Stefan Dahlström: Systerfall

Titel: Systerfall
Författare: Stefan Dahlström
Sidantal: 449
Förlag: Storify Publishing

Baksidestext:

Det var slutet av den fjärde åldern. En tid av imperium och prestige, en tid av orätter och grymheter. Nästan femhundra år av kapprustning har kommit till sin ända.

På en främmande värld kämpar Elin för sitt liv och mot systemet som stal det från henne. För soldaten Elin Oriopata har det aldrig funnits ett val. Hon är en invitro, skapad i ett labb för ett specifikt syfte att skydda systerskapet.

Systerskapet har styrt hennes värld så länge någon kunnat minnas, man och kvinna är åtskilda sen generationer. Männen är kuvade, krig är vardag, och frihet är en illusion.

Elin skickas till planeten Lawn för att kriga mot Anaks. Medan striderna sliter hennes enhet i stycken, växer en annan eld inom henne. Hatet mot matriarkatet. Mot lögnerna som tvingade henne hit. Mot det system som kallar hennes liv en plikt och hennes död en ära.

På Lawn finns ingen utväg. Bara krig, order och en framtid som redan är bestämd. Elin tänker inte dö för en lögn. Och om hon måste krossa hela maskineriet för att ta sig fri må det så vara.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om Elin Oriopata, den första heter Systervälde.

Man skall ha läst den första boken innan man ger sig på denna, nu var det ungefär fyra år sedan jag läste första boken så många detaljer från den hade jag glömt, kom ihåg det stora dragen. Efter att ha läst en bit i handlingen så kom jag ihåg lite mera och det var lätt att hänga med.

Var vi verkligen befinner oss är något som aldrig sägs rätt ut. Är det en alternativ verklighet av jorden i framtiden, eller om det är en annan del av universum. Men detta är ingen fråga som kräver sitt svar för att kunna fångas av handlingen.

Det är en science fiction som fokuserar på det militära och även bitvis det politiska spelet som berörs av detta. Soldaterna består av kvinnor som påskyndats sin vuxenhet genom vetenskapen, de är vuxna på bara några år. I första boken så fick vi möta några av dessa kvinnor och ta del av deras liv, mycket under den militära träningen.

Nu har vi kommit till att Elin skall i väg till en annan planet och utföra ett uppdrag med andra soldater. En resa som inte går kanske som den skall och hon befinner sig snabbt i hetluften och får brutalt ta del av livet ute vid fronten.

När jag läste boken så kunde jag inte låta bli att dras till tankarna och känslan man fick av vissa bitar av Starship Troopers och även militärfilmer i stil med Full Metal Jacket. Vilket även står på baksidan, som jag valde att inte läsa innan jag läst boken.

Författaren målar upp en mörk och smutsig bild av kriget. Nu är det förvisso ett påhittat krig och då det är science fiction finns saker som inte existerar på jorden, men ändå kan man inte låta bli att få en känsla av att detta återspeglar de krig som har utspelat sig och utspelar sig, samt tyvärr kommer att utspela sig här på jorden. Man offrar liv för saker som kanske inte ens är värda att offra sig för, man gör det för att några högre upp i ledet beordrar en att göra detta. Så på ett sätt i all fantasi är det realism.

Det är ett bra driv i handlingen och författaren för oss läsare i denna främmande värld på ett lättsamt sätt, även om det är okända saker så förstår vi det utan några problem. Jag gillar hur han målar upp så att det inte finns någon klar sida som är god och en som är ond, allt är ju en fråga om var man står. Utan att avslöja allt för mycket så kan jag säga att jag förvånades av vissa val som huvudkaraktären tog, men ändå förstod jag henne.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en militärfokuserad science fiction, där livet som soldat beskrivs på ett bra och spännande sätt, kryddat med politiska spel.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Systervälde (Elin Oriopata #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Maria Hernius: Förvildad

Titel: Förvildad
Författare: Maria Hernius
Sidantal: 374
Förlag: Storify Publishing

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Efter utmanande prövningar och hårda strider har Eld och Månklanen lyckats med det omöjliga. Men fienden är ständigt på jakt. Varelsernas aktivitet ökar och inte ens den djupaste vildmark går längre att gömma sig i.

I hopp om att hitta hjälp att frita andra människor från varelsernas gårdar och få svar om var hon kommer ifrån, ger sig Eld iväg på en vandring tillsammans med sina vänner genom människans förfallna Europa. Tillsammans måste de korsa ett landskap av ruiner och förrädisk vacker men dödlig natur.

Är sökandet efter svar värt uppoffringarna det mörka paradiset kräver? Och vem är egentligen den riktiga fienden i en värld där alla gör allt för att överleva?

Mina tankar:

Detta är den andra delen i den dystopiska serien Mörkt paradis. Den första delen heter Bara den starkaste överlever.

Det är en direkt fortsättning på första boken så man skall ha läst den innan man ger sig på denna. Dock så friskar början av boken upp de viktigaste händelserna från förra boken, författaren har vävt in detta bra i handlingen utan att det skall kännas att det blir något långdragig upprepning som man redan vet.

Vi befinner oss på jorden i en framtid, riktigt hur långt fram i tiden vet man som läsare inte riktigt. Något har hänt med tillvaron, varelser som man bara kan kalla för monster har tagit över makten och de har människor i fångenskap och använder dem till olika saker. Vi fick reda på en del av detta i första boken, men än är allt berättat för oss läsare. Det känns att det är många frågetecken som vi läsare ivrigt väntar på att få svar på.

Platsen som förra boken utspelade sig på är mer eller mindre Centraleuropa, så mycket har vi fått klart för oss. Vi har fått uppleva en brutal upplevelse när vi lärde känna de centrala karaktärerna, som då satt i fångenskap. Nu kämpar de för att överleva ute i naturen, det är en kamp om födan och att hålla sig borta från monstren som vill fånga in dem.

Tecken visar att det i norr kan finnas människor som lever i frihet, långt borta från monstren. En grupp bestämmer sig för att kolla upp om det finns någon sanning i detta. Det blir en farofylld resa mot norr.

Karaktärerna utvecklas och deras relationer emellan förändras och växer. Författaren håller en bra balans mellan att driva fram handlingen med spänning och att låta världen och karaktärerna att växa inför läsarnas ögon. Som läsare blir man nyfiken och man kan inte släppa boken för man undrar hur det kommer att gå samtidigt som man känner av mysteriet om vad som hänt världen och vilka dessa monster verkligen är. Det är smart av författaren att inte visa alla kort meddetsamma utan att portionera ut dem, antingen rak på sak eller med små ledtrådar.

Detta skall bli, om jag förstår det rätt, en trilogi och då är detta den så kallade mellanboken. Vilket brukar vara en bok som bygger vidare på det man fick till sig i första boken och även bygga upp till vad som komma skall i den sista delen. Just dessa två saker klarar boken av riktigt galant och när man läser sista sidan i boken så kommer man att vilja ha nästa del redan nu. Nya frågor har kommit upp och det är lite av en cliffhanger som den slutar med.

När det kommer till språket så finns det en ton i författarens röst som får en att fångas av handlingen. Hon får till en spännande handling och en målande miljöbeskrivning som gör att man känner sig på plats ute i den vilda naturen med karaktärerna.

Detta är riktigt bra och jag rekommenderar den till alla som vill ha dystopi som bjuder på samma känsla som till exempel Hungerspelen men ändå står på egna ben då det inte är en kopia. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i serien för att då förhoppningsvis få svar på de många frågor som uppstått.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Mörkt paradis (Mörkt paradis #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Maria Hernius: Mörkt paradis

Titel: Mörkt paradis
Författare: Maria Hernius
Sidantal: 381
Förlag: Visto förlag/Storify Publishing AB (Nyutgåva)

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

I en mörk version av en nära framtid har människans värld gått under. En ny okänd art har tagit över Europa och återstoden av mänskligheten hålls fångad på olika gårdar.

På gården som kallas för Uppfödningen växer M24 upp under brutala och hemska förhållanden. Hon vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån men flyktiga minnen påminner henne om att hon en gång levt i frihet. Tillsammans med sina vänner gör hon allt i sin makt för att överleva. Blir man bortförd från gården är det mot en säker död.

När tiden börjar rinna ut måste hon välja: att acceptera sitt öde eller att försöka ta sig ut. Hur långt är hon beredd att gå för sin och andras frihet? Och vad finns egentligen kvar av mänskligheten utanför fiendens gårdar?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är den första delen i en dystopisk serie som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut första gången 2020, då på Visto Förlag, i år kom den ut i nyutgåva på Storyfi Publishing AB, som även har gett ut andra delen som heter Mörkt paradis: Förvildad.

Jag har läst den första utgåvan men jag tror ingenting har ändrats i nyutgåvan. Vi kastas rätt in i handlingen och det är verkligen en handling som suger tag i en och drar in en i denna värld som målas upp. Tidsmässigt så befinner vi oss i framtiden, eller om det kan vara en alternativ tidslinje, där en okänd art, troligen utomjording, har invaderat Europa, eller kanske till och med hela världen dock detta vet vi läsare inte med säkerhet, och tagit över herraväldet.

De överlevande människorna, eller rättare sagt barnen, för det verkar bara som denna art är intresserad av dessa, har satts i fångenskap. Vi läsare får snabbt en grym bild och öde för barnen då det inte endast verkar som fångenskap, som om det inte skulle vara illa nog så verkar det som att dessa varelser har barnen mer eller mindre som boskap av någon anledning. Varför är en sak som långsamt växer fram för läsarna och det lämnar jag för andra att få reda på när de läser boken. Jag fick en tidig känsla av att man skulle kunna dra en parallell med hur mänskligheten behandlar boskap i sina fabriker. Om nu författaren vill slå ett slag för djurens rättigheter vet jag inte eller om detta är en ren slump bara för att skapa en bra och spännande handling.

Det är dock ett intressant tema som boken lyfter fram. Att mänskligheten inte längre är den som står högst upp. Läste något omdöme om boken där den liknades med Apornas planet och jag håller absolut med om detta, det finns bitvis saker som påminner om detta.

Språket är målande och medryckande, det är en närvaro i det som gör att man verkligen känner som att man är på plats med huvudkaraktären. Det är en spänd och intensiv tillvaro med en miljö som känns klaustrofobisk och även stundvis hopplös. Det suger i magen och man kan inte sluta läsa då man oroar sig hur det skall gå. När en bok ger en sådan känsla, att man blir så engagerad, så vet man att det är en bra bok man läser.

Nu är kanske inte allt grönt och fint när det kommer till boken, så gott som alla böcker har någon slags brist, men en del brister måste finnas där för att skapa en handling som underhåller och fångar läsaren. Under resans gång så slog det mig att barnen som vi får lära känna är mera utvecklade än vad de borde vara i denna fångenskap. Det jag fick med mig av handlingen, men jag kan missat något, är att barnen blev tillfångatagna som små, men här har de dock ett rätt så utvecklat språk och även tankegångar. Med det menar jag att om de nu inte har några vuxna i sin närhet så borde de bli hämnade när det kommer till språkutvecklingen, de skulle bli mer primitiva, mera djurliknande. De skulle alltså stanna i sin mentala utveckling och kanske till och med gå tillbaka. Den okända arten kommunicerar inte med barnen utan mera får fram sina viljor med våld.

Detta är dock en av dessa saker som man kan ha överseende med då jag misstänker att det hade varit svårt att få handlingen att flyta på om huvudkaraktärerna hade varit mera primitiva utan direkt tankar och bara känslor. Så jag förstår absolut valet av detta.

En annan sak som slog mig är att denna okända art känns ändå lite primitiv på ett sätt, inte så att den är underlägsen mänskligheten men tanken att om några utomjordingar skulle komma till jorden så skulle de ha en sådan teknologi som ligger så långt framme när det kommer till vår egen. Men detta skall jag lämna öppet då vi kanske inte sett allt i denna serie, det kan komma svar på saker längre fram.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande och medryckande dystopi som är lite av en avkomma mellan Apornas planet och Hunger game. Med ett språk som har en närvaro och är målande så tror jag de flesta kommer bli fångade av denna bok om man gillar genren. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i serien som redan har kommit ut. En riktigt bra debut.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar