onsdag 15 december 2021

Författarporträtt: Christoffer Sorner


Berätta lite kort om dig.


Gammal film- och musikjournalist som numera driver IT-företag. Två kids i övre tonåren, två härliga dvärgpinschrar och fantastisk fru. Radhus och hade tidigare Volvo. Full vuxenpoäng med andra ord. För att balansera Svenssonlivet såg jag till att gilla hårdrock, skaffa tatueringar och springa på musikfestivaler.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag började skriva så fort jag lärt mig alfabetet. Små korta historier som blev noveller som blev romaner. Mina största fans var mamma och mormor och utan deras absoluta (och helt blinda) beröm och uppmuntran hade jag kanske inte fortsatt nöta, skriva och utvecklas.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Med risk att låta som en vandrande kliché är det Stephen King som varit den absolut viktigaste författaren som inspirerat väldigt mycket av mitt skrivande. Som för många andra. Sättet han lyckas gestalta normala och familjära karaktärer och miljöer som råkar ut för väldigt extraordinära och övernaturliga händelser är väl mer eller mindre oslagbart. Att dessutom lyckas spotta ur sig den stora mängden material år ut och år in är helt makalöst inspirerande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Allt har sina utmaningar. Dialog är kul att skriva samtidigt som den inte får bli för informativ eller för ”skriven” så att det inte längre låter som att det är två eller fler personer som pratar. Det är också svårt att hitta olika rytmer för olika karaktärer när de pratar så att dialogen blir naturlig.

Miljöbeskrivningar är tråkigast att skriva (och läsa varför jag efter att ha varit ett stort fantasyfan lite valt att lämna den genren ett tag). Däremot om de görs kort och koncist och rätt är de ett viktigt fundament i en berättelse.

Action är också jättekul att skriva men ger en hel del utmaningar just i det att miljöbeskrivningar och tid/rum är otroligt viktiga så att man förstår hur karaktärerna förhåller sig till varandra och miljön runt dem. Annars är risken dels att actionsekvensen blir platt, dels att den blir obegriplig. Samtidigt ska en actionsekvens gå undan så att det blir fart och fläkt i det hela.

I det stora hela är gillar jag det mesta med att skriva förutom just miljöbeskrivningarna som jag försöker hålla till ett minimum och måla med breda penslar. ”Kungsträdgården var i full blom” fungerar lika bra som ”Allén i Kungsträdgården var full av de vackra och utblommade körsbärsträden som svajade lättsamt i den fridfulla sommarbrisen” då de flesta känner till att Kungsträdgården är full av körsbärsträd.

Hur ser din skrivprocess ut?

En stor del av tiden går åt att bara fundera fram berättelsen och huvudkaraktärerna. När jag har en början och ett ungefärligt slut med 2-3 huvudkaraktärer sätter jag mig ner och börjar skriva. Först ett kort synopsis på ca ½ A4-sida, några korta rader om karaktärerna och sedan bär det av. Ibland gör jag en snabb kapitelindelning i stil med:

Kapitel 1 – Introducera person A

Kapitel 2 – Introducera person B

Kapitel 3 – Händelse C och D sker

Kapitel 4 – A och B hälsar på E

Berättelsen tar sin form under skrivandet. Ofta är det karaktärerna som får bestämma vad nästa drag/kapitel blir. Det är sällan jag vet mer än 2-3 kapitel fram vad som ska ske och det är ständigt under förändring. I värsta fall stuvar man om och stryker händelser under redigeringen senare.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl är i min skrivfas bokar jag in en timme varje kväll, fem kvällar i veckan. Då ska det skrivas oavsett om jag är trött, oinspirerad eller helt utan en aning om vad kapitlet ska handla om. Tack och lov är det sällan det händer. Skrivandet ger energi och lust så oftast flyger den timmen bara förbi.

I redigeringsfasen har jag inte lika fasta rutiner. Jag ser till att ha koll på min deadline och så blir det lite berg-och-dalbana där det kan gå flera dagar utan att jag rör vid texten för att sedan sitta som besatt och redigera flera timmar på raken. Jag börjar alltid med att skriva ut första utkastet på papper som jag sedan redigerar mig igenom med en penna. Efter det matas alla ändringar in på datorn och oftast kommer jag på ytterligare ändringar under den redigeringsbiten.

Sedan skriver jag ut allt på papper igen och gör om hela processen för att hitta och eliminera eventuella stavfel, slarvfel och eventuella passager i texten jag inte är helt nöjd med. Det är oftast i denna redigeringsrunda jag lägger in mina testläsares kritik och förslag.

Efter det blir det ofta en vända till innan det slutligen går till korrläsare.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag har en liten, liten, liten skrivskrubb här hemma där det blir ungefär 800 grader varmt på sommaren och 800 grader kallt på vintern. Rummet, eller ja, skrubben för att vara mer exakt, är ca 3 kvadratmeter stort och belamrat med möbler och popkulturella småprylar, bilder och affischer. T ex hänger mina Starsky & Hutchgubbar här, min Dioaffisch med Holy Diveromslaget och självklart en affisch på Blues Brothers. Söker jag inspiration behöver jag bara luta mig tillbaka och se mig om i rummet så finns det alltid någonting för blicken att fastna för. Organiserat kaos kan man kalla det.

Kan jag inte skriva där blir det hotellrum som god tvåa på listan eller köket om jag är ensam hemma och vet att jag inte kommer bli störd.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag och min fru har varit ihop sedan 1993 och lärde känna varandra redan 1990. Vi gifte oss i Las Vegas 1999 och jag passade som journalist på att få delar av resan betald genom att göra ett stort ”så gifter du dig i Vegas”-reportage åt en tidning jag skrev för då. Vi firar 25 år som gifta 2024 vilket är samma år vi båda fyller 50 så det lär bli ett galet partyår.

 Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag älskar film och musik och populärkultur i de flesta former. Böckerna om Hansson och Nilsson är fullspäckade med referenser och låtar från 80-talet framförallt även om andra tidsepoker också slinker in här och där. Framförallt vill jag lyfta kärleken till musiken och har därför skapat Hansson och Nilsson som Sveriges två första och hittills enda rock ’n’ rolldetektiver. Dessutom har jag ett soundtrack till varje bok som läsarna kan hitta på Spotify via länk på min hemsida www.rocknrolldetektiverna.se.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Inför reportageboken Festival hamnade jag i en intervjusituation med en ung grabb på kanske 18-19 år som börjat knarka redan i tioårsåldern och knarkat så pass mycket och med så pass tunga droger att han nu var helt väck i skallen även som spiknykter. Det tog mig ett par minuter att inse att jag aldrig skulle kunna använda något han sa i boken men kunde inte bara lämna honom och gå så jag ”intervjuade” honom i kanske en halvtimme för att han själv tyckte det var så spännande att bli intervjuad. Helt klart väldigt udda situation. I övrigt är jag ganska tråkig och sitter mest och spånar i huvudet.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på och färdigställer redigeringen av Hansson & Nilsson del 2 (planerad release till maj/juni 2022) samtidigt som jag har ytterligare tre projekt på gång. Dels ska jag hjälpa till med/spökskriva en bok om hur man bemöter fulsäljare när de försöker kränga på en saker man absolut inte vill ha eller behöver och dels har jag en thriller/deckare på gång med en författarkollega som är baserad på verkliga händelser som är riktigt skrämmande. Det tredje projektet är för tidigt att berätta något om mer än att det kommer vara en faktabok.

[Bibliografi]

Romaner

Betong (Bonnier Carlsen, 2004)
Festival (Spiralla Förlag, 2005)
Hansson & Nilsson Löser Fallet (Visto Förlag, 2021)

Antologier

Frihet!? (Norstedts)
Älska Mig Nu! (Förlagshuset Gothia, 1994)
Klockan 8 (Icakuriren i samarbete med Vulkan)

torsdag 9 december 2021

Wilma Sjökvist: Elementens Hjärta

Titel: Elementens Hjärta
Författare: Wilma Sjökvist
Sidantal: 193
Förlag: Simusdotter Förlag

Baksidestext:

Övergiven. Ensam. Krossad.
Nu reser hon sig igen, starkare än någonsin förr.

Som nyfödd blev Ledina övergiven i skogen. Under hela sin uppväxt blev hon kallad för missfoster så många gånger att hon till slut trodde på det själv. För hon är inte som alla andra. Hon är ingen vanlig bändare.

Men en dag sker en jordbävning som får hennes liv att vändas upp och ner på ett sätt som hon aldrig någonsin trodde var möjligt. Allt hon tror sig veta ställs på prov och plötsligt måste Ledina gå emot allt som hon är för att bli den hon är menad att vara.

Elementens Hjärta är en berättelse som visar att oavsett hur många motgångar man utsätts för, oavsett hur mycket sorg man går igenom, så kan man alltid resa sig stark igen.

Det här är Ledinas resa.

Mina tankar:

Detta är Wilma Sjökvists debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

När jag läste denna bok så slog det mig att det är en del intressanta val som författaren har gjort när det kommer till uppbyggnad av handlingen. Det som man märker när man läser denna är att handlingen förflyttar sig väldigt snabbt och är på ett sätt sparsmakad när det kommer till detaljer men ändå på ett annat sätt fyllig och levande. Man kan nästan säga att den i sig är en motsägelse men att författaren lyckas med ändå.

Boken är uppdelad i tre delar och varje del är, när det kommer till handling, lika innehållsrik som en vanlig bok i en serie brukar vara. Vi får alltså en trilogi komprimerad på mindre än tvåhundra sidor. Då kanske man förstår hur mycket handling som har skalats bort. Men saken är den att fast det borde kännas som att det saknas en massa saker eller att varje bit i handlingen inte får sin tid i rampljuset, att allt känns som att det jäktas fram, så lyckas författaren med att förmedla många saker och göra handlingen betydligt fylligare än de sidor som boken består av.

Denna minimalistiska stil, eller vad man nu skall kalla den, gissar jag är rätt så svår att behärska men för mig fungerade det, så hatten av för författaren. Nu gillar jag även fylliga handlingar som verkligen går in på djupet när det kommer till att bygga upp saker runt de centrala händelserna, men denna bok visar att det fungerar lika bra åt andra hållet. Jag misstänker att det är en smaksak vilket man gillar men om författaren har ett bra språk, som här är fallet, så fungerar det riktigt bra.

Det finns kanske en del frågor som väcks i huvudet på läsaren när man läser denna bok, saker som man inte riktigt får svar på. Det är en del saker om världen som kanske inte lyft fram för läsaren, åt andra sidan så får man svar på allt väsentligt som man behöver veta när det kommer till den aktuella händelsen som spelas upp i boken. Världsbygget finns där men lämnas bitvis upp till läsaren att tolka och fylla i, vilket är roligt och man känner sig mera involverad i denna bit än om man kanske fick allt framdukat. Är man van fantasyläsare så misstänker jag att man har kunskapen redan för att göra detta.

När jag hade läst ut boken så kände jag att jag hade fått mig en handling som hade det mesta och man kändes till tillfredsställd på ett sätt. Men den väckte även en mersmak och det är säkert den del av mig som vill ha det fylliga när det kommer till världsbygget. Jag hoppas på att vi kommer att återvända till denna värld på något sätt, om det nu är samma karaktärer vi möter eller en handling som är helt fristående och utspelar sig, tidsmässigt, kanske före eller efter denna spelar ingen roll, jag välkomnar vilket som.

Så vill man ha en liten pärla till berättelse som rymmer mycket och har ett fylligt språk med känslor så skall man absolut kolla upp denna.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 7 december 2021

Författarporträtt: Lou Berg

Foto: Anna-Lena Ahlström

Berätta lite kort om dig.


Vi som döljer oss bakom pseudonymen Lou Berg heter Tiina Nevala och Henrik Karlsson. Vi bor i Gustavsberg utanför Stockholm, intill ett brunt fält som vi ofta blickar ut över och längtar bort ifrån. När vi längtar bort så är det oftast till Malmö. Vår första roman, För såna som oss, utkom 2018 på Wahlström & Widstrand under våra egna namn. Lou Berg är ett sätt för oss att lämna våra egon och ha ett gemensamt namn på författarskapet. Tanken är att vi använder pseudonymen när vi skriver spänning. Gryning. Falsk. är just en spänningsroman om två kvinnor som dras in en härva av utpressning, spelskulder och förfalskad konst. Den utkom i september, på Piratförlaget.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Skrivandet har funnits där för oss båda väldigt länge och kommer förmodligen ur att vi båda alltid älskat att läsa. Idén att skriva tillsammans föddes för nästan tio år sedan, mest som en kul grej, för att se om vi kunde få ihop en roman. Det visade sig att det kunde vi, efter några års slit. Sedan har vi inte kunnat sluta.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Det är en svår fråga eftersom det finns så många författare vi tycker om att läsa och som är otroligt bra – Amy Hempel, Jennifer Egan, Stephen King, K O Knausgård, Kate Atkinson, A M Homes, Donna Tartt … bara för att nämna några nu verksamma storheter. Men hur de har påverkat vårt skrivande är inte särskilt tydligt för oss. Man kanske kan säga att de har lärt oss att se vad som är bra. Och att vi därför också, åtminstone i viss mån, kan se när vi själva inte skriver våra bästa rader …

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialog är det som oftast kommer lättast, när man väl hittat karaktärerna. Alla former av beskrivningar är tråkiga, så de försöker vi hålla kort.

Hur ser din skrivprocess ut?

Vi börjar med en grundläggande idé och en vision om vad det är vi vill skapa. Sedan försöker vi mejsla fram karaktärerna och skapa ett synopsis, kapitel för kapitel. Först när vi har det börjar vi skriva. Sedan reviderar vi vårt synopsis efter hand som vi skriver. Slutresultatet brukar skilja sig ganska mycket från första versionen av synopsis, men stämma väl överens med den ursprungliga idén och visionen.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Vi har andra arbeten båda två, så vi skriver på tidiga morgnar, kvällar, helger och semestrar.

Var skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Vi har ett arbetsrum hemma, men skriver minst lika mycket på andra platser: kök, vardagsrum, caféer, hotell. Varhelst vi befinner oss när vi råkar ha tid och möjlighet.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Tiina har pluggat franska i Paris och stått krokimodell i Picassos gamla ateljé. Henrik har arbetat på Primark i Brighton, på lagret, med ansvar för underkläderna.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ett visst klassperspektiv brukar leta sig in i det vi skriver.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Sökt upp en bokhandel i Porto för att höra hur det låter när man går i trapporna där.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Vi skriver för fullt på uppföljaren till Gryning. Falsk. Det kommer att bli en trilogi där läsarna får följa samma karaktärer hela vägen till … ja, ni får se. 

[Bibliografi]

För såna som oss (Wahlström & Widstrand, 2018) (under egna namn)
Gryning. Falsk. (Piratförlaget, 2021) (som Lou Berg)

måndag 6 december 2021

Anna Karolina: Står Dig Ingen Åter

Titel: Står Dig Ingen Åter
Författare: Anna Karolina
Sidantal: 352
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

En sexårig flicka blir mördad av sin mamma i vardagsrummet hemma i villan. Polisens utredare hittar ingen annan förklaring än mamman var påverkad av preparatet MDPV, även känt som kannibaldrogen. När flera liknande mord sker i Stockholm blir det polisens högsta prioritet att komma åt den som distribuerar den livsfarliga drogen, maffialedaren Milorad Kraljevic.

På eget bevåg nästlar sig den unga kriminalaren Amanda in i kretsarna kring Kraljevic. Risken att bli avslöjad är stor. Särskilt när Adnan dyker upp. De har haft ett förhållande, men han har varit på flykt undan rättvisan i flera år och vet inte om att han är far till Amandas tvillingar. Nu är han tillbaka för att avsluta gamla affärer och rentvå sitt namn.

Mina tankar:

Detta är författaren Anna Karolinas andra bok, den kom ut 2015.

Boken är en fortsättning på hennes debutbok, Stöld Av Babian. Den går att läsa fristående men jag skulle ändå rekommendera att man läser den första boken först för att få med sig hela bilden när det kommer till vad som hänt i de återkommande karaktärernas liv.

Boken tar vid tre år efter den förra boken, utan att avslöja allt för mycket så har händelserna i förra boken satt spår i huvudkaraktärernas liv, både när det kommer till det privata som i jobbet.

I Karolinas debut så märkte man att hon inte sparar på krutet när det kommer till det smutsiga och brutala, som kan vara verklighet för en del. Hon väljer att inte titta bort utan visar hur det kan vara. Och det visar hon även i början av boken, som jag tror att kommer att få en del att till och med sluta läsa den. Jag kan, utan att avslöja något viktigt, säga att ett barn kommer till skada och jag vet att en del inte klarar av att läsa om barn som far illa. Här har vi till och med värsta utfallet.

Efter denna chockerande öppning så fortsätter hon att ta oss in i denna undre värld, som vi lärde känna i första boken. Vi har en våldsam vardag som är kryddad med droger. Karolina är polis så hon har en bakgrund som gör att det känns att hon lägger en autentisk känsla till handlingen, självklart så får man anta att hon ruckar lite på verkligheten för att få till ett bra flöde i handlingen.

Boken följer både människor som lever i den undre världen och poliser som kämpar mot brottsligheten och våldet, så vi får se båda sidorna. Det är ett spännande scenario som hon målar upp här och jag gillar att hon ger de olika karaktärerna ett djup och att en del av dem vacklar i en gråzon över vad som är rätt och fel.

När det kommer till språket så märkte jag ett mera slipat sådant i denna bok. Första boken hade en jargong och stil som var lite, kommer inte på något annan beskrivning, grovkantig och kort. Jag kom faktiskt att gilla den stilen i första boken, gillade att det inte var helt perfekt och det passade bra in i handlingen. Den finns i denna bok också, men är som sagt nu mera nedtonad och språket är utvecklat. Jag saknade delvis språkstilen från första boken, men uppskattar att författaren har utvecklat sig redan i andra boken och vad jag antar kommer närmare sin inre röst.

Så om man har läst den första boken och gillade den när det kom till handling och miljön den utspelar sig i så kommer man inte bli besviken på denna. Det är en bra och spännande fortsättning som bygger på det som startade i första boken. Skall bli spännande och se vart hon tar karaktärerna i nästa bok i serien, Förlorat Ansikte. Ibland kan det vara bra att man börjar med en författare när det redan finns några böcker, då behöver man inte vänta ett helt år innan man kan läsa nästa.

Tidigare omdömen om författaren:

Stöld Av Babian (Amanda Paller #1)

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 2 december 2021

Författarporträtt: J.F. Wren


Berätta lite kort om dig.


Jag heter Johan Wren med mellan namnet Fredrik därav att det står J F Wren på mina böcker. Jag bor på en gård strax söder om Örebro.

2009 var jag dock med om en allvarlig olycka, hamnade på intensiven och blev kvar där i över fyra månader. Enligt vad som berättats för mig i efterhand borde jag inte överlevt, alla de blodförgiftningar och den organsvikt som drabbade mig borde tagit mitt liv. Nu överlevde jag ändå trots statistiken.

En sjuksköterska gav mig en skyddsängel i present, hon menade att jag måste ha haft åtskilliga sådana (det tror för övrigt jag också). Efter min långa sjukhusvistelse fick jag så komma hem igen, jag blev sakta bättre, mina ben hade förtvinat av alla mediciner jag fått så jag sitter numera i rullstol. Efterhand började jag läsa igen, först sakta men sedan mer och mer, skillnaden nu var att det var något nytt, något fanns i mitt sinne, jag till och med drömde om det.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid läst mycket, i barndomen började det med Tvillingdeckarna av Sivar Ahlrud och Enid Blytons Fem böcker. Men första minnet av fantasy var som för så många andra Tolkien. En hobbits äventyr är en fantastisk bok och det är imponerande att den skrevs på 1930 talet långt innan datorerna fanns. Hur Tolkien lyckades hålla ordning på alla karaktärer är en bedrift. Senare har jag läst allt från David Eddings till Katharine Kerr.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har aldrig haft något sug efter att skriva själv, jag gillade inte ens att skriva uppsatser i skolan.

Men allt ändrades efter ovan nämnda olycka. Helt plötsligt hade jag en historia i huvudet som försökte göra mig uppmärksam på att den ville bli skriven. Jag har ingen aning om var den kom ifrån, men jag visste att den gamla stenbron i Hova, som man passerar när man reser längs E20 mot Göteborg från Örebro var en central del i berättelsen.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Även jag har ju läst Stephen Kings ”instruktionsbok i skrivande” och som jag nämnde i förra frågan har jag aldrig haft ambitionen att skriva men nu blev det så ändå. Historien finns i mitt inre och jag skriver ner den. Men som svar på inspirerande författare så är det allt från nämnda Mr. King till Björn Hellbergs böcker om kommissarie Sten Wall.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva? (Miljöbeskrivningar, dialog, action m.m.)

I min första bok (Stenbrons hemlighet) hade jag stora problem med tempus, blandade friskt. Hade en oerhört bra redaktör med på resan som gav mig värdefulla råd. Jag kan fortfarande falla tillbaka i likartade problem men jag tycker själv att jag blivit bättre.

Det som jag tycker är roligast är att skriva är dialog mellan karaktärerna. Det är ibland svårt men det är samtidigt där du kan få till bra händelser och med det menar jag humor, sorg och allehanda känslor.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag har historien klar för mig innan jag börjar. Skriver lite kort om vad som ska hända i de olika kapitlen. Sen skriver jag bara på tills det är klart. Första boken tog ca: Fyra månader att skriva, del två ”Den röda spiran” tog längre tid. Där var jag ju tvungen att förhålla mig till vad som hänt i del ett.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl skriver så skriver jag på heltid, eller nästan i alla fall. Sen kommer ju det stora arbetet med redigering och allt annat som ska till för att det ska bli så bra som möjligt. Sista momentet har varit att korrektur lyssna på uppläsningen av ljudboksutgåvan. Där har jag haft en oerhörd tur som fått Frans Liljenroth som inläsare av de svenska utgåvorna. Han är enligt mig en av Sveriges bästa uppläsare. Som det varit nu så tar översättningen vid efter detta. Mina två första böcker är översatta till engelska och även där har jag haft tur med både en förnämlig översättare och en fantastisk uppläsare. (Neil Betteridge respektive Jez Jameson)

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Som jag nämnt bor vi på en gård och jag har förmånen att ha flera hus att välja på men vi har en inredd gammal drängstuga där jag idag utför allt skrivarbete.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Har varit DJ och varit på många stora festplatser och folkparker genom åren.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vill skriva berättelser för att läsaren ska kunna leva sig in i historien. Min önskan är att de ska kunna känna att de befinner sig på platserna som finns i böckerna. Riktigt se dem framför sig. Så i mina böcker förkommer inga medvetna pekpinnar om hur t.ex. klimatet ska räddas.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Gör nog inga udda saker inför skrivandet, fördelen med fantasy är ju att det är påhittade världar även om jag blandar och har med en del från Sverige och andra platser. Försöker läsa på det jag kan om orter som nämns i texten för att få det så rätt som möjligt. En rolig sak som kanske kan tolkas som udda är att jag på flera mässor och signeringar haft både Agnes och Naz-Halham med live. De har gestaltats av två personer från tv-serien Tjuv&Polis som gått på SVT.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Del tre i serien ”Sägnen om Amornia” Silverdrakens återkomst har nyligen släppts i pappers och e-boks format och idag när detta skrivs (202-11-15) har ljudboken premiär. Jag har börjat på del fyra som kommer att heta Demondolken, min tanke är att ha manuset klart för redigering till våren 2022.

[Bibliografi]

Stenbrons hemlighet (Whip Media, 2019)
Den röda spiran (Whip Media, 2020)
Silverdrakens återkomst (Whip Media, 2021)

Engelska utgåvorna

The secret of the stone bridge (Whip Media, 2021)
The crimson sceptre (Whip Media 2021)

onsdag 1 december 2021

Alexander Jönsson: Männen I De Röda Kåporna

Titel: Männen Med De Röda Kåporna
Författare: Alexander Jönsson
Sidantal: 339
Förlag: Fantastiförlaget

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Charlie gör allt han kan för att vara osynlig för gänget som mobbar honom. Han kommer aldrig att bli en hjälte, som i fantasyböckerna han läser. De enda vännerna han har är fosterpappan Haemon och granntanten Esta.

På Charlies födelsedag bryter sig en man med röd kåpa in i hans hem. Charlie gömmer sig. Efter en episk strid drar Haemon, som fått livshotande skador, med sig den rödklädda mannen in i en mörk portal.

Fylld av skam flyr Charlie ut i natten. Lever Haemon fortfarande? Och hur ska han hitta honom igen? Charlies resa till Skuggländerna har bara börjat ...

Mina tankar:

Detta är författaren Alexander Jönssons debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till ungdomar i åldern 9-12 och det är den första delen i serien Skuggländerna.

Handen på hjärtat, när det kommer till vi som läser fantasy så har vi nog alla, i alla fall när vi var yngre eller kanske fortfarande är i den åldern, önskat oss bort till en annan värld. Bort från vårt liv, kanske hitta en garderob som leder oss till en magisk skog med en lyktstolpe eller ta tåget som går från plattform 9 ¾.

Varför har vi fantasyläsare önskat sig bort från denna värld kanske man undrar? Nu har jag inte några belägg för vad jag kommer att säga utan går på helt egna antagande och tankar. Jag tror att majoriteten av oss som läser denna genre och fortfarande hänger fast vid den har på ett eller annat sätt varit väldigt ensamma, mer eller mindre kanske mobbade till någon gräns, känt ett utanförskap. Då har vi tagit vår flykt till fantasins land, drömt oss bort till världar där vi kan vara hjälten i berättelsen som får ge sig ut på farliga äventyr och rädda världen. För oss låter det helt underbart att komma bort från det svarta som hänger över oss i vår vardag.

Jag menar inte att vi har haft ett olyckligt liv, men vi har nog haft våra problem som vi velat komma bort ifrån med hjälp av böckerna. Och varför drar jag upp allt detta när det kommer till denna bok då? Jo, på grund av att huvudpersonen i boken, Charlie, är precis som oss, han kanske till och med är oss. Han är en mobbad kille som älskar fantasyböcker, så det är rätt så lätt för oss fantasyälskare att känna en koppling till han.

En sak som jag fann uppfriskande när det kommer till huvudkaraktären är att han är medveten om sin egen situation när det kommer till vad han hamnar i. Han nämner själv att han har hamnat i något som liknar en portalfantasy, i många andra portalfantasy som jag läst så är inte karaktären medveten alls om fantasylitteraturen. Så denna lilla sak känner jag är ett stort plus.

Jag nämnde att den riktade sig till åldern 9-12 och när det kommer till språket så skulle jag säga att den är för den vane läsaren i denna ålder. Det är lätt att ta till sig och flyter på bra, men det kräver lite läsvana i alla fall. Dock så skall jag varna lite när det kommer till handlingen, det finns bitar som kanske en del i denna ålder kanske kommer att anse vara lite för hemska eller våldsamma. Så jag kanske inte skulle rekommendera denna till de alla yngsta i denna åldersgrupp, allt beroende på hur man tar sådana element i berättelser. Detta gör att även äldre kan känna att berättelsen har något att ge en, jag själv som vuxen och älskare av fantasygenren, fick det i alla fall.

Slutsumman blir en spännande berättelse som bjuder på läsglädje, igenkänningsfaktorer för den inbitne läsaren av genren. En riktigt stabil debut och det skall bli riktigt spännande att se vad framtiden har att bjuda på.

Kartonnage Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

måndag 22 november 2021

Anders Salander: Hövdingen

Titel: Hövdingen
Författare: Anders Salander
Sidantal: 414
Förlag: Extended Realms

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Karl Magnus Ståhl vaknar mitt i natten med en gnagande oroskänsla i magen, en instinkt han känner igen sedan tidigare. Det är något som inte stämmer. Farhågorna besannas när hans nittonåriga dotter inte återvänder som planerat från sin resa i Sydamerika.

När myndigheterna sviker tar han saken i egna händer. Ensam och utan spår reser han till Peru för att leta på den plats där Jessica senast befann sig. Väl där dröjer det inte länge innan den mystiske professor Ward dyker upp med information som bara den som fört bort Jessica borde ha. Eller?

Professorn berättar om ett hemligt sällskap som kan hjälpa till i sökandet. I en kamp mot klockan beslutar sig Magnus för att ta emot erbjudandet, vilket leder honom in på en rad oförklarliga händelser och prövningar som kommer att förändra honom för alltid.

Mina tankar:

Detta är författaren Anders Salanders debutbok och det är en spänningsroman som har stoft av övernaturligt i sig.

Boken börjar med att en ung kvinna, Jessica, försvinner när hon skall resa hem till Sverige från att ha varit i Peru. Hennes far, Karl Magnus, åker till Peru för att undersöka vad som ligger bakom dotterns försvinnande, han dras in i ett mysterium som visar sig ha en global täckning.

Vi som läsare följer många olika händelser som går hand i hand. Man får följa fadern, som är huvudkaraktären, i hans desperata sökande efter sin dotter, han vill ha svar på vad som hänt henne och varför. Vi får även följa dottern, vi som läsare får reda på vad det är som hänt henne och vad som händer, frågan är bara varför det händer henne. Vi följer några andra karaktärer också, som alla har en roll att spela i dotterns försvinnande och faderns jakt på sanningen. Bit för bit så läggs bitarna på plats och vi får till slut klart för oss hur allt ligger till.

Boken är skriven i ett snabbt tempo, det är korta kapitel med hopp mellan de olika karaktärerna som man följer. Det händer saker hela tiden och det är spännande och mystiskt, sett att en del säger att den har drag av Da Vinci-koden och jag håller absolut med, den rör sig i samma anda som den boken. Denna rör sig också med mystiska sekter/föreningar samt historiska anknytningar men har inte allt kodknäckande som Dan Brown har, i stället så finns det bitar av övernaturligt i denna bok.

Det övernaturliga i boken finns där hela tiden, i början så hintas det bara genom att huvudkaraktären, Karl Magnus, har något slags sjätte sinne som varnar honom för faror och visar honom vägen till svaren han söker för att kunna hitta sin dotter. Den ligger där och puttrar igenom hela boken och växer sig mer och mer genom handlingen. Skall inte avslöja mer om just detta men man kan absolut förvänta sig drag av detta om man läser denna. Tycker författaren håller det på en nivå som gör att man köper det även om man vill ha en mera vanlig spänningsroman, det övernaturliga vävs in på ett bra sätt som man köper och tar till sig.

Detta är den första delen i en påtänkt serie och jag misstänker att det övernaturliga kommer att spela en mera central roll i de kommande delarna, hur mycket återstår att se. Boken i sig har ett avslut men den bygger även upp till saker som hintar om större saker, det är som att kidnappningen på dottern är något som satte något annat i rörelse. Det skall bli spännande att se just vad som kommer att hända i fortsättningen.

Jag rekommenderar den till alla som gillar spännande och fartfyllda handlingar som är filmiskt berättade och har drag av övernaturligt i sig.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

lördag 20 november 2021

Författarporträtt: Nils-Petter Löf


Berätta lite kort om dig.


Jag heter Nils-Petter Löf och bor i Norrlands inland, närmare bestämt i Ånge. Jag har tre barn med min underbara fru. I hushållet finns även fem katter och två hundar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid förundrats över ”vad händer om”-tanken. Om vi ändrar reglerna i vårt universum eller lägger till nya. Vem har inte funderat på hur det skulle vara att befinna sig i en skog och höra tunga vingslag från en drake svepa över trädtopparna? Det finns något som lockar med det stora äventyret, magi och okända varelser. Att inte behöva begränsat till denna värld utan kunna se något annat. Både vackrare och mörkare. Färdas till platser som bara existerar i fantasin men samtidigt känns så levande.

Jag har även växt upp i rollspelens mystiska värld och stora tidsålder. Allt från ”drakar till demoner”, mutant till olika former vampyrrollspel. Där och då insåg jag vad ord kunde göra. Vad man kunde skapa med fantasin.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid gillat Dean R Koontz, även om han inte skriver ”vanlig fantastik”. Men det finns toner av mörker, det övernaturliga och ofattbar djup ondska. Dean R Koontz ”väktare” är en mycket bra bok. Att läsa den nu ger en 80-talskänsla och att se på den med vuxna ögon får en att se helt andra dimensioner.

En annan serie som jag läst alltför många gånger är ”draklandskrönikan”. Den är något mer av en klassisk fantasyserie. Magiker, drakar och äventyr. Fokus på en stor och förunderlig värld.

Jag har skrivit sedan jag lärde mig skriva men började skriva mer seriöst för ungefär fyra år sedan. Min första riktiga bok skrev jag redan i mellanstadiet och jag gav ut en bok när jag gick på ettan i gymnasiet. Fylld med fel, syftningsfel och en märkligt språk.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Dean R Koontz, Stephen King och på senare tid vill jag även räkna in J K Rowling. Men jag ser även upp till många svenska författare, stora som små. Torbjörn Löwendahl och Jespers Ersgård är två förebilder.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker allt är lika svårt som lätt. Ibland kan en del dialoger rulla på så naturligt att det är mera som att man lyssnar och skriver ner. Ibland står alla karaktärer helt handfallna och ingen vet vad som ska sägas. En pinsam litterär tystnad helt enkelt. Detsamma gäller miljöbeskrivningar. Även om jag ser platsen framför mig så blir den fruktansvärd i text. Det är beroende på var jag är i berättelsen. Men jag tycker nog mörker är det roligaste att skriva men långt ifrån det lättaste.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver från början till slut men har lärt mig att strukturera upp mitt skrivande alltmer. Jag har en väldigt lös synops som är långt ifrån logisk. Jag har däremot exakta detaljer om varje karaktärer och deras utveckling. Till och med saker som aldrig kommer med, så som deras storlek på skorna eller vad de föredrar att äta.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver ganska mycket. Tyvärr vet jag inte hur många timmar jag lägger på skrivandet varje vecka. I vanliga fall jobbar jag heltid som lokförare, så det blir ganska många timmar på hotell, överliggningar och ett evigt väntande. Jag får skriva när jag har tid helt enkelt. Ibland kan det gå veckor utan att jag hinner skriva ett enda ord, ibland blir det flera tusentals med ord på en enda dag.

Var skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag skriver var som helst och hur som helst. Jag har ett eget litet hörn som jag föredrar att sitta vid. Men jag skriver även på min bärbara dator och mobiltelefon. Jag har suttit i skogen, på bergstoppar och tråkiga hotellrum. Helst av allt sitter jag vid min bärbara dator. Upplever bäst flyt när sitter med den.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har oerhört svårt för att stava. När jag gick i skolan fick jag gå på extralektioner för att försöka stävja detta.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag försöker ofta lyfta ett mera nyanserat mörker, en djupare ondska. Jag vill att de ondskefulla karaktärerna ska vara mer än bara ”onda för ondskan skull”. Det ska finnas en skarpsinnighet. Även om jag älskar Harry Potter tycker jag att Voldemort är tråkig. Han känns platt och är bara ondska i sig själv. Många av sidokaraktärerna som är kryddade med ondska anser jag ofta vara mycket mera intressant.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har testat allt från zombieevent till intervjuat människor på sos-alarm. Men jag har även lärt mig grundläggande fäktning och pilbågsskytte. Tyvärr fäktas det på de mest onaturliga sätt som finns i många fantasyböcker.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

För tillfället skriver jag på en spänningsroman. Jag önskar att det fanns större möjligheter att skriva fantastik men det har tyvärr blivit allt mindre. Även om det är jätteroligt med sådana manus så är det svårt att nå ut med fantastik. Det blir istället en annan form av mörker, mera diskbänksrealism, som får presenteras.

[Bibliografi]

De andra (Whip Media, 2017)
De Sovande (Whip Media, 2018)
Zverige i mitt hjärta (Whip Media, 2018)
Kärnpartiet (Whip Media, 2019)
Hungerns skörd (Whip Media, 2019)
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Whip Media, 2020)
Denise Svärd (Saga Egmont, 2020)
Drakens penna (Lionvalley Publishing, 2021)
Alicia Månstjärna - fängelsedirektören och det hemliga sällskapet (Whip Media, 2021)
Vad rimmar på Flora? (Whip Media, 2021)

fredag 19 november 2021

Lovisa Wistrand: Rovmärkt

Titel: Rovmärkt
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 407
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Etara lever i en instängd värld. Utanför murarna härjar smittan och de förbjudna djur som bär på den. Men när Etaras pappa blir sjuk tvingas hon ta sig ut i jakt på medicin, en jakt som slutar i katastrof. Hon blir biten av en vildkatt som kan vara smittad. Och hennes kropp förändras.

Medveten om den dödsdom som väntar lämnar Etara sitt hem för att söka sig till Afrikas savann, där hon får veta vad hon blivit: en var, en människa som kan omvandla sig till djur.

Geparden Tsaro tar henne under sina motvilliga vingar och lovar att träna henne. Men varjägare patrullerar savannen och så fort Etara sätter sin fot på Afrikas torra mark blir inget sig likt igen.

Mina tankar:

Detta är författaren Lovisa Wistrands sjätte fantasybok, men hon har även, sedan debuten 2017, skrivit ett antal böcker inom den romantiska genren samt även ett antal noveller i antologier.

Denna bok är en slags prequel till hennes bok Equidae då den utspelar sig i samma värld men innan händelserna i den boken. Denna boks huvudkaraktär, Etara, är faktiskt med i den tidigare boken.

Har man läst den Equadie innan denna, vilket inte alls är nödvändigt, så känner man igen världen och dess invånare med varer, människor som kan förvandlas till djur. Om man inte har läst den boken så fungerar denna riktigt bra som en inkörsport till världen och dess förhållande. I denna får vi reda på lite mer om hur situationen uppstår, hur varerna blir hatade och jagade av de vanliga människorna.

Har man läst någon tidigare fantasybok av Lovisa Wistrand så vet man lite vad man har sig att vänta här. Hon har en förkärlek att blanda in omöjlig kärlek mellan två karaktärer som till en början verkar vara så olika varandra att det inte finns en chans till lycklig kärlek men ändå finner en attraktion till varandra. Det finns i denna bok också, man kan ju kanske tro att denna omöjliga kärlek börjar att upprepa sig i hennes böcker men jag tycker att varje berättelse som hon har levererat har sina olika infall i denna grundberättelse som gör att varje känns unik och intressant att följa och se utfallet på.

Jag gillar denna värld som hon målar upp här, i den förra boken som utspelade sig i denna värld så följde vi en flicka som kunde förvandla sig till en häst och vi fick verkligen leva in i hästarnas värld. I denna så är det i stället kattdjur och då först och främst geparder som vi får lära känna och leva tillsammans med. Jag tror inte jag är ensam om det men jag fick starka känslor av Lejonkungen när jag läste boken, intrigerna och miljön som utspelar sig i Afrika. Jag menar inte att det på något sätt är ett plagiat på Lejonkungen, för det är en helt annan historia som målas upp här, men känslan var ungefär detsamma. Jag tycker verkligen hon har fått till känslan att vara ett stort kattdjur på savannen i Afrika på ett målande och bra sätt.

Lovisa har ett språk och berättarteknik som drar in en i handlingen och trollbinder en. Hon målar upp karaktärerna på ett levande sätt och man lär känna dem och man bryr sig om dem. Hennes förmåga att måla upp miljön som vi befinner oss i och hennes karaktärsporträtt gör henne till en av de främsta som vi har bland svenska författare som skriver inom fantastiken, hon håller verkligen en hög kvalité på det som hon skriver.

Boken är, som jag nämnt, kryddad med romantik men den är också gripande och spännande om man även ser förbi den romantiska biten. Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven fantasybok som har en bra balans av romantik och spänning och ett riktigt intressant världsbygge och karaktärer som har ett djup. Jag hoppas på att vi inte har sett det sista av denna värld med varer, med lite tur så kanske vi får följa någon annan djurgrupp någon gång i en inte allt får långt bort framtid.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)
Netraya

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 13 november 2021

Sammy Jeridi: Ghettobröder

Titel: Ghettobröder
Författare: Sammy Jeridi
Sidantal: 383
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Tio miljoner för Julia Falk.

Leon, ägare till det lika framgångsrika som ljusskygga företaget Ghettosäljarna, tar ett uppdrag han egentligen inte vill ha - att hitta den försvunna miljonärsdottern Julia Falk. I sin jakt på henne kommer han något fruktansvärt på spåren, en mystisk organisation som är beredd att döda för att bevara sina mörka hemligheter. När det visar sig att även kriminalkommissarie Eva Möller utreder fallet tvingas det omaka paret ännu en gång samarbeta för att överleva.

Mina tankar:

Detta är författaren Sammy Jeridis andra bok och är en uppföljare till debuten Ghettokungen.

Den är förvisso rätt så fristående, men jag rekommenderar ändå att man skall ha läst den första innan man läser denna för att förstå handlingen till fullo.

I första boken så lärde vi känna Leon, som är ägare till Ghettosäljarna, en firma som lever i gråzonen, eller kanske rättare sagt lite mera på fel sida gränsen, av lagen. De kan fixa saker som du inte kan få tag på vanligt vis. Leon har dock några gränser, inga vapen eller droger, något som, utan att avslöja något, förvisso inte gick så bra i första boken.

Denna bok tar vid lite i efterdyningarna av första boken. Leon driver sin firma samtidigt som han planerar allt för att hans yngre bror skall få en bra utbildning och en bra grund att stå i sitt liv, något som han själv inte har fått.

I samma efterdyningar har nu Eva Möller, polisen och den andra huvudkaraktären som vi lärde känna, nytt uppdrag, hon har blivit mer eller mindre bortskyfflad i en vrå. Hon kommer över ett fall om en försvunnen ung kvinna, som mer eller mindre är nedlagt.

Samtidigt som Eva forskar i den försvunna flickans fall så bli Leo kontaktad och erbjuden en stor summa pengar att också hitta den försvunna flickan. På två fronter börjar våra huvudkaraktärer närma sig vad det är som hänt flickan.

Genom boken följer vi även två andra händelser som har något med allt att göra. Författaren bollar bra mellan dessa olika trådar utan att det bli rörigt en enda gång. De olika trådarna går självklart ihop till slut och det görs väldigt smidigt. Han håller uppe spänning genom hela boken och släpper inte taget om läsaren.

Jag skulle säga att detta är mera av en thriller än av en vanlig deckare där en polis skall lös ett fall, eller kanske till och med att man skall kalla det för en action-bok.

Författaren har tagit miljön mycket från sin egen uppväxt och han får verkligen till jargongen som gör att man känner av en autentisk återspegling av den delen av samhället som han berättar om. Men jag tycket också att han verkligen har tagit ett steg uppåt i stilen. Han har ghetto-stilen, eller vad man skall kalla den, som han hade i första boken men han har också växt och lagt till en stil när det kommer till handlingen som känns igen i mera internationella thrillers.

Boken slutat med att den bygger upp till tredje boken, som snart kommer ut, och vad den hintar lite om så ser det ut att även den kommer bli en spännande resa att ta del av. Jag kan verkligen rekommendera denna bok till alla som vill ha en spännande bok med full fart, själv ser jag fram emot att läsa nästa del i serien.

Tidigare omdömen om författaren:

Ghettokungen (Ghettokungen #1)

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

fredag 12 november 2021

Författarporträtt: Magnus Carling


Berätta lite kort om dig.

Jag heter Magnus Carling, är född 1973 och arbetar idag som informationssäkerhetschef på ett stort, globalt företag. Jag har arbetat inom IT-branschen sedan 1995 och sett hur världen blir alltmer uppkopplad. Eftersom jag arbetar med säkerhet har jag också sett den mörka sidan av nätet, vilket inspirerade mig till att skriva Svart Kod. Skrivit har jag gjort länge och har ett antal publikationer i olika former bakom mig. Jag skriver för att koppla av och tycker det är ett av det roligaste sätten att få byta perspektiv ett tag.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid gillat fantasy, allt sedan jag läste Sagan om ringen eller Narnia-berättelserna någon gång på tidigt åttiotal. Jag spelade också en hel del rollspel och att fantisera ihop egna äventyr var ibland roligare än att spela dem. Samtidigt har jag också alltid läst en hel del spökhistorier, mysterier och skräck. Framför allt Stephen King och Dean Koontz imponerade på mig och de två författarna tyckte jag var så bra att jag ville också börja skriva berättelser.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stephen King har helt klart betytt mycket för mitt skrivande, inte minst efter att jag läste hans bok om skrivande. Jag har också min mentor Diane Karlstrom att tacka för mycket när det gäller skrivandet och hon lärde mig även mycket om att skriva seriemanus. Vi två har tillsammans skrivit både berättelser (John Romeo-trilogin) och seriemanus (Fantomen).

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har absolut lättast för miljöbeskrivningarna och tror att jag är bra på det. Det jag tycker är svårt är att få karaktärerna att bli levande personer och inte bara platta karaktärer. Jag lägger ner mest tid på det när jag redigerar och är noga med att ta bort dialog som inte känns äkta.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver alltid synopsis och ofta väldigt omfattande synopsis där jag försöker få med det allra viktigaste. Det är som vilket annat hantverk som helst, det kräver tid och när jag väl är klar med synopsis matar jag på. Då skriver jag intensivt från början till slut.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl är klar med synopsis så kavlar jag upp ärmarna och skriver. Någonstans mellan 1000 och 2000 ord per dag brukar det bli. Varje dag, inga ursäkter där. Det blir många gånger sena kvällar eftersom jag har ett heltidsarbete och att familj såväl som vänner och en del andra intressen tar tid.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag är så lyckligt lottad att jag har ett arbetsrum och en fast plats. Utsikten är mot skogen, vilket är bra eftersom det inte händer särskilt mycket där om inte ett rådjur promenerar förbi eller en ekorre ränner runt i träden. Jag kan koncentrera mig på skrivandet och bara mata.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

De känner kanske inte till att jag även skrivit seriemanus till Bamse, 91:an och Fantomen. Det är vansinnigt roligt att skriva seriemanus, men tyvärr är det en krympande marknad.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ja, jag brinner för rättvisa och det lyfter jag ofta fram. Jag hatar verkligen orättvisor och sätter gärna fokus på dem. Rättvisa är viktigt och även om livet i sig inte är rättvist så kan vi människor göra vad vi kan för att rätt ska vara rätt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Spännande fråga. Jag gör inte så mycket konstigt, men jag gör allt jag kan för att besöka platserna jag skriver om. Med några få undantag har jag besökt platserna i mina berättelser och det är detaljerna i de upplevelserna som gör berättelsen ännu mer levande. Jag firar också alltid när en berättelse är klar och jag har ofta "semester" från skrivandet ett tag efter. Det tar trots allt en hel del energi att skriva.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag håller på med uppföljaren till Svart Kod, som troligen är klar i ett första utkast strax innan jul. Sedan väntar redigering och ännu mer redigering. Men förhoppningsvis kommer den ut innan nästa sommar. Dessutom håller jag och Diane på att redigera tredje delen i John Romeo-trilogin. Hela trilogin ska ges ut som ljudbok (första delen finns redan) och vi går över del tre lite eftersom den inte gavs ut som e-bok.

[Bibliografi]

Föredra döden Novell i antologin Schakt 004: Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär -  (2000)
John Romeo 1: Konstnären (tillsammans med Diane Karlstrom) (Recito Förlag 2017, ljudbok 2021)
John Romeo 2: Korsfäst (tillsammans med Diane Karlstrom) (Vulkan bokförlag, 2017)
Svart Kod (Visto Förlag, 2021)

tisdag 9 november 2021

Cecilia Nilsson: Förändringens Kraft

Titel: Förändringens Kraft
Författare: Cecilia Nilsson
Sidantal: 603
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Eld. Vatten. Vind. Metall. Jord. Blixt. Djur. Trä. Tid.

Världen är uppdelad i nio element. Alla tonåringar måste göra ett val, vilket element vill de tillhöra? När valet väl är gjort finns det ingen återvändo.

Aethera lämnade sitt element när hon fyllde femton och bytte ett liv mot ett annat. Sedan dess har hon knappt träffat sin familj. Tio år senare återvänder hon och med sig bär hon en fråga. Varför måste ett val utesluta ett annat? Finns det en framtid där elementen lever i harmoni med varandra, ett liv där det är möjligt att korsa gränser?

Hon övertalar sin syster och fyra vänner att hjälpa henne att undersöka saken. Tillsammans beger de sig ut på en resa där mer än deras liv hotas. Var går gränsen för när en idé är menad att göra gott och när den blir en besatthet?

Mina tankar:

Detta är författaren Cecilia Nilssons, om jag inte misstar mig, debutbok och det är en fantasyroman som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Innan jag började läsa denna så undrade jag hur författaren skulle få ihop att det finns nio element, man är ju van med de klassiska fyra, det vill säga jord, eld, luft och vatten. Det kändes som ett intressant koncept att utveckla detta och lägga till några element. Och jag tycker att författaren har fått till en bra bakgrund till de olika elementen och hur de fungerar.

När det kommer till själva berättelsen och vilken typ av fantasy det är så skulle jag säga att den drar åt det episka hållet utan att ha några av de klassiska elementen som de episka berättelserna har, det vill säga storslagna slag, onda makter som vill ta över eller förstöra världen och en god sida som kämpar emot ondskan, vanligtvis är berättelsen full med många karaktärer. Vi möter här i stället en mera jordnära berättelse och följer en handfull karaktärer.

Världen vi möter i boken är uppbyggd så att varje människa tillhör ett av de nio elementen. Världen är näst intill segregerad på det sättet att man lever inom elementen mer eller mindre avskilt från de andra elementen. Det förekommer att människor knyter sig till ett annat element än vad de kanske är uppvuxna med, detta gör att de skils från familj, ibland för alltid.

Detta är förhållandet i boken och när den börjar så möter vi Aethera som är en av de som bytte element och har blivit förskjuten av de som tillhör hennes barndoms element. Hon vill inte längre att världen skall vara på detta sätt och börjar undersöka, tillsammans med några andra, om det inte är möjligt att tillhöra två element. Aethera har den idén att detta skulle sammanföra de olika elementen så att världen blev mer enad. Det finns dock krafter inom de olika elementen som kämpar emot förändringar, de anser att allt skall vara som det alltid har varit.

Det är en riktigt mustig och intressant berättelse som målas upp här. Språket är stabilt och lätt att ta till sig, det är även målande så man kan lätt leva sig in i denna värld. En annan sak som gör att det är lätt att leva sig in i denna berättelse är de bra karaktärsporträtten som man bjuds på här. Författaren har verkligen lagt ner vikt på att göra de olika huvudkaraktärerna unika, varje har sin personlighet och sin egen röst.

Nu skall jag såklart inte avslöja något om hur boken slutar, men den får ett avslut och ändå så lämnar den några saker så att det kan hintas om att det kan finnas en möjlighet till en fortsättning. Slutsumman blir att denna var en riktig trevlig läsning och en ytterst stark debut från en författare som jag hoppas på att få läsa mer av. Detta är absolut en av de bästa fantasyböcker som jag läst i år.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

torsdag 4 november 2021

Gabriella P. Kjeilen: Levande Död

Titel: Levande Död
Författare: Gabriella P. Kjeilen
Sidantal: 29
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Krig rasar över Sverige. Experiment utförs i ett försök att skapa starkare soldater som kan beskydda landet. Men vad händer när människor skapar en ras starkare än sig själva?

Mina tankar:

Detta är en novell av författaren Gabriella P. Kjeilen utgiven som e-bok och även i häftat format, då endast på förlagets hemsida. Denna kom ut 2018.

När det kommer till noveller, som faktiskt kan vara på ett sätt svårare att få fungera än en berättelse på trehundra sidor, så har jag en förutfattad mening att det finns två alternativ som får novellen att fungera när det kommer till handling.

Den första är att händelsen som målas upp i novellen är isolerad händelse som, fast i sitt korta utförande, har en början och ett slags slut som knyter ihop det hela, alltså mer eller mindre en kompakt bok. Den andra är att handlingen målar upp något som är betydligt större än novellen man läser visar, den fungerar mer eller mindre som att man får en glimt av något större, en aptitretare som lämnar dig med att vilja ha mer, alternativt att din fantasi bygger på vad som händer efter sista ordet i novellen.

Just denna novell faller in i den sista kategorin. Vi kastas in i en värld och en handling utan att ha någon uppbyggnad. Det är en fartfylld handling och den känns verkligen som att den tillhör en större handling, det känns som att det finns en hel värld bakom det vi läser, många saker har hänt innan vi kommer in i handlingen. En del av dem får vi lite små hintar om med små kommentarer och tankar från karaktärerna vi möter.

Fast det är mycket information som vi som läsare inte får så känner man sig aldrig vilse i handlingen, det är lätt att leva sig in i denna värld som författaren målar upp. Just denna scen, för jag kan inte se det som något annat, som vi får ta del av är riktigt actionpumpande samtidigt som den på kort tid presenterar några viktiga karaktärer och hur det står till med denna värld som vi upplever.

Jag blev verkligen nyfiken på denna värld som författaren presenterade för oss i denna novell och jag hade absolut inte haft något emot om vi i framtiden får ta del av en längre berättelse som utspelar sig i samma värld. Och med tanke på att novellen lämnade mig med denna mersmak, ja då har man enligt mig lyckats med den.

Tidigare omdömen om författaren:

Födelsemärket (Mellody Looh #1)
Flykten (Mellody Looh #2)
Magin Vaknar
Förvandlingen (Mellody Looh #3)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

onsdag 3 november 2021

Fredrik P. Winter: Olycksfåglar

Titel: Olycksfåglar
Författare: Fredrik P. Winter
Sidantal: 287
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

En flicka försvinner spårlöst i skogarna nedanför Trollhättans vattenkraftverk. Under skallgången hittas flickans röda jacka. Det ser ut som om hon sitter bland trädrötterna och väntar på att bli återfunnen. Men istället för den saknade flickan, hittar man benresterna från ett annat barn innanför jackan.

I 25 år har fyra vänner dolt en fruktansvärd olycka som tog deras väns liv. Istället för att berätta sanningen ljög de om att hon drunknat i Göta Älvs strömma vatten. Sedan dess har lögnen sakta ätit upp var och en av dem och på olika sätt förstört deras till synes lyckade liv.

Nu har någon tagit dottern till en av vännerna och hotar att avslöja sanningen om de inte betalar en lösensumma. Pengar de alla borde ha men som ingen av dem kan betala, trots att sanningen skulle kosta dem allt. Ingen annan än de fyra känner till vad som verkligen hände den där ödesdigra dagen. Vem har tagit flickan, och varför?

Mina tankar:

Detta är författaren Fredrik P. Winters fjärde bok. Han har tidigare skrivit två ungdomsböcker och en psykologisk skräckthriller, även denna är en psykologisk thriller.

När boken börjar så har en flicka försvunnit, vi hamnar mitt i en skallgång som leder fram till att man finner flickans röda jacka och i den finns det en kropp. Men det är inte flickan utan ett skelett från någon som varit död en längre tid. Frågorna ställer sig med detsamma på hög, vem är skelettet och vad har denne med den försvunna flickan att göra?

Vi lär känna fyra personer, varav den ena är den försvunna flickans mamma, som har en gemensam historia som de har svurit att aldrig avslöja. Som läsare inser man snabbt att det är en mörk hemlighet som de i många år har hållit inom sig och aldrig sagt till någon. De har genom åren gått olika håll i livet, men de har ändå något gemensamt, det verkar som att det som hände för 25 år sedan ändrade dem för alltid och nu är de på olika sätt brutna människor.

Precis som författarens tidigare bok, Grävlingen, så är det en mix av deckare och thriller. Han lägger dock inte vikten på själva utredningen om flickans försvinnande, i stället så följer vi de fyra huvudkaraktärerna i deras liv och hur detta försvinnande får en mörk hemlighet att komma upp till ytan igen. Författaren sätter verkligen fokus på människans psyke och hur olika personligheter tacklar motgångar.

Författaren har fått till några intressanta personporträtt när det kommer till huvudkaraktärerna, de kanske inte är direkt några som man fattar tycke för. Men han sätter dem i sådana situationer och gestaltar dem på ett sätt som fångar ens uppmärksamhet. Man läser vidare av nyfikenhet hur allt kommer att sluta och jag fann boken intressant på ett personlighetsstudie liknande sätt.

Språket känns riktigt genomarbetat och flyter på riktigt bra. Det finns något i författarens språk och hans sätt att bygga upp karaktärer och handling som faller mig perfekt i smaken. Han får till en stämning i boken som långsamt men säkert rör sig i en ond spiral till ett mål som man som läsare anar kommer inte att sluta lyckligt, men frågan är på vilket sätt och för vem.

Med två riktigt bra och starka böcker inom genren psykologisk thriller så tycker jag att författaren verkligen har fått in en fot i denna nisch och jag hoppas verkligen att få läsa mer av honom. Rekommenderar denna till alla som gillar thrillers åt det lite mera mörka hållet och vill ha fördjupande och intressanta personporträtt.

Tidigare omdömen om författaren:

Grävlingen

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

söndag 31 oktober 2021

Fredrik Söderqvist: Kung Gottriks Horn

Titel: Kung Gottriks Horn
Författare: Fredrik Söderqvist
Sidantal: 333
Förlag: Enma Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Ett drygt halvår har gått. Varken Hierenymos eller pappa har kommit tillbaka och Anneli blir alltmer nervös när märkliga saker återigen börjar hända i hennes liv. Med ett brak tas hon till Aicha, ensam den här gången. Fast det hon inte vet är, att Niklas och Ylva följer efter henne på egen hand, och att Klodwig ville att de skulle komma för att han skulle kunna ta dem till fånga.

Medan Niklas och Ylva råkar ut för det ena äventyret efter det andra och flyr från Klodwig så gott de kan så kastar sig Anneli iväg på ett uppdrag som hon har fått av Raguin.

Hur ska de klara det? Kan de stå emot Klodwig och hans mäktiga medhjälpare?

Mina tankar:

Detta är författaren Fredriks Söderqvist tredje bok och den andra delen i fantasyserien Sagan Om Aicha, som började med Stjärnstenen.

Då det är en del i en serie så skall man ha läst den första innan man läser denna, den är inte fristående och mycket kommer gå förbi en om man inte läser böckerna i rätt ordning.

Boken riktar sig i huvudsak till åldersgruppen 12-15 men jag skulle säga att den lutar åt att rikta sig till mera unga vuxna och till och med äldre när det kommer till språket och de lite mera komplexa intrigerna. Man måste i alla fall ha en mera läsvana än nybörjare för att ge sig på denna serie.

Det är många karaktärer att hålla koll på, men de är inte svåra att skilja åt och i värsta fall om minnet sviker en så finns det ett personregister i slutet av boken, vilket är suveränt om man glömt saker från förra boken.

Skall man stämpla den med någon undergenre så skulle jag säga, precis som jag sa om den första delen, att detta är en slags portalfantasy men också en känsla av klassisk fantasy. Vi har ungdomar som ställs inför en stor ondska som hotar hela världen.

Vi har den klassiska formen av fantasyberättelse med att någon kanske är större och kraftigare än vad denne tror först, vi pratar om ”bondpojken”. Jag tycker att författaren får till det på ett riktigt bra sätt och även om det är en väl använd berättelse så lyckas författaren att göra något eget av det och det känns inte det minsta återanvänt.

Den först boken, om jag nu minns rätt och det hoppas jag, hade inte direkt en lång röd tråd utan vad uppbyggd så att vi fick lära känna världen som syskonen hamnar igenom att uppleva små äventyr och händelser med dem. Det fungerade riktigt bra som en presentation av världen och de varelser som berikar den.

I denna bok är det annorlunda. Den är mera fokuserad på en lång händelse, den bygger upp genom hela boken till ett mål. Vi får reda på en del saker under resan gång och världen växer ännu mera. Det är intressant och spännande.

Jag rekommenderar denna serie till alla i ungdomsålder och även äldre, som vill ha en välskriven och fantasirik ungdomsfantasy som ligger på en lite högre läsnivå än vad kanske andra böcker som riktar sig till denna åldersgrupp bjuder på. Denna högre nivå gör att även äldre som gillar genren kan ha glädje av att läsa den.

Tidigare omdömen om författaren:

Stjärnstenen (Sagan Om Aicha #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

torsdag 28 oktober 2021

Maria Johansson: Den Magiska Bokskrivaren

Titel: Den Magiska Bokskrivaren
Författare: Maria Johansson
Sidantal: 146
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.


Baksidestext:

Ingen visste vad som hände den där natten för länge sedan. Det var natten då Agatha, byns egna lilla häxa, försvann från sin stuga bredvid den gamla linden. Allt man hittade var Agathas kläder, katten Smoll och naturligtvis boken.

Den enorma boken, fylld utav Agathas sagor. Men som så många andra mysterier, så glömdes det bort allt eftersom tiden gick. Ända tills De hemliga fick nys om det.

De hemliga- Mirry, Leo och Jossan- bestämmer sig för att ta reda på vad som hände Agatha. Men det som de från början trodde kunde bli ett kul äventyr visar sig vara långt mycket mer fantastiskt än de någonsin kunnat drömma om.

Deras efterforskningar tar in dem i en värld av sagor och magi men också av ondska, en ondska som hotar att förgöra dem alla.

Mina tankar:

Detta är en barnbok som riktar sig till åldern 9-12. Det är en spänningsbok, eller om man skall kalla den äventyrsbok, som innehåller magi. En urban fantasy eller magisk realism för barn.

När det kommer till böcker som riktar sig till barn i denna ålder så kan nivån på språket och handlingen skilja sig rätt så mycket, det kan vara väldigt enkelt till mera komplext, finns ju de som redan börjar läsa vuxenböcker i denna ålder. Själv började jag läsa Stephen King vid 12 års ålder och hade innan läst en del böcker som riktar sig till en mera vuxen publik. Just denna bok rör sig mera åt det enklare hållet när det kommer till språk och handling, skulle säga att den kanske riktar sig till den nedre åldern i denna grupp, samt för de som inte är så vana läsare.

Handlingen är rätt så rak på sak och gräver inte ned sig i sidospår. Även detta gör att boken passar bra till yngre och även till inte så läsvana. Den är lätt att hänga med i och fokuserar som sagt på huvudtråden. Även om handlingen inte är komplicerad så finns det något i den som jag tror gör att den fångar intresset som målgruppen som den riktar sig till. Det finns spänning, barn som letar efter äventyr och stoft av magi, skulle till och med säga att det finns stunder som skulle kunna klassas som skräck, inte så att det skräms men att det kan få den unge läsaren att rysa.

Även om handlingen inte tar ut svängarna i sidospår så fann jag lite glimtar i handlingen om ämnen och händelser som lätt kunde ha tagit en större plats och fått blommat. Men författaren har nog medvetet valt att inte göra detta och det kan vara så att just dessa glimtar kan få barn att börja diskutera dessa ämnen. Det rör sig till exempel om barns tillvaro och familjeliv, som kanske frånvarande föräldrar som försummar sina barn. Åt andra sidan kanske jag läser in för mycket av några små händelser.

Då jag inte tillhör åldersgruppen som boken riktar sig till och jag har inga barn i min närhet att testa den på så får jag försöka med en med gissning och uppskattning. Jag tror att barn kommer att uppfatta boken som spännande och intressant att läsa. Den kommer kanske inte lämna några varaktiga spår men för stunden så kommer den att underhålla och ibland kan det räcka riktigt långt.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

onsdag 27 oktober 2021

David Baldacci: Förrädarna

Titel: Förrädarna
Författare: David Baldacci
Sidantal: 364
Förlag: Bra Böcker

Baksidestext:

Oliver Stone, ledare för den mystiska grupp som kallar sig Kamelklubben, är både fruktad och respekterad av dem som korsar hans väg. Genom att hålla ett vakande öga över ledarna i Washington DC har klubben fått nya anhängare men samtidigt skaffat sig fiender - även bland makthavare som är beredda att göra vad som helst för att hindra Stone och hans vänner från att avslöja regeringens hemliga arbete. Annabelle Conroy är hedersmedlem i Kamelklubben och dessutom en av sin generations främsta bedragare. Kasinokungen Jerry Bagger, mannen som mördade hennes mamma, har hon lurat av fyrtio miljoner dollar. Nu är han henne på spåret med ett enda mål i sikte: Annabelles död. Men medan Stone och hans anhängare gör allt för att skydda henne dyker plötsligt en ny motståndare upp på arenan - en som får Baggers hot att blekna. En efter en hittas män från Stones förflutna döda. Bakom morden står en enda man: Harry Finn. För de flesta som känner honom är Finn en hängiven far och kärleksfull make som använder sin talang i rikets tjänst. Men han har även en annan sida: han är en hänsynslös mördare som nu obönhörligt riktar sitt vapen mot Oliver Stone. Kanske har Stone till slut mött sin överman?

Mina tankar:

Detta är författaren David Baldaccis tredje bok om Kamelklubben, den kom ut för första gången 2007.

Boken är i och för sig fristående från de tidigare delarna i serien, men jag skulle rekommendera att man ändå har läst de två tidigare, som heter Kamelklubben och Samlarna, innan man läser denna. Det finns en del händelser som man hänger med bättre i om man har gjort det.

David Baldacci blev med sin debut Absolut Makt snabbt en favorit när det kom till spännande och välskrivna thrillers som ofta rör sig bland konspirationer högt upp i maktens korridorer i USA. Av vissa omständigheter så kom jag bort från hans böcker, jag köpte dem men de blev stående i hyllan olästa. Det är något jag nu håller på att fixa och jag tar vid där jag slutade och arbetar mig långsamt men säkert framåt.

Turen har då kommit till den, som sagt, tredje delen, om Kamelgruppen, en grupp bestående av några människor som är en rätt så bråkig skara men ändå har något gemensamt. De står vid sidan av lagen, men tar den gärna i egna händer när det kommer till saker som de anser inte är rätt. Ofta så är det rätt så farliga saker som de ramlar över då de håller ett öga på ledarna.

I denna så hinner det förflutna ifatt några i gänget. Vi har det nya tillförskottet som vi stötte på i förra boken, Annabelle Conroy. Hon gjorde några saker i den delen som har satt sina spår och en mycket farlig man vill ha tag i henne. Kamelgruppen bestämmer sig för att hjälpa henne, vilket visar sig att de kanske har tagit sig ut på djupt vatten.

Samtidigt så är det någon som dödar personer i ledarens, Oliver Stone, gamle grupp från det militära. Saker som hänt för längesedan hinner nu ifatt Oliver och hans ställs inför ett dilemma och ett problem som han inte kan blunda för.

Boken är, som vanligt när det gäller Baldacci, välskriven och spännande. Jag gillar verkligen karaktärerna i Kamelklubben och jag var extra glad att Annabelle, som man lärde känna i förra boken, var med igen. I denna serie har Baldacci verkligen fått till en bra samling av karaktärer som är unika och intressanta att följa.

Har man läst andra böcker av författaren så kommer man att känna igen stilen. Det är en snabb och tät handling. Han växlar bra mellan de olika röda trådarna och får ihop det riktigt bra. Det är korta kapitel och med ett bra flyt i handlingen så blir den svår att lägga ifrån sig.

Så denna bok är ytterligare en stark och bra thriller. Jag är glad att jag har bestämt mig för att ta upp hans böcker igen. Lite sen på bollen men denna bok höll riktigt bra och jag ser fram emot att beta av mera av Baldaccis olästa böcker.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Geniet (Sean King & Michelle Maxwell #3)
Samlarna (Kamelklubben #2)
Dagen Noll (John Puller #1)
Jakten På Amos Decker (Amos Decker #1)
De Bortglömda (John Puller #2)
Lång Väg Till Rättvisa (Atlee Pines #1)
Minuten Före Midnatt (Atlee Pines #2)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar