torsdag 21 januari 2021

Författarporträtt: Yamilé Andreasson


Berätta lite kort om dig.

Jag föddes i Chile och kom till Sverige redan som 4-åring tillsammans med mina föräldrar och en äldre bror. Jag är gift och har tre vuxna barn, samt ett antal hundar. Jag älskar att träna och umgås med min familj och mina vänner. Resa till andra länder är också något jag tycker om väldigt mycket och när jag var ung reste jag en hel del på egen hand. I vuxen ålder har det blivit mindre resor men de som blivit av har varit i sällskap av främst närmsta väninnor.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag skulle nog säga att intresset kom först i vuxen ålder då jag började läsa böcker inom genren när mina barn började fatta intresse för böcker inom fantasy. Innan dess var mitt fokus endast romantik och en och annan thriller.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Redan sedan barnsben har jag älskat att läsa och velat skriva. Min pappa var mån om att jag skulle läsa böcker, uppleva en värld bortom vår vardag. Han fick mig att läsa allt från Dostojevskij, Shakespeare till Jane Austen och Isabel Allende. Han ville att jag skulle läsa böcker som inte bara var tonårsböcker utan kanske kunde lära mig ett och annat eller om så tänka till. Han tog mig till teatern, fick mig att se filmer jag kanske aldrig skulle ha sett annars. Han öppnade mina ögon för en värld i skapandets tecken redan som liten.

Min första bok skrev jag redan som 7-åring och under hela min uppväxt fortsatte mitt intresse för skrivandet. Att skriva blev min passion och något jag brinner för än idag. Det känns lika naturligt som att andas och skriver jag inte så tänker jag ut historier i mitt huvud för kommande berättelser. Jag har alltid minst 10-15 noveller och böcker som jag skriver i samtidigt. Vad jag skriver beror på humöret och stämningen jag befinner mig i.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag älskar Twilight-böckerna av Stephanie Meyer och även The Mortal Instruments av Cassandra Claire. Deras sätt att skriva inspirerar mig. Jag vill inte efterlikna dem, men deras texter är verkligen bra skrivna. I alla fall de engelska versionerna.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är nog mest den som gillar dialoger och ibland lyckas jag helt dras med så jag glömmer att det behövs mer än bara snack under flera sidor i en bok eller novell. ;) Action är också något jag brinner för men tycker kan vara svårt att skriva så det blir så pass bra att läsaren kan se framför sig exakt det jag såg när jag skrev stycket. Då den biten är för mig svårast så kan jag tillbringa timmar med att fråga ut sönerna om vapen och magi då de spelar mycket spel. Eller maken som kan mycket kring vapen och liknande när mitt eget kunnande inte räcker till. I sista fall jagar jag information på nätet.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver rakt upp och ner från det som kommer in i mitt huvud och skapas där. Om jag skriver ner mina idéer och tankar kring en berättelse så känner jag att jag inte är intresserad av den med efter det. Jag vet redan allt som skulle utspela sig. Så nej, det är inget som jag gör så till vidare jag inte samarbetar med någon annan författare. Så som Madelene Lundvall som jag skriver en hel del med. Då skriver vi våra tankar och idéer, men på något vis lyckas jag alltid komma ifrån vad som bestämts och drar in karaktärer i sådant som inte var planerat. Som tur är så blir det ändå riktigt bra och det funkar mellan oss att arbeta så. Men själv låter jag allt som föds fram i stunden då jag ska skriva leva sitt eget liv och föra mig vart än berättelsen önskar hamna.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag har ingen plan, utan när mitt arbete som förläggare är avklarat och inspiration infinner sig så sätter jag mig och skriver. Mina barn är 16 år uppåt så de är upptagna med sitt eget vilket ger mig möjlighet att sitta i lugn och ro att skriva när som, vilket känns som lite lyxigt än när de var små och jag då satt på nätterna och skrev. Min man har också flexibelt jobb så han passar på att jobba när jag försvinner in i mitt skrivande.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har tränat kampsport i några år, varit del av Lottakåren och tävlat i skytte. Kunde när jag var ung skjuta mitt i prick med k-pist, ja det är inte lätt, men det går. ;) Jag älskar att sjunga och skrev flera sånger i tonåren och var på väg att ge ut en cd några år senare.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag tycker om att skriva om kvinnliga karaktärer och få dem att växa allt eftersom i storyn jag skriver.
Att skriva någon form av romantik står mig närmast hjärtat så vare sig det är en romantisk bok eller fantastik så kommer det alltid att finnas lite romantik med i det jag skriver.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Oj ... listan är extremt lång. Men kan säga att om någon sökte i alla fall i min sökhistorik på datorn så skulle de nog undra vad jag håller på med. Har nämligen en hel del sökningar på ämnen man kanske skulle bli lite ställd över.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu är mitt fokus helt på romantik och passion, men nästa år är planen att skriva vidare på en ny fantasyserie tillsammans med Madelene Lundvall som vi påbörjade och fått pausa på grund av andra projekt.

[Bibliografi:]

Romaner:

# När livet brinner (romantik)
Del 1: När jag ser dig
Del 2: När det blåser upp till storm
Del 3: Någon att dö för

# Skuggornas stad (fantastik)
Del 1: Mörkrets makt
Del 2: Lockad av ondska
Del 3: Eldfödd

# Ropet från andra sidan (fantastik)

Noveller inom passion:
# Om du var min

Noveller inom passion /erotik:
# De kom till jul
# En dans i natten
# Förbjuden frukt
# Revansch
# Som uppslukad av jorden
# Lockelsen
# Stanna hos mig inatt

Antologier:
# De fördömdas bok (fantastik)
# Jag kommer hem till jul (romantik)

Antologier inom passion:
# En andra chans

Antologier inom erotik:
# Längtan
# Berör mig, förför mig
# Låt spelet börja
# Om du ber mig
# Temptation: forbidden ground

Noveller:
# sviken
# Dolt under ytan

onsdag 20 januari 2021

K. Artifex: Bestulen

Titel: Bestulen
Författare: K. Artifex
Sidantal: 246
Förlag: Evalanty Förlag

Baksidestext:

År 2042. Magins existens är avslöjad för mänskligheten, som nu lider under de Mörka makternas belägring. Varje sekund är en kamp för överlevnad, vad som än händer.

Under ledning av magikern Calestons järnhand, ödeläggs Europa i en storm av våld, fattigdom och misär. Kriget från en förlorad tid, och bortom Jordens gränser, förstör allt i sin väg.

Efter veckor av tortyr och experiment på en forskningsanläggning, har Maisie Brummet förlorat livsviljan. Då hon inte kan minnas sitt förflutna, är hon omedveten om krafterna som har väntat i århundraden på hennes födelse och varför.

Vem är hjälte och vem är skurken? Valet är ditt.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Det är som sagt en fantasybok, men inte den vanliga klassiska. Skall man försöka klassa den för någon undergenre så är det urban fantasy som man nog skulle placera den i.

Den utspelar sig i vår värld och en bit in i framtiden, magi och andra varelser existerar, de har kommit från en annan värld, eller dimension. En del av dessa varelser kämpar för något som kallas för den mörka makten och det har satt stora delar av Europa under ett krig som leder till stora ödeläggningar av civilisationen.

Människorna jagar dessa magiska varelser då de ser magin som ett farligt hot. I början av boken så kom jag att tänka på att det till vissa delar påminde om x-men och mutanterna som är jagade av mänskligheten. Ser lite likheter mellan dessa magiska varelser med sina förmågor och mutanterna, samt att de är hatade av mänskligheten. Men det är ingen kopia av det utan jag tycker den går sin egen väg.

Genom boken så följer vi huvudsakligen tre karaktärer, alla kapitel är skriva ur någon av dessa tre karaktärers perspektiv. Vi lär känna dessa in på djupet. Jag gillar hur de målas upp, de är inga superkaraktärer som klarar av allt, visst har de magiska krafter men de har även sina brister. Sedan är de kanske inte helt genomgoda, några av dem har sina brister även när det kommer till detta, allt är inte svart och vitt. Det ger karaktärerna ett djup och jag kom att tycka om dem, de fastnar när man läser om dem och de blir några som man bryr sig om och vill veta mera om.

När det kommer till handlingen och hur det kom sig att dessa magiska varelser kom till jorden så får vi som läsare inte veta så jättemycket. Och det kanske är bra, det skulle lätt ha kunnat blivit segt om vi fick berättat hela bakgrunden till situationen som vi befinner oss i när boken börjar. Istället får vi endast små förklaringar, eller rättare sagt hintar, genom saker som olika karaktärer säger. Informationen som vi får är precis lagom för att ändå få en klar blid om hur det ligger till och det fångar intresset.

Själva huvudkaraktären Maisie har förlorat minnet från sin barndom, detta är en bra utgång till att kunna förklara lite mera vad det är som pågår. Jag misstänker att vi i kommande böcker kommer att få mer förklarat om hur allt ligger till, för allt kanske inte är som man först tror.

Det är en intressant och spännande värld och historia som målas upp. Handlingen rör sig snabbt framåt men är ändå fyllig så att man får en klar bild över helheten. Med ett bra språk och med intressanta karaktärer så blir allt tillsammans en riktigt bra start på en serie som jag gärna fortsätter läsa då jag fann att jag verkligen brydde mig om karaktärerna, och det är en viktig sak när det kommer till en berättelse. Ser fram emot nästa del i serien.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 18 januari 2021

Marcus Eklund: Pojken Med Ärren

Titel: Pojken Med Ärren
Författare: Marcus Eklund
Sidantal: 327
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Robert arbetar som pedagog på en förskola. I hans grupp går femårige Ahmed. En förtrolig relation växer fram mellan dem båda, och när pojken berättar att han blir slagen av sin mamma beslutar sig Robert för att agera – något som visar sig vara förenat med allvarliga risker.

Snart står det klart att de övergrepp som Ahmed utsätts för bara är toppen på ett enormt isberg. Under ytan döljer sig en mörk historia, präglad av saknad, längtan, sorg, skam – och grov brottslighet.

Mina tankar:

Detta är författaren Marcus Eklunds debutbok.

Boken börjar grymt med att ett litet barn blir misshandlad och sedan går den vidare till att man på en förskola pratar om att göra en orosanmälan om just misstänkt misshandel. Saker händer och handlingen utvecklas till en spänningsroman.

Boken lägger vikt på familjerelationer och då trasiga sådana. Ahmed, den lilla pojken, har ett familjeförhållande där minsta lilla fel leder till reprimander av det fysiska slaget. Vi har även huvudkaraktären Robert som även han har ett trasigt familjeförhållande av ett annat slag, hans föräldrar är skilda och modern, som han bor hemma hos, har tappat livsgnistan helt och ligger hemma på soffan, för det mesta berusad.

Robert är en karaktär som är lite kluven. Han är en festare som ser fram emot varje helg då det är dags att gå ut igen, ändå så tar han på sig att försöka rädda Ahmed från att bli misshandlad. Ibland känns det som om det skulle vara två personligheter, men åt andra sidan så kanske man kan tolka det så att vi ser två sidor av honom, den där grabbiga som vill festa är kanske en yttre bild och en flykt från situationen hemma, medan den noble och osjälviska som vill rädda Ahmed är den sanna bilden av honom.

När Robert möter motgångar när det kommer till anmälan om misshandel och det går så långt att han själv känner sig hotad så börjar han en egen utredning tillsammans med en kompis. Han kommer saker på spåren och det visar sig dölja fler saker än barnmisshandel.

För de som inte tål att läsa om barn som far illa så kan jag säga att det är lite nertonad i denna bok. Det förekommer såklart men det är inte så beskrivet att man inte klarar av det, samt att det är mera fokus på Roberts undersökning än barnets familjeförhållande.

Först när jag började läsa denna bok så var jag tveksam om det var en bok som var något för mig. Jag föredrar ju deckare och thrillers när det kommer till spänningsgenren. Tänkte först att det kanske skulle vara en bok som fokuserade på barnets miserabla familjeförhållande, hade den gjort det så hade det nog varit en tung och svår läsning rent mentalt. Så jag blev överraskad när det visade sig finnas ett spänningselement över handlingen, detta gjorde att boken inte släppte taget om mig.

Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra. Det är en stabil handling som håller hela vägen, den har dock kanske några små saker som kan kallas sidospår som inte egentligen tillför handlingen något.

Slutresultatet blir i alla fall en roman som balanserar bra mellan spänningsroman och relationsdrama. En bra debut och en bok som kan vara värd att spana in om man vill ha spänning men kanske inte den vanliga deckaren.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 17 januari 2021

Författarporträtt: Andrea Grave-Müller


När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?


Jag har alltid älskat folksagor och dragits till barnböcker med fantastiska inslag. När jag var i sjuårsåldern läste min pappa ett par av Narnia-böckerna högt för mig och sedan var jag fast. Fantasy var min grej!

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har skrivit berättelser så länge jag har kunnat skriva, så det var egentligen inget beslut, det har bara alltid funnits där - drivet att hitta på saker och berätta om dem.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Två stora inspirationskällor är Ursula Le Guin och Diana Wynne Jones. Le Guin för hennes avskalade och samtidigt otroligt vackra språk och Jones för hennes humor. När det gäller mitt eget skrivande, mitt eget producerande av text, så har förläggaren och författaren Lupina Ojala varit en stöttepelare. Hon sparkade mig i ändan och sa att nu ger vi ut dina berättelser. Hade hon inte gjort det kanske jag fortfarande hade skrivit för byrålådan. Slutligen är min sambo till stor hjälp. Han tecknar och spelleder rollspel, så vi stöter och blöter varandras idéer och arbetssätt en hel del.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Lättast är miljöer, karaktärer och lösryckta scener. Det är ofta så jag börjar en ny berättelse, ser en scen framför mig och mer eller mindre flödesskriver fram den, får upp en karaktär jag vill skriva om och börjar fundera på vad som kan komma av det här.

Sedan kommer det svåraste biten: att komma på själva handlingen. Jag kan ha de här karaktärerna och jag kan veta att någonting ska hända som leder till en viss punkt, men att komma på HUR det ska gå till är fruktansvärt svårt! Dramaturgi är också jättesvårt, hur man bygger upp intrigen på ett bra sätt. Och karaktärsutveckling, hur man visar förändring över tid på ett snyggt sätt.

Med åren har jag gått mer och mer från att skriva på känsla till att jobba med ett synopsis, vilket har hjälpt mig en hel del. Jag har fortfarande väldigt svårt att i detalj bestämma hur ett visst händelseförlopp ska gå till och hur många scener eller kapitel som det kräver. Oftast spelar det ut medan jag skriver det och ibland tar det en annan vändning än jag hade tänkt mig från början.

Action och spänning är också svårt. Ibland märker jag att jag nästan ryggar för att skriva riktigt tuffa scener, att jag låter händelserna följa ett som är lite lugnare. Det kan vara lite problematiskt för ibland behövs ju verkligen den där spännande scenen för läsaren ska engagera sig och inte tycka det är tråkigt. Så det är något jag jobbar mycket med när jag skriver.

Eftersom jag tycker att det är så svårt att komma på handlingen så tillhör jag de som föredrar redigeringsfasen framför utkastfasen. När utkastet väl är skrivet och jag har lyckats få ur mig berättelsen, då har jag överblick, då är jag hemma igen. Det är roligt att finslipa ett manus, kunna lägga in små hinter eller arbeta med språk och gestaltning.

Hur ser din skrivprocess ut?

Historiskt sett har jag oftast börjat med en karaktär, en miljö och en idé till en scen. Många av mina noveller har tillkommit genom olika flödesskrivövningar som jag sedan byggt vidare på och skrivit på känsla tills det tagit stopp och jag inte längre vet på förhand vad som ska hända. Då styr jag upp det hela med ett mer eller mindre detaljerat synopsis. På sistone har jag mer och mer gått över till att börja med att kartlägga mer organiserat vad det är jag vill skriva om och göra synopsis först, innan jag börjar skriva. Det fungerar förvånansvärt bra och är nog ett arbetssätt jag kommer att jobba mer och mer med i framtiden.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Alltid svårt! Jag har två barn i skolåldern, jobbar heltid med annat och har dessutom flera andra hobbies förutom skrivandet. Jag brukar försöka att skriva regelbundet, lite varje dag. Ibland funkar det ganska bra och ibland funkar det inte alls. Just nu har jag vikt tre vardagskvällar och helgförmiddagarna åt mitt skrivande och än så länge går det bra - de flesta veckor.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är uppvuxen i ett musikerhem och under min uppväxt åkte jag runt i en hel del gamla kyrkor i Västsverige där mina föräldrar skulle spela på diverse sommarkonserter och musikgudstjänster.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Att folk blir glada av mina berättelser är något som blivit viktigare och viktigare för mig. När man lägger ifrån sig en av mina berättelser kan man gärna ha fått något att fundera på, men man ska ha en bra känsla inom sig. Jag går mer och mer till att se det jag skriver som "feelgoodfantasy" - om det inte redan är en genre så borde det vara det.

En annan sak jag tycker är viktigt är att visa att människor (eller andra varelser) är mer än bara vita cis-män. Folks hudfärg, födda eller identifierade kön och sexuella läggning gör ingen till vare sig en bättre eller sämre person. Här vill jag lyfta Ursula Le Guin som inspiration igen. Hennes böcker var de första jag läste där mörkhyade personer var normen, eller där kön inte var fixerat eller ens viktigt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det mest udda jag kan komma på är nog att släpa ut min sambo i skogen eller till diverse andra platser för att ta kort och kontrollera miljöer jag tänkt använda i berättelser. Och att läsa in mig på oväntade ämnen. Men båda de sakerna är ju faktiskt ganska normala för författare.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Dels en fantasynovell i steampunkmiljö om demoner, demonforskare och girig, miljöfarlig verksamhet och dess konsekvenser. Jag hoppas att den kommer att kunna ges ut i början av 2021.

Och dels skriver jag på en fantasyroman, en äventyrsberättelse om älvor, en brottshärva, trassliga familjerelationer, ensamhet och vänskap. Den utspelar sig till största delen i älvornas magiska gas/steampunkvärld men vi möter också det urban fantasy-Göteborg jag börjat etablera i mina noveller. Tanken är att den ska vara mer riktad till ungdomar än mina tidigare berättelser, men eftersom jag vet hur jag skriver, vilket språk jag använder och vilka teman jag tar upp så kommer den att fungera bra även för vuxna läsare.

[Bibliografi:]

Noveller utgivna på Catoblepas förlag:

- "Runristaren", novellsamling (2014)
- "Tjänster och Gentjänster" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren"
- "Shegerja" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren".
- "Unnhild" (2017). Tidigare publicerad i antologin "Stadens väsen", se nedan.
- "Häxbrygder" (2018)
- "Fröken Starks Patent" (2020), Catopblepas Ångnovell No 8.

Antologier:

- "Där ute väntar Vintergudinnan" och "Shegerja" i "Vinter & Hav", (föreningen Catahya, 2007)
- "Lyckobringaren" i "Tecken i aska och eld", (föreningen Catahya, 2008)
- "Stenväggar" i "Vansinnesverk", (föreningen Catahya, 2011)
- "Wishmaster" i "Waiting for the Machines to Fall Asleep", red. Peter Öberg, (Affront, 2015)
- "Unnhild" i "Stadens Väsen", red. Jonny Berg, (Catoblepas Förlag, 2016)

Noveller i tidskrifter mm

- "Tillfyktsort", (Mitrania, 2003)
- "Gyllene", (Mitrania, 2005)
- "Snöspår", (webzinet Annanstans, 2006)
- "Blå ögon", (Gorgon Magazine, 2013)

lördag 16 januari 2021

Marcus Appelberg: Vinterkrig

Titel: Vinterkrig
Författare: Marcus Appelberg
Sidantal: 507
Förlag: Ultima Esperanza Books

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

I norr hotas staden Norrtmark av en monsterhär. Mirian Simonsdotter plågas av mardrömmar. Hennes slottsvakt kan inte försvara hela staden och snöstormarna härjar i landet. Hur ska de överleva? Kommer dottern att klara sig?

I dalen styr Magnus Birgersson med järnhand. Folkets hopp står till Erik, Magnus yngre son. Men åratal av terror har brutit ner honom och Erik känner sig mest som en rädd pojke, fjärran från sagornas riddare. Trots det kan han inte längre vända bort blicken. Faderns tyranni måste få ett slut.

Det ingen vet är att kungen är död. Häxmästaren som utförde mordet hat satt sin plan i verket. En plan som kan leda till ett världskrig.

Mina tankar:

Detta är författaren Marcus Appelbergs debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till vuxna.

I det stora hela när man ser på berättelsen så ser man verkligen att författaren har hämtat inspiration från många håll. Det som lyser starkast är den klassiska fantasyn, den med diverse varelser och magi och en medeltida värld, men även vikingatiden har en stor del här. Sedan finner man saker som påminner om asiatisk historia och även lite grekiska mytologiska varelser.

Det är en mustig historia som målas upp och den är intressant, men ändå är jag lite kluven till boken i sig. Jag skall försöka sätta fingret på vad det var som tog emot när jag läste den.

Själva handlingen är intressant, men ibland var det lite svårt att hänga med i den. Vet inte om det var jag som tappade fokus eller om det var att handlingen flyter ut ibland och tappar greppet om läsaren. Det kändes ibland som att man gick i lera när man läste den, alltså att det tog emot att ta in handlingen.

Åt andra sidan så fanns det många vändningar i handlingen som höll uppe intresset, när man trodde att man hade räknat ut vad det skulle handla om så valde den att gå ytterligare några svängar i handlingen. Detta fann jag uppfriskande och det var det som gjorde den intressant och gjorde att man läste vidare.

Det är många karaktärer i boken och det gäller att vara koncentrerad när man läser denna bok. Det var, i alla fall för mig, svårt att få grepp om vissa av karaktärerna, som vart i världen de befann sig och hur de hörde ihop med alla andra och vad de spelade för roll i handlingen. Andra fick jag bra grepp om och hade inte svårt att sätta in i handlingen. Så det kräver sitt av läsaren att ta till sig alla karaktärer. På något sätt så hade jag kanske sett att man på något sätt lärt känna vissa av karaktärerna lite bättre och kanske mera utspritt för att lättare få grepp om dem, tror inte att man skulle dra ner på antalet för alla spelar sin roll.

Ibland så tänkte karaktärerna tillbaka till äldre händelser, detta var inte alltid så klart när detta hände och det gjorde det ibland lite svårt att hänga med i handlingen. Än en gång så vet jag inte om det var att det var jag som tappade koncentrationen eller om det hade gått att gjort lite smidigare. Men de karaktärer som fick sin tid till att växa, ja de var intressanta när man hade tagit till sig hela bakgrunden. Det är kanske det som är poängen med handlingen att den krävs att man tänker tillbaka och tar till sig helheten.

Själva språket var det inget problem med, det flöt på bra och var i sig lätt att ta till sig. Slutsumman blir, som jag sa i början, lite splittrad. Detta är en fantasy som kräver sitt av sin läsare, detta på gott och ont. Det är ändå en positiv känsla jag lämnar boken och har inget emot att ta upp en bok till om det kommer en fortsättning på denna då jag gillade handlingen. Kanske hade den behövt en genomgång till för att göra den lite mera lättläst, men detta är högst min egen smaksak, andra vill kanske ha lite mera tuggmotstånd och att det krävs total koncentration när de läser en bok. Alla böcker skall inte vara lättlästa.

Jag ser absolut potential i denna bok och tror att vi i framtiden kommer att få uppleva storslagna och episka berättelser om författaren fortsätter på det spåret som han är inne på och finslipar på några småsaker. Härligt att se en bok som riktar sig till en mera vuxen publik istället för att som de flesta rikta sig till en yngre publik. Om man inte är rädd för att sätta tänderna i en lite mera svårtuggad, men ändå välsmakande, bok när det kommer till fantasy så skall man testa denna.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 14 januari 2021

Författarporträtt: Alexandra Anter


Berätta lite kort om dig.


Jag är en 24-årig småbarnsmamma bosatt på västkusten. Glad, driven och envis. Till vardags arbetar jag som brevbärare i Falkenberg och älskar att lyssna på ljudböcker samtidigt som jag delar ut posten. Men min dröm är såklart att slå igenom som författare.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag var omkring tretton år när jag läste Harry Potter för första gången – och jag fullkomligt älskade böckerna. När jag hade läst klart dem introducerade mina föräldrar Sagan om Isfolket för mig, och från den stunden var jag fast i magins värld.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag vet faktiskt inte vad det var som inspirerade mig, men antagligen böcker i sin helhet. Jag har alltid älskat böcker, och tanken på att själv bli författare kom nog ganska tidigt. Problemet var bara att jag inte trodde att jag var bra nog, fram tills min svensklärare första året på gymnasiet sa att jag hade talang för det, då började jag tro på min egen förmåga.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt skrivande?

Farmor. Hon har varit min personliga korrekturläsare och bollplank. Många gånger har jag ringt henne för att diskutera något, och det är inga korta samtal vi har – nej, mer åt timmar-hållet. Även om hon inte har någon utbildning som korrekturläsare har hon många år i ryggen som svensklärare, och hjälpen hon ger mig är verkligen ovärderlig.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker det är både tråkigt och svårt med miljöbeskrivningar. Det brukar bli så att jag struntar lite i det när jag skriver råmanuset och fokuserar i stället på att få berättelsen att röra sig framåt.

Det jag tycker bäst om att skriva är actionscener. Jag kan sitta hur länge som helst och fila på det.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika, men nu det senaste har jag gjort en sorts karaktär-mall där jag, förutom alla yttre attribut, skriver ner karaktärernas mål, drömmar, svagheter och hinder. Just dessa hinder utvecklar jag sedan (mestadels i huvudet) och bygger berättelsen efter hur karaktärerna tacklar dem.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar på dagen, hämtar sedan sonen på förskolan, leker med honom tillsammans med pappan, äter och nattar, sedan skriver jag. De dagar jag nattar blir det såklart mindre skrivtid, men jag försöker att sitta minst en timme per dag. På helgen kan jag också få in ett extra pass när lillen sover middag.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är en gamer. Älskar datorspel och tv-spel, nu för tiden blir det inte så mycket av det dock. Annars är det League of Legends, Mobile Legends, Sims och Call of Duty som hamnar högst på spellistan. Men jag har inte bara stillasittande hobbys, att dansa Zumba tycker jag också är riktigt kul.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Mobbning. Antagligen för att jag själv var utsatt när jag var yngre. Jag tycker det är viktigt att prata om, både på skolor men också vid köksbordet. En dag ska jag sätta mig ner och skriva ett manus där just mobbning står i fokus.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det kanske inte är så konstigt, men när jag delar ut post brukar jag prata med mig själv, till exempel berätta en scen så som den ska utspela sig. Det har varit en och annan som påtat i sin rabatt som tittat lite underligt på mig, men det bjuder jag på.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst.

När jag redigerat klart sista delen i Isabella Duvander-trilogin kommer jag ge mig på ett nytt manus med en krigslysten drottning som har en förkärlek för att spela spel med människor. Det blir ett manus med action, hemligheter, skräck och kärlek.

[Bibliografi]

Under jorden – Isabella Duvander-trilogin bok 1 (Ekström & Garay, 2020)

lördag 9 januari 2021

Lupina Ojala: Felice

Titel: Felice
Författare: Lupina Ojala
Sidantal: 35
Förlag: Swedish Zombie

Baksidestext:

Längtan finns i en dröm.

Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.

Mina tankar:

Detta är en novell, utgiven som singelnovell. Denna kom ut 2015.

Lupina brukar röra sig i fantastikens värld med sin serie Legender från Yddrios, vars tredje del kom inte för så längesedan. I denna så befinner hon sig i vår värld men det finns något övernaturligt. Jag skulle inte kalla den för en skräckberättelse för den är inte direkt skrämmande, och det tror jag inte heller är meningen. Skulle klassa den mera som en övernaturlig thriller.

Vi har vår huvudkaraktär, Catrin, som börjar drömma om att en annan person smeker henne, när hon vaknar finns det ingen där. Dessa upplevelser utvecklas och Catrin börjar känna av personen mera. Hon blir inte rädd av dessa övernaturliga händelser och ett tycke börjar uppstå.

Hon blir nästan besatt av tanken om denna person, som kallar sig Felice. Det händer saker som sätter allt i ett annat ljus när Catrin börjar undersöka mer om Felice. Det är en finstämd och även spännande berättelse som målas upp i denna novell.

När det kommer till noveller så har de ju automatiskt en begränsning när det kommer till hur mycket en författare kan bygga upp en handling. Jag tycker att Lupina lyckas bra med att på bara några sidor få fram en bild över huvudkaraktären och hennes relation med det övernaturliga väsendet som besöker henne. Hon får till en bra bakgrundshistoria som fångade i alla fall mitt intresse.

Hon har ett språk som är riktigt finstämt, hon fångar verkligen ögonblicken och känslan i de scener som hon målar upp i berättelsen. Även fast det endast är en novell så hinner Lupina få med några vändningar i åt vilket håll handlingen tar sig, detta gillar jag verkligen, får läsaren att tänka efter samt försöka gissa sig till hur det ligger till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tårpilens År (Legender från Yddrios #1)
Catoblepas Ångnoveller No 1 & 2

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar