måndag 19 april 2021

Love Kölle: Galtmannen

Titel: Galtmannen
Författare: Love Kölle
Sidantal: 334
Förlag: Sigill Förlag

Baksidestext:

Den gravt överviktiga enstöringen Wolfgang har fått nog av massmediernas sensationshunger, allmänhetens likgiltighet och människorna omkring honom. Med en väldig revolver i handen, och en grismask över ansiktet, skall han skrämma världen till förändring. När planen väl satts i rullning blir reaktionerna på hans våldsdåd många och häftiga, men ändå inte riktigt de han tänkt sig…

Mina tankar:

Detta är författaren Love Kölles debutbok. Den kom ut 2013 men den versionen som jag har läst kom ut 2015 och innehåller några noveller som hänger ihop med själva huvudberättelsen.

I denna bok så befinner vi oss i en alternativ nutid. I denna version lever Wolfgang, han jobbar som en reparatör av människoliknande sexrobotar i en porrbutik. Han ser hur samhället förfaller mer och mer, dels med de misshandlade robotarna som han lagar, men också i människor som gottar sig i nyhetsinslagen om våldet och olyckor som sker i världen. En dag får han nog, saker händer som får han att sätta ner foten och han skall visa samhället hur förvridet det är.

Utan att avslöja allt för mycket så kan jag säga att denna rör sig lite i samma korridorer som American Psycho. När jag läste denna så tänkte jag på denna men då på filmversionen, då jag inte är allt för förtjust i bokversionen, och det var inte enda filmen som jag tänkte på. Jag tänkte att om man tog en del American Psycho, en del Natural Born Killers, en del Falling Down och mixar ihop dessa delar med lättare touch av framtidsversion så får man lite av en känsla av vad detta är för en berättelse.

Det är en samhällskritisk syn som kommer fram i denna berättelse. Författaren har tagit vårt sjuka intresse i att se andra personer råka illa ut, det jag pratar om är att vi i allmänhet är nyfikna på att veta vad som hänt vid olyckor och liknande saker. Ibland är det nästan som att vi gottar oss i andras olyckor och förluster. Samt att media gillar att skriva om det, sådant säljer. Detta har författaren tagit och höjt det några steg i denna berättelse. I denna så stannar folk till framför tv-apparaterna i skyltfönstren för att de inte hinner hem att se nyheterna, de blir som zombies och kan uppleva vad som utspelar sig i nyheterna, för att sedan vandra vidare när de är slut.

Det är en rätt så brutal och våldsam handling som spelas upp i denna bok, det är som en återspegling av vad jag antar att författaren vill ha sagt med den. Så om man inte klarar av detta så kanske denna bok inte är något för en, klarar man av det så har man en resa framför sig.

Wolfgang är i ärlighetens namn inte direkt en trevlig karaktär, och jag tror inte det är meningen att man skall fatta tycke på honom och gilla han. I stället så kanske man fascineras av honom, när allt kommer till sin spets så kanske det är samhället som han lever i som har format honom till den han är och den han blir.

Boken innehåller som sagt även några noveller som knyter an till denna alternativa värld. Vi dyker vidare i detta samhälle och i några av novellerna så möter vi karaktärer som kanske bara nämndes eller skymtades förbi i Galtmannen.

Jag har tidigare läst Ingrid av denna författare och den var en härlig upplevelse, tillsammans med denna bok så känner jag att jag måste läsa mera av Love Kölle, jag har hans senaste som är, om jag förstått det rätt, en deckare med övernaturliga inslag, den ser jag fram emot att läsa.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Ingrid

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 18 april 2021

Författarporträtt: Jessica Eriksson och Stefan Holm

Foto: Madeleine Forsgren

Berätta lite kort om dig.

Gemensamt: Vi inte bara skriver ihop utan är ett par även utanför litteraturens värld. Vi delar intresset för läsande och skrivande, och har den fasta övertygelsen att summan är större än delarna när vi skriver. 😀

Stefan: Jag är före detta höjdhoppare, med olympiskt guld, och tvåfaldig På spåret-vinnare, som alltid gillat att läsa och skriva. Numera tränar jag en grupp höjdhoppare på elitnivå och sitter i Internationella Olympiska Kommittén

Jessica: Jag är dekan för lärarutbildningen vid Karlstads universitet, och har en doktorsexamen i nordiska språk med inriktning mot språkhistoria, särskilt kvinnors skrivande under 1700-talet. Jag är lektor i svenska språket och har tidigare jobbat som gymnasielärare i svenska och psykologi.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Gemensamt: Vårt gemensamma intresse väcktes när vi påbörjade vårt första gemensamma skrivprojekt ”Zombien i kombin”. Sedan såg vi en utlyst novelltävling och påbörjade skrivandet av en novell som vi skickade in till den. Sedan har det rullat på…

Stefan: Det som fick igång mitt läsande från början var boken 2001 av Arthur C Clarke, som jag fascinerades mycket av. Därefter plöjde jag igenom Forshaga folkbiblioteks sci fi-hylla, och sökte mig sedan vidare till även andra genrer. Det var en ny värld som öppnades för mig.

Jessica: Jag läste mycket fantasy redan som barn och tonåring. Min första barnbok ”TriXieBell och Rymdkatten” är inom fantastiken och det är en genre jag gärna återvänder till, både i läsande och skrivande.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Stefan: Jag gillade att skriva berättelser redan på mellanstadiet. Då skrev jag mest om min egen påhittade karaktär Kommissarie Kalkon. Jag har i många år skrivit krönikor i flera olika tidningar, bland annat i Värmlands Folkblad och Svenska Dagbladet. Det har alltid funnits en dröm om att skriva mer skönlitterärt, kanske en roman.

Jessica: Redan innan jag kunde bokstäverna skrev jag egna berättelser med tuschpenna i farmors receptböcker (inte helt till hennes stora glädje alla gånger). När jag var 8 år gammal fick jag en berättelse om katter publicerad i en tidning. Jag minns fortfarande hur stort ögonblicket var när jag såg texten tryckt för första gången! Genom hela skolan blev jag alltid uppmuntrad att skriva, framförallt på gymnasiet. I vuxen ålder har jag skrivit en del vetenskapliga texter och läroböcker, men allt mer börjat intressera mig för det mer litterära skrivandet och idag skriver jag mycket med den inriktningen.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stefan: När det kommer till krönikor är det Mats Olsson på Expressen som främst har inspirerat mig, men även Nick Hornbys tidiga verk. Jag gillar även hur Jeffrey Archer och Frederick Forsyth väver sina berättelser.

Jessica: Författaren Dénis Lindbohm har betytt mycket för mitt skrivande. Jag tycker om språket i hans böcker. Jag lärde känna honom och han var en av de personer som uppmuntrade mig i mitt skrivande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Gemensamt: Vi skriver bra tillsammans. Ibland skriver vi texterna ihop, ibland delar vi upp det och turas om att skriva till exempel 5 000 tecken var så att det blir som en form av stafettskrivning. Det är utvecklande för oss båda och för texten när vi blandar våra erfarenheter och våra sätt att skriva.

Stefan: Roligast är att tänka ut själva historien från början till slut. Det svåraste är att ha disciplinen att skriva ner den.

Jessica: Det lättaste är definitivt miljöbeskrivningar!

Hur ser din skrivprocess ut?

Gemensamt: Vi sätter samman ett tydligt och ganska detaljerat synopsis och skriver utifrån det. Med ett sådant grundarbete kan vi båda skriva på texten och ändå hålla samma linje.

Stefan: Oftast har jag tänkt klart berättelsen i huvudet i ganska exakta drag. Problemet är att jag sällan sätter mig ned och skriver det.

Jessica: Jag sätter mig gärna och skriver, och så får det bli hur långt eller kort det vill beroende på hur mycket tid jag har. Nu håller jag på med ett romanprojekt och då har jag (på Stefans uppmaning) ett ganska detaljerat synopsis att utgå ifrån och har upptäckt att mitt skrivande blir mycket bättre då, så i fortsättningen kommer jag att göra likadant. I det pågående projektet har jag testat att skriva alla udda kapitel först, och när de blev klara började jag med de jämna. Väldigt spännande!

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Gemensamt: Vi jobbar båda bäst under press när vi har en skarp deadline. Antingen sitter vi vid köksbordet och skriver tillsammans eller så skriver vi samtidigt som vi har en videochatt igång. På så sätt kan vi stämma av frågor direkt de dyker upp. Ibland skriver vi delar av texten på varsitt håll och sedan läser och jobbar vi med redigering av texterna tillsammans. När en text är nästan klar läser vi den högt för att på så sätt fånga upp eventuella fel eller ändringar vi vill göra.

Stefan: Jag skriver när andan faller på och när det är en överhängande deadline, så alltså med kniven mot strupen. Eller när Jessica säger att jag måste skriva.

Jessica: Jag skriver bäst när jag har en överhängande deadline. Det är inte så lätt att få tiden att räcka till med heltidsjobb och barn, men det enda sättet är att helt enkelt ta sig tid för annars blir det aldrig någon text. När jag väl sätter mig och skriver brukar det gå ganska snabbt att få ihop texten. Jag hinner sällan tänka på vad jag ska skriva innan jag sätter mig vid datorn, så jag får förlita mig till att jag kommer ihåg var jag är i texten och att det som ska skrivas bara kommer. Ofta brukar det vara en lite ångestladdad stund innan jag kommer igång. 😀

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Gemensamt: Att vi redan gett ut en gemensam roman under pseudonym. Gissa vilken.

Stefan: Eftersom jag har blivit in- och utvänd i media i över 20 år så finns det nog inte så mycket kvar som ingen vet, och det lilla som finns kvar behåller jag för mig själv.

Jessica: Jag tror inte att någon vet något alls om mig, så svaret blir det mesta. 😀

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Stefan: Jag gillar att få in olika referenser, till exempel i form av textrader från låtar eller citat från filmer. De som fattar de fattar, för andra är det bara ännu en mening i texten de läser.

Jessica: Jag vill gärna få med några prosalyriska meningar i texten, oavsett genre. Jag tycker om att försöka fånga gränslandet mellan dröm och verklighet. Dessutom gillar jag miljöbeskrivningar.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Gemensamt: Exempelvis exkursioner till avlägsna medeltida klosterruiner och kyrkor från 1100-talet.

Stefan: Jag brukar mest gå lös på Internet eller möjligen i tidningsarkiv.

Jessica: Åkt runt på Gotland med måttband och tumstock för att mäta gravhällar under några ihärdiga sommarveckor.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Gemensamt: Vi håller på att skriva en roman tillsammans inom feelgood-genren, kanske med inslag av fantastik. J Vi har upptäckt hur roligt och givande det är att skriva tillsammans, så det är något vi planerar att fortsätta med.

Stefan: Massor, till exempel en stor omvälvande roman som ännu bara finns i mitt huvud – men det var ju det där med att sätta sig ned och skriva den också.

Jessica: En spänningsroman som jag just nu arbetar med inom ramen för en manuskurs som jag går.

[Bibliografi]

Gemensamt:

Zombien i kombin (bilderbok för barn 3-6 år) Pug förlag (2019), tillsammans med illustratör Wurood Altashat
”Sommarfesten” i novellantologin Andra chansen. Everlasting Publisher (2020)
”Kärlek bortom stjärnorna” i novellantologin Under en ny sol. Everlasting Publisher (2021)
”Sommaroffer” i novellantologin Sommarväsen. Förlaget Nohiding (2021)

Jessica Eriksson

Litterära texter

Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 1, Votum förlag (2016). Redaktör tillsammans med Louise Alvarsson.
Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 2, Votum förlag (2017). Redaktör tillsammans med Louise Alvarsson.
TriXieBell och Rymdkatten (kapitelbok för barn 6-9 år), Vulkan förlag (2017) tillsammans med illustratör Wurood Altashat.
Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 3, Votum förlag (2018). Redaktör tillsammans med Louise Alvarsson.
Hundra röster om corona, red. Malin Edgren, ett bidrag på s. 20-21, MELitt Kultur (2020).

Vetenskapliga böcker:

Metta Magdalena Lillies dagbok 1737-1750. En 1700-talstext och dess språk, avhandling, Uppsala universitet, Uppsala (2004).
Metta Magdalena Lillies dagbok 1737-1750. En västgötsk släktkrönika, utg. av Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Handlingar del 30, Stockholm (2008).

Läroböcker:

Grammatik i teori och lärande praktik, Columbus förlag (2013). Tillsammans med Camilla Grönvall och Annelie Johansson.
Flax. En flygande start till språk och kultur i Sverige, Columbus förlag (2016). Tillsammans med Louise Alvarsson, Tahereh Mahmoodan och Wurood Altashat.
Mera flax. En lärobok om språk och kultur i Sverige, Columbus förlag (2017). Tillsammans med Tahereh Mahmoodan och Wurood Altashat.
Kreativ grammatikundervisning. Från föreskoleklass till årskurs 6, Columbus förlag (2017). Tillsammans med Camilla Grönvall och Annelie Johansson. Reviderad utifrån av ovan nämnda Grammatik i teori och lärande praktik.

Artiklar:

”Värmlands runstenar” i En värmländsk litteraturhistoria, red. Helene Blomqvist & Dag Nordmark (2020).
”The Venice Experience: A Case Study of the Connection between Language and Situated Cognition” i Cognitive History. Mind, Space, and Time (red. David Dunér & Christer Ahlberger, Walter de Gruyter, Berlin (2019). Tillsammans med Rakel Johnsson.
Vikten av språkstruktur, Legilexi, artikel publicerad på portalen legilexi.org (2016). Tillsammans med Camilla Grönvall och Annelie Johansson.
”Bilden av Bödvild. Ett genusperspektiv på berättelserna om Völund” i Spaden och Pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B Lundberg och Bengt G Söderberg, red. Svensson, Hedenstierna-Jonsson m.fl., Stockholm (2009).
”Liksom insnärjd i törnedalen. Begränsningar och frustrationer i en 1700-talskvinnas liv” artikel i Kindsforskaren (Nr 4, 2008).
”Täd seröi pohi lit täd rilb ne dråh asam, täd nak afilb lit ne mrof. Goda råd från Metta Magdalena Lillie” i Språk och lag. En vänskrift till Per-Axel Wiktorsson på 70- årsdagen 16 mars 2007, red. Johnny Hagberg, Skara (2007).
”Metta Magdalena Lillies dagbok. Språk och innehåll i en kvinnas dagboksanteckningar från 1700-talet” i Från språkfel till rättelse – en hyllning till Sigvard Aksén, Örebro (2004).
”Metta Magdalena Lillie” artikel i tidskriften Kindsforskaren (2002).
”Odens sanna ansikte” i Från runtid till nutid – en hyllning till Per-Axel Wiktorsson, Örebro (2002).
”Fyra manliga karaktärer i Njals saga. En komparativ analys av Njal, Gunnar, Skarpheden och Hoskuld” i Från runtid till nutid – en hyllning till Per-Axel Wiktorsson, Örebro (2002).
”Lignum vitae, ett motiv på runristade gravhällar från Gotlands medeltid” i Rökringar – hyllningsskrift till docent Lennart Karlsson från elever och yngre forskare, red. Hedenstierna-Jonsson & Svensson, Visby (1998).

Stefan Holm

En av 12, tillsammans med Mikael Solebris (fotograf), Scholm Förlag (2005)
Stefan Holm – Höjdhoppare, tillsammans med Christian Augustsson, Wahlström & Widstrand (2005)
Tvetydigheter 1 – En samling one-liners i urval, tillsammans med Mikael Solebris, Scholm Förlag (2010)
Tvetydigheter 2 – En samling one-liners i urval, tillsammans med Mikael Solebris, Scholm Förlag (2010)
Sportydigheter – En samling sportiga ordvitsar, tillsammans med Mikael Solebris och en som heter Hilding, Votum Förlag (2012)
Jultydigheter – En samling julvliga ordvitsar, tillsammans med Mikael Solebris och en som heter Hilding, Votum förlag (2012)
Bildtydigheter – En samling bildliga ordvitsar, tillsammans med Mikael Solebris och en som heter Hilding, Votum Förlag (2012)
Sportquiz – 2500 frågor för hemmaexperten, tillsammans med Björn Hellberg och Johan Erseus, Bonnier Fakta (2013)
”Pannkakor” i novellantologin Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 1, Votum Förlag (2016)
Svenska sportbitar, tillsammans med Mikael Solebris (fotograf), Pug Förlag (2018)
240 – krönikor av Stefan Holm, Pug Förlag (2019)
Hundra röster om corona, red. Malin Edgren, ett bidrag på s. 72-73, MELitt Kultur (2020).

lördag 17 april 2021

Joseph A. Davis: Dunkelstjärnan

Titel:
Dunkelstjärnan
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 279
Förlag: Stevali Barn

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor.

Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland. Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld – och att de kanske har makten att rädda den.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, Joseph A. Davis fjärde bok och det är den första i en ny serie Kampen om Tusenvärld. Det är en fantasybok som riktar sig i huvudsak till ungdomar i ålder 9-12.

Detta är som sagt en fantasybok och då mera exakt en portalfantasy, som menar i stora drag att genom en portal av något slag så förflyttar sig man sig från våran värld till en helt ny.

Då det är en ungdomsbok så är det inte konstigt att huvudkaraktärerna är i samma ålder. Sedan så utspelar den sig i en miljö som många i den åldern relaterar till, skolan. Vi börjar med att befinna oss i skolan i vår värld, till Julias klass kommer det en flyktingpojke som hon hjälper när det är saker som han inte förstår.

Just detta att inte förstå är en väldigt central och röd tråd igenom hela boken. När man kommer till ett nytt land så kan det vara många saker som man inte förstår, först och främst så är det språket som är det stora hindret till att förstå. Sedan kan det vara olika kulturer som ställer till det, i sitt hemland kanske det gick till på ett sätt men när man kommer till ett annat så kan det vara små saker som skiljer sig och ställer till missförstånd. När sedan handlingen förflyttar sig till en annan värld så är det huvudkaraktären, Julia, med sin bror som är de som är minoritet och inte förstår det nya språket och kulturen.

Jag misstänker författaren, som kommer från USA, har i förstahand upplevt detta och vill lyfta fram det i denna bok. Boken tar upp det på ett bra sätt och är ingen pekfingervisa som säger hur det ligger till, den är mera en start på en diskussion och jag skulle allt kunna se att man kan använda denna bok i skolan för att diskutera dessa frågor.

Det är ett lättsamt språk som jag tycker flyter på bra. Det är ett bra tempo i handlingen och den tar inte många sidospår, så det är lätt att följa med i den och jag antar att detta är bra för ungdomar som kanske inte är så läsvana, blir det för många trådar så kan man lätt tappa koncentrationen eller intresset.

Ett plus som jag måste nämna är magisystemet i denna bok. Den känns rätt så unik, jag har i alla fall inte stött på den tidigare. Kortfattat är att man skapar eller målar fram magin, så i stället för den klassiska trollstaven så används det en pensel.

Det är en spännande historia som målas upp och jag rekommenderar den till alla ungdomar som vill ha medryckande och tänkvärd läsning. Är man äldre och gillar genren så tycker jag absolut att man skall testa på denna om man känner för en lite mera lättare läsning som ändå har ett djup. Jag ser fram emot att läsa nästa del i denna serie.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus Av Trolyrien (Markus Av Trolyrien #1)
Verarnas Drottning (Markus Av Trolyrien #2)
Xirianas Gåta (Markus Av Trolyrien #3)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 14 april 2021

Olle Lönnaeus: Mike Larssons Rymliga Hjärta

Titel: Mike Larssons Rymliga Hjärta
Författare: Olle Lönnaeus
Sidantal: 320
Förlag: Damm Förlag

Baksidestext:

Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig. Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa.

Det är till Tomelilla på Österlen Mike beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin i fosterhem. Pojken är rädd och misstänksam. Han tänker inte låta sig svikas ännu en gång. Det är upp till Mike att visa att han menar allvar. Men mot sin vilja dras han in i en ond spiral – och plötsligt hotar allt gå åt helvete.

Vem kan Mike lita på? Sin ende vän Rolle? Eller kanske Amela, en flykting från Bosnien som ruvar på hämnd.

Mina tankar:

Detta är författaren Olle Lönnaeus andra bok, det är en spänningsroman och den kom ut 2010.

Boken börjar i ett långsamt tempo. Det är lite av ett relationsdrama där vi möter en man, Mike, som kommer ut från att suttit en tid i fängelset. Han försöker återkoppla med sin son så att de skall få ett liv tillsammans. Han vill bort från allt de dumma som han har gjort. Problemet är bara att Mike har ett kraftigt temperament och exploderar utan minst anledning och då är inte våldet långt borta.

Det är en finstämd och även smärtsam stämning, då den är mörk och ibland också dyster. Saker händer, som jag inte kommer att gå in på, som puttar detta drama till en mera spänningsbetonad handling och tempot ökar. Det blir en bra mix av djup med relationen mellan fadern och sonen och en spänningsdrivande handling tack vare de händelser som sker.

Det är ett bra språk som man lätt tar till sig och karaktärerna som man möter är intressanta. De är alla mer eller mindre trasiga och långt ifrån perfekta, precis som många människor är i verkliga livet, detta ger dem ett djup som gör att man kan knyta sig till dem och även få en bild över vilka de är. De har även ett kraftigt bagage som de drar på, livet har inte varit lätt får våra centrala karaktärer. Detta gör också att de får ett djup, det känns att de redan har existerar innan första sidan, de har en historia som är större än vad som ryms i denna boks pärmar.

Så om man vill ha en karaktärsdriven berättelse som innehåller både familjerelationer och spänning så är detta boken man kanske skall spana in. Om man känner för spänning men kanske vill ha en lite annan spänning än de vanliga deckarna när ett mord skall lösas så är detta även boken att testa. Författaren har skrivit ett antal böcker efter denna och det skall bli spännande att se hur de är, jag kommer absolut att läsa mer av honom.

Tidigare omdömen om författaren:

Det Som Ska Sonas

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 12 april 2021

Författarporträtt: Peter Erik Du Rietz

Foto: Johanna Glembo

Berätta lite kort om dig.


Jag föddes på Södertörn i Södermanland men bor sedan 1995 i Göteborg. Yrkesmässigt har jag haft förmånen och turen att få ägna mig åt saker som intresserar mig, främst som copy- och content writer, men också sådant som säljare, inköpare och frilansskribent. Bland de mer udda grejorna jag sysslat med kan nämnas att designa spelmarker till casinon, översätta videofilmer, handla med ädelstenar i Mexiko och arbeta som volontär i Costa Ricas regnskog. Det har varit ett snirkligt, skuttande yrkesliv och ingen kan beskylla mig för att vara en karriärmänniska.

Jag är också mån om att stötta ölbryggerier och vingårdar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det började nog redan med sagorna min mor läste för mig och min lillasyster när vi var små. Jag tyckte till exempel att Matulda och Megasen var otroligt häftiga. Tanken på att det fanns varelser som bodde i flygande farkoster ovanför molnen lockade till många fantasier när lampan hade släckts för natten. Vi läste mycket i vårt hem och när jag upptäckte science fictionböckerna med sina berättelser om resor till andra planeter och världar blev jag helt såld och slukade allt jag kom över i den genren. Fantasy, gothic thrillers och skräck kom senare, som en naturlig följd av att jag tidigt fascineradses av det dolda, det annorlunda, det hemliga. Fantastiken gav mig möjlighet att resa till och utforska sådana platser, även om det bara skedde i fantasin.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det är mycket enkelt: Det som inspirerade mig att börja skriva var att läsa böcker. Så är det fortfarande, men i dag är filmer också en inspirationskälla. Särskilda platser, starka känslor och märkliga drömmar kan också aktivera skrivlusten.

Som åtta- eller nioåring började jag använda föräldrarnas reseskrivmaskin; en Facit där man kunde välja mellan svarta och röda bokstäver. Urhäftigt, tyckte jag, och skrev min första berättelse med enbart röda bokstäver. Den var knappt tre sidor lång, bar titeln Stackars flicka och var ett skamlöst plagiat av en film jag föregående dag hade sett på TV. Jag blev mycket besviken över att mina föräldrar inte ville hjälpa mig att skicka mästerverket till Bonniers. De förklarade att Bonniers inte tog emot skräckromaner på knappt tre sidor — inte ens om den var skriven med röda bokstäver.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Här borde man förmodligen slunga mängder av kända och berömda författarnamn omkring sig, men jag kommer faktiskt inte på någon särskild. Det finns amerikanska författare som tidigt visade att det går att inkludera humor även i råa spänningsromaner, främst Donald E. Westlake och Carl Hiaasen. I övrigt är det en salig blandning av författare, böcker, stilar och genrer. Mina föräldrars litteraturintresse har säkert spelat en viktig roll, liksom de lärare som högläste mina uppsatser för klassen. På gymnasiet ombads jag att spela in en av mina uppsatser på band varpå läraren skickade den till en känd tjejtidning. Det ledde till publikation och en egen frågespalt, vilken jag skrev under pseudonym och som gav mig en fin månadspeng under min militärtjänstgöring.

Att andra vill läsa det man skriver betyder alltid mycket, men jag skriver också sådant som ingen får se.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det lättaste och roligaste att skriva är dialog. Oavsett genre kan dialogen få berättelsen att flyta framåt utan att något annat behöver beskrivas. Dialog är också det bästa sättet att lyfta fram rollfigurernas färdigheter, känslor och egenskaper, utan att det måste förklaras in i minsta detalj.

Det svåraste för min del är att skriva sexscener. Att skriva en sexscen som känns naturlig, trovärdig och i bästa fall upphetsande är en konst jag inte ens har försökt att ge mig i kast med. Jag skulle möjligtvis kunna tänka mig att göra ett försök om det handlade om en humoristisk text och en skrattretande sexscen. I övrigt låter jag helst andra (vanligtvis män) misslyckas med den här saken.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det börjar med att jag får en idé som inte riktigt går att släppa. Om den leder till en berättelse utvecklar jag den i huvudet, vanligtvis under flera månader och ibland år. Därefter börjar jag samla bakgrundsfakta, särskilt om det rör sig om historiska romaner som Natten jag dog och Vinterdöda ting. Inför båda de böckerna ägnade jag omkring sex månader åt att samla fakta om miljöerna, de historiska händelserna, vad folk jobbade med och hur de roade sig, det politiska läget och så vidare. Jag brukar få dubbelt så mycket fakta och information som jag behöver, men det gör inget. Själva insamlandet och genomläsningen av all bakgrundsinformation är viktigt eftersom det ger mig kunskaper och inre bilder som gör att jag kan leva mig in i berättelsen och beskriva den bättre.

Jag har försökt att skriva planerat och förberett, med synopsis, karaktärsdrag, tidslinjer och allt möjligt, men det har gått åt skogen varje gång. Jag vet i stora drag berättelsens premisser, vilka personer jag vill skriva om och var berättelsen börjar. Jag har några scener i mitten klara för mig, men inte alltid ett klart genomtänkt slut. Allt sådan utvecklas för min del under skrivandets gång. Jag arbetar med andra ord inte efter en tydlig mall, utan med hjälp av magkänslan. Inte sällan är det berättelsens olika personer som genom sitt agerande visar vägen. Jag påstår inte att detta är det bästa sättet att skriva på, bara att det funkar för mig.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Inte alls. Skrivandet är dessvärre inte mitt jobb, men eftersom jag är ensamstående utan några egentliga åtaganden behöver jag inget schema för att skriva — trots att jag gärna rekommenderar ett sådant. Många kända författare menar att man bör försöka skriva något varje dag, men om skrivlusten saknas har jag svårt för det. Under min tid som copywriter var skrivandet ett tvång med tydliga och ofta pressande tidskrav. För min del är det en lättnad att ha lämnat den situationen bakom mig.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har hajskräck. Jag tycker till och med att det är obehagligt att simma i floder och insjöar. Dels ser man inte botten, dels kan jag inte simma lika snabbt som allt jag är övertygad om vill ha mig till lunch. Det började förmodligen med att i unga år se Monstret i Svarta Lagunen och det blev inte bättre av att se Hajen. Dessutom blev jag en sommar biten i stortån av en gädda, så jag tycker att en viss försiktighet är befogad.

Jag är döpt två gånger. Min farmor låg på sjukhus och pappa ville därför filma dopet så att hon kunde se det, men det gick inte prästen med på. Därför döpte han mig först ”på riktigt”, sedan en gång till så att pappa kunde filma.

Jag är dömd för mord i Guatemala men lyckades fly innan polisen fick tag i mig. Nej, det där var minsann en fet lögn. Jag ville bara försäkra mig om att du inte dåsar till.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Det finns många intressanta saker, företeelser, personer, historiska händelser och fakta av alla möjliga slag som folk vanligtvis inte känner till. Om jag ser att något sådant kan inkluderas i texten på ett naturligt sätt försöker jag alltid inkludera det. Jag är också mån om att språket ska vara så bra som möjligt. Om jag kan välja bort låneord och svengelska uttryck gör jag alltid det. Utspelar sig berättelsen till exempel 1896 måste jag — särskilt i dialogen — sålla bort ord som kommit in i svenskan efter det årtalet. Språkdräkten är viktig för att skänka berättelsen trovärdighet.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

I samband med att jag skulle skriva en helt ny och omarbetad version av min första bok, Djungel, tillbringade jag en hel del tid i regnskogen för att få rätt känsla. Man kan läsa sig till mycket, men vissa saker måste upplevas för att beskrivas på rätt sätt.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Ingenting, just nu. Jag hör till dem som på grund av pandemin har blivit av med jobbet. Jag blev inte beviljad a-kassa med mindre än att jag avregistrerade firman och lade ned verksamheten. Det innebär att jag har texter och projekt som just nu ligger i byrålådan. Närmare bestämt en spänningsroman som utspelar sig i den centralamerikanska regnskogen (se ovan) och som måste redigeras en sjunde gång, ett humormanus och en halvfärdig science fictionroman. I huvudet har jag också en tredje och avslutande bok om vrikerna, det vill säga en — förmodligen fristånde — fortsättning på Natten jag dog och Vinterdöda ting.

[Bibliografi]

Romaner

Djungel (PaperTalk, 2012)
Natten jag dog (Hoi Förlag, 2015)
Vinterdöda ting (Marwa Förlag, 2019)

Noveller

Elaka anteckningar (Mix Förlag, 2012)
Gruvan (Hoi Förlag, 2013)
Jag hör vad du säger (Hoi Förlag, 2013)
Wicked notes (Amazon, 2013)
Den siste tidsresenären, del 1 (Hoi Förlag, 2014)
Den siste tidsresenären, del 2 (Hoi Förlag, 2014)
Den döende flickan (Hoi Förlag, 2015)
Snoffsans olycksalig hädanfärd (Hoi Förlag, 2016)
En lögn att dö för (Cygne noir, 2017)
Plumpudding - Antologi: 13 Svarta sagor om ond bråd död (Swedish Zombie, 2017)
Crocodile bend - Antologi: 1873 (medförf. Johanna Glembo) (Swedish Zombie, 2019)
För snygg för självmord (Cygne noir, 2020)

söndag 11 april 2021

Linus Löfgren: Resan Mot De Röda Öarna

Titel: Resan Mot De Röda Öarna
Författare: Linus Löfgren
Sidantal: 217
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Plötsligt hörde Nimo en sång, lika vass och kall som känslan av en vattendroppe som rinner nerför en istapp. Han tittade ner och såg rakt in i ett gult öga med smal pupill.

En benig hand sköt hastigt upp och tog tag i hans ben. Nimo försökte skrika, men ljudet påminde om en råttas pip.

Nimos trygga liv på Ringöarna förändras på ett ögonblick. Tillsammans med sina vänner dras han med på ett magiskt äventyr som kommer förändra honom och planeten Andar för alltid.

Mina tankar:

Detta är författaren Linus Löfgrens debutbok. Det är en fantasybok som riktar sig i första hand till ungdomar i åldern 9-12. Det är den första boken i serien Sagan om Vattenfolket och denna kom ut 2018.

När jag började läsa denna så trodde jag att det skulle vara en lite enklare och lättsammare ungdomsbok, men jag blev snabbt positivt överraskad när jag fann att den ibland inte blundade för det lite mera våldsamma när det kom till det äventyrliga och att den faktiskt hade ett djup. Språket är såklart lite lättare att ta till sig då det skall vara en ungdomsbok men den har ändå en underliggande ton av en mera vuxen stil. Detta gillar jag då jag anser att man i den åldern som boken huvudsakligen riktar sig till ofta börjar ta stegen mot vuxenlitteraturen och att man även i vardagen börjar få ta mera ansvar och även där ta del av vuxendelen av livet. Detta gör också att boken fungerar även för en äldre publik om man gillar att läsa denna genre.

Vi får ta del av en vattenvärld som är fylld av olika varelser. I centrum så finns det några folkslag och det förekommer oroligheter mellan dessa folkslag och ett krig skymtas. I detta dras huvudkaraktärerna in i, vi som läsare anar att de kommer att spela en roll i den stora händelsen, men kanske inte helt säkra på vilket sätt, men har mina aningar.

När det kommer till hur denna värld är uppbyggd så är det saker som inte blir förklarade för oss läsare, men jag misstänker att det är en sak som författaren har gjort medvetet. För alla i denna värld så är dessa saker helt självklara och behövs inte förklaras. Vi som läsare får helt enkelt hänga med och det gör man, det är inte så att man inte förstår hur de viktiga saker fungerar. Hade man börjat förklara hur allt fungerar i denna vattenvärld så hade man tappat flytet i handlingen och det hade varit risk för att bli långtråkigt.

Detta är som sagt första boken i en planerad serie, den fungerar som en presentation av karaktärerna och uppbyggnaden av den stora handlingen som jag misstänker kommer att sträcka sig över ett antal böcker. Det är ett bra första möte man får i boken, jag gillade världen och karaktärerna i den. Det är som att man får en aptitretare och man vill gärna ha mer av den. Det är en liten men fin pärla som gömmer sig i denna bok, jag hoppas på att vi kommer att få se mer av denna värld så att man kan dyka ner i detta äventyr igen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 10 april 2021

KG Johnsson: Varning: Framtid (Extra Allt)

Titel: Varning: Framtid (Extra Allt)
Författare: KG Johansson
Sidantal: 189
Förlag: TiraTIger Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Mina tankar:

Detta är en novellsamling som samlar 15 noveller från olika tider i KG Johnssons författarkarriär. En del är tidigare utgivna och för andra är det första gången.

KG Johansson är en författare som är väldigt produktiv och även hoppar lite mellan olika genre, för det mesta är det fantastik, men då kan det vara allt ifrån skräckberättelser som gottar sig i det köttiga och blodiga till djupa och filosofiska science fiction. I denna novellsamling så möts vi av alla dessa olika stilar och genre, här förekommer även deckare, något som för mig är nytt när det gäller denna författare.

Denna bok fungerar bra som en teaser när det kommer till författarens förmåga att hoppa mellan stilar och genre. Man får testa på hela hans artilleri när det kommer till fantasi.

Det var kanske ingen novell som direkt för mig stack ut lite mera men i stora drag så tyckte jag att de höll en bra kvalité, var kanske några av de mera filosofiska och tänkande novellerna som jag hade lite svårare för att greppa, det är inte riktigt min stil.

Varje novell inleds med ett litet förord om just den novellen. Det är små saker om när den tidigare kom ut och i vilket sammanhang den kom till. Just sådana bonusmaterial till berättelser är jag lite svag för och tycker är kul att läsa. Jag vill gärna veta bakgrunden till varför berättelser kom till, här får man en liten bit av detta. Jag själv hade inte haft något emot att se detta ännu mera utförligt, men det är en balansvåg, alla vill inte ha detta.

Språket är överlag bra och lätt att ta till sig. När det kommer till handling så skiljer sig novellerna rätt så mycket och är svårt att bedömda gemensamt på något sätt. Det jag kan säga är att man kan troligen hitta något som man gillar om man gillar att läsa fantastik. Vissa av dem tyckte jag avslutades lite för tidigt och kanske inte fick ett ordentligt avslut, de lämnades öppna och man var lite frågande. Åt andra sidan så kan detta vara poängen med dessa noveller att handlingen lämnas över till läsaren att tänka på och fortsätta bygga på och var och en får hitta ett slags slut.

Så slutsumman blir att detta är en bra bok om man vill känna på vad det är som denna författare skriver. Här får man nästan hela buffén i en och samma bok.

Tidigare omdömen om författaren:

Biotika
Svarthunden
Tosh
De Kallar Oss Zombier
Beatrice
Ett Slags Frihet
Arkitekterna

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar