Stefan Ahnhem: Den nionde graven

Titel: Den nionde graven
Författare: Stefan Ahnhem
Sidantal: 569
Förlag: Forum

Baksidestext:

I ett vinterkallt Stockholm har Sveriges justitieminister försvunnit spårlöst på den korta vägen mellan Riksdagshuset och en väntande bil. Han tycks ha gått upp i rök, mitt i maktens centrum.

Ungefär samtidigt hittas frun till en känd dansk tv-personlighet brutalt mördad i lyxvillan norr om Köpenhamn. Fabian Risk och Dunja Hougaard dras in i varsin komplex utredning som tvingar dem att konfrontera de demoner som lurar i mänsklighetens mörkaste vrår.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om Fabian Risk, den första heter Offer utan ansikte. Denna kom ut 2015.

Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning. Men denna gång behöver man inte göra detta, händelserna i denna bok utspelar sig innan den första boken. Så man kan faktiskt börja med denna om man känner för det.

När det kommer till mord i deckare så brukar man i vissa fall klassa böckerna efter hur författarna beskriver dem, alltså hur ingående de är i detaljer och även sättet morden sker. Kan säga att Stefan Ahnhem ligger åt det mera brutala hållet när det gäller både sätten morden sker och beskrivningarna.

Han väljer att inte titta bort och låter inte läsaren heller att göra detta. Det kan lätt ramla över och bli en slags våldsorgie om man som författare väljer att beskriva detta. Men jag anser att Ahnhem ligger exakt på rätt sida linje när det kommer till detta, hans målande beskrivningar och tillvägagångssätten är fullt berättigat. Han visar en rå och naken sida av mänskligheten och han är som en mästerdirigent när det kommer till att slå an på strängarna och styra oss läsare in i mörkret.

Så de som inte föredrar så våldsamma beskrivningar kanske skall tänka en gång innan man läser hans böcker. Känner man att man klarar av detta så har man framför sig en mycket spännande och välskriven berättelse som berör på flera nivåer.

Boken är uppbyggd att man mer eller mindre följer två handlingar. Fabian Risk i Sverige och Dunja Hougaard i Danmark försöker båda att lösa några brutala mordfall. Ovetandes av varandra så närmar sig både sanningen från olika håll.

Det finns absolut ingenting att klaga över när det kommer till denna bok. Den är så välkomponerad och även om det är en närmare en tegelsten så flyter sidorna och handlingen på i ett rasande tempo. Språket och handlingen sitter precis där det skall och det är en riktig fröjd när man kommer över en bok som denna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare och mera brutal deckare som väljer att inte titta bort när det kommer till människans grymheter. Jag måste verkligen ta tag i att läsa författarens andra böcker då jag även gillade den första riktigt starkt.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Offer utan ansikte (Fabian Risk #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokslut 2021

Ytterligare ett år att gått mot sitt slut och ett nytt har börjat. Det betyder att det är dags att göra någon slags sammanfattning över böckerna jag läste förra året. Nämna de böcker som stack ut lite extra.

Först skall vi köra lite statistik, jag vill poängtera (för jag vet att det finns de som statistik sticker i deras ögon) att detta inte är för att skryta om hur många böcker jag läst (det finns de som läser betydligt mer). Det är absolut ingen tävling och jag ser det som både en rolig och intressant sak att föra listor och kolla statistik.

Antal lästa böcker: 107 st
Antal sidor: 36379 st
Sittlängd per bok: 340 sidor
Antal lästa sidor per dag i snitt: 100 sidor

Dessa siffror är rätt så lika med året innan. Snittet på antal lästa sidor per dag betyder att jag ungefär varje dag läst i två timmar, något som jag året innan tänkte att det var något som jag skulle kunna öka, men tydligen har mitt fokus på läsandet inte varit tillräckligt fokuserat, misstänker slösurfande på både mobil och dator, samt dataspelande har tagit mer tid än vad jag har tänkt mig. Skall försöka att i år att hålla mig mera till läsandet, det får bli (om man nu skall avlägga ett) mitt nyårslöfte.

Vilka böcker läste jag då förra året som (för mig) stack ut lite extra? Vill säga att jag läste många böcker som jag verkligen gillade, men måste ju begränsa mig och få fram någon slags topplista. Samt att jag misstänker att det är betydligt fler böcker som jag skulle sätta upp på denna topplista, det är bara att jag ännu inte läst dem.

Här är böcker utan någon direkt ordning:

Stefan Ahnhem: Offer utan namn

En riktigt stark och spännande debut som är våldsam utan att för den delen glorifiera våldet. Jag fick verkligen mersmak efter att ha läst författarens debutbok, får se om jag i år kan beta av böckerna som han redan har gett ut.

Mariette Lindstein: Sekten på Dimön

Ytterligare en debutbok från en författare som jag ligger efter med. En kuslig och spännande handling som kryper på en sakta men säkert. Välskriven och intressant att få gå in på djupet när det kommer till sekter och vad som händer inne i dem, saker som inte kanske syns utåt.

Mohlin & Nyström: Det nya livet

Jag ser en lite röd tråd i min topplista och det är starka debuter. Här är ytterligare en, en riktigt spännande och intressant handling som verkligen föll mig i smaken. Kändes verkligen genomarbetat, läste även deras andra bok i år, Den andra systern, och den rekommenderar jag också.

Mats Strandberg: Konferensen

Här är en av veteranerna när det kommer till att komma med på mina topplistor. Ända sedan Färjan, som var mitt första möte med Mats, så har han blivit en av mina absoluta favoriter. Här visar han sin styrkan (precis som i hans tidigare böcker) i att få karaktärer att komma till liv. Det är både intressant att se karaktärsutvecklingarna i boken och underhållande att få ta del av en handling som osar 80-tals slasher. Jag som älskar sådana filmer kan inget annat än gilla denna bok, speciellt när en favoritförfattare skrivit den.

Fredrik P. Winter: Grävlingen

En psykologisk thriller som rör sig åt skräckhållet, det är mumma för mig. En hel del meta-handling då den utspelar sig i bokbranschen och jag gillar hur författaren hållen en på halster om vad det verkligen är som har hänt.

Cecilia Nilsson: Förändringens kraft

Här kommer en debut till, sa ju att det var en röd tråd. En episk fantasy som verkligen tog mig med på ett äventyr till en annan värld full med magi och livsöden. En stark start på en författarkarriär som jag hoppas att få läsa mer av.

Marcus Olausson: Vingar av rök & Till hjärtats sista slag

En författare som jag verkligen gillar och tror stark på är Marcus Olausson. Han avslutade sin episka fantasytrilogi förra året. Jag hade inte läst andra boken så det blev att läsa den innan tredje delen kom. Den andra delen levde verkligen upp till förväntningarna jag hade efter att ha läst den första boken. Frågan var bara när tredje delen kom om allt skulle falla platt som en pannkaka eller om Marcus lyckades avsluta sin episka resa. Allt jag kan säga är att han med tredje boken överträffade alla mina höga förväntningar med bravur. Enligt mig så satte han verkligen en stämpel som bevisar att det finns svensk fantasy som hör hemma bland de bästa inom genren. Gillar man denna genre så får man helt enkelt inte missa denna serie.

Pascal Engman: Kokain
(Bonus: Pascal Engman & Johannes Selåker: Till minne av en mördare)

Ända sedan Pascals debutbok Patrioterna så har jag hållit honom som en av mina absoluta favoriter. Han stil, som jag brukar säga är en mix av internationell thriller och deckare, samt hans förmåga att ge liv till sina karaktärer och lyfta fram den lilla människan och dess vardag, allt i en spännande handling som sätter fokus på olika aktuella ämnen. Hans senaste bok Kokain är absolut inget undantag och gillar man hans tidigare böcker så kommer man att med säkerhet gilla denna.

Som bonus så skall jag även nämna hans nästa bok, som han skrivit med Johannes Selåker. Jag har haft den stora äran att redan ha fått läst ett tidigt utkast av denna bok och kan säga att ni verkligen har något att se fram emot när den kommer ut i Mars. Författarduon bjuder på en riktigt spännande handling som är mixad med bakgrunden av verkliga händelser. Jag ser fram emot att få läsa den slutgiltiga versionen och vet att den då kommer att vara med på nästa års topplista.

Christina Erikson: Min vän Forsete

Med denna bok så inledde Christina en spännande serie av böcker vars handling rör sig bland psykopater. Det finns bitar i handlingen där man mår riktigt illa av hur någon kan behandla andra, saken är den att det finns bitar som är tagna ur verkliga livet när det kommer till att hur det är att leva med en psykopat. Med det i vetskap när man läser boken gör detta till en stark och mörk upplevelse, men också så spännande och välskriven.

Simon Häggström: Flickorna som sprang

Vill man ha ytterligare en handling som får en att må dålig och illa berörd så är det Simon Häggströms första bok i sin spänningsserie som handlar om sexhandeln. Han visar alla vinklar av den, från polisen som försöker stoppa den, de som blir utnyttjade och de som utnyttjar. När jag träffade författaren på bokmässan förra året så sa jag till han att när man läste boken så var det som att få ett sådant slag i magen att man tappar andan. Han tog det som ett beröm och att man då lyckats med sin bok, vilket han absolut skulle ta det som. Välskrivet men hemskt, en stark upplevelse som lever kvar efter man lägger ifrån sig boken.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Stefan Ahnhem: Offer utan namn
Mariette Lindstein: Sekten på Dimön
Mohlin & Nyström: Det sista livet
Mats Strandberg: Konferensen
Fredrik P. Winter: Grävlingen
Cecilia Nilsson: Förändringens kraft
Marcus Olausson: Vingar av rök
Marcus Olausson: Till hjärtats sista slag
Pascal Engman: Kokain
Christina Erikson: Din vän Forsete
Simon Häggström: Flickorna som sprang

Stefan Ahnhem: Offer Utan Ansikte

Titel: Offer Utan Ansikte
Författare: Stefan Ahnhem
Sidantal: 591
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En träslöjdlärare hittas mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen ligger ett gammalt klassfoto från högstadiet, där hans ansikte kryssats över. Fabian Risk vid Helsingborgspolisen, en av offrets gamla klasskamrater, dras in i utredningen.

Snart står det klart att mördaren har fler offer på sin lista. Vem är nästa som står på tur?

Mina tankar:

Detta är författaren Stefan Ahnhems debutbok och det första i serien om polisen Fabian Risk. Denna kom ut 2014.

Jag har ett litet problem när det kommer till författare inom de genrer som lockar mig, och det är att det är små många författare inom genrerna som lockar mig. Jag köper på mig författarnas alla böcker och de blir stående i bokhyllorna och väntar så snällt på att jag skall läsa dem. Jag får en känsla av vissa författare att de verkligen kommer att falla mig i smaken, bara jag skulle ta mig tid till att läsa dennes böcker. Problemet är bara att det kommer fler och fler författare vars böcker lockar mig, det kommer fler böcker än vad jag klarar av att läsa så de olästa böckerna växer i mina bokhyllor.

Tidigare år när bokmässan i Göteborg närmar sig så brukar jag fokusera på författare som kommer till den och då ofta de författare som jag ännu inte hunnit att läsa. En av dessa författare som lockar med sina böcker och kommer till bokmässan i år, samt att jag inte läst något av honom ännu, är just Stefan Ahnhem. Så nu var det verkligen på tiden att läsa hans debutbok och se om min magkänsla visade mig rätt.

Vi kastas rätt in i handlingen. Vi möter Fabian Risk som av någon anledning, som är lite i det dolda, har lämnat polisen i Stockholm för att ta en tjänst i hans barndomsstad Helsingborg. Det är tänkt att han skall börja med semester för att göra sig hemmastadd i sitt nya hem med familjen, men precis när han anländer till staden så blir han kontaktad av sin nya chef. Det har skett ett mord, mordoffret är en gammal klasskompis till Fabian Risk och vid brottsplatsen så finns ett skolfoto där mordoffret är överkryssat. Fabian Risk misstänker med detsamma att mördaren inte kommer att stoppa där, fler offer väntar.

När det kommer till deckare så finns det många olika nyanser när det kommer till stilar. Vi har allt från lättsamma och även om det innehåller död så är det inte brutala och grafiskt beskrivande, i den andra ändan så har vi tyngre och mörkare och mera beskrivande när det kommer till våldet och blodet. Stefan Ahnhem rör sig mera i den sistnämnda delen. Han väljer att inte väja för de mörkare delarna i personers sinne och i deras agerande. Han beskriver även våldsdåden, så om man vet med sig att man inte gillar dessa saker när man läser en deckare så kanske man skall hoppa över honom. Har man inget emot detta så har man däremot en spännande resa framför sig.

Jag vill ändå poängtera att författaren inte glorifierar våldet eller gottar sig i det på något sätt. Han lyfter fram det på ett sätt som berör en när man inser vilket mörker det kan finnas inom vissa personer. Han lyfter fram även saker inom människans natur som är ständigt aktuella och vilka spår som det sätter sig. Vi pratar om mobbing och utanförskap.

Boken är riktigt välskriven med ett språk som riktigt suger in dig i handlingen och vilken handling det är som sedan målas upp för en, det är spännande så att man tappar andan. Att den tilldelades Crimetimes debutpriset 2015 förvånar mig inte alls.

Stefan Ahnhem bjuder på en riktig bergochdalbana när det kommer till känslor och spänning. Nu skall jag så klart inte säga något avslöjande om handlingen men jag kan säga att han leder oss mästerligt på en slingrig väg till målet. Det är många vändningar som vi får uppleva under denna resa.

Så hur det blev med min magkänsla? Jag fick verkligen rätt för jag tror att jag har hittat ytterligare en favorit bland alla spänningsförfattare. Det känns att om jag är sugen på en mera mörkare och brutalare deckare, men ändå med viktiga budskap, så har jag ett säkert kort att välja när det kommer till Stefan Ahnhem. Jag kommer absolut att läsa mera av honom.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se