måndag 29 augusti 2022

David Renklint: Järvflickan

Titel: Järvflickan
Författare: David Renklint
Sidantal: 136
Förlag: Miramir Förlag/Whip Media

Baksidestext:

Kusin Aron bor i Fårporten, en liten by på en obestämd plats, i en obestämd tid. Gränsen till byn utgörs av de omärkta träkorsen under vilka kusinerna begraver änglarna, de dödfödda barnen som deras gud Den Siste Av Dagar tar hem.

På grund av sin syssla tvingas Aron ut i skogen som ingen annan vågar vara i och det är där han ser järvflickan. Hon som påminner om en ängel, men med ögonen för långt isär och klumpfötter vikta under sig. Hon som med öppna sår och stanken av död omöjligt kan vara vid liv.

Vad vill hon Aron? Varför hemsöker hon honom i hans mardrömmar? Frågorna blir snabbt fler
och fler, men Fårporten är ingen plats för den som söker svar. De andra kusinerna och byns
ledare uppskattar inte frågor. Samtidigt ökar järvflickans hemsökelser och kusin Aron måste försöka rädda sig själv.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte mistar mig, författarens andra roman, den kom ut 2019. Han debuterade med Det går en liten ängel och efter dessa har han skrivit ett antal både vuxen- och barn/ungdomsromaner. Denna är precis som hans första bok en kortroman som riktar sig till vuxna och går åt skräckhållet.

Den första boken var en ren skräckroman, men över denna så vilar det ett stort mysterium när det kommer till handlingen. Det är inte lika mycket skräck som den första men stämningen finns där. Det är en mix av spänningsroman i form av någon slags överleva i naturen och ta vara på de resurser som går att få tag i där.

Handlingen utspelar sig i en by, i denna så lever invånarna mer eller mindre i något slags kultliknande förhållande. Det råder en hel del mystik över denna by och var den befinner sig och till och med när. Författaren har valt att inte beskriva något som kan hjälpa till att placera var denna by ligger och till och med när det utspelar sig. Vi som läsare vet inte om det är historiskt, nutida eller till och med i framtiden. Jag misstänker att författaren har gjort detta medvetet så att man som läsare får skapa sig en egen idé om just när denna utspelar sig. Det finns några saker som nämns som gör att man kanske kan gissa sig till något, men som sagt det är bara min tolkning och vad denna tolkning är lämnar jag osagt här utan låter varje läsare få tolka själv.

Det är inte bara när den utspelar sig som är i det skymda. Vi har vår huvudkaraktär och hans resa som är mer eller mindre av en slags febrig dröm, detta är rätt så träffande beroende på vad som händer honom i början, vilket jag inte alls skall avslöja. De blir en kuslig och spännande resa som vi får följa huvudkaraktären när han försöker sköta sina sysslor samtidigt som han tvivlar över vad som pågår i byn. Det är en farlig väg som han går.

Språket sitter som det skall och flyter på bra. Har ju redan nämnt lite av stämningen i berättelsen och får säga att författaren verkligen kan det med att fånga ens intresse för både handling och karaktärer. Gillar att han lämnar över en del av fantasin till läsaren, det gör att man blir mer engagerad i berättelsen och får i gång ens egen fantasi.

Rekommenderar den till alla som föredrar berättelser som dras åt det mystiska och lite mera skräckiga hållet. Jag har läst författarens första bok, samt några lättlästa ungdomsböcker och har inte blivit besviken på någon av böckerna. Kommer absolut att läsa mer av honom.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
 

Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

onsdag 24 augusti 2022

Helena Dahlgren: Skarp

Titel: Skarp
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 303
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten ser hon sin chans att börja om på nytt. Hon ska få bo på gården där hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen skriva klart sin avhandling om Skarp, som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet. Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död - och sanningen om Emma själv.

Mina tankar:

Detta är författarens senaste roman, hon har skrivit ett antal böcker i olika genre och för olika åldrar. Denna riktar sig vuxna och vad genren är, ja det är en svår nöt att knäcka, eller behöver man ens det? Kanske en roman kan vara en roman utan att den behövs att genrebestämmas.

Vi har här en studerande litteraturvetare, eller om vi skall vara ärlig så kanske inte studierna går så bra för henne när vi träffar henne i början av boken. Hon har en kärlek till en författare, Beata Skarp, som dog rätt så ung under mystiska omständigheter. Denna författare har kommit att betyda så mycket för vår huvudkaraktär.

En dag så kommer möjligheten som man bara inte kan låta bli att ta. Hon söker ett stipendium som består i av få bo i Beatas hus, som har bevarats av hennes bror med familj. Hon ser denna möjlighet att få en nystart i hennes projektarbete som handlar så klart om Beata Skarp, hon tänker att om hon bor under samma tak som författaren gjorde så skulle inspirationen komma till henne.

Väl på plats så grips hon mer och mer över författarens liv och vad det var som verkligen hände den dagen då hon dog. Hon börjar göra sin egen undersökning om detta.

Jag har tidigare läst Orkidépojken av Helena Dahlgren och när jag läser denna så är det mycket av berättarstilen som jag känner igen. Helena har en förmåga där hon i stället för att vara en författare som berättar en berättelse så låter hon huvudkaraktären ta tag i berättelsen själv och vi får en närgången inblick i en karaktärs liv.

Vi följer en person, som kanske inte mår bra och det är både upp och ned för huvudkaraktären. Precis som i verkliga livet så är det ingen dans på rosor och motgångar, riktiga som endast i ens huvud, krockar ständigt med huvudkaraktären.

Helena ger sin huvudkaraktär en röst som gör att den blir levande och man kan lätt känna en koppling till henne. Vi får ta del av hennes tankar och de är mer eller mindre totalt oredigerade, nu menar jag inte att språket i boken är dåligt eller rörigt. Nej, det är själva huvudkaraktären, Emma, som är oredigerad, och vad menar jag då med det? Jo, i många andra böcker så när en karaktär tänker och kanske även pratar så är de filtrerade på ett sätt så att de är fokuserade och bara relevanta för handlingen. Här har vi i stället en mera levande person, vars tankar går och olika håll, avbryter sin tankegång genom att spinna ut i någon sidogren i tankebanorna. Det är precis så som vi i verkligheten fungerar, i alla fall jag. För hur många gånger är man inte fokuserad på en sak och helt plötsligt dyker en annan tanke upp i huvud som inte har något alls att göra med det som man håller på med.

En annan sak som syns här som gör huvudkaraktären mer levande är att hon har en inre dialog med sig själv, alltså att hon verkligen svarar sig själv. Detta är något som jag verkligen kan relatera till när det kommer till att man tänker mera fokuserat på något. Då dyker ofta en annan version av en själv upp i huvudet som börjar prata med en. Nu kanske det är en varning på mig, men jag vill tro att jag absolut inte är ensam om detta.

Sedan måste vi prata lite om alla referenser som finns i boken. En av mina absoluta favoriter när det kommer till författare är Stephen King, han har betytt väldigt mycket för mig när det kommer till hur jag växte upp med böcker, allt från att ta steget till vuxenlitteraturen men även att ta kontroll över det hemska som gömmer sig i mörkret när du är ensam. Jag vet att Helena har en förkärlek till Stephen King också och det syns verkligen i denna då man hittar många referenser.

Det är inte bara referenser till Stephen King i denna bok, här har vi fullt med små hyllningar och hintar till lågt och högt inom populärkulturen. Det är allt möjligt böcker, film som musik. Jag är säker på att jag själv missar en hel del av dessa referenser, men de finns för de som har egna minnen om just de sakerna.

Och detta lite av meta-saken om litteraturvetare och författare så misstänker jag att det finns en stor del av Helena, eller en slags version av henne, igenom hela berättelsen. Hon är inte bara författare utan en som älskar och brinner för litteraturen. Hon visar verkligen att hon vet vad hon skriver om.

Vilken genre vad nu då denna bok? Saken är den att det är helt omöjligt att sätta den i en genre och som jag började, måste man verkligen det. Det är en roman som är en slags kärleksförklaring till kärleken till litteraturen, om nu detta låter logiskt. Det är en spänningsroman utan att vara en direkt spänningsroman, den har bitar av en skräckberättelse utan att vara en skräckberättelse. Det är en livsskildring. Det är kort och gott en roman och en riktigt bra en.

Rekommenderar denna till alla som älskar litteraturen och känner igen sig i att ha en favoritförfattare som har betytt mycket för en.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 20 augusti 2022

Sten Rosendahl: Värmevåg

Titel: Värmevåg
Författare: Sten Rosendahl
Sidantal: 282
Förlag: Förlag Futur

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

STOCKHOLM är en gigantisk fästning som skyddat generationer av överlevande efter supernovablixten då ozonlagret utraderades. Solen ger nu mer död än liv. Staden har återhämtat sig, mat fås från alger och ny teknik inger hopp, men ojämlikheten mellan överjordens rika och underjordens fattiga skapar missnöje. I det senaste valet tog ett populistiskt parti plats i Stadshustornet.

EN JOURNALIST söker upp May för att få hjälp att avslöja en sekt som vill slänga ut inflyttade med våld och ta över stadsstyret. Tom får kontakt med hologramvärlden Everviews skapare, vilken visar sig ha stor makt över stadens skeenden. Samtidigt är byborna i den solsvedda ödemarken trötta på att inte få tillräcklig hjälp och skickar därför en gerillastyrka mot staden ...

Mina tankar:

Detta är författarens andra roman och det är en fortsättning på hans debutbok, Algblomning.

Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken, den kom ut 2017, så jag mindes bara den i stora drag. Detta var inga problem när jag började med denna bok som är rätt så fristående, jag kom rätt snabbt in i handlingen och de olika återvändande karaktärerna från första boken. Även om boken är fristående så rekommenderar jag ändå skall ha läst böckerna i rätt ordning, jag själv gör alltid det då jag vill läsa en författares utgivning i den ordningen som böckerna kom ut, oavsett om de hänger ihop eller inte.

Handlingen utspelar sig i ett framtida Stockholm där en klimatkris har ödelagt stora delar av landet och folk har blivit tvungna att ta skydd från solen i så kallade megastäder som skyddar invånarna från de farliga strålarna.

Den första boken var en mix av science fiction och deckare, då lite av det klassiska noir/hårdkokta stilen. Jag sa om första boken att tankarna gick lätt till filmer som Blade Runner. I denna bok så har vi såklart det fortsatta med science fiction, då en utspelar sig i samma framtida värld. När det kommer till vad man kanske skall kalla för deckardelen eller spänningsdelen av handlingen så känner jag att det har bytts stil lite i denna bok.

Det finns ett mordfall som den ena halvan av våra återkommande huvudkaraktärer tar på sig att lösa. Dock så är det stora krafter som arbetat i det dolda och nu kommer fram till ytan i megastaden, det finns många missnöjen bland invånare, både innanför murarna och utanför som vill störta regeringen. I stället för en noirdeckare så har vi här mera av en thriller i form av en statskupp.

Det målas upp en kaotisk bild av en framtida stad som är under attack. Det är spännande och medryckande. Språket flyter på riktigt bra och det finns en del överraskningar under resans gång.

Detta är tänkt att bli en trilogi och det skall bli spännande att se hur författaren knyter ihop allt, han har byggt upp saker i handlingen som man verkligen lurar på hur det kommer att sluta.

Rekommenderar boken till alla som vill ha en bok som är spännande och utspelar sig i framtiden, lättsam att följa med i och bjuder på intressanta vinklar av klimatfrågan och även kanske lite humanitära frågor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Algblomning (Stockholm 2300 #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 13 augusti 2022

H.P. Lovecraft: Cthulhu vaknar

Titel: Cthulhu vaknar
Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 64
Förlag: Fria Ligan

Baksidestext:

Boston, 1926. Francis Thurston går igenom dokument kvarlämnade av sin morfars bror, nyss avliden under mystiska omständigheter. Snart upptäcker han en kult som dyrkar uråldriga och onämnbara fasor.

Mystiska mord, blodsritualer i djupet av Louisianas träsk, konstnärer som efter mardrömslika visioner förfaller i vansinne och en cyklopisk stad som reser sig ur havet. Steg för steg inser Thurston att hans släktings efterforskningar kom sanningen för nära. I skuggorna ruvar de som vill väcka den sovande guden Cthulhu för att sprida vansinne och förstörelse över världen.

Stjärnorna står rätt. Är slutet nära?

Mina tankar:

Denna novell gavs ut för första gången 1928. Jag tror de flesta som är intresserade av skräck i alla fall har hört talas om Lovecraft. Jag själv har inte läst så mycket av honom, bara några noveller förutom denna.

Det är svårt att avgöra vad man riktigt skall tycka om novellen. Den har både sina brister och sina starka sidor.

Handlingsmässigt så är den väldigt drömskt och jag tror det är fullt medvetet att vi som läsare inte skall förstå allt som händer in i minsta detalj, detta djup och mörker som det mystiska gömmer sig i är så stort att vi inte kan ta till oss det. Vi får bara se en skymt av allt. Så stämningsmässigt lyckas novellen riktigt bra.

När det kommer till språket så känns det som den haltar lite, det är kanske inte de bästa beskrivningarna. Detta kanske beror lite på när den skrevs men det kan även bero på att författaren valt den stilen i denna novell, kommer att behöva läsa mer av honom för att avgöra detta. Det är lite mera dokumenterande berättande än beskrivande berättande.

När jag läst på lite om Lovecraft så har det nämnts om hans syns på människor, det har talats om rasism. Och det är detta som skaver en del i denna berättelse, det finns meningar som verkligen lyfter fram just detta, nedvärderande människosyn. Nu vet jag inte om Lovecraft var påverkad av tiden han levde i, människosynen var absolut inte den bästa på den tiden, eller om det var att han hade egna starka åsikter om detta. Denna bit kan man se på olika sätt, dels kan man se det som ett tidsdokument om något vi aldrig får återkomma till, det får aldrig vara okej med så öppen rasism. Tyvärr är det så att tiden inte har blivit så mycket bättre, det förekommer än idag rasism i bred skala.

Just denna utgåva av denna novell, som är utgiven på svensk av Fria Ligan, är ett riktigt praktverk. Den är rikt illustrerad av en fransk konstnär, Francois Baranger. Bilderna är helt otroliga och de hjälper till att höja stämningen flera steg när man läser novellen. Han har verkligen fångat det mystiska och övernaturliga. Han hintar om faran som döljer sig i djupet och mörkret. Denna bit av boken får högsta betyg och den är värd att införskaffa bara för bilderna om man gillar skräck.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 10 augusti 2022

Författarporträtt: Angua Vintersvärd


Berätta lite kort om dig.

Mitt liv har präglats av en rotlöshet efter att ha flyttat runt mycket, både som barn och vuxen, men nu har jag hittat hem och bor passande nog utanför Alvesta tillsammans med min familj. Jag pluggade till affärs- och skattejurist men dagjobbar som byråkrat. Övrig tid är jag fantasyförfattare, wannabe-illustratör och drömmare.

För 10 år sedan drömde jag till exempel om en fantastikbokmässa och påhejad av maken Daniel kunde Andra Världar bli verklighet. Det blev också ett förlag under samma namn. Jag gick samman med författarkollegorna Aengeln Englund och Jakkin Wiss och under flera år levde vi drömmen. Men efter att Andra Världar gick i graven 2019 startade jag Midnight Ink. Grundtanken var att gå tillbaka till rötterna i egenutgivningen, men tillsammans med Daniel har det utvecklats till en kreativ hub där vi båda får utlopp för all vår kreativitet.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag älskade fantastik redan innan jag visste att det fanns. Sagor och magiska berättelser har alltid lockat mig. Men första gången jag visste att jag läste fantasy var när jag nästan 20 år gammal blev introducerad för Terry Pratchetts böcker om Omtarna.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Allt är min kusin Karins fel!

Jag har väl skrivit lite fanfiction och sånt i tonåren, men det blev inte på riktigt förrän Karin (även känd som Harriet Dumont) bestämde att vi skulle vara med i Bonniers romantävling 2005: Ett år i Sverige. Tävlingen blev i slutänden inställd och dokumentet blev liggande på en cd-rom någonstans, men vi har alltid tänkt återkomma till det. I väntan på den där "vackra dagen" eller "stormiga natten" har vi fortsatt skriva på varsitt håll.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Förutom Harriet Dumont och Daniels inverkan på mitt skrivande hade jag också stor hjälp av skrivarvänner på sajten Kapitel1.se (den finns tyvärr inte längre). Där kunde vi diskutera allt från skrivtekniska petitesser till nutidshistoria men det var också ett kontaktnät av personer som peppade varandra och gav feedback. Jag har ännu inte sett någon kanal i sociala medier som fullt ut kan ersätta det forumet.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är ganska dålig på att få med personbeskrivningar. Dels för att jag tycker att de stoppar upp berättelsen lite och dels för att det i de allra flesta fall inte är viktigt för mig att läsaren tänker sig personen som jag ser den framför mig. Men värst av allt är helt enkelt en halvtom sida och nästan slut på inspiration. Den där skräcken att det kanske är nu skrivandet tar slut och aldrig mer kommer tillbaka.

Omvänt är det roligaste när tangenterna bara knattrar på i ett obrutet flöde och det som kommer ut blir riktigt bra.

Hur ser din skrivprocess ut?

Långsam!

Min skrivprocess är kronologisk och även om jag vet att det blir många redigeringsrundor senare behöver jag få skriva så "färdigt" som möjligt redan från början. Jag har märkt att det för egen del också förstör mer än det ger om jag försöker hoppa framåt i historien innan jag egentligen har hunnit dit. Men eftersom det ligger åratals arbete bakom nästan allt skriver, håller jag mig helst på datorn. Dyker det upp andra tankar eller idéer samlar jag dem i diverse block och på lappar. Ibland hittar jag dem igen när jag behöver dem, oftast får jag försöka komma ihåg vad jag tänkte eller göra om.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag försöker att ta mig extra mycket tid för familjen mellan projekt eller när skrivkrampen slår till. Men eftersom skrivandet fanns med nästan från början är familjen van vid att jag går in i skrivbubblan med ojämna mellanrum. Jag har försökt avsätta tid för skrivandet, men det har landat i att jag helt enkelt inte har någon strategi. Det är självreglerande på det viset att jag i perioder är för trött i huvudet efter jobbet för att kunna skriva och i andra perioder har svårt att tänka på något annat än min historia.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är inte så hemlig av mig så mina läsare vet nog redan det mesta. För potentiella läsare är nog det mest överraskande att jag finns.

I övrigt är det inte många som vet att trots att jag inte tror på reinkarnation och har bestämt mig för att leva för evigt, ändå har en plan B: om jag någon gång återföds som fästing ska jag ingå symbios med ett luddigt mögel, så jag i alla fall kan se ut som ett litet pälsdjur.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag försöker att inte skriva någon på näsan, men vad jag ofta återkommer till är teman som att bryta mot normer och följa sin egen väg. Även om vi på pappret är friare än någonsin betyder det inte att vi är klara nu. Och glastaken kan vara ännu lägre inom den sociala gruppen du hamnat i, genom födsel eller val. Men även om omgivningen menar väl är det inte upp till dem att definiera vem du är och hur du ska leva. Det jag dyker ner och rotar i är: när det ställs på sin spets, vad gör det med dig?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har både kramat träd och hånglat med en nallebjörn i reseachsyfte, men annars har det mesta av allt märkligt jag gjort i mina dagar liksom bara hänt. För mig är research främst teoretiskt arbete, på gott och ont. Däremot sätter jag stort värde i det omvända, att samla på upplevelser i största allmänhet för att eventuellt kunna dra inspiration från dem senare. Det kan till exempel vara upptakten till en förälskelse, oro och smärta i samband med en operation eller tonfall, ordval och kroppsspråk i en överhörd konversation.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Nu ska jag avsluta några projekt som blivit liggande alldeles för länge.
Främst handlar det om de sista två delarna i adventsserien Den där sagan som utspelar sig i ett fiktivt Hultsfred.

[Bibliografi]

Romaner:

Och hon gav sig inte (Papertalk, 2011)
Den el-ändiga sagan (Andra världar, 2013)
Den sjuka sagan (Andra världar, 2014)
Gårdstomtens döttrar (Andra världar, 2018)
Älvstoft (Andra världar, 2022)

Bilderböcker:

Sötsugen (Andra världar, 2013)
Sötsur (Midnight Ink, 2021)
Sötsakerna (Midnight Ink, 2021)
Sötnos (Midnight Ink, 2021)
Sötchockad (Midnight Ink, 2021)

Noveller:

Bergtagen i antologin Vildsint - Gryning (Hoi, 2013)
Drömfångaren
i antologin Svenska spöken (Andra världar, 2015)
I fäders spår (Midnight Ink, 2021)

söndag 7 augusti 2022

Malin Thunberg Schunke: Ett högre syfte

Titel: Ett högre syfte
Författare: Malin Thunberg Schunke
Sidantal: 350
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Under en exklusiv svensexa på den franska rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för mord. Efter flera terrordåd har stämningen hårdnat i Europa, och den ärelystne domaren Philippe Duvernoy driver den franska brottsutredningen med järnhand.

Jakten på attentatsmännen spänner över flera länder, och i Haag blir den svenska åklagaren Esther Edh och hennes färgstarka italienska chef Fabia Moretti engagerade i fallet. Vem är Amir Yasin och vad hände egentligen i baren i Juan-les-Pins? Det komplicerade ärendet präglas snart av maktspel och nationellt revirtänkande.

Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin förtvivlat för upprättelse, men framför allt för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman, det är en spänningsroman och är den första i en serie. Denna kom ut 2019 och det har kommit tre till i serien.

Boken går ut hårt med ett blodigt attentat på en klubb i Frankrike. På klubben befinner sig fyra svenska män på en svensexa. En av dessa män, Amir, hamnar mitt uppe i attentatet och blir gripen av den franska polisen. Han misstänks att ha varit inblandad i detta attentat som klassas som ett terroristattentat.

Genom boken så följer vi en handfull av karaktärer som alla har på olika sätt är inblandad i efterföljderna och utredningen på detta attentat.

Att kalla boken för en deckare räcker inte till och är lite av något missvisande. När man säger deckare så tänker man ofta på en mordutredning, det stämmer förvisso att en utredning pågår i denna bok. Skulle sedan säga att den är en rättegångsthriller men det stämmer inte heller då handlingen inte utspelar sig i en domstol, vi följer några juridiskt utbildade personer som har som jobb att undersöka och utreda internationella fall.

Så det jag skulle närmast kalla genren för en juridisk thriller. Jag själv kan inte komma på att jag läst något som liknar detta, rättegångsthriller har man läst en del och mordutredningar har man läst hur många som helst i deckare. Denna kör en mix av det juridiska i rättegångsthrillers och utredningsdelen i deckare. Jag fann denna mix väldigt uppfriskande och intressant att följa med i handlingen.

Författarens har en bakgrund i det juridiska och vi får verkligen en bra insyn i hur det kan gå till i sådana här fall. Man får se en sida av länders rättsväsen som visar att humana rättigheter inte längre gäller då terrordåd kommer med.

Det är ett riktigt bra språk, det känns genomarbetat och finslipat, flyter på bra och har både ett djup när det kommer till beskrivningar men ändå något lätt över sig som gör att det är lätt att ta till sig både språket och handlingen.

Handlingen är spännande och intressant. Vi får verkligen en bra insikt i det kan gå till, man förstår denna rädsla inför terrordåd och att man gör allt för att förhindra dem, samt hårda åtgärder när man misstänker sådant. Men vi får även se en baksida till dessa åtgärder, det blir lite av något tankeväckande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite annan deckare än vanliga deckare men att det fortfarande är inom spänningsgenren. Jag själv kommer absolut att läsa författarens andra böcker.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 4 augusti 2022

Cecilia Johansson: Den vilsna världen

Titel: Den vilsna världen
Författare: Cecilia Johansson
Sidantal: 298
Förlag: Hoi Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Sofias liv är ett kaos av känslor, besvikelser och utmaningar. Hennes pappa är försvunnen och det övernaturliga smyger sig ständigt på. När familjens hus börjar brinna och även lillasyster Agnes försvinner ställs hon inför ytterligare svåra prövningar. Hon kastas in i oförklarliga händelser som hon tvingas försöka förstå. Vilka hemligheter döljer sig på den lilla ön i Mohultssjön? Och vad vill flickan, som visar sig allt oftare? Förnuft blandas med rädsla. Sorg och saknad väcker mod att tro på något som inte är självklart. Men är det verkligen rimligt att riskera allt, för ett räddningsuppdrag i en hemlig parallell värld? Ovetande om vilka faror som väntar, eller om hon ens är på rätt spår, tar Sofia sig genom portalen.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första delen i serien Andra sidan, det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna.

På ett sätt så kastas vi rätt in i handlingen och mycket verkar ha hänt. Huvudkaraktärens, Sofia, pappa har varit försvunnen i ungefär ett år och hon verkar ha syner där hon ser personer och varelser som inte borde existera. Hon har aldrig pratat direkt om dessa syner som hon har då hon tror att andra kommer att tro att hon är galen. Hon tycker sig inte förstå sin mamma som inte verkar bry sig om att pappan är försvunnen utan bara jobbar på en ö som det går mystiska rykten om.

En dag så brinner deras hus, mamman och lillasystern flyttar tillfälligt ut till ön men Sofia vägrar att sätta foten på ön och får bo hos en kompis. Hon upplever mer och mer av de mystiska synerna och det verkar som att någon eller något vill visa henne något. Hon börjar undersöka allt som hänt, hennes pappa försvinnande samt vad som hände med huset som brann.

Vi har här en handling som är en mix av ungdomsroman med alla problem som kan uppstå i de övre tonårsåren på väg ut i vuxenlivet. Vi har här familjeproblem, sista åren i skolan samt kärleksproblem. Detta mixas med övernaturligt som sakta men säkert vävs in i handlingen på ett smidigt och naturligt sätt. Nivån med fantastiken ökar ju mer in handlingen som man kommer.

Tycker att författaren har fått till en handling som flyter på riktigt smidigt och är spännande att följa. Det är en stark närvaro i berättandet som gör det lätt att måla upp bilder när man läser boken. Man känner för huvudkaraktären och det är lätt att gripas av hennes jakt på sanningen.

Språket är riktigt stabilt och är både lätt att ta till sig och fylligt nog för att inte kännas lättuggat. Både språket och handlingen känns bra genomarbetat, resultatet blir en bra debut.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha relationsdrama mixat med spänning och mystik, samt en stor dos fantastik.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar