fredag 15 oktober 2021

Lukas Renklint: Väsens Revolution

Titel: Väsens Revolution
Författare: Lukas Renklint
Sidantal: 208
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Det är skolstart på Grillbyskolan och Dorcas, Javid och Sasha har precis börjat femman. När de en helt vanlig morgon är på väg till skolan hittar de underliga svampar. De känns som sockervadd och växer i cirklar.

När barnen försöker lösa mysteriet med de märkliga svamparna finner de sig snart indragna i en konflikt mellan människor och väsen. Plötsligt är de representanter för hela mänskligheten och måste förhandla med rasande mylingar och tjuriga vättar.

Det visar sig snart att uppdraget utförs med fara för eget liv. Människornas och väsendenas framtid ligger nu i deras händer.

Mina tankar:

Detta är författaren Lukas Renklints debutbok och det är en ungdomsbok som riktar sig till 9-12 år. Det är fantasybok i undergenren urban fantasy och den har sin ådra i folktron.

Med tanke på efternamnet drar jag mina slutsatser att Lukas har någon släktanknytning med David Renklint, som även han är en författare som rör sig på fantastikens vägar i form av skräck och ungdomsfantasy.

Detta är som sagt en urban fantasy, och det betyder i stora drag att den utspelar sig i vår värld, eller rättare sagt en version av vår värld där något övernaturligt i form av varelser eller magi existerar. Just i denna bok så är det folktron som har fått trätt fram i ljuset, vi möter diverse varelser som vi känner igen.

En sak, som jag fann roligt, var att barnen, som det handlar om, använder Johan Egerkrans bok Nordiska Väsen, som en faktabok och guide till att förstå de olika väsen som de möter. De finner sig indragna i en tvist där dessa väsen har fått nog av mänskligheten och vårt agerande mot dem och naturen. De anser att vi har slutat leva efter de gamla reglerna och nu kräver de ändringar. De får denna bok för att kunna hjälpa de olika väsen på bästa sätt. Jag har inte läst Egerkrans bok men jag blev verkligen sugen till att göra det tack var denna bok. Jag har sett Johan på bokmässan några gånger men har inte gått fram till honom av olika orsaker, vilket jag lite ångrar, för av det jag sett så är det riktigt snygga böcker han har gjort. Jag har mina aningar att Lukas Renklint har använt delvis Egerkrans bok som en bas till biten med folktron.

Språket är lätt att ta till sig, det är rakt på sak men ändå målande. Precis som man kan förvänta sig när boken riktar sig till en yngre publik. Handlingen är också rakt på sak och okomplicerad men har ändå ett djup som döljer sig redo för den vakne och nyfikne att upptäcka.

Utöver det övernaturliga så tar boken upp vardagliga saker också. Nu har jag förvisso inte läst så många barn- och ungdomsböcker i modern tid så jag vet inte om denna är lite unik eller om det är mera en norm nu. Boken tar upp saker i förbifarten som att leva med två mammor och att klassa sig som en hen. Det jag fann uppfriskande med denna bok och dessa ämnen är att i denna bok så behövs det inte förklaras på något sätt, karaktärerna i boken höjer inga ögonbryn eller måste delar tankar om att något är annorlunda. Och jag tror att det är just detta bland barn, de har en mera öppen syn när det kommer till sådant som samhället vill klassa som något annorlunda och sticker ut. Vi vuxna måste prata och begära förklaringar för att kunna acceptera, barn accepterar ändå. Jag hoppas att ni förstår vad det är jag försöker få fram.

Så slutsumman blir att detta är en både fin och spännande bok för bokslukaren. Att jag som vuxen, med visserligen sinnet kvar för fantasin, uppskattade att läsa denna gör att den även fungerar bra som en högläsningsbok. En bra debut som jag tror vi kommer att få se mer ifrån.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 14 oktober 2021

Pascal Engman: Kokain

Titel: Kokain
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 588
Förlag: Bookmark Förlag

Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Mina tankar:

Detta är författaren Pascal Engmans femte bok och det är den fjärde om polisen Vanessa Frank. Hans tidigare böcker heter Patrioterna, Eldslandet, Råttkungen och Änkorna.

Innan jag kommer till just denna bok så skall jag försöka att lägga ut vilken bakgrund jag har till Pascal Engman. Jag misstänker att detta kan komma att bli en något längre text än vanligt, och då kanske jag inte skriver de kortaste recensionerna. Ber om ursäkt i förväg om jag kommer att sväva ut.

Året var 2017 och det närmade sig att jag skulle åka till bokmässan i September, som jag alltid har gjort sedan 2003. Jag brukar göra en djupdykning i vilka författare som besöker mässan och jag försöker att träffa så många som det går när det kommer till författare som skriver inom spänningsgenren och även fantastiken. Innan varje bokmässa så söker jag högt och lågt på nätet om vilka författare som skall dit.

Just detta år så fastnade en person lite extra innan jag skulle till mässan. Det var en debutant på Piratförlaget, hans bok verkade riktigt intressant och jag minns att författaren hade skrivit ett inlägg någonstans att han hoppades att någon i alla fall kom till hans signering så att han inte behövde sitta helt ensam och se den långa kön till Jan Guillou. Det var ju såklart Pascal Engman som hade skrivit detta.

Jag fick en magkänsla av att detta var en bok som skulle falla mig i smaken och jag skulle absolut inte missa Pascal när han var på mässan. Väl på plats så när det var dags för Pascal att vara i Piratförlagets monter så gick jag dit. Där i montern fick jag syn på honom, kände igen honom från nätet. Han stod och pratade med någon, som jag misstänkte jobbade för förlaget. Jag plockade upp hans bok och fick ögonkontakt med honom och frågade om jag kunde få boken signerad. Han lyste upp och sa att det var självklart. Vi pratade lite, han lurade på hur jag hade hört talas om hans bok. Jag tror mig att jag förklarade lite att jag planerar mitt mässbesök och söker information på nätet. Det var även detta år som jag hade fått för mig att börja blogga om böcker så jag nämnde även detta för Pascal. Han lämnade mig med orden att han såg fram emot att höra vad jag tyckte om hans bok.

Tiden gick, vi hoppas nästan ett år fram, det var dags för bokmässan igen. Jag såg, när jag gjorde min mässplanering, att Pascal skulle komma till mässan även detta år. Saken är den att jag köper så många böcker som intresserar mig att många blir stående i hyllan ett bra tag innan jag läser dem, flera har stått så många år att jag skäms lite. En av dessa böcker som hade blivit stående i hyllan var Pascals debutbok. Nu skulle jag till mässan och likaså han, jag kände att jag inte kunde gå fram till honom utan att ha läst den första. Så jag plockade fram Patrioterna och jag blev såld med detsamma. Språket och handlingen, jag hade funnit mig en favoritförfattare vars bok jag verkligen älskade.

Så från varje år sedan 2017 har jag träffat Pascal på bokmässan och vi har blivit bekanta med varandra. Det är med glädje som jag möter han en gång om året, inte bara skriver han bra böcker han är en så trevlig person att prata med, en så ödmjuk och jordnära person som man inte kan göra något annat än att gilla.

2020 blev ju inte ett vanligt år, bokmässan uteblev och mitt årliga möte med Pascal uteblev. Men nu slumpade sig turen och lyckan för mig att Pascal uppskattade min recension om hans bok Råttkungen att jag fick förfrågan om jag ville läsa en förhandsversion av Änkorna, boken som skulle komma ut till hösten det året. Jag blev smått chockad av förfrågan och kände en stor ära att få chansen att läsa boken långt innan de flesta andra. Jag svarade såklart ja och tidigt på försommaren det året fick jag läsa boken.

Så med detta långa utlägg så kommer vi äntligen fram till den aktuella boken. Även denna fick jag äran att läsa på förhand redan i Mars. Nu har boken äntligen kommit ut och jag har läst den igen, nu i sin slutgiltiga form. Märkte små ändringar från den första versionen som jag läste men annars är den detsamma.

Jag vill säga att, även om jag känner att jag är mera vän med Pascal än med många andra författare jag läser, så vill jag tro och hoppas på att jag har ett omdöme om hans böcker som inte färgar sig för starkt att jag känner honom lite bättre. Helt neutral är jag så klart inte, men jag försöker att hålla en så ärlig och nykter syn på hans böcker som jag kan.

Jag börjar som vanligt med att säga, när det kommer till bokserier, att jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att förstå bakgrundshistorierna och relationerna mellan de olika karaktärerna. Det går en röd tråd igenom hela serien där vi ser karaktärerna utvecklas. Skulle man ändå välja att läsa denna bok utan att ha läst de tidigare, vilket jag ställer mig frågandes varför man skulle hoppa över så bra böcker som det är, så kommer man att förstå handlingen ändå. Varje bok har en handling som får sitt avslut.

Pascals böcker är uppbyggda att han skriver om ett högaktuellt ämne och bygger en handling runt detta ämne. Varje bok har sitt ämne och när man läser dem så märker man hans engagemang när det kommer till att skildra det med fakta och ärlighet, samt att han visar det ur många olika synvinklar. Vilket gör att man får en djupare insikt i ämnet och väcker en del intressanta frågor. Han kör inga pekfingrar eller moralpredikan, åsikterna lämnar han till läsarna att ta ställning till. Jag misstänker att det är den journalistiska bakgrunden som kommer fram här, misstänker att han har en kärna inom sig där han vill lyfta fram ämnen och skildra vardagen som den är för många.

Och skildra vardagen, det är här vi möter en styrka, av många, i Pascals skrivande och berättande. Han skildrar ofta den mörka och hemska, men sanna, vardagen som vi kanske inte vill se eller låtsas att se. I denna bok så är ämnet gäng och allt som kommer med det, vi har droghandel, gängskjutningar, att hålla hela kvarter i sitt våld.

Han lyfter fram den lilla människan så bra, med sin förmåga att berätta och skildra dem lever man sig lätt in i hur det är att vara dessa. Det kan vara kvinnan som har den lilla matbutiken på gatan, som lever med ett hot om att bli rånad. Den unga pojken som ser upp till de stora ledarna i gängen, som sprider löften om rikedomar om de börjar jobba för dem. Fotfolket i gänget, som kanske inte har några val än att vara en i gänget. Samt polisen som jobbar med detta. Alla får sin röst hörd i denna bok och då på ett riktigt bra sätt.

När det kommer till språket så finns det en sådan närvaro i det, detta tillsammans med den spännande handlingen som målas upp gör att detta blir en bok som man får svårt att släppa, eller om det är den som inte släpper taget om dig. Den tar sin tid att bygga upp handling och karaktärer samtidigt som den rör sig framåt i en, ibland, adrenalinpumpande fart. Vi sitter på nålar för att få reda på hur allt kommer att sluta. Även min omläsning av boken kändes så och då visste jag ändå hur det skulle sluta.

Så med detta i tankarna kan jag bara säga att Pascal har gjort det igen och han kan till och med ha lyckats med det otroliga och överträffat sig ytterligare en gång. Det var någon som skrev att han går från klarhet till klarhet och jag kan bara hålla med till hundra procent. Har man läst hans tidigare böcker och gillade dem så kommer man inte bli besviken på denna, har man inte läst någon tidigare bok av honom så har man fem riktigt bra böcker att se fram emot om man gillar spänning.

Som en liten teaser, och bonus om man orkat läsa ända hit, till de som redan har läst denna och längtar efter fler böcker av Pascal. Det enda jag kan säga är att i början av nästa år, runt Mars-April, kommer det en bok som jag har haft förmånen att redan läsa. Ni kommer inte bli besvikna på den, mer säger jag inte förrän den har kommit ut.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 9 oktober 2021

Ann-Catrin Mattsson: Dotter Av Jord

Titel: Dotter Av Jord
Författare: Ann-Catrin Mattsson
Sidantal: 316
Förlag: Badb Publishing

Baksidestext:

Irland 1649. Ailea är inte som andra. Hon ser saker ingen annan ser. Nattens mardrömmar blir ofta sanna. I stugorna viskas det att modern lider av galenskap. När oroligheterna sprider sig över landet beslutar sig Aileas far för att rycka upp sin familj och flytta till Skottland. Där bor Magy, ortens örtahelare, som tidigt förstår att det är något speciellt med flickan. Snart kommer Aileas liv förändras för all framtid och hon kommer finna sig intrasslad i tusenåriga mysterier.

På andra sidan havet, börjar Roderic, brorson till en mäktig spansk överste, sin militära utbildning på krigsskolan i Bologna. Där lär han känna sin mentor, den charmiga Muccio, som gör sitt yttersta för att få fason på sin eldiga lärling. Roderic och Aileas öden är tätt sammanflätade. Mellan dem växer en passion och kärlek, starkare än tid och rum.

Mina tankar:

Detta är författaren Ann-Catrin Mattssons debutroman och det är den första i en serie, som går under namnet Jordfödd. Det är en historisk fantasy.

Till en början så är denna bok näst intill ren historisk roman, när det kommer till fantastiken som finns i handlingen så är det mera att den utlovas istället för att visas. Och det kan man nästan säga om hela boken, och jag menar inte detta på något negativt sätt.

Efter att ha läst ut boken så slog det mig att denna kan ses som en enda lång, men absolut inte långtråkig, uppbyggnad till vad som komma skall i resten av serien, eller som jag i alla fall tror och anar vad som kommer att komma.

Man kan som sagt se denna som en historisk roman och jag tycker att författaren har gjort ett riktigt bra jobb när det kommer att få till de historiska bitarna. Jag känner att det finns ett stort intresse hos författaren när det kommer till det historiska, utan att själv ha några djupare kunskaper i den historiska tiden som boken utspelar sig i så känner jag att jag dras in i en annan tidsepok än den vi lever i nu. För mig så lyckas hon få till den historiska stämningen perfekt.

Jag skall försöka förklara vad det är jag menar med när jag säger att denna utlovar mera än visar. Till en början så har vi två handlingar som rör sig framåt sida vid sida utan att berättelserna möts, dock så hintas det för oss läsare att dessa två trådar kommer att bindas ihop på något sätt, men hur vet vi inte. Om dessa två handlingar binds ihop i denna bok eller inte avslöjar jag inte, det får man som läsare upptäcka själv.

När det kommer till fantastikdelen så hintas den också om då och då igen hela boken. Jag skulle klassa den som low fantasy, men hur detta kommer att utvecklas längre in i serien vet jag inte. Jag ser möjligheter att den antingen stannar på denna nivå eller att den tar några steg djupare in i fantasyn. Oavsett så kommer det att bli intressant att se vilken väg den kommer att gå.

När det kommer till karaktärerna så ser jag också drag av handlingar inspirerade av klassiska fantasyberättelser. Vi har dels den unga pojken som visar sig ha en talang för krigskonsten och kommer med i militären. Vi följer hans träning och vi anar att han kommer att utföra stordåd. Vi har även en ung flicka som lever en till synes normalt liv, men visar sig ha förmågor över det vanliga, även hon verkar vara en karaktär som kommer att utvecklas till något större. Jag tror att de som läst lite fantasy känner igen grunderna för dessa karaktärer.

Jag har ju redan nämnt att jag tyckte att det historiska bitarna var riktigt bra återskapade. När vi kommer till språket så fann jag det riktigt målande och fylligt och genomarbetat. Detta tillsammans med intressanta karaktärer som är riktigt bra beskrivna utgör detta till en riktigt stark debutroman som verkligen ser lovande ut både när det kommer till författarens karriär och utvecklingen på denna serie.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar att läsa historiska romaner och inte har något emot att de har stoft av magi i handlingen. Det bjuds på både spänning, känslor och kärlek utan att någon av bitarna tar överhand, det är en bra mix till handling som innehåller allt. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 6 oktober 2021

Henrik Wallgren: Jättarnas Frön

Titel: Jättarnas Frö
Författare: Henrik Wallgren
Sidantal: 132
Förlag: Vildhallon

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

I "Jättarnas Frön" följer vi den ärrade öbon Enöras resa i ett kargt och ogästvänligt Norden. I spillrorna av den gamla civilisationen försöker människor göra sitt yttersta för att överleva i jakten på trygghet, värme, föda och medmänsklighet.

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så har författaren Henrik Wallgren tidigare gett ut en roman, Mannen under bron, en krönikasamling, De blöta apornas armé, samt fotoboken Wind wagon project. Detta är en postapokalyptisk roman.

Det första som slår mig med denna bok är att man, om man tittar på omslaget, lätt kan missta denna bok för en ungdomsbok. Men det är den absolut inte, man märker med detsamma att den har en mörkare och brutalare ton som inte hör hemma i en ungdomsbok. Denna riktar sig i alla fall till unga vuxna och uppåt.

Detta är en kortroman, den är endast 130 sidor lång, och jag misstänker att författaren har valt detta korta utförande för att ha ett snabbt flöde i handlingen. Tonen i språket är korthugget och rakt på sak, det målar inte ut svängarna utan låter läsaren bygga på handlingen runt det som vi får tilldelat i boken. Ändå är det inte ett kallt språk som bara rabblar upp fakta, det döljer känslor och handlingar som gör att man ändå lever sig in i miljön.

Vi som läsare kastas rätt in i en värld som är långt ifrån trevlig att leva i, det är var och en för sig själv. Vi vet inte vad det är som har hänt med världen, mer än något har hänt som har gjort att samhällena och länderna har raserat när det kommer till någon slags ordnat styre. Bakgrundsinformation är sparsam, men det fungerar bra ändå.

Vi följer en karaktär, Enöra, på hans resa genom en värld, han har ett mål, men om han kommer dit eller inte vet vi inte. Han möter många motstånd och äventyr under resans gång. Vi upplever mänsklighetens mörkare sidor och även vad folk är redo att göra för att överleva.

Det är verkligen en dystopisk värld som målas upp i boken och mycket hinner att hända i denna korta bok. Nu vet jag inte om det är tänkt att bli fler böcker om denna värld, men när jag läste slutet i boken så kändes det som att vi lämnade berättelsen mer eller mindre halvöppen. Vi får ett avslut men ändå så känns det som att det kan finnas en fortsättning också.

Denna sparsamma stil som boken har kanske inte kommer att falla alla i smaken. Jag själv är lite delad när det kommer till detta, jag gillar när man får en fyllig bakgrund och målande miljöer. Men en annan del av mig gillade på ett sätt detta minimalistiska utförande, vi får stolparna som får i gång vår egen fantasi till att bygga resterna runt stommen som berättelsen utgör.

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 4 oktober 2021

Buthler & Grimwalker: Stormfödd

Titel: Stormfödd
Författare: Dan Buthler & Leffe Grimwalker
Sidantal: 304
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Alex Storm har förlorat nästan allt och när det är som mörkast riskerar han även förlora sin fru Jessica, om han inte klipper banden med sin bror Peter, ledare för en mäktig Hongkongtriad.

När Alex reser till Hongkong för att ta reda på mer om sitt ursprung tvingas Jessica styra upp en kokainaffär i Colombia. Samtidigt utsätts Peter för ett mordförsök. Hämndlysten vill han städa upp bland sina fiender - även bland dem som står Alex närmast.

Mina tankar:

Detta är författarduon Dan Buthler och Leffe Grimwalkers tredje bok i sin spänningsserie om Alex Storm, de tidigare heter En Perfekt Storm och Kastvindar.

Den sägs vara fristående och visst kan man säkert läsa denna utan att ha läst de två tidigare, men jag misstänker ändå att man får svårt att hänga med i handlingen så det är absolut ingenting jag skulle rekommendera. Är man nyfiken på denna serie så skall man läsa böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta ur handlingen.

Boken tar vid där förra boken slutade, vilket om ni har läst den boken vet, utan att avslöja allt för mycket, att det var ett rätt så chockartat slut. I efterdyningarna av detta så är det rätt så mörkt och kaosartat med karaktärerna som vi lärt känna genom serien, man känner och anar att saker är på väg att brista.

Inte nog med alla personliga motgångar så har författarna även valt att ta med Coronan som ett problem för karaktärerna. Deras knarkaffärer blir haltande när världen börjar stänga ner. Nu känner man inte av denna pandemi så jättemycket i boken, jag misstänker att författarna skrev boken när pandemin var än rätt så ny eller så har de valt att inte dra den till den gränsen som det har varit med tanke på stängda gränser och utegångsförbud. Detta hade gjort handlingen betydligt svårare att genomföra.

I denna så får man reda på mera om Jessicas bakgrund. I stället för att vara fru till Alex så blir hon något mera, hon blir en egen karaktär med ett förflutet, kanske ett som man inte först tänkte sig, men ändå på ett sätt kunnat sett med tanke på vad hon gjort i tidigare böcker.

Jag såg en recension att man kallade denna för en mellanbok och att den byggde upp till nästa bok i serien. Jag förstår vad man menar med detta men jag tycker ändå att denna tillför serien en hel del. Vi får dels en fördjupning i vissa karaktärer när det kommer till deras bakgrund, vi får också känna några ännu bättre genom att få ta del av deras tankar och känslor.

När det kommer till intrigerna i boken så ställs det på sin spets i denna tycker jag. Vissa spelpjäser ändrar kanske sin placering och innan boken är slut så har spelplaner ställts i andra dagar. Det är spännande att följa denna utveckling och man undrar på hur det kommer att sluta.

Språket är lätt att ta till sig och målande. Med sina korta kapitel och en bra driv i handlingen så blir det en bladvändare värd namnet. Det konstiga är att man egentligen inte borde gilla dessa karaktärer, de är ju inte direkt snälla utan alla är mer eller mindre på fel sida av gränsen när det kommer till goda gärningar, det kan vara självvalt eller tvingat. Ändå så knyter man sig till karaktärerna och fångas av dem, man blir nyfiken på vad som kommer att hända härnäst och fortsätter läsa.

En bra fortsättning på en serie som jag tycker växer för varje bok, jag rekommenderar den till alla som vill ha en spännande och välskriven thriller som bjuder på intressanta karaktärer och handlingar som tar en med överraskningar. Är man ute efter högkvalitativ underhållning så kommer man inte bli besviken på denna serie.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1)
Kastvindar (Alex Storm #2)

Dan Buthler (Tillsammans med Dag Öhrlund)

Mord.net (Jacob Colt #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 3 oktober 2021

Annie Erixon: Drakfödd

Titel: Drakfödd
Författare: Annie Erixon
Sidantal: 289
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Tänk om allt vi någonsin trott på var lögn, tänk om all kunskap vi tror oss ha är baserat på lögner. Tänk om allt vi någonsin tränats för, fostrats för, var lögn.
Skulle du vilja veta det då?

För hundra år sedan förrådde två radh"riam sin orden och störtade Senatoriets tusenåriga välde. Mörker och kyla sprider sig ifrån Ergoroth och folket lider. Men uråldriga hemligheter är på väg att avslöjas när två gamla vänner återförenas.

Mina tankar:

Detta är författaren Annie Erixons debutroman, det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

När det kommer till vilken stil av fantasy detta är så skulle jag säga att det är av det klassiska slaget, eller rättare sagt det vill säga det som J.R.R. Tolkien satte som stämpel för klassiskt med sina böcker. När jag läste boken och hur dess värld var uppbyggd så såg jag drag som fick mig att tänka på Tolkien Men det är inte en ren kopia utan jag tycker att författaren lägger till lite saker till berättelsen som gör den till sin egen.

Vi blir stegvis presenterade för världen, vilka varelser som den består av och hur magin fungerar i den. Världen målas upp på ett bra sätt och dess historia kommer till oss i form av att något hände för längesedan och ändrade hela världens historia. En av de centrala karaktärerna försöker ta reda på vad det är för hemlighet som hållits så dold så länge.

Vi blir även presenterad för den nuvarande makten som styr landet. Det finns grupper som motsätter sig den tyranniska styrelsen som råder och dessa kämpar emot makten. Intriger målas upp och det är spännande att läsa om dessa.

Boken är en bra presentation av världen och handlingen byggs upp bra för att presentera de olika karaktärerna samt lägger grunden för resten av serien. Man blir nyfiken och vill läsa vidare. Det var en karaktär som jag fann lite mera intressant än de övriga, som också var intressanta, och det var Caz’Duw som visar sig vara en komplex karaktär som har sina inre demoner att kämpa emot.

När jag läste boken så var det ibland som om jag kände att boken var lite tung att läsa när det kom till språket och handlingen. Men jag skall tillägga att jag tror att det var att jag var inne i en liten lässvacka och att jag hade sovit dåligt i några nätter. Boken kräver sin koncentration för att hänga med i all bakgrundshistoria och de olika karaktärerna, inte så att den är jättekomplex men det är inget som man slöläser.

Slutsumman blir en helt okej fantasybok som jag tror många kommer att uppskatta när det kommer till världsbygge och de olika karaktärernas bakgrundshistoria. Jag ser i alla fall fram emot att läsa fortsättningen för att få reda på hur det kommer att gå.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 2 oktober 2021

Bokmässan 2021

Förra helgen så åkte jag till Göteborg och besökte bokmässan, som efter ett års uppehåll från att vara fysiskt mässa i år blev en hybridmässa, vilket vill säga både digital och fysisk men då begränsad.

Jag har besökt bokmässan varje år sedan mitt första besök 2003, efter mitt första besök där fick jag blodad tand och har sagt till mig själv att absolut ingenting kommer att kunna hålla mig borta från mässan. Förra året lyckades förvisso delvis hålla mig borta genom att den inte blev av, så det räknas inte, och jag håller fortfarande min obrutna svit.

Till en början så hade jag tänkt att vara där alla dagarna, men när programmet släpptes så såg jag att det inte var så många punkter som intresserade mig, i alla fall inte på Torsdagen och Fredagen, men däremot så var det en hel del punkter på Lördagen och Söndagen som lockade mig. Rättare sagt så var det alla punkter på Crimetime-scenen som jag inte ville missa. Så jag siktade in mig på dessa dagar.

Det var med lite olika tankar som jag på Fredagen, åkte dagen innan så att jag kunde vara på mässan när den öppnade, begav mig till Göteborg. Hur skulle upplägget vara detta år? Det skulle ju vara begränsade platser. Det skulle finnas möjligheter till att få signerade böcker, men skulle verkligen alla författare ställa upp på det, man måste ju respektera hur de ställer sig till pandemin som vi lever i just nu. Det kan ju finnas de som kanske inte vill vara nära andra på grund av smittorisken, även om man är vaccinerad. Jag hade höga förhoppningar på att ha en kul helg på mässan och få träffa författarna och lyssna på dem, men en del av mig sa att inte ha allt för höga förhoppningar ändå.

När jag kom till hotellet, bodde på Gothia, så sattes med detsamma mina förväntningar på hög nivå. När taxin stannade utanför hotellet så stod det en oväntad välkomstkommitté i form av tre författare, okej jag filar och sträcker lite på sanningen de väntade såklart inte på mig utan på en taxi 😉, det var Caroline och Leffe Grimwalker och Sammy Jeridi. De kände igen mig med detsamma och vi hälsade på varandra med stor glädje. Jag kunde knappast ha fått en bättre start på mitt besök på bokmässan, så ni förstår nog när jag säger att nivån sattes rätt så högt med detsamma. Jag tackar denna underbara trio för detta möte.

Jag hade sett bilder från bokmässan i det sociala nätet innan jag kom in på den på Lördagen, så jag var beredd på vad som skulle möta mig, eller rättare sagt inte möta mig. När jag kom in på mässan så blev det ändå lite av en chock att se det tomma golvet på första våningen, de som varit på mässan vet hur det ser ut med alla montrar, för att inte tala om alla besökare. Jag hade förvisso förstått att det skulle var betydligt färre besökare, men jag hade inte riktigt tänkt mig den stora tomma ytan som första våningen var. Det var någon som beskrev det som en hangarbyggnad och det var verkligen en pricksäker beskrivning.

Men detta, lite lätt chockerande, möte av mässan så började man lura på vad det var man hade gett sig in på. Var det detta stora tomma som skulle vara mässan i år? Kan säga att mina förväntningar började sjunka lite, men de hade inte övergett mig. Crimetime-scenen var på andra våningen så det var dit upp jag skulle. Åkte uppför rulltrappan och där möttes jag av en betydligt trevligare syn, där kände jag igen mig från tidigare år. Man hade byggt upp en snygg scen där författarna skulle sitta och man hade satt ut stolar, med små bord, med bra avstånd från varandra.

Jag parkerade mig vid ett bord allra längst fram precis framför scenen. Detta var en bra plats och jag paxade den och den blev min under hela helgen. Ber om ursäkt till de andra som var där och lyssnande att jag snodde den, enligt mig, bästa platsen.

Invigningen började med att man Viveca Sten, Thomas Bodström och Sara Osman kickade igång Crimetime genom att berätta om sina böcker samt lite tips om punkter som de tyckte att man skulle lyssna på under helgen.

Det var en bra start på helgen, ett samtal som var både intressant och roligt. Efter denna punkt så satt jag kvar vid denna scen som sagt. Jag skulle nu kunna lista alla författare som jag lyssnade på under dessa två dagar, det blev cirka 50 stycken som jag lyssnade på, men det tänker jag inte att göra.

De olika författarna pratade om sina böcker, sitt skrivande och ämnen som de tar upp i sina böcker. Jag tyckte att alla samtal var riktigt intressanta och även underhållande, man skrattade gott flertalet gånger denna helg. Mässan sändes ju även digitalt och jag skulle absolut rekommendera alla som är intresserade av deckare och vill veta lite mer om författarna bakom böckerna att se dessa sändningar.

Efter varje samtal så var det tid för signering och jag gick till signeringsbordet varje gång. Där fick jag träffa författarna lite mera personligt. I vanliga fall så brukar det vara köer vid signeringsborden, men denna mässa var ju som sagt begränsad, detta gjorde att man kände att man kunde ta sig lite mera tid när man fick signerad och jag bytte lite ord med författarna, vilket var riktigt kul att göra. Att det sedan var flertalet författare som nu kände igen en, dels från att man träffat dem på tidigare mässor men även genom sociala media, gjorde dessa möten så många gånger bättre.

Lördagen flöt på med förhållandevis bra med publik men något hände när vi kom till Söndagen. Jag tänkte inte på det till en början, satt ju längst fram vid scenen och fångades av de författare som var på scenen. Efter varje punkt gick jag som vanligt till signeringsbordet, efter några punkter så märkte jag att det var väldigt tomt på stolarna bakom mig samt att jag var så gott som den enda som gick till signeringsbordet och träffade författarna.

Det var då det slog mig att jag var så gott som den enda i publiken som var vanlig, om man nu kan kalla mig vanlig, läsare. Alla de andra var författare eller andra som jobbar inom bokbranschen. Jag tänkte inte så jättemycket på det under själva mässan, men sedan efteråt så gick tankar och känslor lite fram och tillbaka.

Det var ju helt underbart att ha författarna för mig själv, nu överdriver jag en hel del, var ju inte helt ensam. Kan säga att stämningen var verkligen på topp, alla var så glada av att se varandra. Men en del av mig önskade att det var fler besökare så att författarna fick möta ännu fler av deras läsare, jag tyckte lite synd om dem att de inte fick köerna som de förtjänar.

Slutsumman blev en annorlunda mässa, men en, för mig, riktigt lyckad en. Tidigare så har man känt att man vill vara på fem ställen samtidigt men denna gången var det inte så, jag kunde ta det lugnare och verkligen koppla av och suga till mig den härliga atmosfären och stämningen som den underbara bokvärlden utgör.

Jag vill tacka alla underbara författare som jag lyssnade på och träffade under denna helg, ni gjorde dessa dagar till något suveränt och något som kommer att leva kvar i mitt minne länge. Det är dessa möten som ger en så mycket energi och får en att älska böcker. Tackar att ni bjuder så på er, i era böcker och i samtal som dessa. Jag ser fram emot att träffa er nästa år på mässan och så klart även ni som inte var på mässan i år. Vi ses nästa år.



fredag 1 oktober 2021

Tobias Söderlund: Docksamlarens Hus

Titel: Docksamlarens Hus
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 109
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Det är sommarlov och Ellens familj har tillfälligt flyttat närmare sjukhuset för hennes cancersjuka brors skull. Huset de hyr tillhör en gammal man, och när de kliver in i hallen möts Ellen av det värsta hon vet: Dockor! Hela huset är fullt av hyllor och skåp med dockor i, som alla stirrar på Ellen. Hunden Buster gillar det inte heller, utan börjar genast morra och skälla - särskilt inne i Ellens rum. Kan det vara så att Buster ser spöken igen?

Som tur är kommer bästa vännen Lorraine och hälsar på. Det här mysteriet tänker hon inte missa!

Mina tankar:

Detta är Tobias Söderlunds andra bok om spökhunden Buster. Den första heter Mysteriet På Kyrkogården. Det är böcker som riktar sig till åldern 6-9.

Boken tar vid direkt där den första slutade, vilket var i en slags cliffhanger. Det skulle gå bra att läsa denna utan att ha läst den första, men jag rekommenderar att man tar serien i rätt ordning.

Precis som första boken så är detta en spännande och underhållande berättelse som jag tror att många i den här åldern kommer att gilla. Och precis som första så har denna en allvarlig ton också när det kommer till broderns sjukdom. Jag tycker att denna serie tar upp cancer på ett bra sätt för barn, det är ett svårt och allvarligt ämne som berör även denna ålder på olika sätt. Jag misstänker att denna kan vara en bra utgångspunkt att ha för att parata om detta med barn.

Tobias Söderlund är en i grunden skräckförfattare så han gillar att lägga till läskiga och rysliga saker i sina berättelser, allt för att krydda till det på ett härligt sätt. Och vad är inte ett hus fullt med dockor om något som får en att rysa.

Vet inte om det är jag som läser in för mycket men jag tror mig att Tobias väver in, medvetet som kanske omedvetet, hyllningar till skräcken i dess olika former. I denna är det en docka som fick mig direkt att koppla till en filmserie. Då detta är en bok för de mindre så har han lagt nivån låg för att inte skrämma allt för mycket, men den finns där och kommer att förhoppningsvis kanske ge någon en eller flera mardrömmar.

Jag tyckte kanske att bakgrundshistorien om spöket i denna bok kanske blev avklarat allt för snabbt, i första boken så fick den biten mera plats. Men det är nog bara jag som vuxen som gillar att gräva ner mig i detta, som barn så är det nog precis lagom bakgrundshistoria för att man inte skall tycka att det blir långtråkigt och ändå få lite kött på benen. Det var ändå en stämningsfull historia som målades upp.

Den första boken slutade som sagt i en riktig cliffhanger, denna däremot bygger mera upp något som hintar lite om vad nästa bok kommer att handla om. Man funderar på hur allt kommer att sluta, både när det kommer till spökdelen men också om sjukdomsdelen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet På Kyrkogården (Spökhunden Buster #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 30 september 2021

Mohlin & Nyström: Den Andra Systern

Titel: Den Andra Systern
Författare: Peter Mohlin & Peter Nyström
Sidantal: 350
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Alicia Bjelke är en ung kvinna med ett ansikte så vanställt att folk ryggar tillbaka när de ser henne. Hon är kodgeniet bakom ett banbrytande dejtingföretag som hon startat med systern Stella, men det är bara vackra Stella som syns i strålkastarljuset. Tills hon en dag hittas död.

Fallet tilldelas den före detta FBI-agenten John Adderley, som vistas i Karlstad under en ny identitet. John jagas av skuggor från sitt tidigare liv och ser sig tvungen att lämna Sverige för att överleva. Men spelplanen förändras. Istället för att fly måste han en gång för alla göra upp med sitt förflutna - och då visar sig utredningen av mordet på Stella erbjuda en oväntad möjlighet.

Mina tankar:

Detta är författarduon Mohlin och Nyströms, båda Peter, andra bok om den före detta FBI-agenten John Adderley, som lever under nytt namn som polis i Sverige. Den första boken heter Det Sista Livet.

Boken tar vid där den första boken slutade. Man kan om man vill läsa denna bok utan att ha läst den första men det är verkligen ingenting jag rekommenderar. Den röda tråden om Johan Adderley liv är allt för central för att man skall hoppa på denna utan att ha läst den första, man kommer att ha svårt att förstå många viktiga saker, även om de förklaras på ett bra sätt i denna bok.

Jag skulle säga att detta inte är en renodlad deckare, om man nu tänker sig att en deckare skall handla om ett fall, ett mord eller annat brott, och att någon, ofta en polis, skall lösa det. Såklart arbetas det på att lösa fallet som boken tar upp, men jag känner lite att kärnan i handlingen ligger mera på vad det är som de olika karaktärerna gör, vad som finns i deras natur. Jag ser denna som en mix av deckare och thriller.

Jag har sett några kommentarer av andra läsare att de inte gillar John Adderley lika mycket som de gjorde i första boken. Jag skall såklart inte avslöja något av handlingen men jag kan se vad det är de menar. Men jag tycker faktiskt tvärtom, jag tycker att i denna bok så går vi ännu djupare på vem han är innerst inne, vi lär känna honom bättre och får se hur långt han är redo att gå i sina handlingar. Jag fann att han blev en mera komplex karaktär och det gillar jag. Jag förstår hans agerande.

Likaså är det med Alicia Bjelke, en karaktär som jag kom att gilla. Hon är verkligen en trasig karaktär som också har ett mörkt förflutet och ett liv som verkligen inte är en dans på rosor. Precis som huvudkaraktären blir hon en komplex karaktär med ett djup. Författarna har gjort ett riktigt bra jobb med att bygga upp dessa karaktärer.

Språket är, precis som i den första, riktigt bra och sitter som det skall. Författarna bygger upp en spänning som sitter i igenom hela boken, det är en handling som inte bara en gång utan några gånger överraskar en. När man tror att man har de stora dragen klart för sig så händer något och ställer sakerna på en helt annan spets. Man bryr sig om karaktärerna och undrar på hur allt skall sluta, det är en riktig nagelbitande spänning. Rent ut sagt en bladvändare som man inte kan släppa fören sista sidan är utläst.

Jag rekommenderar denna, och såklart även första boken, varmt till alla som vill ha en välskriven och spännande deckare. Det är en genomarbetad handling med intressanta karaktärer, jag ser själv fram emot att läsa nästa bok om John Adderley. Det skall bli intressant och se vart hans resa tar vägen, man får lite hintar i slutet av boken, men jag tror ändå att vi kommer att bli överraskade på ett eller annat sätt.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Det Sista Livet (John Adderley #1)

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 29 september 2021

Författarporträtt: E.P. Uggla

Foto: Stefan Tell

Berätta lite kort om dig.


Jag är uppvuxen i den lilla, skånska byn Vinslöv men bor idag i Nacka utanför Stockholm. Jag är utbildad jurist och har arbetat med allt från socialrätt till migrationsrätt och krisberedskap. Vid sidan av mina juridikstudier har jag också läst psykologi och idéhistoria vid Stockholms universitet samt kreativt skrivande vid Harvard Extension School i Boston.

Jag debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten: Blå gryning

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det är svårt att säga exakt. Nästan alla läser barnböcker som innehåller fantastik – tänk Mio min Mio eller Narnia. Egentligen skulle jag nog säga att mitt intresse för fantastik aldrig gick över. Andra kanske skulle säga att jag aldrig växte upp.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har skrivit sedan barnsben. I fyran skrev jag min första kortroman om en hund som fick rabies (Cujoinspirerad helt utan att ha läst Cujo). Min klasslärare blev så förtjust att han fick för sig att högläsa den under klassens lässtunder istället för en vettig, spännande bok (om du har gått i min klass och läser det här ber jag väldigt sent om ursäkt för att du utsattes för detta). Ändå tänkte jag aldrig på att jag kunde bli författare. Jag började skriva min första bok först efter ha utbildat mig till jurist och haft några år av livskris.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag har självklart en mängd favoritförfattare men min familj har faktiskt betytt mer än någon författare. De har inspirerat och peppat mig. Faktum är att de fortfarande utgör min kärngrupp av testläsare. Min mamma juristen är rasande nitisk och letar efter luckor; min lillasyster översättaren inom EU kräver flyt och känsla; min bror som jobbar med hollywoodfilm och tv-serier i London går på min dramaturgi och plot. Sist men inte minst håller maken min, som är utbildad till läkare, koll på vetenskapen och de socialrealistiska inslagen (för han gillar minsann socialrealism).

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag brukade avsky miljöbeskrivningar så till den grad att jag skippade dem. Det ledde i sin tur till att mina karaktärer svävade i ett vakuum. Och det fungerar så klart inte. Det var faktiskt Anders Fager som fick mig att skärpa till mig när han feedbackade på mitt första manus, Första hösten: blå gryning. Numera ser jag alltid miljön tydligt framför mig när jag skriver. Jag sätter dock fortfarande hellre stämningen genom några väl valda detaljer än genom långa målande beskrivningar.

Action är definitivt roligast att skriva även om den kräver flest redigeringsrundor.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver en synopsis. Sedan håller aldrig mina karaktärer sig till den. De är väldigt ouppfostrade.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Numera arbetar jag halvtid för att kunna skriva på förmiddagarna. Innan jag gick ner till halvtid var det klart lurigt att få till skrivandet. Familjelivet med man och två barn mördar mer eller mindre min fritid.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har tränat bl.a. shootfighting och är en jäkel på att klättra i rep. Dessutom är jag lite av en gamer. Jag har svårt att tacka nej till utmaningar och ler på tok för mycket vilket inte är helt bra. Folk får ju för sig att jag är snäll.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag hämtar mycket inspiration från vetenskapen och drar den till en extrem. Jag vill att mina berättelser ska kännas möjliga och kittlande. I Felet från Eden lyfter jag dessutom in ett antal moralfilosofiska frågor. Vad är egentligen det bästa sättet att styra ett samhälle och är alla människor lika mycket värda? För att inte tala om, är människan i botten egentligen ond eller god?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Min research har hittills inte behövt vara galen men jag har sprungit omkring i skyddsrum över hela Sverige och terroriserat en präst vars bostad jag gjorde om till ett internat i Röd skymning.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Min nästa bok, Felet med Eden, kommer ut på Bonnier Carlsen den 18 januari nästa år. I korthet kan den sägas handla om en pandemi som tar kål på alla över tjugofem. Ava är bland de första i världen som insjuknar och ligger nedsövd på IVA. När hon vaknar upp befinner hon sig i något som kallas Eden och fattar inte riktigt vad som har hänt medan hon var nedsövd. Eden är lite av en framtidsvärld och definitivt inte en mysig plats.

Jag har redan skrivit bok nummer två i serien, Fallet från Eden, och skriver just nu faktiskt INTE på fantastik utan på en thriller.

[Bibliografi:]

Romaner:

Första hösten: blå gryning, Swedish zombie, Idus och Saga Egmont, 2017
Första hösten: röd skymning, Swedish zombie och Saga Egmont, 2020

Översättning:

Nätet, P.D. Cacek och Jack Ketchum, Varsel i mörkret Apart förlag och Swedish Zombie

Övrigt:

Förord till Berättelser från bårhuset, Swedish zombie

Manus till Spotifys originalpodd Mytologier.

Avsnitt: Pandoras ask, Skogsrået, Näcken, Amaterasu, Medusa, Isis och Osiris, Athena, Snömannen, Anansi, Narcissus, Stallo, Hua Mulan, Basilisken, Freja, Gilgamesh, Maran, Kung Markatta och Krampus

Kommande:

Felet med Eden, Bonnier Carlsen
28 dagar till skymningen novell i 13 svarta sagor Rymdskräck, Swedish zombie

Poddavsnitt, Mannen med den gula rocken, avsnitt 2 i Ritualer.

tisdag 28 september 2021

Anna Jansson: Stum Sitter Guden

Titel: Stum Sitter Guden
Författare: Anna Jansson
Sidantal: 216
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Mannen hängde stelt med en rännsnara om halsen. Skjortan var sönderlisten, buken genomstungen av ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade – ett midvinterblot.

Kriminalassistent Maria Wern är först på plats. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare men då omkom mördaren i en brand. Tack vare Marias envishet och kamp tonar bilden av en mördare fram, en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger vika för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne.

Mina tankar:

Detta är författaren Anna Janssons debutroman och den kom ut för första gången 2000 och efter det har hon varit väldigt produktiv och kommit ut med över sextio böcker, blandat mellan deckare, skönlitteratur och barnböcker.

Jag har aldrig läst en bok tidigare av Anna Jansson och när jag börjar med, en för mig oläst författare, så vill jag gärna börja från första boken och fortsätta från där.

Jag uppfattade boken som lättsam att ta till sig. Språket flöt på bra och likaså med handlingen, var kanske små bitar som kunde ha utvecklats lite mera då man kände som läsare att man inte fick med sig allt för att förstå att som hände just då i de scenerna. Det var dock inget som störde läsningen.

När jag läste boken så kom jag att tänka på att om man drar det till en rätt så stor generalisering så finns det två grupper när det kommer till deckare. Vi har dels de deckare som lyfter fram något specifikt ämne, som till exempel gängkriminalitet eller barns utsatthet på nätet, och bygger en handling runt detta. Sedan har vi deckare som har ett slumpmässigt fall, ofta ett mordfall, som inte lyfter fram någon direkt social diskussion utan det är en ensam persons onda gärningar som lyft fram. Anna Janssons debut tycket jag faller inom den sista kategorin.

Det börjar med ett bestialiskt mord som verkar ha sina spår av fornnordiska kultur. Vi följer polisen, med Maria Wern i fronten, då de försöker få en klarhet i fallet. Även om det är ett brutalt mord som boken börjar med så är det en mildare deckare och inte så blodig, den är inte så ingående beskrivande när det kommer till dessa bitar.

Vi lär känna de olika karaktärerna, poliser som övriga som på något sätt är inblandande i fallet. Nu vet jag inte om Anna Jansson, när hon skrev denna, hade planer på att det skulle bli en längre serie. Men jag får en aning om det i alla fall då hon bygger upp Maria Werns privatliv under resans gång och det känns som att hon bygger upp det på ett sådant sätt att det är något som kan växa under flera böcker, vilket med facit i hand det verkligen har gjort.

När det kommer till stilen och hur den är i språket så skulle jag placera Anna Jansson i samma fack som Björn Hellberg, skillnaden är då att Hellberg inte bygger någon direkt röd tråd mellan böcker när det kommer till huvudkaraktärens privatliv, annars känns det som att de ungefär fördelar samma när det kommer till själva utredningen av fallet och de olika karaktärernas liv som berörs av de aktuella fallet.

Jag fann boken som sagt lättläst och även underhållande, den var spännande och ett härlig tidsfördriv. Jag kommer absolut att fortsätta mig igenom hennes långa serie om Maria Wern, skall bli spännande och se hur hennes liv utvecklas under resans gång. Skall bara få tag i de böcker jag saknar så att jag kan läsa i rätt ordning.

E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 20 september 2021

Mikaela Bley: Lycke

Titel: Lycke
Författare: Mikaela Bley
Sidantal: 349
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm.

På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten – skapa nyheten - och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet.

Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, vilket ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Flickans frånskilda föräldrar beter sig märkligt, poliserna är oengagerade och kollegorna kommer med sina vanliga gliringar. Inte blir det lättare att killen som svek och dumpade Ellen utan förklaring ett år tidigare, nu är hennes chef.

Frustrerat försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna.

Mina tankar:

Detta är författaren Mikaela Bleys debutroman, den kom ut 2015 och är den första i en spänningsserie om kriminalreportern Ellen Tamm.

Jag skall börja med att ge en varning om denna bok. Jag vet att det är många som har svårt att läsa om barn som råkar illa ut. Nu kommer jag inte att avslöja vad det är som har hänt den lilla flickan som har försvunnit i boken. Men genom boken så pratas det om olika saker som kan ha hänt henne, det är allt från att hon är vilse till att hon blivit kidnappad av någon pedofil, samt att hon kanske inte ens är vid liv. Jag misstänker att de som har svårt för dessa saker kanske inte ens klarar av att läsa om spekulationer och ju längre in i handlingen man kommer så inser man att något hemskt, vad det än nu är, har hänt den lilla flickan.

Om man klarar av att läsa om detta så har man en spännande berättelse framför sig som bjuder på ett bra språk och en färgstark karaktär i Ellen Tamm. Hon är en tv-journalist som börjar följa fallet med den försvunna flickan, men något i hennes förflutna gör att hon blir personligt engagerad i fallet, hon har ett mörker som ligger över henne och tar ibland kontroll över hennes känslor. Hon är en intressant och mångbottnad karaktär, vilket jag tror att man bara nuddar vid i denna bok och att det kommer att utvecklas mera i de senare böckerna.

Författaren har jobbat inom tv-världen så jag misstänker att hon har en hel del erfarenhet om arbetet bakom kulisserna. I stället för att följa några poliser om utreder fallet så följer vi kriminalreportern och hennes vardag och arbete när hon följer fallet och själv börjar en egen utredning.

Det är en intressant och fängslande handling som målas upp, dels delen om huvudkaraktärens liv och bakgrund men även också berättelsen om den försvunna flickan. Det är lite av en tragisk och mörk handling som målas upp, mixat bra med spänning. En bra start på en serie och en bra första möte med en karaktär som man vill läsa mer om, ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 18 september 2021

Kicki Sehlstedt: Sweet Lolita

Titel: Sweet Lolita
Författare: Kicki Sehlstedt
Sidantal: 431
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Matilda läser meddelandet på skärmen och tvekar några sekunder. Hon dubbelkollar att dörren till henens rum är låst och tar av sig t-shirt och mysbyxor och låter dem ligga i en hög på golvet.

Det är en varm försommarvecka i Stockholm. Trettonåriga Matilda Karlsson söker kickar tillsammans med nyvunna vänner i en frånvarande vuxenvärld. Samtidigt hittas en kvinna död efter en bröllopsfest i Stockholms skärgård. Den döda kvinnan visar sig vara syster till journalisten och före detta utrikeskorrespondenten Aida Svantesson.

I efterforskningarna efter systerns död får hon hjälp från oväntat håll, av den kända och frispråkiga kriminologiprofessorn Kajan Berglund. Hon rör sig vant i såväl akademiska kretsar som i tv-världen och blir en viktig pusselbit i Aidas desperata sökande.

Mina tankar:

Detta är författaren Kicki Sehlstedts debutroman, den kom ut 2018 och är den första boken i en serie om journalisten Aida Svantesson och kriminologiprofessorn Kajan Berglund.

Det är en mörk värld som vi stiger in i. I denna bok så möter vi den brutala och hemska verkligheten som finns bara runt hörnet och kanske till och med mitt ibland oss. Vi pratar om hur unga tjejer (och även pojkar) blir kontaktade på nätet av vuxna för att bli utnyttjade sexuellt.

I denna bok så möter vi bland annat två unga tjejer som börjar leva farligt genom att ge sig in i denna värld, men de lurar de vuxna på pengar. Det är en farlig lek, om man skall kalla det för det, med livet som insatts som de håller på med, frågan är bara inte om utan när det kommer gå illa för dem.

Samtidigt så följer vi även en journalist, Aida Svantesson, som håller på att skriva en artikel om just detta sexuella utnyttjande av unga. Allt blir mera personligt när henens syster försvinner under en bröllopsfest på en båt för att sedan hittas död. När hon börjar göra egna utredningar angående systerns död så visar det sig att även hon arbetade på en uppsats om ungas utsatthet. Frågan är om detta är orsaken till henens död. Aida gräver sig djupare i denna värld.

Författaren får till en trovärdig historia och vi får se denna värld genom olika vinklar, unga som vuxna. Det är ett viktigt ämne som tas upp och den målar upp den nakna sanningen, jag misstänker att om man inte tyckte det innan man läst boken så gör man det i alla fall efteråt att det måste göras något åt detta. Detta är inte en värld som borde finnas och ingen skulle behöva leva i sådana förhållanden.

Det är ett klart språk som inte svävar ut, det går helt enkelt rakt på sak när det kommer till ämnet det tar upp. Man märker att författaren brinner för just detta ämne och har även en djup insikt i detta. Sidorna flög förbi snabbt och det var spännande och intressant igenom hela boken.

Det är en bra start på en spänningsserie som jag misstänker kommer att röra sig om detta ämne på olika sätt. Vi blir presenterade för huvudkaraktärerna och det skall bli intressant hur relationen mellan dem kommer att utvecklas och även hur deras liv utvecklas, man ser redan i denna bok tecken på förändringar. Ser fram emot att läsa fortsättningen.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 14 september 2021

Mariette Lindstein: Sekten På Dimön

Titel: Sekten På Dimön
Författare: Mariette Lindstein
Sidantal: 505
Förlag: Mörkersdottir Förlag

Baksidestext:

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa sjäslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner.

Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker vad hon vill göra med sitt liv, och charmerad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver.

När sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar Sofia undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswald avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.

Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor. Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm.

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Mina tankar:

Detta är författaren Mariette Lindsteins debutroman, den kom ut 2015.

Boken tar upp livet inne i en sekt, om hur man blir långsamt indragen i det och innan man vet om det så är man så djupt indragen att det känns som att det inte finns någon utväg. Frågan är också om man vill hitta den utvägen, man har så gott som blivit hjärntvättat att det som de som styr säger måste ju vara sanningen. Det är det yttre världen som inte ser med klara ögon och bara de i den inre cirkeln vandrar den sanna vägen.

När man hör talas om olika sekter så undrar man ju på hur människor kan gå på det. Men det är lätt att vara dömande när man inte har sett kraften i människors manipulativa förmåga, och vissa har verkligen en så stark förmåga att vad än denna person säger så tror andra på det och kan även få en att göra precis det den vill.

Mariette Lindstein har verkligen gjort en livs resa när det kommer till sektlivet. Som tjugoåring blev hon indragen i det. Det började på med små steg och hon blev mer och mer indragen i detta liv, det tog tjugofem år innan hon lyckades ta sig ur detta liv. Nu lever hon som författare och håller även föredrag om sekters påverkan.

Så när Mariette skriver om den fiktiva sekten ViaTerra så gör hon det med en djup kunskap om hur det kan gå till och det är just det som vi får se här. Vi har en ung kvinna som får ett erbjudande som hon bara inte kan tacka nej till, man kan kanske se några varningstecken i början, men det är nog bara för att vi som läsare vet att vi läser en bok om en sekt. Skulle man försöka att leva sig in i karaktärens situation så hade vi nog upplevt det på samma sätt, vi hade inte sett varningstecknen.

Det är inte en adrenalinpumpande spänning som vi möts av i boken, det är en mera spänning som långsamt kryper på en och när den väl har greppet om dig så släpper den dig inte. Det är lite av en kuslig stämning igenom hela boken och man har lite av en klump i magen för man undrar hur detta skall sluta.

Nu vet jag inte hur stora likheter denna handling har med författarens liv inom sekten, men jag anar att många av händelserna är tagna ur verkligheten, med kanske några ändringar. Tänker först och främst på vardagssysslorna (om man nu kan kalla det för det) som målas upp här. Med det i bakhuvudet när man läser boken så läggs det till ytterligare en dimension som gör att klumpen i magen känns ännu starkare. Man funderar på hur många som runt om i världen lever i dessa förhållanden.

Det är ett riktigt genomarbetat och målande språk som sätter kött på handlingen. Författaren har en sådan närvaro och kontroll i handlingen att man känner som att man själv befinner sig på Dimön mitt ibland sekten.

Det är en riktigt stark debut som både är spännande, intressant och lärorik. Den har stått i min bokhylla i många år, då jag köpte denna och del två av författaren på bokmässan och jag är verkligen glad att jag äntligen tog mig tid och läste boken. Jag ser fram emot att läsa författarens övriga böcker, som har blivit några stycken genom åren.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 9 september 2021

Olséni & Hansen: Turisten

Titel: Turisten
Författare: Olséni & Hansen
Sidantal: 347
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

När Egon, 86 år, och hans ständige vapendragare, Ragnar, ställer ut en väns veteranbil på Skanör-Falsterbos årliga bilshow hittar de en död man i bagageutrymmet. Vem mannen är och hur han har hamnat där blir ett fall för Mårten Lind på Skanörspolisen.

När kroppen sedan försvinner kompliceras saker och ting, och Mårten blir påtvingad en ny kollega som vill ta över utredningen. Samtidigt har Egon, trots att han inte tror på Gud, gått med i kyrkorådet. Han misstänker att den nytillträdde kyrkoherden inte har rent mjöl i påsen...

Mina tankar:

Detta är författarduon Christina Olséni och Micke Hansens femte bok i sin serie Mord I Falsterbo och den kom ut 2019. De tidigare böckerna heter följande, Badhytten, Fågelskådaren, Ryttaren o h Strandhotellet.

Om man har läst någon annan bok i denna serie eller i deras andra serie Ester Karlsson Med K, så vet man vad man har att förvänta sig när man tar upp en bok av dessa författare. Om man inte har gjort det så kan jag säga att det man kan förvänta sig i dessa böcker är färgstarka karaktärer och tokigheter blandat med dödsfall. Det är en mix av humoristisk feelgood och deckare.

Boken är fristående så det går bra att läsa den utan att man har läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man läser dem i rätt ordning. Det nämns lite händelser som hänt i tidigare böcker som man kanske inte till fullo förstår om man inte läst dem, men det är inget som gör att man inte hänger med i handlingen i denna bok.

Som vanligt så har vi vårt pigga och kära pensionärsgäng, kallas för fyrklövern, i centrum av händelserna. Egon och Ragnar skall ställa ut en veteranbil åt en vän, men det visar sig att det ligger en död man i bagaget och med det så är cirkusen igång igen.

Mårten, den ena polisen i Falsterbo, får ensam ta hand om fallet, Lisa är nu mammaledig. Dock så får Mårten oväntad och oönskad hjälp av en annan polis, Agatha Björk som vill köra allt enligt regelboken, vilket, om man är bekant med karaktärerna, inte brukar följas. Konflikter uppstår såklart.

Boken puttrat på i en mysig takt och man sitter och småler, som ibland ökar till skratt, genom hela boken. Man känner igen stilen från tidigare böcker och gillar man det så kommer man inte bli besviken på denna. Fast det är många saker som man känner igen så tycker jag att författarna får till en handling som står på egna ben och upprepar sig inte

Innan denna så hade jag läst några deckare som var åt det mörkare hållet när det kom till utförande och ämnen som de tog upp. Denna var en trevlig omväxling att läsa, det var fortfarande en spännande handling, med mord och efterföljande utredningar, men den var lättsammare att ta till sig och var mera en avkoppling som man bara behövde luta sig tillbaka och följa med. Ibland behövs sådana böcker också.

Det är intressant att se när man läser denna serie i ordning hur livet för de olika karaktärerna utvecklas och går vidare. Även om det är en humoristisk handling i grunden så finns det en underliggande ton, som kanske är lite mera allvarlig, det handlar om livets gång och faser. Vi har ju det äldre pensionärsgänget som än så länge är friska, men de har sina krämpor och man vet ju aldrig hur länge de hänger fast. Även de andra karaktärerna har sina problem och händelser som de går igenom som har med livet att göra.

Rekommenderar den till alla som vill ha en mera lättsam deckare som är välskriven och innehåller färgstarka karaktärer, som man inte kan göra något annat än att gilla och kanske till och med älska, som gör den ena tokigheten efter den andra.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord I Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord I Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord I Falsterbo #3)
Strandhotellet (Mord I Falsterbo #4)
Ester Karlsson Med K (Ester Karlsson Med K #1)
Ett Lik I Garderoben (Ester Karlsson Med K #2)
Grannar I Död Och Lust (Ester Karlsson Med K #3)


Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 5 september 2021

Simon Häggström: Flickorna Som Sprang

Titel: Flickorna Som Sprang
Författare: Simon Häggström
Sidantal: 384
Förlag: HarperCollins

Baksidestext:

Jennifer och Malvina har rymt från sitt HVB-hem, de sover på en madrass i ett garage och lurar torskar på pengar. Snart dras de in i en härva som riskerar deras liv.

Molly träffar en kille via en dejtingapp och de inleder en relation. Hon blir kär, men efter bara några veckor bjuder han in andra män till deras träffar.

Markus Lundström och Natalia Volotkova på människohandelsgruppen arbetar i Stockholms skuggvärld och möter både hallickar och sexköpare. De får nys om en grupp män som utnyttjar unga flickor och inleder en operation för att stoppa dem. Men spåren är få och polisen blir alltmer desperat. Kan de låta en sexköpare infiltrera de hemliga mötena på uppdrag av polisen?

Mina tankar:

Detta är författaren och polisen Simon Häggströms debut när det kommer till romaner, men han har innan denna skrivit två faktaböcker, Skuggans lag och Nattstad, som även de tar upp samma ämnen som denna bok, sexhandeln.

Bokens handling är fiktiv men i grunden så är den verklighetsbaserad. Jag har på känn att författaren har tagit det mesta från sitt jobb som polis som är specialiserad på prostitution och människohandel. Det är verkligen ett tungt ämne som tas upp och boken känns som slag i magen som får dig att tappa andan. Det känns verkligen autentiskt när det kommer till hur poliserna jobbar och hur det är för människor att leva i dessa förhållanden.

Det är en mörk, till och med nattsvart, vardag som målas upp för karaktärerna som vi möter i boken. Vi får se denna sida av verkligheten, som vissa lever i, genom flera ögon och från olika håll, det är allt från tjejer som är utnyttjade till de som utnyttjar dem och poliserna som kämpar mot detta. Vi får verkligen en inblick i denna tragiska vardag som vi, förhoppningsvis, inte upplever själva och har en aning om.

Det är lite av ett ämne som är ett moment-22, det är så tung, hemskt och deprimerande att vi helst vill blunda för det. Men vi får verkligen inte blunda för det, för ingen skall behöva leva i dessa förhållanden. Det är verkligen en viktig bok fast den är emellanåt svår att läsa, inte för hur den är skriven, för språket är riktigt bra, utan på grund av ämnet den tar upp.

De flesta spänningsromaner kretsar runt en händelse, det kan vara ett dödsfall, och så byggs allt som händer runt detta. Denna bok börjar lite annorlunda, i stället för en händelse så kretsar den runt ämnet som boken tar upp, alltså människohandeln. Vi följer flera trådar som berör detta ämne, allt verkar vara oberoende från varandra. Författaren håller ordning på dessa trådar riktigt bra och det känns aldrig spretigt eller rörigt.

Halvvägs in i boken så händer något och nu blir det mera att boken kretsar runt en specifik händelse. Författaren knyter ihop alla de tidigare trådarna på ett smart sätt och han vrider upp spänningen ett steg till.

Boken är skriven som en spänningsroman men den är så betydligt mycket mera än det då den lyfter fram ett tungt ämne. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en välskriven och spännande roman som både, i brist på andra ord, roar och får en att tänka efter och känna. En varning är dock att man mentalt kan komma att må illa när man läser den. Fast man fick den känslan när man läste denna så kommer jag absolut att läsa mer av författaren.

Inbunden Bokus
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

onsdag 1 september 2021

Stefan Ahnhem: Offer Utan Ansikte

Titel: Offer Utan Ansikte
Författare: Stefan Ahnhem
Sidantal: 591
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En träslöjdlärare hittas mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen ligger ett gammalt klassfoto från högstadiet, där hans ansikte kryssats över. Fabian Risk vid Helsingborgspolisen, en av offrets gamla klasskamrater, dras in i utredningen.

Snart står det klart att mördaren har fler offer på sin lista. Vem är nästa som står på tur?

Mina tankar:

Detta är författaren Stefan Ahnhems debutbok och det första i serien om polisen Fabian Risk. Denna kom ut 2014.

Jag har ett litet problem när det kommer till författare inom de genrer som lockar mig, och det är att det är små många författare inom genrerna som lockar mig. Jag köper på mig författarnas alla böcker och de blir stående i bokhyllorna och väntar så snällt på att jag skall läsa dem. Jag får en känsla av vissa författare att de verkligen kommer att falla mig i smaken, bara jag skulle ta mig tid till att läsa dennes böcker. Problemet är bara att det kommer fler och fler författare vars böcker lockar mig, det kommer fler böcker än vad jag klarar av att läsa så de olästa böckerna växer i mina bokhyllor.

Tidigare år när bokmässan i Göteborg närmar sig så brukar jag fokusera på författare som kommer till den och då ofta de författare som jag ännu inte hunnit att läsa. En av dessa författare som lockar med sina böcker och kommer till bokmässan i år, samt att jag inte läst något av honom ännu, är just Stefan Ahnhem. Så nu var det verkligen på tiden att läsa hans debutbok och se om min magkänsla visade mig rätt.

Vi kastas rätt in i handlingen. Vi möter Fabian Risk som av någon anledning, som är lite i det dolda, har lämnat polisen i Stockholm för att ta en tjänst i hans barndomsstad Helsingborg. Det är tänkt att han skall börja med semester för att göra sig hemmastadd i sitt nya hem med familjen, men precis när han anländer till staden så blir han kontaktad av sin nya chef. Det har skett ett mord, mordoffret är en gammal klasskompis till Fabian Risk och vid brottsplatsen så finns ett skolfoto där mordoffret är överkryssat. Fabian Risk misstänker med detsamma att mördaren inte kommer att stoppa där, fler offer väntar.

När det kommer till deckare så finns det många olika nyanser när det kommer till stilar. Vi har allt från lättsamma och även om det innehåller död så är det inte brutala och grafiskt beskrivande, i den andra ändan så har vi tyngre och mörkare och mera beskrivande när det kommer till våldet och blodet. Stefan Ahnhem rör sig mera i den sistnämnda delen. Han väljer att inte väja för de mörkare delarna i personers sinne och i deras agerande. Han beskriver även våldsdåden, så om man vet med sig att man inte gillar dessa saker när man läser en deckare så kanske man skall hoppa över honom. Har man inget emot detta så har man däremot en spännande resa framför sig.

Jag vill ändå poängtera att författaren inte glorifierar våldet eller gottar sig i det på något sätt. Han lyfter fram det på ett sätt som berör en när man inser vilket mörker det kan finnas inom vissa personer. Han lyfter fram även saker inom människans natur som är ständigt aktuella och vilka spår som det sätter sig. Vi pratar om mobbing och utanförskap.

Boken är riktigt välskriven med ett språk som riktigt suger in dig i handlingen och vilken handling det är som sedan målas upp för en, det är spännande så att man tappar andan. Att den tilldelades Crimetimes debutpriset 2015 förvånar mig inte alls.

Stefan Ahnhem bjuder på en riktig bergochdalbana när det kommer till känslor och spänning. Nu skall jag så klart inte säga något avslöjande om handlingen men jag kan säga att han leder oss mästerligt på en slingrig väg till målet. Det är många vändningar som vi får uppleva under denna resa.

Så hur det blev med min magkänsla? Jag fick verkligen rätt för jag tror att jag har hittat ytterligare en favorit bland alla spänningsförfattare. Det känns att om jag är sugen på en mera mörkare och brutalare deckare, men ändå med viktiga budskap, så har jag ett säkert kort att välja när det kommer till Stefan Ahnhem. Jag kommer absolut att läsa mera av honom.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se