lördag 13 augusti 2022

H.P. Lovecraft: Cthulhu vaknar

Titel: Cthulhu vaknar
Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 64
Förlag: Fria Ligan

Baksidestext:

Boston, 1926. Francis Thurston går igenom dokument kvarlämnade av sin morfars bror, nyss avliden under mystiska omständigheter. Snart upptäcker han en kult som dyrkar uråldriga och onämnbara fasor.

Mystiska mord, blodsritualer i djupet av Louisianas träsk, konstnärer som efter mardrömslika visioner förfaller i vansinne och en cyklopisk stad som reser sig ur havet. Steg för steg inser Thurston att hans släktings efterforskningar kom sanningen för nära. I skuggorna ruvar de som vill väcka den sovande guden Cthulhu för att sprida vansinne och förstörelse över världen.

Stjärnorna står rätt. Är slutet nära?

Mina tankar:

Denna novell gavs ut för första gången 1928. Jag tror de flesta som är intresserade av skräck i alla fall har hört talas om Lovecraft. Jag själv har inte läst så mycket av honom, bara några noveller förutom denna.

Det är svårt att avgöra vad man riktigt skall tycka om novellen. Den har både sina brister och sina starka sidor.

Handlingsmässigt så är den väldigt drömskt och jag tror det är fullt medvetet att vi som läsare inte skall förstå allt som händer in i minsta detalj, detta djup och mörker som det mystiska gömmer sig i är så stort att vi inte kan ta till oss det. Vi får bara se en skymt av allt. Så stämningsmässigt lyckas novellen riktigt bra.

När det kommer till språket så känns det som den haltar lite, det är kanske inte de bästa beskrivningarna. Detta kanske beror lite på när den skrevs men det kan även bero på att författaren valt den stilen i denna novell, kommer att behöva läsa mer av honom för att avgöra detta. Det är lite mera dokumenterande berättande än beskrivande berättande.

När jag läst på lite om Lovecraft så har det nämnts om hans syns på människor, det har talats om rasism. Och det är detta som skaver en del i denna berättelse, det finns meningar som verkligen lyfter fram just detta, nedvärderande människosyn. Nu vet jag inte om Lovecraft var påverkad av tiden han levde i, människosynen var absolut inte den bästa på den tiden, eller om det var att han hade egna starka åsikter om detta. Denna bit kan man se på olika sätt, dels kan man se det som ett tidsdokument om något vi aldrig får återkomma till, det får aldrig vara okej med så öppen rasism. Tyvärr är det så att tiden inte har blivit så mycket bättre, det förekommer än idag rasism i bred skala.

Just denna utgåva av denna novell, som är utgiven på svensk av Fria Ligan, är ett riktigt praktverk. Den är rikt illustrerad av en fransk konstnär, Francois Baranger. Bilderna är helt otroliga och de hjälper till att höja stämningen flera steg när man läser novellen. Han har verkligen fångat det mystiska och övernaturliga. Han hintar om faran som döljer sig i djupet och mörkret. Denna bit av boken får högsta betyg och den är värd att införskaffa bara för bilderna om man gillar skräck.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 10 augusti 2022

Författarporträtt: Angua Vintersvärd


Berätta lite kort om dig.

Mitt liv har präglats av en rotlöshet efter att ha flyttat runt mycket, både som barn och vuxen, men nu har jag hittat hem och bor passande nog utanför Alvesta tillsammans med min familj. Jag pluggade till affärs- och skattejurist men dagjobbar som byråkrat. Övrig tid är jag fantasyförfattare, wannabe-illustratör och drömmare.

För 10 år sedan drömde jag till exempel om en fantastikbokmässa och påhejad av maken Daniel kunde Andra Världar bli verklighet. Det blev också ett förlag under samma namn. Jag gick samman med författarkollegorna Aengeln Englund och Jakkin Wiss och under flera år levde vi drömmen. Men efter att Andra Världar gick i graven 2019 startade jag Midnight Ink. Grundtanken var att gå tillbaka till rötterna i egenutgivningen, men tillsammans med Daniel har det utvecklats till en kreativ hub där vi båda får utlopp för all vår kreativitet.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag älskade fantastik redan innan jag visste att det fanns. Sagor och magiska berättelser har alltid lockat mig. Men första gången jag visste att jag läste fantasy var när jag nästan 20 år gammal blev introducerad för Terry Pratchetts böcker om Omtarna.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Allt är min kusin Karins fel!

Jag har väl skrivit lite fanfiction och sånt i tonåren, men det blev inte på riktigt förrän Karin (även känd som Harriet Dumont) bestämde att vi skulle vara med i Bonniers romantävling 2005: Ett år i Sverige. Tävlingen blev i slutänden inställd och dokumentet blev liggande på en cd-rom någonstans, men vi har alltid tänkt återkomma till det. I väntan på den där "vackra dagen" eller "stormiga natten" har vi fortsatt skriva på varsitt håll.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Förutom Harriet Dumont och Daniels inverkan på mitt skrivande hade jag också stor hjälp av skrivarvänner på sajten Kapitel1.se (den finns tyvärr inte längre). Där kunde vi diskutera allt från skrivtekniska petitesser till nutidshistoria men det var också ett kontaktnät av personer som peppade varandra och gav feedback. Jag har ännu inte sett någon kanal i sociala medier som fullt ut kan ersätta det forumet.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är ganska dålig på att få med personbeskrivningar. Dels för att jag tycker att de stoppar upp berättelsen lite och dels för att det i de allra flesta fall inte är viktigt för mig att läsaren tänker sig personen som jag ser den framför mig. Men värst av allt är helt enkelt en halvtom sida och nästan slut på inspiration. Den där skräcken att det kanske är nu skrivandet tar slut och aldrig mer kommer tillbaka.

Omvänt är det roligaste när tangenterna bara knattrar på i ett obrutet flöde och det som kommer ut blir riktigt bra.

Hur ser din skrivprocess ut?

Långsam!

Min skrivprocess är kronologisk och även om jag vet att det blir många redigeringsrundor senare behöver jag få skriva så "färdigt" som möjligt redan från början. Jag har märkt att det för egen del också förstör mer än det ger om jag försöker hoppa framåt i historien innan jag egentligen har hunnit dit. Men eftersom det ligger åratals arbete bakom nästan allt skriver, håller jag mig helst på datorn. Dyker det upp andra tankar eller idéer samlar jag dem i diverse block och på lappar. Ibland hittar jag dem igen när jag behöver dem, oftast får jag försöka komma ihåg vad jag tänkte eller göra om.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag försöker att ta mig extra mycket tid för familjen mellan projekt eller när skrivkrampen slår till. Men eftersom skrivandet fanns med nästan från början är familjen van vid att jag går in i skrivbubblan med ojämna mellanrum. Jag har försökt avsätta tid för skrivandet, men det har landat i att jag helt enkelt inte har någon strategi. Det är självreglerande på det viset att jag i perioder är för trött i huvudet efter jobbet för att kunna skriva och i andra perioder har svårt att tänka på något annat än min historia.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är inte så hemlig av mig så mina läsare vet nog redan det mesta. För potentiella läsare är nog det mest överraskande att jag finns.

I övrigt är det inte många som vet att trots att jag inte tror på reinkarnation och har bestämt mig för att leva för evigt, ändå har en plan B: om jag någon gång återföds som fästing ska jag ingå symbios med ett luddigt mögel, så jag i alla fall kan se ut som ett litet pälsdjur.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag försöker att inte skriva någon på näsan, men vad jag ofta återkommer till är teman som att bryta mot normer och följa sin egen väg. Även om vi på pappret är friare än någonsin betyder det inte att vi är klara nu. Och glastaken kan vara ännu lägre inom den sociala gruppen du hamnat i, genom födsel eller val. Men även om omgivningen menar väl är det inte upp till dem att definiera vem du är och hur du ska leva. Det jag dyker ner och rotar i är: när det ställs på sin spets, vad gör det med dig?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har både kramat träd och hånglat med en nallebjörn i reseachsyfte, men annars har det mesta av allt märkligt jag gjort i mina dagar liksom bara hänt. För mig är research främst teoretiskt arbete, på gott och ont. Däremot sätter jag stort värde i det omvända, att samla på upplevelser i största allmänhet för att eventuellt kunna dra inspiration från dem senare. Det kan till exempel vara upptakten till en förälskelse, oro och smärta i samband med en operation eller tonfall, ordval och kroppsspråk i en överhörd konversation.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Nu ska jag avsluta några projekt som blivit liggande alldeles för länge.
Främst handlar det om de sista två delarna i adventsserien Den där sagan som utspelar sig i ett fiktivt Hultsfred.

[Bibliografi]

Romaner:

Och hon gav sig inte (Papertalk, 2011)
Den el-ändiga sagan (Andra världar, 2013)
Den sjuka sagan (Andra världar, 2014)
Gårdstomtens döttrar (Andra världar, 2018)
Älvstoft (Andra världar, 2022)

Bilderböcker:

Sötsugen (Andra världar, 2013)
Sötsur (Midnight Ink, 2021)
Sötsakerna (Midnight Ink, 2021)
Sötnos (Midnight Ink, 2021)
Sötchockad (Midnight Ink, 2021)

Noveller:

Bergtagen i antologin Vildsint - Gryning (Hoi, 2013)
Drömfångaren
i antologin Svenska spöken (Andra världar, 2015)
I fäders spår (Midnight Ink, 2021)

söndag 7 augusti 2022

Malin Thunberg Schunke: Ett högre syfte

Titel: Ett högre syfte
Författare: Malin Thunberg Schunke
Sidantal: 350
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Under en exklusiv svensexa på den franska rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för mord. Efter flera terrordåd har stämningen hårdnat i Europa, och den ärelystne domaren Philippe Duvernoy driver den franska brottsutredningen med järnhand.

Jakten på attentatsmännen spänner över flera länder, och i Haag blir den svenska åklagaren Esther Edh och hennes färgstarka italienska chef Fabia Moretti engagerade i fallet. Vem är Amir Yasin och vad hände egentligen i baren i Juan-les-Pins? Det komplicerade ärendet präglas snart av maktspel och nationellt revirtänkande.

Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin förtvivlat för upprättelse, men framför allt för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman, det är en spänningsroman och är den första i en serie. Denna kom ut 2019 och det har kommit tre till i serien.

Boken går ut hårt med ett blodigt attentat på en klubb i Frankrike. På klubben befinner sig fyra svenska män på en svensexa. En av dessa män, Amir, hamnar mitt uppe i attentatet och blir gripen av den franska polisen. Han misstänks att ha varit inblandad i detta attentat som klassas som ett terroristattentat.

Genom boken så följer vi en handfull av karaktärer som alla har på olika sätt är inblandad i efterföljderna och utredningen på detta attentat.

Att kalla boken för en deckare räcker inte till och är lite av något missvisande. När man säger deckare så tänker man ofta på en mordutredning, det stämmer förvisso att en utredning pågår i denna bok. Skulle sedan säga att den är en rättegångsthriller men det stämmer inte heller då handlingen inte utspelar sig i en domstol, vi följer några juridiskt utbildade personer som har som jobb att undersöka och utreda internationella fall.

Så det jag skulle närmast kalla genren för en juridisk thriller. Jag själv kan inte komma på att jag läst något som liknar detta, rättegångsthriller har man läst en del och mordutredningar har man läst hur många som helst i deckare. Denna kör en mix av det juridiska i rättegångsthrillers och utredningsdelen i deckare. Jag fann denna mix väldigt uppfriskande och intressant att följa med i handlingen.

Författarens har en bakgrund i det juridiska och vi får verkligen en bra insyn i hur det kan gå till i sådana här fall. Man får se en sida av länders rättsväsen som visar att humana rättigheter inte längre gäller då terrordåd kommer med.

Det är ett riktigt bra språk, det känns genomarbetat och finslipat, flyter på bra och har både ett djup när det kommer till beskrivningar men ändå något lätt över sig som gör att det är lätt att ta till sig både språket och handlingen.

Handlingen är spännande och intressant. Vi får verkligen en bra insikt i det kan gå till, man förstår denna rädsla inför terrordåd och att man gör allt för att förhindra dem, samt hårda åtgärder när man misstänker sådant. Men vi får även se en baksida till dessa åtgärder, det blir lite av något tankeväckande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite annan deckare än vanliga deckare men att det fortfarande är inom spänningsgenren. Jag själv kommer absolut att läsa författarens andra böcker.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 4 augusti 2022

Cecilia Johansson: Den vilsna världen

Titel: Den vilsna världen
Författare: Cecilia Johansson
Sidantal: 298
Förlag: Hoi Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Sofias liv är ett kaos av känslor, besvikelser och utmaningar. Hennes pappa är försvunnen och det övernaturliga smyger sig ständigt på. När familjens hus börjar brinna och även lillasyster Agnes försvinner ställs hon inför ytterligare svåra prövningar. Hon kastas in i oförklarliga händelser som hon tvingas försöka förstå. Vilka hemligheter döljer sig på den lilla ön i Mohultssjön? Och vad vill flickan, som visar sig allt oftare? Förnuft blandas med rädsla. Sorg och saknad väcker mod att tro på något som inte är självklart. Men är det verkligen rimligt att riskera allt, för ett räddningsuppdrag i en hemlig parallell värld? Ovetande om vilka faror som väntar, eller om hon ens är på rätt spår, tar Sofia sig genom portalen.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första delen i serien Andra sidan, det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna.

På ett sätt så kastas vi rätt in i handlingen och mycket verkar ha hänt. Huvudkaraktärens, Sofia, pappa har varit försvunnen i ungefär ett år och hon verkar ha syner där hon ser personer och varelser som inte borde existera. Hon har aldrig pratat direkt om dessa syner som hon har då hon tror att andra kommer att tro att hon är galen. Hon tycker sig inte förstå sin mamma som inte verkar bry sig om att pappan är försvunnen utan bara jobbar på en ö som det går mystiska rykten om.

En dag så brinner deras hus, mamman och lillasystern flyttar tillfälligt ut till ön men Sofia vägrar att sätta foten på ön och får bo hos en kompis. Hon upplever mer och mer av de mystiska synerna och det verkar som att någon eller något vill visa henne något. Hon börjar undersöka allt som hänt, hennes pappa försvinnande samt vad som hände med huset som brann.

Vi har här en handling som är en mix av ungdomsroman med alla problem som kan uppstå i de övre tonårsåren på väg ut i vuxenlivet. Vi har här familjeproblem, sista åren i skolan samt kärleksproblem. Detta mixas med övernaturligt som sakta men säkert vävs in i handlingen på ett smidigt och naturligt sätt. Nivån med fantastiken ökar ju mer in handlingen som man kommer.

Tycker att författaren har fått till en handling som flyter på riktigt smidigt och är spännande att följa. Det är en stark närvaro i berättandet som gör det lätt att måla upp bilder när man läser boken. Man känner för huvudkaraktären och det är lätt att gripas av hennes jakt på sanningen.

Språket är riktigt stabilt och är både lätt att ta till sig och fylligt nog för att inte kännas lättuggat. Både språket och handlingen känns bra genomarbetat, resultatet blir en bra debut.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha relationsdrama mixat med spänning och mystik, samt en stor dos fantastik.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 30 juli 2022

Caroline Hurtig: Där solen möter månen

Titel: Där solen möter månen
Författare: Caroline Hurtig
Sidantal: 39
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Nandina av dagen är en solkrigare. Varje skymning och gryning förväntas hon slåss mot nattens krigare så att ljuset varar längre än mörkret under dygnets timmar.

Men Nandina har en hemlighet, hon avskyr inte natten som sina fränder. Som barn beundrade hon den och älskade en pojke av natten. En pojke med månljus i sina ögon och stjärnglans i sitt leende.

Trots att han svek henne kan hon inte glömma honom. Men kommer de någonsin att mötas igen?

Mina tankar:

Detta är en novell som är utgiven i singelformat, alltså inte i en novellsamling. Det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Detta är lite av en klassisk fantasyberättelse om ett krig som har pågått sedan hur länge någon kan minnas. Vi har två folkslagen, dagen och natten, som är varandras motsatser och det är eviga fiender.

Under detta krig så möts i hemlighet en kvinna av dagen och en man av natten varandra och de fattar tycke mellan dem. Men saker inträffar som stör deras lycka.

Detta är mitt första möte med författarens verk, hon har skrivit ett antal romaner, inom fantasy, innan denna novell. Det märks att det är en mycket kompetent författare som behärskar berättarkonsten.

På dessa få sidor som novellen består av så får hon läsaren att fångas av denna värld, som hon snabbt bygger upp på få sidor, och dess historia med den pågående kriget. Men inte bara detta världsbygge lyckas hon med på dessa få sidor.

De två huvudkaraktärerna som man möter här lyckas hon även få till bra. Hon får snabbt ihop en komplicerad kärlekshistoria, tack vare världens historia, och man känner riktigt för dessa två.

När novellen var utläst så kände jag att dess innehåll hade jag gärna sett i ett större format. Skulle ha sett en hel roman om denna värld och dessa två karaktärers förbjudna kärlek under detta krig. Och när man känner så när man läst en novell är ett positivt omdöme. Jag skall verkligen ta tag i att läsa författarens böcker.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 27 juli 2022

Niclas Franklin: Milisen

Titel: Milisen
Författare: Niclas Franklin
Sidantal: 327
Förlag: ISE Publishing

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

En ung man genomför en dödlig skolattack och hans vapen visar sig tillhöra Försvarsmakten. Tom Swedman och hans kollegor på Särskilda spaningsenheten upptäcker snart att det finns en koppling till en högerextrem gruppering. "Milisen" som de kallar sig utgör ett allvarligt hot mot rikets säkerhet och när polisen beslutar sig för att infiltrera nätverket får Tom spela en avgörande roll. Samtidigt känner sig Tom tvingad att spåra den förrymde mördaren Sasa. Han måste gripas för att Tom och Andrea ska kunna få ett liv tillsammans.

Mina tankar:

Detta är författarens tredje bok om polisen Tom Swedman. De tidigare heter Dödligt dubbelspel och Importören.

Boken är i och för sig rätt så fristående men man kommer att ha missat en hel del av bakgrundshistorien om man inte har läst de två tidigare, så jag rekommenderar att man gör det innan man hoppar på denna.

Boken börjar med ett riktigt skrämmande scenario, en ung man går in i en skola och skjuter. Det visar sig att vapnet är militärt och man misstänker att det är en högerextrem grupp som har kontakter inom militären.

Det är en stark öppning i boken, och jag antar att en del har svårt att läsa om när yngre far illa. Till de som blir osäkra om att läsa boken för detta så kan jag säga att det är endast precis i början som detta beskrivs.

Tom Swedman nästlar sig in i den högerextrema kretsen, det är en farlig värld som han ger sig in i. Precis som de tidigare böckerna så känns spaningsdelen i handlingen autentiska, nu vet jag inte hur det verkligen går till, men det som skildras här känns trovärdigt. Författaren har själv jobbat som spanare så man får anta att han plockat mycket från egen erfarenhet.

Det är bra fart i handlingen, språket flyter på bra och är lätt att ta till sig. Det är spännande rakt igenom och med korta kapitel blir det en blandvändare.

I boken får man följa två trådar, dels den nya med vapenaffären och den högerextrema gruppen men man får även ta upp tråden som började i första boken, det är därför man skall ha läst de tidigare böckerna innan man läser denna. Det är nervpirrande att få se hur det skall gå med den förrymde mördaren Sasa.

När man läst ut boken så finns det längst bak ett slutord från författaren, där han skriver att han hade tänkt denna serie i tre böcker och nu har han levererar dem. Och ja det blir ett avslut, vilket skall jag inte säga, och han knyter ihop det bra. I efterordet så säger han även att dörren är absolut inte helt stängd för en slags fortsättning. Hans nästa bok skall bli något annat och det skall bli spännande att se vad det blir.

Rekommenderar denna bok, och serie, till alla som vill ha spännande böcker med bra fart i. Vikten i handlingen ligger på polisjobbet i stället för relationerna mellan karaktärerna, men självklart så förekommer det fördjupningar i karaktärernas privatliv så att de får ett djup.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödligt dubbelspel (Tom Swedman #1)
Importören (Tom Swedman #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 23 juli 2022

Ewa Broberg: Förgörarna

Titel: Förgörarna
Författare: Ewa Broberg
Sidantal: 254
Förlag: Marwa Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Milo och Caspian, som just nått vuxen ålder, går en bister framtid till mötes. Ett liv utan hopp, utan mening. När Milo vill ansluta sig till rebellerna i Spero, huvudstaden i Nya Pangea, följer Caspian med henne. Milo vill påbörja något nytt, medan Caspian har saker att avsluta. Men inget blir riktigt som de tänkt sig, och de lär sig snart att när makt är det enda som betyder något, är inget pris för högt.

Mina tankar:

Detta är författarens tredje och sista del i sin dystopiska serie som riktar sig till unga vuxna. De tidigare delarna heter Friskyttarna och Desertörerna. Denna kom ut 2020.

Då det är en serie skall man ha läst de tidigare innan man hoppar på denna. Nu var det nästan fyra år sedan jag läste boken innan denna så jag kom bara ihåg stora drag av handlingen. Jag borde kanske ha friskat upp minnet innan jag började med denna då jag inte kopplade namnet till vem som var vem till en början. Men det var inte direkta problem för jag kände att jag snabbt kom in i handlingen och fick ordning på karaktärerna. Så boken fungerar bra med att friska upp ens minne om det var ett tag sedan man läste de andra delarna.

Boken utspelar sig i en framtida version av vår värld. I de tidigare delarna så utspelade sig handlingen rätt så lokalt i Sverige, eller i alla fall de rester som är kvar om landet.

Om jag inte minns helt fel så börjar boken flera år efter där den andra slutade. Världen håller på att förändras men det är ändå långt kvar innan det ser ut som att allt skall rätta till sig. Det finns rebeller som kämpar mot regeringen och två personer, Milo och Caspian, vill ansluta sig till dem.

Rebellernas träningsläger ligger långt bort, längre ner i Europa, så dessa två ger sig ut på en resa. Under tiden så förstår vi som läsare att det ligger flera orsaker till varför dessa två reser till rebellernas träningsläger, alla har sin agenda, kanske till och med de som skall ta emot dem.

Språket är lättsamt och handlingen flyter på riktigt bra, det är spännande och medryckande hela tiden. Tycker att författaren får till stämningen på ett sätt som gör att man lätt lever sig in i de olika situationerna som uppstår.

När det kommer till karaktärerna så är det många att hålla koll på, ibland så kanske jag tappade vem som var vem, men författaren har med små knep gjort att man lätt kopplade rätt namn till rätt karaktär. Hon har fått till dem på ett bra sätt och de är intressanta.

Då detta är sista delen i serien så undrar man kanske om allt knyts ihop på ett bra sätt och det får jag säga att det gör. Utan att säga allt för mycket så får man ett avslut men man lägger ifrån sig boken med en vetskap att karaktärerna fortsätter sina liv även efter sista sidan.

Rekommenderar denna bok, och även hela serien, till de som gillar framtidsskildringar där världen mer eller mindre har gått under och människorna som fortfarande lever befinner sig i en hård och grym värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Friskyttarna (Friskyttarna #1)
Desertörerna (Friskyttarna #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 21 juli 2022

Tobias Robinson: Norna

Titel: Norna
Författare: Tobias Robinson
Sidantal: 174
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Du får ändra vad som helst i ditt liv - vad väljer du?

Dumpad av sin tjej och förbisedd på jobbet - För Simon är det inget svårt val. När tre mystiska kvinnor ger honom chansen att ändra allt med ett penndrag tvekar han inte länge. Snart blomstrar karriären och kärlekslivet och Simon ger sig på nästa utmaning - skapa världsfred.

Trots framgången är det något som skaver, dessutom gör hans nya magiska förmåga honom till måltavla för snart sagt alla onda krafter som går att lista. Ska han inse vad han verkligen vill med sitt liv innan krafterna lyckas förgöra honom?

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så är detta författarens första utgivna roman, han har tidigare gett ut noveller. Denna är en så kallad kortroman.

Detta är en berättelse som går förbi allt vad det heter när man skall försöka klassa böcker i genrer. Det är en slags saga för vuxna, ett äventyr som sträcker sig över hela världen, ett livsöde som ändrar allt och kanske där emellan kommer några politiska insikter.

Vi möter här en man som en dag kommer in i en mystisk butik, när han kommer ut ur den så har han fått en önskan uppfylld. Han tror inte på det först men snart inser han att han önskan har blivit sann, när han säger åt andra att göra saker så gör dem de, även om de kanske inte vill det.

Boken är rätt så kort, men det hinner hända en hel del på dessa sidor, så handlingen rör sig snabbt framåt och det händer saker hela tiden.

När man läser författarporträttet så står det att författarens stil påminner om Terry Pratchett och jag kan absolut se likheterna här. Han har en skara udda karaktärer i en handling där absolut allt kan hända.

Boken har en hel del humor i sig samt även en gnutta spänning, det finns en del övernaturligt i den men inte till den gränsen att jag skulle klassa det för fantastik. Språket är lättsamt och flyter på bra.

Till en början när huvudkaraktären hade fått sin önskan så kände jag att han blev en person som jag inte direkt gillade, han tvingade folk att göra saker som inte kändes rätt. Jag var osäker på om det var så författaren ville skildra honom eller om det var en fas som karaktären gick igenom. Avslöjar inte allt för mycket när jag säger att han går vidare och utvecklas till en mera person som man kan följa.

Rekommenderar den till alla som känner för en, om man får använda det som står på baksidan av boken, skröna som har magi i sig i form av önskningar som faller in och diverse övernaturliga varelser, mixat med spänning i form av spioner och politiska intriger.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 19 juli 2022

Anders de La Motte: Slutet på sommaren

Titel: Slutet på sommaren
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 373
Förlag: Forum bokförlag

Baksidestext:

En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Det enda spåret efter honom är en sko i de höga majsfälten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.

Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande. Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica. Motvilligt tvingas hon riskera den bräckliga tillvaro hon byggt upp. Hon måste återvända till Skåne och sin trasiga familj för att söka svaret på frågan som ingen längre vill ställa. Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.

Mina tankar:

Detta är författarens sjätte bok och den första i den fristående serien som går under Årstidskvartetten. Denna kom ut 2016.

Efter att ha läst författarens tidigare böcker, och nu denna, så har jag förstått att han är en som gillar att testa olika stilar. Hans tre första, som är en serie, var det hög fart i och en hel del åt det tekniska hållet. Sedan skrev han två böcker, även dessa var det rätt så hög fart i men mera utredning än hans tidigare böcker.

Och nu kommer vi till denna, hans sjätte bok, efter att ha läst ut den så kan jag säga att denna rör sig i ett mera långsamt tempo, men han har ändå korta kapitel och får upp en spänning i handlingen som gör att det blir svårt att lägga ifrån sig boken.

Boken rör sig, i alla fall ungefär första halvan, mellan två trådar. Dels i dåtid, 1983, när en ung pojke försvinner och man får följa söket efter honom, samt efterföljderna. Den andra tråden är i nutid, eller mera rättare sagt ungefär tjugo år senare, alltså runt 2005. Systern till den försvunna pojken, som man förstår med det samma aldrig blev återfunnen, är nu vuxen. Såren i själen efter den försvunna brodern har aldrig läkt och saker infaller som får henne att börja en egen undersökning för att få svar på vad som verkligen hände.

Måste säga att detta är nog, handlingsmässigt, den fylligaste boken från författaren, nu har jag inte läst hans böcker efter denna så vet inte om han har överträffat sig med dem. Det är inte bara en deckare eller rättare sagt en spänningsbok, den är så mycket mera. Vi har relationer mellan familjemedlemmar som gnisslar, sorgearbete efter svåra förluster och hur man hanterar det på olika sätt. Efter jag läst denna så kom jag att tänka på att den, inte handlingsmässigt men stilmässigt, påminde mig om filmen Jägarna som även den har en hel del i sig.

En bonus för mig när jag läste boken var att den är ett minne från mitt andra möte med författaren. Jag är en av dem som älskar signerade böcker och känner att när jag läser en bok som jag köpt samtidigt som jag träffade författaren att det blir att man knyter ann med berättelsen och författaren på ett djupare sätt. Även om det nu är nästan 6 år sedan just detta möte skedde så minns jag det riktigt väl. Det var på bokmässan 2016, jag hade ett späckat schema över författare jag ville försöka hinna med och träffa. Det var en punkt där Anders de La Motte skulle prata på en scen, nu var det så att jag inte hade hunnit fram till montern i tid, men fick se att han stod i en grupp med några andra män. Jag tog en chansning och gick fram till gruppen för att se om jag kunde hinna med att få ett signerat ex av hans bok, Anders tog sig självklart tid till det och som bonus så var en av de andra männen ingen mindre än Arne Dahl, så jag gick ifrån detta möte med två signerade böcker.

Med denna bok så måste jag skriva under på, som många andra anser, att Anders de La Motte är en av de främsta när det kommer till svenska deckarförfattare. Minns en gång när jag lyssnade på Christoffer Carlsson, också en lysande författare, att han sa att han inte bara ville skriva bra deckare utan han ville att hans böcker skulle vara så mycket mera än det, det skulle helt enkelt vara bra böcker som står sig mot andra genrer. Denna bok av Anders känns som en sådan bok.

Så jag rekommendera varmt denna bok, och så klart författarens andra böcker, till de som vill ha en spännande bok som har ett djup. Handlingen rör sig lite långsammare men den är intressant och gripande. Ser fram emot att fortsätta läs hans senare böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 16 juli 2022

Kim M. Kimselius: Hotet mot Venedig

Titel: Hotet mot Venedig
Författare: Kim M. Kimselius
Sidantal: 303
Förlag: Roslagstext förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Osynlig för ögat. Förödande för mänskligheten. I århundrade efter århundrade återkommer de. Ibland utrotar de hela städer och byar, lamslår samhället och ställer allt på ände. Ingen går säker. Pesten. Digerdöden. Svarta Döden. Corona. Covid19. Kärt barn får många namn. Även en liten bacill kan ståta med flera namn. I slutändan är det ett enda ord som gäller för dem alla: Pandemi!

Theo och Ramona möter ett översvämmat Venedig när de anländer till staden. Som om inte det räckte drabbas hela världen av coronapandemin och Italien stängs ner. När de tror att det värsta har hänt, inser de att mardrömmen bara har börjat. Pestön Poveglia utanför Venedig knyter ihop deras öden när de skiljs åt genom tidsförflyttning.

Den ena har kommit till den pestsmittade staden år 1576, den andra tvingas uthärda Covid19 i ett främmande land. Ovetande om den andres öde, kämpar båda för sina liv. Oavsett vad de gör står de framför döden i form av en fruktansvärd pandemi. Men ödet har fler överraskningar i beredskap för dem.

Mina tankar:

Kim M. Kimselius är en produktiv författare. Hon har sedan debuten 1997 skrivit över 60 böcker, den största delen är ungdomsböcker men det har även kommit en del faktaböcker om att skriva. Just denna är den 25:e boken i serien om Theo och Ramona, det är även mitt första möte med författarens böcker.

Det står att boken är fristående och med tanke på att jag inte läst någon tidigare bok i serien så kan jag skriva under på att den går bra att läsa utan att ha läst de tidigare böckerna. Ändå, med tanke på mina principer att läsa en författares böcker i rätt ordning, så kände jag att det nämns en del saker som jag uppfattar som saker som hänt i tidigare böcker, så jag känner att man missar några saker, inte så att det stör handlingen, om man inte tar böckerna i rätt ordning.

Boken riktar sig i huvudsakligen till ungdomar, men ändå känner jag att den är mer eller mindre är ålderslös. Nu vet jag inte om de tidigare böckerna i serien är detta, men karaktärerna känns lite mera vuxna, samt att ämnesmässigt så har den mycket som fungerar för alla åldrar.

Genremässigt så är boken en mix. Det är i grund en äventyrlig berättelse i den bemärkelse att huvudkaraktärerna upptäcker andra delar av världen, just i denna så är det Venedig, och där händer det saker. Boken är också historisk, men inte i den bemärkelse att den helt utspelar sig i en historisk tid. Sedan kommer elementet i boken som gör att den även har en bit fantastik i sig, genom saker, som inte direkt förklaras i denna bok men säkert i tidigare böcker, så kan huvudkaraktärerna resa i tiden. I denna så hamnar man i ett pestsmittat Venedig år 1576.

Det historiska i boken är grundpelaren i själva berättelsen. Den är mycket fakta som kommer fram här, dels om olika saker i Venedig men vi får även uppleva hur det var leva där när pesten spred sig och nästan dödade alla personer.

Det är inte bara den historiska pesten som är en central figur i berättelsen. Vi får även här uppleva själva startskottet, eller vad man nu skall kalla det, på pandemin som vi nu själva har levt med i några år. Just nu är den ännu rätt så färsk i minnet, får säga att författaren har fått till det riktigt bra med hur man hanterade det. Jag tror att många år framåt i tiden så kommer man att kunna se på denna bok som även en återberättande i det historiska som händer just nu när det kommer till detta ämne.

Språket flyter på riktigt bra och det suger in en i berättelsen, man känner som att man befinner sig på plats tillsammans med karaktärerna. Handlingsmässigt så är den rätt så rakt på sak och inga direkta sidospår, detta är absolut inget dåligt det kan vara bra när berättelsen är fokuserad.

Med tanke på all fakta som finns i boken så ser jag verkligen att den fungerar riktigt bra att använda i skolan, både i historia och som en samhällsfråga. Då varje bok tar upp sitt unika tillfälle i historien så misstänker jag att hela serien går att använda till detta.

Detta var som sagt mitt första möte med författares böcker och kan säga att den lämnade en känsla av att jag ville läsa mer av författaren. Med tanke på att det finns över 60 böcker så har jag en hel del att bita i, men då kommer jag att starta från början.

Rekommenderar den till alla som vill ha en spännande och intressant berättelse som även återspeglar samhället och även historiska händelser, allt fint hopknutet med ett stabilt och genomarbetat språk.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 14 juli 2022

Nadja Taivainen: Flickan med smaragdögonen

Titel: Flickan med smaragdögonen
Författare: Nadja Taivainen
Sidantal: 148
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Elle är en 17-årig tjej som har vuxit upp i en liten stad i Arizona. Men nästan från den ena dagen till den andra förändras livet för henne när en magisk hemlighet som vaktats i flera år börjar se dagens ljus. Hon drömmer allt oftare om en stilig ung man som rider på en vit häst i ett förtrollande vackert land, och hennes känslor för honom blir allt djupare. Kommer de någonsin att träffas i verkligheten?

Under tiden börjar konstiga saker hända i den lilla staden - saker som även den unge mannen, Theodore, verkar veta mycket om.

Tack vare en födelsedagspresent från hennes bästa vän Alex, och inspirerad av sina drömmar, börjar Elles sanna jag att komma fram.

Hon kastas in ett magiskt äventyr där hennes mod sätts på prov gång på gång. Kommer hon kunna stoppa morden som sker på oskyldiga pojkar? Vem är egentligen hennes vän och vem är hennes fiende? Och hur ska hon lyckas rädda marayikerna?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok. Det är en ungdomsroman i genren fantasy.

Vi möter här en ung kvinna som till en början verkar vara en vanlig tjej. Men det visar sig snart att det döljer sig något magiskt med henne. Hon drömmer om en man som lever i ett annat land, kanske till och med en annan värld, för där finns magi. Dessa drömmar verkar så verkliga.

När hon en dag får ett trollspö av sin kompis som present så ändras snart allt, hon kan plötsligt höra vad andra tänker. Hon får snart veta att i hennes släkt döljer sig en hemlighet.

Boken är lättläst, i början så blir det kanske lite mycket bakgrundsfakta, man får, på en kort tid, veta rätt så mycket om denna magiska värld och dess historia. Detta är förvisso en smaksak men hade nog hellre sett att denna bakgrundshistoria hade spritts ut i berättelsen. Det kändes som att berättelsen fick en långsam start, men efter denna tröskel av information så rullade handlingen på.

Åldersmässigt så skulle jag säga att boken riktar sig till 12-15 år, i och med att den är tunn, korta kapitel och att den är lättsmält så fungerar den även bra till de som inte är så läsvana.

När det kommer till karaktärerna så kanske jag i mitt tyckte skulle vilja ha haft lite mera kött på benen när det kommer till vilka de är. Det går väldigt fort fram ibland när det kommer till hur de tar till sig nya situationer samt även känslor mellan dem. Inget som man direkt stör sig av bara en iakttagelse.

Så rekommenderar den till alla ungdomar som vill ha en lättsam läsning som bjuder på spänning och magi, samt även lite kärlek.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 11 juli 2022

Olséni & Hansen: Livräddaren

Titel: Livräddaren
Författare: Olséni & Hansen
Sidantal: 333
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

När Egon, 87 år, och hans bäste vän Ragnar lägger sista handen inför Veras begravning upptäcker de kyrkvaktmästaren död i en av kyrkbänkarna. För att inte äventyra begravningen bestämmer sig Egon lättvindigt för att gömma undan kroppen med Ragnar som motvillig hjälpreda.

Efter begravningskaffet hittar kyrkoherden sin kollega död i kyrkan och Skanörspolisen med Mårten Lind i täten har fått ett nytt fall på halsen. När sedan en av ortens mer prominenta invånare oväntat dör, tvingas Mårten återigen att samarbeta med Malmökollegan Agatha Björk, en paragrafryttare med sjuklig bacillskräck.

Mina tankar:

Detta är författarparets sjätte bok om pensionärerna i Falsterbo som har en tendens att röra sig bland döda människor som dött av icke naturliga saker, alltså mord. De tidigare böckerna i serien heter Badhytten, Fågelskådaren, Ryttaren, Strandhotellet och Turisten. Denna kom ut 2020.

Boken är fristående men om man är som mig och vill ha all tillgänglig bakgrund klart för sig när det kommer till personerna man möter så skall man ha läst böckerna i rätt ordning. Genom serien så får man se hur deras liv ändras, samt så kan det nämnas tidigare händelser som man inte helt hänger med i om man hoppar på böckerna i fel ordning.

Om man har läst författarnas andra böcker så vet man vad man har sig att vänta här och denna bok är inget undantag. För de som inte läst något ännu så kan man vänta sig en mysig och rolig deckare med färgstarka och kanske något udda karaktärer.

I centrum av handlingen har vi ett glatt gäng pensionärer som ibland kanske inte gör de bästa valen när de råkar hitta en död person, vilket händer rätt så ofta i denna serie av böcker. Runt gänget så finns släkt och vänner som blir inblandade i dödsfallet, en del av naturliga skäl då några är poliser.

Handlingen puttrat på i en lugn takt och både den och språket är lätt att följa med i. Det är en lättsam bok som är perfekt att koppla av med om man bara vill komma bort från verkligheten och tankarna som ibland kan snurra runt i huvudet.

I boken så har Falsterbo två poliser, Lisa och Mårten. I början av denna bok så försvinner Lisa på utlandssemester och lämnar Mårten ensam att ta hand om dödsfallet som skett. Är man känd med böckerna så vet man ju att Mårten inte är den bästa polisen, det brukar vara Lisa som sköter det mesta. Mårten försvinner gärna och gör sitt snickarjobb.

Själva utredningen blir mer eller mindre haltande och rörig när Mårten försöker hålla i alla trådarna själv. Det är först när Agatha, en rätt så ny karaktär som jag misstänker kan komma att bli en återkommande, träder in som man ser skillnaden. Säga vad man vill om henne men hon får fart på utredningen.

Nu när man läst den sjätte boken i serien Morden i Falsterbo så kan man ju inte låta bli att tänka på långa serier som handlar om mord i idylliska ställen, som kanske inte är så jättestora, att man lurar på hur många mord kan verkligen ske i dessa områden. Detta är inget negativ tanke om deckare bara en rolig iakttagelse, jag älskar deckare och köper denna mordvåg.

Så författarna levererar ännu en rolig och mysig deckare som jag varmt kan rekommendera om man känner för spänning men ändå inte en våldsam sådan. Boken lägger även stor vikt på vilka karaktärerna är och deras relationer mellan dem.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord i Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord i Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord i Falsterbo #3)
Ester Karlsson med K (Ester Karlsson med K #1)
Strandhotellet (Mord i Falsterbo #4)
Ett lik i garderoben (Ester Karlsson med K #2)
Turisten (Mord i Falsterbo #5)
Grannar i död och lust
(Ester Karlsson med K #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 10 juli 2022

Henrik Robert Karacs: Tidsfursten

Titel: Tidsfursten
Författare: Henrik Robert Karacs
Sidantal: 316
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

En tragedi i Amazonas djungler och en avslöjad livslögn leder till ett uppbrott i unge Vincent Ivarians liv. Trots varningar inleder han ett sökande efter sina rötter som han av okänd anledning skildes från som barn. Släkten visar sig härstamma från klanväldet Lisfarn med anor från vikingatiden vars medlemmar tycks ha obegränsat med tid och makt.

När deras mörka skuggor fördunklar Vincents tillvaro inser han att de utgör ett hot mot hans liv. Lisfarns innersta krets har aldrig slutat leta efter honom. De vill ha något som sinar och som bara han kan ge dem. Tiden!

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok, det är en spänningsroman som har drag av lite fantastik.

Det är vår värld, eller en något förändrad version av den. Vi möter här en ung man, Vincent, som har växt upp i Amazonas djungel. Han tillhör inte stammen han har bott med, han minns inte sin barndom men vet att han kommer från västvärlden.

En tragedi händer i byn och det är startskottet till hans upptäckt av både sitt ursprung och jargongen i resten av världen.

Samtidigt så får vi som läsare lite mer kött på benen genom att följa ett antal andra personer som har något att göra med det stora dolda maktspelet som föregår här. Släkten som Vincent kommer ifrån tillhör en grupp människor som i kulisserna styr och ställer i världen och har gjort det i många år.

Det är ett spännande scenario som målas upp här. Författaren får med både tankar som går åt det filosofiska hållet samt även samhällsfrågor. I denna så ställer han en hel del till det yttersta och en del moraliska inställningar kan kommas att tas.

Jag sa att boken hade drag av fantastik och det stämmer, den är huvudsakligen en spänningsroman men författaren har lagt till ett element som skulle klassas som detta. Släkten som Vincent visar sig tillhöra har ovanligt långa liv. Författaren får in detta inslag av fantastik eller övernaturligt, vilket man nu vill kalla det, på ett bra och smidigt sätt som känns naturligt för handlingen.

När det kommer till karaktärerna så är de intressanta. Det som kanske skavde lite i början var hur världsvan huvudpersonen snabbt blev. Jag fick känslan av att han hade bott i den lilla byn i djungeln rätt så länge, kan ha missat just detta, så han hade varit borta mer eller mindre från civilisationen. Men när han väl kommer ut i världen så passar han in i den som handen i handsken, detta kan ha med att göra vilken släkt han tillhör. Detta var inget som störde direkt, bara en tanke som slog mig när jag läste boken.

Språket är stabilt och det är målande, det är en fyllig och intressant handling som vi får ta del av. Boken har ett avslut, men ändå känns det som att den lämnar en dörr öppen för en fortsättning. En bra debutbok och rekommenderar den till alla som vill ha en bok som mixar en del olika genrer.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar