Mikael Nabrink: Blodshämnd

Titel: Blodshämnd
Författare: Mikael Nabrink
Sidantal: 379
Förlag: Mikael Nabrink AB

Baksidestext:

Martin Nordvall befinner sig på sitt sommarställe utanför Strömstad och har precis nåtts av det tragiska beskedet att hans flickvän Donatella Cassarini blivit mördad. Gode vännen Robert Stenhammar finns sedan några minuter på plats för att stötta honom i denna svåra stund.

Martin hade glatt sig över att kunna ta Donatella till Mantorp Park strax utanför Linköping kommande helg, där Roberts systerdotter Alma Strömberg kommer att delta i den svenska deltävlingen i årets Europamästerskap i Formel 3. Martin visste att Donatella såg fram emot att få se den talangfulla racerföraren sätta sina manliga konkurrenter på plats i den prestigefyllda och så viktiga tävlingen.

Med tanke på det tragiska som hänt står Martin i valet och kvalet om han ska åka med till Mantorp tillsammans med bland annat Robert, eller om han ska stanna kvar hemma och börja försöka komma över Donatella död.

Han är dock medveten om att det är mycket som står på spel för Alma, då han och gode vännen Octavio Santana från Colombia tillsammans med tre internationella affärsmän stämt träff på racerbanan för att diskutera möjligheterna att sponsra Almas eventuella plats i ett Formel 1-stall nästa säsong. Slutligen bestämmer han sig för att följa med eftersom han inser att han sannolikt skulle må sämre av att stanna kvar hemma i skogen vid Ramberget.

Polisen är inte sen med att ta upp jakten på Donatellas mördare. Inte oväntat riktas deras, men även Martins misstankar åt ett visst håll; åt en person som sedan tidigare har ett uttalat motiv att mörda henne, nämligen psykopaten och seriemördaren Ralf Kraus som sedan kort tid sitter häktad.

Så vem är då Donatellas mördare? Och hur går det för supertalangen Alma Strömberg på Mantorp Park?

Mina tankar:

Detta är den sjunde boken om Martin Nordvall, en man som rör sig mer eller mindre på brottets vägar efter vissa händelser men ändå känner någon slags moral. De tidigare böckerna heter Vreden, Vedergällningen, Begäret, Psykopaten, Pianisten och Tyrannen.

Boken är i och för sig rätt så fristående och förklarar det mesta som man behöver veta från de tidigare böckerna så att man hänger med i handlingen. Ändå skulle jag rekommendera att man läser serien från början för att hänga med ordentligt om vad som hänt i och runt huvudpersonens liv.

Om man läst de tidigare böckerna och vet något om författaren, vilket jag gör då han är för mig en lokal författare, så är man van med att författaren tar ämnen som han har egen erfarenhet av. Den största grejen som har hängt med igenom hela serien är såklart flygningen och den är med i även denna. Men i denna så lägger han till ett nytt element och det är bilracingen vilket han även har erfarenhet av.

Det syns verkligen att författaren har en kärlek till bilar och racingen, han går verkligen in i att beskriva känslan runt omkring detta. För en del så kanske det blir för mycket, men han får till det så att man lätt kan leva sig in i hur det kan lukta och låta samt att man får en liten insikt i livet på banan.

Förutom spänningen i racingen så finns det så klart en mera farligare spänning i frågan om vad som hände huvudkaraktärens flickvän, som har blivit mördad. Denna röda tråd pågår samtidigt som vi följer spänningen på banan. Det blir lite av en gåta som vi som läsare kan försöka gissa oss till innan vi får svaret i slutet.

När det kommer till språket så flyter det på bra och det är lätt att ta till sig. Boken får ett avslut men den hintar även om att resan vår huvudkaraktär gör är ännu ej över och det kommer fler böcker.

Tidigare omdömen om författaren:

Vreden, Vedergällningen, Begäret, Psykopaten, Pianisten (#1-5)
Tyrannen (#6)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Fredrik Dimming: Kangmar

Titel: Kangmar
Författare: Fredrik Dimming
Sidantal: 615
Förlag: Viberg Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Stormhamn, öriket Kangmars huvudstad, är hemsökt av fattigdom, våld och sjukdom.

Det är även hem åt många av världen Azureas värsta avskum och brottslingar. Bland dem lever korrupta stadsvakter och svekfulla ädlingar sida vid sida med rebelliska stadsbor.

Men det finns värre saker än mänskligt slödder ute i natten.

När en rad brutala och bestialiska mord skakar om huvudstaden faller ansvaret att ta fast den skyldige på hyrsvärdet Alden Valo, stadsvaktserganten Lanira Walker och prisjägaren Quinlan Kaidus.

Det blir en kamp mot en uråldrig ondska, samt mot en rasande domedagseld som hotar att bränna hela Stormhamn och furstendömet Kangmar till grunden.

Mina tankar:

Detta är författarens andra bok och det är en fantasy som riktar sig till vuxna och är en fristående fortsättning på hans debutbok Eldranath.

Boken är som sagt en fristående fortsättning så man behöver inte ha läst den tidigare boken för att kunna hänga med i handlingen. Detta är något som författaren har sagt ha som mål med sina böcker i denna serie, att man skall kunna ta dem i vilken ordning man vill och känner för. Dock så har han även sagt att det kan det förkomma små hintar om saker som hänt i tidigare böcker och detta har vi redan i denna andra bok. Men detta är absolut inget viktigt för handlingen i just denna bok.

Jag har länge haft en dröm eller om man skall kalla det en önskan att någon skrev en deckare i en fantasyvärld. Nu pratar jag om en mer eller mindre renodlad deckare där en person, som motsvarar den världens poliser, får ett, eller flera, mordfall som den skall lösa. Hur fungerar det när man skall försöka hitta ledtrådar i en värld där magi förekommer för att inte tala om andra varelser?

Här är faktiskt en bok som i början liknar något i den stilen som jag har eftersökt. Vi har här en kvinna, Lanira Walker, som är en stadsvakt i en stad som är mörk och rå för att inte tala om korrupt, den är näst intill laglös, vilket gör att de inom stadsvakten står inte högt i invånarnas ögon. När några brutala mord händer i staden, varav en är en stadsvakt, så får Lanira i uppdrag att finna vem eller vad som är skyldig till de brutala morden.

Som ni ser så finns det drag av deckare i denna start på boken men längre in i boken så bjöd författaren på något som jag inte visste att jag ville ha i en fantasyberättelse. Jag har en svaghet när det kommer till superhjältar på film och i tv-serier. Och jag tror inte jag avslöjar allt för mycket när jag säger att det är näst intill det som vi får här. Nu pratar jag inte om superhjältar med övernaturliga krafter eller förmågor, nej här möter vi mera en hämnare, en villigante, som vill rensa bland rötan som växer sig starkare och starkare i staden. Tänk Batman eller Arrow, alltså en maskerad person utan några speciella krafter men dock en god fysik och är bra på att slåss.

Detta blir en härlig mix och kan säga att under resans gång så kommer det att läggas till flertalet element från olika delar av fantastiken. Det är en balansgång som lätt skulle falla över till att man skulle säga: ”Kom igen nu, detta är allt förmycket av det goda.” Men måste ge författaren en stor eloge. Det finns säkert de som kommer att känna att det är för mycket av olika element. Men jag klickade med berättelsen, för varje sak som författaren la till berättelsen så tyckte jag att han fick in det i handlingen på ett sätt som kändes att den smälte ihop med den pågående tråden väldigt smidigt.

Både när det kommer till språket och handling så måste jag säga att författaren verkligen har utvecklat sig från första boken. Handlingen är mustig, precis som den var i första boken, men nu är den även betydligt fylligare, om nu detta låter logiskt. Vi går verkligen på djupet när vi lär känna de olika huvudkaraktärerna.

Ett stort plus är även den härliga, om nu det är rätt ord, staden som författaren har skapat här. Egentligen så är staden allt ifrån härlig, den är ju smutsig och korrupt och detta får verkligen författaren till på ett bra sätt. Man kan riktigt känna mörkret och farorna som lurar runt hörnet när man följer karaktärerna. Han har verkligen fått liv i staden.

Det var en riktigt fröjd att läsa denna bok och rekommenderar den till alla som vill ha en underhållande och innehållsrik fantasyberättelse som går mera år det mörkare hållet. Det skall bli verkligen intressant att se vad som kommer hända i nästa bok i serien. Med denna så tycket jag att författaren med rätta visar att han är ett namn att räkna med om man vill ha högkvalitativ fantasy som är skriven på svenska. Får vi fler författare av denna kaliber, samt att läsare av fantasy i Sverige börja även att titta på de svenska författarna inom genren och inte endast, som tyvärr vissa läsare gör, de internationella så spår jag att den svenska fantasyn kan göra hävda sig istället för att gömma sig i ett hörn.

Tidigare omdömen om författaren:

Eldranath

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

David Renklint: Vittring

Titel: Vittring
Författare: David Renklint
Sidantal: 105
Förlag: Bokförlaget Hedvig

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sindra har stannat hemma från skolan i flera dagar sedan striden med Moa. Wille tycker att Sindra ska använda sin kraft för att göra gott. Men Sindra har ingen önskan om att spela hjälte. Hon vill helst glömma sin superstyrka och vara en normal tonåring.

Men det går inte att ignorera kraften. Den släpps lös när hon minst av allt vill, och för att kunna kontrollera den måste hon förstå den. Sindra beger sig tillsammans med Wille till en övergiven bilskrot. Där kan hon testa sina krafter utan att någon ser dem.

Snart visar det sig att skroten inte är så övergiven som de tror. Tre beväpnade män med en mycket märklig varelse i släptåg dyker plötsligt upp. Och de är inte vänligt inställda, långt ifrån ...

Mina tankar:

Detta är författarens andra bok i sin serie Strömånge, som är serie som riktar sig till unga vuxna och rör sig i genren med superhjältar, eller i alla fall personer med övernaturliga förmågor.

Boken är utgiven på Bokförlaget Hedvig som är ett förlag som ger ut lättlästa böcker, det vill säga böcker vars språk är enklare och handlingarna är mera fokuserade i stället för att röra sig i många trådar och karaktärer. Stilen riktar sig till de som har svårt för språket av olika anledningar.

Boken tar vid där första boken slutade, det står på baksidan att den är en fristående fortsättning, men jag rekommenderar att man har läst den första boken innan man ger sig på denna.

När jag läste första boken så kändes det som att det var bara inledningen på något större, den kändes inte riktigt avslutande utan lite mera som ett pilotavsnitt till en tv-serie. Första boken presenterade huvudkaraktärerna och även miljön och en del av vad det är som föregår där.

I denna bok så tar vi ett steg till i handlingen, i efterdyningarna som hände i slutet av förra boken försöker Sindra, som är huvudpersonen, att återhämta sig och få någon slags kontroll över sina krafter. Under resans gång så dyker andra saker upp också som gör att vi förstår vad det är som döljer sig i staden som hon kom till i första boken, men allt får vi inte svar på ännu, jag misstänker att resan är långt ifrån över.

Precis som den första boken så slutar denna rätt så öppet och hintar om vad som komma skall i nästa del. Språket är lätt, vilket är förståeligt då det är det som förlaget riktar in sig på. Handlingsmässigt så finner jag handlingen intressant, för den vane läsare så känns handlingen lite kort och man vill gärna ha en längre handling, men även detta är förståeligt då den riktar sig till de med lässvårigheter. Kan tänka mig att en del år framåt i tiden, när det kommit ut många delar i serien, så kan man sluka dem, precis som man sträcktittar på en tv-serie.

Så jag rekommenderar denna till alla som gillar handlingar som drar sig åt det övernaturliga, då åt superhjälte-hållet, och samtidigt kanske kämpar med att läsa. Då är boken perfekt för en, är man även en van läsare så känner jag absolut att man handlingsmässigt kommer att finna denna underhållande. Ser framemot att läsa nästa del.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Kraften vaknar (Strömånge #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: Per E. Åsberg

Berätta lite kort om dig.

Jag är uppvuxen i Stockholms södra förorter och har bott flera år i miljonprogrammets Husby. Mitt författarskap fokuserar på snabb action som belyser de växande klyftorna i samhället, där fördomar ofta kommer före fakta. Utöver mitt skrivande arbetar jag med marknadsföring och är också doktor i varumärkesarkitektur på KTH.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det var under tiden som jag doktorerade och redan spenderat flera år med att skriva torra, täta akademiska texter med hundratals referenser som jag upptäckte friheten i att skriva spänning. Det började med ett manus om ubåtar 2015 och har tuffat på sedan dess. Min debut ”Fångarna” var tredje gången gillt, efter idel refuseringar på de två första manusen.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vill att det alltid ska finnas ett budskap, och för Messias-serien handlar det om ”vi och dem”. Vi människor är byggda för att tolka verkligheten i dikotomier som god/ond och svart/vit, men verkligheten är som bekant ofta mer mångbottnad. Jag vill att läsaren ska fundera på vad det är som gör att någon dras in i gängen, och om han eller hon själv kunde ha varit en av de som skjuter om livet sett annorlunda ut.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag har en skrivarstudio i källaren i villan. Där finns en persisk matta, ett spelbord från början av 1800-talet och en fåtölj från mitten av förra seklet som är min skrivplats. Framför näsan har jag ett fönster ut mot trädgården där det ibland går förbi både rådjur, räv och hare.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver på vardagsmorgnar helst, och ser till att vara med familjen på helger och semester. Skrivandet är en rolig aktivitet som jag gör för min egen skull (och numera också mina läsare), men familjen går alltid först. De är stommen i mitt välmående och välmåendet är ett måste för att kunna skriva.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skrev faktiskt en blogg om det på @debutantbloggen, där jag beskriver processen i tolv steg. När jag har en idé så skriver jag ett råmanus, hundra sidor i taget med en redigeringsrunda light innan jag fortsätter. Sedan börjar två-tre månadslånga redigeringsrundor i mer detalj, ink ett par genomläsningar och pauser från manuset för att få distans, innan det går till förlaget.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialog är roligast och lättast. Då kan jag få fram karaktärerna och deras dilemman. Svårast är att skriva scener som jag inte känner så starkt för (och då kan man ju fråga sig varför jag ens har med dem i manuset – det slutar ofta med att de stryks).

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu sitter jag med uppföljaren "Förrädarna", som är del två i Messias-projektet. Det är kul att vara inne och skriva nytt om de tre barndomskompisarna efter så lång tid. Tanken är att ha råmanus färdig innan semestern, släppa det under sommaren och sedan fet-redigera i augusti + september. Wish me luck!

[Bibliografi]

Fångarna (Bokförlaget Nona, 2022)

Anders de la Motte: UltiMatum

Titel: UltiMatum
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 370
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

När ett illa tilltygat lik hittas i vattnen utanför regeringspartiets kursgård hamnar ärendet på kriminalinspektör Julia Gabrielssons bord. Vem är den döde och varför har något ansträngt sig så för att kroppen inte ska kunna identifieras? Det dröjer inte länge förrän Julia inser att att det finns människor som är beredda att göra nästan vad som helst för att hindra att sanningen kommer fram.

Polismannen David Sarac jagas av demoner. Efter en våldsam uppgörelse som nästan kostade honom livet, vårdas han på en sluten klinik långt från huvudstaden. Han gömmer undan sömntabletterna han får av skötarna. Tjugotvå stycken har han fått ihop, och snart är det dags att ta dem, att för alltid tysta de anklagande rösterna i huvudet. Men ett mystiskt erbjudande får honom att skjuta upp sin död: Vad sägs om ett byte? Quid pro quo? Dina hemligheter mot mina.

Mina tankar:

Detta är författarens femte bok, den kom ut 2015 och är en fortsättning på MemoRandom.

Innan jag kommer till just boken så skall jag prata lite om mitt förhållande till författare och deras böcker.

Jag har en förmåga att bli intresserad av många författare och införskaffar deras böcker, och då menar jag alla deras böcker, jag läser de första böckerna men sedan börjar jag mera samla dem på hög för att någon gång i framtiden läsa dem. Saken är den att det blir fler och fler författare som fångar mitt intresse och högarna växer för jag fortsätter att samla böckerna för framtiden.

En av dessa författare är just Anders de la Motte, jag var på bokmässan i Göteborg året var 2015. Jag gick förbi en stor monter med stolar och en scen. Där stod en man, eller om han satt, och hade precis börjat prata om sin nyutkomna bok och sitt skrivande. Jag kände igen namnet och visste att han skrev deckare, hade ingen annan punkt jag skulle på då så jag stannade och lyssnade på honom. Han fångade verkligen mitt intresse och hade hur kul som helst när jag lysande på honom och alla små anekdoter och historier som han berättade.

Det var såklart Anders de la Motte som jag lyssnade på och jag var bara tvungen att köpa boken han hade kommit ut med. Kan för övrigt rekommendera att om ni någon gång har chansen att lyssna på Anders så gör det, ni kommer inte att ångra er.

Jag har efter detta möte genom åren införskaffat inte bara de tidigare böckerna som Anders skrivit utan även varje år han kommit ut med en ny bok köpt den också, då för det mesta på bokmässan där jag träffat han varje gång.

Jag har läst Anders första trilogi och även boken innan denna men sen har det tagit stopp. Allt för många författare som har mitt intresse. Men nu har jag bestämt mig för att jag skall ta en författare i min stora hög och beta av dennes böcker. Den första jag väljer att göra detta med är då Anders, det är nu dags att läsa ifatt med hans böcker.

Boken är i och för sig rätt så fristående från den tidigare boken, men jag rekommenderar ändå att man skall läsa de två böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta av handlingen.

Det är svårt att prata om boken utan att avslöja stora saker om handlingen, så jag kommer att försöka att bara prata i stora drag och rätt allmänt om den. Men måste säga att författaren verkligen kan få läsaren att tappa hakan och han är inte rädd för att våga göra saker med handlingen. Den som läst boken förstår säkert.

Nu var det ett tag innan jag läste den första boken men författaren får snabbt in en i handlingen igen, han sammanfattar det på ett bra och smidigt sätt som går ihop med den pågående handlingen riktigt bra.

Handlingen är spännande och språket är fylligt och beskrivande. Vi dras in i ett dödsfall och med det kommer det en del intriger. Huvudkaraktären vet inte vem som går att lita på och motarbetas i sin utredning och blir tvungen att ibland ta egna vägar utanför den normala proceduren.

Med ett trollbindande språk och handling och de korta kapitlen gör att man lätt sträckläser boken, den blir svår att lägga ifrån sig. Anders de la Motte visar med denna bok, likaså med sina tidigare böcker att han är ett riktigt säkert kort om man vill ha spännande böcker med bra handlingar.

Jag ser fram emot att arbeta mig framåt i de la Mottes böcker, härnäst står första boken i årskvintetten. Jag skall verkligen fokusera på hans böcker så att jag, med lite tur och en del envishet, har läst ikapp till hösten då det är dags för bokmässan igen och det nu nästan årliga mötet med honom och införskaffandet av den nyaste boken.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Cecilia Åhman: Bränt land

Titel: Bränt land
Författare: Cecilia Åhman
Sidantal: 472
Förlag: Öpnna Vidder förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Vad skulle du göra om du blivit såld, av den enda person du litar på, till en man som njuter av att plåga och utnyttja andra? Samla mod och fly ut i en värld du inte vet något om, eller ge upp och låta honom ta din frihet ifrån dig?

Atiline, en ung kvinna, väljer att fly från en beryktad slavägare och kastas därmed in i en farlig katt- och råttalek som får återverkningar långt utanför henne själv. Hon följer det enda spår hon har, mot en möjlig fristad, men drivs också omedvetet mot en överraskande sanning om sig själv och sitt magiska arv. Samtidigt ger sig några av landets frihetskämpar iväg på en riskabel jakt efter en list som ska kunna vända deras mångåriga strid mot förtryck och tyranni till deras fördel. En av dem är Asol, som ständigt ställs mellan lojaliteten till sitt eget folk och den till frihetskampen.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är den första i en fantasytrilogi som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Den kom ut för första gången 2016 för att 2018 komma ut med ett nytt omslag, det året kom även uppföljaren Spår av drakarnas fjäll.

Vi möter här en ung kvinna som har bott hos en man sedan hon var liten, hon har aldrig riktigt fått klart för sig vad som hände hennes föräldrar. Mannen som hon växt upp hos har varit allt annat än snäll mot henne.

En dag får kommer en annan man på besök, hon hör att de pratar om att sälja henne. Det visar sig att den andra mannen är en tyrannisk slavägare. Hon väljer att fly i stället för att bli bortförd av slavägaren. Detta blir startskottet för Atilines stora resa som inte bara får henne att upptäcka den stora världen runt omkring henne utan även sig själv när det kommer till vem hon är, som både person och hennes bakgrund.

Det är lite av ett klassiskt tema när det kommer till fantasygenren. Vi har en ung människa, i detta fall en ung kvinna, som har en bakgrund som hon inte har all fakta om. Vi har även ett maktspel när det kommer till olika länders förhållande till varandra.

Författaren går riktigt på djupet när det kommer till att beskriva karaktärerna, och då speciellt huvudkaraktären, samt världsbygget, allt från miljö till styrelse och historia. Det blir ändå aldrig för mycket eller för detaljerat, det är en riktigt bra balans. Berättelsen är samtidigt riktigt mustig och fyllig som den är fokuserad och koncentrerad, om nu detta låter vettigt.

Det är inte bara handlingen som är fylligt och innehållsrikt, språket är riktigt bra, det är målande och flyter på väldigt harmoniskt. Man riktigt sugs in i handlingen och trollbinds av både berättelsen och språket.

Så sammanfattningsvis är det en riktigt bra och intressant start på en serie som jag rekommenderar till alla som gillar genren. Ser fram emot att läsa fortsättningen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Louise Björnlund: Dödsängeln

Titel: Dödsängeln
Författare: Louise Björnlund
Sidantal: 316
Förlag: Björnlunds Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Skärgårdsguiden Kina Bergsmed har fått uppdrag att delta i säkerhetsteamet under ÖTILLÖ, VM i Swimrun. Deltagarna ska ta sig över och mellan 26 öar, från Sandhamn till Utö i Stockholms skärgård. När en av de tävlande fångar hennes uppmärksamhet vid södra delen av ön Långbäling förstår Kina att något hänt. Ingen av de tävlande skulle frivilligt avbryta så nära målgång. Sjöpolisen är snabbt på plats, men det fasansfulla är redan ett faktum. En tävling som Kina Bergsmed aldrig någonsin kommer att glömma. Aldrig någonsin.

Mina tankar:

Detta är författarens fjärde deckare om skärgårdsguiden Kina Bergsmed som hjälper polisen med fall där hennes kunskap om skärgården kommer till nytta. De tidigare böckerna heter Marionetten, Jazzkatten och Mentorn.

Boken är fristående så man behöver inte ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i handlingen. Fast är man som mig som vill följa karaktärerna från starten så skall man absolut välja att läsa den i rätt ordning, man får då en röd tråd om de olika karaktärernas liv.

I de tidigare böckerna så har det varit att polisen har kontaktat huvudkaraktären för att ta hjälp när det kommer till fall som hänt i skärgårdsområdet som hon är guide i. Denna gång ramlar hon över ett fall när hon är volontär som en i säkerhetsteamet till ett simlopp.

Språket är lätt att ta till sig och det är en spännande handling som författaren målar upp, samt en bra känsla för miljön. Man känner riktigt att man befinner sig i skärgården samt den intensiva känslan i tävlingen som pågår mixat sedan med brottet och upplösningen knyter ihop allt bra.

Det är korta kapitel och intrigen byggs upp genom att handlingen ibland hoppar bakåt i tiden för att lägga mera djup bakom karaktärerna. Man kanske anar hur allt ligger till under resans gång, men ändå känner man sig aldrig helt säker fören alla kort visas. Författaren har fått till en klurig intrig som håller en på tå.

Rekommenderar den till alla som vill koppla av med en spännande berättelse som bjuder på både miljö och intriger som suger in en i handlingen. Det är en bra mix av att bara följa med i handlingen samtidigt som det finns en klurig och finurlig touch i den.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Marionetten (Skärgårdsmorden #1)
Jazzkatten (Skärgårdsmorden #2)
Mentorn (Skärgårdsmorden #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar