söndag 31 januari 2021

Fredrik P. Winter: Grävlingen

Titel: Grävlingen
Författare: Fredrik P. Winter
Sidantal: 365
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Baksidestext:

Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Offret släpas ner i underjorden och försvinner lika spårlöst som mördaren.

En morgon hittar förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför dörren till sitt kontor. Manuset heter Jag är Grävlingen och är en sorts makaber biografi om en seriemördare som lever under marken. Annika ser möjligheterna att rädda det konkurshotade förlaget och ger ut boken, trots den kontroversiella kopplingen till de olösta morden. Men besluten ska komma att påverka henne mer än hon någonsin kunnat ana, och snart leder det henne allt djupare ner i ett mörker hon trott sig ha övervunnit som barn.

I takt med att den ödesdigra årsdagen närmar sig framstår sambandet mellan manuset och morden som allt mer konkret, och frågorna kring boken blir obehagligt aktuella. Vem är Grävlingen? Vem har skrivit boken? Och vad är det egentligen som ruvar under jorden.

Mina tankar:

Detta är författaren Fredrik P. Winters första roman för vuxna, han har tidigare skrivit två ungdomsböcker, då under namnet Fredrik Persson, de heter följande Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll och Och bingo är bara för de förlorade.

Denna bok är en mix av deckare och psykologisk thriller, vikten ligger mera på thriller än deckare, samt så är det kryddat med skräck. Denna mix gör den till en intensiv och nervpirrande läsning som man inte kan släppa taget om.

Vet inte om jag använder ordet fel men när jag när läste denna bok så kände jag att jag skulle vilja kalla hela handlingen för meta. Det jag tänker på är att den handlar dels om en mördare men även om en bok som har blivit publicerad som handlar om just denna mördare. Sedan är det en bok som tar upp chargonen och livet på ett förlag, men även livet för en författare.

Just denna del om böcker gillade jag verkligen, då jag älskar böcker, om det är rätt skildrat eller inte vet jag inte, men det var en härlig krydda att läsa. Jag skrattade gott när författaren Jan Appelgren, som är en författare som har försvunnit för några år sedan som vi möter i några tillbakablickar, går in på Facebook och tittar på de senaste inläggen i författargrupper, kan säga att jag kände igen stilen på inläggen.

När vi kommer till spänningsdelen i boken så är den som sagt mera en thriller än en deckare. Det förekommer några poliser som har som uppgift att fånga in den mytiska mördaren Grävlingen, som samma dag varje år slår till och för bort sitt offer. Det är dock inte hos poliserna som vikten av handlingen ligger. Den befinner sig istället hos Annika Granlund, som jobbar som förläggare på det förlaget som ger ut boken om mördaren.

Vi följer huvudsakligen som sagt Annika, både privatliv och på jobbet. Det är flertalet saker som pressar henne psykologiskt, det går dåligt för förlaget, hon och hennes man försöker få ett barn, de försöker hitta ett hus som de kan leva i när de väl får ett barn, samt så har hon barndomsminnen som hemsöker henne, och så börjar polisen intressera sig för henne i och med att förlaget gett ut boken. Vi följer henne på en psykologisk resa och vi känner av både pressen och stressen som hon känner av, man känner galenskapen som närmar sig.

Jag sa ju även att boken var kryddad med skräck, genom hela boken så finns det en osäkerhet om vem eller till och med vad denna Grävlingen är. Är det en vanlig människa eller är det kanske något övernaturligt? Något monster? Det är små detaljer i handlingen som sitter där den skall för att det skall bli en hinna av skräck över hela handlingen. Denna osäkerhet om det finns något övernaturligt eller inte gör att man sitter lite på nålar när man läser, svaret skall jag så klart inte avslöja.

En annan sak som tillför denna skräckstämning är de korta inledande styckena i varje kapitel. Det är utdrag ur den utgivna boken Jag är Grävlingen, och där får vi möta just denna Grävlingen när denne pratar direkt till oss läsare. Grävlingen säger ibland saker som får en att rysa.

Språket är riktigt bra och det sätter en bra ton på handlingen som suger in dig, i alla fall gjorde den det för mig, så jag klickade rätt med författaren. Jag älskade denna mix av genre, då jag läser dem var för sig och i denna så fick jag allt i samma bok. Jag ser verkligen fram emot att se vad författaren kommer att leverera med i sin kommande bok, Olycksfåglar, som kommer senare i år.

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 30 januari 2021

Lisa Lundberg: Glödens Pris

Titel: Glödens Pris
Författare: Lisa Lundberg
Sidantal: 285
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Tal växer upp i en övergiven borg. Under vintern är de helt isolerade från omvärlden, kvar finns bara hon själv, hennes far, ett troll samt ett oräkneligt antal vättar. Hon tycker om den tiden.

När snön smälter blir borgen åter fylld av gäster och fadern återupptar sitt uppdrag. Ett uppdrag som kan vara farligt – för alla utom honom själv.

Ändå fortsätter besökarna att komma. Var är det som egentligen som sker bakom de låsta dörrarna när Tal inte tillåts närvara?

Hon drömmer om ett liv utanför borgen men hon kan ingenting om världen utanför. Och hur ska hon lyckas fly då Far är något långt mäktigare än endast en fadersgestalt?

Mina tankar:

Detta är författaren Lisa Lundbergs debutroman, det är en fantasybok som riktar sig först och främst till äldre ungdomar/yngre vuxna, men den fungerar även uppåt i åldern.

Miljön som boken utspelar sig i är rätt så begränsad till den stora borgen som huvudkaraktären, Tal, lever i. Hon har levt i borgen hela sitt liv och vet inte så mycket om världen utanför. Borgen är så gott som övergiven, det är förutom hon endast hennes far och ett troll som jobbar som kock som befinner sig i borgen. Samt ett oräkneligt antal vättar som står för allt arbete som behövs göras i borgen.

Tal är en tuff tjej som drömmer om att komma bort från borgen och se resten av världen. Hon har en begränsad kunskap om det som finns utanför henne hem. Vi som läsare får tillsammans med henne veta mer och mer och vad som döljer sig utanför borgen i och med att hon upptäcker saker i borgen när hon undersöker olika ställen i den. Det visar sig att den bild hon har haft av världen och dess historia kanske inte är den sanna bilden.

Jag gillade Tal som karaktär och det var spännande att följa med henne på hennes upptäcktsfärd genom borgen. Sedan blir alla vättar som dyker upp överallt en liten trevlig och mysig krydda som sätter en stämning till miljön i borgen.

Det finns en mystik över hela borgen och varför hennes far finns där, samt varför han bjuder in dessa gäster. Bitvis får vi reda på mer och mer, när boken är slut så har vi fått svar på många saker, men det finns en del saker som uppdagas under handlingens gång som lämnas lite öppet. Det kan vara så att det kommer fler böcker, vilket jag välkomnar då jag gärna vill veta mer om denna värld.

Språket tyckte jag var lättsamt men ändå målande, jag kunde lätt ta mig in i handlingen och fann mig inne i borgen tillsammans med Tal. Det är den lite mera nedtonade stilen av fantasy och inte den episka där världen är hotad av någon ondska, ändå finns det magi och varelser som verkligen hör hemma i fantasygenren.

Det är både en mysig och spännande handling som man får ta del av full med fantasi, jag har verkligen inget emot att återkomma till denna värld, att få se vad som väntar Tal härnäst. För jag hoppas verkligen att detta bara är början då jag tror att det finns fler hemligheter att avslöja.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 28 januari 2021

Författarporträtt: Henrik Nilsson Thelander


Berätta lite kort om dig.


Jag debuterade i höstas med ”Iskungen” - en äventyrlig spänningsroman och fantasifull saga för barn- och ungdomar som ges ut av Visto förlag. Jag har tidigare gett ut tre bilderböcker i liten skala på egen hand.

Jag bor med min fru och mina två döttrar i Genarp, utanför Lund, och i naturen däromkring hittar jag mycket inspiration till miljöerna i mina berättelser.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Häxan och lejonet av CSS Lewis och Den oändliga historien av Mikael Ende var nog det som satte igång det för mig. Jag såg Den oändliga historien på bio när jag var tio och gick sedan till bokhandeln för att köpa boken. De hade inte den och jag fick vänta ett par veckor på att de beställde in den. När den väl kom var det som att öppna en julklapp.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Då som nu: det där skymningslandet mellan dröm, fantasi och verklighet - det som fick mig att leka som barn och som får mig att dagdrömma och skriva berättelser idag. Det är ju också där mina berättelser utspelar sig. Så miljöer och de stämningar de förmedlar är nog det som sätter igång berättandet för min del.

Jag skrev min första berättelse när jag var 6-7 år gammal. Den ligger i en kartong i arbetsrummet tillsammans med en en massa andra berättelser jag skrev när jag var liten. Redan då visste jag att jag ville bli författare när jag blev stor, men det dröjde många år innan jag verkligen vågade testa.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Författare som Astrid Lindgren, Stephen King och Mikael Ende. Men de allra viktigaste är faktiskt de som fått mig att våga skriva och uppmuntrat mig till att fortsätta. Mina föräldrar, min klassföreståndare i mellanstadiet och min fru och mina barn. Och så förstås alla de som berättar att de läst och tycker om mina böcker.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det svåraste och roligaste är nog att hitta den rätta balansen. Jag vill att miljöbeskrivning, dialog, action o.s.v. ska hänga ihop på ett sådant sätt att läsaren inte tänker på att hen läser utan försvinner helt in i berättelsen. Det händer först när balansen är rätt, tycker jag. Som läsare är jag ganska känslig för om det blir för mycket av något - för långa miljöbeskrivningar, för pratig dialog eller så.

Hur ser din skrivprocess ut?

Rent praktiskt växlar jag inledningsvis mellan att skriva på en iPad och att skriva för hand på papper tills jag fått ihop ett utkast från början till slut. Sedan jobbar jag vidare med texten i Word på en dator.

Iskungen skrev jag utan synopsis. Jag mejslade fram berättelsen från ett par scener som jag hade i huvudet. De gav mig en riktning vart jag skulle samtidigt som spänningen hela tiden fanns kvar för mig själv medan jag skrev. Jag inspirerades att göra så efter att ha läst Stephen Kings ”Att skriva” och tyckte det funkade fint för mig. Med det manus jag jobbar på nu gör jag på ett liknande sätt även om jag denna gången faktiskt har skrivit en väldigt grovhuggen synopsis som jag sneglar på ibland. Jag tänker mycket i bilder när jag skriver, både bok och film på en gång, vilket jag tror färgar av sig i berättandet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar för närvarande 60% som arkitekt och skriver på torsdagarna och fredagarna, tills barnen kommer hem från skolan. Försöker få in någon timme på helgerna också om det ges tillfälle till det. Drömmer om att kunna skriva på heltid, men det är ju få förunnat.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Som debutförfattare så är det nog det mesta, :), men utöver skrivandet tycker jag bland annat om att skriva och spela musik - jag har spelat i band sedan tonåren och gör det fortfarande.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ett genomgående tema i det jag skrivit hittills handlar om rädslor och modet att våga utmana dem. Det är något som följt mig själv genom hela livet och något jag tror att alla, barn som vuxna, kan relatera till och som vi ofta behöver reflektera över och jobba med.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Än så länge är det nog det som kommer efter ett boksläpp som är mest udda för mig. Som debutförfattare på ett litet förlag är det inte så enkelt att nå ut till alla och hamna hos de fysiska bokhandlarna, och det är något jag måste jobba en del själv med. Jag har fått hjälp av en fin recension av Bibliotekstjänst, men är ändå inte helt bekväm med att försöka ”sälja in” min egen bok. Sedan blir jag förstås glad de gånger det lyckas - så det är inte bara pina med det.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag är halvvägs in i ännu en spännings-/äventyrsroman med övernaturliga inslag. Det är ingen uppföljare till Iskungen men jag tror att läsarna kommer att känna igen sig i miljöerna, stämningarna och mystiken. Den här gången har jag lovat mina döttrar att det ska vara lite ”läskigare” så det försöker jag leva upp till. Ett genomgående tema som finns med i berättelsen handlar om grupptryck, utanförskap och ensamhet.

[Bibliografi:]

Filuren och alla julklapparna, bilderbok, (SagaOfelia, 2015)
Anja Bång, bilderbok, (SagaOfelia, 2017)
Jeppe, jag och den förtrollade ängen, bilderbok, (SagaOfelia, 2018)
Iskungen, roman, (Visto Förlag, 2020)

lördag 23 januari 2021

Thomas Engström: Väster Om Friheten

Titel: Väster Om Friheten
Författare: Thomas Engström
Sidantal: 303
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Marrakech, juli 2011: tre amerikaner hittas brutalt avrättade på en barberarsalong. Morden tystas ned.

En vecka senare ringer en kvinna till amerikanska ambassaden i Berlin och påstår sig ha uppgifter om dådet. Hon visar sig sitta inne med ovärderlig information – uppgifter som leder fram till en av USA:s mest eftersökta män. CIA:s chef i Berlin inser att han är något stort på spåren. Han kontaktar sin forne agent Ludwig Licht som får i uppdrag att finna bytet.

Jakten kan börja.

Mina tankar:

Detta är författaren Thomas Engströms tredje bok, men det första när det kommer till spänningsgenren och även den första om den forne agenten Ludwig Licht. Det är även mitt första möte med Engströms böcker, denna kom ut 2013.

Detta är en thriller som får mig att tänka tillbaka på författare som till exempel Robert Ludlum. Det är en internationell spionthriller av det lite mera klassiska hållet istället för det moderna som man kanske är van vid nu för tiden. Självklart så har den inte stannat i tiden utan har moderna element också.

Boken utspelar sig 2011 och den rör sig som sagt bland agenter och spioner. Det förekommer, som det skall i denna genre, konspirationer och folk vet inte vem de kan lita på då alla spelar bakom ryggen på varandra.

Vår huvudkaraktär i boken, Ludwig Licht, skulle jag kalla för en relik från Kalla krigets senare era. Han är en före detta Stasi-agent som bytte sida. Han lever nu i Berlin som en krögare, vilket inte går så jättebra för honom pengamässigt. Han frilansar ibland för CIA och detta är en av dessa gånger. Han blir snart indragen i ett högt spel när han får förfrågan att vakta en kvinna som sägs ha information som kan leda till svaren på mordet på tre amerikaner.

Jag gillar hur han målas upp, han är lite äldre och kanske inte den perfekte agenten, han har verkligen en del brister. Men ändå får han jobbet gjort om han sätter den sidan till. Det jag gillar med honom också är att han kanske inte alltid visar den bästa sidan, han har en mörkare sida också, troligen skapad av den miljö han befunnit sig i i så många år under hans aktiva tid som agent.

Platsen som det utspelar sig i är Tyskland och då först och främst Berlin. Detta är en perfekt plats för en handling som denna för jag kan tänka mig, i alla fall så får jag en känsla av det från denna bok, att det finns många spöken från Kalla kriget som hemsöker staden som länge var delad i två. Tror det finns ärr i staden själ så att säga.

Jag misstänker att författaren varit på plats i staden och verkligen grundligt gjort sin research när det kommer till miljö. För en som aldrig varit i staden så kändes det kanske lite för utdraget när det beskrevs vilka gator de åkte igenom och bytte till. Men åt andra sidan för den som varit på plats misstänker jag kommer att känna igen sig.

Det är en spännande handling som målas upp och den har de flesta element som är grundstenarna för en spionthriller. Jag tycker att den lyckas bra med att underhålla och hålla uppe intresset så att man fortsätter läsa. Med en huvudkaraktär som inte kanske är den helyllehjälten man förväntar sig så blir det uppfriskande att följa och se vad som kommer hända härnäst. Ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 21 januari 2021

Författarporträtt: Yamilé Andreasson


Berätta lite kort om dig.

Jag föddes i Chile och kom till Sverige redan som 4-åring tillsammans med mina föräldrar och en äldre bror. Jag är gift och har tre vuxna barn, samt ett antal hundar. Jag älskar att träna och umgås med min familj och mina vänner. Resa till andra länder är också något jag tycker om väldigt mycket och när jag var ung reste jag en hel del på egen hand. I vuxen ålder har det blivit mindre resor men de som blivit av har varit i sällskap av främst närmsta väninnor.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag skulle nog säga att intresset kom först i vuxen ålder då jag började läsa böcker inom genren när mina barn började fatta intresse för böcker inom fantasy. Innan dess var mitt fokus endast romantik och en och annan thriller.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Redan sedan barnsben har jag älskat att läsa och velat skriva. Min pappa var mån om att jag skulle läsa böcker, uppleva en värld bortom vår vardag. Han fick mig att läsa allt från Dostojevskij, Shakespeare till Jane Austen och Isabel Allende. Han ville att jag skulle läsa böcker som inte bara var tonårsböcker utan kanske kunde lära mig ett och annat eller om så tänka till. Han tog mig till teatern, fick mig att se filmer jag kanske aldrig skulle ha sett annars. Han öppnade mina ögon för en värld i skapandets tecken redan som liten.

Min första bok skrev jag redan som 7-åring och under hela min uppväxt fortsatte mitt intresse för skrivandet. Att skriva blev min passion och något jag brinner för än idag. Det känns lika naturligt som att andas och skriver jag inte så tänker jag ut historier i mitt huvud för kommande berättelser. Jag har alltid minst 10-15 noveller och böcker som jag skriver i samtidigt. Vad jag skriver beror på humöret och stämningen jag befinner mig i.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag älskar Twilight-böckerna av Stephanie Meyer och även The Mortal Instruments av Cassandra Claire. Deras sätt att skriva inspirerar mig. Jag vill inte efterlikna dem, men deras texter är verkligen bra skrivna. I alla fall de engelska versionerna.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är nog mest den som gillar dialoger och ibland lyckas jag helt dras med så jag glömmer att det behövs mer än bara snack under flera sidor i en bok eller novell. ;) Action är också något jag brinner för men tycker kan vara svårt att skriva så det blir så pass bra att läsaren kan se framför sig exakt det jag såg när jag skrev stycket. Då den biten är för mig svårast så kan jag tillbringa timmar med att fråga ut sönerna om vapen och magi då de spelar mycket spel. Eller maken som kan mycket kring vapen och liknande när mitt eget kunnande inte räcker till. I sista fall jagar jag information på nätet.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver rakt upp och ner från det som kommer in i mitt huvud och skapas där. Om jag skriver ner mina idéer och tankar kring en berättelse så känner jag att jag inte är intresserad av den med efter det. Jag vet redan allt som skulle utspela sig. Så nej, det är inget som jag gör så till vidare jag inte samarbetar med någon annan författare. Så som Madelene Lundvall som jag skriver en hel del med. Då skriver vi våra tankar och idéer, men på något vis lyckas jag alltid komma ifrån vad som bestämts och drar in karaktärer i sådant som inte var planerat. Som tur är så blir det ändå riktigt bra och det funkar mellan oss att arbeta så. Men själv låter jag allt som föds fram i stunden då jag ska skriva leva sitt eget liv och föra mig vart än berättelsen önskar hamna.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag har ingen plan, utan när mitt arbete som förläggare är avklarat och inspiration infinner sig så sätter jag mig och skriver. Mina barn är 16 år uppåt så de är upptagna med sitt eget vilket ger mig möjlighet att sitta i lugn och ro att skriva när som, vilket känns som lite lyxigt än när de var små och jag då satt på nätterna och skrev. Min man har också flexibelt jobb så han passar på att jobba när jag försvinner in i mitt skrivande.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har tränat kampsport i några år, varit del av Lottakåren och tävlat i skytte. Kunde när jag var ung skjuta mitt i prick med k-pist, ja det är inte lätt, men det går. ;) Jag älskar att sjunga och skrev flera sånger i tonåren och var på väg att ge ut en cd några år senare.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag tycker om att skriva om kvinnliga karaktärer och få dem att växa allt eftersom i storyn jag skriver.
Att skriva någon form av romantik står mig närmast hjärtat så vare sig det är en romantisk bok eller fantastik så kommer det alltid att finnas lite romantik med i det jag skriver.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Oj ... listan är extremt lång. Men kan säga att om någon sökte i alla fall i min sökhistorik på datorn så skulle de nog undra vad jag håller på med. Har nämligen en hel del sökningar på ämnen man kanske skulle bli lite ställd över.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu är mitt fokus helt på romantik och passion, men nästa år är planen att skriva vidare på en ny fantasyserie tillsammans med Madelene Lundvall som vi påbörjade och fått pausa på grund av andra projekt.

[Bibliografi:]

Romaner:

# När livet brinner (romantik)
Del 1: När jag ser dig
Del 2: När det blåser upp till storm
Del 3: Någon att dö för

# Skuggornas stad (fantastik)
Del 1: Mörkrets makt
Del 2: Lockad av ondska
Del 3: Eldfödd

# Ropet från andra sidan (fantastik)

Noveller inom passion:
# Om du var min

Noveller inom passion /erotik:
# De kom till jul
# En dans i natten
# Förbjuden frukt
# Revansch
# Som uppslukad av jorden
# Lockelsen
# Stanna hos mig inatt

Antologier:
# De fördömdas bok (fantastik)
# Jag kommer hem till jul (romantik)

Antologier inom passion:
# En andra chans

Antologier inom erotik:
# Längtan
# Berör mig, förför mig
# Låt spelet börja
# Om du ber mig
# Temptation: forbidden ground

Noveller:
# sviken
# Dolt under ytan

onsdag 20 januari 2021

K. Artifex: Bestulen

Titel: Bestulen
Författare: K. Artifex
Sidantal: 246
Förlag: Evalanty Förlag

Baksidestext:

År 2042. Magins existens är avslöjad för mänskligheten, som nu lider under de Mörka makternas belägring. Varje sekund är en kamp för överlevnad, vad som än händer.

Under ledning av magikern Calestons järnhand, ödeläggs Europa i en storm av våld, fattigdom och misär. Kriget från en förlorad tid, och bortom Jordens gränser, förstör allt i sin väg.

Efter veckor av tortyr och experiment på en forskningsanläggning, har Maisie Brummet förlorat livsviljan. Då hon inte kan minnas sitt förflutna, är hon omedveten om krafterna som har väntat i århundraden på hennes födelse och varför.

Vem är hjälte och vem är skurken? Valet är ditt.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Det är som sagt en fantasybok, men inte den vanliga klassiska. Skall man försöka klassa den för någon undergenre så är det urban fantasy som man nog skulle placera den i.

Den utspelar sig i vår värld och en bit in i framtiden, magi och andra varelser existerar, de har kommit från en annan värld, eller dimension. En del av dessa varelser kämpar för något som kallas för den mörka makten och det har satt stora delar av Europa under ett krig som leder till stora ödeläggningar av civilisationen.

Människorna jagar dessa magiska varelser då de ser magin som ett farligt hot. I början av boken så kom jag att tänka på att det till vissa delar påminde om x-men och mutanterna som är jagade av mänskligheten. Ser lite likheter mellan dessa magiska varelser med sina förmågor och mutanterna, samt att de är hatade av mänskligheten. Men det är ingen kopia av det utan jag tycker den går sin egen väg.

Genom boken så följer vi huvudsakligen tre karaktärer, alla kapitel är skriva ur någon av dessa tre karaktärers perspektiv. Vi lär känna dessa in på djupet. Jag gillar hur de målas upp, de är inga superkaraktärer som klarar av allt, visst har de magiska krafter men de har även sina brister. Sedan är de kanske inte helt genomgoda, några av dem har sina brister även när det kommer till detta, allt är inte svart och vitt. Det ger karaktärerna ett djup och jag kom att tycka om dem, de fastnar när man läser om dem och de blir några som man bryr sig om och vill veta mera om.

När det kommer till handlingen och hur det kom sig att dessa magiska varelser kom till jorden så får vi som läsare inte veta så jättemycket. Och det kanske är bra, det skulle lätt ha kunnat blivit segt om vi fick berättat hela bakgrunden till situationen som vi befinner oss i när boken börjar. Istället får vi endast små förklaringar, eller rättare sagt hintar, genom saker som olika karaktärer säger. Informationen som vi får är precis lagom för att ändå få en klar blid om hur det ligger till och det fångar intresset.

Själva huvudkaraktären Maisie har förlorat minnet från sin barndom, detta är en bra utgång till att kunna förklara lite mera vad det är som pågår. Jag misstänker att vi i kommande böcker kommer att få mer förklarat om hur allt ligger till, för allt kanske inte är som man först tror.

Det är en intressant och spännande värld och historia som målas upp. Handlingen rör sig snabbt framåt men är ändå fyllig så att man får en klar bild över helheten. Med ett bra språk och med intressanta karaktärer så blir allt tillsammans en riktigt bra start på en serie som jag gärna fortsätter läsa då jag fann att jag verkligen brydde mig om karaktärerna, och det är en viktig sak när det kommer till en berättelse. Ser fram emot nästa del i serien.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 18 januari 2021

Marcus Eklund: Pojken Med Ärren

Titel: Pojken Med Ärren
Författare: Marcus Eklund
Sidantal: 327
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Robert arbetar som pedagog på en förskola. I hans grupp går femårige Ahmed. En förtrolig relation växer fram mellan dem båda, och när pojken berättar att han blir slagen av sin mamma beslutar sig Robert för att agera – något som visar sig vara förenat med allvarliga risker.

Snart står det klart att de övergrepp som Ahmed utsätts för bara är toppen på ett enormt isberg. Under ytan döljer sig en mörk historia, präglad av saknad, längtan, sorg, skam – och grov brottslighet.

Mina tankar:

Detta är författaren Marcus Eklunds debutbok.

Boken börjar grymt med att ett litet barn blir misshandlad och sedan går den vidare till att man på en förskola pratar om att göra en orosanmälan om just misstänkt misshandel. Saker händer och handlingen utvecklas till en spänningsroman.

Boken lägger vikt på familjerelationer och då trasiga sådana. Ahmed, den lilla pojken, har ett familjeförhållande där minsta lilla fel leder till reprimander av det fysiska slaget. Vi har även huvudkaraktären Robert som även han har ett trasigt familjeförhållande av ett annat slag, hans föräldrar är skilda och modern, som han bor hemma hos, har tappat livsgnistan helt och ligger hemma på soffan, för det mesta berusad.

Robert är en karaktär som är lite kluven. Han är en festare som ser fram emot varje helg då det är dags att gå ut igen, ändå så tar han på sig att försöka rädda Ahmed från att bli misshandlad. Ibland känns det som om det skulle vara två personligheter, men åt andra sidan så kanske man kan tolka det så att vi ser två sidor av honom, den där grabbiga som vill festa är kanske en yttre bild och en flykt från situationen hemma, medan den noble och osjälviska som vill rädda Ahmed är den sanna bilden av honom.

När Robert möter motgångar när det kommer till anmälan om misshandel och det går så långt att han själv känner sig hotad så börjar han en egen utredning tillsammans med en kompis. Han kommer saker på spåren och det visar sig dölja fler saker än barnmisshandel.

För de som inte tål att läsa om barn som far illa så kan jag säga att det är lite nertonad i denna bok. Det förekommer såklart men det är inte så beskrivet att man inte klarar av det, samt att det är mera fokus på Roberts undersökning än barnets familjeförhållande.

Först när jag började läsa denna bok så var jag tveksam om det var en bok som var något för mig. Jag föredrar ju deckare och thrillers när det kommer till spänningsgenren. Tänkte först att det kanske skulle vara en bok som fokuserade på barnets miserabla familjeförhållande, hade den gjort det så hade det nog varit en tung och svår läsning rent mentalt. Så jag blev överraskad när det visade sig finnas ett spänningselement över handlingen, detta gjorde att boken inte släppte taget om mig.

Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra. Det är en stabil handling som håller hela vägen, den har dock kanske några små saker som kan kallas sidospår som inte egentligen tillför handlingen något.

Slutresultatet blir i alla fall en roman som balanserar bra mellan spänningsroman och relationsdrama. En bra debut och en bok som kan vara värd att spana in om man vill ha spänning men kanske inte den vanliga deckaren.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 17 januari 2021

Författarporträtt: Andrea Grave-Müller


När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?


Jag har alltid älskat folksagor och dragits till barnböcker med fantastiska inslag. När jag var i sjuårsåldern läste min pappa ett par av Narnia-böckerna högt för mig och sedan var jag fast. Fantasy var min grej!

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har skrivit berättelser så länge jag har kunnat skriva, så det var egentligen inget beslut, det har bara alltid funnits där - drivet att hitta på saker och berätta om dem.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Två stora inspirationskällor är Ursula Le Guin och Diana Wynne Jones. Le Guin för hennes avskalade och samtidigt otroligt vackra språk och Jones för hennes humor. När det gäller mitt eget skrivande, mitt eget producerande av text, så har förläggaren och författaren Lupina Ojala varit en stöttepelare. Hon sparkade mig i ändan och sa att nu ger vi ut dina berättelser. Hade hon inte gjort det kanske jag fortfarande hade skrivit för byrålådan. Slutligen är min sambo till stor hjälp. Han tecknar och spelleder rollspel, så vi stöter och blöter varandras idéer och arbetssätt en hel del.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Lättast är miljöer, karaktärer och lösryckta scener. Det är ofta så jag börjar en ny berättelse, ser en scen framför mig och mer eller mindre flödesskriver fram den, får upp en karaktär jag vill skriva om och börjar fundera på vad som kan komma av det här.

Sedan kommer det svåraste biten: att komma på själva handlingen. Jag kan ha de här karaktärerna och jag kan veta att någonting ska hända som leder till en viss punkt, men att komma på HUR det ska gå till är fruktansvärt svårt! Dramaturgi är också jättesvårt, hur man bygger upp intrigen på ett bra sätt. Och karaktärsutveckling, hur man visar förändring över tid på ett snyggt sätt.

Med åren har jag gått mer och mer från att skriva på känsla till att jobba med ett synopsis, vilket har hjälpt mig en hel del. Jag har fortfarande väldigt svårt att i detalj bestämma hur ett visst händelseförlopp ska gå till och hur många scener eller kapitel som det kräver. Oftast spelar det ut medan jag skriver det och ibland tar det en annan vändning än jag hade tänkt mig från början.

Action och spänning är också svårt. Ibland märker jag att jag nästan ryggar för att skriva riktigt tuffa scener, att jag låter händelserna följa ett som är lite lugnare. Det kan vara lite problematiskt för ibland behövs ju verkligen den där spännande scenen för läsaren ska engagera sig och inte tycka det är tråkigt. Så det är något jag jobbar mycket med när jag skriver.

Eftersom jag tycker att det är så svårt att komma på handlingen så tillhör jag de som föredrar redigeringsfasen framför utkastfasen. När utkastet väl är skrivet och jag har lyckats få ur mig berättelsen, då har jag överblick, då är jag hemma igen. Det är roligt att finslipa ett manus, kunna lägga in små hinter eller arbeta med språk och gestaltning.

Hur ser din skrivprocess ut?

Historiskt sett har jag oftast börjat med en karaktär, en miljö och en idé till en scen. Många av mina noveller har tillkommit genom olika flödesskrivövningar som jag sedan byggt vidare på och skrivit på känsla tills det tagit stopp och jag inte längre vet på förhand vad som ska hända. Då styr jag upp det hela med ett mer eller mindre detaljerat synopsis. På sistone har jag mer och mer gått över till att börja med att kartlägga mer organiserat vad det är jag vill skriva om och göra synopsis först, innan jag börjar skriva. Det fungerar förvånansvärt bra och är nog ett arbetssätt jag kommer att jobba mer och mer med i framtiden.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Alltid svårt! Jag har två barn i skolåldern, jobbar heltid med annat och har dessutom flera andra hobbies förutom skrivandet. Jag brukar försöka att skriva regelbundet, lite varje dag. Ibland funkar det ganska bra och ibland funkar det inte alls. Just nu har jag vikt tre vardagskvällar och helgförmiddagarna åt mitt skrivande och än så länge går det bra - de flesta veckor.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är uppvuxen i ett musikerhem och under min uppväxt åkte jag runt i en hel del gamla kyrkor i Västsverige där mina föräldrar skulle spela på diverse sommarkonserter och musikgudstjänster.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Att folk blir glada av mina berättelser är något som blivit viktigare och viktigare för mig. När man lägger ifrån sig en av mina berättelser kan man gärna ha fått något att fundera på, men man ska ha en bra känsla inom sig. Jag går mer och mer till att se det jag skriver som "feelgoodfantasy" - om det inte redan är en genre så borde det vara det.

En annan sak jag tycker är viktigt är att visa att människor (eller andra varelser) är mer än bara vita cis-män. Folks hudfärg, födda eller identifierade kön och sexuella läggning gör ingen till vare sig en bättre eller sämre person. Här vill jag lyfta Ursula Le Guin som inspiration igen. Hennes böcker var de första jag läste där mörkhyade personer var normen, eller där kön inte var fixerat eller ens viktigt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det mest udda jag kan komma på är nog att släpa ut min sambo i skogen eller till diverse andra platser för att ta kort och kontrollera miljöer jag tänkt använda i berättelser. Och att läsa in mig på oväntade ämnen. Men båda de sakerna är ju faktiskt ganska normala för författare.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Dels en fantasynovell i steampunkmiljö om demoner, demonforskare och girig, miljöfarlig verksamhet och dess konsekvenser. Jag hoppas att den kommer att kunna ges ut i början av 2021.

Och dels skriver jag på en fantasyroman, en äventyrsberättelse om älvor, en brottshärva, trassliga familjerelationer, ensamhet och vänskap. Den utspelar sig till största delen i älvornas magiska gas/steampunkvärld men vi möter också det urban fantasy-Göteborg jag börjat etablera i mina noveller. Tanken är att den ska vara mer riktad till ungdomar än mina tidigare berättelser, men eftersom jag vet hur jag skriver, vilket språk jag använder och vilka teman jag tar upp så kommer den att fungera bra även för vuxna läsare.

[Bibliografi:]

Noveller utgivna på Catoblepas förlag:

- "Runristaren", novellsamling (2014)
- "Tjänster och Gentjänster" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren"
- "Shegerja" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren".
- "Unnhild" (2017). Tidigare publicerad i antologin "Stadens väsen", se nedan.
- "Häxbrygder" (2018)
- "Fröken Starks Patent" (2020), Catopblepas Ångnovell No 8.

Antologier:

- "Där ute väntar Vintergudinnan" och "Shegerja" i "Vinter & Hav", (föreningen Catahya, 2007)
- "Lyckobringaren" i "Tecken i aska och eld", (föreningen Catahya, 2008)
- "Stenväggar" i "Vansinnesverk", (föreningen Catahya, 2011)
- "Wishmaster" i "Waiting for the Machines to Fall Asleep", red. Peter Öberg, (Affront, 2015)
- "Unnhild" i "Stadens Väsen", red. Jonny Berg, (Catoblepas Förlag, 2016)

Noveller i tidskrifter mm

- "Tillfyktsort", (Mitrania, 2003)
- "Gyllene", (Mitrania, 2005)
- "Snöspår", (webzinet Annanstans, 2006)
- "Blå ögon", (Gorgon Magazine, 2013)

lördag 16 januari 2021

Marcus Appelberg: Vinterkrig

Titel: Vinterkrig
Författare: Marcus Appelberg
Sidantal: 507
Förlag: Ultima Esperanza Books

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

I norr hotas staden Norrtmark av en monsterhär. Mirian Simonsdotter plågas av mardrömmar. Hennes slottsvakt kan inte försvara hela staden och snöstormarna härjar i landet. Hur ska de överleva? Kommer dottern att klara sig?

I dalen styr Magnus Birgersson med järnhand. Folkets hopp står till Erik, Magnus yngre son. Men åratal av terror har brutit ner honom och Erik känner sig mest som en rädd pojke, fjärran från sagornas riddare. Trots det kan han inte längre vända bort blicken. Faderns tyranni måste få ett slut.

Det ingen vet är att kungen är död. Häxmästaren som utförde mordet hat satt sin plan i verket. En plan som kan leda till ett världskrig.

Mina tankar:

Detta är författaren Marcus Appelbergs debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till vuxna.

I det stora hela när man ser på berättelsen så ser man verkligen att författaren har hämtat inspiration från många håll. Det som lyser starkast är den klassiska fantasyn, den med diverse varelser och magi och en medeltida värld, men även vikingatiden har en stor del här. Sedan finner man saker som påminner om asiatisk historia och även lite grekiska mytologiska varelser.

Det är en mustig historia som målas upp och den är intressant, men ändå är jag lite kluven till boken i sig. Jag skall försöka sätta fingret på vad det var som tog emot när jag läste den.

Själva handlingen är intressant, men ibland var det lite svårt att hänga med i den. Vet inte om det var jag som tappade fokus eller om det var att handlingen flyter ut ibland och tappar greppet om läsaren. Det kändes ibland som att man gick i lera när man läste den, alltså att det tog emot att ta in handlingen.

Åt andra sidan så fanns det många vändningar i handlingen som höll uppe intresset, när man trodde att man hade räknat ut vad det skulle handla om så valde den att gå ytterligare några svängar i handlingen. Detta fann jag uppfriskande och det var det som gjorde den intressant och gjorde att man läste vidare.

Det är många karaktärer i boken och det gäller att vara koncentrerad när man läser denna bok. Det var, i alla fall för mig, svårt att få grepp om vissa av karaktärerna, som vart i världen de befann sig och hur de hörde ihop med alla andra och vad de spelade för roll i handlingen. Andra fick jag bra grepp om och hade inte svårt att sätta in i handlingen. Så det kräver sitt av läsaren att ta till sig alla karaktärer. På något sätt så hade jag kanske sett att man på något sätt lärt känna vissa av karaktärerna lite bättre och kanske mera utspritt för att lättare få grepp om dem, tror inte att man skulle dra ner på antalet för alla spelar sin roll.

Ibland så tänkte karaktärerna tillbaka till äldre händelser, detta var inte alltid så klart när detta hände och det gjorde det ibland lite svårt att hänga med i handlingen. Än en gång så vet jag inte om det var att det var jag som tappade koncentrationen eller om det hade gått att gjort lite smidigare. Men de karaktärer som fick sin tid till att växa, ja de var intressanta när man hade tagit till sig hela bakgrunden. Det är kanske det som är poängen med handlingen att den krävs att man tänker tillbaka och tar till sig helheten.

Själva språket var det inget problem med, det flöt på bra och var i sig lätt att ta till sig. Slutsumman blir, som jag sa i början, lite splittrad. Detta är en fantasy som kräver sitt av sin läsare, detta på gott och ont. Det är ändå en positiv känsla jag lämnar boken och har inget emot att ta upp en bok till om det kommer en fortsättning på denna då jag gillade handlingen. Kanske hade den behövt en genomgång till för att göra den lite mera lättläst, men detta är högst min egen smaksak, andra vill kanske ha lite mera tuggmotstånd och att det krävs total koncentration när de läser en bok. Alla böcker skall inte vara lättlästa.

Jag ser absolut potential i denna bok och tror att vi i framtiden kommer att få uppleva storslagna och episka berättelser om författaren fortsätter på det spåret som han är inne på och finslipar på några småsaker. Härligt att se en bok som riktar sig till en mera vuxen publik istället för att som de flesta rikta sig till en yngre publik. Om man inte är rädd för att sätta tänderna i en lite mera svårtuggad, men ändå välsmakande, bok när det kommer till fantasy så skall man testa denna.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 14 januari 2021

Författarporträtt: Alexandra Anter


Berätta lite kort om dig.


Jag är en 24-årig småbarnsmamma bosatt på västkusten. Glad, driven och envis. Till vardags arbetar jag som brevbärare i Falkenberg och älskar att lyssna på ljudböcker samtidigt som jag delar ut posten. Men min dröm är såklart att slå igenom som författare.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag var omkring tretton år när jag läste Harry Potter för första gången – och jag fullkomligt älskade böckerna. När jag hade läst klart dem introducerade mina föräldrar Sagan om Isfolket för mig, och från den stunden var jag fast i magins värld.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag vet faktiskt inte vad det var som inspirerade mig, men antagligen böcker i sin helhet. Jag har alltid älskat böcker, och tanken på att själv bli författare kom nog ganska tidigt. Problemet var bara att jag inte trodde att jag var bra nog, fram tills min svensklärare första året på gymnasiet sa att jag hade talang för det, då började jag tro på min egen förmåga.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt skrivande?

Farmor. Hon har varit min personliga korrekturläsare och bollplank. Många gånger har jag ringt henne för att diskutera något, och det är inga korta samtal vi har – nej, mer åt timmar-hållet. Även om hon inte har någon utbildning som korrekturläsare har hon många år i ryggen som svensklärare, och hjälpen hon ger mig är verkligen ovärderlig.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker det är både tråkigt och svårt med miljöbeskrivningar. Det brukar bli så att jag struntar lite i det när jag skriver råmanuset och fokuserar i stället på att få berättelsen att röra sig framåt.

Det jag tycker bäst om att skriva är actionscener. Jag kan sitta hur länge som helst och fila på det.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika, men nu det senaste har jag gjort en sorts karaktär-mall där jag, förutom alla yttre attribut, skriver ner karaktärernas mål, drömmar, svagheter och hinder. Just dessa hinder utvecklar jag sedan (mestadels i huvudet) och bygger berättelsen efter hur karaktärerna tacklar dem.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar på dagen, hämtar sedan sonen på förskolan, leker med honom tillsammans med pappan, äter och nattar, sedan skriver jag. De dagar jag nattar blir det såklart mindre skrivtid, men jag försöker att sitta minst en timme per dag. På helgen kan jag också få in ett extra pass när lillen sover middag.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är en gamer. Älskar datorspel och tv-spel, nu för tiden blir det inte så mycket av det dock. Annars är det League of Legends, Mobile Legends, Sims och Call of Duty som hamnar högst på spellistan. Men jag har inte bara stillasittande hobbys, att dansa Zumba tycker jag också är riktigt kul.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Mobbning. Antagligen för att jag själv var utsatt när jag var yngre. Jag tycker det är viktigt att prata om, både på skolor men också vid köksbordet. En dag ska jag sätta mig ner och skriva ett manus där just mobbning står i fokus.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det kanske inte är så konstigt, men när jag delar ut post brukar jag prata med mig själv, till exempel berätta en scen så som den ska utspela sig. Det har varit en och annan som påtat i sin rabatt som tittat lite underligt på mig, men det bjuder jag på.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst.

När jag redigerat klart sista delen i Isabella Duvander-trilogin kommer jag ge mig på ett nytt manus med en krigslysten drottning som har en förkärlek för att spela spel med människor. Det blir ett manus med action, hemligheter, skräck och kärlek.

[Bibliografi]

Under jorden – Isabella Duvander-trilogin bok 1 (Ekström & Garay, 2020)

lördag 9 januari 2021

Lupina Ojala: Felice

Titel: Felice
Författare: Lupina Ojala
Sidantal: 35
Förlag: Swedish Zombie

Baksidestext:

Längtan finns i en dröm.

Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.

Mina tankar:

Detta är en novell, utgiven som singelnovell. Denna kom ut 2015.

Lupina brukar röra sig i fantastikens värld med sin serie Legender från Yddrios, vars tredje del kom inte för så längesedan. I denna så befinner hon sig i vår värld men det finns något övernaturligt. Jag skulle inte kalla den för en skräckberättelse för den är inte direkt skrämmande, och det tror jag inte heller är meningen. Skulle klassa den mera som en övernaturlig thriller.

Vi har vår huvudkaraktär, Catrin, som börjar drömma om att en annan person smeker henne, när hon vaknar finns det ingen där. Dessa upplevelser utvecklas och Catrin börjar känna av personen mera. Hon blir inte rädd av dessa övernaturliga händelser och ett tycke börjar uppstå.

Hon blir nästan besatt av tanken om denna person, som kallar sig Felice. Det händer saker som sätter allt i ett annat ljus när Catrin börjar undersöka mer om Felice. Det är en finstämd och även spännande berättelse som målas upp i denna novell.

När det kommer till noveller så har de ju automatiskt en begränsning när det kommer till hur mycket en författare kan bygga upp en handling. Jag tycker att Lupina lyckas bra med att på bara några sidor få fram en bild över huvudkaraktären och hennes relation med det övernaturliga väsendet som besöker henne. Hon får till en bra bakgrundshistoria som fångade i alla fall mitt intresse.

Hon har ett språk som är riktigt finstämt, hon fångar verkligen ögonblicken och känslan i de scener som hon målar upp i berättelsen. Även fast det endast är en novell så hinner Lupina få med några vändningar i åt vilket håll handlingen tar sig, detta gillar jag verkligen, får läsaren att tänka efter samt försöka gissa sig till hur det ligger till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tårpilens År (Legender från Yddrios #1)
Catoblepas Ångnoveller No 1 & 2

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 8 januari 2021

Författarporträtt: Tess Williamsson


Berätta lite kort om dig.


Jag är en bokslukare, som helst läser på engelska och gärna fantasy. Ofta snöar jag in på ett område som Fae, häxor eller tidsresor och läser allt jag kan hitta tills jag är mätt på området. Då går jag vidare men det finns böcker jag läser om och om igen. Det är ju som att träffa gamla vänner igen.

Till vardags undervisar jag i engelska på högstadiet och trivs oerhört bra med detta. Att få dela med sig av kärleken till engelskan och få möjlighet att använda all den kunskap man besitter, som man inte vet vad man ska ha till, är ofantligt givande och roligt. Mina elever och kollegor kallar mig nörd och vem är jag att protestera mot det? Jag är en stolt nörd, en fantasynörd, en boknörd, en Disneynörd, en Marvelnörd, en BTj nörd och en stolt Hufflepuff.

Jag är en calendonofil, älskar allt skotskt och har bott i Edinburgh. Detta är en kärlek jag har lyckats ge vidare till min dotter och vi längtar båda efter att världen ska bli resbar igen så vi kan åka tillbaka till landet där min själ får ro.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid älskat fantasy. Åtminstone så länge jag kan minnas. Jag kommer inte ihåg vilken som var den första fantasyboken jag läste men jag har ett minne av en bok med namnet Silverkyssen som jag läste när jag var tonåring. Den handlade om en vampyr och där och då var jag fast. Böckerna som cementerade min kärlek för fantasy var nog böckerna om Avalon om Marion Zimmer Bradley.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag skrev min första bok, en vilda västern/ tidsrese saga, när jag var i de sena tonåren. Den blev refuserad, vilket jag verkligen kan förstå idag. Min skrivresa satte verkligen igång för en sisådär tjugo år sedan när rollspelet jag och en vän spelade var klart. Saknaden efter karaktärerna blev för stor och jag kände att äventyret behövde skrivas ner. Där började resan som idag har blivit en bok, min debut. Inspirationen var rollspelet, som vi själva skapade som en reaktion på att alltid dö i Dungeons and Dragons och än är jag inte klar med karaktärerna så de fortsätter att vara en inspiration.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Vännen som skapade rollspelet med mig har givetvis var väldigt viktig i mitt skrivande, då det utan henne inte skulle finnas något Sinud och ingen Taloch, vilket ibland säkert hade varit att föredra. Anne Bishops serie the Black Jewels Triology har haft en stor betydelse för mig som person och hennes sätt att föra historien framåt är något jag älskar. För att inte tala om hennes världsbyggande. Den är en stor inspiration för mig.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det som är roligast att skriva är sådant som inte är planerat, sådant som kommer för att karaktärerna har bestämt sig för att göra något och man som författare bara har att förmedla det. De scenerna älskar jag. Vissa karaktärer är roligare och lättare att skriva om än andra och scenerna med dem faller oftast på plats utan större ansträngning. Däremot är det tufft att skriva om något som orsakar en karaktär smärta, som känns hela vägen in i hjärtat. Jag har suttit och gråtit när jag skrivit scener.

Hur ser din skrivprocess ut?

När jag började skriva, skrev jag allt på papper. Nu arbetar jag med att skriva in allt på datorn innan redigeringen tar vid. Jag är en person som skriver från början till slut med undantag om det är en scen som verkligen vill komma fram. Då skriver jag den och sätter in den där den passar.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det är ett pussel utan tvekan. Just nu pluggar jag dessutom 50%, jobbar heltid och försöker klämma in skrivandet där det får tid. Längtar så tills pluggandet är över så jag får mer tid att skriva. Just nu försöker jag klämma in en till fyra skrivtillfällen per vecka. Vissa veckor går det jättebra, andra kommer allt annat emellan.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är en riktig lipsill. Gråter till Disneyfilmer och grät mig igenom hela Return of the King. Tårarna som flödande under Endgame var inte heller att leka med.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Att våga tro på sig själv och vara sann sig själv.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag försökte lära mig gaeliska. Det gick inte jättebra men det var en rolig tanke. Kan säga hej då och lite annat smått och gott.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu skriver jag på Dödens Saga del 2- Hopp, som jag hoppas ska komma ut 2021. Efter det har jag planer för en bok mellan del 1 och del 2. Den tredje boken i trilogin växer sakta fram och jag har börjat spåna på en helt ny serie som utspelar sig i mina älskade Högländer.

[Bibliografi]

Saknad - Dödens Saga del 1 (Nicole Publishing, 2020)

tisdag 5 januari 2021

Tobias Söderlund: Slottsruinens Förbannelse

Titel: Slottsruinens Förbannelse
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 268
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Vanessa är nominerad till Årets video på Youtube-galan i Stockholm. Trots rädslan för att något nytt ska hända tar hon med sig spökkameran.

Under resan blir hon kontaktad av en kille som säger at hans lillasyster är besatt av ett spöke, och att de behöver Vanessas och kamerans hjälp.

Efter ett oväntat avslöjande bestämmer sig Vanessa för att försöka rädda flickan. Det leder henne till en hemsökt slottsruin där hon möter sin tuffaste motståndare hittills.

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds tredje bok om Vanessa och hennes spökkamera. Detta är en skräckserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Som vanligt när det är en bok i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien innan man ger sig på denna. Den är rätt så fristående så det skulle inte vara några stora problem om man läser den utan att ha läst de innan, men man får ut mer av handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrunder och deras relationer mellan varandra.

I slutet av förra boken så hade Vanessa mer eller mindre fått nog av kameran. Hon hjälper förvisso till, men sist gång utsatte hon sig själv för en stor fara och hennes liv sattas på spel. Sedan dess så har hon inte använt kameran för att se spöken, men nu har hon lyckats med att bli nominerad på en gala på grund av en hennes filmer. Hon skall med en kompis till Stockholm för att gå på galan.

När en okänd pojke kontaktar henne på nätet och vädjar om hjälp ignorerar hon det först, men den ena händelsen efter den andra leder till att hon än en gång hamnar mitt bland spöken. Denna gång är det på några sätt till och med ännu farligare än de tidigare gångerna.

Samtidigt så får vi denna gång veta ännu mera om kameran och dess bakgrund om varför den kan fånga spöken. Vi får träffa på personer som har haft med kameran att göra innan Vanessa fick den.

Det är som att Tobias Söderlund inte sparar på krutet i denna sista del. Skall det avslutas så skall det sluta med en stor smäll. Han vrider upp det hemska några grader, lite beroende på vad man blir rädd av så tror jag att en del av de yngre läsarna kommer att rysa och troligen bli rädda när de läser denna. Vilket är meningen med skräckböcker, så där träffar Tobias rätt.

Han berör även andra ämnen, som invandrarpolitiken med sina utvisningsbeslut, utan att vifta med några pekfingrar. Detta är ett bra sätt att ta upp den och jag misstänker att om man läser denna bok i en klass så kan det vara en startpunkt till diskussion om just detta ämne, misstänker att det är ett ämne som många skolklasser på något sätt berörs av.

Boken är lättläst, vilket den skall vara när den riktar sig till en yngre publik, och handlingen är rätt så rak på sak utan att krångla till det för mycket. Men ändå håller Tobias ett sådant språk och flyt i handlingen, med ett djup, som gör att man även som äldre uppskattar den.

Detta är den avslutande delen i serien och det blir verkligen ett avslut. Dock så kan jag inte släppa det allra sista som händer i boken, skall så klart inte avslöja något. Men som en som slukar skräck i alla dessa former så fick slutet mina tankar att verkligen gå på högvarv och även gav mig rysningar. Det kan vara jag som läser in allt för mycket, men det kanske finns en mikroskopisk chans att detta inte riktigt är slutet. Tobias Söderlund har kanske stängt en dörr för spökena men lämnat en annan på glänt. Jag rekommenderar hela denna serie till alla som vill ge de yngre en bra start när det kommer till att bekanta sig med skräcken, ser fram emot att se vad som står på tur för denna författare.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 4 januari 2021

Anne-Marie Schjetlein: Döden Under Ytan

Titel: Döden Under Ytan
Författare: Anne-Marie Schjetlein
Sidantal: 288
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Stina avskärmar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står Andreas ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det som Stina döljer?

Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chokade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer till akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.

Mina tankar:

Detta är författaren Anne-Marie Schjetleins fjärde bok om kirurgen Andreas Nylund, de tidigare heter Döden Kvittar Det Lika, Döden Den Bitterbleka och Döden Ingen Ser. Denna kom ut 2019 och det har även kommit en femte bok, Döden Som Vakar.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning, då det är många röda trådar i de olika återkommande karaktärernas liv som tas upp. Man kan hänga med i handlingen om man inte har läst de tidigare böckerna, men vill man som sagt ha ut det mesta av serien så läs den i rätt ordning.

Än en gång så följer vi Andreas både på jobbet och privat. De som har läst de tidigare böckerna vet att det hänt en hel del när det kommer till hans familjesituation. Jag minns att i första boken så kändes inte han som en helt sympatisk person, han gjorde en del saker som inte kändes rätt. Men ändå kändes han intressant så man ville veta mera om honom, samt så hamnar han även i spännande och farliga situationer som gör att nyfikenheten hålls uppe.

Förutom Andreas och hans familj så får vi även träffa, i några tillbakablickar, en pojke och hans tvilling. Till en början så är de anonyma. Dessa kapitel målar upp en bild av en familjesituation som verkar spänd och kanske inte den allra bästa. Vi få bitvis reda på vad som händer dessa pojkar tills denna del av handlingen kommer ifatt nutiden. Delvis genom Andreas jobb så korsas dessa två händelser.

Detta är en relationsroman kryddad med en stor bit spänning, det är en psykologisk thriller. Med korta och snabba kapitel så flyttar vi oss snabbt framåt i handlingen. Författaren skildrar på ett bra sätt personer som befinner sig, av olika anledningar, i pressade situationer och det känns som att de kan bryta ihop när som helst.

Författaren får till en bra stämning och även en osäkerhet om vad som kommer att hända härnäst i handlingen. Detta gör att man får svårt att släppa boken, man skall bara läsa ett kapitel till, för att se hur allt kommer att sluta.

Det är ett bra språk som är lätt att ta till sig och jag tycker att författaren är bra på att få till karaktärer som kanske inte alltid är helt perfekta, precis som människor är i verkliga livet. Alla gör vi både bra och dåliga saker eller val, vi har våra brister. Det är kanske därför det är lätt att få kontakt med dessa karaktärer, de är mänskliga.

Efter denna fjärde bok så undrar man hur Andreas, och även hans familj, orkar med allt som händer, det är som att man tycker synd om dem. Det börjar bli ett riktigt farligt liv som han lever. Men jag ser ändå fram emot att läsa fler böcker om honom för att se vad författaren utsätter honom för i framtiden, för det är spännande och underhållande.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Döden Kvittar Det Lika (Andreas Nylund #1)
Döden Den Bitterbleka (Andreas Nylund #2)
Döden Ingen Ser (Andreas Nylund #3)

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

söndag 3 januari 2021

Författarporträtt: Marija Fischer Odén


Berätta lite kort om dig.


Jag är nyfiken och envis - men ganska snäll. När min mamma gjorde en tavla som representerade mig blev det en hästhjord som springer med fladdrande manar. Och en blå häst som springer åt andra hållet. Ja, jag gillar att göra saker på mitt eget sätt - och kanske att retas lite. (Fast jag har blivit lite mindre irriterande som tant, tror jag.)

Var lite för mycket luststyrd och för lite driven av författaridentiteten för att ta skrivandet på allvar förrän i trettioårsåldern. Sedan tog det 15 år innan det blev en bok. Men 2018 debuterade jag med ”Tvåhjärtat” (Undrentide förlag) som är första delen i en fantasytrilogi med samma namn. 2019 kom uppföljaren ”Nedom” och just nu ligger jag i slutfas med ”Oberg” som ska avsluta trilogin (förhoppningsvis innan jul). Dessutom har jag medverkat med noveller i ”Tusen och en natt” och ”Hälsingesagor”.

Jag har tusen projekt i olika stadier i min dator. Önskar att jag hade mer tid att skriva så att jag inte skulle vara orolig för att huvudet ska sprängas. :)

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag växte upp i ett mycket stort hus fullt med böcker. Det fanns allt möjligt, och ingen talade om för mig vad jag borde eller inte borde läsa. Så jag plöjde allt - utom sådana där urtråkiga barn- och ungdomsböcker som handlar om vardagliga saker som jag själv var med om. Såg ingen vits att läsa om det också.

Jag fastnade tidigt för mytologier och plöjde ”Hexikon” med allsköns mysterier, ockulister och vampyrer. Mina föräldrar läste Narnia för oss, och på högstadiet hittade jag Sagan om ringen och Trollkarlen från övärlden. På bonnalandet där jag bodde fanns nästan inga andra som läste frivilligt och definitivt inget fandom, så jag visste inte att det var fantasy jag fastnat för. Och på 80-talet fanns inte så mycket fantasy på ett litet högstadiebibliotek i Ösmo. Men fastnade gjorde jag ändå.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Först kom läsningen och kärleken till bra berättelser. Jag inspireras av nya författare och berättelser hela tiden och har ingen egentlig husgud. Jag inspireras av komplexa karaktärer, vackert språk och intressanta vändningar. Men jag älskar när läsandet blir sådär som ett fysiskt behov, som ett beroende så att det inte går att tänka på något annat och man längtar hem från allt möjligt för att få fortsätta läsa.

Skapande är viktigt i min ursprungsfamilj, även om musik och konst kanske varit mer dominerande. Men jag har alltid haft lätt att försvinna in i berättelser, och det har alltid varit naturligt att skapa själv. Så jag skrev både små berättelser och sånger redan i lågstadiet. Det var sådant man gjorde. Var nog ganska introvert och disträ när jag växte upp. :)

Har alltid varit bra på att börja på berättelser och har enorma mängder börjor. Men något var annorlunda när jag började åka till de fantastiskt vackra och stora skogarna i norra Hälsingland. Där kittlades min fantasi och där föddes de texter som snart blir den avslutade fantasytrilogin om Tvåhjärtat.

Jag har skrivit dagbok, låtar, lite poesi, berättelser, artiklar (när jag arbetade som journalist och kommunikatör), pressmeddelanden och flyers. Har gått ett gäng skrivarkurser, men bara så där som kvällskurs i några veckor eller så. Ingen ordentlig författarutbildning. Kanske går jag en sådan en vacker dag. :)

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Mina föräldrars skapande och många bokhyllor la nog grunden. Min man som tålmodigt lyssnar på mitt ältande om besvärliga planteringar, krångliga karaktärer, taskiga recensenter och framtidsplaner är ett superviktigt stöd. Och rent skrivarmässigt min förläggare Elin Holmerin som lugnt och erfaret lotsat mig in i fantastikvärlden och min brutala och kompetenta skrivargrupp Hirgon som läxar upp mig varannan onsdagkväll.

Livet känns för kort för att läsa om böcker, och jag upptäcker hela tiden nya favoriter. Men mina senaste är nog Naomi Novik, Maria Turtschaninoff och Karin Erlandsson. Några böcker jag läst på sistone som stannat kvar är ”Varken” av Lisa Förare, Ättlingarnaserien av Mats Söderlund och ”Till Vial” av Henrik Ståhl.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag gillar när det är spännande men är inte så förtjust i action. Jag skummar gärna actionscener (eller spammar tio-sekunder-framåt-knappen när det är stridsscener i tv-serier) men lutar mig framåt om spänningen handlar om relationer, känslor och mysterier. För att vara kampsportare är jag påfallande ointresserad av att konsumera beskrivningar av fysiskt våld. Alltså tycker jag att det är svårt att skriva action också. Inte så kul. Och ja, det är ofta actionscener min skrivargrupp läxar upp mig om.

Jag gillar att skriva (och läsa) riktigt bra miljöbeskrivningar och sjunka in i den andra världen, men det är karaktärernas inre liv som är min favorit. Vi människor är sanslöst fascinerande, märkliga och inte så lite irriterande. Det är nog det jag får ut mest av när jag läser - och skriver. Att försöka gestalta mänskliga relationer, beteenden och konstigheter på ett snyggt och intressant sätt är inte lätt, men det är nog det jag gillar mest.

Annars är det fantastiskt när det blir flow. Jag planerar inte mitt skrivande så mycket (underdrift!) och när jag då sitter och skriver så snabbt jag kan för att hinna få ner alla idéer innan de försvinner igen är underbart. Att själv förundras över alla märkliga berättelser som tydligen finns i min egen hjärna.

Hur ser din skrivprocess ut?

När jag började skriva det som blev min debutroman ”Tvåhjärtat” hade jag ingen plan. Och då menar jag ingen plan som i att jag inte ens var helt säker på att det skulle bli en bok. Alltså var jag i princip tvungen att skriva kronologiskt. Bok två ”Nedom” kom till lite parallellt och förutom de få rader som vagt liknade en del av ett synopsis jag kastade ner under ett ointressant seminarium planerade jag inte den heller.

”Oberg” som nu avslutar trilogin med har jag haft två planeringsdokument för. Det ena använde jag mest för att hålla koll på det jag redan hade skrivit, och det andra höll jag mig knappt till alls. Men jag märkte att jag hejdade mig och korrigerade saker som inte höll ihop eller dramaturgi som blev skev. Så medvetet skrev jag inte de första två romanerna.

Så vi kan väl säga att planering inte är min grej. Det är så tråkigt. Och jag har så lite tid att ägna åt skrivandet. Så när jag faktiskt har tid att skriva vill jag inte sitta och planera, då vill jag skriva. Och eftersom jag inte brukar drabbas av skrivkramp (inte minst för att jag har för lite tid för att skriva för att hinna få skrivkramp) är det roligare att bara skriva på.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag arbetar drygt 80% som lärare på en folkhögskola, har tre mer eller mindre tonåriga söner, två hundar och måste träna för att inte bli sur och seg. Just det här läsåret pluggar jag dessutom halvtid på högskola. En dag i veckan är jag ledig från lärarjobbet och sitter och skriver (och återhämtar mig). Annars blir det mest lite slasktid på kvällarna när jag borde umgås med min man eller gå och lägga mig. Lite helger och lov, men då är ju hela familjen hemma …

Det är ett pussel som inte alls går ihop sig, och jag längtar hela tiden efter mer tid att skriva. Som tur är har jag inte mycket till startsträcka. Särskilt när jag skriver hyfsat regelbundet (helst flera gånger i veckan) så kan jag komma in i skrivandet på några få minuter. Vilket är tur eftersom det ofta är minuter och inte timmar jag har att lägga på skrivandet. En vacker dag kan jag kanske få ett stipendium och gå ner i tid och ha två skrivardagar i veckan. Det vore drömmen ...

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är gammal fredsaktivist. Var väldigt aktiv i plogbillsrörelsen i tjugoårsåldern. Har arbetat mot Sveriges upprörande vapenexport till diktaturer och krigförande länder och suttit i samtal bland annat med vapentillverkarna på Bofors och myndigheten som beslutar om vapenexport (ISP). Den tiden tränade mig i tänket kring demokrati, gruppdynamik och konsekvenserna av våld. Att problematisera att vi ser våld som en lösning på saker och inte alltid ser hur mycket det ställer till. Och ja, det märks nog i mina texter. :)

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Har stora problem med det som uppfattas som styrka. Är rätt trött på alla berättelser om ensamma starka män och kvinnor som mer eller mindre egenhändigt räddar världen. Tror att det är en skadlig fantasi. I verkligheten finns det så många baksidor till det många ser som styrka - hänsynslöshet, ickeempatiskt och ickelyhört beteende. Våld. Många far illa kring dem som uppfattas som starka. Och många av de såkallade starka far själva illa av pressen, ja-sägare och kraschade relationer. Jag lyfter gärna fram de karaktärer som tvivlar på sig själv, är lite fega och försiktiga. Och ger karaktärer som uppfattas som starka oväntat mjuka egenskaper.

En parallell till aversionen mot styrka är att jag gillar att berätta om gemenskap av olika slag. Vänskap, kärlek och att göra saker tillsammans. Att ensam inte är stark, men att vi kan göra otroliga saker tillsammans.

[Bibliografi]

Romaner:

Tvåhjärtat (Undrentide förlag, 2018)
Nedom (Undrentide förlag, 2019)

Noveller:

Du heter Björn (Undrentide förlag, 2018)
Aladdin och Wizard66 - antologin Tusen och en natt (Darkness Publishing, 2019)
Som kallas kärlek (Undrentide förlag, 2019)
En flickas vilja (Undrentide förlag, 2019)
Kniv med hajtandsskaft (Undrentide förlag, 2019)
Mannen i skuggorna (Undrentide förlag, 2019)
Tinget i Hög - antologin Hälsingesagor (Föreningen Hälsingesagor och Fåglar förlag, 2020

lördag 2 januari 2021

Malin V. Olsson: Av Stjärnstoft Är Vi Komna

Titel: Av Stjärnstoft Är Vi Komna
Författare: Malin V. Olsson
Sidantal: 412
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Hur stoppar man en naturkraft så brutal att den inte bara hotar jorden, utan allt liv i hela universum?

Inte ens jag, det artonåriga underbarnet Veronica Harrington, kan svara på det. Däremot vet jag att år 2179 kan bli det sista i mänsklighetens historia. Våldsamma stormar skakar Mars med förödande konsekvenser, även på jorden. Hela solsystemet drabbas av oförklarliga naturkatastrofer. Inte oförklarliga för mig och mitt team, men för resten av världen, och när California Space Center vidriga direktör vägrar ta hotet på allvar tvingas vi kämpa mot både honom och klockan.

Dessutom smyger sig den årliga höstbalen allt närmare, men jag vill inte gå dit. Hur ska jag kunna glädjas när världen rasar samman, både bokstavligen och för mig känslomässigt. Min pojkvän har ju bara ögon för en annan tjej. En före detta supermodell från Mars.

Mina tankar:

Detta är författaren Malin V. Olssons andra bok i sin sf-serie som riktar sig till unga vuxna, den första heter Universums Mörka Hemlighet.

Då det är andra boken i en serie så skall man ha läst den första innan man ger sig på denna. Boken är en direkt uppföljare till första boken och tar vid där den slutade. Boken friskar upp minnet om vad som hände i första boken om det skulle vara så att det är ett tag sedan man läste den.

I den första boken så avslöjades det en del saker som mänskligheten inte visste om, i alla fall inte allmänt, det har hållits hemligt att det finns liv ute i universum. Vi fick även reda på ett hot som är så omfattande att det till och med kan förstöra hela universum om det inte stoppas. Det är här vi tar vid med denna bok.

Veronica Harrington, huvudkaraktären i berättelsen, arbetar tillsammans med de andra i hennes besättning för att hitta en lösning på hotet. De försöker göra detta i hemlighet, för att inte skapa panik hos allmänheten, samtidigt motarbetas de av de som inte tror att hotet är verkligt.

Förutom denna jakt på räddningen så finns det en stor bit relationsdrama i handlingen också. Jag tänker ofta i liknelser med filmer och just dessa bitar så tänker jag på de så kallade High School-filmerna om unga vuxna som blir kära, går i skolan och skall ha en bal. Vet inte om författaren har tänkt i dessa banor också men om tycker att hon har lyckats bra med att få till känslan i den unga förvirrade kärleken och samt den delade känslan om balen som huvudkaraktären har.

När jag ändå tänker i olika filmgenrer så byter handlingen form, vilken skall jag inte säga, för det är roligare att få uppleva den utan att veta om den. Skriver kanske lite kryptiskt men än en gång vet jag inte om författaren har gjort detta medvetet, jag vill tro det i alla fall. Jag satt och log samt njöt av dessa ändringar i stilar. Det finns en glimt av en annan också som jag inte skall nämna.

Det låter kanske som att det skulle vara en handling som inte vet vart den vill när det beskriven den på detta sätt, men det lovar jag att den inte är det minsta rörig eller splittrad. Den röda tråden rör sig framåt med en säker hand och är fokuserad på den. Allt handlar om att rädda universum.

Skall lägga till om den romantiska biten av handlingen, för de som inte gillar direkt att läsa om sådant, så tycker jag att den ändå inte blir för sötsliskig utan är bra balanserad och bygger upp relationerna mellan de olika karaktärerna på ett bra sätt. Det förekommer såklart sådana känslor men det är även en spännande handling som ligger i fokus.

Språket är behagligt och lättsamt, samt medryckande. Jag tycker att författaren får till karaktärerna på ett bra sätt och ger dem känslor som ger dem ett djup, man känner och bryr sig om dem. Samt så lurar man på hur allt skall sluta, kommer de att lyckas med att rädda universum. Om de klarar det, vilket pris kommer att betalas?

Vet inte om det kommer att komma fler böcker i denna serie, eller om detta är den sista. Kan säga, utan att avslöja något, att det som påbörjades i första boken knyts ihop i denna och det får ett avslut. Jag skulle däremot inte ha något emot att följa dessa karaktärer på andra äventyr, så jag hoppas på att detta inte är det sista vi sett av Veronica Harrington och de andra.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Universums Mörka Hemlighet

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

fredag 1 januari 2021

Bokslut 2020

Så har ett år gått, och vilket år det har varit. Många vill helst glömma det, gömma det långt bak i ett skåp, alternativt uppe på vinden eller nere i källaren, för att aldrig plocka fram det igen. Men det har inte bara varit botten, och nu tänker jag lyfta fram lite toppar när det kommer till min läsning. Så jag kommer i detta inlägg lista de böcker som jag gillade mest av de jag läst.

Men först lite statistik, bara för att jag tycker det är kul med sådant och listor. Detta är inte för att skryta med hur många böcker jag läst. Utan är endast en rolig, och kanske intressant, sak.

Året som gick läste jag 112 böcker, sammanlagt 34170 sidor. Det ger ett genomsnitt på 305 sidor per bok men även ett snitt på 94 sidor per dag. Jag läser på ett ungefär 50 sidor i timmen, det betyder att jag i snitt har läst två timmar varje dag. Skulle jag däremot läst alla sidor i en sittning så hade det tagit mig 683 timmar eller närmare en månad. När jag ser snittet på två timmar om dagen så ser jag inte en omöjlighet att detta kommande år ha en möjlighet att öka snittet, målet för detta år kommer också att vara 100 böcker, allt över kommer bara bli en bonus. Detta är bara en kul sak och inte ett måste eller krav som jag sätter på mig, det skall vara kul och läsa inte något annat.

När det kommer till könskvotering, vill lägga till att detta spelar verkligen inte någon roll egentligen, så är det 77 män och 55 kvinnor. Ser en lite domenering av män, men tycker ändå att det är rätt så välbalanserat. Kan säga att för ett antal år sedan så hade nog det varit en helt annan siffra, 90-95% hade säkert varit män då. Detta är ingenting som jag aktivt tänker på när jag väljer böcker att läsa, så jag är rätt så nöjd med siffrorna att det var rätt så jämnt.

En annan siffra som kan vara rätt så intressant är om det är svenska eller översatta böcker som man läst. 106 st är svenska författare medans endast 6 st böcker är översatta. Vad denna kraftiga fokus på just svenska författare så kan det med säkerhet ha att göra med att jag detta år har försökt att lägga vikt på alla recensionsexemplar som jag fått, dessa kommer så gott som uteslutande från svenska förlag och författare.

Jag har även sett på vilken genre som jag läst. Har valt att dela upp det i två bitar, först har vi deckare och här räknar jag alla slags spännningsgenrer och sedan har vi fantastik och där räknar jag fantasy, skräck och science fiction. Då blir förhållandet 43 st deckare och 69 st fantastik.

Så nu blir det dags att lista de böcker som jag gillade allra mest av de jag läst. Vill tillägga att det är många böcker som jag gillat och förtjänar att bli nämnda men måste dra någon gräns.

När det kommer till deckare så är det följande böcker som har stuckit ut lite mer:

Caroline Engvall med Ärren Vi Bär

En otroligt välskriven bok om ett fruktansvärt ämne. Det gör ont när man läser denna och varför jag inte har läst hennes böcker tidigare lurar jag på. Sedan är det även en riktigt spännande handling som hon fått till i sin första spänningsroman. Jag skall försöka detta kommande år att läsa böckerna efter denna.

Anna Karoline med Stöld Av Babian

Precis som med Carolina så lurar jag på varför jag inte läst Annas böcker tidigare. Hennes debutbok är så välskriven och genomarbetat att man knappt kan fatta att det är en debut. Spännande och intressant, även hennes böcker skall jag försöka med att hinna med att läsa i år.

Pascal Engman med Råttkungen och Änkorna

Ja, Pascal kommer med på listan med inte bara en utan två böcker. De är båda riktigt välskrivna och han kombinerar internationell thriller med deckare på ett suveränt sätt. Han har verkligen öga för detaljer och lägger till små saker i handlingen som ger ett djup och liv i berättelsen. Han har snabbt kommit att bli en av favoritförfattarna.

När v kommer till fantastiken så börjar vi med fantasy:

Nils-Petter Löf med Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren

Nils-Petter är en som jag med glädje har följt. Har i varje bok funnit ett språk som jag lätt tar till mig och en berättarglädje som lyser starkt. I denna är det verkligen inget undantag. En ungdomsfantasy som påminner en del om Harry Potter, en del kanske uppskattar liknelsen och andra ser det som en kopia. Jag är en av dem som uppskattar och även gillar detta.

Mattias Lönnqvist med Konflikternas Tid

Andra boken i Mattias serie Oldenasagan lyckas med att leverera och leva upp till förväntningarna som jag hade efter den första delen. Till och med så bra att jag anser att denna del är på några sätt ännu bättre. Intressant historia som målas upp här.

Mattias Kuldkepp med Skärvor Av Ett Brustet Sinne

Efter två års väntan så kom äntligen andra delen i Sönderfallets Symfoni. En episk fantasy som på ett sätt även lyfter fram den lilla karaktären i den stora händelsen. Välskriven och medryckande, trots att det är en tegelsten så blir det aldrig tungt att läsa.

Marcus Olausson med När Gudar Dör

Marcus har arbetat om sin serie Serahema Saporium och detta är första boken. Jag gillade verkligen den första versionen, så hur kan jag inte något annat att älska denna version som har, hur det än är möjligt, ett bättre språk och flyt i handlingen. Riktigt bra episk fantasy på svenska, skall nu i början av året läsa andra boken så att jag kan kasta mig över tredje och avslutande delen när den kommer ut.

Efter fantasy så flyttar vi oss mot skräcken eller det övernaturliga:

Johanna Glembo med Marodören I Möllinge

Denna roman är dock svårplacerad när det kommer till genre. Det är inte skräck, men av vissa anledningar hör den ändå dit. Det finns en bit övernaturligt. Med en speciell infallsvinkel på berättarröst så kan man, i alla fall jag, inte göra något annat gilla denna bok. Det är nostalgi på högsta nivå för de som växte upp på nittiotalet. Full med skruvade karaktärer och ett härligt språk.

E.P. Uggla med Första Hösten – Röd Skymning

Det tog sin tid innan fortsättningen på Blå Gryning kom, men den levererar verkligen. Med en säker hand när det kommer till språk och handling så för E.P. Uggla oss in i en värld som är i kaos och full med varelser och andra ting som vill och kommer döda dig om du ger den chansen.

Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg med Monster I Terapi

Mats Strandberg har snabbt kommit att bli en av favoriterna, jag föll pladask med hans bok Färjan. När jag fick höra talas om denna bok så blev jag såld med det samma. Kända klassiska monster som går till psykologen för att lösa sina problem. Konceptet är helt briljant, att man sedan inte gjort detta till en ren skräckbok utan detta är så mycket mera. Det är faktiskt en lättsammare version av en psykologibok, kanske till och med en bok som ger en självinsikt om sitt eget sinne och mående, på gott och ont. Välskriven, originell men även en hyllning till de klassiska monstren som den tar upp.

Simon Stålenhag med Labyrinten

Denna konstbok kan man inte göra något annat att älska. Man kan försvinna in i bilderna, se de små detaljerna och uppleva nostalgikänsla samtidigt som man fasar över det dystopiska samt det hemska mänskligheten kan göra mot varandra. Bilderna är mörkare än hans tidigare böcker, men lika briljanta och han levererar en berättelse till bilderna som även den är mörkare än tidigare. Ögongodis och en häftig upplevelse.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Caroline Engvall: Ärren Vi Bär
Anna Karolina: Stöld Av Babian
Pascal Engman: Råttkungen
Pascal Engman: Änkorna
Nils-Petter Löf: Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren
Mattias Lönnqvist: Konflikternas Tid
Mattias Kuldkepp: Skärvor Av Ett Brustet Sinne
Marcus Olausson: När Gudar Dör
Johanna Glembo: Marodören I Möllinge
E.P. Uggla: Första Hösten - Röd Skymning
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg: Monster I Terapi
Simon Stålenheg: Labyrinten