John Ajvide Lindqvist: Våran hud, vårat blod, våra ben

Titel: Våran hud, vårat blod, våra ben
Författare: John Ajvide Lindqvist
Sidantal: 336
Förlag: Ordfront

Baksidestext:

Våran hud, vårat blod, våra ben är en samling skräckberättelser som utspelar sig i ett samtida Sverige precis utanför vårt synfält.

Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet, väntar på något.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
En kvinna gifter in sig i en rik familj som betalat ett högt pris för sin framgång.
En hel by bär skuld för det som en gång hände med Aylin. Nu börjar hennes hår att dyka upp igen.

Mina tankar:

Detta är en novellsamling som består av sju noveller, eller om man skall säga åtta med den dolda på slutet och alla går i skräckens spår, vi har ändå att göra med John Ajvide Lindqvist.

I varje novell så känner man igen den stilen som har blivit mer eller mindre synonym för Ajvides skrivande. Han blandar den svenska vardagen, den där som puttrat på och är mer eller mindre en mellanfil i livet, med något mörkare, något farligare och skrämmande på ett annat sätt en den trista vardagen kan skrämma en.

Här möts vi av diverse fasor i mörkret, det kan vara vampyrer, varulvar eller något helt annat, något som kanske är från folksagor eller något som är helt oförklarligt. En novellsamling kan ibland bli spretigt då den berör många ämnen, men tycker mig att här finns det i alla fall skräcken och stämningen över lag som flyter bra från novell till novell. Det finns en harmoni i samlingen som binder ihop de olika berättelserna.

Man ryser och man kanske till och med myser. Man drabbas av nostalgi. I det skrämmande så finns det bitvis en humor men det finns även något sorgligt över vissa bitar av denna resa som samlingen bjuder på.

Som vanligt så finns det inget att klaga över när det kommer till språket, det klingar nästan som en melodi och förför oss in i hemskheterna, vi öppnar oss för novellerna och när vi är som mest sårbara så sätter han klorna i oss och ger rysningar i kroppen.

Visst finns det några av novellerna som är bättre än de andra men överlag så håller alla en hög kvalité.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa svensk skräck som är välskriven och även bjuder på något djupare. Har man mot all förmodan inte läst något av Ajvide tidigare så är denna är bra inkörsport, att testa på en kortare berättelse för att se om man gillar stilen. Men då skulle jag hellre rekommendera någon av hans romaner för att se hans fulla potential, man kommer inte bli besviken.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stephen King: Outsidern

Titel: Outsidern
Författare: Stephen King
Sidantal: 634
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Den omtyckte basebolltränaren Terry Meitland grips och anklagas för att ha våldtagit, lemlästat och mördat en elvaårig pojke. Både vittnen och teknisk bevisning binder honom vid brottsplatsen och i Maitlands hemstad Fint City utbryter lynchstämning. Snart visar sig dock lika stark bevisning bekräfta att den anklagade befunnit sig i en helt annan stad vid tiden för mordet.

Polisens utredare Ralph Anderson och distriktåklagaren Bill Samuels ställs inför en omöjlig fråga. Kan en person befinna sig på två platser samtidigt? Svaret är mer skrämmande än någon av dem kunnat föreställa sig.

Mina tankar:

Stephen King är nog en person som inte direkt behöver en presentation, mer eller mindre alla har i alla fall hört talas om honom. Själv är det författaren som betytt mest för mig när det kommer till min läsning och kärlek till böcker och då kanske först och främst de mörkare och mera skrämmande.

Men de senaste åren så har jag kommit ifrån honom, jag har ändå köpt varje ny bok och ställt den i bokhyllan. Men nu känner jag att jag måste ta tag och läsa mig ifatt. Och boken jag har kommit till är Outsidern som kom ut 2018.

Det är inte direkt nödvändigt men jag rekommenderar att man läser den så kallade Mr. Mercedes-trilogin innan man ger sig på denna bok, den består av Mr. Mercedes, Den som finner och Sista vakten. Holly från de böckerna dyker upp i denna och spelar en stor roll, det nämns saker som har hänt som man förstår bättre om man har läst dessa böcker innan.

Mr. Mercedes-trilogin är mera en deckare än det man förväntar sig från Stephen King, som gärna rör sig i det övernaturliga. Han fortsätter i det spåret men här känner man mera igen den gamla Stephen King. Det börjar med ett mer eller mindre traditionellt mordfall, dock så skall det varnas att detta är rätt så brutalt och om man har svårt att läsa om barn som farit illa ut så kanske denna är lite för magstark. Men Stephen King gillar ju att leka med gränserna till det mystiska, det övernaturliga, så utan att säga för mycket så finns det vändningar i handlingen.

När det kommer till språket, eller om man skall säga berättarrösten, så finns det inget att klaga över. Utan att räkna böckerna han har skrivit så är detta i runda slängar hans 50:e bok, så sin röst har han hittat sedan många böcker. Allt sitter precis där det skall.

Handlingsmässigt så måste jag säga att detta är bland de bättre av de senaste jag har läst. De andra jag har läst har några av dem inte varit så där gripande som jag vet att Stephen King kan få till det, men här är till min stora glädje en som lyckas med det och det ger mig hopp och han visar att det ännu finns krut var i hans fantasi.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en slags spänningsroman, kalla den för deckare, som även bjuder på övernaturliga inslag.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Storm of the Century
The Colorado kid
Vinden genom nyckelhålet
Lite krasslig, bara
Joyland
The Bazaar of Bad Dreams

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Madeleine Bäck: De dödas återkomst

Titel: De dödas återkomst
Författare: Madeleine Bäck
Sidantal: 111
Förlag: Bokförlaget Hedvig

Baksidestext:

Tvillingarna Lucia och Albin ser fram emot att fira halloween, som de brukade göra när de bodde i Stockholm. Men istället för att klä ut sig går folket i den märkliga byn Disaberg till kyrkogården – och väntar på att de döda ska komma tillbaka.

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien De seende. Den inleddes med Disablotet på valborg.

Bokförlaget Hedvig är ett förlag som ger ut lättlästa böcker, det vill säga boken som i huvudsak riktar sig till personer, barn som vuxna, som har av olika orsaker lässvårigheter. Texterna är enklare och handlingarna är inte så komplicerade.

Denna serie riktar sig till barn och det är skräck som står i centrum. Madeleine Bäck har skrivit en hel del inom genren tidigare och även efter denna, som kom ut 2022. Det centrala i denna serie är att det utspelar sig runt någon av de svenska högtiderna, denna gång är det Alla helgon.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att lättast hänga med i handlingen när det kommer till vad som pågår i byn Disaberg och varför tvillingarna kan se döda personer.

Jag vill inte avslöja allt för mycket när det kommer till handlingen men man märker verkligen kärleken till skräcken i författarens fantasier. Det finns element i berättelsen som får mig att tänka på diverse skräckfilmer i ren allmänhet, det är inte någon kopia på något men det finns en stor igenkännbarhet.

Språket är av sina förklaringar lättläst och handlingen är lika lätt att hänga med i. Men ändå lyckas författaren få till en stämning som gör att man kan få några rysningar samt att man kan leva sig in i berättelsen. Det kanske till och med är att man kan lova att vissa barn kan komma att få mardrömmar, vilket är positivt för det är just det som skräckberättelser delvis skall göra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättläst skräck, även om den riktar sig först och främst till barn så känner jag att även vuxna kan få ut något av denna berättelse om man gillar skräck. Ser fram emot att läsa den avslutande boken i serien för att se vart berättelsen tar sig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Lådan
Skräcktimmen
Disablotet på Valborg (De seende #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Saga Stigsdotter: Polardöd

Titel: Polardöd
Författare: Saga Stigsdotter
Sidantal: 94
Förlag: Lundberg & Lennse Förlag

Baksidestext:

Året är 1897. Andréexpeditionen har gått i stöpet. Sponsrade av kungen och Alfred Nobel ska den nye expeditionsledaren Alexander Oscar Olssén tillsammans med sin syster Corinne och ingenjör Herman Strömskiöld ta sig till Nordpolen med luftballong.

Redan innan Örnen lämnat Danskön nås expeditionen av historier om den galenskap som väntar dem på isen. En oförklarlig kraft lockar djur och människor i döden.

Mina tankar:

Detta är en kortroman eller om man vill säga långnovell, med sina 94 sidor är den lite i gränszonen.

Och gränszonen är något som denna berättelse rör sig i. När jag läser denna så kan jag inte låta bli att dra mina tankar till H.P. Lovecrafts berättelse I vansinnets berg som också handlar om en expedition som får ta del av mystiska saker. Även om grundtemat är den samma så finns det olikheter. Denna saknar kanske den mystiska staden som man stöter på i Lovecrafts berättelse, men djurens blå blod, deras beteende och andra saker gör att det blir en liknande stämning.

Jag skulle säga att det finns ett slags vansinne över denna berättelse också och författaren träffar helt rätt när det kommer till balansen mellan vetenskaplig återgivning och mötet med något övernaturligt och kanske oförklarligt.

Då det är en kortare roman så är det hårt åtdragen när det kommer till att dra iväg berättelsen i olika spår. Den är mera avskalad och håller sig strikt till den centrala tråden, detta gör kanske att man lättare känner av den ensamhet och avståndet till civilisationen som de tre karaktärer möter på sin väg till Nordpolen.

Det är nästan som om att denna skulle ha kunnat varit skriven för länge sedan, kanske början av 1900-talet. Det är inte att den har ett gammaldags språk eller något sådant, det är bara känslan man får när man läser den. På ett sätt så är allt moderns avskalat, inte bara all teknologi, detta säger sig själv då den utspelar sig 1897, utan det är något med stilen i berättandet som gör att den tar avstånd från det framåtdrivande som man finner i moderna böcker. Här känner man i stället igen en stil som man kände när man läser klassiker som till exempel Frankenstein och Dracula. Att få till detta nu är ett bra betyg.

Så jag rekommenderar denna lilla pärla till alla som något nytt men ändå är i stil med de klassiska skräckromanerna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Solstaden

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Caroline L. Jensen: Rovdjur

Titel: Rovdjur
Författare: Caroline L. Jensen
Sidantal: 345
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

Skräcken hade naglat fast honom vid madrassen, vad det än var som långsamt rörde sig därute skulle det hasa sig in, over tröskeln, fram till sängen, och sedan ... och sedan?

När vi är några meter från ingången hör jag ljudet. Susandet. Väsandet. Det kommer från hennes avhuggna hals. Hon andas.

Över hans tinning, strax intill hans vänstra öga, löpte fyra långa klösmärken. Sårkanterna var svullna och buktade utåt. Om han inte visste bättre skulle Gustav säga att någonting hade klöst sönder huden inifrån.

Varelsen som hade kommit ur spegeln var stor. Fyra meter lång, uppskattade han. Tjock. Vita och grå testar av oljigt tagel väste i klungor på huvudet och nedför ryggraden i en stinkande, flottig sträng. Den sista metern av varelsen var inne i badrummet, och piskade fram och tillbaka.
Den viftar på svansen, tänkte Martin, och sedan kräktes han på badrumsmattan.

Mina tankar:

Caroline L. Jensen känner nog de flesta till som Caroline Grimwalker. Detta är en novellsamling med en samling skräckberättelser som hon gav ut innan namnet Grimwalker. Denna kom ut 2014.

Det är alltid härligt när man hittar personer som är likasinnade som en själv, med sådana personer behöver man inte föreställa sig, man kan vara den man är. Nu visste jag det redan men om Caroline, men redan i förorden fick jag besvarat att Caroline är en själsfrände när det kommer till kärleken till skräck.

Precis som jag är hon uppvuxen med Stephen King, hans skräck har format generationer och fortsätter att forma generationer av skräckfantaster. Och dessa noveller som är i denna bok kan man säga är mer eller mindre en kärlek till skräcken och just Stephen King. Det är så mycket i stämningen i dessa olika noveller som man känner så igen från skräckmästaren.

Caroline sparar verkligen inte på krutet och när det kommer till skräckelementen. Hon bjuder på härligt äcklig och köttig skräck, mera karaktärsdriven skräck som kryper in under huden på en. Det är övernaturligt och det är mera jordnära, det är saker som går att förklara och andra som inte går att förklara, man får bara acceptera, precis som det skall vara med skräck.

Hon har ett språk som är målande, och här ser man verkligen att Stephen King har inspirerat henne. Hon bemästrar att med bara några ord sätta stämningen så att man känner en obehaglighet i magen, på ett bra sätt. Men inte bara detta bemästrar hon, det är en scen i en av novellerna som grep tag i mig på ett sorgligt sätt, men ändå fint.

Om jag inte misstar mig så har hon efter denna samling av skräcknoveller mer eller mindre lämnat skräcken, i stället så har hon skrivit flertalet deckare, vilka jag verkligen ser fram emot att läsa. Men jag skulle inte ha något emot om hon någon gång återvände till skräcken, om det nu bara är en novell, för här finns det verkligen pärlor att ta av. Och jag tror att inom henne så bultar hjärtat fortfarande lite extra för just skräcken.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en härlig samling skräckberättelser som bjuder på det mesta när det kommer till stilarna. Allt paketerat med ett bra språk.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Demonologi för nybörjare
Vargsläkte

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Ond jul

Titel: Ond jul
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 51
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

-Vem är du? viskade jag.
-Känner du inte igen mig? sa tomten.
När han öppnade munnen såg jag att hans tänder var alldeles svarta, som om de brunnit upp och blivit till kol.

Elias har alltid älskat julen. Men det var innan hans pappa dog när stugan brann ner. Innan hans mamma svarade på en annons på Facebook. Och innan den riktiga tomten kom hem till dem.

Efter det vill Elias aldrig fira jul igen…

Mina tankar:

Detta är en del i serien Skräck på SoMe, som är en serie korta berättelser som är skriva på ett lättläst sätt. Det betyder att den riktar sig till personer som av olika anledningar har svårt att läsa. Dessa böcker använder ett enklare språk och handlingen är mera rak på sak och gör inga direkta större utsvävningar när det kommer till sidoberättelser. Även persongalleriet hålls minimalt för att göra det enklare.

Som man hör på serienamnet så är det skäck som står i fokus, något som författaren brinner verkligen för i alla dess former. Här har hon valt att rikta sig till den yngre publiken, vilket är trevligt för det är aldrig för tidigt att börja lära sig att älska skräck. Men bli inte allt för lurad för att den riktar sig till yngre, det kan finnas bitar som även en mera vuxen publik kan komma att rysa åt.

Just i denna bok så har hon riktat in sig på julen och tomten, men det är inte kanske det sockersöta tomten som tror sig mötas här. Jag misstänker lite att hon har tagit efter av de lite mera gamla traditionerna när det kommer till tomten, eller mera sagt hustomten, mixat ihop den med den röda snälla tomten som kommer med klappar och kryddat allt med skräck.

Även om berättelsen är kort så tycker jag att hon hinner få med en hel del i berättelsen, det är inte bara skräck utan även andra ämnen som tas upp. Dödsfall och sorgearbete, samtidigt om svårigheter i just högtider när det kommer till detta, här kanske det blir extra svårt av vissa orsaker.

Sammanfattningsvis en härlig liten skräckberättelse som man kan dela med sina barn, om man ni vill att de skall lära sig skräck. Tror den ligger på en lagom nivå så den skall inte ge allt för många mardrömmar eller sömnlösa nätter. Eller så kan man bara läsa den själv om man vill ha en stunds avkopplande och lättsmält skräck.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christina Öhman: Under blanka fjäll

Titel: Under blanka fjäll
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 181
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

En sprucken yta. En besatthet. Ett hotfullt djup.

Viktoria börjar tappa greppet om verkligheten. Efter det som hände i skogen har hon inte varit sig själv. Eller har hon det? Gränserna mellan den hon var och den hon är suddas ut när minnen från det förflutna börjar sippra ut från det undermedvetna.

De enda hon finner ro med är hennes ormar. Där trollbinds hon i timmar av deras slutna världar och vackra, blanka fjäll. Allt annat förlorar betydelse i jämförelse med dem. Inte ens Doris kan dra henne ur melankolin. Så när hennes mardrömmar blir till en vaken verklighet, och en väsande röst ekar mellan hemmets väggar, flyr hon.

Hon dras ner i en spiral av vansinne, förtvivlan och besatthet. Men vad kommer hon finna på botten? Ligger där ytterligare en mardröm eller en räddning från den hon är, möjligheten att bli något annat?

Mina tankar:

Detta är den tredje och avslutande delen i serien Under, de tidigare heter Under svart himmel och Under mörk jord.

Boken skulle kunna gå att läsa som fristående i vissa element, men jag rekommenderar att man läser de tidigare böckerna för att ha en bra bakgrund till var denna bok kommer ifrån.

Jag skulle säga att här har vi något som kanske skiljer sig en del från de två tidigare böcker, även om man känner igen saker. De två första var skräck som är uppvuxen från naturen, författaren målade upp i de två tidigare en alternativ värld där något mörk och hotfullt gömmer sig.

Men här har vi som sagt något annat. Skräcken kryper närmare och miljön blir mera avskalat och kanske mera klaustrofobisk. Vi håller oss närmare bokens centrala karaktär, det är som vi lever inne i hennes huvud och upplever vad hon känner och var hon ser, enligt henne skall man kanske tillägga.

Det blir näst intill ett sängkammarspel som rör sig mellan verklighet och kanske vanföreställningar, eller är det så att personen verkligen upplever det som hon upplever, eller finns stora delar bara i hennes huvud. Det blir nästan av en drömsk tillvaro, som psykologiskt kryper på läsaren. Man lider och ryser med karaktären.

Utan att vara något insatt i psykologi, vet inte ens om det är rätt benämning, psykiatri kanske är rättare, så måste jag säga att jag tycker att författaren verkligen har fått till det riktigt bra om hur en person som inte mår bra psykiskt upplever och hanterar saker. Hon får till en stämning och har en närvaro som man verkligen kan ta på.

Boken är skräck, kanske inte i den meningen att man hoppar till men det är just stämningen som gör att man känner ett härligt obehag i magen när man läser den, precis som man vill att det skall kännas av skräck.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Under svart himmel (Under #1)
Under mörk jord (Under #2)
Prypjats döttrar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Strandberg: Musan

Titel: Musan
Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 381
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Den som utmanar gudarna förlorar alltid.

Deckarförfattaren Hedda Strömberg kan inte längre skriva. Det känns som en livlina när den framgångsrika kollegan David Ridings bjuder henne till familjens lantställe. Långt borta från vardagen kanske fantasin kan flöda fritt igen.

"Lantstället" visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som en gång var en viktig knutpunkt för kultureliten. Det vackra huset och dess invånare påminner Hedda om allt det hon själv saknar – pengar och kulturellt kapital, som sträcker sig många generationer bakåt i tiden. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter, och allt ställs på sin spets när hennes åttaåriga son anländer lagom till midsommarfirandet.

Mina tankar:

Mats Strandberg har blivit känd för sina skräckskildringar med böcker som Färjan och Hemmet, här har vi också en berättelse som går i skräckens spår, men kanske på ett annat sätt än de tidigare böckerna. Jag misstänker också att detta kan vara en rätt så personlig bok i vissa plan då det skildrar författarskapet.

Det blir lite av en metabok eller vad man nu skall kalla det. Vi får ta del av hur det är att leva som författare, och det vi får se är inte det glamorösa livet utan mera det svåra och även hårda livet, i alla fall när det kommer till det mentala. Nu är det kanske inte alls Mats egna inre demoner som kommer fram när det kommer till skildringen av livet som författare, men jag misstänker att det som han skildrar finns hos många författare.

En ständig kamp om att prestera, bryta sig loss från den så kallade skrivkrampen, sälja tillräckligt med böcker för att förlaget skall vilja satsa på dig och ge ut nya böcker. Hur är det att sitta i olika sammanhang och prata om sina böcker? Hur är det mellan olika författare? Kan man vara vänner eller finns det en sken som bara hålls uppe men inom en finns en avundsjuka eller kanske till och med ett hat. Hur är det med att stjäla andras idéer och sälja in dem som sina? Ja, det finns många frågor som skildras i denna bok när det kommer till författarskapet.

Utöver denna skildring så finns det som sagt en annan historia som går hand i hand med författarskapet. Med en långsam men säker hand så lirkar Mats Strandberg in sin skräckkänsla i berättelsen, vill inte gå in allt för mycket på detta, då det kan avslöja några saker, men han får till det bra. Allt har med konsten att göra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en ryslig men intressant skildring om hur det kan vara att vara en författare. Välskriven och målande precis som det brukar vara när man tar upp en bok av Mats Strandberg.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Engelsforstrilogin (Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren)
Färjan
Hemmet
Slutet
Monster I Terapi
Konferansen
Pestblommor

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Caroline L. Jensen: Vargsläkte

Titel: Vargsläkte
Författare: Caroline L. Jensen (Grimwalker)
Sidantal: 375
Förlag: Ord Text Mening

Baksidestext:

Det nergångna hotellet vid stranden ruvar på sin hemlighet. Någonting bor i väggarna. Något gammalt. Vem, eller vad, är egentligen husets ägarinna, Ylva Duse? I blodet finns det fruktansvärda svaret. I blodet finns också en gemenskap som Vera har sökt efter hela sitt liv.

Mina tankar:

Innan Caroline blev Grimwalker med hela svenska folket så hette hon Jensen, innan hon skrev spänningsromaner så var det en mera inriktning på skräck eller i alla fall fantastik som stod i centrum. Denna kom ut 2011 och var tänkt att bli den första delen i en serie.

Om tittar lite grovt på handlingen så låter det som om det skulle vara en feelgood. En ung kvinna beger sig hem till sin mormor över sommaren, där skall hon hjälpa till och renovera upp ett gammalt hotell. Skulle som sagt kunna vara starten på en sockersöt kärleksroman och om att hitta sig själv. Det sista kanske stämmer med boken, men de som vet något om Caroline så är det att sockersöta böcker skriver hon inte.

Under denna period så var hennes skrivande inriktad som sagt på fantastik och skräck och här har vi någon slags modern version av folksägner och myter när det kommer till trolldom, spökeri och inte minst sagt hamnskiftare, eller som man kanske säger varulvar, även om karaktärerna i boken inte vill använda detta ord.

Jag gillar verkligen upplägget i boken och bakgrunden tycker jag känns intressant och genomarbetad. Har ju en förkärlek till den mörka och hemska, skräck är något som rinner i mina vener sedan barnsben. Tycker att hon har skapat något originellt här, skräcken blandad med det familjära skapar något som inte bara är där för att skrämmas, den har även något att förmedla.

Nu blev det bara denna bok, som var påtänkt som en serie, tror jag läste att förlaget gick i konkurs, eller lades ned av någon anledning, så det blev aldrig någon fortsättning. Var lite orolig när jag började läsa boken, då jag visst om detta, att jag skulle få en handling utan något slut. Men när jag läste ut boken så kände jag att även om det finns bitar som skulle fortsätta till nästa bok så har den ändå ett slags avslut eller avrundning. Så det går att läsa boken som en fristående bok.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräckroman som är modern och har bitvis en varm ton av humor i allt det blodiga. Boken är kanske svår att få tag i nu, men värd att leta efter.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Demonologi för nybörjare

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Rösten från förr

Titel: Rösten från förr
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 49
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

Emmy vaknar på natten av ett otäckt röstmeddelande i mobilen. Det är något bekant med rösten, men Emmy kan inte komma på vem det är.

När fler meddelanden spelas upp börjar Emmy minnas. En flicka med flätor. Ett armband med rosa pärlor. Och så en bil som tutar, och bromsar som tjuter.

Vågar Emmy lyssna till rösten från förr?

Mina tankar:

Detta är den sjätte boken i serien Skräck på SoMe, en serie som består av fristående och lättlästa skräckberättelser som riktar sig till barn i åldersgruppen 9-12.

Förlaget Nypon, som boken är utgiven på, ger ut lättlästa böcker, det vill säga böcker som riktar sig till personer som av olika anledningar har lässvårigheter. Dessa böcker är upplagda på det sättet att det inte är så långa, att handlingen inte har allt för många karaktärer att hålla reda på, likaså så är själva handlingen rätt så rak, den sprider sig inte i olika händelseförlopp och olika personers synvinklar.

Helena Dahlgren är en som har en stark förkärlek till skräck och även om denna serie är riktad till barn så finns det absolut något i dessa berättelser som även en äldre åldersgrupp kan känna att de kan få ut något av den.

Just denna bok är nog den minst skrämmande som jag läst i denna serie. Men för det så saknas inte det någon stämning av kuslighet och osäkerhet i handlingen. Har man som jag en hjärna som är matad med skräck sedan barnsben så börjar ens egen fantasi att börja fundera på hur allt ligger till, och då tänker man de mest skrämmande som går, innan man får svaren.

Även om det är en kort berättelse och den är skriven på ett lättläst sätt så känner jag att Helena lyckas på med ett djup och något tänkvärt i handlingen. Hon lyckas förmedla något även i detta lite enklare utförande, vilket är trevligt och visar att man inte alltid behöver krångla till det för att ha en poäng.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en lite skrämmande berättelse, är lättläst och har något att säga.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Markus Sköld: Andeviskningar

Titel: Andeviskningar
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 199
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

Niclas och Moa flyttar till det nybyggda huset i skogen, övertygande om att det är nystarten de drömt om. Tills de inser att de inte är ensamma. Något annat finns i huset. Något gammalt. Något ont.

Mina tankar:

Detta är en kortroman och det är en skräckberättelse.

När det kommer till Markus Sköld och hans romaner så är det skräcken som står som den centrala kärnan i berättelsen. Han har inga omskrivningar och låter skräcken finnas där men inte synas, nej han väljer att tvinga oss läsare att öppna ögonen och se rätt in i det mörka. Och detta är något som jag gillar och föredrar när det kommer till att läsa skräck. Och därför har även Markus Sköld kommit att bli en personlig favorit när det kommer till skräckförfattare.

Men även om det är skräcken som är en av de bärande pelarna i berättelsen så lutar sig inte Markus Sköld enbart på detta. Nej han har en bra förmåga att ta hand om sina karaktärer, ge dem liv som känns autentiska, även om berättelsen är omgiven av övernaturligt. Han skapar och beskriver bra relationer mellan dessa karaktärer. Denna bok är absolut inget undantag när det kommer till detta.

Beskrivningen av ett ungt par som köper, vad de tror, drömhuset, i alla fall huset som skall ge dem en nystart i livet, är riktigt bra och gripande. De har haft motgångar i livet. När det snart visar sig att huset har en del hemligheter och konstiga saker händer så byts förhoppningar till förtvivlan och kanske till och med hopplöshet. Hur skall de ta sig ur detta?

När det kommer till skräck så är ju stämningen något som är väldigt viktigt, det är här som det faller eller brister. Är det något Markus kan så är det att hitta just den rätta stämningen. När det kommer till film så har man ju knep för att få hjälp att höja pulsen och få publiken att hoppa till. I en bok så är det bara orden och att få till den så att man spelar på rätt strängar i läsarens fantasi, och det är detta som Markus är så bra på. Man kanske inte kommer att hoppa till men stämningen finns absolut där.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck av det genuina slaget, med bra stämning och en historia som har sina vändningar.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag
Skuggfödd
Folktomt

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Mördaren i huset

Titel: Mördaren i huset
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 106
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Milton, bästa kompisen Thea och nya killen Simme har planerat en perfekt kväll. De har laddat upp med godis, snacks och världens läskigaste film. Men ingenting blir som det var tänkt. Simme verkar skum och den skrämmande underhållningen övergår snart i verklig, isande fara…

Mina tankar:

Detta är en rysare som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men den kan absolut läsas av äldre.

Jag har träffat Tobias Söderlund flera gånger under mina besök på Bokmässan i Göteborg. Han ser ut som den mest oskyldige och snällaste personen som du kan tänka dig, han är som en (förlåt Tobias) kramgo nallebjörn. Även om hans böcker riktar sig till barn så sparar han verkligen inte på det skrämmande och rysliga. Att det döljer sig en hjärna som kan komma på dessa saker bakom denna oskyldiga utsida, det tror man inte. Men åt andra sidan så ser Stephen King ut som en snäll farbror.

I tidigare böcker så har det varit mycket övernaturligt i form av spöken eller till och med utomjordingar. Här är det mera naturlig skräck som han kör på, för skräcken sparar han verkligen inte på här. Det kan faktiskt vara så att denna bok är den mest nerviga när det kommer till spänning som han har skrivit.

Tre barn är ensamma hemma och de skall ha en filmkväll, de gillar att kolla på skräckfilm och Milton har planerat att se den hemskaste filmen och skrämma sina vänner. Men under filmkvällen går något fel, det avbryts när någon bryter sig in i huset. Huset som styrs mycket av AI varnar barnen att det är en mördare lös i huset. Detta är starten på en intensiv kurragömma-lek på blodigt allvar.

Även om boken riktar sig till barn så gick pulsen riktigt upp för mig också när jag läste den. Det är riktigt nagelbitande spänning när man följer barnen och deras kamp för att undkomma personen som har brutit sig in i huset. Jag vill inte avslöja något i handlingen men det var något som jag misstänkte, och fick rätt i, men bra utfört.

Det är ett lätt språk, vilket det bör vara när det riktar sig till barn, men när det kommer till handlingen så skulle det lika gärna kunna vara en bok som var riktigt till en vuxen publik. Det är en enklare och rakare handling när det kommer till barnbok, men säg att karaktärerna hade varit äldre och lite fylligare handling så skulle den ha kunnat säljas som en spänningsbok till vuxna.

Med detta i ryggen så kräver jag av Tobias Söderlund att det är dags att skriva en vuxenskräck, vill se hur det blir när det inte finns några spärrar hur skrämmande det får vara.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)
Skräckslottet (Spökhunden Buster #6)
Spökraketen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Caroline Hurtig: I skuggorna de vandrar

Titel: I skuggorna de vandrar
Författare: Caroline Hurtig
Sidantal: 49
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Rebeccas fru omkommer i en tragisk olycka och blir lämnad själv i deras nyrenoverade hus djupt inne i Dalslands skogar.

Sorgen är tung att bära och redan första natten efter olyckan märker hon att hon inte längre är ensam. De som vandrar i skuggorna är alltid närvarande.

Har sorgen drivit henne till vansinne? Eller är det något betydligt ondskefullare som livnär sig på hennes smärta?

Mina tankar:

Detta är en novell. När det kommer till noveller så har de lite anda förutsättningar än en roman på kanske trehundra sidor. Romanen har plats till att bygga upp handlingen på många sidor, en novell däremot har knappt någon plats till att bygga upp stämningen, den måste infalla från första sidan.

Det är skräck som vi möter här och kärnan i berättelsen är sorg. Vi kommer in i handlingen och Rebecca är i stor sorg, hennes fru har omkommit och hon står nu ensam med ett nyrenoverat hus.

Sorgen som Rebecca känner är så bra beskriven, man kan riktigt känna den, nästan ta på den. Den är precis som i verkligheten ohanterlig, med tid så kan man kanske börja kunna leva med den, men just i det ögonblicket när det inträffat känns det som allt är över. Detta fångar Caroline Hurtig mitt i prick. Hur går man vidare när den man älskade har försvunnit? Orkar man ens att gå vidare?

Skräcken finns där också, Rebecca börjar känna av att hon inte är ensam i huset. Är det hennes sorg som får henne att se saker som inte finns, eller kan det vara så att det är någon eller något som bevakar henne, vill henne något. Men vad?

Det kanske inte är skräck som får en att hoppa till eller bli skrämd. Nej den finns där, inte så att man kan direkt se på den eller ta på den, den är där precis i ögonvrån, spelar spratt med en och får en att tvivla och kanske till och med rysa till. Denna typ av skräck passar bra ihop med resten av berättelsen och temat med sorg.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en skräcknovell som både berör, fångar ens intresse och kanske delar en eller annan kall kåre.

Tidigare omdömen om författaren:

Där solen möter månen
Järn & Aska

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Elina Kangas: Springor av mörker

Titel: Springor av mörker
Författare: Elina Kangas
Sidantal: 109
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Celine har äntligen samlat mod för att ta sig ur ett destruktivt förhållande. Hon hyr en stuga och lämnar allt bakom sig förutom katten Sixten som är hennes ständiga följeslagare.

När Celine kommer fram till stugan tycks allting vara som en dröm, men hyresvärden ber henne om en tjänst. Om hon kan packa ner alla saker som tillhör den förra hyresgästen? En kvinna som gav sig iväg utan ett ord. Bland kvinnans saker finner hon en bok som berättar en otrolig historia om stugan hon nu bor i. En berättelse om det tragiska och fruktansvärda som skett där en gång i tiden. Varför hade den förra hyresgästen denna bok? Eller tillhör boken huset?

Det drar kallt mellan springorna i trägolvet, Celine tycker sig höra väsande andetag och Sixten vägrar vidröra golvet. Är det ensamheten som sakta driver henne till vansinne eller finns det något annat i huset? Någon annan som bevakar varje steg hon tar…

Mina tankar:

Detta är en kortroman eller om man vill säga en lång novell. Jag skulle nog hellre kalla den för det sista än det första av några anledningar.

Detta är min helt egna uppfattning om de olika begreppen. När det kommer till noveller när det kommer till uppbyggnad av handlingen så känner jag att de ofta är mera avskalade när det kommer till sidospår. För det mesta så breder sig en roman ut sig i flera trådar, man följer ofta flera karaktärer.

När det kommer till tidsmässigt så är det sällan att noveller spänner sig över en längre period, vi pratar om kanske bara en dag. Det kan även vara så att man mer eller mindre träder in mitt i handlingen, att man märker att det hänt viktiga saker innan novellen ens har börjat.

Här har vi lite åt detta hållet. En kvinna, Celine, flyttar in i en stuga, den som bodde innan i stugan har bara valt att ge sig iväg och lämnat kvar sina saker i den. Mot att hon skall få flytta in snabbt, vilket hon behöver, så ber hyresvärden henne att tömma stugan på den förre hyresgästen.

Celine upplever mystiska saker i stugan och hon får en kuslig känsla av att allt inte står rätt till, både med stugan och den tidigare hyresgästen. Hon hittar en bok där någon har skrivit händelser som har med stugan att göra.

Författaren koncentrerar sin handling på Celine och hennes upplevelse med stugan och det blir en smått kuslig läsning. Den vinner mycket på att den är uppbyggd som en novell men ändå har så många sidor, cirka 100 i tryckt format. Hon kan verkligen måla upp denna händelse, där en vanlig novell hinner inte göra detta.

Nu skall jag inte avslöja något om slutet men läste några kommentarer om boken att man tyckte att den tog slut för tidigt. Att den byggde upp något för att sedan inte utveckla detta. Delvis kan jag hålla med om detta, men ser ändå som att den har en ordentligt slut. Kanske kan man hellre se att det finns en möjlighet att bygga vidare på denna handling och göra att slags uppföljare.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en stämningsfull och smått ryslig berättelse. Den kommer kanske inte få dig att lämna lampan tänd, men tror den allt spelar på ens skräcksträngar, eller vad man skall kalla dem.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christina Öhman: Under mörk jord

Titel: Under mörk jord
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 247
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Dennis har gått under jorden sedan hans ansikte blivit vanställt. Det nya arbetet som obduktionstekniker var hans räddning från depressionen och missbruket. Där kände han sig trygg, ostörd och bortom åsyn för andra.

Men friden upphör när de får in ett fynd, en kropp som inte tycks helt mänsklig. Medan de undersöker denna spindelliknande varelse fylls han av obehagliga minnesbilder och frågor han helst inte vill väcka till liv.

Han slits mellan hopp och förtvivlan, verklighet och mardröm, när den redan sköra tillvaron ställs på sin yttersta spets.

Vad är Dennis beredd att göra när mörkret åter slukar honom - och är det värt det?

Mina tankar:

Detta är andra delen i serien Under. Den började med Under svart himmel.

Den är rätt så fristående men jag rekommenderar ändå att man läser böckerna i rätt ordning. Det finns saker i andra boken som kopplar till första boken, det finns en röd tråd som man kanske inte ser med detsamma men ändå rör sig över hela serien, även i till kommande delar.

Likt den första boken i serien så får man inte reda på hur allt ligger till, inte till en början. Det händer saker utan att få förklarat allt för mycket. Denna dolda agenda, eller vad man nu skall kalla det, gör att handlingen blir mera mystiskt och intressant än om man hade ställt fram allt i ljuset för läsaren.

Än en gång så rör vi oss i skräckens korridorer och då med en naturskräck som kan falla tillbaka på gamla sägner. Just i denna så kanske det inte är så mycket sägner utan här är det mera ren skräck från naturen. Det man kan ana är att det är gamla krafter som är i rörelse.

Det är ett finstämt språk som målar upp en mer eller mindre morbid händelse. Allt börjar med en kropp kommer in för obduktion, en kropp som är långt ifrån mänsklig. Vi får ta del av en grundlig undersökning på kroppen och det är då som det mystiska börjar.

Jag tycker att författaren på ett bra och intressant sätt bygger vidare på den värld som hon presenterade oss för i första boken. Det blir både ett nytt spår i världen men även på ett sätt en fördjupning.

Här kanske hon kör mera på skräcken än vad hon gjorde i första boken, en varningens ord till de som inte tål spindlar. Man vet inte riktigt vart man har allt, men bit efter bit faller på plats och det hemska kryper på en.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som tar från naturen. Du kommer kanske inte att bli mörkrädd av den men jag tror att en eller en annan rysning kommer. Samtidigt så är det en intressant handling.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Under svart himmel (Under #1)
Prypjats döttrar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Frida Andersson Johansson: Ek

Titel: Ek
Författare: Frida Andersson Johansson
Sidantal: 367
Förlag: Modernista

Baksidestext:

1625. Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.

I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen.

När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.

Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö...

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens andra roman. Denna kom ut 2020 och likt hennes debut Dränkt är också denna en skräckroman med drag till naturen.

Allting skildras runt Vasaskeppet. På museet händer det mystiska saker, personer försvinner och blod hittas även ombord på skeppet. Polisen börjar utreda händelserna.

Både i nutid och i tillbakablickar så får vi reda på vad det är som pågår, det verkar som det är något med trädet som vissa bitar av skeppet är byggt av. Frida målar upp en stämningsfull historia, hon skildrar detta samtidigt som vi får ta del av några karaktärers privatliv.

Har man läst hennes Dränkt så vet man att hon gillar att skildra det så verkligt som det går men ändå lägga till något mystiskt över hela handlingen. Detta gör hon även här. I och med att det blir en utredning över var det är som sker på museet så känns det stundvis lite som en deckare, men så kommer touchen av det övernaturliga.

Det är inte skräck som skrämmer en, utan den finns där mera för att skapa spänning och samtidigt be en att öppna sina sinnen. Hon får till en stämning som gör att allt känns osäkert om hur det ligger till, även om man får svaren ju mer man läser, speciellt i tillbakablickarna.

Det är ett bra språk och jag tycker att det är målande beskrivande samtidigt som det är lättsamt att ta till sig. Hon har skapat en bra bakgrundshistoria, nu vet jag inte hur historiskt korrekt boken är, men det känns i alla fall att hon valt att väva in fakta med fiktion, vilket höjer stämningen lite till.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spänningsroman med övernaturliga inslag. En skräck som kanske inte kommer få dig att hoppa till, men ändå slå lite på strängarna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: De väntar på mig

Titel: De väntar på mig
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 25
Förlag: Nypon Förlag

Baksidestext:

Varför är jag inte med på några bilder?

Kasper älskar att titta i familjens fotoalbum på Facebook. Semestern i Spanien, påsklovet i Åre och den regniga campingsemestern.

När han tittar på bilderna minns han allt så tydligt: hur det doftade, hur det kändes. Men varför är han inte med på bilderna? Han var ju där, han vet att han var där!

Och varför är hans rum så kallt om natten?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien Skräck på SoMe. Den är utgiven av Nypon förlag som arbetar med att ge ut lättläst litteratur, alltså text som är skriven så att personer med lässvårigheter skall kunna ta till sig texten.

Just denna serie riktar sig till ungdomar i åldern 9-12, men jag anser att berättelserna fungerar uppåt i åldrarna, även för vuxna. Berättelserna är på bara några sidor, 20-30, och med stor stil.

Man hör på titeln på serien att det är skräck som är i centrum och det utspelar sig på något sätt med SoMe, sociala media.

Just denna handlar om en pojke som sitter och tittar på fotoalbum på Facebook. Hans minns alla ögonblick som bilderna har fångat men av någon anledning så är han inte med på enda bild. Varför?

Här har vi en smärtsam och fin berättelse, Helena Dahlgren visar vilken fantastisk författare hon är. Att i lättläst format lyckas med att fånga ett djup och en stämning på dessa få sidor är det nog få som klarar av. Även om hon har en kärlek till skräck så är denna inte direkt skräck, jag anade hur det låg till, vilket nog många kommer att göra när man läser den. Men det gör ingenting, när den ändå lyckas med att gripa tag i en och känna något, ja då är det bra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa en finstämd berättelse med övernaturliga drag. Perfekt för den som har svårigheter att läsa men ändå vill göra det själv. Som van läsare så kände jag ändå att jag fick ut något av att läsa berättelsen så jag rekommenderar den till alla som har en förkärlek till det övernaturliga.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stephen King: The Bazaar of Bad Dreams

Titel: The Bazaar of Bad Dreams
Författare: Stephen King
Sidantal: 483

Baksidestext:

I’ve made some things for you; you see them laid out before you in the moonlight- But before you look at the little handcrafted treasures i have for sale, come a little closer. I don’t bite. Except… I suspect you know that’s not entirely true.

Mina tankar:

Detta är en novellsamling med tjugo noveller av mästaren Stephen King. Denna kom ut 2015 och är en av de få böckerna som inte blivit översatt av Stephen King. Och att den nu skulle bli översatt tio år efter utgivningen ser jag tveksamt på, så vill man läsa denna så får det bli på engelska.

Det finns de bland Stephen Kings läsare som älskar hans noveller och tycker att det är här han lyser starkast. Jag kan tyvärr inte hålla med om detta utan tycker att över lag så är hans novellsamlingar de svagare. Jag gillar mera de längre berättelserna där han får spela ut alla sina kort och inte vara begränsad med sina ord, vilket kanske aldrig har stoppat Stephen King, han skriver så långa eller korta verk som han känner att det behövs för just den berättelsen han vill berätta.

Nu är det inte så att hans novellsamlingar är på något sätt dåliga, det är bara att jag anser att de är de lite svagare. Här finns absolut berättelser som jag gillade av olika anledningar. Redan i den första Mile 81 så känner man igen hans stil när det kommer att få till karaktärers röster och speciellt deras dialekter, något som han gillar att leka med i sina verk. Bad Little Kid var också en som fastnade.

Denna bok är som en gott och blandat-påse. En del kommer man att komma ihåg, en del andra glömmer man nästan bort efter att man börjat på en ny novell. Smaken är olika, vilket den skall vara och i denna finns det för alla smaker. Allt är inte skräck, vilket man vet om man kan sin Stephen King, han har mera att erbjuda än att skrämmas.

När det kommer till språket så finns det absolut ingenting att klaga på. Stephen King har finslipat sitt berättarspråk och stil att man vet vad man får och man kan inte något annat än att gilla det. Här i novellerna så leker han lite med sin stil och går ibland lite andra vägar än vad man kanske är van vid, man ser i grunden hans stil men ändå något som sticker ut.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa allt av mästaren, gillar man hans tidigare novellsamlingar så är denna något att plocka upp.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Storm of the Century
The Colorado kid
Vinden genom nyckelhålet
Lite krasslig, bara
Joyland

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

Karin Sallander: Kärlek och hat bortom tid och rum

Titel: Kärlek och hat bortom tid och rum
Författare: Karin Sallander
Sidantal: 249
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Daniel och Bertram är i Southampton, där de möter Daniels största förebild: skräckförfattaren Edgar Allan Poe. Poe verkar orolig, på grund av något obestämt som plågar honom. Något osynligt…

Vad är det som plågar Poe? Har otäcka saker hänt i lägenheten tidigare? Och vad vill egentligen Maximillian Bexham?

Mina tankar:

Detta är en lättsam skräckroman som jag känner att den stilmässigt riktar sig till ungdomar. Det verkar som att författaren har skrivit två böcker tidigare om Daniel och Bertram, huvudkaraktärerna i boken. Har inte läst dessa och kände inte att jag missade något i handlingen, så det går bra att läsa denna utan att ha läst de tidigare.

Den utspelar sig på 1800-talet och huvudpersonerna träffar på Edgar Allan Poe som verkar vara bekymrad över något, något som rör huset han vistas i. Snart står det klart att det är något övernaturligt som händer i huset.

När det kommer till den klassiska skräcken så har jag läst Dracula, Frankenstein och några noveller av just Edgar Allan Poe. Och får säga att det känns på ett sätt som jag inte direkt kan sätta fingret på att författaren kan sin klassiska skräck och boken är en slags hyllning till detta samtidigt som den kanske också fungerar som en inkörningsport till nya läsare att upptäcka denna skräck.

Boken är lättläst och saker händer snabbt och utan att förklaras allt för ingående. Det är detta som får mig att känna att boken riktar sig till ungdomar i åldern 12-15, självklart kan man som äldre läsa boken också.

Författaren får till en bra stämning och fast det kanske inte är så ingående när det kommer till miljöbeskrivningar så känns det som att handlingen är förlagd till en äldre tid.

Jag rekommenderar denna till yngre som vill läsa skräck, utan att bli allt för skrämda. Få en smak av den klassiska skräcken för att sedan gå vidare till just de författarna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stephen King: Storm of the Century

Titel: Storm of the Century
Författare: Stephen King
Sidantal: 376
Förlag: Pocket Books

Baksidestext:

They're calling it the Storm of the Century, and it's coming hard. The residents of Little Tall Island have seen their share of nasty Maine Nor'easters, but this one is different. Not only is it packing hurricane-force winds and up to five feet of snow, it's bringing something worse. Something even the islanders have never seen before. Something no one wants to see.

Just as the first flakes begin to fall, Martha Clarendon, one of Little Tall Island's oldest residents, suffers an unspeakably violent death. While her blood dries, Andre Linoge, the man responsible sits calmly in Martha's easy chair holding his cane topped with a silver wolf's head...waiting.

Linoge knows the townsfolk will come to arrest him. He will let them. For he has come to the island for one reason. And when he meets Constable Mike Anderson, his beautiful wife and child, and the rest of Little Tall's tight-knit community, this stranger will make one simple proposition to them all:

"If you give me what I want, I'll go away."

Mina tankar:

Denna bok är lite speciell då det är ett filmmanus i bokform. Stephen King skrev den direkt för att göras som en film, så det finns ingen vanlig roman som står som förgrund till berättelsen. Det är ett originalmanus.

Jag har sett filmen för längesedan och mindes bara berättelsen i stora drag. När jag började läsa denna bok så kom mer och mer tillbaka till mig, detta var bara för då kändes det som att det var en slags ny upplevelse för mig. Att det var första gången jag stötte på berättelsen.

Boken börjar med ett förord där Stephen King berättar hur idén kom till och varför han valde att skriva den som ett manus och inte som en vanlig roman. Detta har jag gillat när det kommer till Stephen King då jag gillar att höra sådana berättelser om vart idéerna kommer ifrån.

Då det är ett manus så är det som sagt skrivet på ett lite annorlunda sätt. Det är skrivet i så kallade scener och det börjar med att själva miljön beskrivs, vilka som är där och vad de gör. Sedan kommer det repliker, inbäddat med lite vad karaktären kanske gör.

Nu vet jag inte hur ett filmmanus ser ut, det enda jag har läst tidigare så är en Harry Potter-berättelse som var utgiven på detta sätt. Denna var en teaterföreställning som senare gavs ut i bokform. Det jag märker med dessa två är att Stephen Kings manus är mera målande och beskrivande än vad Harry Potter var. Vet inte om det är Stephen Kings berättarådra som inte kan sluta att komma med beskrivningar även om det skall vara ett manus eller om det finns olika stilar att skriva ett manus på. Detta gör att denna bok blir nästan som en vanlig roman och man känner verkligen igen Stephen Kings röst, även om den är nedtonad och mera saklig än beskrivande.

Själva berättelsen är riktigt spännande och är det något som Stephen King kan så är det att skapa unika och levande karaktärer och sätta dem i de knivigaste situationerna, han backar verkligen inte att pröva sina karaktärer och se när de brister.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa allt av Stephen King, och vem vill inte det. Det är skräck men det är även en studie i hur en isolerad grupp av människor hanterar en ohanterlig situation.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Colorado kid
Vinden genom nyckelhålet
Lite krasslig, bara

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar