Christoffer Sorner: Hansson & Nilsson löser fallet igen

Titel: Hansson & Nilsson löser fallet igen
Författare: Christoffer Sorner
Sidantal: 315
Förlag; Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mordfallet på popstjärnan Davy Tyler har fått sin explosiva upplösning. Hansson och Nilsson ska till slut få en välförtjänt solsemester. Istället stormar Sveriges mest kända artist, Ester Maria Edensdotter, in på kontoret i desperat behov av hjälp. Hennes höggravida dotter, Dina, är kidnappad.

Medan Hansson och Nilsson frenetiskt jobbar för att hitta Dina oskadd är de själva jagade av en elitsoldat med ett enda mål: Att döda Hansson och Nilsson som hämnd för sin brors död. Parallellt planerar ett satanistiskt hårdrocksband att mörda Dina på det mest bestialiska sätt. Live på scen framför sin rabiata publik.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om deckarduon Hansson & Nilsson. Den första heter Hansson & Nilsson löser fallet och den kom ut 2021. Denna kom ut 2022.

Jag skulle rekommendera att man läser den första boken innan man ger sig på denna. Visserligen skulle man inte ha några problem att hoppa rätt in i denna, men vissa saker skulle gå över ens huvud även om de viktigaste sakerna återberättas för läsaren.

Något som författaren har stått sig fast på när det kommer till stilen i denna bok och i hela serien är att det skall, när man läser boken, komma över en en känsla av 80-talet och den tidens popkultur när det kommer till alls typer av nöje. Här haglar det referenser högt och lågt från film och musik. Men inte bara det, saker som man kan kalla för tidstypiska och fått lite av kultstatus kommer fram här också. Jag lovar att levde man på 80-talet så kommer man att få en nostalgikänsla när man läser denna bok. Jag fick en riktig flashback när Vira blåtira nämndes, som var min favoritdryck när den fanns, den blåa tungan och allt.

Då jag är uppväxt på den tiden och slukade alla 80-talsfilmer jag kom över så passar bokens referenser mig som handen i handsken. Och att han sedan har gjort allt, handling som karaktärer och miljöer, för att återskapa ett slags 80-tal som man känner igen från dessa filmer gör inte saker sämre.

När det kommer till 80-talskaraktärer så är de i filmerna mer eller mindre stereotyper och ibland nästan en parodi på sig själv. Och det är det han återskapar, med kärlek, i karaktärerna som finns mellan bokens pärmar. Det är inte bara karaktärerna utan också situationerna och sakerna som blir dessa stereotyper.

Radarparet Hansson & Nilsson kallar sig för Rock ’n’ Roll-detektiverna och är Sveriges främsta, kanske enda, privatdeckare som är specialiserade på att ta sig an fall inom musikvärlden. De är stenhårda, precis som en 80-tals hjälte skall vara, men samtidigt så har de en slags dumhet i sig i sitt agerande. Det är nästan som att Dum & Dummare och parat sig med Chuck Norris. De klarar sig ibland ur knipor av slumpen mer än skickligheten, som finns där också.

Hansson har en bil, som vi fick veta i första boken, som hon håller högst av allt, denna går inte av för hackor och i denna bok så får vi lära känna bilen ännu bättre. Den är som om man har tagit bilen från Blues Brothers och hon kör den värre än i Cannonball Run.

I första boken så hängde vi med deckarparet på deras äventyr, som var lite löst hopknutet, det var mera en resa som vi fick ta del av. Här är den fokuserad på en handling och man känner att boken och serien har vuxit sedan första boken.

En annan sak som jag märkte med denna bok var att även om den likt den första var full med humor så fanns det i denna ett mörker och en mera allvarlig stämning som ruvade över handlingen. Visserligen är det stunder som är mörka och allvarliga som i nästa stund bryts av med något komiskt. Detta gör att det känns som det finns ett mera djup i denna bok än det gjorde i första boken.

Författaren visar verkligen att han kan sitt 80-tal när det kommer till populärkulturen och jag rekommendera denna bok till alla som längtar tillbaka till VHS och kansettbandens tid, när hårdrock var hårdrock och one-liners slog tätt i backen. Nostalgifaktorn går till elva.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Hansson & Nilsson löser fallet (Hansson & Nilsson #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christoffer Sorner: Hansson & Nilsson löser fallet

Titel: Hanson & Nilsson löser fallet
Författare: Christoffer Sorner
Sidantal: 312
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget tackar så mycket.

Baksidestext:

Sommaren 1986. Hansson och Nilsson tror att de ska vila upp sig efter att ha löst ett tufft fall där de tvingats infiltrera en liga med skinnskallar som piratkopierat och smugglat tusentals illegala LP-skivor till öststaterna. Istället hamnar de mitt i skottlinjen när världens i särklass största popstjärna, Davy Tyler, blir mördad i Stockholm.

När de inser att polisen misstänker dem tvingas Hansson och Nilsson att fly. De har snart ett koppel av elaka skinnskallar och ihärdiga poliser i hälarna under en färd som tar dem långt in bakom järnridån. Bland biljakter, helikopterkrascher, explosioner och skottlossningar blir det en kamp mot klockan när de måste bevisa sin oskuld innan den verklige mördaren hinner undan. Allt till ett soundtrack av det bästa 80-talet har att bjuda på.

Mina tankar:

Detta är författarens första deckare, han har tidigare skrivit en ungdomsbok och en repotagebok.

Sedan jag hörde talas om denna så har jag varit nyfiken på den. Har läst lite av det som författaren har lagt ut på nätet om denna bok. Det som jag föll på mest var hur mycket han sa att han varit inspirerad av 80-talet när det kommer till de filmer som kom då.

Jag är uppvuxen med just de filmerna och de stora actionhjältarna kommer att för alltid ligga mig varmt om hjärtat. Vi pratar om bland annat Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone, listan kan säkert göras lång. Deras filmer, samt sådana som till exempel Dödligt Vapen och Robocop gick varmt i VHS-spelaren hemma hos mig.

Innan jag började boken så hade jag höga förväntningar på denna bok när det kom till stilen, skulle den kunna leva upp till det som den utlovade. Jag försöker att alltid ha en låg ribba när jag börjar läsa en bok av en, för mig, ny författare, men här startare ribban lite högre.

Det jag kan säga är att författaren har verkligen kommit med något unikt när det kommer till stilen, grundhandlingen kanske inte är så komplicerad och unik, men utförandet däremot är det.

Vi möter här två privatdetektiver som har specialiserat sig på musikbranschen. De har jobbet med de största internationella stjärnorna inom branschen. Om man skall beskriva dem med ett ord så är det hårdkokta som passar bäst.

Författaren har jobbat som film- och musikjournalist mellan 1995 och 2003 så han har en bra kunskap inom just det som han skriver om. 80-talsreferenserna duggar riktigt tätt i denna bok och är man uppväxt under denna tid så kommer man att känna igen sig.

Jag nämnde att stilen är det som verkligen sticker ut när det kommer till denna bok och det är verkligen som om man tagit en actionfilm från 80-talet och fått in den i en bok i stället. Det är full fart hela tiden, karaktärer som är till det extrema när det kommer till karaktärsdrag. Repliker som är som one-liners följer den ena efter den andra. Och sedan såklart de som har huvudrollerna, de vill säga våra privatdetektiver, är kanske inte övermänniskor men de klarar av betydligt mer än vad vanliga dödliga klarar av. Det vill säga precis som en actionfilm från 80-talet. Så hatten av till författaren att han lyckas få en att återuppleva denna era i ett nytt format.

Boken växlar ständigt mellan humor och action, och ibland är det både och samtidigt. Språket flyter på riktigt bra och det är ett bra driv i handlingen. Humorn ligger på den där fina gränsen för att bli för mycket och bli kalkon och pinsamt i stället, men den klarar sig att och går inte över den.

Det var dock en sak som jag personligen hade lite svårt för ibland när det kom till boken och det var att det ibland var mycket drickande av alkohol och att det nästan, i alla fall i mina ögon, blev glorifierande. Nu förstår jag att party och drickande går lite hand i hand när det kommer till nöjesbranschen, men jag kände att det blev lite för mycket när karaktärerna såg andra som mer eller mindre hjältar när de kunde dricka redigt. Detta är som sagt högst personligt och andra kommer kanske inte se denna bit av handlingen med samma ögon som jag.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en humoristisk och spännande berättelse som osar av 80-tals nostalgi. Jag kommer absolut att läsa nästa bok som redan finns ute, denna bok lyckades med att leverera känslan som jag hade förväntat mig.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Christoffer Sorner

Berätta lite kort om dig.

Gammal film- och musikjournalist som numera driver IT-företag. Två kids i övre tonåren, två härliga dvärgpinschrar och fantastisk fru. Radhus och hade tidigare Volvo. Full vuxenpoäng med andra ord. För att balansera Svenssonlivet såg jag till att gilla hårdrock, skaffa tatueringar och springa på musikfestivaler.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag började skriva så fort jag lärt mig alfabetet. Små korta historier som blev noveller som blev romaner. Mina största fans var mamma och mormor och utan deras absoluta (och helt blinda) beröm och uppmuntran hade jag kanske inte fortsatt nöta, skriva och utvecklas.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Med risk att låta som en vandrande kliché är det Stephen King som varit den absolut viktigaste författaren som inspirerat väldigt mycket av mitt skrivande. Som för många andra. Sättet han lyckas gestalta normala och familjära karaktärer och miljöer som råkar ut för väldigt extraordinära och övernaturliga händelser är väl mer eller mindre oslagbart. Att dessutom lyckas spotta ur sig den stora mängden material år ut och år in är helt makalöst inspirerande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Allt har sina utmaningar. Dialog är kul att skriva samtidigt som den inte får bli för informativ eller för ”skriven” så att det inte längre låter som att det är två eller fler personer som pratar. Det är också svårt att hitta olika rytmer för olika karaktärer när de pratar så att dialogen blir naturlig.

Miljöbeskrivningar är tråkigast att skriva (och läsa varför jag efter att ha varit ett stort fantasyfan lite valt att lämna den genren ett tag). Däremot om de görs kort och koncist och rätt är de ett viktigt fundament i en berättelse.

Action är också jättekul att skriva men ger en hel del utmaningar just i det att miljöbeskrivningar och tid/rum är otroligt viktiga så att man förstår hur karaktärerna förhåller sig till varandra och miljön runt dem. Annars är risken dels att actionsekvensen blir platt, dels att den blir obegriplig. Samtidigt ska en actionsekvens gå undan så att det blir fart och fläkt i det hela.

I det stora hela är gillar jag det mesta med att skriva förutom just miljöbeskrivningarna som jag försöker hålla till ett minimum och måla med breda penslar. ”Kungsträdgården var i full blom” fungerar lika bra som ”Allén i Kungsträdgården var full av de vackra och utblommade körsbärsträden som svajade lättsamt i den fridfulla sommarbrisen” då de flesta känner till att Kungsträdgården är full av körsbärsträd.

Hur ser din skrivprocess ut?

En stor del av tiden går åt att bara fundera fram berättelsen och huvudkaraktärerna. När jag har en början och ett ungefärligt slut med 2-3 huvudkaraktärer sätter jag mig ner och börjar skriva. Först ett kort synopsis på ca ½ A4-sida, några korta rader om karaktärerna och sedan bär det av. Ibland gör jag en snabb kapitelindelning i stil med:

Kapitel 1 – Introducera person A

Kapitel 2 – Introducera person B

Kapitel 3 – Händelse C och D sker

Kapitel 4 – A och B hälsar på E

Berättelsen tar sin form under skrivandet. Ofta är det karaktärerna som får bestämma vad nästa drag/kapitel blir. Det är sällan jag vet mer än 2-3 kapitel fram vad som ska ske och det är ständigt under förändring. I värsta fall stuvar man om och stryker händelser under redigeringen senare.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl är i min skrivfas bokar jag in en timme varje kväll, fem kvällar i veckan. Då ska det skrivas oavsett om jag är trött, oinspirerad eller helt utan en aning om vad kapitlet ska handla om. Tack och lov är det sällan det händer. Skrivandet ger energi och lust så oftast flyger den timmen bara förbi.

I redigeringsfasen har jag inte lika fasta rutiner. Jag ser till att ha koll på min deadline och så blir det lite berg-och-dalbana där det kan gå flera dagar utan att jag rör vid texten för att sedan sitta som besatt och redigera flera timmar på raken. Jag börjar alltid med att skriva ut första utkastet på papper som jag sedan redigerar mig igenom med en penna. Efter det matas alla ändringar in på datorn och oftast kommer jag på ytterligare ändringar under den redigeringsbiten.

Sedan skriver jag ut allt på papper igen och gör om hela processen för att hitta och eliminera eventuella stavfel, slarvfel och eventuella passager i texten jag inte är helt nöjd med. Det är oftast i denna redigeringsrunda jag lägger in mina testläsares kritik och förslag.

Efter det blir det ofta en vända till innan det slutligen går till korrläsare.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag har en liten, liten, liten skrivskrubb här hemma där det blir ungefär 800 grader varmt på sommaren och 800 grader kallt på vintern. Rummet, eller ja, skrubben för att vara mer exakt, är ca 3 kvadratmeter stort och belamrat med möbler och popkulturella småprylar, bilder och affischer. T ex hänger mina Starsky & Hutchgubbar här, min Dioaffisch med Holy Diveromslaget och självklart en affisch på Blues Brothers. Söker jag inspiration behöver jag bara luta mig tillbaka och se mig om i rummet så finns det alltid någonting för blicken att fastna för. Organiserat kaos kan man kalla det.

Kan jag inte skriva där blir det hotellrum som god tvåa på listan eller köket om jag är ensam hemma och vet att jag inte kommer bli störd.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag och min fru har varit ihop sedan 1993 och lärde känna varandra redan 1990. Vi gifte oss i Las Vegas 1999 och jag passade som journalist på att få delar av resan betald genom att göra ett stort ”så gifter du dig i Vegas”-reportage åt en tidning jag skrev för då. Vi firar 25 år som gifta 2024 vilket är samma år vi båda fyller 50 så det lär bli ett galet partyår.

 Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag älskar film och musik och populärkultur i de flesta former. Böckerna om Hansson och Nilsson är fullspäckade med referenser och låtar från 80-talet framförallt även om andra tidsepoker också slinker in här och där. Framförallt vill jag lyfta kärleken till musiken och har därför skapat Hansson och Nilsson som Sveriges två första och hittills enda rock ’n’ rolldetektiver. Dessutom har jag ett soundtrack till varje bok som läsarna kan hitta på Spotify via länk på min hemsida www.rocknrolldetektiverna.se.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Inför reportageboken Festival hamnade jag i en intervjusituation med en ung grabb på kanske 18-19 år som börjat knarka redan i tioårsåldern och knarkat så pass mycket och med så pass tunga droger att han nu var helt väck i skallen även som spiknykter. Det tog mig ett par minuter att inse att jag aldrig skulle kunna använda något han sa i boken men kunde inte bara lämna honom och gå så jag ”intervjuade” honom i kanske en halvtimme för att han själv tyckte det var så spännande att bli intervjuad. Helt klart väldigt udda situation. I övrigt är jag ganska tråkig och sitter mest och spånar i huvudet.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på och färdigställer redigeringen av Hansson & Nilsson del 2 (planerad release till maj/juni 2022) samtidigt som jag har ytterligare tre projekt på gång. Dels ska jag hjälpa till med/spökskriva en bok om hur man bemöter fulsäljare när de försöker kränga på en saker man absolut inte vill ha eller behöver och dels har jag en thriller/deckare på gång med en författarkollega som är baserad på verkliga händelser som är riktigt skrämmande. Det tredje projektet är för tidigt att berätta något om mer än att det kommer vara en faktabok.

[Bibliografi]

Romaner

Betong (Bonnier Carlsen, 2004)
Festival (Spiralla Förlag, 2005)
Hansson & Nilsson Löser Fallet (Visto Förlag, 2021)

Antologier

Frihet!? (Norstedts)
Älska Mig Nu! (Förlagshuset Gothia, 1994)
Klockan 8 (Icakuriren i samarbete med Vulkan)