag använda föräldrarnas reseskrivmaskin; en Facit där man kunde välja mellan svarta och röda bokstäver. Urhäftigt, tyckte jag, och skrev min första berättelse med enbart röda bokstäver. Den var knappt tre sidor lång, bar titeln Stackars flicka och var ett skamlöst plagiat av en film jag föregående dag hade sett på TV. Jag blev mycket besviken över att mina föräldrar inte ville hjälpa mig att skicka mästerverket till Bonniers. De förklarade att Bonniers inte tog emot skräckromaner på knappt tre sidor — inte ens om den var skriven med röda bokstäver.
Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?
Här borde man förmodligen slunga mängder av kända och berömda författarnamn omkring sig, men jag kommer faktiskt inte på någon särskild. Det finns amerikanska författare som tidigt visade att det går att inkludera humor även i råa spänningsromaner, främst Donald E. Westlake och Carl Hiaasen. I övrigt är det en salig blandning av författare, böcker, stilar och genrer. Mina föräldrars litteraturintresse har säkert spelat en viktig roll, liksom de lärare som högläste mina uppsatser för klassen. På gymnasiet ombads jag att spela in en av mina uppsatser på band varpå läraren skickade den till en känd tjejtidning. Det ledde till publikation och en egen frågespalt, vilken jag skrev under pseudonym och som gav mig en fin månadspeng under min militärtjänstgöring.
Att andra vill läsa det man skriver betyder alltid mycket, men jag skriver också sådant som ingen får se.
Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?
Det lättaste och roligaste att skriva är dialog. Oavsett genre kan dialogen få berättelsen att flyta framåt utan att något annat behöver beskrivas. Dialog är också det bästa sättet att lyfta fram rollfigurernas färdigheter, känslor och egenskaper, utan att det måste förklaras in i minsta detalj.
Det svåraste för min del är att skriva sexscener. Att skriva en sexscen som känns naturlig, trovärdig och i bästa fall upphetsande är en konst jag inte ens har försökt att ge mig i kast med. Jag skulle möjligtvis kunna tänka mig att göra ett försök om det handlade om en humoristisk text och en skrattretande sexscen. I övrigt låter jag helst andra (vanligtvis män) misslyckas med den här saken.
Hur ser din skrivprocess ut?
Det börjar med att jag får en idé som inte riktigt går att släppa. Om den leder till en berättelse utvecklar jag den i huvudet, vanligtvis under flera månader och ibland år. Därefter börjar jag samla bakgrundsfakta, särskilt om det rör sig om historiska romaner som Natten jag dog och Vinterdöda ting. Inför båda de böckerna ägnade jag omkring sex månader åt att samla fakta om miljöerna, de historiska händelserna, vad folk jobbade med och hur de roade sig, det politiska läget och så vidare. Jag brukar få dubbelt så mycket fakta och information som jag behöver, men det gör inget. Själva insamlandet och genomläsningen av all bakgrundsinformation är viktigt eftersom det ger mig kunskaper och inre bilder som gör att jag kan leva mig in i berättelsen och beskriva den bättre.
Jag har försökt att skriva planerat och förberett, med synopsis, karaktärsdrag, tidslinjer och allt möjligt, men det har gått åt skogen varje gång. Jag vet i stora drag berättelsens premisser, vilka personer jag vill skriva om och var berättelsen börjar. Jag har några scener i mitten klara för mig, men inte alltid ett klart genomtänkt slut. Allt sådan utvecklas för min del under skrivandets gång. Jag arbetar med andra ord inte efter en tydlig mall, utan med hjälp av magkänslan. Inte sällan är det berättelsens olika personer som genom sitt agerande visar vägen. Jag påstår inte att detta är det bästa sättet att skriva på, bara att det funkar för mig.
Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?
Inte alls. Skrivandet är dessvärre inte mitt jobb, men eftersom jag är ensamstående utan några egentliga åtaganden behöver jag inget schema för att skriva — trots att jag gärna rekommenderar ett sådant. Många kända författare menar att man bör försöka skriva något varje dag, men om skrivlusten saknas har jag svårt för det. Under min tid som copywriter var skrivandet ett tvång med tydliga och ofta pressande tidskrav. För min del är det en lättnad att ha lämnat den situationen bakom mig.
Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.
Jag har hajskräck. Jag tycker till och med att det är obehagligt att simma i floder och insjöar. Dels ser man inte botten, dels kan jag inte simma lika snabbt som allt jag är övertygad om vill ha mig till lunch. Det började förmodligen med att i unga år se Monstret i Svarta Lagunen och det blev inte bättre av att se Hajen. Dessutom blev jag en sommar biten i stortån av en gädda, så jag tycker att en viss försiktighet är befogad.
Jag är döpt två gånger. Min farmor låg på sjukhus och pappa ville därför filma dopet så att hon kunde se det, men det gick inte prästen med på. Därför döpte han mig först ”på riktigt”, sedan en gång till så att pappa kunde filma.
Jag är dömd för mord i Guatemala men lyckades fly innan polisen fick tag i mig. Nej, det där var minsann en fet lögn. Jag ville bara försäkra mig om att du inte dåsar till.
Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?
Det finns många intressanta saker, företeelser, personer, historiska händelser och fakta av alla möjliga slag som folk vanligtvis inte känner till. Om jag ser att något sådant kan inkluderas i texten på ett naturligt sätt försöker jag alltid inkludera det. Jag är också mån om att språket ska vara så bra som möjligt. Om jag kan välja bort låneord och svengelska uttryck gör jag alltid det. Utspelar sig berättelsen till exempel 1896 måste jag — särskilt i dialogen — sålla bort ord som kommit in i svenskan efter det årtalet. Språkdräkten är viktig för att skänka berättelsen trovärdighet.
Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?
I samband med att jag skulle skriva en helt ny och omarbetad version av min första bok, Djungel, tillbringade jag en hel del tid i regnskogen för att få rätt känsla. Man kan läsa sig till mycket, men vissa saker måste upplevas för att beskrivas på rätt sätt.
Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?
Ingenting, just nu. Jag hör till dem som på grund av pandemin har blivit av med jobbet. Jag blev inte beviljad a-kassa med mindre än att jag avregistrerade firman och lade ned verksamheten. Det innebär att jag har texter och projekt som just nu ligger i byrålådan. Närmare bestämt en spänningsroman som utspelar sig i den centralamerikanska regnskogen (se ovan) och som måste redigeras en sjunde gång, ett humormanus och en halvfärdig science fictionroman. I huvudet har jag också en tredje och avslutande bok om vrikerna, det vill säga en — förmodligen fristånde — fortsättning på Natten jag dog och Vinterdöda ting.
[Bibliografi]
Romaner
Djungel (PaperTalk, 2012)
Natten jag dog (Hoi Förlag, 2015)
Vinterdöda ting (Marwa Förlag, 2019)
Noveller
Elaka anteckningar (Mix Förlag, 2012)
Gruvan (Hoi Förlag, 2013)
Jag hör vad du säger (Hoi Förlag, 2013)
Wicked notes (Amazon, 2013)
Den siste tidsresenären, del 1 (Hoi Förlag, 2014)
Den siste tidsresenären, del 2 (Hoi Förlag, 2014)
Den döende flickan (Hoi Förlag, 2015)
Snoffsans olycksalig hädanfärd (Hoi Förlag, 2016)
En lögn att dö för (Cygne noir, 2017)
Plumpudding - Antologi: 13 Svarta sagor om ond bråd död (Swedish Zombie, 2017)
Crocodile bend - Antologi: 1873 (medförf. Johanna Glembo) (Swedish Zombie, 2019)
För snygg för självmord (Cygne noir, 2020)
