Oskar Källnar och Karl Johnsson: Armageddon

Titel: Armageddon
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 335
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias ska äntligen få landa på jorden igen, efter att ha varit borta i nästan ett år. Men det är bråttom. De måste hinna före Karnidda och hans kraoer till mammas stora hemlighet, en sanning som har makten att skapa kaos i hela galaxen.

För sent inser de att flera av deras fiender har följt efter. Snart är Stillheten det enda som kan förhindra att deras hemvärld förvandlas till ett brinnande armageddon.

Mina tankar:

Detta är den sjunde och sista delen i serien Imperiets arvingar, en sf-serie som riktar sig kanske först och främst till åldersgruppen 9-12 men varje inbiten sf-fan kan med behåll läsa denna serie. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet, Fängelseflykten och Världsdanaren.

Man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med i denna bok. Dock så inleds boken med att Arisa, en AI som finns i rymdskeppet Stillheten, återberättar i sin logg vad som hänt i de tidigare böckerna. Jag ser detta mer som en uppfriskning av minnet i stället för att man skall kunna hoppa på den senaste delen.

Så för fyra år sedan fick vi läsare göra oss bekanta för första gången med de två människobarnen Alice och Elias som hamnar i ett äventyr av episka och galaktiska nivåer. Nu kommer vi till slutstationen och vilken resa det har varit. Redan nu kan jag säga att den har varit värd att följa med på.

Oskar Källner med sin text och Karl Johnsson med sina otroliga bilder har tillsammans skapat en värld, eller rättare sagt ett universum som man bara kan säga är om inte helt perfekt i alla fall så perfekt det bara kan bli. Deras kärlek till genren lyser så starkt i denna serie att den omfamnar läsaren och de vårdar genren på ett sådant sätt att man känner deras visioner i att lyfta fram den till alla.

För även om den inbitne sf-nörden hittar hur många detaljer som helst när det kommer till referensen till genrens alla formar, böcker som filmer, tv-serie, serietidningar och säkert även musik, så kan den icke inbitne lätt följa med i berättelsen handling och vem vet, kanske man blir biten av genren och gräver sig ned i den om man börjar läsa denna serie.

Det är inte bara alla referenser, som jag med säkerhet missade hur många som helst, som gör denna serie till något unik och bra. Själva handlingen har så mycket i sig när det kommer till att leva, växa upp och utvecklas som människa. Vänskap och familj är en central kärna när det kommer till detta, men även att våga göra saker, stå upp för vad man tror på finns där också. Allt packat med spänning som gör att man får svårt att lägga ifrån sig boken.

Boken är lättläst, vilket inte är så konstigt med tanke på vilken åldersgrupp den riktar sig till. Samtidigt så är språket målande och Oskar Källner har fått till en udda skara karaktärer som samlas på rymdskeppet Stillheten och man kan inte annat än att älska dem och se hur de under resan gång i serien blir en familj.

Att sedan Karl Johnsson bilder passar så perfekt in i handlingen gör inte saken sämre. En del är så läckra att de borde säljas som planscher/tavlor att ha hemma på väggen. Det är inte bara texten som har referenser till genren, även i bilderna finns detta.

Så hur knyter då denna bok ihop säcken? Om man ser hela serien som en lång film eller en tv-serie så är det precis som det skall vara. Varje del har haft sitt tema och även lite stil och när man kommer till slutet av en berättelse så är det endast en sak som gäller och det är ett episkt avslut och det är just det som vi bjuds på här. Skall inte säga på vilket sätt men man tar upp de röda trådarna och samlar ihop dem, vi får även ett slags adjö som hör till genren.

Men är det då verkligen slutstationen? Nej, faktiskt inte, i alla fall inte till detta universum. För några dagar sedan så avslöjade Oskar Källner att Imperiets arvingar skall bli tv-spel, det verkar som att handlingen skall utspela sig efter denna serie, alltså kommer berättelsen att leva vidare och utvecklas. Vem vet, kanske man i spelet kommer att på något sätt stöta på några välkända karaktärer. Det skall bli spännande att se hur detta utvecklas.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill uppleva ett sf-äventyr som är en enda stor hommage till hela genren samtidigt som den har en egen handling som står stadigt på sina ben. Även om den som sagt riktar sig till barn så vill jag poängtera igen att äldre kan absolut läsa denna med behållning. Räknar man med vetenskaplig faktabaserad sf så kanske man blir besviken, då man inte valt, av förklarliga skäl, att dyka ned i detta. Jag säger hej då till Alice och Elias för denna gång, men skulle inte bli allt för förvånad om man om några år får möta dem igen i bokformat, man skall aldrig säga aldrig.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)
Världsdanaren (Imperiets Arvingar #6)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Spökraketen

Titel: Spökraketen
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 372
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Daisy och Elias älskar rymden – men av helt olika anledningar. Daisy drömmer om att bli astronaut, medan Elias är en riktig ufo-nörd.

När Daisys morfar berättar att ett ufo kan ha kraschat i närheten för länge sedan är Daisy skeptisk. Ändå inleds jakten på en hemlighet som kan skaka om hela mänsklighetens världsbild. En jakt som blir farligare och mer fantastisk än vad de någonsin hade kunnat ana.

Mina tankar:

Efter att ha skrivit tre böcker i serien Spökkameran och sex böcker om Spökhunden Buster så kommer författaren Tobias Söderlund med en ny bok, om det är en serie eller inte är jag osäker på och efter att ha läst den så indikerar den både som en avslutande bok och en möjlig fortsättning.

Nio böcker fulla med övernaturliga saker som spöken så lämnar han nu dessa bakom sig i denna bok. Men det övernaturliga lämnar han inte helt, om man nu skall klassa UFO till det.

Jag läste någonstans att författaren sa att detta var hans mest ambitiösa bok hitintills och detta för jag verkligen hålla med om efter att läst den. Hans tidigare böcker har varit baserad på riktiga platser och myter, det kan ha varit ett hus som det sägs spöka i, då har han spunnit vidare på detta. Men här går han så mycket längre, han har tagit flera fall av möten med utomjordingar som blivit nedskriva och väver in dessa i handlingen. De får stå lite för själva beskrivningen till vad som händer huvudkaraktärerna.

Mellan kapitlen så har han med anteckningar, skrivna av Elias, som återberättar dessa historiska upplevelser med just utomjordingar. Det ligger verkligen ett stort jobb i detta, han har suttit och letat observationer och använt sig av dem som passar till just denna berättelse. Det blir extra spännande att läsa detta och det kan även bli att man går ut på nätet och söker efter just det han nämner. Även om man inte tror på utomjordingar så finns det något mystiskt över det hela.

Det som är så bra med författarens böcker, vilket jag har märkt även i hans tidigare, är att även om han skriver för barn och ungdomar så är det inte att han på något sätt sätter sig över dem och förklarar för dem hur allt ligger till och vad de skall tänka. Han skriver på ett sätt som gör att han pratar med barnen och inte åt dem, om nu detta låter logiskt. Han förlitar sig på att barn kan ta till sig mera än vad många av vi vuxna kanske tror.

Det vi har här är en spännande berättelse som står på en gedigen grund, tack vare författarens faktaarbete. Det är lite som om man hade slagit ihop Arkiv X med The Goonies, det är äventyr blandad med rysliga ögonblick med konspirationer. Det blir en riktig bra blandning och kan säga att även som vuxen så blev boken riktigt läsvärd och man kunde inte sluta läsa.

Det finns ett annat element i boken också, och detta har även funnits i hans tidigare böcker. I till exempel serien Spökhunden Buster så var en central kärna i berättelsen om huvudkaraktärens storebror och den cancerbehandling som brodern gick igenom. Författaren viker inte undan från att lägga med viktiga ämnen i sina böcker som berör så många i samhället. Ämnen som är svåra att ta upp med barn men kan var mer eller mindre oundvikliga. Även i denna bok så finns det ett liknande ämne. Han tar upp det på ett naket och ärligt sätt, det är bitvis sorgligt men det är en del av livet. Vad det rör sig om lämnar jag till läsaren att upptäcka och kanske för barn att samtala om i skolan.

Jag började med att säga att jag inte var helt säker på om detta är en avslutande bok eller om det är första i en serie. Det man får här är ett slut som känns rätt så avslutande, men så var det ett stycke som även indikerade att det kan finnas något mera. Oavsett så ser jag fram emot att läsa mer av författaren och jag kan varmt rekommendera denna till alla barn och ungdomar som vill ha en bok som kommer att gripa tag i dem och få en att sluka den. Men även till de vuxna som dras åt rymden så skulle jag säga att man skall ge den en chans om man vill ha en äventyrlig berättelse.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)
Skräckslottet (Spökhunden Buster #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Strandberg: Pestblommor

Titel: Pestblommor
Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 198
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Jag ska berätta hur det var den där hösten.

Jag tänker börja med den största hemligheten av alla.

Jag ska erkänna det värsta av allt:

Jag ville bara att hon skulle sluta skrika.

Det är hösten 1710 och pesten brer ut sina svarta vingar över Stockholm. Magdalena och hennes lillasyster Ebba tvingas flytta från huvudstaden när deras mor dör i den fruktade sjukdomen. De ska bo på Svartdamm slott, hos en moster de aldrig träffat.

Slottet är vackert, men rummen står tomma och det finns knappt något tjänstefolk kvar. Det är bara början på mysterierna. Varför verkar moster Katarina hata Magdalena? Vem är den skrämmande prästen, som kommer till slottet varje vecka? Och varför får Magdalena inte träffa Katarinas styvson, eller ens ställa frågor om honom?

Mina tankar:

Mats Strandberg är en bred författare när det kommer till åldersspannet som han skriver för, han växlar mellan små barn och vuxna. I just denna så riktar han sig till åldersgruppen 12-15. När det kommer till vilken genre så håller han sig för det mesta åt fantastiken eller skräckens håll på något sätt.

Här har vi en historisk roman som utspelar sig under 1700-talet och då under pestens tid, vilket titeln rätt så tydligt hintar om. Vi möter här två systrar som flyr pesten som sprider sig i Stockholm, deras mamma har dött och pappan väljer att skicka dem till fruns syster som bor på ett slott långt ifrån där pesten härjar.

Väl på plats så visar det sig att mostern inte är den trevligaste och hon kräver mer av systrarna än de som jobbar på slottet. Hon är även hårt religiös och anser att de har levt ett syndigt liv och inte följt den rätta tron.

Det är en mörk tid som målas upp, inte bara det med pesten som sprider sin skräck och död, utan även den grymhet som kunde förekomma på den tiden när det kom till de med makt. Man får även en insikt i hur högt kyrkans ord stod.

Detta är lite av en saga blandad med historiska fakta, hur sanna eller inte har jag inte kunskapen att bedöma. När det kommer till sagodelen så skulle jag säga att det doftar lite av Askungen, men inte den sockersöta Disney-version, nej detta är mörkt och misär i en mera realistisk ton. Ändå finns det ett slags ljus och hopp i detta mörker, allt är inte dystert.

Jag vill säga att den historiska delen visar upp en annan tidsepok där sjukdomar var riktigt dödliga och man hade inget botemedel. Med tankarna på coronan så kanske man fått sig en tankeställare att vi i vissa sammanhang inte är så långt ifrån den tiden ändå.

I denna mix av saga och historia får Strandberg till en bra blandning och med hans stilsäkra berättarstil, som är riktigt målande och inlevelsefull, gör det så att man lätt försvinner in i handling och man känner riktigt av atmosfären i denna tid.

Hur är det då med andra som man är van vid när man läser en bok av Mats Strandberg? Jag pratar om det övernaturliga, fantastiken eller det skrämmande. Nu vill jag inte och skall jag inte avslöja något om handlingen, men det finns det som jag kan kalla för den Strandbergska stilen. Genom boken så skymtas den skrämmande ådran och jag satt och anade något som jag inte skall säga om jag fick rätt eller inte.

Boken riktar sig som sagt till åldersgruppen 12-15, men jag anser att man som vuxen även hittar något i boken som man kommer att känna att den är värd att läsa. Så jag rekommenderar den till alla som vill ha en lite lättare, när det kommer till språket, läsning fast en mörk och lite djupare när det kommer till handlingen. Gillar man Strandbergs tidigare böcker och hans stil så kommer man inte att bli besviken på denna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Engelsforstrilogin (Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren)
Färjan
Hemmet
Slutet
Monster I Terapi
Konferansen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Skräckslottet

Titel: Skräckslottet
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 110
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens mamma har ordnat en stor fest - på ett riktigt spökslott! Ellen har fått nog av hemsökta ställen och vill helst stanna hemma. Men som tur är ska Lorraine följa med - och Buster förstås.

Det dröjer inte länge förrän Ellens oro blir verklighet. Det verkar mycket riktigt finnas ett spöke på slottet! Konstigt nog reagerar inte Buster på spöket. Inte ens när Ellen ber honom att spöksöka. Och plötsligt är Buster borta…

Mina tankar:

Detta är den sjätte och sista delen i serien Spökhunden Buster. En skräckserie för barn i åldern 6-9. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus, Den hemliga operationen, En mardröm i källaren och Dödens bio.

Det är en fördel att ha läst de tidigare böckerna i serien, så att man hänger med på vad som hänt karaktärerna innan samt förstår bättre detta med att man kan se spöken. Men den är även skriven så att man kan hänga med utan att ha läst de andra böckerna i serien.

Likt de tidigare böckerna så väver författaren in skräckelement på ett snällt sätt, med tanke på att serien riktar sig till barn. Men även om han inte gottar ned sig i skräckmomenten så känner man ändå att han inte är allt för snäll och kan skrämmas till. Så barn som är allt för lättskrämda kanske inte skall läsa boken, men vill de ha lite spännande läsning med kusliga element i sig så är serien riktigt bra. Sedan är det aldrig för tidigt att lära sig att älska skräck och dessa är en bra inkörsport till just det.

Genom serien så har författaren och illustratören gjort hintar till kända verk inom skräcken i alla dess former. Här är det verkligen inget undantag på detta, kanske det är ännu mera hyllningar än i någon av de tidigare delarna. För barn så kommer nog mycket gå förbi dem, men om man läser den som vuxen, för något barn eller för sin egen skull så kommer man att känna igen mycket. Denna hyllning gillar jag verkligen och tycker är roligt när man känner igen.

Så man kan säga att i denna avlutande del så har han inte sparat på krutet och det blir med en smäll som det avslutas med. Nu är det inte så att det enbart är skräck och spänning som lyfts fram i dessa böcker. Genom serien så har viktiga ämnen tagits upp på ett sätt som är väldigt lättsamt, även om det är tunga ämne som lyft fram i ljuset, och jag vill tro att böckerna fungerar riktigt bra som en startpunkt till ett samtal runt dessa ämnen. Det rör sig om sjukdomar, döden och att växa upp. Även i denna sista del finns det sådana ämnen.

På ett sätt så känner man att det är lite synd att detta är den sista boken i serien, man hade gärna läst fler böcker om dessa spöken. Men även så förstår man att författaren vill inte köra fast i en enda serie utan även vigda sina vingar mot andra mål.

Och vilka dessa nya mål är får vi redan se senare i år, då han kommer med en ny bok, då går han upp i åldrarna 9-12 och riktar sig utåt mot rymden, eller? Svaret får vi i Spökraketen. Jag har en liten egen förhoppning om att han en dag skriver en skräck som riktar sig mot vuxna, för vad jag har sett i hans tidigare böcker så har han en förmåga att förmedla skräck. Och med tanke på att han har troligtvis dämpat nivån av skräck för att de riktar sig till barn så undrar man vad han kan klara av om han inte behöver hålla tillbaka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Världsdanaren

Titel: Världsdanaren
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 278
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias har precis överlevt ett livsfarligt hyperrymdshopp. Men rymdskeppet Stillheten är skadat, och även Alice är illa tilltygad. Ibland ser någon annan ut genom hennes ögon. Kraoen Chelie fruktar det värsta och gör sig redo att döda sin syster.

Samtidigt vaknar något enormt till liv, långt inne i en gasjätte. Något som kan förändra allt för Chelies folk. När så mörka krafter samlas för att förslava kraoerna hamnar Stillhetens besättning åter i stridens centrum.

Mina tankar:

Detta är sjätte delen i Imperiets arvingar, ett rymdepos som riktar sig i första hand till 9-12 ålders, men kan läsas av alla som har en förkärlek till science fiction i alla dess former då hela serien är en hyllning till genren. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet och Fängelseflykten.

Man skall läsa böckerna i rätt ordning då det är viktigt för att kunna hänga med i handlingen. Just i denna så finns det i början en slags sammanfattning som berättar om de viktigaste händelserna från de tidigare böckerna. Detta är mera en uppfriskning av minnet i stället för att kunna hoppa in i serien här.

Varje bok i serien är unik i sig själv, samtidigt som den håller den röda tråden trogen, då den tar upp olika händelser i varje bok. Vi har haft till exempel heist-handling i en av böckerna och en fängelseflykt i en annan. Nu skall jag inte gå in på exakt vad som händer i denna men i denna del så får vi lära känna en den nyaste i besättningen bättre, kraoen Chelie och hennes värld och folkslag.

Detta att varje bok skiljer sig från de föregående är intressant och spännande, även om man har den stora handlingen klart för sig så kommer den senaste boken bjuda på en del överraskningar när det kommer till vad den kommer att fokusera på. Detta gör att man med glädje kastar sig över varje ny bok som kommer i serien.

Boken är lättläst, vilket är förståeligt när det kommer till vilken ålder som den riktar sig till. Det jag gillar med serien är att även om den är lättläst så finns det ett underliggande djup i handlingen samt ett allvar i den. Författaren har gjort ett utmärkt val att inte se ner på barns uppfattningsförmåga när det kommer till att ta till sig och förstå mera vuxna frågor som rör samhället i det stora. Det blir en perfekt mix av fartfylld handling och djupa insikter.

Jag sa i början att serien är en hyllning till genren och denna bok fortsätter såklart i detta spår, varje sig man är intresserad av böcker, film eller spel så kommer man mycket troligen hitta små och stora hyllningar till just sådant. Det som är bra är att det gör inget om man inte ser dessa hyllningar, för det är inte det som är huvudpoängen i denna serie, man kommer att förstå berättelsen utan att se dessa hintar. Boken står stadigt på egna ben och bjuder på en handling som känns riktigt fräsch och inte en kopia av kända verk.

Jag får absolut inte glömma att nämna att denna bok är gjord av två personer, boken är illustrerad av Karl Johnsson och hans bilder är, precis som i de tidigare böckerna, helt otroliga. De är snygga och detaljrika och ger handlingen ytligare ett djup. Han greppar verkligen texten och återberättar handlingen genom att fånga olika scener på ett mer eller mindre perfekt sätt.

Jag vet inte hur lång denna serie kommer att bli, så hur nära vi är en slags upplösning av handlingen kan jag inte svara på. Tror inte att författaren har sagt det heller, kan dock ha missat det, men vet att jag läste något i stil med att författaren såg denna serie som första säsongen av en tv-serie, det verkade som han hade klart för sig vad som skulle hända igenom denna ”säsong”, men att även om säsongen var över så skulle det finnas mer att berätta. Detta låter som att serien på ett sätt kommer att bli långlivad och av vad jag sett i dessa böcker som redan kommit ut så är det bara glädjande att höra.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill dyka ner i ett äventyr som när de väl börjar läsa inte kan sluta. Men som jag sa i början även vuxna som gillar genren kan komma att gilla serien om man är ute efter mera lättsmält handling som underhåller och vem vet kanske även väcker en del nostalgikänslor från en svunnen barndom.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Dödens bio

Titel: Dödens bio
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 111
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bio Fenix ska öppna igen efter att ha varit stängd i femtio år. Ellen och hennes bror Oscar har biljetter till premiärvisningen. Ett besök som blir riktigt läskigt - och inte enbart för att de ser på skräckfilm. Bion ruvar nämligen på en mörk hemlighet. Ett mysterium som bara kan lösas med hjälp av spökhunden Buster.

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Spökhunden Buster, som är en serie för barn i åldern 6-9 som gillar de där lite mera kusliga berättelserna med övernaturliga inslag i form av spöken.

Man kan absolut läsa denna bok utan att ha läst de andra, men man kommer att förstå bakgrunden till de olika karaktärerna bättre om man läser serien i rätt ordning.

Genom serien så har vi fått följa Ellen och hennes hund som kan se spöken. En röd tråd utöver de övernaturliga har varit Ellens bror som varit under cancerbehandling. Detta har varit en mera alvarlig bit i handlingen som har varit kusligt på ett mera nära sätt än det övernaturliga som förekommer i serien.

I denna bok så tar denna biten i serien ett litet steg tillbaka, utan att säga för mycket så verkar det som att brodern är klar med behandlingen så nu fokuserar handlingen på andra saker.

Vi har besökt olika byggnader och ställen som har varit hemsökta, allt från de lite mera uppenbara kyrkogårdarna till gamla skolsalar. I denna tar vi steget in i en gammal biograf som har öppnats igen.

Jag har läst att författaren har uttalat sig vara en skräckfilmsentusiast och det får han verkligen visa här att det stämmer. Han har i tidigare böcker haft med små hyllningar till genren och i denna så slår han på stora trumman och lyfter fram allt i dagsljuset eller om man skall säga biomörkret.

Jag som levt med skräckfilm sedans barnsben fann denna bok riktigt underhållande och jag kan inte se något annat än en själsfrände i författaren. Vi har absolut samma smak när det kommer till detta.

Med tanke på att boken då fokuserar så på skräckfilm så undrar man ju om den kanske är för hemsk för åldern den riktar sig till. Nu är det ju svårt för mig att avgöra detta som i den åldern redan hade börjat sett på de hemskaste skräckfilmerna som fanns då. Men jag känner att författaren i denna bok inte lyfter fram det hemska och beskriver det, han mera bygger upp en grund som skall väcka nyfikenheten i läsarna i att grotta ner sig i skräcken.

Jag kom att under tiden jag läste boken tänka på att om jag hade varit en lärare och högläst denna bok för klassen så hade det kliat i fingrarna att efteråt visa filmerna som nämns i boken för klassen. Jag hade troligen antingen varit den värsta läraren eller den bästa läraren som barnen hade haft, i alla fall så hade de inte glömt bort det. Tror dock inte det hade varit populärt bland föräldrarna om man visade filmer som Exorcisten och The Ring för barn i åldern 6-9.

Språket är enkelt, vilket det skall när det riktar sig till denna åldern. Handlingen är också enkelt med få sidospår, allt för att hålla kvar intresset för läsarna.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla barn som gillar handlingar kryddade med övernaturligt samtidigt som det är en underhållande samt att det ligger på gränsen att bli kusligt så att man kanske inte vågar släcka lampan när man skall sova. Slutet hintar om att det kommer att komma i alla fall en bok till i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: En mardröm i källaren

Titel: En mardröm i källaren
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 107
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens klass måste byta klassrum eftersom det gamla ska renoveras. När den nya terminen börjar ska de ha sina lektioner i spökhuset, ett hus som stått öde i många år efter en olycka. Det sägs att en lärare spökar där, och märkliga ljud hörs från källaren. Ellen, hennes bästa vän Lorraine och Buster, som är expert på att nosa upp spöken, måste ta reda på hur det ligger till.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien om Spökhunden Buster, en barnbok som riktar sig till åldern 6-9 och drar åt skräckhållet. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus och Den hemliga operationen.

Det är som sagt den fjärde boken i en serie, den går bra att läsa att ha läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man tar böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i den röda tråden som finns igenom hela serien.

Det man behöver veta om denna serie är att huvudkaraktären, Ellen, har en hund som har en förmåga att kunna spåra upp spöken samt att hennes bror är sjuk i cancer och är under behandling. I denna bok så skall Ellens klass flytta in i ett nytt klassrum som ligger i en byggnad som inte har använts på länge. Det ryktas om att det spökar där och då måste ju Ellen undersöka detta med sin hund och kompis Lorraine.

Språket i boken är väldigt lätt och rak på sak, vilket är precis det som man förväntar sig med tanke på vilken ålder som boken riktar sig till. Men det är inte så att författaren så att säga skriver över den tänka målgruppens huvuden, det jag menar är att han inte överförklarar för målgruppen utan han litar på att de kan tänka ut och koppla ihop saker själva.

Vi dras in i den centrala händelsen med det samma och det går rätt så undan, det är ett flyt som får en att fortsätta läsa. Skulle vilja påstå att den verkligen kommer att gripa tag i läsarna som den riktar sig åt, jag som vuxen kunde inte sluta läsa den i alla fall och kände att jag fick något ut av handlingen även om jag inte är rätt målgrupp.

Jag nämnde lite att det finns en röd tråd igenom hela denna serie, det är en rätt så alvarlig bit i berättelsen och det är om den cancersjuke brodern. Vi har följt genom böckerna vilka behandlingar han genomgår och vilka biverkningar som förekommer. Detta skildrar författaren på ett riktigt bra sätt och jag ser böckerna som en bra utgångspunkt för att kunna använda dessa som samtalsämne i skolan.

Författaren har en förkärlek för skräcken och även om böckerna riktar sig till en yngre målgrupp så sparar han inte på krutet, dock så lägger han sig på en nivå som kanske inte ger mardrömmar till alla läsare utan endast bara några.

Det är faktiskt så att det finns två element av skräck i denna serie. Vi har den självklara och övernaturliga med spöken men vi har även den lite mer dolda och underliggande skräcken som faktiskt är mera skrämmande än den övernaturliga. Det jag pratar om är att ha någon nära anhörig som är riktigt sjuk, så sjuk att det finns en stor risk för att det kommer gå så illa att den anhöriga kan komma att dö. Detta är något som skrämmer många och kan vara svårt för alla, unga som vuxna, att riktigt greppa om. Det kan vara ett slags försvar eller förnekelse, här återkommer vi till att boken är en bra start om att kunna prata om just detta, det behöver inte vara cancer utan andra allvarliga sjukdomar och även funderingar om själva döden.

Jag får inte glömma att nämna Stef Gaines illustratörer i boken, dessa hjälper till att sätta stämningen i boken och jag tycker att hon lyckas bra med att fånga scenerna i boken som hon har gjort bilder till. En del av dem är till och med kusliga.

Med detta i tankarna så kommer jag fram till att denna serie är väldigt bra och viktig på många sätt. Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha både en spännande läsning, som kan komma och ge en rysningar och kanske en och annan mardröm, samt en genomtänkt handling som får en att tänka om livet och andra frågor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Den hemliga operationen

Titel: Den hemliga operationen
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 102
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Finns det spöken på sjukhuset? Ellens storebror Oscar har hört rykten om det. Medan han är inlagd för operation smider syskonen planer för att ta reda på svaret. Tillsammans med Ellens bästa vän Lorraine ska de smuggla in Buster, för är det någon som kan nosa upp spöken så är det han!

Men allt går inte som planerat. Oscar blir bara sjukare och sjukare. Finns det en koppling mellan hans hälsa och spöket de jagar? Plötsligt är de indragna i ett nytt äventyr - på liv och död.

Mina tankar:

Detta är tredje boken om Ellen och hennes hund Buster som kan spåra upp spöken. Boken riktar sig till barn i ålder 6-9. De tidigare böckerna heter Mysteriet på kyrkogården och Docksamlarens hus.

Boken i sig är rätt så fristående och den är inga problem att hänga med i om man inte läst de tidigare böckerna. Rekommenderar ändå att man skall ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i den röda tråden som går igenom hela serien.

Boken tar upp ett riktigt allvarligt ämne och det är cancer, huvudkaraktärens äldre bror är sjuk i detta och genom böckerna så får vi se hur denna sjukdom utvecklar sig och hur hans behandlingar påverkar inte bara honom utan hela familjens liv.

Med ämnet cancer så är det inte heller döden som ett ämne långt borta. Även om inte sjukdomen leder till just detta så är det en tanke som går hand i hand med varandra. Tycker att det är bra att man även med yngre barn tar upp just dessa ämnen. Tycker att författaren tar upp det på ett bra sätt och på en nivå som jag tror att barn lätt kan ta till sig samtidigt som det kan skapa frågor och leda till diskussion.

Mixat med dessa allvarliga ämnen så finns även det övernaturliga i och med att hunden Buster kan spåra upp spöken. Författaren har en förkärlek till skräcken och det är han inte sen att lyfta fram, just i denna bok så får huvudkaraktären höra talas om att det spökar på det sjukhuset som brodern skall läggas in för operation. Får säga att denna är den än så länge stundvis hemskaste i serien, men den ligger nog ändå på en nivå som inte ger barnen några mardrömmar, men kan inte garantera det helt.

Boken är väldigt lättläst, vilket är helt förståeligt med tanke på vilken ålder som den riktar sig åt. Handlingen går framåt i snabb takt och den växlar bra med de allvarliga ämnen och de mera spökliga bitarna.

Boken är även fylld med illustrationer gjorda av Stef Gaines, dessa hjälper till att måla upp scenerna samt sätta en stämning i handlingen.

Precis som de tidigare böckerna så hintar slutet lite om vad som kommer att ske i nästa bok. Det skall bli spännande att se vart man kommer att ta handlingen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sara Bergmark Elfgren: Grim

Titel: Grim
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 470
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Kanske är det så att spöken föds ur hemligheter.

Artonåriga Kasper har gått igenom en svår tid, men nu har han fått sitt drömjobb på nöjesfältet Gröna Lund. Där möter han Iris som lär honom hur man skrämmer skiten ur spökhusets besökare.

Trettio år tidigare, i åttiotalets Stockholm, förändras livet för sextonåriga Håkan när han lär känna Grim. De lever och andas musik och har stora planer för sitt death metal-band. Allt går i kras när Grim dör, och Håkan lägger ner bandet.

Vad var det egentligen som hände? Kasper, som är Håkans son, försöker ta reda på det. Tillsammans med Iris nystar han i de myter som omger bandet och hans pappas bästa vän. Grim, som dog så ung, helt oförklarligt. Vem var han? Och varför visar han sig i Kaspers drömmar?

Mina tankar:

Detta är Sara Bergmark Elfgrens femte roman och den andra som hon skrivit helt själv, hon har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (kanske mera känd som Cirkeln-trilogin) tillsammans med Mats Strandberg samt även Norra Latin, som var den första som hon skrev utan någon medförfattare. Tillsammans med Karl Johansson har hon även skapat den tvådelade serieromanen Vei.

Denna bok är en fristående uppföljare till Norra Latin i den bemärkelsen att den utspelar sig i samma värld, eller version av vår värld. Man behöver inte ha läst den tidigare boken för att kunna följa med i handlingen i denna då det är helt andra karaktärer som vi möter här. Dock så nämns Norra Latin i förbifarten i ett stycke.

Första boken utspelade sig på en teaterskola och rörde sig mycket i denna värld. Denna bok fortsätter att utforska underhållningsvärlden men nu är det ett helt annat hörn av den. Då teatervärlden kanske är en lite större grupp så går vi nu in i ett ännu mera nischad hörn, det är Death Metal-scenen som står i rampljuset här och då speciellt åttiotalets version av den.

Musik har nog aldrig varit ett jättestarkt intresse för mig, men jag hade en period (som jag om jag minns rätt är rätt så nära den tiden som delar av boken utspelar sig i) där jag lyssnade mycket på Iron Maiden.

Boken är lite av en generationsskildring och skildring av en epok. Jag misstänker att en del av den yngre generationen kommer att missa den nostalgiska känslan Sara skapat genom att skriva om så enkla saker som kassettband, något som användes flitigt av oss i den lite äldre generationen då det inte fanns internet och streamad/nedladdningsbar musik. Jag hoppas dock att en del av den yngre generationen, som läser denna bok, kommer att uppskatta denna återblick på saker som ej längre är och får en känsla av en svunnen tid.

Jag tycker att Sara gör ett helt utmärkt jobb i att återspegla och väcka liv i dåtiden. Hon riktigt suger in en i denna värld med sitt språk när det kommer till beskrivningar och detaljer.

Det är inte bara en svunnen tid som hon lyckas väcka till liv, hon väcker andra känslor också. Genom att nischa in sig i en lite grupp som Deth Metal-gruppen utgör när det kommer till stora musikvärlden så skapar hon en känsla av utanförskap som lätt kan återspeglas i andra små nischade gruppen av olika intressen. Resten av världen visar ett stort förakt, mycket på grund av okunskap, och även till och med ett slags hat och den vägrar erkänna den nischade gruppen som något relevant.

Men i detta utanförskap så finns det en otroligt stark gemenskap och det är det som hon också visar i denna bok. Starka vänskapsband knyts i detta utanförskap, i boken skildras detta i form av olika musikband och deras fan som är varandra trogna.

Detta utanförskap tillsammans med dess starka gemenskap återfinns även i den andra delen av berättelsen. Boken går i två tidslinjer, dels åttiotalets Death Metal-scen men även i nutid och då möter vi en ung man, Kasper, som känner av ett starkt utanförskap men finner starka band när han sommarjobbar på Gröna Lund och finner vänskap i de andra arbetarna som har spökhuset som sin arbetsuppgift.

För de som har läst Norra Latin så förväntar man sig säkert något slag av övernaturligt även i denna då det är en uppföljare. Det finns i denna också, men det är mera nedtonat än vad det var i första boken

Jag gillar verkligen Saras språk och hennes sätt att få sina karaktärer att komma till liv, hon får en verkligen att bry sig om dem. Att det sedan märks att det ligger ett djup i att få detaljerna att känna autentiska när det kommer till ämnet som hon skriver om i sina böcker är ett stort plus. Jag ser verkligen fram emot att se vad hennes nästa projekt kommer att bli, om det så är en ny del i denna serie eller något helt nytt så välkomnar jag det verkligen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Oskar Källner och Karl Johnsson: Fängelseflykten

Titel: Fängelseflykten
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 270
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alices och Elias resa genom galaxen fortsätter. Brock har blivit bortförd av azkalorerna och Stillhetens besättning följer efter. De är oroliga för honom, men också för Alice. Efter vistelsen hos minnesväktarna har hon börjat höra röster och ser saker som inte finns.

På fängelseplaneten Feroz II tvingas Brock leta skatter i en farofylld djungel. Skatter som sedan säljs till högstbjudande i det lokala auktionshuset. Kapa har en plan för att frita Brock men kommer gänget att lyckas genomföra den?

Mina tankar:

Detta är femte delen i Oskar Källner och Karl Johnsson science fiction-serie Imperiets Arvingar. Det är en serie som riktar sig till ålder 9-12 men kan absolut läsas av äldre med rätt sinnelag.

Jag rekommenderar att man läser det tidigare delarna innan man läser denna för att förstå handlingen bättre. Det är en längre handling som rör sig igenom hela serien som man missar om man hoppar in i den utan att ha läst de tidigare delarna.

Handlingen tar vid där den förra boken slutade, vi möter en besättning som till en början inte vet hur det skall göra för att få tillbaka sin kapten som blev bortförd i förra boken. Det visar sig att han blivit förd till en fängelseplanet och de börjar planera hur de skall befria honom.

Samtidigt så lider Alice av det som hon utsattes för i slutet av förra boken. Hon litar inte på sig själv och hon verkar ha tagit mer skada än vad man först trodde. Vi får bitvis följa hennes utveckling med detta. Saker kommer fram under bokens resa som lägger mera till Alice och Elias bakgrund.

Varje bok i denna serie har sin handling och sitt problem som besättningen på rymdskeppet Stillheten ändå hänger varje händelse ihop på något sätt med den stora röda tråden som går igenom hela serien. Oskar Källner får till det riktigt bra när det kommer till att kombinera den enskilda händelsen med den stora sammanhängande. Varje enskild händelse ger chans till de olika karaktärerna som vi lärt känna att växa och få ett mera djup, denna del i serien är inget undantag.

Det är en bra mix på fördjupande handling och fartfylld spänning. En mix som passar perfekt för bokslukaren i denna ålder och att serien även är en stor hyllning till genren i alla dess former gör att man som vuxen ler åt blinkningar till andra verk. Boken är lättläst men det finns något i den som gör att även en mera vuxen publik kan få ut något av den.

jag kan ju inte heller låta bli att nämna bilderna i boken, precis som de tidigare delarna har Karl Johnsson gjort ett fantastiskt jobb med att fånga scenerna i de bilder som fyller boken. De är färgsprakande, levande och riktigt snygga. Jag har sagt det om tidigare delar i serien och säger det igen, bilderna lägger en extra dimension till handlingen.

Så slutsumman blir en bra fortsättning på en spännande och underhållande serie. Jag ser fram emot att följa med denna besättning på fler äventyr och till slut se hur det stora hela skall sluta.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Docksamlarens Hus

Titel: Docksamlarens Hus
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 109
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är sommarlov och Ellens familj har tillfälligt flyttat närmare sjukhuset för hennes cancersjuka brors skull. Huset de hyr tillhör en gammal man, och när de kliver in i hallen möts Ellen av det värsta hon vet: Dockor! Hela huset är fullt av hyllor och skåp med dockor i, som alla stirrar på Ellen. Hunden Buster gillar det inte heller, utan börjar genast morra och skälla - särskilt inne i Ellens rum. Kan det vara så att Buster ser spöken igen?

Som tur är kommer bästa vännen Lorraine och hälsar på. Det här mysteriet tänker hon inte missa!

Mina tankar:

Detta är Tobias Söderlunds andra bok om spökhunden Buster. Den första heter Mysteriet På Kyrkogården. Det är böcker som riktar sig till åldern 6-9.

Boken tar vid direkt där den första slutade, vilket var i en slags cliffhanger. Det skulle gå bra att läsa denna utan att ha läst den första, men jag rekommenderar att man tar serien i rätt ordning.

Precis som första boken så är detta en spännande och underhållande berättelse som jag tror att många i den här åldern kommer att gilla. Och precis som första så har denna en allvarlig ton också när det kommer till broderns sjukdom. Jag tycker att denna serie tar upp cancer på ett bra sätt för barn, det är ett svårt och allvarligt ämne som berör även denna ålder på olika sätt. Jag misstänker att denna kan vara en bra utgångspunkt att ha för att parata om detta med barn.

Tobias Söderlund är en i grunden skräckförfattare så han gillar att lägga till läskiga och rysliga saker i sina berättelser, allt för att krydda till det på ett härligt sätt. Och vad är inte ett hus fullt med dockor om något som får en att rysa.

Vet inte om det är jag som läser in för mycket men jag tror mig att Tobias väver in, medvetet som kanske omedvetet, hyllningar till skräcken i dess olika former. I denna är det en docka som fick mig direkt att koppla till en filmserie. Då detta är en bok för de mindre så har han lagt nivån låg för att inte skrämma allt för mycket, men den finns där och kommer att förhoppningsvis kanske ge någon en eller flera mardrömmar.

Jag tyckte kanske att bakgrundshistorien om spöket i denna bok kanske blev avklarat allt för snabbt, i första boken så fick den biten mera plats. Men det är nog bara jag som vuxen som gillar att gräva ner mig i detta, som barn så är det nog precis lagom bakgrundshistoria för att man inte skall tycka att det blir långtråkigt och ändå få lite kött på benen. Det var ändå en stämningsfull historia som målades upp.

Den första boken slutade som sagt i en riktig cliffhanger, denna däremot bygger mera upp något som hintar lite om vad nästa bok kommer att handla om. Man funderar på hur allt kommer att sluta, både när det kommer till spökdelen men också om sjukdomsdelen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet På Kyrkogården (Spökhunden Buster #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Mysteriet På Kyrkogården

Titel: Mysteriet På Kyrkogården
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 104
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens bror har blivit allvarligt sjuk. Därför är det nästan alltid Ellen som går ut med Buster, familjens toypudel. Under en av deras kvällspromenader får Buster upp ett spår på kyrkogården. Det leder fram till en grav. Ellen tror först inte det är sant, men det är något som dallrar i luften vid gravstenen. Och sedan blir två genomskinliga gestalter synliga ...

Fler besök på kyrkogården väntar. Ellen har fått upp ögonen för någonting som hon bara måste nysta vidare i, tillsammans med Buster och bästa vännen Lorraine.

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds första bok i sin nya serie Spökhunden Buster, det är en skräck, eller rättare sagt en spökbok, som riktar sig till barn i åldern 6-9.

Tobias Söderlund debuterade med sin serie Spökkameran som är en skräckserie som riktar sig till 9-12, i denna nya serie så fortsätter han med spökeriet men riktar sig till en ännu yngre publik. När det kommer till skräcken i böckerna så gillar jag att även om det riktar sig till små barn så sparar inte författaren på krutet, han vågar skriva hemsk till även yngre. Denna är dock inte så hemsk, men det finns kanske en risk att en del barn tycker att den är otäck och kanske inte vågar sova med lampan släckt.

Precis som i sin tidigare serie så tar han upp allvarliga ämnen, vuxenämnen som även drabbar barnen, det har varit ämnen som flyktingfrågor och utanförskap. Ämnet i denna bok är ändå det mest allvarliga som han har tagit upp, cancer, en sjukdom som drabbar så många och det är även anhöriga som drabbas av den också. I denna bok är det barncancer som tas upp. Han tar upp det på ett väldigt bra sätt, målar upp en bild som verkligen inte är fin att skåda, men det är den brutala sanningen.

Det är vågat att ta upp ett sådant allvarligt ämne till en så ung läsgrupp som boken riktar sig till. Men det är viktigt att göra det, för det drabbar ju även denna åldersgrupp, direkt eller indirekt. Frågor om döden är inte långt borta när man tar upp denna sjukdom. Tobias Söderlund lyckas verkligen att lyfta fram de tunga ämnen på ett bra sätt och på ett sätt som även barn kan förstå.

Jag ser absolut möjligheterna med denna bok att man i skolorna skulle kunna utgå från den för att diskutera om dessa ämnen i klassen.

När det kommer till det mera lättsammare delarna i handlingen så tycker jag att Tobias har fått till en spännande berättelse som jag tror kommer att fånga intresset hos barn som läser den. Språket är såklart lättläst men jag fann ändå, som vuxen, att jag fick ut något av språket och handlingen, vilket är absolut ett plus om man skall läsa högt för barnen.

Jag gillade att, fast den är fristående från författarens tidigare serie, så finns det en koppling till de böckerna. Jag tror inte man missar den om man har läst dem.

Får ju inte glömma att nämna bilderna i boken, som är gjorda av Stef Gaines. De är stämningsfulla och lägger till en extra dimension till handlingen.

Boken slutar i en cliffhanger, jag antar att den andra boken i serien, som kom ut samtidigt med första boken, tar vid direkt där denna slutar. Det skall bli riktigt spännande och intressant att se vart författaren tänker ta denna serie när det kommer till de tunga ämnena och att han mixar ihop det med skräck i form av spöken är inte helt fel det.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Minnesskrinet

Titel: Minnesskrinet
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 269
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alices och Elias resa på rymdskeppet Stillheten fortsätter. De har anlänt till imperieplaneten Tenia och besättningen behöver pengar för att reparera skeppet. Av en släkting till Syndra får de i uppdrag att hämta ett stulet minnesskrin. Men uppdraget blir inte alls så lätt som Stillhetens besättning trott. Snart är de inblandade i en kamp på liv och död, där hela imperiets framtid står på spel.

Baksidestext:

Detta är fjärde delen i författaren Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson episka rymdsaga Imperiets Arvingar. En serie som riktar sig till ungdomar i huvudsak, men kan gott läsas av äldre.

Serien började med Bortförda, där vi blir presenterade för de två ungdomarna Alice och Elias som genom vissa händelser befinner sig snart ute i rymden. I de andra böckerna Järnrosen och Gravplaneten så får vi reda på mer om dessa två när det kommer till deras bakgrund och även om deras medpassagerare som är med dem ute i rymden.

För att hänga med i handlingen på bästa sätt så skall man ha läst de tidigare delarna innan man läser denna. Boken tar vid där den förra slutade. Det är en stor röd tråd till handling som följer med i hela serien, varje bok har sitt tema och sidohandling, men för att förstå det stora hela så är det bäst att börja från början.

Jag började med att säga att denna riktar sig till ungdomar i huvudsak men att äldre kan absolut läsa denna. Om jag inte missminner mig så har jag sagt det tidigare om denna serie, om inte så säger jag det nu, Oskar Källner kör med en stil som jag verkligen gillar och även uppskattar och det tror jag de som läser serien också gör. Han skriver inte läsaren på näsan eller på något sätt ser ner på sina läsare. Det jag menar är att han inte är övertydlig utan han litar på att läsaren förstår handlingen. Detta tycker jag är ett bra sätt, barn och ungdomar förstår ofta mer än vad kanske vuxna vill få det till.

Källner har ett stabilt språk som flyter på riktigt bra, det är lätt att ta till sig men har ändå en tyngd i sig som gör det fylligt. Det är bra fart i handlingen och det händer saker hela tiden som håller intresset uppe.

En, av alla saker, som jag gillar med denna serie är att Oskar Källner låter alla karaktärer som är med i besättningen på rymdskeppet få sin plats i rampljuset. Han har gjort dem alla till intressanta karaktärer och bitvis får vi genom serien veta mer och mer om dem, de växer som karaktärer ju längre in i serien som vi kommer, vi förstår dem bättre och kanske så ändras vår syn om några under resans gång.

Jag nämnde att varje bok hade sin sidohandling och tema, i denna är ett av detta tema popularitet, vikten att känna att man är någon som andra gillar och vill vara med. Med detta följer ju även mode och att använda rätt slangord, de som är på tungan för stunden. Ett rätt så centralt ämne för ungdomar, alla har vi nog varit med om detta i någon form när vi gick i skolan.

Jag får inte glömma att nämna Karl Johnssons urläckra bilder som lägger till ett extra lager till handlingen. De är färgsprakande och ögonfångande (om det nu finns någon sådan beskrivning) och jag hade inte haft något emot att sett ännu fler bilder i boken.

Så slutresultatet blir ännu en underhållande del i en serie som är en stor homage till genren. Jag ser fram emot att följa med på denna resa i många böcker till. Skall bli spännande att se vart vi hamnar härnäst.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Slottsruinens Förbannelse

Titel: Slottsruinens Förbannelse
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 268
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Vanessa är nominerad till Årets video på Youtube-galan i Stockholm. Trots rädslan för att något nytt ska hända tar hon med sig spökkameran.

Under resan blir hon kontaktad av en kille som säger at hans lillasyster är besatt av ett spöke, och att de behöver Vanessas och kamerans hjälp.

Efter ett oväntat avslöjande bestämmer sig Vanessa för att försöka rädda flickan. Det leder henne till en hemsökt slottsruin där hon möter sin tuffaste motståndare hittills.

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds tredje bok om Vanessa och hennes spökkamera. Detta är en skräckserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Som vanligt när det är en bok i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien innan man ger sig på denna. Den är rätt så fristående så det skulle inte vara några stora problem om man läser den utan att ha läst de innan, men man får ut mer av handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrunder och deras relationer mellan varandra.

I slutet av förra boken så hade Vanessa mer eller mindre fått nog av kameran. Hon hjälper förvisso till, men sist gång utsatte hon sig själv för en stor fara och hennes liv sattas på spel. Sedan dess så har hon inte använt kameran för att se spöken, men nu har hon lyckats med att bli nominerad på en gala på grund av en hennes filmer. Hon skall med en kompis till Stockholm för att gå på galan.

När en okänd pojke kontaktar henne på nätet och vädjar om hjälp ignorerar hon det först, men den ena händelsen efter den andra leder till att hon än en gång hamnar mitt bland spöken. Denna gång är det på några sätt till och med ännu farligare än de tidigare gångerna.

Samtidigt så får vi denna gång veta ännu mera om kameran och dess bakgrund om varför den kan fånga spöken. Vi får träffa på personer som har haft med kameran att göra innan Vanessa fick den.

Det är som att Tobias Söderlund inte sparar på krutet i denna sista del. Skall det avslutas så skall det sluta med en stor smäll. Han vrider upp det hemska några grader, lite beroende på vad man blir rädd av så tror jag att en del av de yngre läsarna kommer att rysa och troligen bli rädda när de läser denna. Vilket är meningen med skräckböcker, så där träffar Tobias rätt.

Han berör även andra ämnen, som invandrarpolitiken med sina utvisningsbeslut, utan att vifta med några pekfingrar. Detta är ett bra sätt att ta upp den och jag misstänker att om man läser denna bok i en klass så kan det vara en startpunkt till diskussion om just detta ämne, misstänker att det är ett ämne som många skolklasser på något sätt berörs av.

Boken är lättläst, vilket den skall vara när den riktar sig till en yngre publik, och handlingen är rätt så rak på sak utan att krångla till det för mycket. Men ändå håller Tobias ett sådant språk och flyt i handlingen, med ett djup, som gör att man även som äldre uppskattar den.

Detta är den avslutande delen i serien och det blir verkligen ett avslut. Dock så kan jag inte släppa det allra sista som händer i boken, skall så klart inte avslöja något. Men som en som slukar skräck i alla dessa former så fick slutet mina tankar att verkligen gå på högvarv och även gav mig rysningar. Det kan vara jag som läser in allt för mycket, men det kanske finns en mikroskopisk chans att detta inte riktigt är slutet. Tobias Söderlund har kanske stängt en dörr för spökena men lämnat en annan på glänt. Jag rekommenderar hela denna serie till alla som vill ge de yngre en bra start när det kommer till att bekanta sig med skräcken, ser fram emot att se vad som står på tur för denna författare.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Ljusklotets Mysterium

Titel: Ljusklotets Mysterium
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 277
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Vanessa är pirrig inför nyårsresan till Gotland med Abbe och Martin. Stället de ska bo på sägs nämligen vara hemsökt. Trots varningarna hon fått tar hon med sig kameran, den som kan filma spöken. Kanske kan hon fånga ett på film igen och bli Youtube-kändis på riktigt!

Men resan blir läskig på ett helt annat sätt än väntat. Under en utflykt till Martebo dyker ett stort ljusklot upp. Och när det försvinner är en ur sällskapet borta. Ingen förstår någonting, men kameran har snappat upp det som alla andra missat…

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Tobias Söderlunds skräckserie som riktar sig i första hand till ungdomar i åldern 9-12, men kan absolut läsas av äldre. Den första heter Prästgårdens Hemlighet.

Den är rätt så fristående från den första boken men jag rekommenderar ändå att man läser den först för att få ut det mesta av den röda tråden i serien. Vi kastas rätt in i handlingen i denna bok och jag tyckte det kändes som att författaren antagit att man har läst första boken, och det tycker med rätta, man skall alltid starta från början.

I den första boken blev vi presenterade för Vanessa och hennes kamera som hon då upptäcker att den kan fånga spöken när hon spelar in. Nu får vi lära känna Vanessa och hennes kompisar ännu mera, samt en del saker kommer att komma fram om kameran.

Jag tyckte att den första boken hade mera av scener som satte rysningar i en än vad denna hade, nu säger jag inte att denna saknar skräckmoment för det finns. Istället så fann jag att denna hade en djupare bakgrund när det kommer till spökena som förekommer i boken, vi får en djupare historia när det kommer till spökenas bakgrunder och deras liv. Detta gillade jag, för man vill gärna grotta ner sig i hur allt ligger till.

Första boken ser jag mera som en presentation av vad som komma skall, nu är det klart så nu kan man istället fokusera mera på att bygga upp det centrala i just denna del av berättelsen. Förutom spökena så mixar författaren bra in kärleksproblem i unga år, samt kompisgemenskapen och dess problem. Familjen kommer även in i ett hörn.

Språket är precis som i första boken riktigt bra. Det flyter på bra och både det och handlingen är på en nivå som gör att även äldre kan få ut mycket av boken. Jag gillar att även fast den riktar sig till ungdomar så väljer författaren att ha en ton i språket och handlingen som är lite mera vuxen samt att det inte är överförklarad jargong, man litar helt enkelt på att de som läser den förstår och kan tänka och tolka själva.

Jag tycker att i denna bok så får karaktärerna, speciellt huvudkaraktären Vanessa, växa till sig när det kommer till karaktärsuppbyggnad och visar ett djup. Att man känner något för och även förstår vad karaktärerna känner och tycker är viktigt för att man skall knyta an till dem, och det tycker jag absolut författaren klarar av riktigt bra.

Så slutresultatet blir en spännande fortsättning och en riktigt bra bok till bokslukare som vill ha ett skräckfyllt äventyr. Ser fram emot att läsa avslutningen, Slottsruinens Förbannelse, som precis har kommit ut. Ser även fram emot att se vad Tobias Söderlund har för planer i framtiden när det kommer till böcker, han har sagt att han arbetar på en vuxenskräck och när man ser på dessa böcker så ser det lovande ut.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Gravplaneten

Titel: Gravplaneten
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 237
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias och deras vänner på rymdskeppet Stillheten har kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Påstås det. Men så får de in en nödsignal från mamma. Hon verkar också befinna sig på Umbezra. De försöker hitta henne, och jagade av fiender tvingas de bege sig ner i de uråldriga katakomberna, där ohyggliga varelser och fasansfulla upptäckter väntar…

Mina tankar:

Detta är tredje boken i Oskar Källner och Karl Johnssons serie Imperiets Arvingar, ett episkt rymdäventyr som riktar sig till barn.

Då detta är tredje delen i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med bäst. Denna tar vid direkt där andra boken slutade.

Än en gång så bjuds vi på ett härligt äventyr, om man har läst de tidigare böckerna så vet man vad man har sig att vänta även med denna bok. Det är fartfyllt och spännande, det händer saker hela tiden. Sedan finns det hyllningar till andra verk inom sf, både filmer som böcker, en del kan vara så att jag läser in för mycket i vissa scener och att jag är påverkar av allt jag läst och sett i genren.

I denna bok så får vi veta ännu mer om detta universum som Oskar Källner har byggt upp. Jag gillar att vi för varje bok får en bredare kunskap om vad det är som pågår, det kommer i lagom doser och bygger upp handlingen i den röda tråden, som följer med hela serien, sakta men säkert. De två syskonen som serien handlar om försöker samla sina tankar om vad de fick reda på om sig själva i förra boken, allt samtidigt som de och deras nya vänner undersöker den planet, som de kraschat på, för att hitta en väg bort från den.

Med tanke på titeln på denna bok, Gravplaneten, så kan man tänka sig att denna bok är lite mörkare och lite mera skrämmande än de tidigare böckerna. Det är det absolut, det kan vara så att det förekommer varelser i denna bok som kan komma att ge rysningar. Sedan att en hel planet är en gravplats för rymdskepp, detta lämnar ju också en kall kåre längs ryggen. Men det blev aldrig så hemskt att det skulle klassas som rysare, och att den håller sig på den sidan av gränsen för skräck är något jag tror att Oskar Källner vill hålla sig på, han vill göra det lite hemskare och mörkare i denna bok men ändå inte gå över gränsen.

Det är en riktigt bra sak som Oskar Källner har här, med varje bok så kan han ändra lite på stilen i böckerna i serien beroende på vart den utspelar sig. Ett riktigt smart koncept.

Många viktiga ämnen lyser starkt i bakgrunden av äventyret. Det finns det viktiga i familjeband, att man kanske finner vänner på oväntade platser som blir så viktiga för en att de blir en familj. Mod, att våga lita på både sina styrkor och brister, att inte vara rädd att be om hjälp.

Som vanligt är det ett lättsamt språk med ett bra driv i handlingen, allt för att fånga intresset på de som böckerna riktar sig till först och främst. Det är lagom med miljöbeskrivningar för att få en bra bild över planeten som karaktärerna befinner sig. Karaktärerna får ett bra djup så att de blir levande för en. Även om det är en barn/ungdomsbok så finns det mer i handlingen, som jag sagt om tidigare böcker i serien så litar Oskar på sina läsare att de hänger med även om man lägger in lite djupare tankar och komplexare handling. Han överförklarar inte sakerna utan låter läsaren bearbeta och tolka det själv.

Vi skall inte heller glömma att nämna att boken är fylld av härliga bilder gjorda av Karl Johnsson, de kompletterar handlingen på ett riktigt bra sätt. Snygga bilder som hjälper till att ta oss till platserna som karaktärerna besöker.

För åldersgruppen som boken riktar sig till så kan jag tänka mig att detta är en bok, och hela serien för den delen, som de kommer att älska att läsa. Det bästa är att för mig, som inte egentligen tillhör gruppen som den riktar sig till, fick ut väldigt mycket av boken, detta är perfekt om boken skall högläsas. Det var en riktigt härlig läsning och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar