Lukas Renklint: Väsens Revolution

Titel: Väsens Revolution
Författare: Lukas Renklint
Sidantal: 208
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är skolstart på Grillbyskolan och Dorcas, Javid och Sasha har precis börjat femman. När de en helt vanlig morgon är på väg till skolan hittar de underliga svampar. De känns som sockervadd och växer i cirklar.

När barnen försöker lösa mysteriet med de märkliga svamparna finner de sig snart indragna i en konflikt mellan människor och väsen. Plötsligt är de representanter för hela mänskligheten och måste förhandla med rasande mylingar och tjuriga vättar.

Det visar sig snart att uppdraget utförs med fara för eget liv. Människornas och väsendenas framtid ligger nu i deras händer.

Mina tankar:

Detta är författaren Lukas Renklints debutbok och det är en ungdomsbok som riktar sig till 9-12 år. Det är fantasybok i undergenren urban fantasy och den har sin ådra i folktron.

Med tanke på efternamnet drar jag mina slutsatser att Lukas har någon släktanknytning med David Renklint, som även han är en författare som rör sig på fantastikens vägar i form av skräck och ungdomsfantasy.

Detta är som sagt en urban fantasy, och det betyder i stora drag att den utspelar sig i vår värld, eller rättare sagt en version av vår värld där något övernaturligt i form av varelser eller magi existerar. Just i denna bok så är det folktron som har fått trätt fram i ljuset, vi möter diverse varelser som vi känner igen.

En sak, som jag fann roligt, var att barnen, som det handlar om, använder Johan Egerkrans bok Nordiska Väsen, som en faktabok och guide till att förstå de olika väsen som de möter. De finner sig indragna i en tvist där dessa väsen har fått nog av mänskligheten och vårt agerande mot dem och naturen. De anser att vi har slutat leva efter de gamla reglerna och nu kräver de ändringar. De får denna bok för att kunna hjälpa de olika väsen på bästa sätt. Jag har inte läst Egerkrans bok men jag blev verkligen sugen till att göra det tack var denna bok. Jag har sett Johan på bokmässan några gånger men har inte gått fram till honom av olika orsaker, vilket jag lite ångrar, för av det jag sett så är det riktigt snygga böcker han har gjort. Jag har mina aningar att Lukas Renklint har använt delvis Egerkrans bok som en bas till biten med folktron.

Språket är lätt att ta till sig, det är rakt på sak men ändå målande. Precis som man kan förvänta sig när boken riktar sig till en yngre publik. Handlingen är också rakt på sak och okomplicerad men har ändå ett djup som döljer sig redo för den vakne och nyfikne att upptäcka.

Utöver det övernaturliga så tar boken upp vardagliga saker också. Nu har jag förvisso inte läst så många barn- och ungdomsböcker i modern tid så jag vet inte om denna är lite unik eller om det är mera en norm nu. Boken tar upp saker i förbifarten som att leva med två mammor och att klassa sig som en hen. Det jag fann uppfriskande med denna bok och dessa ämnen är att i denna bok så behövs det inte förklaras på något sätt, karaktärerna i boken höjer inga ögonbryn eller måste delar tankar om att något är annorlunda. Och jag tror att det är just detta bland barn, de har en mera öppen syn när det kommer till sådant som samhället vill klassa som något annorlunda och sticker ut. Vi vuxna måste prata och begära förklaringar för att kunna acceptera, barn accepterar ändå. Jag hoppas att ni förstår vad det är jag försöker få fram.

Så slutsumman blir att detta är en både fin och spännande bok för bokslukaren. Att jag som vuxen, med visserligen sinnet kvar för fantasin, uppskattade att läsa denna gör att den även fungerar bra som en högläsningsbok. En bra debut som jag tror vi kommer att få se mer ifrån.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman: Kokain

Titel: Kokain
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 588
Förlag: Bookmark Förlag

Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Mina tankar:

Detta är författaren Pascal Engmans femte bok och det är den fjärde om polisen Vanessa Frank. Hans tidigare böcker heter Patrioterna, Eldslandet, Råttkungen och Änkorna.

Innan jag kommer till just denna bok så skall jag försöka att lägga ut vilken bakgrund jag har till Pascal Engman. Jag misstänker att detta kan komma att bli en något längre text än vanligt, och då kanske jag inte skriver de kortaste recensionerna. Ber om ursäkt i förväg om jag kommer att sväva ut.

Året var 2017 och det närmade sig att jag skulle åka till bokmässan i September, som jag alltid har gjort sedan 2003. Jag brukar göra en djupdykning i vilka författare som besöker mässan och jag försöker att träffa så många som det går när det kommer till författare som skriver inom spänningsgenren och även fantastiken. Innan varje bokmässa så söker jag högt och lågt på nätet om vilka författare som skall dit.

Just detta år så fastnade en person lite extra innan jag skulle till mässan. Det var en debutant på Piratförlaget, hans bok verkade riktigt intressant och jag minns att författaren hade skrivit ett inlägg någonstans att han hoppades att någon i alla fall kom till hans signering så att han inte behövde sitta helt ensam och se den långa kön till Jan Guillou. Det var ju såklart Pascal Engman som hade skrivit detta.

Jag fick en magkänsla av att detta var en bok som skulle falla mig i smaken och jag skulle absolut inte missa Pascal när han var på mässan. Väl på plats så när det var dags för Pascal att vara i Piratförlagets monter så gick jag dit. Där i montern fick jag syn på honom, kände igen honom från nätet. Han stod och pratade med någon, som jag misstänkte jobbade för förlaget. Jag plockade upp hans bok och fick ögonkontakt med honom och frågade om jag kunde få boken signerad. Han lyste upp och sa att det var självklart. Vi pratade lite, han lurade på hur jag hade hört talas om hans bok. Jag tror mig att jag förklarade lite att jag planerar mitt mässbesök och söker information på nätet. Det var även detta år som jag hade fått för mig att börja blogga om böcker så jag nämnde även detta för Pascal. Han lämnade mig med orden att han såg fram emot att höra vad jag tyckte om hans bok.

Tiden gick, vi hoppas nästan ett år fram, det var dags för bokmässan igen. Jag såg, när jag gjorde min mässplanering, att Pascal skulle komma till mässan även detta år. Saken är den att jag köper så många böcker som intresserar mig att många blir stående i hyllan ett bra tag innan jag läser dem, flera har stått så många år att jag skäms lite. En av dessa böcker som hade blivit stående i hyllan var Pascals debutbok. Nu skulle jag till mässan och likaså han, jag kände att jag inte kunde gå fram till honom utan att ha läst den första. Så jag plockade fram Patrioterna och jag blev såld med detsamma. Språket och handlingen, jag hade funnit mig en favoritförfattare vars bok jag verkligen älskade.

Så från varje år sedan 2017 har jag träffat Pascal på bokmässan och vi har blivit bekanta med varandra. Det är med glädje som jag möter han en gång om året, inte bara skriver han bra böcker han är en så trevlig person att prata med, en så ödmjuk och jordnära person som man inte kan göra något annat än att gilla.

2020 blev ju inte ett vanligt år, bokmässan uteblev och mitt årliga möte med Pascal uteblev. Men nu slumpade sig turen och lyckan för mig att Pascal uppskattade min recension om hans bok Råttkungen att jag fick förfrågan om jag ville läsa en förhandsversion av Änkorna, boken som skulle komma ut till hösten det året. Jag blev smått chockad av förfrågan och kände en stor ära att få chansen att läsa boken långt innan de flesta andra. Jag svarade såklart ja och tidigt på försommaren det året fick jag läsa boken.

Så med detta långa utlägg så kommer vi äntligen fram till den aktuella boken. Även denna fick jag äran att läsa på förhand redan i Mars. Nu har boken äntligen kommit ut och jag har läst den igen, nu i sin slutgiltiga form. Märkte små ändringar från den första versionen som jag läste men annars är den detsamma.

Jag vill säga att, även om jag känner att jag är mera vän med Pascal än med många andra författare jag läser, så vill jag tro och hoppas på att jag har ett omdöme om hans böcker som inte färgar sig för starkt att jag känner honom lite bättre. Helt neutral är jag så klart inte, men jag försöker att hålla en så ärlig och nykter syn på hans böcker som jag kan.

Jag börjar som vanligt med att säga, när det kommer till bokserier, att jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att förstå bakgrundshistorierna och relationerna mellan de olika karaktärerna. Det går en röd tråd igenom hela serien där vi ser karaktärerna utvecklas. Skulle man ändå välja att läsa denna bok utan att ha läst de tidigare, vilket jag ställer mig frågandes varför man skulle hoppa över så bra böcker som det är, så kommer man att förstå handlingen ändå. Varje bok har en handling som får sitt avslut.

Pascals böcker är uppbyggda att han skriver om ett högaktuellt ämne och bygger en handling runt detta ämne. Varje bok har sitt ämne och när man läser dem så märker man hans engagemang när det kommer till att skildra det med fakta och ärlighet, samt att han visar det ur många olika synvinklar. Vilket gör att man får en djupare insikt i ämnet och väcker en del intressanta frågor. Han kör inga pekfingrar eller moralpredikan, åsikterna lämnar han till läsarna att ta ställning till. Jag misstänker att det är den journalistiska bakgrunden som kommer fram här, misstänker att han har en kärna inom sig där han vill lyfta fram ämnen och skildra vardagen som den är för många.

Och skildra vardagen, det är här vi möter en styrka, av många, i Pascals skrivande och berättande. Han skildrar ofta den mörka och hemska, men sanna, vardagen som vi kanske inte vill se eller låtsas att se. I denna bok så är ämnet gäng och allt som kommer med det, vi har droghandel, gängskjutningar, att hålla hela kvarter i sitt våld.

Han lyfter fram den lilla människan så bra, med sin förmåga att berätta och skildra dem lever man sig lätt in i hur det är att vara dessa. Det kan vara kvinnan som har den lilla matbutiken på gatan, som lever med ett hot om att bli rånad. Den unga pojken som ser upp till de stora ledarna i gängen, som sprider löften om rikedomar om de börjar jobba för dem. Fotfolket i gänget, som kanske inte har några val än att vara en i gänget. Samt polisen som jobbar med detta. Alla får sin röst hörd i denna bok och då på ett riktigt bra sätt.

När det kommer till språket så finns det en sådan närvaro i det, detta tillsammans med den spännande handlingen som målas upp gör att detta blir en bok som man får svårt att släppa, eller om det är den som inte släpper taget om dig. Den tar sin tid att bygga upp handling och karaktärer samtidigt som den rör sig framåt i en, ibland, adrenalinpumpande fart. Vi sitter på nålar för att få reda på hur allt kommer att sluta. Även min omläsning av boken kändes så och då visste jag ändå hur det skulle sluta.

Så med detta i tankarna kan jag bara säga att Pascal har gjort det igen och han kan till och med ha lyckats med det otroliga och överträffat sig ytterligare en gång. Det var någon som skrev att han går från klarhet till klarhet och jag kan bara hålla med till hundra procent. Har man läst hans tidigare böcker och gillade dem så kommer man inte bli besviken på denna, har man inte läst någon tidigare bok av honom så har man fem riktigt bra böcker att se fram emot om man gillar spänning.

Som en liten teaser, och bonus om man orkat läsa ända hit, till de som redan har läst denna och längtar efter fler böcker av Pascal. Det enda jag kan säga är att i början av nästa år, runt Mars-April, kommer det en bok som jag har haft förmånen att redan läsa. Ni kommer inte bli besvikna på den, mer säger jag inte förrän den har kommit ut.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ann-Catrin Mattsson: Dotter Av Jord

Titel: Dotter Av Jord
Författare: Ann-Catrin Mattsson
Sidantal: 316
Förlag: Badb Publishing

Baksidestext:

Irland 1649. Ailea är inte som andra. Hon ser saker ingen annan ser. Nattens mardrömmar blir ofta sanna. I stugorna viskas det att modern lider av galenskap. När oroligheterna sprider sig över landet beslutar sig Aileas far för att rycka upp sin familj och flytta till Skottland. Där bor Magy, ortens örtahelare, som tidigt förstår att det är något speciellt med flickan. Snart kommer Aileas liv förändras för all framtid och hon kommer finna sig intrasslad i tusenåriga mysterier.

På andra sidan havet, börjar Roderic, brorson till en mäktig spansk överste, sin militära utbildning på krigsskolan i Bologna. Där lär han känna sin mentor, den charmiga Muccio, som gör sitt yttersta för att få fason på sin eldiga lärling. Roderic och Aileas öden är tätt sammanflätade. Mellan dem växer en passion och kärlek, starkare än tid och rum.

Mina tankar:

Detta är författaren Ann-Catrin Mattssons debutroman och det är den första i en serie, som går under namnet Jordfödd. Det är en historisk fantasy.

Till en början så är denna bok näst intill ren historisk roman, när det kommer till fantastiken som finns i handlingen så är det mera att den utlovas istället för att visas. Och det kan man nästan säga om hela boken, och jag menar inte detta på något negativt sätt.

Efter att ha läst ut boken så slog det mig att denna kan ses som en enda lång, men absolut inte långtråkig, uppbyggnad till vad som komma skall i resten av serien, eller som jag i alla fall tror och anar vad som kommer att komma.

Man kan som sagt se denna som en historisk roman och jag tycker att författaren har gjort ett riktigt bra jobb när det kommer att få till de historiska bitarna. Jag känner att det finns ett stort intresse hos författaren när det kommer till det historiska, utan att själv ha några djupare kunskaper i den historiska tiden som boken utspelar sig i så känner jag att jag dras in i en annan tidsepok än den vi lever i nu. För mig så lyckas hon få till den historiska stämningen perfekt.

Jag skall försöka förklara vad det är jag menar med när jag säger att denna utlovar mera än visar. Till en början så har vi två handlingar som rör sig framåt sida vid sida utan att berättelserna möts, dock så hintas det för oss läsare att dessa två trådar kommer att bindas ihop på något sätt, men hur vet vi inte. Om dessa två handlingar binds ihop i denna bok eller inte avslöjar jag inte, det får man som läsare upptäcka själv.

När det kommer till fantastikdelen så hintas den också om då och då igen hela boken. Jag skulle klassa den som low fantasy, men hur detta kommer att utvecklas längre in i serien vet jag inte. Jag ser möjligheter att den antingen stannar på denna nivå eller att den tar några steg djupare in i fantasyn. Oavsett så kommer det att bli intressant att se vilken väg den kommer att gå.

När det kommer till karaktärerna så ser jag också drag av handlingar inspirerade av klassiska fantasyberättelser. Vi har dels den unga pojken som visar sig ha en talang för krigskonsten och kommer med i militären. Vi följer hans träning och vi anar att han kommer att utföra stordåd. Vi har även en ung flicka som lever en till synes normalt liv, men visar sig ha förmågor över det vanliga, även hon verkar vara en karaktär som kommer att utvecklas till något större. Jag tror att de som läst lite fantasy känner igen grunderna för dessa karaktärer.

Jag har ju redan nämnt att jag tyckte att det historiska bitarna var riktigt bra återskapade. När vi kommer till språket så fann jag det riktigt målande och fylligt och genomarbetat. Detta tillsammans med intressanta karaktärer som är riktigt bra beskrivna utgör detta till en riktigt stark debutroman som verkligen ser lovande ut både när det kommer till författarens karriär och utvecklingen på denna serie.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar att läsa historiska romaner och inte har något emot att de har stoft av magi i handlingen. Det bjuds på både spänning, känslor och kärlek utan att någon av bitarna tar överhand, det är en bra mix till handling som innehåller allt. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Henrik Wallgren: Jättarnas Frön

Titel: Jättarnas Frö
Författare: Henrik Wallgren
Sidantal: 132
Förlag: Vildhallon

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

I "Jättarnas Frön" följer vi den ärrade öbon Enöras resa i ett kargt och ogästvänligt Norden. I spillrorna av den gamla civilisationen försöker människor göra sitt yttersta för att överleva i jakten på trygghet, värme, föda och medmänsklighet.

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så har författaren Henrik Wallgren tidigare gett ut en roman, Mannen under bron, en krönikasamling, De blöta apornas armé, samt fotoboken Wind wagon project. Detta är en postapokalyptisk roman.

Det första som slår mig med denna bok är att man, om man tittar på omslaget, lätt kan missta denna bok för en ungdomsbok. Men det är den absolut inte, man märker med detsamma att den har en mörkare och brutalare ton som inte hör hemma i en ungdomsbok. Denna riktar sig i alla fall till unga vuxna och uppåt.

Detta är en kortroman, den är endast 130 sidor lång, och jag misstänker att författaren har valt detta korta utförande för att ha ett snabbt flöde i handlingen. Tonen i språket är korthugget och rakt på sak, det målar inte ut svängarna utan låter läsaren bygga på handlingen runt det som vi får tilldelat i boken. Ändå är det inte ett kallt språk som bara rabblar upp fakta, det döljer känslor och handlingar som gör att man ändå lever sig in i miljön.

Vi som läsare kastas rätt in i en värld som är långt ifrån trevlig att leva i, det är var och en för sig själv. Vi vet inte vad det är som har hänt med världen, mer än något har hänt som har gjort att samhällena och länderna har raserat när det kommer till någon slags ordnat styre. Bakgrundsinformation är sparsam, men det fungerar bra ändå.

Vi följer en karaktär, Enöra, på hans resa genom en värld, han har ett mål, men om han kommer dit eller inte vet vi inte. Han möter många motstånd och äventyr under resans gång. Vi upplever mänsklighetens mörkare sidor och även vad folk är redo att göra för att överleva.

Det är verkligen en dystopisk värld som målas upp i boken och mycket hinner att hända i denna korta bok. Nu vet jag inte om det är tänkt att bli fler böcker om denna värld, men när jag läste slutet i boken så kändes det som att vi lämnade berättelsen mer eller mindre halvöppen. Vi får ett avslut men ändå så känns det som att det kan finnas en fortsättning också.

Denna sparsamma stil som boken har kanske inte kommer att falla alla i smaken. Jag själv är lite delad när det kommer till detta, jag gillar när man får en fyllig bakgrund och målande miljöer. Men en annan del av mig gillade på ett sätt detta minimalistiska utförande, vi får stolparna som får i gång vår egen fantasi till att bygga resterna runt stommen som berättelsen utgör.

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Buthler & Grimwalker: Stormfödd

Titel: Stormfödd
Författare: Dan Buthler & Leffe Grimwalker
Sidantal: 304
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alex Storm har förlorat nästan allt och när det är som mörkast riskerar han även förlora sin fru Jessica, om han inte klipper banden med sin bror Peter, ledare för en mäktig Hongkongtriad.

När Alex reser till Hongkong för att ta reda på mer om sitt ursprung tvingas Jessica styra upp en kokainaffär i Colombia. Samtidigt utsätts Peter för ett mordförsök. Hämndlysten vill han städa upp bland sina fiender - även bland dem som står Alex närmast.

Mina tankar:

Detta är författarduon Dan Buthler och Leffe Grimwalkers tredje bok i sin spänningsserie om Alex Storm, de tidigare heter En Perfekt Storm och Kastvindar.

Den sägs vara fristående och visst kan man säkert läsa denna utan att ha läst de två tidigare, men jag misstänker ändå att man får svårt att hänga med i handlingen så det är absolut ingenting jag skulle rekommendera. Är man nyfiken på denna serie så skall man läsa böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta ur handlingen.

Boken tar vid där förra boken slutade, vilket om ni har läst den boken vet, utan att avslöja allt för mycket, att det var ett rätt så chockartat slut. I efterdyningarna av detta så är det rätt så mörkt och kaosartat med karaktärerna som vi lärt känna genom serien, man känner och anar att saker är på väg att brista.

Inte nog med alla personliga motgångar så har författarna även valt att ta med Coronan som ett problem för karaktärerna. Deras knarkaffärer blir haltande när världen börjar stänga ner. Nu känner man inte av denna pandemi så jättemycket i boken, jag misstänker att författarna skrev boken när pandemin var än rätt så ny eller så har de valt att inte dra den till den gränsen som det har varit med tanke på stängda gränser och utegångsförbud. Detta hade gjort handlingen betydligt svårare att genomföra.

I denna så får man reda på mera om Jessicas bakgrund. I stället för att vara fru till Alex så blir hon något mera, hon blir en egen karaktär med ett förflutet, kanske ett som man inte först tänkte sig, men ändå på ett sätt kunnat sett med tanke på vad hon gjort i tidigare böcker.

Jag såg en recension att man kallade denna för en mellanbok och att den byggde upp till nästa bok i serien. Jag förstår vad man menar med detta men jag tycker ändå att denna tillför serien en hel del. Vi får dels en fördjupning i vissa karaktärer när det kommer till deras bakgrund, vi får också känna några ännu bättre genom att få ta del av deras tankar och känslor.

När det kommer till intrigerna i boken så ställs det på sin spets i denna tycker jag. Vissa spelpjäser ändrar kanske sin placering och innan boken är slut så har spelplaner ställts i andra dagar. Det är spännande att följa denna utveckling och man undrar på hur det kommer att sluta.

Språket är lätt att ta till sig och målande. Med sina korta kapitel och en bra driv i handlingen så blir det en bladvändare värd namnet. Det konstiga är att man egentligen inte borde gilla dessa karaktärer, de är ju inte direkt snälla utan alla är mer eller mindre på fel sida av gränsen när det kommer till goda gärningar, det kan vara självvalt eller tvingat. Ändå så knyter man sig till karaktärerna och fångas av dem, man blir nyfiken på vad som kommer att hända härnäst och fortsätter läsa.

En bra fortsättning på en serie som jag tycker växer för varje bok, jag rekommenderar den till alla som vill ha en spännande och välskriven thriller som bjuder på intressanta karaktärer och handlingar som tar en med överraskningar. Är man ute efter högkvalitativ underhållning så kommer man inte bli besviken på denna serie.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1)
Kastvindar (Alex Storm #2)

Dan Buthler (Tillsammans med Dag Öhrlund)

Mord.net (Jacob Colt #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Annie Erixon: Drakfödd

Titel: Drakfödd
Författare: Annie Erixon
Sidantal: 289
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tänk om allt vi någonsin trott på var lögn, tänk om all kunskap vi tror oss ha är baserat på lögner. Tänk om allt vi någonsin tränats för, fostrats för, var lögn.
Skulle du vilja veta det då?

För hundra år sedan förrådde två radh"riam sin orden och störtade Senatoriets tusenåriga välde. Mörker och kyla sprider sig ifrån Ergoroth och folket lider. Men uråldriga hemligheter är på väg att avslöjas när två gamla vänner återförenas.

Mina tankar:

Detta är författaren Annie Erixons debutroman, det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

När det kommer till vilken stil av fantasy detta är så skulle jag säga att det är av det klassiska slaget, eller rättare sagt det vill säga det som J.R.R. Tolkien satte som stämpel för klassiskt med sina böcker. När jag läste boken och hur dess värld var uppbyggd så såg jag drag som fick mig att tänka på Tolkien Men det är inte en ren kopia utan jag tycker att författaren lägger till lite saker till berättelsen som gör den till sin egen.

Vi blir stegvis presenterade för världen, vilka varelser som den består av och hur magin fungerar i den. Världen målas upp på ett bra sätt och dess historia kommer till oss i form av att något hände för längesedan och ändrade hela världens historia. En av de centrala karaktärerna försöker ta reda på vad det är för hemlighet som hållits så dold så länge.

Vi blir även presenterad för den nuvarande makten som styr landet. Det finns grupper som motsätter sig den tyranniska styrelsen som råder och dessa kämpar emot makten. Intriger målas upp och det är spännande att läsa om dessa.

Boken är en bra presentation av världen och handlingen byggs upp bra för att presentera de olika karaktärerna samt lägger grunden för resten av serien. Man blir nyfiken och vill läsa vidare. Det var en karaktär som jag fann lite mera intressant än de övriga, som också var intressanta, och det var Caz’Duw som visar sig vara en komplex karaktär som har sina inre demoner att kämpa emot.

När jag läste boken så var det ibland som om jag kände att boken var lite tung att läsa när det kom till språket och handlingen. Men jag skall tillägga att jag tror att det var att jag var inne i en liten lässvacka och att jag hade sovit dåligt i några nätter. Boken kräver sin koncentration för att hänga med i all bakgrundshistoria och de olika karaktärerna, inte så att den är jättekomplex men det är inget som man slöläser.

Slutsumman blir en helt okej fantasybok som jag tror många kommer att uppskatta när det kommer till världsbygge och de olika karaktärernas bakgrundshistoria. Jag ser i alla fall fram emot att läsa fortsättningen för att få reda på hur det kommer att gå.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokmässan 2021

Förra helgen så åkte jag till Göteborg och besökte bokmässan, som efter ett års uppehåll från att vara fysiskt mässa i år blev en hybridmässa, vilket vill säga både digital och fysisk men då begränsad.

Jag har besökt bokmässan varje år sedan mitt första besök 2003, efter mitt första besök där fick jag blodad tand och har sagt till mig själv att absolut ingenting kommer att kunna hålla mig borta från mässan. Förra året lyckades förvisso delvis hålla mig borta genom att den inte blev av, så det räknas inte, och jag håller fortfarande min obrutna svit.

Till en början så hade jag tänkt att vara där alla dagarna, men när programmet släpptes så såg jag att det inte var så många punkter som intresserade mig, i alla fall inte på Torsdagen och Fredagen, men däremot så var det en hel del punkter på Lördagen och Söndagen som lockade mig. Rättare sagt så var det alla punkter på Crimetime-scenen som jag inte ville missa. Så jag siktade in mig på dessa dagar.

Det var med lite olika tankar som jag på Fredagen, åkte dagen innan så att jag kunde vara på mässan när den öppnade, begav mig till Göteborg. Hur skulle upplägget vara detta år? Det skulle ju vara begränsade platser. Det skulle finnas möjligheter till att få signerade böcker, men skulle verkligen alla författare ställa upp på det, man måste ju respektera hur de ställer sig till pandemin som vi lever i just nu. Det kan ju finnas de som kanske inte vill vara nära andra på grund av smittorisken, även om man är vaccinerad. Jag hade höga förhoppningar på att ha en kul helg på mässan och få träffa författarna och lyssna på dem, men en del av mig sa att inte ha allt för höga förhoppningar ändå.

När jag kom till hotellet, bodde på Gothia, så sattes med detsamma mina förväntningar på hög nivå. När taxin stannade utanför hotellet så stod det en oväntad välkomstkommitté i form av tre författare, okej jag filar och sträcker lite på sanningen de väntade såklart inte på mig utan på en taxi 😉, det var Caroline och Leffe Grimwalker och Sammy Jeridi. De kände igen mig med detsamma och vi hälsade på varandra med stor glädje. Jag kunde knappast ha fått en bättre start på mitt besök på bokmässan, så ni förstår nog när jag säger att nivån sattes rätt så högt med detsamma. Jag tackar denna underbara trio för detta möte.

Jag hade sett bilder från bokmässan i det sociala nätet innan jag kom in på den på Lördagen, så jag var beredd på vad som skulle möta mig, eller rättare sagt inte möta mig. När jag kom in på mässan så blev det ändå lite av en chock att se det tomma golvet på första våningen, de som varit på mässan vet hur det ser ut med alla montrar, för att inte tala om alla besökare. Jag hade förvisso förstått att det skulle var betydligt färre besökare, men jag hade inte riktigt tänkt mig den stora tomma ytan som första våningen var. Det var någon som beskrev det som en hangarbyggnad och det var verkligen en pricksäker beskrivning.

Men detta, lite lätt chockerande, möte av mässan så började man lura på vad det var man hade gett sig in på. Var det detta stora tomma som skulle vara mässan i år? Kan säga att mina förväntningar började sjunka lite, men de hade inte övergett mig. Crimetime-scenen var på andra våningen så det var dit upp jag skulle. Åkte uppför rulltrappan och där möttes jag av en betydligt trevligare syn, där kände jag igen mig från tidigare år. Man hade byggt upp en snygg scen där författarna skulle sitta och man hade satt ut stolar, med små bord, med bra avstånd från varandra.

Jag parkerade mig vid ett bord allra längst fram precis framför scenen. Detta var en bra plats och jag paxade den och den blev min under hela helgen. Ber om ursäkt till de andra som var där och lyssnande att jag snodde den, enligt mig, bästa platsen.

Invigningen började med att man Viveca Sten, Thomas Bodström och Sara Osman kickade igång Crimetime genom att berätta om sina böcker samt lite tips om punkter som de tyckte att man skulle lyssna på under helgen.

Det var en bra start på helgen, ett samtal som var både intressant och roligt. Efter denna punkt så satt jag kvar vid denna scen som sagt. Jag skulle nu kunna lista alla författare som jag lyssnade på under dessa två dagar, det blev cirka 50 stycken som jag lyssnade på, men det tänker jag inte att göra.

De olika författarna pratade om sina böcker, sitt skrivande och ämnen som de tar upp i sina böcker. Jag tyckte att alla samtal var riktigt intressanta och även underhållande, man skrattade gott flertalet gånger denna helg. Mässan sändes ju även digitalt och jag skulle absolut rekommendera alla som är intresserade av deckare och vill veta lite mer om författarna bakom böckerna att se dessa sändningar.

Efter varje samtal så var det tid för signering och jag gick till signeringsbordet varje gång. Där fick jag träffa författarna lite mera personligt. I vanliga fall så brukar det vara köer vid signeringsborden, men denna mässa var ju som sagt begränsad, detta gjorde att man kände att man kunde ta sig lite mera tid när man fick signerad och jag bytte lite ord med författarna, vilket var riktigt kul att göra. Att det sedan var flertalet författare som nu kände igen en, dels från att man träffat dem på tidigare mässor men även genom sociala media, gjorde dessa möten så många gånger bättre.

Lördagen flöt på med förhållandevis bra med publik men något hände när vi kom till Söndagen. Jag tänkte inte på det till en början, satt ju längst fram vid scenen och fångades av de författare som var på scenen. Efter varje punkt gick jag som vanligt till signeringsbordet, efter några punkter så märkte jag att det var väldigt tomt på stolarna bakom mig samt att jag var så gott som den enda som gick till signeringsbordet och träffade författarna.

Det var då det slog mig att jag var så gott som den enda i publiken som var vanlig, om man nu kan kalla mig vanlig, läsare. Alla de andra var författare eller andra som jobbar inom bokbranschen. Jag tänkte inte så jättemycket på det under själva mässan, men sedan efteråt så gick tankar och känslor lite fram och tillbaka.

Det var ju helt underbart att ha författarna för mig själv, nu överdriver jag en hel del, var ju inte helt ensam. Kan säga att stämningen var verkligen på topp, alla var så glada av att se varandra. Men en del av mig önskade att det var fler besökare så att författarna fick möta ännu fler av deras läsare, jag tyckte lite synd om dem att de inte fick köerna som de förtjänar.

Slutsumman blev en annorlunda mässa, men en, för mig, riktigt lyckad en. Tidigare så har man känt att man vill vara på fem ställen samtidigt men denna gången var det inte så, jag kunde ta det lugnare och verkligen koppla av och suga till mig den härliga atmosfären och stämningen som den underbara bokvärlden utgör.

Jag vill tacka alla underbara författare som jag lyssnade på och träffade under denna helg, ni gjorde dessa dagar till något suveränt och något som kommer att leva kvar i mitt minne länge. Det är dessa möten som ger en så mycket energi och får en att älska böcker. Tackar att ni bjuder så på er, i era böcker och i samtal som dessa. Jag ser fram emot att träffa er nästa år på mässan och så klart även ni som inte var på mässan i år. Vi ses nästa år.