C N Persson: Otillräcklig

Titel: Otillräcklig
Författare: C N Persson
Sidantal: 341
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Anton är en ensamstående tonårspappa som bär på en stor hemlighet. Han har Superkrafter. Medan hans adoptivpappa reser runt och föreläser om Supers rättigheter tar staten hårdare tag i förföljelsen med spontana provtagningar. Man fortsätter uppmuntra vanliga medborgare att ange bekanta de misstänker bär på Supergenen.

Samtidigt börjar det dyka upp tecken på att en löst sammanfogad terroristgrupp som kallar sig Supers Förenade har börjat slå tillbaka. Med våld kräver de mänskliga rättigheter åt alla Supers. Dessutom vill de att Anton ska ansluta sig till dem.

Anton rycks med i en desperat kamp för att försöka skydda sin familj, medan somliga i hans närhet börjar uppföra sig allt mer underligt och flickvännen sviker. Kan Anton ens lita på sina närmaste vänner?

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Maddoxx Silver, det är en serie som riktar sig till unga vuxna. Den första boken heter Oslagbar. Denna kom ut 2021.

Då det är en del i en serie skall man ha läst första boken innan man ger sig på denna. Det var ett tag sedan jag läste första boken men man kom snabbt in i handlingen igen, det var en del återblickar om vad som hänt tidigare som friskade upp minnet.

Denna serie är en kombination av olika genre, det är en relations-baserad berättelse om ungdomar som är på väg att ta steget ut i vuxenvärlden. Det är även fantastik i form av att det finns människor som har superkrafter som lever ibland oss vanliga människor.

I den första delen så kände jag att fokuset låg mest på relationsbitarna i stället för fantastikbitarna med superkrafterna, vilket jag personligen kanske kände var lite tråkigt på ett sätt då jag har en svaghet för just fantastik. Här i denna så känner jag att det balanserar, till min glädje, mera åt fantastiken men ändå att relationsbitarna är där för att låta karaktärerna växa och få djup.

I denna så hettar det till ännu mera när det kommer till supers, som människorna med krafter kallas. Det rör sig om deras rättigheter att existera, det finns ett hat och en rädsla mot dem, att de utgör ett hot mot samhället då de har krafter som inte går att hantera. I första boken så fick vi lära känna gruppen med vanliga människor som kämpar för att få bort alla supers. Vi stöter på här en grupp inom supers som kämpar för deras rättigheter, kanske inte alltid med metoder på rätt sidan av lagen.

Det är en intressant konflikt som målas upp här och man kan absolut koppla ihop den, om man vill, med främlingsfientlighet och rasism som existerar i vår vardag, både nutida som historiskt. Författaren kör absolut ingen pekfingervisa utan låter det ligga på en nivå så att läsaren själv får tänka och ta ställning.

När det kommer till superhjältar och även mutanter i serietidningsformat så känns det troligen igen när det kommer till denna kamp mellan vanliga människor och de med krafter. Den första man kommer att tänka på är X-men och kampen som finns där. Man skulle tro att det blir en kopia på detta, men känner att även om författaren använder sig av traditionella spår i denna genre så klarar hon att få till det på ett sätt som känns att det är hennes egen och inte en ren kopia.

Jag skall erkänna att det fanns vissa bitar i handlingen då jag inte riktigt gillade några av de centrala karaktärerna, de betedde sig på ett sätt som jag bara skulle kunna kalla för överklass-svin som tror sig vara bättre än alla andra, detta är en mentalitet som jag avskyr. Vet inte om det är ett medvetet val av författaren att göra så att man både gillar och ibland ogillar karaktärerna.

Jag rekommenderar boken till alla som gillar superhjältar samtidigt som man kanske är svag för relationsdrama. Boken slutar på ett sätt som gör att man anar att det finns mer att berätta, har inte sett något om författaren jobbar på en tredje bok i serien men jag hoppas på att hon gör det.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Oslagbar (Maddoxx Silver #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de la Motte: Bortbytaren

Titel: Bortbytaren
Författare: Anders de la Motte
Sidantal: 493
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall gällande ett ungt par blir hon "befordra" till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.

Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de märkliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och de två senaste är exakta avbildningar av det försvunna paret.

Fallets vindlingar får Asker att kontakta sin barndomsvän Martin Hill, lektor i arkitektur och med ett intresse för ruiner och övergivna platser. Med hjälp av honom och de kantstötta medarbetarna på Avdelningen för förlorade själar börjar Asker gräva djupare i fallet.

Snart misstänker hon att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.

Kanske rentav ett odjur.

Mina tankar:

Detta är författarens tolfte bok och den första i en ny serie.

Anders de la Motte är en spänningsförfattare som gillar att experimentera när det kommer med stilar och tempo på de böcker han skriver. Det gemensamma med dem alla är att det går under genren deckare, annars så gillar han som sagt att förnya sig från serie till serie.

Han kommer senast från två lite mera mysigare deckare som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, här vänder han blad helt och målar upp en mörk historia. De som läst någon av hans böcker i Årstidskvartetten vet att han verkligen kan måla upp människor och även samhällens mörka sidor på ett sätt som verkligen träffar en i magen.

Denna bok har en hel del välkända ingredienser. Vi har här en polis som har sina inre demoner att kämpa emot, ett förflutet som jagar henne, nutida motgångar kommer också, allt för att hon skall kunna utvecklas och visa vilken kämparanda som finns inom henne. Vi har även här en ondska som lever i det dolda i samhället, personer i fråga målas upp på ett intressant sätt och på ett sätt att det skulle kunna vara din närmaste granne utan att ens veta om det.

Jag gillade verkligen tanken på den avdelningen som huvudkaraktären kommer till. Namnet Avdelningen för förlorade själar har verkligen en poetisk klang som föll mig i smaken. Om nu det verkligen finns någon avdelning i verkligheten påminner om denna låter jag vara osagt, men den väcker verkligen ens intresse och man ser möjligheter för att kunna dyka djupt i de konstigaste och eller de mörkaste hörnen i samhället, det är som att den spränger gränserna för vad som är möjligt för poliser att utreda.

Språket och karaktärsporträtten är precis om vanlig när det gäller de la Motte på toppen. Allt är slipat och flyter på riktigt bra samtidigt som det är spännande och intressant. Han levererar ytterligare en bladvändare som man inte blir besviken på. Författarens namn på boken blir näst intill en stämpel som garanterar hög kvalité och absolut värt sin tid att ta till sig.

Med denna bok så säkrar Anders de la Motte ytterligare sin plats bland toppen av spänningsförfattarna. Jag skulle vara så fräck att våga säga att denna bok och denna nya serie är något som har växt fram från alla hans tidigare böcker, det är en perfekt mix av alla stilar som han skrivit tidigare. Utkomsten blir något som man verkligen inte vill missa att läsa så jag rekommendera denna till alla som är det minsta intresserad av spännande berättelser. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien som kommer ut till hösten.

I och med att jag nu läst denna bok så är Anders de la Motte en av de författare som jag läst alla böcker av, jag stötte på honom för första gången när jag var på bokmässan 2015. Jag gick förbi en scen som han satt och hade ett samtal om hans då nya bok UltiMatum, jag fastnade på hans sätt att prata, det var både otroligt roligt, han bjöd på många skratt, samtidigt som han fångade in ens intresse för att läsa hans bok. Jag var bara tvungen att köpa en bok av honom, även fast det var andra boken i en serie och jag hade inte läst något av honom tidigare. Efter det året så har det varit en återkommande sak att träffa honom på mässan och köpa senaste boken han skrivit.

Saken var den att det tog måna några år innan jag ens läste en bok av honom, ändå hade jag känslan av att jag skulle gilla hans böcker och fortsatte köpa dem. Jag fick tag i hans första böcker och med det så började jag från början när det kommer till hans författarkarriär och kan säga att jag inte ångrade det minsta att jag gjorde det, varje bok har varit ett nöje att läsa. Och nu är jag äntligen i fatt, på gott och ont, nu har jag inget lager av hans böcker att läsa så jag måste vänta på att nästa boken skall komma ut, det bra med det är att jag kan kasta mig över den så fort jag har den, vilken jag starkt misstänker kommer att bli på bokmässan till hösten, där jag som vanligt och med stort nöje kommer att träffa honom igen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Ödestornet

Titel: Ödestornet
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 336
Förlag: Pärlan Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Rikamu är på jakt efter invigningsskinnet som ska göra henne till en av Eldvinds krigarkvinnor. De äldre jägarna har undervisat henne om alla faror som lurar i Marduriens mörka djungel förutom den mystiska varelsen som rövar bort henne mitt under jakten. Den liknar inte något monster hon någonsin sett eller hört talas om, och den visar henne en omtumlande verklighet som hennes nya folk aldrig velat nämna för henne.

Samtidigt står Markus inför ett eget skrämmande uppdrag i Valarien: han ska träffa sina blivande svärföräldrar. Mötet blir dock avbrutet av en främling som söker hämnd, en gammal vän och en ödesdiger profetia. Svärdbäraren måste tillbaka till Mardurien, där mörka makter håller på att samla kraft inför en sista, avgörande strid.

Mina tankar:

Detta är, om jag räknar rätt, författarens sjunde bok. Det är den andra boken i serien Marduriens ljus, som i sin tur är en fortsättning på trilogin Markus av Trolyrien. Det är en fantasy som riktar sig till ungdomar i åldern 12-15.

Den första boken i serien heter Lögnspiran och man skall ha läst den innan man läser denna, jag tycker att man även skall ha läst serien som utspelar sig före denna. Man kommer att hänga med i handlingen betydligt bättre om man läst de tidigare böckerna.

I förra boken så mötte vi en del nya karaktärer samtidigt som vi återsåg några från den förra serien, Markus av Trolyrien. Denna fortsätter på detta spår och fördjupar sig. Det är en äventyrlig och fartfylld berättelse som målas upp för oss, samtidigt som den har en hel del budskap inbäddat i sig.

Författaren vill gärna visa att saker som vi ser som normala och traditionsenliga kan ses för andra som helt konstiga. Allt beror på vad man är uppväxt med och har funnits i generation efter generation. Detta är något som stundvis verkligen syns i denna bok och författaren gör det på ett lättsamt och även humoristiskt sätt. Hur lätt det är att feltolka varandra och råka göra saker som betyder helt andra saker för personer med andra traditioner. Under denna lättsamhet ligger som sagt även en allvarlig ton och får säga att författaren lägger in detta i sin berättelse på ett riktigt smart sätt. Vi måste acceptera varandras olikheter.

Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra, tycker att författaren fått till både miljö och karaktärer på ett bra sätt. Vi har som sagt redan lärt känna karaktärerna och världen genom ett antal böcker, men ändå så får man nya saker tilldelade till sig och i stället för att vara ytterligare en del i en serie som bjuder på samma sak igen så känns denna väldigt fräsch.

Just det här om olikhet och att kunna förändras och även förlåta och förlåtas är något som verkligen ligger som en kärna i denna handling. Nu vill jag inte avslöja för mycket av handlingen så jag kommer inte specifikt förklara vad det är jag menar med detta, det får man ta reda på själv om man väljer att läsa boken.

Jag har för mig att jag läst att detta skall vara den sista boken om Markus och alla de andra i denna värld. Om det verkligen är det eller inte låter jag lämna till författaren men jag känner att när man läst ut denna bok så känns det som att det lämnas en liten dörr öppen för en fortsättning och jag får säga att jag inte skulle ha något emot om det dök upp i alla fall en bok till.

Jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill ha en underhållande och spännande fantasy, skulle säga att den även fungerar till äldre också om man känner att man vill ha en lite lättare läsning men som ändå har något att säga.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jennifer Johansson: Utsidan

Titel: Utsidan
Författare: Jennifer Johansson
Sidantal: 45
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

I den virtuella världen Mediora kan Johan vara sig själv. Han är inte Moa längre. Istället är han den person på utsidan som han vet att han är på insidan.

En dag springer han in i en kvinna, den vackraste han någonsin sett. Hon påstår att de redan känner varandra och att Johan varit saknad i flera år.

Mina tankar:

Detta är en singelnovell, den utspelar sig i en framtid där personer lever i en virtuell värld då den riktiga världen är mer eller mindre förstörd och inte går att leva i, eller gör den det?

Folk är ständigt uppkopplade i den virtuella världen, i denna värld så skapar de en helt ny personlighet när de går online. En av dessa är Johan, eller Moa som han heter i verkligheten. Han känner att i den virtuella världen som kan han vara den som han är menad att vara, inte den som han är född som.

En dag så möter han en kvinna som är den vackraste han sett, hon påstår att de redan känner varandra och att han har varit saknad i flera år. Det finns en viss förklaring till detta, som man snart förstår när man får förklarat mera hur denna virtuella värld fungerar.

Jag gillar konceptet som utgör grunden för denna novell och denna värld som vi blir presenterad för. Att ständigt vara uppkopplad i en virtuell värld är kanske inte en helt originell idé, den mest kända måste nog ändå vara The Matrix. Vi har här något som påminner om denna i många element om det är en slump eller om författaren var inspirerad av denna vet jag inte.

Att få ihop en hel berättelse i ett kortformat som en novell är inte det enklaste, en roman har fördelarna att den kan gå mer på djupet och fylla ut allt som läsaren behöver för att kunna få sig en bild över det som författaren vill förmedla. I en novell så måste man bara på några få sidor få in det som kanske är hundra sidor i en roman.

Novellen är absolut intressant och fångar en, men jag hade gärna sett att den hade varit längre, det är en del saker som går väldigt snabbt och saker som inte får sin tid och förklaringar. Jag skulle gärna se att någon gång i framtiden att vi fick en utökad version av denna berättelse för det finns så mycket i den att den absolut skulle förtjäna att bli en roman. Man känner att det finns en hel del som författaren vill säga med denna novell, eller så är det jag som läser in allt för mycket mellan raderna, men tror inte det.

Rekommenderar denna novell till alla som vill fly bort verkligheten för en stund men ändå kanske tänka på hur det står till i vår värld just nu.

Andreas Ek: Han älskade dem alla

Titel: Han älskade dem alla
Författare: Andreas Ek
Sidantal: 393
Förlag: Modernista

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Göran är en medelålders låssmed som drömmer om den stora kärleken. Hans eget familjeliv går på tomgång - tonårssonen spelar mest hockey och gnistan i äktenskapet har falnat. Tillgång till mjukvaran i larm- och övervakningsutrustning samt en extranyckel till de lås han installerar ger honom en genväg in i människors liv, men nyckeln till unga kvinnors hjärtan är svårare att komma åt.

När en person hittas mördad i en gångtunnel kallas Jannica Brandt, utredare på enheten för grova brott, till platsen. Det uppdagas snart att brottet har betydande likheter med tidigare ouppklarade mordfall och misstanken att man jagar en seriemördare växer sig allt starkare.

En intensiv katt- och råttalek - där polisen emellanåt kommer brännande nära gärningsmannen - tar sin början. Men det mördaren inte vet är att ödet riskerar att slå tillbaka, och att hans egen son svävar i livsfara.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i serien om polisen Jannica Brandt. De tidigare delarna heter Mörkret inom honom och Det hon slåss för.

Boken är i och för sig rätt så fristående så att man skulle kunna läsa den utan att ha läst de två tidigare böckerna, men det är ingenting som jag rekommenderar. Läs hellre böckerna i rätt ordning så att man får med sig vad som hänt de återkommande karaktärerna, samt att man har genom de tidigare böckerna fått lite mera kött på benen om vilka karaktärerna, speciellt huvudkaraktären, är.

Författaren har inte enbart skrivit denna serie utan han har även skrivit en dystopisk skräck-serie med namnet Raseri och förra året kom han även ut med den första i en ännu en till serie, Joel Adler. Har man läst någon tidigare bok av författaren så vet man troligen vad man har sig att vänta även i denna. Redan med sin debutbok så fångade han mitt intresse med sitt driv i handlingen. Det är, i brist på annat ord, fokuserad handling som rör sig snabbt framåt i en takt som gör att man knappt kan andas när det är som mest spännande och spännande är böckerna rakt igenom. Denna nya är absolut inget undantag.

Vi följer Jannica Brandt då hon kämpar mot tiden för att få fast en farlig gärningsman, som till synes verkar kidnappa kvinnor och sedan en månad senare återfinnes döda. Boken i sig är ingen gåta om vem som är gärningsmannen, vi som läsare får reda på rätt så snabbt vem det är. I stället får vi som läsare följa två sidor, en med Jannica som försöker finna gärningsmannen och den andra följer vi själva gärningsmannen när han planerar inför nästa offer.

Denna tvådelade handling gör att vi får en djupare insikt i hur en sådan person kan tänka och agera, samtidigt som vi följer polisens arbete. Då författaren själv varit polis i sexton år så har han en gedigen bakgrund när det kommer till just polisens arbete och det får man säga att det känner man verkligen av, han har såklart filat på hur det verkligen fungerar för skulle man vara hundra procent trogen hur polisens arbete verkligen går till så hade själva utredning blivit utdragen och tråkig.

Detta blir en mix av deckare och psykologis thriller och författaren visar verkligen här att han kan sina saker när det kommer att hålla läsaren i ett grepp som gör att man inte kan sluta läsa. Med sitt driv i handlingen och de korta kapitlen så blir boken en riktig bladvändare.

Måste säga att i denna bok så har författaren visat att han har växt, skulle påstå att denna bok är mera mångbottnad än hans tidigare böcker. Spänningen har alltid funnits där och finns här nu, men måste säga att tack vare ett sidospår i handlingen, som jag inte vill gå in på för mycket då jag vill att läsarna själva skall få ta del av den utan att få den förstörd, så blir denna bok ännu skarpare än de tidigare i serien. Just denna sidohandling är nog det kusligaste i boken då vi verkligen får en insikt i hur det kan gå till samt att det träffar så nära många för att det skulle kunna drabba vem som helst. Detta låter lite kryptiskt då jag inte säger vad det rör sig om, men jag säger läs boken så får ni se.

Skulle vilja vara så fräck att påstå att med denna bok så tror jag verkligen att författaren visar han står stadig i spänningsgenren och att han är ett namn att räkna med. Hans namn blir en stämpel som garanterar spännande och fartfulla böcker. Har som sagt känt det på mig redan från hans debutbok men håller tummarna med att med denna bok så kommer han att nå ut till en ännu större läsarskara än tidigare. Han har tidigare gett ut sina böcker själv, det är med denna som han har ett förlag bakom sig som förhoppningsvis kommer hjälpa till att lyfta fram honom, vilket är svårt med tanke på hur många deckare det kommer ut årligen i Sverige.

Det finns en sak till som jag inte riktigt kan nämna men det finns saker i handlingen som visar att det kommer att komma minst en bok till om Jannica Brandt och jag kan lugnt säga att när man har läst ut denna så kommer man att längta tills nästa bok kommer, vilket jag hoppas på inte kommer att dröja allt för länge.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande och bitvis riktigt kuslig deckare som kommer få adrenalinet att pumpa. Med denna bok så säkrar sig författaren en plats bland mina favoritförfattare och jag kommer alltid se fram emot att läsa en ny bok av honom.

Tidigare omdömen om författaren:

Raseri (Raseri #1)
Törst (Raseri #2)
Mörkret inom honom (Jannica Brandt #1)
Det hon slåss för (Jannica Brandt #2)
Förödelse (Raseri #3)
Fruktan (Raseri #4)
Flykt (Raseri #5)
Den sista marionetten (Joel Adler #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

U P Enna: De dödas själar

Titel: De dödas själar
Författare: U P Enna
Sidantal: 368
Förlag: Ebes förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Antons torp står öde och tomt - vad har hänt med Anton och hans familj?

Kjell, en fotointresserad och nybliven pensionär, dras till det gåtfulla, obebodda torpet. Den perfekta sessionen på torpet blir början till ett skräckfyllt äventyr. Ed, gubben som bor på höjden invid torpet, berättar osannolika historier för Kjell. Dessutom hittar Kjell makabra fynd vilket får honom att gräva djupare efter sanningshalten i Eds fantasier. Till sin hjälp dyker plötsligt hans gamle vän Max upp. De dras in i en osannolik historia där det blir svårt att hålla isär fantasi och verklighet. Eller är allt verklighet? Lyckas de med sitt stora mål, att hitta Anton? Till vilket pris i så fall?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i fantasyserien Mittel, den första boken heter Den åttonde dimensionen. Denna kom ut 2018.

Då det är en del i en serie så skall man absolut läsa den första boken innan man ger sig på denna. Nu var det ett år sedan jag läste första boken så minnet var lite dimmigt när jag började läsa boken så det var lite trögt att komma in i boken, men en del saker kom tillbaka efterhand som jag tog mig längre och längre in i handlingen.

Den första boken kallade jag för en portalfantasy, alltså en fantasy där man från vår värld reser till en helt annan värld med hjälp av någon slags portal. Den hade drag av klassiska fantasyelement samtidigt som författaren hade lagt till egna element.

Av vad jag minns från första boken så känns det som att författaren har ändrat lite på stilen i handlingen. Vi har fortfarande i grunden en portalfantasy men han har valt att lägga en del av vikten på en, i brist på annan förklaring, undersökande del. Denna del av handlingen utspelar sig i vår värld och rör efterdyningarna från förra boken.

Det är intressant när genren inte följer mallen och det får jag säga att denna bok lyckas med. Det känns som att detta är en lite mustigare bok när det kommer till handling än något som man bara tuggar i sig.

Språket flyter på bra och handlingen rör sig med många trådar som i slutet knyts ihop. Bitarna av handlingen som utspelar sig i vår värld kan man nästan kalla socialrealism, i alla fall i den formen att den skildrar vardagslivet för några av karaktärerna. Dock kanske lite kryddat med magi.

I och med att det är en lite mera mustigare handling med många karaktärer att hålla koll på så kräver det sin koncentration av läsaren. Detta gjorde att jag själv inte riktigt kom in i handlingen då jag under perioden som jag läste boken var trött i sinnet, vissa dagar så orkade jag bara läsa ett kapitel. Detta gjorde att den tog sin tid att läsa. Känner att boken förtjänade mera att man verkligen satte sig ner i längre läsperioder för att verkligen komma in i handlingen.

Jag rekommenderar boken till alla som vill ha en fantasy som både står på känd mark som okänd, samt att läsningen skall kräva lite mera av läsaren. Vad jag förstått så skall det komma en tredje bok och att den skall vara avslutande. Sett att författaren lagt ut på sociala media att boken skall mycket troligen komma ut i år, även om det var bitvis trögt att läsa denna bok så skall jag absolut läsa den avslutande delen när det kommer. Det var mera jag än boken som var orsaken till det tröga.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Den åttonde dimensionen (Mittel #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Dödens bio

Titel: Dödens bio
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 111
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bio Fenix ska öppna igen efter att ha varit stängd i femtio år. Ellen och hennes bror Oscar har biljetter till premiärvisningen. Ett besök som blir riktigt läskigt - och inte enbart för att de ser på skräckfilm. Bion ruvar nämligen på en mörk hemlighet. Ett mysterium som bara kan lösas med hjälp av spökhunden Buster.

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Spökhunden Buster, som är en serie för barn i åldern 6-9 som gillar de där lite mera kusliga berättelserna med övernaturliga inslag i form av spöken.

Man kan absolut läsa denna bok utan att ha läst de andra, men man kommer att förstå bakgrunden till de olika karaktärerna bättre om man läser serien i rätt ordning.

Genom serien så har vi fått följa Ellen och hennes hund som kan se spöken. En röd tråd utöver de övernaturliga har varit Ellens bror som varit under cancerbehandling. Detta har varit en mera alvarlig bit i handlingen som har varit kusligt på ett mera nära sätt än det övernaturliga som förekommer i serien.

I denna bok så tar denna biten i serien ett litet steg tillbaka, utan att säga för mycket så verkar det som att brodern är klar med behandlingen så nu fokuserar handlingen på andra saker.

Vi har besökt olika byggnader och ställen som har varit hemsökta, allt från de lite mera uppenbara kyrkogårdarna till gamla skolsalar. I denna tar vi steget in i en gammal biograf som har öppnats igen.

Jag har läst att författaren har uttalat sig vara en skräckfilmsentusiast och det får han verkligen visa här att det stämmer. Han har i tidigare böcker haft med små hyllningar till genren och i denna så slår han på stora trumman och lyfter fram allt i dagsljuset eller om man skall säga biomörkret.

Jag som levt med skräckfilm sedans barnsben fann denna bok riktigt underhållande och jag kan inte se något annat än en själsfrände i författaren. Vi har absolut samma smak när det kommer till detta.

Med tanke på att boken då fokuserar så på skräckfilm så undrar man ju om den kanske är för hemsk för åldern den riktar sig till. Nu är det ju svårt för mig att avgöra detta som i den åldern redan hade börjat sett på de hemskaste skräckfilmerna som fanns då. Men jag känner att författaren i denna bok inte lyfter fram det hemska och beskriver det, han mera bygger upp en grund som skall väcka nyfikenheten i läsarna i att grotta ner sig i skräcken.

Jag kom att under tiden jag läste boken tänka på att om jag hade varit en lärare och högläst denna bok för klassen så hade det kliat i fingrarna att efteråt visa filmerna som nämns i boken för klassen. Jag hade troligen antingen varit den värsta läraren eller den bästa läraren som barnen hade haft, i alla fall så hade de inte glömt bort det. Tror dock inte det hade varit populärt bland föräldrarna om man visade filmer som Exorcisten och The Ring för barn i åldern 6-9.

Språket är enkelt, vilket det skall när det riktar sig till denna åldern. Handlingen är också enkelt med få sidospår, allt för att hålla kvar intresset för läsarna.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla barn som gillar handlingar kryddade med övernaturligt samtidigt som det är en underhållande samt att det ligger på gränsen att bli kusligt så att man kanske inte vågar släcka lampan när man skall sova. Slutet hintar om att det kommer att komma i alla fall en bok till i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar