lördag 19 november 2022

Anders de la Motte: Vintereld

Titel: Vintereld
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 375
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

Lucianatten 1987 brinner en dansbana i en skånsk stugby ner till grunden. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.

Trettio år senare ärver Laura Aulin den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hon hoppas att fasterns begravning ska bli ett tillfälle att läka såren och återknyta banden med de gamla vännerna.

Men hennes närvaro rör upp både bitterhet och ilska, och när nya bränder anläggs blir stämningen fientlig. Samtidigt börjar Laura ana att fastern kommit något på spåren före sin död, och hon tvingas ifrågasätta allt hon minns om den tragiska lucianatten. Om vinterelden som gav ärr som aldrig bleknat.

Mina tankar:

Detta är tredje delen i författarens serie som går under namnet Årstidskvartetten, de tidigare delarna heter Slutet på sommaren och Höstdåd. Denna kom ut 2018 och är författarens åttonde bok.

Boken är som sagt en del i en serie, men den är helt fristående från de tidigare delarna. I varje bok så möter vi nya karaktärer som inte har med de andra böckerna att göra, så det går bra att läsa böckerna i vilken ordning som man vill.

Det som gör böckerna till en serie är att de har alla har en gemensam stil och uppbyggnad, nu har jag förvisso inte hunnit att läsa den sista boken i serien men jag antar att den inte kommer att skilja sig från det gemensamma.

Det som knyter ihop böckerna är att de har alla en slags hemvändare-berättelse i grunden, det blir lite av det lilla samhället, som kanske inte alltid följer reglerna, möter storstaden. Denna kulturkrock, eller vad man skall kalla den, gör att stämningen fort i böckerna blir väldigt spänd mellan den lokala befolkningen och den hemvändare, som nu räknar mer eller mindre som en främling som inte har något att göra där.

Men det är inte bara det som knyter ihop handlingarna. I samhället som det utspelar sig i har något hänt för många år sedan, ett tragiskt dödsfall som satt sina djupa spår bland befolkningen. En händelse som man inte vill prata om och som är mer eller mindre döljer en hemsk hemlighet.

Boken är uppbyggd så att den hoppar fram och tillbaka i tiden. För det mesta så utspelar den sig i nutid men vi får även gå tillbaka till tiden precis innan den tragiska handlingen, som i denna bok är att en dansbana brann ner och en ung kvinna dog i elden.

Det var först i denna bok som jag kopplade att författaren har använt två olika skrivsätt. Nutids-berättelsen är skriven i presens medan tillbakablickarna är skrivna i imperfekt. Detta är ett smart knep då man kan se dem som att dåtiden är ju något som redan har inträffat, och kan inte ändras på då man vet utfallet av händelsen, medan det som utspelar sig i nutid är något som händer nu och man vet inte vad som kommer att hända i den delen. Kollade att han hade gjort det samma med boken innan denna.

Jag skulle inte klassa boken för en deckare, inte om man klassar deckare som att ett brott skall utredas. Ser denna mera som en spänningsroman eller thriller, samtidigt som den är en skildring om hur en grupp människors öden ändras på grund av en händelse i deras liv som för alltid kommer att hänga över dem.

Boken är riktigt spännande, utan att ha de adrenalinpumpande actionscenerna, författaren tar sin tid att bygga upp berättelsen, samt ger ett djup till sina centrala karaktärer. Men ändå är det ett bra driv i språket och handlingen som gör att boken blir något som är svårt att lägga ifrån sig, det är en riktigt bladvändare.

Denna bok, likt de tidigare, osar av en stor dos av melankoli. Det finns skuldkänslor och ångest över vad som hände, samt en del har både psykiska som fysiska sår som de måste bära på, och det är inte alltid som de orkar med det. Det blir aldrig så tung att man inte orkar läsa vidare utan författaren håller nivån på detta mörker på en precis lagom nivå.

Sedan måste jag ge en eloge till författaren när det kommer till klurigheten i berättelsens mysterium, för det finns ett mysterium över händelsen då allt inte är helt klart för en i början av boken. Under resans gång så tänkte jag olika scenario och jag trodde mig ha det klart för mig, men så lyckas han att ta handlingen ett varv till. Skall ju inte avslöja något, men hatten av till författaren att jag inte såg det slutliga slutet.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande berättelse som jag tror att vissa bitar kommer att träffa läsarna hårt. Det är en finstämd handling samtidigt som den är hemsk på ett sätt, vi får se alla aspekter av mänskligheten som visar upp sina mörka sidor, en del totalt synliga och andra mera subtila.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 17 november 2022

Ingrid Tosteberg: Silverspegelns hemlighet

Titel: Silverspegelns hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 191
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Lugnet i Grönskande slottet är över när Oliver och Rosali finner ett förtrollat rum. Där upptäcker de ett magiskt föremål som visar dem en jämngammal flicka i fångenskap. Vem är hon? Hur har hon hamnat där?

Äventyret tar sin början när Oliver och Rosali bestämmer sig för att försöka rädda flickan. Det blir en lång resa med många farliga hinder. Vart tog prins Adrian vägen? Och vem är det som gömmer sig i Molnborgen?

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Sagan om Evlonien, som är en fantasyserie som riktar sig i huvudsak till åldern 9-12, den första delen heter Stendrottningen hemlighet.

Då det är andra delen i en serie så rekommenderar jag att man läser den första boken först innan man ger sig på denna. Dock så är det inte helt omöjligt att läsa denna utan att ha läst den första, det är en del förklaringar om vad som hänt som gör att man ändå skulle kunna hänga med i handlingen. Men det är som sagt ingenting jag rekommenderar, utan börja från början.

Vi möter här Oliver, huvudkaraktären från första boken, denna tar vid några år efter händelserna från den boken. Nu lever han i landet Evlonien tillsammans med sina föräldrar i slottet. Det har sedan förra boken varit lugnt i landet. En dag när Oliver och Rosali leker kurragömma så upptäcker de ett rum som tidigare inte funnits, det har varit dolt av magi. Där hittar de en spegel som visar dem en ung flicka. Detta blir starten på ett nytt äventyr som innebär att ungdomarna måste bege sig till ett annat land i denna värld för att rädda flickan som de såg i spegeln.

Precis som i första boken så möter vi ett lättsamt språk som är målande samtidigt som det är rakt på sak. Det är en handling som rör sig snabbt fram och det händer saker hela tiden. Detta gör att boken är utmärkt till målgruppen som den riktar sig till, den är som gjord för att fånga ens intresse och göra att man vill läsa vidare.

I denna bok så bygger författaren ut sin värld som vi blev presenterade för i första boken, vi får ta del av ett nytt land samt så får vi veta lite mera om varelserna som lever i denna värld. Det finns verkligen en stor fantasirikedom i detta verk.

Precis som i första boken så är den illustrerad med bilder av Andreas Raninger och det är bilder som verkligen bör nämnas. De är så otroligt snygga och detaljrika att de skulle kunna höra hemma på vägen som tavlor. De fångar verkligen kärnan av berättelsen och återspeglar händelserna i boken på ett troget sätt, det känns att Andreas verkligen har lyssnat på berättelsen och författaren när han gjort bilderna.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en spännande läsning med en berättelse som bjuder både på äventyr och stor fantasi samt även lite djupare meningar i handlingen som om tankar om mod. Som vuxen kanske man finner boken lite för enkel, men den kan även fungerar som en avkopplande och underhållande läsning om man är äldre än målgruppen som den riktar sig till. Ibland kan det vara skönt med lite enklare böcker som ändå har ett djup i sig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stendrottningens hemlighet (Sagan om Evlonien #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 12 november 2022

Florence Wetzel: Annikas förråd

Titel: Annikas förråd
Författare: Florence Wetzel
Sidantal: 252
Förlag: BoD

Ett recensionsex från författaren tackar så mycket.


Baksidestext:

En siameskatt med skrämmande krafter. En författare som är livrädd för sin litterära agent. En vind i Gamla stan med ett mystiskt skåp. En dalahästfabrik med en dunkel hemlighet. Dessa läskigheter och mer hittar man i denna novellsamling som utspelar sig i Sverige. Det är bara att öppna dörren och kliva in i Annikas förråd ... om du vågar.

Mina tankar:

Detta är författarens första bok på svenska, hon har tidigare skrivit på engelska. Det är en novellsamling som går i skräckens spår.

Novellsamlingar kan vara lite luriga att bedöma, många som jag har stött på har novellerna varit av olika kvalité. Det är med noveller som ofta författare provar nya stilar och knep så den ena novellen kan skilja sig väldigt mycket från den andra, detta gör att en del av novellerna i en samling faller en i smaken och andra går åt ett håll som man inte gillar.

Men här har vi en mera fokuserad novellsamling, det går nästan lite av en röd tråd bland de olika berättelserna och stilen håller sig rätt så nära varandra. Detta gör kanske att det inte finns noveller för alla smaker i denna samling, men åt andra sidan så gillar man stilen och handlingen i en av novellerna så kommer man troligen att gilla de andra också.

Den röda tråden igenom boken är just böcker och då i första hand form av författare, då de flesta huvudkaraktärerna är just detta. Om det är en återspegling av själva författaren eller om hon har använt sig att mottot ”gräv där du står” är en sak som jag lämnar öppet för egen tolkning.

Nu skriver jag inte själv men jag har levt, mer eller mindre, hela mitt liv med böcker så känner mig rätt så hemma i denna miljö och kan lätt leva mig in i den. En av novellerna utspelar sig på själva bokmässan i Göteborg och den miljön känner jag till hur bra som helst, nitton år på mässan gör att man känner till lokalerna som ett andra hem, så just den novellen kunde jag leva mig in i extra bra.

Detta är som jag nämnde tidigare författarens första bok som hon skrivit på svenska, de tidigare är skriva på engelska, ett språk som hon behärskar bättre. Men jag får säga att hon har fått till språket bra, det är lätt att ta till sig och det flyter på bra så jag måste säga att författaren har gjort ett riktigt bra jobb att skriva på ett språk som inte är ens modersmål.

Detta är en skräcksamling så då måste vi ju prata om hur skrämmande dessa noveller är. Vi har här lite olika typer av skräck, det är smygande skräck, det är övernaturlig skräck och även mera blodig skräck som mer nedtonad skräck. Om de skrämmer eller inte är mera en fråga på vad det är för rädslor som finns hos läsaren, och hur bra man kan leva sig in i den skrämmande situationen. Författaren lämnar alla saker, när det kommer till miljöbeskrivningar och skaparfantasi, som behövs och det är endast läsarens egen fantasi som behövs startas och får säga att boken fungerar som en bra katalysator till läsarens egen fantasi. Jag blev kanske inte rädd när jag läste novellerna men en del av dem fick mig att rysa till, de andra var mera intressanta och eller spännande att läsa.

Detta är första gången som författaren skriver skräck, hon skriver i boken att det är något som hon velar gjort tidigare men inte blivit av, tidigare har hon bland annat skrivit deckare. Kan säga att med detta resultat så får jag säga att författaren gjort ett bra jobb och jag hoppas på att hon vågar skriva mer skräck, kanske nästa blir en hel skräckroman.

Rekommenderar denna till alla som vill ha skräck som är spännande och intressant men ändå kanske inte för skrämmande. Då den är lätt att läsa samt att det är korta noveller så rekommenderar jag den även till de som inte är allt för läsvana men ändå vill läsa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

The grand man
The woman who went overboard

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 6 november 2022

Pascal Engman & Johannes Selåker: Till minne av en mördare

Titel: Till minne av en mördare
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 587
Förlag: Forum

Ett recensionsex från författarna tackar så mycket.


Baksidestext:

Det är VM-sommaren 1994 och Sverige kokar av både fotbollsyra och den värmebölja som håller landet i ett fast grepp. Men så skakas landet om i grunden av Mattias Flinks massmord i Falun.

I skuggan av skjutningarna hittas en kvinna strypt. Snart står det klart att hennes mördare är någon annan än Flink och att hon bara är ett av flera offer som dödats med samma tillvägagångssätt.

Det faller på den nyss hemkomne FN-soldaten och polisen Tomas Wolf att hitta mördaren. Till sin hjälp har han Vera Berg – en korrupt kvällstidningsreporter som är på flykt från sin före detta kille och hans mc-gäng. Huvudmisstänkt blir filmstjärnan och suputen Micael Bratt, men både Vera och Tomas misstänker att den skyldiga finns närmare inpå utredningen än så.

Mina tankar:

Detta är ett samarbete mellan Pascal Engman och Johannes Selåker, det är Pascals sjätte bok och Johannes andra bok. Det är den första delen i en ny serie som går under namnet Skymningsland.

När Pascal kom med sin första roman, Patrioterna, så blev han snabbt en av mina favoritförfattare, sättet han skriver på och drivet i handlingen, samt förmågan att fånga de små ögonblicken i karaktärers liv. Allt klickade för mig på direkten.

När jag fick höra att han skrivit en bok tillsammans med Johannes Selåker som tidigare skrivit en bok, Förstfödd, tillsammans med Joni Nykänen, så blev jag riktigt nyfiken på vad de hittat på. Jag fick faktiskt den lyxiga förmånen att läsa denna bok redan förra året, då i ett tidigt utkast, så det är först nu som jag läst den färdiga versionen.

Boken utspelar sig sommaren 1994, vilket är ett år där det hände många saker som satte spår i många svenskars minnen. Det är dels sommaren då mer eller mindre hela Sverige följer svenska landslaget i fotbolls-VM, men det är även då som Mattias Flink dödade sju personer.

Samtidigt som Flink hittar man i samma stad en död kvinna, först tror man att det är ytterligare ett av Flinks offer. Men kvinnan är inte skjuten utan strypt. Från två håll så börjar polisen Tomas Wolf och journalisten Vera Berg att hitta spår som leder till flertalet kvinnor som dött på samma sätt.

Båda författarna har en egen bakgrund som journalist och de skildrar i denna bok tidningsvärlden ingående. De visar upp en bild som, i alla fall på denna tid, känns som en hel del mansdominerande och något åt det kvinnoförnedrande hållet. Till exempel så står på redaktionen det en tv som visar porrfilm när TV1000 kör det på natten.

Denna värld skildras genom en kvinnlig journalist, Vera Berg, som är den ena halvan av huvudkaraktärerna i boken. Hon är en kvinna som gärna går sin egen väg och kanske inte gör att på rätt sätt. Hon är smått korrupt och använder tidningens tipspengar själv för att komma undan sin ex-pojkvän och hans mc-gäng. Trots hennes bråkiga förflutna som spökar så har hon en kärna inom sig som vill ha fram sanningen och med denna ger hon allt för att få fram den. Hon är en intressant och komplex karaktär som man gärna följer och känner för.

En annan komplex karaktär är även den andra halvan av teamet som utgör huvudkaraktärerna. Det är polisen Tomas Wolf som har ett ännu bråkigare förflutna än Vera Berg. Han är en före detta nazist och har verkligen gjort saker som han känner skuld för. Han har två bröder som fortfarande verkar inom denna rörelse. Han lider även av PTS från kriget i Bosnien, där han varit som FN-soldat. Han kämpar för att hålla ihop livet, dels hemma med familjen, dels jobblivet, vilket hans förflutna och hans bröder inte gör det lättaste.

Författarna förankrar handlingen bra genom att använda riktiga händelser. Jag tror att det är få som levde det året som inte minns i alla fall fotbollen den sommaren. Att de sedan använder Mattias Flinks våldsdåd som en utgång till en annan våldsvåg gör att det påhittade känns mera autentisk och får en kuslig känsla.

Som en liten anekdot om VM så kan jag nog tillägga att jag var en av de få svenskarna som den sommaren inte brydde sig om vad som hände med det svenska fotbollslaget. Är mer eller mindre totalt ointresserad av sport så jag följer inget av sådant. Det jag minns av VM den sommaren var låten När vi gräver guld i USA, samt bilderna i tidningarna när laget kom tillbaka till Sverige, men jag såg inte en enda match. Det jag i stället minns av sommaren var att det var sommaren innan jag skulle börja på gymnasiet, vilket jag var väldigt orolig över då det var endast jag från min klass som skulle gå på det programmet jag hade kommit in på. Det visade sig dock att jag varit orolig i all onödan, men det hör inte hit.

Det är intressant att de långsamt bygger in VM och de ökar den i samma takt som troligen intresset ökade för de flesta svenska då laget kommer närmare och närmare finalen. De fångar febern som drabbade folket denna varma sommar på ett otroligt sätt, det blir som att man får uppleva denna tid igen och jag misstänker att om följde matcherna så kommer man att verkligen åka tillbaka till den tiden i minnet.

När det kommer till språket och drivet i handlingen. Har man läst Pascals tidigare böcker så kommer man verkligen känna sig hemma med även denna bok. Den skiljer sig något från hans egna böcker men det är som sagt mycket som man känner igen. Den kanske är lite långsammare i tempot och har inte lika många cliffhangers som Pascals egna böcker, det är lite mera mörker i handlingen, vilket jag misstänker att det kommer från Selåker, har man läst Förstfödd så vet man. Men drivet finns verkligen där och det är svårt att lägga ifrån sig boken när man börjar läsa den. Det är en spännande och intressant berättelse som målas upp.

Jag rekommenderar den till alla som läst Pascals och/eller Selåkers tidigare böcker och gillat dem, man kommer verkligen inte bli besviken på att se vad de har kommit fram till tillsammans. Är man ute efter en spännande deckare, samt vill försvinna till en annan tid, till ett annat Sverige fast det är så nära i tiden, så rekommenderar jag starkt denna bok. Detta är en bra start på en ny serie som jag ser fram emot att läsa mer av, vilket jag förvisso redan har fått gjort, men det är inget som jag kommer att säga något mera om fören andra boken finns ute i handeln.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Pascal Engman:

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)

Johannes Selåker:

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 30 oktober 2022

Stephen King: The Colorado Kid

Titel: The Colorado Kid
Författare: Stephen King
Sidantal: 184
Förlag: Hard Case Crime

Baksidestext:

Om an island off the coast of Maine, a man is found dead. There’s no identification on the body. Only the dogged work of a pair of local newspapermen and a graduate student in forensics turns up any clues, and it’s more than a year before the man is identified.

And that’s just the beginning of the mystery. BEcause the more they learn about the man and the baffling circumstances of his death, the less they understand. Was it an impossible crime? Or something stranger still…?

Mina tankar:

Denna bok kom ut 2005. Jag brukar läsa på svenska men denna bok finns inte översatt och troligen kommer den aldrig att bli det heller.

Boken är uppbyggd på det sättet att två äldre journalister berättar en historia för en nybliven journalist. Det är en historia om två tonåringar som, 1980, hittar en död man sittandes på en bänk på en ö utanför Maine. Den döde mannen har inget id på sig och länge är han en anonym person. Polisen skriver av det som ett tragiskt dödsfall men journalisterna kan inte släppa tankarna om hur denna anonyma man kom till Maine, det visar sig att han är hemmahörande i Colorado, som ligger en bra bit ifrån Maine.

Stephen King är ju rätt så välkänd för sina skräckhistorier, men det många glömmer bort, eller inte kopplar ihop med honom är att han även skriver berättelser som inte har skräck i sig. Denna är en av dessa undantag då denna är mer eller mindre lite av en hommage till de äldre deckarna. Boken är kanske ingen klockren deckare utan mera en handling med ett mysterium, samt att det kanske inte är dödsfallet som är det allra viktigaste i handlingen.

Det är en rätt så lättuggad berättelse men ändå känner man igen så mycket av Stephen Kings stil. Han har en förmåga när det kommer till karaktärerna i hans böcker som får dem att komma till liv. Han gillar att leka med hur de pratar, till exempel i stället för att stava orden rätt så skriver han ihop dem om det är så karaktärens dialekt låter. Han gillar verkligen att lyfta fram de små sakerna som karaktärerna gör, detta är en smaksak om man gillar denna stil eller inte. Vet att en del tycker att han beskriver allt för mycket, men jag själv gillar denna stil. Denna är dock lite mera pratig och mindre beskrivande om man jämför med hans andra verk, men stilen finns som sagt även här.

Boken går snabbt att läsa då den inte är så tjock och handlingen är intressant och tack vare författarens förmåga att skapa karaktärer så vill man veta hur allt ligger till. Den är långt ifrån hans bästa bok, vilket inte är konstigt med tanke på hur många som han har skrivit, så frågan är till vem som jag rekommenderar denna till.

Jag skulle säga att om man aldrig har läst en bok av Stephen King men är nyfiken på honom så skulle jag inte rekommendera att man börjar med denna, det finns som sagt många andra som är betydligt bättre och visar hans skrivstil betydligt bättre och kraftfullare. Är man dock en inbiten läsare redan så skall man absolut läsa denna om man vill läsa allt av honom.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 24 oktober 2022

Annah Nozlin: En av de sista

Titel: En av de sista
Författare: Annah Nozlin
Sidantal: 285
Förlag: Vulkan

Baksidestext:

Stjärnorna styr ödet och på mindre än ett dygn ställs hela Kels värld på ända. Hon rycks iväg från sin familj och sin bror som hon älskar över allt annat. Vem är hon och var hör hon hemma? Vid Irvs fästning är det av tradition bara pojkar som lärs upp, men Kel får ändå lära sig svärdskonst och om örters helande verkan. Trots att hennes mors fiender inte lämnar henne ifred så finner hon kärleken och ser med tillförsikt på framtiden.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och är den första delen av två i serien Ekens dotter. Denna kom ut 2011. Det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna. Boken finns tillgänglig i en samlingsvolym med båda delarna i.

Vi möter här en ung tjej, Kel, i början av boken är hon 10, som har ett harmoniskt liv med sina föräldrar och hennes äldre broder. Men en natt när en man kommer till hemmet i jakt på häxor så ändras allt väldigt snabbt. Det visar sig att livet som hon levt kanske inte har varit helt sant. På grund av händelsen med mannen så bestämmer man att det är bäst om Kel flyttar till ett ställe som är säkrare. Irvs fästning är ett ställe som pojkar lever och tränas upp i bland annat svärdskonst och läkekonst med örter, man gör ett undantag och låter Kel bo där.

Boken är uppbyggd som en rätt så traditionell fantasyberättelse. Vi har huvudkaraktären i den klassiska rollen som man kallar Bondpojken, denna visar sig ofta vara något mer än vad skenet först utger sig att vara. I och med att det är en tjej i denna roll så känns det kanske som att namnet Bondpojken är fel namn, tyvärr så vet jag inte vad man skall kalla mallen för denna karaktär i stället.

För det mesta så brukar denna karaktär ha en större roll i hur värden kommer att formas framöver. Det kan vara en profetia som säger att personen kommer att störta den onda makten som antingen redan styr eller hotar freden i världen. Det finns vissa element av detta som hintas igenom berättelsen, men det är ingenting som den direkt fokuserar på, i alla fall inte i den första delen av denna serie.

Det den i stället fokuserar på är mera relationsrelaterat. Vi får följa Kel när hon kommer till det nya stället, det är inte lätt när man känner sig utanför och att de andra, som är endast pojkar, inte direkt accepterar att en tjej skall lära sig samma saker som de. Författaren har fått till en riktigt bra känsla och beskriver det på ett sätt som är lätt att leva sig in i.

Det är en närvaro i språket som får en att försvinna in berättelsen, man är där tillsammans med huvudkaraktären. Det är både lättsamt och flyter på bra samtidigt som det är målande.

Jag gillar kombinationen av att det är en fantasyberättelse som har igenkännande element samtidigt som den inför något som känns nytt i den traditionella handlingen. Det är denna mix som man vill gärna ha. Med alla genrer är det härligt att ha några delar som man vet kommer att existera i berättelsen samtidigt som kanske författaren överraskar läsaren med att krydda med något nytt. Och det är det jag känner att författaren har gjort här.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar fantasy, här har vi en mera jordnära och karaktärsdrivande handling. Det är en intressant berättelse med ett riktigt bra språk, i och med att det är debutboken så skall det bli intressant att se hur författarens andra böcker är, hon har skrivit ett antal efter denna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 22 oktober 2022

Tobias Söderlund: En mardröm i källaren


Titel:
En mardröm i källaren
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 107
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Ellens klass måste byta klassrum eftersom det gamla ska renoveras. När den nya terminen börjar ska de ha sina lektioner i spökhuset, ett hus som stått öde i många år efter en olycka. Det sägs att en lärare spökar där, och märkliga ljud hörs från källaren. Ellen, hennes bästa vän Lorraine och Buster, som är expert på att nosa upp spöken, måste ta reda på hur det ligger till.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien om Spökhunden Buster, en barnbok som riktar sig till åldern 6-9 och drar åt skräckhållet. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus och Den hemliga operationen.

Det är som sagt den fjärde boken i en serie, den går bra att läsa att ha läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man tar böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i den röda tråden som finns igenom hela serien.

Det man behöver veta om denna serie är att huvudkaraktären, Ellen, har en hund som har en förmåga att kunna spåra upp spöken samt att hennes bror är sjuk i cancer och är under behandling. I denna bok så skall Ellens klass flytta in i ett nytt klassrum som ligger i en byggnad som inte har använts på länge. Det ryktas om att det spökar där och då måste ju Ellen undersöka detta med sin hund och kompis Lorraine.

Språket i boken är väldigt lätt och rak på sak, vilket är precis det som man förväntar sig med tanke på vilken ålder som boken riktar sig till. Men det är inte så att författaren så att säga skriver över den tänka målgruppens huvuden, det jag menar är att han inte överförklarar för målgruppen utan han litar på att de kan tänka ut och koppla ihop saker själva.

Vi dras in i den centrala händelsen med det samma och det går rätt så undan, det är ett flyt som får en att fortsätta läsa. Skulle vilja påstå att den verkligen kommer att gripa tag i läsarna som den riktar sig åt, jag som vuxen kunde inte sluta läsa den i alla fall och kände att jag fick något ut av handlingen även om jag inte är rätt målgrupp.

Jag nämnde lite att det finns en röd tråd igenom hela denna serie, det är en rätt så alvarlig bit i berättelsen och det är om den cancersjuke brodern. Vi har följt genom böckerna vilka behandlingar han genomgår och vilka biverkningar som förekommer. Detta skildrar författaren på ett riktigt bra sätt och jag ser böckerna som en bra utgångspunkt för att kunna använda dessa som samtalsämne i skolan.

Författaren har en förkärlek för skräcken och även om böckerna riktar sig till en yngre målgrupp så sparar han inte på krutet, dock så lägger han sig på en nivå som kanske inte ger mardrömmar till alla läsare utan endast bara några.

Det är faktiskt så att det finns två element av skräck i denna serie. Vi har den självklara och övernaturliga med spöken men vi har även den lite mer dolda och underliggande skräcken som faktiskt är mera skrämmande än den övernaturliga. Det jag pratar om är att ha någon nära anhörig som är riktigt sjuk, så sjuk att det finns en stor risk för att det kommer gå så illa att den anhöriga kan komma att dö. Detta är något som skrämmer många och kan vara svårt för alla, unga som vuxna, att riktigt greppa om. Det kan vara ett slags försvar eller förnekelse, här återkommer vi till att boken är en bra start om att kunna prata om just detta, det behöver inte vara cancer utan andra allvarliga sjukdomar och även funderingar om själva döden.

Jag får inte glömma att nämna Stef Gaines illustratörer i boken, dessa hjälper till att sätta stämningen i boken och jag tycker att hon lyckas bra med att fånga scenerna i boken som hon har gjort bilder till. En del av dem är till och med kusliga.

Med detta i tankarna så kommer jag fram till att denna serie är väldigt bra och viktig på många sätt. Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha både en spännande läsning, som kan komma och ge en rysningar och kanske en och annan mardröm, samt en genomtänkt handling som får en att tänka om livet och andra frågor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 18 oktober 2022

Mats Ahlstedt: Dömd för livet

Titel: Dömd för livet
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 235
Förlag: Kabusa Böcker

Baksidestext:

I 23 år har Tony suttit inne för mordet på sin ungdomskärlek Marianne. När han släpps ur fängelset återvänder han till sitt bandomshem på Marstrand för att börja ett nytt liv, men det förflutna kommer snart ikapp honom. Den pensionerade chefsåklagaren Karl-Gustaf Rosén, som såg till att Tony fick livstid, börjar frukta för sitt eget liv när två huvudvittnen i rättegången mot Tony mördas. Polisen misstänker att Tony är ute efter en fruktansvärd hämnd.

Mina tankar:

Detta är författarens femte bok om poliserna Sören Högström och Fatima Wallinder, de tidigare böckerna heter Dödsängeln, Violinisten, Den röda damcykeln och Mordet på Ragnhildsholmen. Denna kom ut 2010.

Boken är en del i en serie, boken är väldigt fristående så man kan absolut läsa denna utan att ha läst de tidigare böckerna i serien. De återkommande karaktärerna dyker inte upp fören en tredjedel in i boken. Jag rekommenderar ändå för de som gillar att se hur karaktärer utvecklas när det kommer till deras relation till jobbet och privatlivet att man läser böckerna i rätt ordning.

Vi följer här en man som efter 23 år kommer ut från fängelset, som ung blev han dömd för mord. Det var hans flickvän som blev mördad en sommar och det enda hållet som bevisen pekade mot var hon, dock så verkar det som bevisen inte var allt för starka.

Väl ute så återvänder han till sitt barndomshem och han vill ta reda på vad som verkligen hände den dagen som hans stora kärlek blev mördad. Samtidigt dyker en ung kvinna upp som också vill reda ut mordet på kvinnan, som är hennes mamma.

När nya mord, som knyts an till det gamla mordet genom att det är folk som vittnade som fallit offer så träder de två återkommande, från bokserien, personer in på scenen. Sören och Fatima börjar utreda dödsfallen och de riktar in sig på att det är den nylige frisläppta Tony som har något med de nya dödsfallen att göra.

Denna deckare är uppbyggd så att i stället för att lägga fokus på själva utredningen och att man följer en eller flera poliser så följer vi några av de som av olika anledningar är inblandade i den centrala händelsen. Detta gör att vi får en mera djupare anknytning till de som är berörda i stället för att vi följer några poliser som kanske står lite vid sidan av, när det kommer till det personliga, och utreder fallet. Självklart så har vi poliser som gör det här också. I andra deckare där det läggs fokus på poliserna som utreder så blir ibland offren och de andra drabbade något som är mera i bakgrunden, de får inte bli karaktärer utan i stället något mera objekt som är där för att lyfta fram poliserna. Självklart är det inte fel med detta heller, det är intressant att följa någon igenom flertalet böcker, men ibland är det skönt att det finns böcker som bryter detta.

Handlingen är kanske inte helt originell, men med tanke på hur många deckare som kommer ut i Sverige varje år blir det rätt så svårt att komma med något helt eget. Det man får satsa på i stället är att man får till en intressant och spännande handling som får läsaren att fortsätta läsa och det får jag säga att Mats Ahlstedt är riktigt bra på. Jag gillar hans språk, som flyter på bra och är lätt att ta till sig samt att det är målande, och han får till sina karaktärer, de återkommande som de tillfälliga, på ett sätt som gör de levande. Även med denna bok så har han lyckats med allt detta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en avkopplande stund med en spännande deckare med en mordgåta som man kan försöka komma på innan boken avslöjar hur det ligger till. Boken är rätt så rak på sak och ibland kan det vara skönt, ibland så behöver man inte krångla till det utan det räcker med att handlingen är intressant.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Trojanen (Ella Werner #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 15 oktober 2022

Mikael Strömberg: Pestkung

Titel: Pestkung
Författare: Mikael Strömberg
Sidantal: 219
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

För att en berättelse ska bli till behövs inte mer än ett ytterst litet uppslag, ibland inte mer än ett ord.

I flera månaders tid har Mikael Strömberg kämpat med en tilltagande skrivkramp. Inspirationen tryter och skrivandet har stagnerat. Något måste till, annars fruktar Mikael att författarkarriären kan vara över.

Från ingenstans kommer det till honom, bara så där i förbifarten, just som endast ett ord - pestkung. Ett ord som fascinerar, och Mikael börjar söka efter svaret på dess innebörd.

Utifrån det här abstrakta ordet vecklar en makalös, ohygglig och högst konkret historia ut sig. En historia där personer fått sina liv förstörda, där husdjur blivit bortrövade, ungdomar försvunnit och människor bragts om livet. Mitt i denna tidigare okända verklighet befinner sig nu författaren själv, och plötsligt växer en helt ny fruktan fram hos honom.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar tar, författarens sjunde roman, eller om man skall säga bok, då denna blandar både roman och faktadokumentär.

Stilen i boken är om inte helt originell i alla fall rätt så unik då jag inte stött på någon annan bok i denna stil, finns filmer som använder denna stil. Den är berättad i jag-form och är en nedskriven upplevelse-dokumentär över en händelse som författaren själv råkat ut för.

Mikael Strömberg, eller i alla fall bokens Mikael, lider av skrivkramp tills han besöker bokmässan 2019 och lyssnar på Jack Werner, som är känd för podcasten Creepypodden, som med ett enda ord, Pestkung, fångar Mikaels intresse. Var kommer detta ord ifrån? Vilken innebörd har det? Var eller vem är det som döljer sig bakom detta?

Mikael börjar en undersökning som leder honom in på mörka och farliga vägar. Det verkar som han har ramlat över något som alla inblandade helst inte vill prata om och att det kanske även finns andra makter som vill hålla det dolt för allmänheten. Tillsammans med Jack Werner och även Fredrik Strage gräver de sig djupare och djupare i detta mörker som Pestkung rör sig i.

Boken är som sagt uppbyggd i en dokumentär-aktig stil och denna stil gör hela berättelsen betydligt kusligare då allt känns autentiskt. Varje kapitel är skriven i jag-form och vi byter mellan de tre huvudkaraktärernas synvinkel, det vill säga Mikael Strömberg, Jack Werner och Fredrik Strage.

Jag vet att boken är fiktion men ändå känner man genom dokumentär-stilen att det kanske kunde ha hänt eller att det finns någon sanning i det hela, hjärnan går på högvarv hela tiden och man försöker avgöra om det kan vara så att bitar i berättelsen har hänt. Att det sedan finns bilder i boken som är foton tagna på det som huvudkaraktärerna har hittat under sin undersökning gör det inte lättare för hjärnan att avgöra vad som är fakta och vad som är fiktion.

Jag gillar verkligen detta upplägg på boken, den lyckas med allt, den fångar ens intresse och trollbinder en. Det är spännande att följa undersökningen och den lyckas även med att få en att rysa några gånger.

Kan säga att denna bok troligen är den jag, medan jag läste den, har funderat på mest av alla böcker jag läst om hur den blev gjord. Det började med starten på bokmässan, är det sant att Jack Werner sa ordet Pestkung? Att författaren använder två andra verkliga personer, Jack Werner och Fredrik Strage, hur mycket har han pratat med dessa om deras inverkan i berättelsen? Små saker som har han frågat dem hur de skulle reagera i vissa situationer som händer i boken eller har han kört ett eget spår hur de reagerar? Och fotona i boken, hur fick de till dessa, är det verkligen saker han/de hittat eller är de tillverkade för boken?

Dessa är några av frågorna som uppstod när jag läste boken. Jag skulle gärna lyssna på ett samtal från författaren om hur hans arbete och tankebanor gick när han skapade boken, för jag tror att det finns en väldigt intressant berättelse även här. Man kan säga att Pestkung fick tag i mig för under de dagarna som jag läste boken kunde jag inte sluta tänka på den, även då jag inte läste den.

Jag rekommenderar denna varmt till alla som vill ha en intressant och välskriven skräckberättelse i dokumentärstil. Nu har jag bara läst två tidigare böcker av Mikael Strömberg, hans debut och en av hans ungdomsskräck, men jag vågar påstå att han med denna bok verkligen sätter ned foten och visar att han är ett namn att räkna med när det kommer till högkvalitativ svensk skräck.

Tidigare omdömen om författaren:

Vätten
Skräckstorm

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

måndag 10 oktober 2022

Ingrid Tosteberg: Stendrottningens hemlighet

Titel: Stendrottningens hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 179
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Plötsligt händer det märkliga ting på farmors och farfars vind! Lådor flyttas omkring, som om någon är rädd att Oliver ska avslöja en hemlighet som göms där uppe. Föräldralöse Oliver bor hos sina farföräldrar. När han hittar en magisk sten öppnar sig en helt ny värld. Varför söker Kung Ziron Oliver?

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första delen i en fantasyserie, Sagan om Evlonien, som riktar sig i huvudsak till åldern 9-12.

Vi har här många klassiska element när det kommer till fantasy för barn/ungdomar. Huvudkaraktären är ett barn, i denna är pojken nio år, som lever i vår värld. Han är lite av en enstöring och är mer eller mindre utfryst av de andra i skolan han går i. Han dagdrömmer väldigt mycket och tankarna försvinner bort till de sagor som hans farmor och farfar berättar för honom.

Pojken lever med sina farföräldrar då hans föräldrar råkade ut för en olycka när han var liten. På vinden finns det många saker och han gillar att gå upp där och rota i lådorna. En dag så finner han en sten i en av lådorna och det är första steget till ett äventyr till en helt annan värld, en magisk värld fylld av konstiga varelser.

Många i landet har väntat på att pojken skall komma hit, det finns en profetia som säger att han är den enda som kan rädda landet från den ondska som har det i sitt grepp. För den vane läsaren av fantasy så känner man som sagt igen många av dessa element.

Denna igenkännande är inget negativt, alla genre är mer eller mindre uppbyggda av samma pelare sedan är det vad man ställer på pelarna och hur man formar dem som gör om berättelsen sticker ut eller inte. Det som sticket ut med denna är att allt klickar och flyter på riktigt bra.

Språket är lätt, vilket inte är konstigt med vilken åldern den riktar sig till, och det är något i det som trollbinder en, man lever sig verkligen lätt in i handlingen och man ser de olika miljöerna och varelserna som man möter. Det är en stor fantasirikedom som författaren bjuder på. Att den är lättläst är jättebra för de som har börjat lära sig att läsa och vill läsa själva.

Det är en målande handling och det gör att boken blir en riktig slukarbok då det händer saker hela tiden som gör att man vill läsa nästa kapitel. Den gör precis det den skall göra för att få ett barn att läsa.

Ett extra plus är de riktigt snygga illustrationerna i boken som är gjorda av Andreas Raninger. Dessa lyfter fram scener i berättelser på ett otroligt sätt, många av dem skulle platsa på väggen som tavlor. Stämningen i dem går verkligen hand i hand med texten och detaljerna visar att konstnär verkligen har arbetat efter textens innehåll.

Rekommenderar den till alla yngre fantasyläsare, jag som vuxen fantasyälskare fick något ut av den, det jag kanske hade lite svårt att ta till mig eller avgöra om det var trovärdigt var att pojken kändes väldigt mogen för sin ålder, minns inte mig själv som det i den åldern. Har inga barn i min närmaste omgivning så kan inte avgöra om det är en felaktig känsla som jag har. Dock så var det inget som störde läsningen. Skall bli spännande att se hur denna serie fortsätter, två delar till finns redan utgivna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 9 oktober 2022

Anders de La Motte: Höstdåd

Titel: Höstdåd
Författare: Anders de La Motte
Sidantal: 420
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

I Augusti 1990 tältar fem barndomsvänner vid ett nedlagt stenbrott på en skånks ås. De har nyss tagit studenten, i natt tar de sommarens sista bad och därefter väntar det riktiga livet. Men när morgonen gryr och höstens första regn faller ligger en av vännerna död i det mörka vattnet. En tragisk olycka hävdar polisutredningen, men många i Nedanås tvivlar.

Tjugosju år senare verkar trakten ha hämtat sig från händelsen, men under ytan sjuder misstro fortfarande. När Anna Vesper, mordutredare från Stockholm på flykt undan egen tragedi, flyttar till Nedanås, sätts saker och ting i rörelse. Ett nytt makabert dödsfall som verkar ha koppling till händelsen i stenbrottet inträffar och snart är både Anna och hennes tonårsdotter indragna i den gamla konflikten.

Samtidigt som Anna desperat försöker slå vakt om sina egna hemligheter vill allt starkare krafter hindra henne från att gräva i det förflutna. Till sist har hon inget val. Hon måste öppna fallet från 1990, hösten få vill prata om men ingen kan glömma.

Mina tankar:

Detta är författarens sjunde bok och den andra boken i serien Årstidskvartetten. Denna kom ut 2017.

Det är som sagt den andra boken i en serie, men böckerna är helt fristående, det är inte samma karaktärer i de olika böckerna, så man kan läsa dem i vilken ordning man vill utan att missa något.

I denna bok så har vi fem ungdomar, som precis tagit studenten och skall ha en sista fest innan de tar steget ut i vuxenvärlden. De firar vid ett nedlagt stenbrott som nu är vattenfyllt men under denna natt händer något och morgonen efter ligger en av ungdomarna död i vattnet. Detta är 1990 och dödsfallet avskrivs som en tragisk olycka.

Nästan 30 år senare, 2017, så söker den stockholmsbördiga mordutredaren Anna Vesper tjänsten som polischef i det lilla skånska samhället. När hon kommer dit så känner hon av den gamla tragedin som hände i samhället som kom att lägga sig som ett tungt täcke över allt, något som känns av men igen vill prata om. Det är inte bara samhället som döljer en hemlighet, Anna själv har med sig något, eller rättare sagt något hon flyr ifrån, en tung hemlighet här också.

Nu när jag har läst den andra boken i denna serie så ser jag en hel del likheter med denna bok och första boken. Har ännu inte läst de två avslutande men jag har en känsla av att det är en röd tråd igenom hela serien som gör att böckerna hänger ihop på ett löst sätt.

Det finns en del saker som jag tänker på. Alla böckerna verkar vara uppbyggda så att vi har någon händelse som hänt för längesedan och som kommer att beröra många personer och spöka kvar hos dem i deras samvete långt efteråt. Boken är uppbyggd att man hoppar fram och tillbaka i tiden, författaren gör detta på ett smidigt sätt som gör att man inte blandar ihop de två olika tidslinjerna. Detta är ett bra knep också då vi får följa den centrala händelsen i något som man kan säga är realtid, alltså vi är där i händelsens centrum och vi vet inte vad som hände just då utan får uppleva det på plats.

Vi har även ett tema som jag väljer att kalla storstaden möter småstaden, eller till om med småsamhället. Vi har i boken en person från storstaden som flyttar till en mindre stad eller samhälle. I dessa små samhällen så är det mera att alla känner alla, man kanske blundar för vissa saker som inte är rättsligen rätt, man gör varandra tjänster. Man ser kanske inte så gott till de som kommer utifrån detta samhälle. Personen från storstaden kan vara en så kallad hemmavändare eller som i detta fall någon som flyr storstaden av en orsak. En av de mest kända berättelserna i denna stil skulle jag säga är Jägarna och när jag läste denna bok och även den förra i denna serie så är det ofta som tankarna går till den filmen.

Det är inte bara storstad möter småstad som påminner mig om denna film utan även den tragiska känslan som ligger över den centrala händelsen i de olika berättelserna. Vi har här en berättelse som är mörk och dyster. Vet inte om jag använder ordet rätt men skulle säga att över hela berättelsen hänger något melankoliskt. Det är ångestfullt och de centrala karaktärerna som vi möter mår inte bra, de har alla mer eller mindre formats av det tragiska som hände för så länge sedan. De bär denna händelse som ett ok på sina axlar, en del av olika orsaker. Vi har föräldrar som bär sorgen över ett förlorat barn, något som de aldrig kan komma över. Vi har människor som döljer en hemlighet och inte klarar av att säga sanningen.

Vikten i boken ligger kanske inte på själva utredningen om vad det var som hände, skulle säga att det är mera ett djupgående dykning i hur olika människor tacklar en tragedi, vi får fylliga karaktärsbeskrivningar som gör de olika inblandade väldigt levande. Författaren har verkligen ett bra öga till detta.

Handlingen flyter på riktigt bra och fast den kanske rör sig i ett lite långsammare tempo och det händer kanske inte så många adrenalinpumpande moment så är boken spännande och intressant. Det blir riktigt svårt att lägga ifrån sig den, författaren håller en verkligen på halster om vad det var som verkligen hände den där natten för nästan trettio år sedan. Man gissar sig till saker hela tiden för att försöka ligga steget före men kan säga att det kanske inte är det lättaste att gissa sig till och författaren lägger ut finna rökridåer som kanske leder en åt fel håll.

Så även med denna bok så levererar Anders de La Motte med en bok som man inte kan sluta läsa, det är lätt att se varför hans böcker blir så väl bemött av sina läsare som de blir. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare som lägger mera fokus på karaktärerna i handlingen än på frågan vem var det som gjorde det och varför. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av honom, ligger efter med hans böcker men håller på att läsa mig ifatt hans utgivning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 6 oktober 2022

Andreas Yngvesson: Avlägset mörker

Titel: Avlägset mörker
Författare: Andreas Yngvesson
Sidantal: 355
Förlag: Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Året är 2315 och mänskligheten har etablerat sig ute i rymden, men det har inte varit smärtfritt och en orolig vapenvila hänger över den Internationella rymdfederationen.

Tre familjer i rymdflottan kastas in i kampen om liv och död när de plötsligt tappar kontakten med planeten Qínchao. Kan det vara utbrytarna som ligger bakom det? Är detta början på ett nytt inbördeskrig?

Samtidigt använder en inhemsk terrorgrupp förvirringen till att flytta fram sina positioner och utmana ländernas bräckliga allians. Mänskligheten drivs till den yttersta randen där lojalitet, vänskap och plikt sätts på spel. Vilka klarar av att utstå allt ödet kastar deras väg och fortfarande komma segrande ur striden? Hur avlägset är egentligen vårt inre mörker?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutroman och det är en sf-berättelse som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

I stora drag så är handlingen att den utspelar sig lång in i framtiden. Mänskligheten håller på att kolonisera sig i rymden då jorden inte längre räcker till. En dag så blir en utpost anfallen av främmande makter, man tappar kontakten med utposten. Detta är startskottet på en storskalig rymdkonflikt som leder till ett krig. Samtidigt finns det motstridigheter på hemmaplan i form av motståndsrörelse som utför mer eller mindre terrorklassade dåd.

Vi har här en stor grupp av människor som vi följer och på olika ställen. Det är många människor att hålla koll på och det gäller att man hänger med i vart man befinner sig. För mig så blev det lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna om vem som är vem och i vilket förhållande de står med de andra karaktärerna.

Nu fungerar alla olika när de läser något men jag fungerar så att jag har svårt att lägga karaktärernas namn på minnet, har detta problem även när jag ser på film, dock så har jag ett riktigt bra minne på namn på författare och skådespelare. Så jag kommer ihåg karaktärer i böcker i form av hur de beter sig och små hintar, som vissa författare lägger in, om vem de är. I denna bok så kände jag avsaknaden av detta bland karaktärerna, en hel del av dem stod inte ut mot varandra så jag blandade lätt ihop dem. Läste jag i sträck så kunde jag lättare hålla isär dem men hade jag gjort ett uppehåll så blev det svårare för mig. Så det gäller att man har lätt för namn när man läser denna bok.

Ser man förbi denna kanske lite brist på kanske för många viktiga karaktärer att lägga på minne så om man ser till handlingen så ser man verkligen tydligen att författaren är inspirerad av de större och välkända filmer och tv-serier inom sf-genren. Rymdbaserna och skeppen, samt striderna i rymden, känns väldigt som till exempel Star Wars och Star Trek.

Språket flyter på ganska bra, det är kanske om man ser till beskrivningar som miljö och, som jag nämnt tidigare, karaktärer som det kanske haltar lite. Vissa bitar så känns det som att det kanske skulle ha gått ett varv till i redigeringen för att slipa till det lite mer, men åt andra sidan så finns det bitar i handlingen där det sitter riktigt bra och man lever sig in i handlingen och det är spännande.

Ser man till pelarna som berättelsen står på så kanske det inte är en allt för originell berättelse men jag tycker att den står rätt så stadigt på dessa pelare och fast sina kanske små brister så bjuder den på en intressant handling. Detta är en planerad trilogi och boken slutar med att den lämnar upp till kommande saker, jag tror absolut om författaren slipar till det så kommer nästa del att bjuda på en trevlig läsning.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

söndag 2 oktober 2022

Sammy Jeridi: Ghettoprinsessan

Titel: Ghettoprinsessan
Författare: Sammy Jeridi
Sidantal: 306
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Leon Jaziri tänker bli vit som snö.

Men ödet har andra planer när han kommer ut från fängelset. För att få sina undangömda miljoner måste han göra en sista grej. Bli en fucking Sherlock Homie och hitta det alla vill ha - arvet efter Prästen.

Ryktet om hans död har spridit sig som en löpeld. Prästen visste allt om alla, och Leon är inte ensam om att leta efter de smutsiga hemligheterna. En av dem är Lexia Jobo, som vill bli drottning över den undre världen. En annan är Margareta "Maggan" Palm, kriminalkommissarie från Boden, som utreder mordvågen efter Prästens död.

När Leon med sin gamle vapendragare Sarmed ger sig ut i den undre världen korsas hans väg av Ayanda Karlsson, som måste rädda sin cancersjuka mamma. Det finns ett botemedel i Thailand. Enda problemet är att behandlingen kostar en halv mille ...

Mina tankar:

Detta är fjärde delen i författarens serie om Leon Jaziri, en man som startade firman Ghettosäljarna, en firma som kan fixa det mesta bara du har pengarna. De tidigare böckerna heter Ghettokungen, Ghettobröder och Ghettolegender.

Boken är i och för sig rätt så fristående från de tidigare delarna men jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i handlingen ordentligt, man får lite återberättat i denna bok, men det är mera för att friska upp minnet om vad som hänt om det var ett tag sedan man läste de tidigare delarna.

Vi möter här än en gång Leon, som i början av boken kommer ut från fängelset. Nu har han tänkt att verkligen lämna den kriminella banan som han varit inne på, men det är inte det lättaste för honom. Hans yngre bror vill inte ha med honom att göra men Leon tänker inte ge upp hoppet om att hjälpa sin bror till att få en bra start i livet, det var den huvudsakliga orsaken att han startade firman Ghettosäljarna.

Nu med att han har bestämt sig för att bli helt laglig så bestämmer han sig att inte driva Ghettosäljarna längre. Han hade ändå blivit lovad pengar, för jobbet han gjorde i förra boken, när han kom ut från fängelset. Men det visar sig vara svårare att få pengarna än vad han tänkt sig.

Prästen, en person som vi stötte på i förra boken, är död och det visar sig att han hade information om många personer, högt uppsatta i både den undre världen som bland den vanliga. En av dessa personer är även Leon så han får lite av ett personligt mål att hitta denna information, då han inte vill sitta inne igen. Han får i uppdrag av en i undre världen att hitta denna information.

Detta blir starten på ytterligare ett äventyr för Leon. Handlingen går, precis som de tidigare delarna, fram i snabb takt och det är ett riktigt bra driv i den. Språket är målande och vi får verkligen en insyn i den undre världen på ett sätt som både är underhållande och informationsrikt.

För de som har läst de tidigare delarna så känns många av karaktärerna igen och det är inte bara Leon som är ett kärt återseende, hans store vapendragare till livvakt, Sarmed, är verkligen en karaktär som man bara kan le åt även om han är någon som inger respekt.

Vi har även här några nya karaktärer som träder in på scenen, som några av dem kanske vi kommer att få se mer av i kommande delar av scenen. Vi har här den lite äldre kriminalkommissarien Maggan Palm som är lite av en catlady, hon har döpt sina katter efter kända författare och då framträder GW och Läckberg mest av dem. Hon driver även en stor matblogg med många följare där hon lägger ut när hon besöker fina restauranger. Hon blir verkligen en karaktär som passar in i resten av den udda skaran som finns i denna serie.

Andra tillskottet är Ayanda Karlsson som finns i berättelsen som en mera allvarlig sak, samt en stor drivkraft i vad som händer. Hennes mamma är cancersjuk och det finns inga traditionella medel som kan rädda henne. Men i Thailand finns det ett möjligt botemedel, saken är bara den att det kostar mycket. För att snabbt kunna få pengar till behandlingen så tvingas hon in i den undre världen.

Utöver det så har vi den återvändande Lexia Jobo, som nu sätter in allt för att ta över den undre världen. Alla dessa karaktärer knyts ihop på ett eller annat sätt med Prästens arv och det blir en farlig tävling om vem som lägger händerna på den först.

Det som författaren vinner så starkt på när det kommer till denna serie så är det de olika karaktärerna, han har verkligen ett öga på att skapa originella människor som man gillar att följa, detta tillsammans med ett driv i språket gör att varje bok han släpper blir en blandvändare.

Den centrala handlingen i boken får ett avslut, men den röda tråden om de återkommande karaktärerna märker man att den kommer att fortsätta. Sedan kan det hända att författaren hintar lite om vad nästa bok kan komma att handla om. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien.

Jag rekommenderar boken till alla som har läst de tidigare delarna i serien och uppskattat dem, tror inte man kommer bli besviken på denna del. Vill man ha en spännande bok som handlar om den undre världen, utan att glorifiera den, med snabbt handlingen och att det händer något hela tiden så är detta boken man skall spana in.

Tidigare omdömen om författaren:

Ghettokungen (Ghettokungen #1)
Ghettobröder (Ghettokungen #2)
Ghettolegender (Ghettokungen #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

onsdag 28 september 2022

Bokmässan 2022

I veckan som gick så var det bokmässan, om nu någon bokälskare missade det i sitt nyhetsflöde. Det var nu tre år sedan det var en riktigt bokmässa och många, författare, förlag som läsare, har saknat denna mässa. Jag var förvisso på förra årets mässa, den så kallade spökmässan, den var minimal och var charmig på sitt sätt, det var lugnt när det kom till programpunkterna och själv satt jag och lyssnade på en scen i två dagar utan att behöva känna att jag ville vara på tre eller fyra andra ställen till. Dock så var besökarantalet dåligt och likaså försäljningen, för skall man vara ärlig så vill ju förlagen sälja böcker på mässan.

Helena Dahlgren

Men i år så slogs portarna upp igen för en normal bokmässa. Med ett fullspäckat schema och en lång lista över vilka författare jag ville lyssna på och även träffa begav jag mig till Göteborg, med mig i bagaget hade jag även cirka 30 böcker som jag skulle försöka få signerade av författarna. Ja, jag är så galen att jag tar med mig en stor hög av böcker till en bokmässa, nu är jag inte ensam att ta med mig någon bok för att få den signerad, men tror jag är rätt så ensam om denna mängd.

Anders de La Motte

Efter ett tågkrångel, som förvisso inte är oväntat när man har med Västtrafik att göra, och en dyr taxiresa, tror vi blev lurade där, till hotellet så var jag väl framme. Som vanligt så stötte jag på en författare innan ens mässan hade startat, det har blivit en liten tradition att innan råka stöta på någon författare som man känner. Tidigare har det varit, Leffe och Caroline Grimwalker tillsammans med Sammy Jeridi och ännu tidigare Sara Bergmark Elfgren. I år det blev Anna Jakobsson Lund, en författare som jag kommit att bli bekant med och till och med vän under mina årliga besök på mässan. Henne mötte jag vid hissen upp till hotellrummet, det var kul att än en gång få träffa författare som man känner och följer på nätet.

Theo Gabay

Detta är var första gången som jag var på mässan på en Torsdag, det har ju länge kallats för branschdagarna och har varit mera inriktad till för just folk som jobbar med litteratur på något sätt, lärare, bibliotekarier och bokhandlare. Detta ser man att det fortfarande är om man tittar lite på vad det är för samtal som man kan lyssna på under denna dag. Men nu har man mer eller mindre slopat denna stämpel. Jag hade som sagt ett fullspäckat schema över vilka jag ville träffa men på Torsdagen var det rätt så lugnt med punkter jag skulle hinna med. Så jag passade på att hälsa på de jag visste skulle befinna sig i montrarna hela dagarna.

Marcus Olausson

Det finns en plats på mässan som jag brinner lite extra för och det är Fantastikgränden, här har man samlat de flesta utgivarna av svensk fantastik och i år även en del engelskspråkig. Författarna här är ofta egenutgivare eller har små förlag, de går ofta ihop några stycken och hyr en monter tillsammans. Det är dyrt som det är när det kommer till att hyra en monter på bokmässan och har man kanske endast två-tre titlar så blir det svårt att få upp försäljningen så att det inte blir en allt för stor utgift att stå på mässan. Är det något man kan säga om Fantastikgränden så är det gemenskap och familj, för det är vad den svenska fantastiken har blivit, man stöttar och hjälper varandra och det har blivit något av en familjär känsla över hela gränden. Här råder en härlig stämning och glada miner när man återser gamla bekanta men även när man äntligen får träffa nya bekanta som man kanske endast har talats med över nätet. Det är nog det gemensamma intresset för fantastiken som knyter en samman, här är man inte läsare och författare utan det går ihop och blir som sagt en familj.

Mattias Kuldkepp

Här i gränden startade jag bokmässan varje dag genom att säga god morgon till de som stod där. Det låter kanske lite konstigt att jag som läsare gjorde detta, men vi återkommer då till den familjära känslan som råder här. Den svenska fantastiken är så nära varandra att man verkligen känner varandra och det var ett kärt återseende efter tre konstiga år. Jag skulle kunna göra en lista över vilka jag träffade här, men den skulle bli allt för lång, jag vill gärna göra det för att lyfta fram författarna men väljer att avstå. Jag kan bara rekommendera att om man gillar fantastik så skall man absolut om man har möjlighet att besöka bokmässan besöka Fantastikgränden och känna av den härliga stämningen som råder där.

Ulrica Edvinsson Sundin

Ett annat kärt återseende som jag känner är värt att nämna är så klart den störste Bokmässe-veteranen av dem alla. Vi pratar om Björn Hellberg som i fyra dagar sitter i sitt förlags monter och signerar böcker från öppning till stängning. Han tar sig tid för alla som går fram till honom och han bemöter alla som vänner. Han var den första och enda författaren jag fick signerat av när jag besökte bokmässan för första gången. Jag kunde inte ha fått en bättre start för han är så snäll och trevlig och förstående. Det har blivit lite av en årlig tradition att träffa och prata med Björn på Bokmässan, det otroliga är också att han har ett sådant bra minne när det kommer till personer att han minns de han har träffat tidigare och då inte enbart att han har träffat dem utan även namnet.

Björn Hellberg

Efter en rätt så lugn Torsdag, som ändå verkade ha fler besökare än vad tidigare mässor brukade ha på Torsdagar, så brakade det loss ordentligt på Fredag och Lördag. Ljudnivån ökade rätt så mycket och trängseln fanns överallt, skulle man till en specifik monter så fick man ofta gå en omväg i stället för raka vägen för att kunna ta sig fram någorlunda snabbt.

Jenny Rogneby

Denna folkmängd kan i och för sig vara ett avskräckande moment när det kommer till bokmässan, trängsel och ljudnivån som det blir i mässhallen kan bli för mycket. Vilket är lite tråkigt för detta gör att vissa inte klarar av att besöka mässan. Jag önskade att mässan på något sätt kunde få ner denna ljudnivå som man möts av, trängsel får man stå ut med men jag tror att man absolut kunde få ner ljudnivån om man bara ville, finns ju så mycket ljuddämpande och isolerande saker nu så något borde kunna gå att göra.

Christoffer Sorner

Förutom fantastiken så är deckare eller om man skall säga hela spänningsgenren en stor passion för mig och i år verkade det som det var extra många författare inom genren på mässan, kan vara att det kändes bara så eller om det verkligen hade samlat ihop de flesta nu efter tre år uppehåll.

Malin Thunberg Schunke

Även här har man kommit att bli bekant med många av författarna genom åren, många hade man träffat på tidigare mässor eller så hade man följt varandra på nätet och kände igen varandra från där. Här är än en gång allt för många för att kunna nämna dem men det finns absolut många höjdpunkter.

Andreas Ek

En höjdpunkt för mig var när Bokfabriken invigde sin monterscen med hjälp av författarna Leffe Grimwalker och Sammy Jeridi och vid frågan om de vill lägga till något annat så utbryter Sammy en hyllning till lilla mig och mitt arbete med böcker. Jag blev verkligen glad över detta och även rörd, de flesta i montern undrade nog vad och vem han pratade om men för mig träffade det rätt i hjärtat.

Sammy Jeridi

De flesta deckarförfattarna fick även scensamtal på Crimetime-delen av mässan. Denna del är riktigt intressant om man läser deckare. Varje samtal består av två till tre författare som pratar om ett gemensamt ämne som rör deras böcker på något sätt. Men tyvärr så finns det en brist i detta också som gör att man inte kan ta del av alla dessa samtal, man måste välja och det är mycket som man missar.

Fredrik Dimming

Man har dels två scener som kör samtal samtidigt och även ett seminarie-rum som också kör samtidigt. Man har alltså tre punkter som man måste välja på och det betyder att man missar två punkter när man väljer att lyssna på ett. Och då skall man inte tala om att man kanske vill ner på vanliga bokmässan och lyssna på och träffa deckarförfattare där.

Magnus Carling & J.H. Dahl

Nu vet jag att man inte kan få allt, men jag skulle gärna se att man förbättrade detta på något sätt så att man hade möjligheter att få ta del av allt på något sätt. Mina tips till bokmässan för att förbättra crimetime-delen är följande.

Stina Flodén

Då jag var på förra mässan, som endast blev crimetime för mig så kände jag efteråt att jag hade fått ut mycket mer av den mässan på ett sätt och den hade varit lugnare då jag inte behövde känna att jag missade saker. Jag kunde sitta vid en scen och lyssna på alla samtal.

Lena Ljungdahl & Anna Jinghede

Första tipset (vilket aldrig kommer att hända) är att man skulle lägga crimetime under ett annat datum än själva bokmässan. Göra det till en egen mässa så att säga, med tanke på att den inte gick runt när det var egen på Gotland så är detta något uteslutet.

Jessica Lincke

Andra tipset är att inte ha tre programpunkter i taget, ha bara ett som det var under 2021. Men detta är också något som har sina brister, antalet samtal som skulle vara möjliga är då bara en tredjedel av vad som var i år. Det betyder att många författare inte skulle få var med. Och med tanke på att både scenerna var mer än fullsatta varje gång så hur skulle det inte bli med bara en scen.

Tredje tipset är att man spelar in även scensamtalen så att man i alla fall efteråt kan se, de man missade, på nätet, för nu verkar det som man enbart kan se semenariepunkten av crimetime-programmet.

Fredrik P. Winter

Så efter dessa dagar på mässan kan jag bara sammanfatta med:

Vad är väl fyra dagar på bokmässan? Den kan vara högljudd, kaotisk, full med folk, intensiv och alldeles alldeles underbar.

Nils-Petter Löf

Bokmässan är som sagt helt underbar, här kommer läsare och författare tillsammans och får träffa varandra. Det är inte bara roligt för läsare att träffa och lyssna på de författare som man läser, det är minst lika viktigt för författarna att få möta sin läsare, att få ett ansikte på vem det är som läser dem, kanske få höra några uppmuntrande ord om vad de presterat med sin böcker, att de betytt något för den som läst deras böcker.

EP Uggla

Jag personligen får ute lite mer när jag läser en bok av en författare som jag träffat och/eller lyssnat på. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men det är som att det blir ett extra djup i berättelsen och man får en större insikt i handlingen.

Mikael Strömberg

Efter fyra hektiska dagar så känner man sig rätt så sliten, men att jag på dessa fyra dagar fick prata med cirka 150 författare, det var korta som längre samtal, är värt att man är trött efteråt. Jag rekommenderar att om man gillar böcker åker till bokmässan, man behöver inte köra så hårt som jag har gjort men kolla om dina svenska favoritförfattare är där och gå och träffa dem. Gå runt på mässan och dra åt dig den härliga bokatmosfären som mässan består av.

Anna Granberg

Jag tackar bokmässan för en underbar vecka som jag kommer att leva länge på, samt så tackar jag för alla författare (och andra personer) som jag pratar med under dessa dagar. Jag längtar redan tillbaka till mässan och ser fram emot nästa år, som jag kanske får göra något speciellt med, då det är min 20:e bokmässa.


Årets skörd