Cecilia Åhman: Spår av Drakarnas fjäll

Titel: Spår av Drakarnas fjäll
Författare: Cecilia Åhman
Sidantal: 420
Förlag: Öppna vidder förlag

Baksidestext:

Frihetskämparna ställs inför sin största utmaning hittills, ett regelrätt krig mot kejsarinnan. En strid för frihet som antingen kommer förpassa dem till myter och sagor, eller leda dem till deras största triumf. Mitt i denna storm måste Atiline, Asol, Yenlie och deras följeslagare kämpa för sin existens, liksom för landets framtid. Samtidigt uppdagas mer och mer om den mystiska grupp som kallar sig Drakarna, vilka agerat i det tysta och spridit sin agenda även utanför Numidias gränser. En farsot av naturkatastrofer, krig och svek sprider sig i intilliggande länder, och vännerna tvingas till en splittring som förändrar deras liv i grunden.

Atilines kamp för överlevnad delas med frihetskämparna, men samtidigt närmar hon sig ett avslöjande om sitt eget ursprung och sin magiska förmåga. För inuti har en vild kraft vaknat till liv, som likväl kan söndra, som ena och bygga upp. I takt med att hon får reda på mer om sitt ursprung, får hon vetskap om nya lojaliteter och måste ännu en gång bege sig ut på en resa i okända farvatten. Många starka krafter följer hennes steg och någonstans i världen har en viss slavägare ännu inte gett upp sin jakt.

Mina tankar:

Detta är andra delen i fantasyserien Arvet efter Mörkertiden. Den första delen heter Bränt land och kom ut för första gången 2016. Denna kom ut 2018.

Då det är andra delen i en serie så skall man ha läst den första innan man ger sig på denna. Detta är en fantasy som man kan troligen skulle klassa som high fantasy om man vill sätta den i en undergenre. Det vill säga att det är en helt annan värld som vi möter i denna serie och det finns varelser som inte existerar i vår värld samt att det finns någon form av magi. Om världen kan man absolut säga att den är inspirerad av den klassiskt uppbyggda fantasyvärlden. Med detta menar jag att vi befinner oss i en värld som absolut skulle liknas med vår medeltid.

I vanliga fall så brukar man ha något av en uppbyggnad i början av boken, något som vaggar oss läsare in i handlingen för att långsamt dras in i den och få handlingen uppmålad för oss. Men författaren går emot detta och det gör hon med rätta, det är ändå fortsättningen på förra boken och den skall man ha läst innan man läser denna. Läsarna kastas in i en stad som är under belägring och det blir en hektiskt och väldigt kaotisk början då vi befinner oss mitt i hettan som händer runt karaktärerna.

Denna start på boken känns som ett smart val av författaren. Författaren litar på att vi läsare kommer ihåg handlingen från förra boken, kanske har man precis läst den och har allt färskt i minnet. För mig var det dock strax över ett år seden jag läste första boken så mitt minne var inte så färskt. Hade ändå inga problem att komma in i handlingen, som jag fann gripande och spännande från första sidan. Under resans gång så kom bitar av handlingen från förra boken tillbaka till mig och jag kunde placera de olika karaktärerna med vad som hänt dem.

Får säga att denna bok verkligen har en fyllig handling när det kommer till bakgrundshistoria och världsbygget. Det känns som ett genuint arbete som ligger bakom allt detta och detta gör att världen känns levande och att den har ett djup och en större handling än vad som syns på dessa sidor. Detta är ett viktigt element när det kommer till fantasy, i och med att vi befinner sig i en helt annan värld så måste vi läsare tro på denna värld och dess historia. Vi måste känna att det finns händelser som hänt långt innan denna serie började och att denna värld har en händelseskede när det kommer till politiska spel och även krig mellan olika länder. Saknas dessa eller om det är dåligt genomarbetat så känns världen platt och vi läsare känner inte att vi kan leva oss in i handlingen. Men här finns absolut inte dessa problem så det är en fröjd att läsa denna serie när det kommer till detta element.

Detta är ju mittenboken i en trilogi och den delen i serien brukar ofta kallas för en slags transportsträcka. I vissa serier så är denna bok en slags resa, metaforiskt sett, som bara skall förflytta handlingen till det stora avslutet i sista delen. Den delen kan ibland ses som en slags utfyllnad och i vissa serier så händer det kanske inte så mycket i just den delen. Men detta är inte fallet här, vi får en fördjupning i både världen och även i de centrala karaktärerna som utvecklas här. Den transporterar oss också närmare till slutet, det är en bra uppbyggnad och när sista sidan är utläst så ser man verkligen fram emot att läsa sista delen i serien för att se hur författaren knyter ihop allt.

Språket är fylligt och det är ibland en riktigt komplex handling när det kommer till intrigerna. Detta gör att det kanske inte är den lättlästaste boken man kanske läser, men detta är bra för en handling som denna behöver vara mustig och inte så lättuggad. Man behöver vara koncentrerad när man läser den men det blir inte så svår att den inte går att hänga med i på ett ändå lättsamt sätt.

Rakt igenom så får jag säga att boken är riktigt välgjord och författaren visar att det existerar bra fantasy på svenska som håller även de internationella måtten. Så jag rekommenderar denna till alla som vill som gillar fantasy och då speciellt episk fantasy som går åt det traditionella hållet. Den kanske inte förnyar genren men den bjuder på en underhållande läsning som bjuder på spänning och intressanta karaktärer och intriger. Den sista delen i serien kom ut i år, vilket är bra för vill man sträckläsa serien går det bra nu när allt är utgivet.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Bränt land (Arvet efter Mörkertiden #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: En perfekt selfie

Titel: En perfekt selfie
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 47
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

@selfielove

Tror du att du kommer undan? Det tror inte jag…

Jag vet sanningen om dig, Nora.

Du är ingenting. Ingenting.

Noras nya telefon tar fantastiska selfies. När hon lägger ut dem på Insta får hon massor av likes. Men det är någon som vill få henne att känna att hon inte duger. Och en dag ser Nora en skugga, ett ansikte på sina bilder.

Vem är det?

Mina tankar:

Detta är en skräckberättelse som riktar sig åt barn i åldersgruppen 9-12. Boken är skriven i lättläst format, det vill säga att den fungerar för de som av någon anledning har lässvårigheter.

Med lättläst format så betyder det att handlingen ofta är enkel i sitt utformande. Den svävar inte ut i många trådar, utan håller sig till huvudspåret. När det kommer till antalet karaktärer så är detta nere på det minimala. Allt för att det skall bli lätt att ta till sig den även om man har koncentrations eller lässvårigheter.

Detta är en som sagt en skräckbok och jag kan inte låta bli att mysa av handlingen. Detta är en typ av berättelser när det kommer till skräck som jag verkligen gillar. Upplägget påminner om tv-serier som Tales from the dark side och Twilight zone. Dock så är den moderniserad då den novell ingår i en serie som tar fenomenet med sociala media.

Skall säga även om den riktar sig till barn så sparar inte författaren på skräcken. Den kanske inte är så målande och blodig men den har absolut en handling som lika väl fungerar att läsa som äldre. Det är nästan som att man skall lägga till en liten varning för de yngre som är känsliga för det hemska.

Även om den kanske i första syn kan ses som en skräckberättelse så har den även den ett djup i sig. Då den handlar om den eviga jakten på ett erkännande på sociala media, att man lägger ut bra bilder och att man får likes. Om man inte får det så existerar man inte. Det går många, mest bland yngre men även bland äldre, som mår psykiskt dåligt över denna hetsjakt efter att synas. Så det finns ett ämne som man kan utgå från denna bok och prata om i skolorna.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar skräck. Har man svårt att läsa av någon anledning så är den gjord för dig. Vill man, även om man är van läsare, ha en lättuggad men ryslig berättelse så passar denna även bra då. Helena är riktig bra på att skapa stämning i sina böcker och fångar läsaren med sitt språk, även när det som i detta fall är på ett lättare sätt. Det är fint att det finns dessa böcker i lättläst format så även de med svårigheter kan få njuta av bra berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Cecilia Sahlström: Pojkarna

Titel: Pojkarna
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 348
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

En femtonårig pojke hittas mördad på en skolgård i Lund, mitt i sommarlovet. Gärningsmannen, en kamrat till offret, erkänner, men anledningen till brottet vill han inte avslöja.

Poliskommissarie Sara Vallén måste nu lista ut varför en femtonåring skaffat ett vapen, siktat det mot sin vän och tryckt av. De andra två vännerna i den tajta kompisgruppen vägrar också att säga något.

Snart uppstår sprickor i pojkarnas fasad, och det som först verkade handla om ett bråk som gått för långt visar sig ha betydligt mörkare orsaker.

Mina tankar:

Detta är den sjätte delen om poliskommissarie Sara Vallén. De tidigare delarna heter Vit syren, I egna händer, Pojken som försvann, Hatet vi bär och Under ytan. Denna kom ut 2021.

Boken är i och för sig fristående, men jag rekommenderar ändå att man skall läsa böckerna i rätt ordning. Det tillför kanske inte så mycket till det aktuella fallet i boken men det ger mera djup i handlingen när det kommer till de återkommande karaktärerna när det kommer till deras liv, privata som jobbet. Jag själv tycker det är kul att följa karaktärer längre än i en bok för att se hur de utvecklas och förändras på grund av vad som händer dem.

Författarens tidigare böcker är verkligen inte några som gjort mig besvikna. De har alla haft ett språk som flyter på riktigt bra och är målande och fylligt samtidigt som det är lätt att ta till sig. Hon balanserar bra mellan att flytta handlingen framåt med spänning och händelserika ögonblick och att stanna upp och måla upp ett ämne som är både aktuellt och samhällskritiskt när det kommer hur det står till ute i vardagen. Hon får en att tänka efter mer än en gång.

Denna del i serien är absolut inget undantag när det kommer till detta. Har man läst de tidigare så vet man precis vad man har sig att vänta sig här och denna bok levererar även detta. Ämnet i denna bok träffar hårt och får en verkligen att tänka efter.

Utan att avslöja allt för mycket, vi får reda på stora delar i början av boken, så handlar det om att en pojke skjuter en annan pojke. Han erkänner meddetsamma men Sara och de andra ställer sig frågan om varför han gjorde det, det fanns inga direkt uppenbara tecken som kunde förklara detta brutala resultat.

Boken får en att tänka på saker som hur det står till med all den information som flödar runt när det kommer till att vi är ständigt uppkopplade. Hur blir det när våra barn och ungdomar som fortfarande formas mentalt och kanske inte ser att med ett kritiskt öga utan blir inspirerade och tar efter av sådant som de ser på nätet. Dock skall det säga att även bland vuxna så saknas den kritiska frågeställningen vad som man ser i flödet.

Boken ger en naken och brutal, men troligen så nära verkligheten som den kan komma, om hur tillvaron kan vara för en tonåring. Den kör ingen pekfingervisning utan lägger fram en neutral version som vare sig dömer eller friar, allt för att läsaren själv skall få tänka efter. Författaren lägger fram ett trovärdigt om hur det kan gå till. Hur en till synes helt vanlig pojke kan hamna så fel och gå så långt som att döda en jämnårig.

Jag tycker att författaren borde lyftas fram ännu mer än vad hon görs. Hennes böcker är som sagt både spännande samtidigt som de har ett ämne som både berör och får en att tänka efter och är en återspegling av samhället vi lever i.

Jag rekommenderar denna till alla som helt enkelt vill läsa en bra deckare med ett djup. Har man inte läst något av henne tidigare så har man många bra böcker framför sig och då skall man börja från början. Jag lovar att man inte kommer att bli besviken på dessa böcker.

Tidigare omdömen om författaren:

Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)
Pojken som försvann (Sara Vallén #3)
Hatet vi bär (Sara Vallén #4)
Under ytan (Sara Vallén #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Maria Hernius: Mörkt paradis

Titel: Mörkt paradis
Författare: Maria Hernius
Sidantal: 381
Förlag: Visto förlag/Storify Publishing AB (Nyutgåva)

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

I en mörk version av en nära framtid har människans värld gått under. En ny okänd art har tagit över Europa och återstoden av mänskligheten hålls fångad på olika gårdar.

På gården som kallas för Uppfödningen växer M24 upp under brutala och hemska förhållanden. Hon vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån men flyktiga minnen påminner henne om att hon en gång levt i frihet. Tillsammans med sina vänner gör hon allt i sin makt för att överleva. Blir man bortförd från gården är det mot en säker död.

När tiden börjar rinna ut måste hon välja: att acceptera sitt öde eller att försöka ta sig ut. Hur långt är hon beredd att gå för sin och andras frihet? Och vad finns egentligen kvar av mänskligheten utanför fiendens gårdar?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är den första delen i en dystopisk serie som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut första gången 2020, då på Visto Förlag, i år kom den ut i nyutgåva på Storyfi Publishing AB, som även har gett ut andra delen som heter Mörkt paradis: Förvildad.

Jag har läst den första utgåvan men jag tror ingenting har ändrats i nyutgåvan. Vi kastas rätt in i handlingen och det är verkligen en handling som suger tag i en och drar in en i denna värld som målas upp. Tidsmässigt så befinner vi oss i framtiden, eller om det kan vara en alternativ tidslinje, där en okänd art, troligen utomjording, har invaderat Europa, eller kanske till och med hela världen dock detta vet vi läsare inte med säkerhet, och tagit över herraväldet.

De överlevande människorna, eller rättare sagt barnen, för det verkar bara som denna art är intresserad av dessa, har satts i fångenskap. Vi läsare får snabbt en grym bild och öde för barnen då det inte endast verkar som fångenskap, som om det inte skulle vara illa nog så verkar det som att dessa varelser har barnen mer eller mindre som boskap av någon anledning. Varför är en sak som långsamt växer fram för läsarna och det lämnar jag för andra att få reda på när de läser boken. Jag fick en tidig känsla av att man skulle kunna dra en parallell med hur mänskligheten behandlar boskap i sina fabriker. Om nu författaren vill slå ett slag för djurens rättigheter vet jag inte eller om detta är en ren slump bara för att skapa en bra och spännande handling.

Det är dock ett intressant tema som boken lyfter fram. Att mänskligheten inte längre är den som står högst upp. Läste något omdöme om boken där den liknades med Apornas planet och jag håller absolut med om detta, det finns bitvis saker som påminner om detta.

Språket är målande och medryckande, det är en närvaro i det som gör att man verkligen känner som att man är på plats med huvudkaraktären. Det är en spänd och intensiv tillvaro med en miljö som känns klaustrofobisk och även stundvis hopplös. Det suger i magen och man kan inte sluta läsa då man oroar sig hur det skall gå. När en bok ger en sådan känsla, att man blir så engagerad, så vet man att det är en bra bok man läser.

Nu är kanske inte allt grönt och fint när det kommer till boken, så gott som alla böcker har någon slags brist, men en del brister måste finnas där för att skapa en handling som underhåller och fångar läsaren. Under resans gång så slog det mig att barnen som vi får lära känna är mera utvecklade än vad de borde vara i denna fångenskap. Det jag fick med mig av handlingen, men jag kan missat något, är att barnen blev tillfångatagna som små, men här har de dock ett rätt så utvecklat språk och även tankegångar. Med det menar jag att om de nu inte har några vuxna i sin närhet så borde de bli hämnade när det kommer till språkutvecklingen, de skulle bli mer primitiva, mera djurliknande. De skulle alltså stanna i sin mentala utveckling och kanske till och med gå tillbaka. Den okända arten kommunicerar inte med barnen utan mera får fram sina viljor med våld.

Detta är dock en av dessa saker som man kan ha överseende med då jag misstänker att det hade varit svårt att få handlingen att flyta på om huvudkaraktärerna hade varit mera primitiva utan direkt tankar och bara känslor. Så jag förstår absolut valet av detta.

En annan sak som slog mig är att denna okända art känns ändå lite primitiv på ett sätt, inte så att den är underlägsen mänskligheten men tanken att om några utomjordingar skulle komma till jorden så skulle de ha en sådan teknologi som ligger så långt framme när det kommer till vår egen. Men detta skall jag lämna öppet då vi kanske inte sett allt i denna serie, det kan komma svar på saker längre fram.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande och medryckande dystopi som är lite av en avkomma mellan Apornas planet och Hunger game. Med ett språk som har en närvaro och är målande så tror jag de flesta kommer bli fångade av denna bok om man gillar genren. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i serien som redan har kommit ut. En riktigt bra debut.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sofia Rutbäck Eriksson: Tjuvar i Ispalatset

Titel: Tjuvar i Ispalatset
Författare: Sofia Rutbäck Eriksson
Sidantal: 122
Förlag: Tukan Förlag

Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Uma och mamma lämnar hemlandet när mamma får nytt jobb på rymdcentret i Norrå. Kvar där hemma blir bästa vännen och deras detektivbyrå. Trots att Uma tidigare löst mysterier på löpande band, tvekar hon när ägaren till Ispalatset ber henne om hjälp att hitta ett värdefullt konstverk av is, som försvunnit spårlöst. Kan hon verkligen klara sådant ensam, utan sin bästa vän?

Men hjälp kommer från oväntat håll. I den lilla staden kraschlandar nämligen en utomjording som påstår sig vara född till detektiv. Först vill Uma inte ha någon hjälp, men den lilla varelsen ger sig inte. Uma ger honom namnet F-O och motvilligt låter hon honom hjälpa till. Det som börjar som ett nödvändigt ont blir till en vänskap och detektivbyrån UFO-deckarna. Snart kämpar de sida vid sida för att försöka ta reda på vad som har hänt med den försvunna Isrubinen.

Frågan är bara om Uma kommer att få behålla sin nyfunna vän. På rymdcentret arbetar nämligen en kvinna som misstänker att alla utomjordingar är onda, och hon tror inte att F-O är en hund som Uma påstår, nej hon misstänker att F-O är något helt annat ...

Mina tankar:

Sofia är en väldigt produktiv författare, hur många böcker hon gett ut är svårt att ta reda. Hon rör sig i många olika genrer och riktar sig åt olika åldrar, från de minsta 3-6 år till vuxna. De flesta böckerna rör sig inom spänning men då, om jag förstått det rätt, åt det lite mera mysigare hållet.

Denna bok, som är min första bok jag läser av Sofia, riktar sig till åldern 6-9 och är en mix av deckare och fantastik. Boken handlar om en flicka, Uma, som är en tuff och frispråkig och aldrig svarslös eller rådlös person, som har flyttat tillsammans med sin mamma till Sverige, rättare sagt en liten ort, som jag utan att söka på den tror är påhittad, någonstans i Norrland.

En dag så kraschlandar en utomjording, samtidigt som ett värdefullt konstverk försvinner från Ispalatsets utställning. Detta blir starten på ett äventyr och en deckargåta att lösa för Uma, som älskar deckare och hade en detektivbyrå i sitt hemland. Tillsammans med sin nyfunne vän så börjar de utreda vem det är som kan vara tjuven.

Då boken riktar sig till en yngre ålder så är språket lättsamt och enkelt, men aldrig så att den blir förklarande och simpel. Handlingen rör sig rätt så rakt framåt utan att ta allt för många sidospår, det är huvudspåret som den följer mer eller mindre hela tiden.

Det är en målande och underhållande handling som läggs framför oss, det händer saker hela tiden, allt för att hålla kvar intresset bland målgruppen som den riktar sig till.

Det är när man läser en barnbok som man inser att man som vuxen måste ha mera svar på vissa saker medans barn accepterar dessa saker mera naturligt. Nu menar jag verkligen inte att barn är naiva och köper allt, de kan absolut ifrågasätta saker som vuxna i stället köper för lätt. Hade denna bok varit skriven för en vuxen publik så hade vi krävt att veta mera om utomjordingen, var den kommer ifrån och allt sådant. Detta hoppas mer eller mindre över, det är som sagt helt naturligt och målgruppen som boken riktar sig till kommer att ta till sig detta utan att sakna viktig information.

Jag fann boken underhållande och då tillhör jag inte rätt målgrupp, så jag misstänker att de som tillhör den verkliga målgruppen verkligen kommer att uppskatta denna bok och roas av dess innehåll. Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en spännande, rolig och fartfylld läsning. Den passar bra till att läsa själv eller som högläsning och då tror jag även att den vuxne kommer att finna boken underhållande att läsa. Jag kommer absolut att läsa författarens deckare som riktar sig till vuxna, skall bli intressant att se vad jag tycker när jag tillhör rätt målgrupp.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Skammens väg

Titel: Skammens väg
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 361
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

I ett Sverige som är djupt skakat efter Estoniakatastrofen är polisen Tomas Wolf svårt märkt av sina egna trauman. Men när han på nyårsaftonen till 1995 blir inkallad till en mordplats på en bordell, väcks han ur sin dvala.

Samtidigt kämpar kvällstidningsjournalisten Vera Berg både med sitt struliga privatliv och med att komma in i gemenskapen på sin nya arbetsplats Aftonbladet.

När ytterligare ett bestialiskt mord sker, denna gång på en porrklubb, korsas Tomas och Veras vägar och återigen tvingas de samarbeta trots sina olikheter. De anar ett samband mellan morden - men hur ser det ut och vem blir nästa offer?

Mina tankar:

Detta är anda delen i serien som går under namnet Skymningsland. Den första boken heter Till minne av en mördare.

Boken är en del i en serie, den går bra att läsa utan att man läst den första, men det är ingenting som jag rekommenderar. Man kommer att missa en del detaljer som spelar en rätt så stor roll när det kommer till den röda tråden som går igenom denna serie. Det rör inte brottet i sig utan det är den parallella tråden med de centrala karaktärernas liv, privat som yrkes, samt deras relationer dem emellan.

Än en gång så tar Engman och Selåker oss tillbaka till ett forna Sverige. Ett land och en tid som känns så annorlunda men ändå är det så nära i historien. I förra boken så spelade riktiga händelser en viktig roll när det kom till att skapa den rätta känslan och även ge nostalgiska återblickar för de som var tillräckligt gamla för att komma ihåg dem.

Vi befinner oss nu på nyårsafton till 1995, förra boken utspelade sig under sommaren 1994. Med Estonia-katastrofen i bakgrunden av denna historia så förankrar de sig än en gång så att man kan kastas tillbaka i tiden. En tid som internet är något som man bara kanske har hört talas om men den är på gång, vilket journalisten i denna bok får känna på. Likaså är det med mobiltelefonerna som inte heller tagit fart men en del har dem.

Det är en balansgång när en modern bok skall utspela sig i en tid där inte dessa tekniska saker är lika utbrett. Jag har upplevt böcker och filmer som verkligen vill poängtera att dessa saker är en bristvara i stället för att det är ingen stor grej, man visste inte annorlunda då. Författarna vrider och vänder och gör det krångligare än vad det behöver vara. Men i denna bok så kände jag inte av detta, de håller sig på rätt sida och överdriver inte för att poängtera hur annorlunda det var då, de får allt att kännas naturligt.

Boken rör sig i ett snabbt tempo och det händer nästan något hela tiden. Med korta kapitel och ett språk som är medryckande och målande samtidigt som det är lättsmält så gör det boken till en riktig blandvändare och man skall bara läsa ett kapitel till.

Det har fått till en bra och intressant historia som även om den utspelar sig 1995 känns lika aktuell nu, handlingen rör sig i sexhandelns värld och vad man ser och hört så har det tyvärr inte ändrat sig så mycket, vad man vet så kanske det till och med att utvecklats.

Jag gillar hur de blandar verkliga händelser med denna fiktiva berättelse. Det är inte bara Estonia, som lyfts fram lite mera, utan små detaljer och kommentarer som man kanske till och med missar. Sökte på vissa saker, då jag blev osäker om det var påhittade eller riktiga händelser och fick då se att de verkligen var riktiga händelser. Detta gör, även fast man vet att det är en påhittad historia att den får en slags förankring i verkligheten och blir lite av en skönlitterär dokumentär av denna tid.

Författarna vårdar och utvecklar sina centrala karaktärer på ett sätt som gör dem levande. De har alla sina personliga bagage som de bär på och de försöker utöva sina yrken i motvindar, från den personliga bakgrunden eller situationer på jobbet. De är långt ifrån perfekta och klarar inte av vad som helst, de är alltså precis som vi är och det är bra, då kan man relatera mera till dem än vad man kan till någon supermänniska.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fartfylld och spännande roman som ger en nostalgiska återblickar samtidigt som den underhåller och lyfter fram viktiga ämnen. Jag ser verkligen fram emot att läsa den tredje boken i denna serie, som skall komma ut i början av nästa år, då det finns saker i denna som eskalerar den röda tråden som går igenom hela serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Kuldkepp: Skärvor av en brusten framtid

Titel: Skärvor av en brusten framtid
Författare: Mattias Kuldkepp
Sidantal: 725
Förlag: Ragnarök Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Hela tiden visste jag att vår strävan skulle sluta i blodbad.
Bara inte att blodet skulle vara mitt eget.

Skymning över Lyraak. Månguden Edyr är död och Keoc, den fjärde skapelseguden, har brutit sig ur sin fångenskap. Yion har fallit och demonerna marscherar mot människornas riken, men mitt i all för-tvivlan finns de som ännu inte är beredda att ge upp.

Längs kylsvepta vidder ämnar en krigare förena sitt folk, en yngling söker svar i korpars längtan och en kvinna önskar skydda sin bror. I främmande land letar en vilsen n’gai efter vägen hem, en adelsdam vill göra det rätta medan en man är fylld av längtan och en annan av hat. Ödestrådarna som vävs samman är många och leder dem alla mot den oundvikliga kataklysmen. Sönderfallets symfoni.

Mina tankar:

Detta är den avslutande delen i den episka fantasyserien Sönderfallets symfoni. Den första, Skärvor av en brusten värld, kom ut 2018 och den andra, Skärvor av ett brustet sinne, kom ut 2020.

De två tidigare delarna i serien håller jag som bland det bästa som kommit ut på den svenska bokmarknaden när det kommer till fantasy. Jag vågar till och med vara så våghalsig att påstå att de håller så hög kvalité i allt, språk, handling, bakgrund, karaktärer att de sopar banan även när det kommer till internationella storsäljare inom genren.

Jag minns fortfarande känslan när jag, 2018, började läsa den första boken i serien. Hade bara läst ett par kapitel när jag insåg att jag hade framför mig en resa som jag sent skulle komma att glömma. Jag och boken klickade så som man bara gör med ett antal böcker i sitt liv. Efter att ha läst ut den första tegelstenen, för alla tre böcker är redigt tjocka, så längtade jag efter fortsättningen. Dock så tog det några år innan andra boken kom ut.

Det var med spänning som jag, 2020, kastade mig över andra boken i serien. Skulle den leva upp till det som första boken hade gett mig. Eller skulle handlingen falla från den höga höjd som jag hade placerat första boken på. Än en gång så dröjde det inte långt in i boken innan jag insåg att det inte var en engångsgrej, författaren hade tagit sin tid med att komma ut med boken för att få den så perfekt som bara det gick att få den. Den levde upp till de höga förväntningarna och levererade även mer.

Så nu är vi framme då till tredje delen, där allt skall avslutas och säcken skall knytas ihop. Kommer resan som jag påbörjade för fem år sedan få ett tillfredställande slut eller kommer mina förväntningar gå åt ett annat håll än den vision som författaren har om denna serie? Kan säga att det var med en blandad känsla som jag började läsa denna bok, jag trodde stark på författaren men det fanns en liten bit inom mig som tänkte att det skulle kunna vara ett platt avslut på denna episka resa. Det har jag upplevt bland stora internationella författare, att de avslutat på ett för enkelt och meningslöst sett, som om de inte kunde knyta ihop säcken på samma sätt som resan har lovat läsaren.

Till att börja med så skall jag säga att man skall läsa de första delarna innan man hoppar på denna. Det kanske är en rätt så självklar sak men jag påpekar det ändå.

Det var tre år sedan jag läste första delen så även om jag mindes de stora dragen av vad som hänt i de tidigare böckerna så var det många små och även en del stora detaljer som jag hade glömt. Dels så har jag svårt att komma ihåg namn på karaktärer och i denna serie är det många som man möter som spelar någon slags central roll i det hela stora. Jag minns karaktärer på deras karaktärsdrag i stället för deras namn. Under dessa tre år så har jag matat hjärnan med många andra berättelser så det är inte konstigt att jag glömmer en del av handlingen när jag återkommer till en serie. Det tog en bit in i boken innan jag började få ordning på de olika karaktärerna och vad som hänt i de tidigare böckerna. Detta arbete att friska upp mitt minne var inget som gjorde att handlingen blev drabbad, jag hängde bra med i allt från starten.

Kan säga att jag är rätt så avundsjuk på de som ännu inte har börjar på denna serie men tänker göra det. Nu finns hela serien ute och man kan läsa dem i ett streck, eller endast med korta uppehåll, så att man har allt friskt i huvudet när man läser alla böckerna. Det är så det är meningen att läsa denna serie.

Jag har ju som sagt framhållit de tidigare böckerna som bland de bästa. Vet inte hur mycket jag skall upprepa mig när det kommer till denna sista del. Språket är precis som i de tidigare delarna riktigt genomarbetat och det är lättsamt samtidigt som det har en tyngd i sig. När det kommer till handlingen så är det likadant, den faller klart för läsaren samtidigt som det finns en komplexitet som gör att det finns en vikt i den, och nu pratar vi inte bara fysiskt med tanke på storleken på boken, nej det är en så genomarbetat handling att man känner att det är en värld som lever, ändå om den i denna serie verkar ta sina sista andetag innan den går mot sitt slut.

Bakgrunden till denna värld och handlingen i boken är något som man verkligen måste lyfta fram och även hylla författaren till det arbete som han lagt ner. Om vi börjar med första boken så målade han upp en värld och vi läsare fick bitvis veta mer och mer om världen, i dess nutida form och dess historia med dess olika folkslag och varelser. När vi kom till andra boken så dök han ännu djupare in i världen, vi fick veta ännu mera och uppleva mer, det blev en klarare bild för oss läsare, men ändå hade vi inte set allt.

I tredje boken kommer alla detaljer äntligen fram, eller om det verkligen är allt som kommer fram vet vi läsare förvisso inte. Men det är som om en konstnär gör ett verk, första boken är en grov skiss och andra boken lägger till detaljerna och nu den tredje boken så läggs de minsta men så betydelsefulla detaljerna fram för åskådaren, det vill säga vi läsare, att se och uppleva. Världsbygget är på toppen och jag kan inte tänka mig att någon läsare av serien kommer att känna att det inte är genomarbetat och innehållsrikt.

När det kommer till de olika karaktärerna så måste man säga att författaren har lyckats med att skapa ett innehållsrikt persongalleri som har intressanta och unika karaktärer, de har alla sina egna drag och röster och är inte kopior av varandra eller författaren i sig. De får ett sådant djup att man känner att de lever och man bryr sig om dem och vad som kommer att hända dem. Tack vare George R.R. Martin så är man även osäker om vilka som kommer överleva denna resa, för han har vänt på alla regler när det kommer att ta död på de största karaktärerna i en serie. Nu kommer jag såklart inte avslöja om något sådant händer här men man satt med detta i bakhuvudet hela tiden. Ingen går säker så att säga och det höjer spänningen ytterligare några steg och man bryr sig ännu mera om vad som kommer att hända de olika karaktärerna.

Och hur går det då med slutet? Hur skall jag kunna säga något om det och ändå inte avslöja något, för är det något som jag verkligen hatar är om någon avslöjar något. Det enda jag kan säga är att slutet inte faller platt utan det går i samma spår som hela serien. Man kommer att känna en tillfredsställelse när man slår ihop boken, det kan komma att vara en del andra känslor också, men de nämner jag inte då de kan avslöja utfallet.

Det jag dock kan säga utan att avslöja något direkt är att de sista hundra sidorna är bland det mest episka som man kommer att läsa. Genom boken så byggs det upp till ett stort slag och det går verkligen inte av för några hackor när vi väl kommer dit. Ändå håller författaren ordning på alla trådar som en mästare, det blir aldrig rörigt. Adrenalinet kommer att pumpa.

Så jag kan bara säga att författaren ror hem detta episka projekt som denna serie är med stor bravur. Genom hela serien så bjuder han på en resa som man sent kommer att glömma, det finns många stjärnor på fantasyhimlen och en del lyser lite starkare än andra och Mattias Kuldkepp är en av de som lyser starkast och leder läsarna åt rätt håll när de är ute och reser i fantastikens värld.

Kuldkepp har gjort ett arbete som fler borde få ta del av, det ligger så mycket bakom detta projekt som vi läsare troligen inte kommer förstå. Men all den tid som det tagit för författaren har verkligen gett något, något värt att bevara och ta fram för generation av generation av läsare av fantasy.

Med det kan jag bara säga att jag rekommenderar denna till alla som det minsta lilla gillar fantasy. Det är sällsamt att man stöter på något så här bra där allt bara sitter som det skall. Jag tackar författaren för resan som han har bjudit på med denna serie och ser fram emot vad för projekt som står härnäst nu när detta har rotts i land.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Konsten att rädda sitt skinn (Den ofrivillige hjältens handbok #1)
Skärvor av en brusten värld (Sönderfallets symfoni #1)
En hjälte kommer sällan ensam (Den ofrivillige hjältens handbok #2)
Skärvor av ett brustet sinne (Sönderfallets symfoni #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar