Christoffer Sorner: Hansson & Nilsson löser fallet igen

Titel: Hansson & Nilsson löser fallet igen
Författare: Christoffer Sorner
Sidantal: 315
Förlag; Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mordfallet på popstjärnan Davy Tyler har fått sin explosiva upplösning. Hansson och Nilsson ska till slut få en välförtjänt solsemester. Istället stormar Sveriges mest kända artist, Ester Maria Edensdotter, in på kontoret i desperat behov av hjälp. Hennes höggravida dotter, Dina, är kidnappad.

Medan Hansson och Nilsson frenetiskt jobbar för att hitta Dina oskadd är de själva jagade av en elitsoldat med ett enda mål: Att döda Hansson och Nilsson som hämnd för sin brors död. Parallellt planerar ett satanistiskt hårdrocksband att mörda Dina på det mest bestialiska sätt. Live på scen framför sin rabiata publik.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om deckarduon Hansson & Nilsson. Den första heter Hansson & Nilsson löser fallet och den kom ut 2021. Denna kom ut 2022.

Jag skulle rekommendera att man läser den första boken innan man ger sig på denna. Visserligen skulle man inte ha några problem att hoppa rätt in i denna, men vissa saker skulle gå över ens huvud även om de viktigaste sakerna återberättas för läsaren.

Något som författaren har stått sig fast på när det kommer till stilen i denna bok och i hela serien är att det skall, när man läser boken, komma över en en känsla av 80-talet och den tidens popkultur när det kommer till alls typer av nöje. Här haglar det referenser högt och lågt från film och musik. Men inte bara det, saker som man kan kalla för tidstypiska och fått lite av kultstatus kommer fram här också. Jag lovar att levde man på 80-talet så kommer man att få en nostalgikänsla när man läser denna bok. Jag fick en riktig flashback när Vira blåtira nämndes, som var min favoritdryck när den fanns, den blåa tungan och allt.

Då jag är uppväxt på den tiden och slukade alla 80-talsfilmer jag kom över så passar bokens referenser mig som handen i handsken. Och att han sedan har gjort allt, handling som karaktärer och miljöer, för att återskapa ett slags 80-tal som man känner igen från dessa filmer gör inte saker sämre.

När det kommer till 80-talskaraktärer så är de i filmerna mer eller mindre stereotyper och ibland nästan en parodi på sig själv. Och det är det han återskapar, med kärlek, i karaktärerna som finns mellan bokens pärmar. Det är inte bara karaktärerna utan också situationerna och sakerna som blir dessa stereotyper.

Radarparet Hansson & Nilsson kallar sig för Rock ’n’ Roll-detektiverna och är Sveriges främsta, kanske enda, privatdeckare som är specialiserade på att ta sig an fall inom musikvärlden. De är stenhårda, precis som en 80-tals hjälte skall vara, men samtidigt så har de en slags dumhet i sig i sitt agerande. Det är nästan som att Dum & Dummare och parat sig med Chuck Norris. De klarar sig ibland ur knipor av slumpen mer än skickligheten, som finns där också.

Hansson har en bil, som vi fick veta i första boken, som hon håller högst av allt, denna går inte av för hackor och i denna bok så får vi lära känna bilen ännu bättre. Den är som om man har tagit bilen från Blues Brothers och hon kör den värre än i Cannonball Run.

I första boken så hängde vi med deckarparet på deras äventyr, som var lite löst hopknutet, det var mera en resa som vi fick ta del av. Här är den fokuserad på en handling och man känner att boken och serien har vuxit sedan första boken.

En annan sak som jag märkte med denna bok var att även om den likt den första var full med humor så fanns det i denna ett mörker och en mera allvarlig stämning som ruvade över handlingen. Visserligen är det stunder som är mörka och allvarliga som i nästa stund bryts av med något komiskt. Detta gör att det känns som det finns ett mera djup i denna bok än det gjorde i första boken.

Författaren visar verkligen att han kan sitt 80-tal när det kommer till populärkulturen och jag rekommendera denna bok till alla som längtar tillbaka till VHS och kansettbandens tid, när hårdrock var hårdrock och one-liners slog tätt i backen. Nostalgifaktorn går till elva.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Hansson & Nilsson löser fallet (Hansson & Nilsson #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Markus Sköld: Folktomt

Titel: Folktomt
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 290
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

Klockan 03:14 den 11 januari upphör all kontakt med den lilla staden Lommensvik i södra Norrland.

Journalisten Rebecka Corti beger sig dit för att ta reda på vad som hänt. På plats upptäcker hon en nedsläckt stad i total radioskugga där alla invånare försvunnit. Allt som är kvar är halvdruckna kaffekoppar och tomma sängar.

Men när en rasande snöstorm slår hårt mot Lommensvik tvingas Rebecka stanna kvar i den öde staden, samtidigt som omvärlden förgäves försöker ta sig dit in. Snart upptäcker hon att det finns ett osynligt hot. Om hon ska ha en chans att ta sig levande från Lommensvik måste hon först ta reda på vart alla människor tagit vägen.

Mina tankar:

Detta är författarens fjärde bok och likt de tidigare så går även denna i skräckens spår.

Markus Sköld är en författare som imponerar på mig och fortsätter med att imponera på mig. Jag tror inte jag stött på någon annan som har lyckats med att med hjälp av bara ord skrämt mig i en scen när en person skall gå ned i en mörk källare. Detta hände mig när jag läste hans bok Kalldrag. Då visste jag att han hade något unikt, det är lättare att skrämmas när det kommer till film, då kan man fixa till det med ljud, musik, mörker och kameravinklar. Det är betydligt svårare att förmedla denna skräck i enbart ord. Nu vill jag inte förminska arbetet som folk gör med film, det är en konst det också.

Det var mitt första möte med Markus Sköld och efter det så var jag såld, och han har verkligen inte gjort mig besviken med sina andra böcker om och om igen har han lyckats med att förmedla skräcken och även en handling som ger ett djup i stället för att bara skrämmas. Det roliga är att han i varje bok kör en liten annan stil av skräck, det finns många olika om man bara vill gräva sig ned i det.

Två stora favoriter i skräcken sedan barnsben har varit Stephen King och Dean Koontz. Lite grovt räknat så kan man säga att de i huvudsakligen har två olika stilar med skräck. Stephen King vill gärna gå mot det övernaturliga och oförklarliga medan Dean Koontz vill ofta gå mot en mera vetenskaplig skräck som i vissa fall går mot det övernaturliga. Detta är som sagt bara grovt draget, de har såklart båda skrivit olika skräckstilar.

I sina tidigare böcker så har Markus Sköld vandrat mer eller mindre bland den övernaturliga skräcken, i vissa fall den blodiga och våldsamma skräcken, tänker på hans debut som handlar om varulvar. Men här får vi se en liten annan vinkel på skräcken och utan att säga för mycket så drar han lite mera åt den vetenskapliga skräcken i denna bok.

Likt de tidigare böckerna han skrivit så känner jag igen stilen när det kommer att förmedla känslor och miljöer. Han har som sagt något unikt i sin stil som gör att det han beskriver blir riktigt levande och man som läsare känner sig inte bara som en passiv iakttagare, man är där på plats i snöstormen i en öde stad, i det strömlösa hotellet. Ja, varje plats han beskriver så känner man att man är där.

Så även i denna bok så får han till en bra, eller om man skall säga nervös, spännande och intensiv, stämning. Man sitter och nästan krampar när man läser boken och man glömmer bort att andas. Det är riktigt bra gjort och jag tycker att han har fått till en bakgrundshistoria, när den väl kommer upp till ytan, som låter otrolig men ändå på ett sätt går att köpa. Kan säga att den ligger lite i tiden med om vad man pratar om nu, vill inte säga vad för då avslöjar jag för mycket av handlingen.

Han är även bra på att bygga upp karaktärer och här får vi träffa många som fastnar, man gillar vissa och man hatar andra, allt för att få till bra konflikter. Man ser dem lätt framför sig.

Han visar än en gång att det finns ett brett utbud när det kommer till bra svensk skräck i bokform och att han är ett namn att räkna med om man vill ha kvalité. Och på tal om skräck i annat format, varför har inget filmbolag tagit upp någons av hans böcker? Just denna skulle jag lätt kunna se som en riktigt bra skräck, om den bara fick sin budget.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha välskriven skräck som både förmedlar rysningar som en handling som bjuder på en resa som inte går av för hackor. Har man inte läst någon av hans tidigare böcker så plocka gärna upp de också, jag vågar lova att man inte kommer att bli besviken.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag
Skuggfödd

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Niklas Turner Olovzon: Isberg

Titel: Isberg
Författare: Niklas Turner Olovzon
Sidantal: 539
Förlag: HarperCollins

Baksidestext:

I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen?

Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby.

När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och jag måste börja med att säga att jag håller med alla som sagt att detta är en riktigt bra debut.

Det vi har här är inte en regelrättig deckare utan det är ett mörkt relationsdrama med mycket spänning i. Jag vill säga att den på sina sätt påminner om Jägarna, inte när det kommer till handling utan mera stämningen i och med att vi har ett litet samhälle med mörka hemligheter som man inte vill skall komma fram. Skulle faktiskt påstå att denna träffat ännu bättre när det kommer till detta ångestfulla och melankoliska.

Styrkan i handlingen ligger på författarens unika förmåga att bygga upp sina centrala karaktärer. Han ger dem ett sådant djup och sårbarhet så få kan komma upp till denna nivå. Det är tragedier och krossade livsdrömmar som slår hårt och träffar en själv. Ingen av karaktärerna här är vare sig goda eller onda, de har lite av båda sidorna i sig, de har formats av sina val, frivilliga som påtvingade, i livet. De är precis som vi människor är i verkliga livet och det är därför man kan relatera så bra till de olika karaktärerna.

Det är verkligen en genialisk titel. Det är ju bara en liten bit av isberget som man ser ovanför vattenytan, det mesta döljer sig under ytan. Och i detta fall så menar titeln delvis på karaktärerna vi möter. Det är precis som i verkliga livet, när det kommer till alla personer som vi möter i vardagen så ser vi bara en liten bit av dessa personer. Vi vet inte vad som döljer sig under ytan när det kommer till hur deras vardag och liv är, vi ser bara toppen av isberget, och det är tyvärr för det mesta bara den biten som vi dömer folk efter.

Handlingen puttrar på i ett långsamt tempo men inte så på det sättet att det blir segt eller långtråkigt att läsa. Bara livsödena som man får ta del av fångar ens intresse, sedan att det ligger en spänning eller fara som ruvar från första sidan gör inte saken sämre. Författaren visar inte allt för oss läsare, vissa av dessa hemligheter kan man bara ana men det sägs aldrig direkt rätt ut hur det ligger till. Man kan bara ana dem i ögonvrån, kanske i en snabb mening som man lätt kan missa.

Man har läst om att när författare skriver så lägger denne något från sig själv i handlingen och när jag hade läst efterordet så kände jag verkligen att det hade författaren gjort här. Det är inte att han har gjort en karaktär efter sig, fast detta vet jag inte, utan det är mera att hans liv och händelser ligger som ett täcke över hela handlingen, en del av stämningen är hans egen. Detta gör att jag skulle vilja påstå att det är en rätt så personlig bok för honom.

Så vill man ha en spännande bok, men vill ha ett ombyte från den traditionella deckaren, så behöver man inte leta längre. Denna bjuder på ett rikt och djupt persongalleri, en handling och ett språk som griper tag och rör om i känslobanken. När sista sidan är utläst så kommer man att märka att en del av hemligheterna inte har kommit upp i ljuset, och de kommer de kanske inte heller att göras, men det finns en fortsättning på denna bok och jag skall med glädje läsa även denna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

H.P. Lovecraft: Vid vansinnets berg volym I & II

Titel: Vid vansinnets berg volym I och II
Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 72 & 72
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Antarktis. Ett ödsligt landskap av frusna vidder och ting man helst glömmer. Det här är William Dyers berättelse. Professor vid Miskatonics universitet och ledaren för den olycksaliga expedition som gav sig av till den mest otillgängliga kontinenten av dem alla. Genom en rad brev får vi följa en historia om märkliga fynd och fruktansvärda händelser. Vilka mörka hemligheter ruvar under isen och vad är de underliga strukturer som skymtas invid de hisnande uråldriga berg som syns vid horisonten? Dyerexpeditionen tar sig dit ingen annan någonsin nått, och betalar det slutgiltiga priset för det.

Mina tankar:

Denna kortroman kom ut för första gången 1936, just den utgåvan som jag har läst kom ut i två delar, 2021 och 2022, och jag vill påstå att denna utgåva nog är den som verkligen gör berättelsen till rätta, då den även är illustrerad.

Vi börjar med själva handlingen och texten i denna bok. Jag har tidigare läst Cthulhu vaknar i samma serie av utgivning. När det kom till själva berättelsen där så var jag lite vacklande vad jag tyckte om kvalitén, tyckte den hade sina brister, om det var på grund av åldern eller något annat kunde jag inte sätta fingret på. Men jag lovade mig själv att ge Lovecraft fler chanser innan jag dömde hans verk.

Berättarmässigt så har vi en liknande stil här. Det är berättat i jag-form och ett mera dokumentär än skönlitteratur. Det är en forskare som berättar om en expedition till Antarktis, en resa som inte blev som de hade trott och nu skriver han ned sina upplevelser för att varna och förhoppningsvis stoppa en kommande resa. Här vill jag påstå att den dokumentära stilen fungerar mycket bättre och det ger en känsla av att det är något som har hänt och inte något påhittat.

Till en början så verkar det vara en vanlig expedition, om än svår tack vare miljön de befinner sig i, men snart upptäcker några i teamet ett fynd som ändrar deras mål i resan. Världen följer dem genom telegrafmeddelanden, men snart väljer de att inte berätta allt som händer. Det är först nu som hela sanningen kommer fram.

Jag gillade att man som läsare långsamt dras in i det mystiska som finns i Lovecraft verk. Vi hintar bara skäcken, ser vissa spår av den, för att sedan sitta på spänn genom hela berättelsen. Man blir både nervös och chockad, det är som om man nästan drivs, precis som titeln säger, till ett vansinne, ett galenskap.

Så med en liten vacklande möte med författarens verk så får jag säga att denna verkligen överraskade mig. Inte bara var den spännande och medryckande, fast det närmar sig hundra år sedan den kom ut så känns det inte alls föråldrad, den kändes modern och skulle mycket väl, med små tekniska ändringar, varit skriven nu.

Så kommer vi till just denna utgåva av berättelsen, som jag vill säga är den ultimata utgåvan. Den franska illustratören och konstnären Francois Baranger har rikt illustrerar dessa två böcker, han gjorde samma med Cthulhu vaknar. Varje sida i boken är ett konstverk i sig och lyfter fram texten på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det ger ett djup i handlingen och man lamslås nästan av bilderna och den stora mystiska som de lyckas förmedla. Upplevelsen när man läste berättelsen och såg dessa bilden blev nästan inte av denna värld.

Efter att ha läst, eller om man skall säga upplevt, denna så säger jag att det är så här som Lovecraft skall presenteras. Det är först nu som texten verkligen görs rätt och jag hoppas på att många fler noveller av honom skall göras i detta format. Vet det finns en till utgiven efter denna och att konstnären håller på att jobba på en fjärde, dock har jag inte set någon om en översättning så det kanske blir att läsa dem på engelska.

Utförandet på böckerna i sig är så snygga att de borde finnas hos alla som gillar skräck, sedan får jag säga att just denna kortroman känns så tidlös och borde räknas som en klassiker, vilket den troligen gör i vissa kretsar. Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha något riktigt snyggt och välgjort i bokhyllan samt njuta och fasa över en berättelse som får dig att tvivla över dig själv.

Tidigare omdömen om författaren:

Cthulhu vaknar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken (Volym I): Bokbloggar
Se vad andra tyckte om boken (Volym II): Bokbloggar

Anders Nilsson: Johan Falk - Slutet var bara början

Titel: Johan Falk – Slutet var bara början
Författare: Anders Nilsson
Sidantal: 350
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

En bil kör mot ett regnigt Göteborg och mannen bakom ratten är orolig. Greppet hårdnar och på den högra handen saknas två fingrar. Det har gått nio år sedan han offrade sitt liv för att rädda sin familj. Hans kropp hittades aldrig.

Göteborg är hans stad, där har han levt och arbetat, men när han kör upp på den nybyggda Hisingsbron känner han inte igen sig. Han ser på sin stympade högerhand och minns smärtan från tortyren, minns avrättningen.

Han borde egentligen inte vara här. Men han måste. Skuggor från det förflutna har vaknat till liv och en gåtfull ny fiende hotar att krossa honom och allt han tror på. Det har till sist blivit dags att ställa allt till rätta.

Johan Falk är tillbaka.

Mina tankar:

En av troligen de mest kända filmkaraktärerna i den svenska filmhistorien, i alla fall i modern tid, är tillbaka i ett helt nytt format. Efter 20 filmer, som började med Noll tolerans, 1999, så träder han in i böckernas värld. Skriven av Anders Nilsson som var den som regisserade den första filmer, sedan ett antal senare filmer, samt manusförfattare till flertalet. Detta är hans debutbok och den första i serien om fortsättningen om Johan Falk.

Jag har hängt med Johan Falk sedan första filmen kom ut och är det något som dessa filmer har bjudit på så är det spännande underhållning. Filmerna, som blev en serie där en röd tråd följde med från den ena filmen till den andra, fick sitt avslut 2015. Man kände att det knöts ihop men man skall också erkänna att man kände en saknad att det inte skulle bli något mera.

Men så 2023 blev man glatt överraskad att han, det vill säga Johan Falk, skulle återkomma, men i bokform. Men jag skall även erkänna att man kände en liten fasa, tänk om man inte lyckas få fatt i den där Johan Falk-känslan som filmerna har utstrålat. Tänk om det bara är en hastig skriven bok för att pumpa ut mera pengar ur en välkänd karaktär. Visserligen var den skriven av en som jobbat med karaktärerna sedan starten.

Jag träffade författaren på Bokmässan förra året och självklart blev det att införskaffa ett signerat exemplar av denna bok. Dock så blev den liggande oläst, även om den lockade en hel del, men detta vanligt för mig då jag många olästa böcker som ligger och väntar på mig. Sedan går författaren och boken och vinner priser i ljudbokskategorier. Detta kände jag var ett tecken på att det inte var en dussinbok som väntade på mig.

Så nu har jag äntligen tagit tag i att läsa boken, och hur blev det då? Väcktes min Johan Falk-känsla igen? Eller blev jag besviken.

Bara några kapitel in i boken så fattade och kände jag att detta var en bok som skulle komma att falla mig i smaken. Precis som filmerna så var det spänning och action från första sidan, men något som man märkte i filmerna var att det inte var spänningen som var den centrala kärnan. Nej, det fanns en kärna i handlingen där man brydde sig om karaktärerna, gav dem ett liv. De kanske inte var perfekta som personer, de gjorde ibland fel saker, men det är precis så som en verkligen människa är, ibland gör vi fel saker, säger fel saker, ibland gör vi dumma saker. Är man betraktaren, om det så rör sig om böcker eller filmer, och man ser att skaparna bryr sig om dessa karaktärsuppbyggnader så känner man att verket har ett bra djup och en handling som blir intressant.

Har man sett filmerna om Johan Falk så kommer man att känna igen jargongen här. Här får man till och med mera kött på benen när det kommer till handlingen, för vissa saker går att berätta bättre med ord än med bild och det är mera tillåtet att förbjuda och förklara mera i text än i bild. Så detta är Johan Falk-deluxe.

När de välkända karaktärerna återkommer i boken så kan man inte låta bli att le, man känner igen dem från filmerna. Vet inte om det är en nackdel eller fördel men har man sett filmerna så kan man inte låta bli att se de olika skådespelarna som gjorde rollerna, samt höra deras röster. I vanligt fall så skapar man sig en egen bild när man läser en bok, men här har men redan en förebild att gå efter. För mig så blev det en fördel, i mitt huvud så såg jag dessa skådespelare och det blev som om en ny film i serien spelades upp i mitt huvud.

Hur fungerar då boken för de som inte känner till Johan Falk, de som inte har sett filmerna? Nu tror jag förvisso att de som först och främst plockar upp denna bok har sett minst en film och känner till karaktärerna. Men jag känner även att boken är skriven så att man kan som helt ovis få ut något av denna bok. Den bjuder på en härlig handling, det man behöver veta från var som hänt karaktärerna i filmerna berättas på ett sätt som är informationsrik för de som inte sett filmerna och för de som sett dem så får man härliga tillbakablickar från händelser.

Så denna bok visade att det gick helt utmärkt för en filmkaraktär att träda in i böckernas värld och jag rekommenderar denna till alla som älskade filmerna om Johan Falk men även till de som vill ha en spännande deckare som har högt tempo och en handling som får en att sitta och hålla andan vissa bitar. Johan Falk är tillbaka och jag välkomnar han med öppna armar och ser fram emot att läsa fortsättningen som kommer ut till hösten.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Katarina Ekstedt & Anna Winberg Sääf: Nord

Titel: Nord
Författare: Katarina Ekstedt & Anna Winberg Sääf
Sidantal: 268
Förlag; Bookmark förlag

Baksidestext:

Efter en ödesdiger händelse i tonåren står Alex ensam, arbetslös och med självkänslan på botten. När han får ett oväntat jobberbjudande som commis de cuisine på den världsberömda stjärnkrogen NORD tvekar han inte en sekund.

Det dröjer dock inte länge förrän Alex inser att inget är som det verkar. Jobbet i de jämtländska fjällen är minst sagt prövande, och allt ställs på sin spets då han träffar ägaren Alice. Hon är vacker och spännande – men betydligt äldre än och dessutom gift.

NORD visar sig ha många hemligheter. Alex dras snart in i en härva av lögner, sex och maktspel som verkar helt omöjlig att ta sig ur. Vad gör man när ens dröm plötsligt förvandlas till en mardröm?

Mina tankar:

Detta är den första boken i en serie, av hitintills två, som kan kort beskrivas som en psykologisk thriller i lyxrestaurangernas värld. Denna kom ut 2022.

Att besöka en lyxkrog bakom kulisserna är nog inte det allt vanligaste ämnet när det kommer till spänningsromaner. Visst har det förekommit att karaktärer besöker dessa men att det skall vara kärnan i hela boken är något lite mera unikt. Det är lite av en frisk vind att ta sig ann denna bok om man, som jag slukar den ena deckaren efter den andra. Här finns inga poliser som skall lösa ett fall.

Det är intressant att bara få träda in i köken på dessa platser, en plats som inte många får besöka. Att restaurangvärlden är tuff och kanske inte alltid så rättvis har man förstått, men inte riktigt hur. Här möter vi en värld som har en hård jargong och en hierarki som är mer eller mindre som en lag. Nu har säkerligen författarna kryddat till det för att göra det mera spännande och intressant och passa handlingen bättre, men känner att det även finns en äkthet i beskrivandet som gör att man tror på det som målas upp här.

Det är inte en bok som har adrenalinpumpande spänning från första sidan till sista, nej den kryper långsamt på en och man anar den till en början bara i ögonvrån. Sedan kokar det till och de vrider upp tempot. Då blir det nagelbitande.

När jag läste boken så kunde jag inte låta bli att dra tankarna till filmer som berör förbjuden kärlek och som i sin tur leder till farliga situationer för huvudkaraktären och kanske även personer i dennes närhet. Den jag tänkte på först och främst var Farlig förbindelse med Michael Douglas och Glenn Close.

Språket kände jag att det var lätt att ta till sig, de målar upp karaktärerna och miljöerna på ett bra sätt, de tar sin tid så att man verkligen sätter sin i denna värld och situationerna som uppstår. Även innan spänningen tog fart så drogs jag in i handlingen och ville veta hur det skulle sluta, ens nyfikenhet väcktes.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa en spännande skildring om giftiga relationer och uppleva lyxkrogarnas dolda sidor. Boken slutar lite öppet, även om de knyter ihop många trådar i denna, och man anar att i nästa bok, Syd, så kommer det att hetta till ännu mera, den skall jag absolut läsa.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Kukkamariia Valtola Sjöberg: Legenden om stjärnvalvets folk: Sagas bok

Titel: Legenden om stjärnvalvets folk: Sagas bok
Författare: Kukkamariia Valtola Sjöberg
Sidantal: 338
Förlag: Visto förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Isma började spektaklet som inledde spelet om hennes och om världens öde.
”Är du den utvalda?”
Hon satt alldeles tyst en stund och svarade sen så starkt och bestämt som hon kunde.
”Nej.”

Samma natt som Thor föds, arvingen till Gorms tron, föds också hövdingadottern Saga i en liten by långt därifrån. De kommer till världen med vargen som skyddsdjur - för evigt bundna till varandra trots att de lever så olika liv. Hennes öde är att rasera hans ätts herravälde, hans öde är att döda henne.

26 år senare träffas de för första gången, men ingen av dem vet vem den andre är. Saga bär en hel värld av magi och krafter inom sig som är en fara både för henne och omgivningen. När Saga hamnar i onåd efter en våldsam midsommarnatt tvingas hon följa med Thor till huvudstaden, den grymme härskaren Gorms stad. Vägen dit kantas av magiska varelser, hotfulla bestar och omvälvande passion.

Plötsligt är Saga inte säker på någonting längre. Kan ondskan vara annat än genomond? Kan ondskan bära med sig kärlek?

Mina tankar:

Detta är en fantasyroman som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Det verkar som det är den första i en påtänkt serie, denna kom ut 2022, men har inte sett något om en fortsättning.

Man märker snabbt när man läser denna att denna är grundad ur den nordiska mytologin och vikingatiden. Nu är det inte en direkt efterapning av denna tro men den är absolut starkt influerad av den. Lite vågat så kan man säga att i kampen mellan de två religionerna som finns i denna bok kan man dra vissa paralleller när kristendomen drog över Norden och förbjöd med eller mindre den gamla tron som då såg hednisk. Fast det är ändå inte detta, den nya religion är mera framtagen av en härskare, eller ett släkte av härskare, som nästan sätter sig själv på tron som en gud och att man skall dyrka den rätte guden. Visar man sig dyrka de äldre gudarna, som kan tolkas som naturgudar, så är straffet det strängaste.

I denna bok så möts två personer från de olika religionerna. Den ene, Thor, letar efter den som skall komma, enligt en profetia, att störta den nya religionen. Den andre, Saga, visar sig vara den som han letar efter. Hon har levt i en avlägsen by och när han kommer till hennes by under sitt sökande så blir inte mötet som han kanske hade tänkt sig.

På resan till huvudstaden, där Saga skall få sin dom, så uppstår tycke mellan dem. Det verkar som att de har starka band som gör att de inte kan hålla sig ifrån varandra.

Det är roligt att se fantasy som grundar sig i den nordiska mytologin och använder sig av dess tro. Inget fel på att läsa en klassisk anglosaxiskt fantasy men ibland så är det härligt med lite förändringar. Detta är något som jag tycker mig se mer och mer bland fantasyböckerna som kommer ut nu.

Grundhistorien i berättelsen är lite av det klassiska slaget, med förbjuden kärlek, tänk Romeo och Julia. Det är ett tema som återkommer i många berättelser och det är ett säkert kort att utgå från för att göra det spännande och gripande.

När det kommer till karaktärerna så tycker jag att författaren fått till det rätt så bra, det finns några bitar i handlingen som jag reagerade på att vissa karaktärer agerade lite onaturligt, dock inte så mycket att det skar sig. Samt att det fanns vissa utvecklingar av karaktärer som kändes som att det saknades ett steg, eller så var det att man som läsare inte fick uppleva allt. Även detta var inte så att det skar sig handlingen.

Språket är lätt att ta till sig och när det kommer till miljöbeskrivningar så är det inlevelserikt och målande.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en fantasy som är en blandning av spänning och romantik, samt en magi som rör sig åt det schamanistiska slaget, alltså naturmagi.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Sammy Jeridi: Ghettokrig

Titel: Ghettokrig
Författare: Sammy Jeridi
Sidantal: 331
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Ghettokungen Leon Jaziri har fått i uppdrag att skydda AI-forskaren Katalin Vargas. Det är bråttom. Vargas, som håller ett föredrag i Vinterträdgården på Grand Hôtel, befinner sig redan i livsfara. Det vimlar av hemliga agenter och alla är beredda att döda för hennes revolutionerande AI Veritas.

I en annan del av stan ska kriminalkommissarie Margareta "Maggan" Palm och kollegan Fredrik Envall vigas när de får larm om skottlossning. När Palm får veta att civilministern mördats och att en viss Leon Jaziri försvunnit med den inbjudna AI-forskaren inser hon att smekmånaden är inställd.

Utan att veta vem som är vän och vem som är fiende flyr Leon med Vargas i släptåg genom Stockholm. Ska de undkomma sina förföljare måste det ske på Leons hemmaplan. Endast i förortsdjungeln har de en chans att överleva - där är Leon kung och hans fiender villebråd.

Mina tankar:

Detta är den sjätte delen om ghettokungen Leon. De tidigare delarna heter Ghettokungen, Ghettobröder, Ghettolegender, Ghettoprinsessan och Ghettoexit.

Det står att det är en fristående uppföljare men jag skulle ändå rekommendera starkt att man läser böckerna i rätt ordning. Det är många återkommande karaktärer, stor roll som liten, som man känner igen bäst om man läst de tidigare böckerna. Annars kan det vara mycket som går förbi en när man läser boken, även om författaren har lagt in bitar i handlingen som förklarar det viktigaste som man som läsare behöver veta för att kunna hänga med i handlingen.

De som följt Leons resa i de tidigare böckerna vet ju redan att när vi möter honom för första gången så är han en lirare som har sin affärsverksamhet Ghettosäljarna, en verksamhet som lovar att kunna ge dig precis allt du kan tänka dig vilja ha. Det är inte ett direkt lagligt företag och rör sig i den undre världen, men man lär sig snabbt att Leon har ett hjärta som ändå är gott, han sparar alla pengar han kan från sitt företag för att kunna hjälpa sin lillebror och ge honom en bättre, och laglig, start i livet. Genom böckerna får vi se att det kanske inte alltid är den lättaste resan som Leon har gett sig in på.

Nu har vi kommit fram till den sjätte delen och redan i förra så hade Leon bestämt sig för att lämna sitt företag och själv gå en mera laglig väg till sitt mål. Han blev lite av en privatdetektiv, med tanke på att vi har att röra oss med Leon så går det kanske inte alltid så bra ändå att hålla sig på rätt sida lagen. Här i denna så har han blivit anställd att vara en livvakt till en forskare, Katalin Vargas, som ligger långt fram när det kommer till A.I.

Under en presentation av denna A.I. så sker det ett attentat och Leon och Katalin lyckas ta sig därifrån men det är starten på en intensiv och adrenalinpumpande jakt och flykt. Så gott som hela världen vill ha tag i denna A.I. så det blir ett internationellt spel på hög och farlig nivå som utspelar sig i Sverige. Leon vet inte vem som man kan lita på och han måste försöka försvinna under radarn för att rädda forskaren, vilket är inte allt för lätt då allt nu är mer eller mindre uppbyggt digitalt.

I varje del av denna serie så har författaren tillfört något nytt element eller stämning och det är något som jag får säga att han lyckats riktigt bra med. Han har en grundkärna i hela sin serie som han håller fast vid och man känner igen sig i varje bok. Men så har han även dessa nya element som gör att varje bok känns som en frisk vind, det är som att man vet både vart man har dessa böcker men ändå inte.

Genom seriens gång så har han utvecklat stilen till att bli en mera internationell thriller, han har tillfört agenter och spioner från världens olika håll. Nu tar han ytterligare ett steg till och lägger till teknologi i form av A.I., som verkligen blivit ett högaktuellt ämne nu, så denna bok ligger verkligen rätt i tiden. Denna teknikdel tillför han på ett lättsamt sätt, så att de som inte är insatta kan ta till sig handlingen, men ändå har han en informationsrik ådra och tankar som får läsaren att själv börja tänka efter vart vi är på väg, vilka faror som finns.

Språket är rappt och handlingen går i hundra knyck, det är inte en enda död sekund i denna bok, det händer något hela tiden och det är spännande och medryckande. Man behöver nästan lägga ifrån sig boken och andas emellanåt. Han bakar även in en humor i spänningen som bryter av på allvaret, detta tror man kanske skulle skära sig men inte här, han får till det helt perfekt och man kan inte låta bli att skratta till och vissa karaktärens agerande och kommentarer.

När man tänker tillbaka till första boken och ser hur denna är så märker man hur mycket som Sammy har växt som författare. Den första var en kanonbok men jag måste säga att här har han nog slipat bort, om det ens fanns, ojämnheterna och till fullo blommat ut som en författare. Vet att han har gjort många personliga resor i sitt liv, som han skall vara riktigt stolt över, men här har han gjort ännu en resa som inte går av för hackor.

Nu kommer vi till frågan om det blir någon mer del i denna serie. Jag kommer bara att gissa här nu, för jag vet inte och det är endast Sammy själv som kan svara på detta. Men när jag läste tackorden i slutet av boken så tyckte jag mig kunna läsa mellan raderna att detta mycket möjligen kan vara en den sista delen i serien, delvis för att han tackar folk för hela resan han gjort med serien och inte endast denna bok. Sedan har Sammy hintat på sociala media om att nya saker kommer att hända i hans författarkarriär, vad detta är har han inte gått ut med.

Men jag lägger in en liten brasklapp att jag tror att detta är på ett sätt en avslutning på denna resa, men det säger inget om att det kanske i framtiden kommer att dyka upp en fortsättning.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill ha en spännande läsning som bjuder på fart och överraskningar, härlig och ibland udda karaktärer som man inte kan låta bli att älska. Ett språk som man lätt tar till sig samt en handling som man bara kan njuta av att följa med på resan. Oavsett vad Sammy kommer att komma med i framtiden så är jag nyfiken på att det.

Tidigare omdömen om författaren:

Ghettokungen (Ghettokungen #1)
Ghettobröder (Ghettokungen #2)
Ghettolegender (Ghettokungen #3)
Ghettoprinsessan (Ghettokungen #4)
Ghettoexit (Ghettokungen #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Lars Wilderäng: Midsommargryning

Titel: Midsommargryning
Författare: Lars Wilderäng
Sidantal: 333
Förlag; Massolit Förlag

Baksidestext:

Ordet på meddelandeblanketten var klart och tydligt. Midsommargryning.

Året är 2023. När bakfulla svenskar vaknar på midsommardagens morgon är all telefon- och internettrafik bruten och snart börjar flyglarmen att tjuta. I TV och radio meddelar överbefälhavaren att Ryssland inlett nya aggressioner mot Sverige och att den svenska regeringen tvingats avgå.

Är detta en skrämmande upprepning av det för Sverige fatala mellandagskriget 2012? Står Sverige rustat för att möta anfallet eller ska nya landområden gå förlorade? På vems sida står egentligen den svenska militären?

Mina tankar:

Detta är författarens andra bok och uppföljaren på debuten Midvintermörker. Denna kom ut 2013.

För att förstå situationen bäst i denna bok så skall man ha läst den förra boken som detaljerat beskriver hur ett ryskt anfall skulle kunna se ut om de valde att ta över Gotland. Den första boken är skrämmande aktuell även om den skrevs för över tio år sedan, man kan inte låta bli att tänka på Rysslands invasion i Ukraina.

Första boken utspelar sig 2012 och då får vi som sagt uppleva anfallet på Gotland, denna bok utspelar sig tio år senare. Gotland är inte längre svenskt, det är rysk militär och även nu civilbefolkning på ön. På midsommardagen så vaknar svenskarna upp och märker att all kommunikation är bruten. Det går ut nödmeddelande att Ryssland har inlett ett nytt angrepp mot Sverige, nu mot fastlandet, och att den svenska regeringen har avgått. En svensk högrankad militär leder försvaret och motangreppet mot Ryssland.

Vi läsare märker snart att allt kanske inte riktigt är så som det sägs, man lurar på vilken agenda den svenska militären har. Har man läst den första boken i denna serie så vet man vilken stil man har sig att förvänta när det kommer till militära detaljer, för är det något som författaren har lagt ned vikt på och verkligen besitter en djup kunskap i så är det just detta. Det är namn, modellbeteckningar, på vapen, skyddsvästar och militärfordon och även delvis beskrivningar på hur olika saker fungerar eller reagerar.

Just dessa noteringar av modellbeteckningar kanske en del kommer att uppleva som att det blir för mycket. Men åt andra sidan, innan man tar upp denna bok så vet man troligen att det är en militärthriller som man börjar på och då kommer just dessa bitar att förekomma i handlingen. Jag själv är inte kunnig när det kommer till dessa saker och hade inte en aning om vad författaren pratade om, men jag kände att dessa detaljer inte tog över handlingen och jag kunde lätt följa med ändå utan att vara någon expert på detta. Så han har lyckats med att få till en bra balans.

Det själva taktiska spelar när det kommer till militärernas agerande i deras anfall och försvar känns verkligen trovärdigt och den detaljerade beskrivningen hur ett anfall kan se ut visar att även här har författaren en stor kunskap samtidigt som han har tänkt efter och planerad dessa bitar in i minsta detalj.

Det är många karaktärer i handlingen och det kan vara lite svårt att få grepp om dem alla. Några är med bara en liten bit och andra tar större plats. Det gäller att vara vaken och ta till sig de olika, annars kan det bli lätt att man blandar ihop några av dem.

Denna bok kom ut 2013 men utspelar sig 2023. Det vågat att skriva en handling som utspelar sig i framtiden men ändå inte så långt fram i tiden. Om försöker tänka efter så har det hänt, när det kommer till teknologi som till exempel mobiltelefoner, rätt så mycket de senaste tio åren. Nu är vi i 2024 och med facit i hand så får jag säga att författaren har fått till det rätt så bra, teknologin i boken skulle ha kunnat känts helt fel ute men i stället så har författaren skrivit det på ett sätt som gör att den känns aktuell även nu.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en militärthriller som bjuder på bra detaljer när det kommer till fakta och trovärdighet, i alla fall i den allmänne personens ögon, och spänning. Detta är den avslutande delen i denna serie, men han har skrivit många andra böcker efter denna och jag ser fram emot att se hur de är.

Tidigare omdömen om författaren:

Midvintermörker (Midvintermörker #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Cecilia Sahlström: Flickan som dansade

Titel: Flickan som dansade
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 333
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sara och hennes team står inför ett underligt fall. Affärsmannen Patrik Rönne hittas brutalt mördad på sitt kontor på Gyllenkroks allé i Lund. Inga spår finns på fyndplatsen, eller i hans hem. Det enda teknikerna hittar är en mobiltelefon. På den finns en film med en dansande flicka och en kvinna.

De går noga igenom Rönnes bakgrund och affärer, men hittar inga oegentligheter. Det råder dock ingen brist på rykten, rykten som säger dem att Rönne inte var en särskilt trevlig man, och särskilt inte mot kvinnor.

Sara försöker förgäves ta reda på vem kvinnan på filmen är och om haft ett förhållande med Rönne. Utredningen står och stampar, men så får de höra om en flicka som börjat bete sig märkligt i skolan, och vars mentor har anmält skador till socialtjänsten. Flickan ser ut att vara den dansande flickan.

Mina tankar:

Detta är den sjunde delen om Sara Vallén och de andra poliserna i Lund. De tidigare heter Vit syren, I egna händer, Pojken som försvann, Hatet vi bär, Under ytan och Pojkarna. Denna kom ut 2022.

Det står att det är en fristående fortsättning och på ett sätt så håller jag med om detta, just det aktuella fallet är fristående och man kan hänga med i handlingen utan några problem. Men jag anser att man lurar sig själv om man hoppar in i serien flera böcker in, man kommer att missa mycket som rör de centrala karaktärerna när det kommer till deras situation när det kommer till relationer, personliga som privata, vad som hänt dem tidigare som kanske satt spår i hur de arbetar nu. Så skall man, enligt mig, göra rätt så skall man utgå från första boken och hänga med på resan hela vägen.

Här har vi en affärsman som hittas död på sitt kontor, det är med ett övervåld som han bragts av livet. Sara och de andra på hennes avdelning får fallet som verkar mer mystiskt än vad det kanske först ser ut. Det finns inga spår på kontoret och även hemma hos mannen så är det kliniskt rent, det enda som man hittar är en mobil med en film där en flicka dansar och en kvinna syns. Har denna film något med fallet att göra?

Författaren har tjugo års erfarenhet inom polisen och det är den kunskapen som hon använder i sina böcker. Nu kan jag förvisso inte hur det går till när poliser arbetar, men jag har sagt det tidigare om hennes böcker och säger det igen, det finns en äkthet i hennes beskrivning av polisens arbete som får en att känna att det är så här det går till, självklart har hon säkert ändrat på saker till en viss gräns, som kanske hur lång tid det tar att få ett provresultat och hur många händer ärenden måste gå igenom innan man får ett beslut. Men jag tror att hon håller sig så nära sanningen som den bara går utan att tappa spänningen och farten i handlingen. Denna äkthetsstämpel är något som inte alla deckare har, även om de är spännande och bra skrivna så vränger de på äktheten lite. Här får man dock allt, äkthet och bra skrivet.

Boken är uppbyggd med korta kapitel och författaren driver fram handlingen med ett tempo som är högt utan att tappa djupet. Det finns ämnen som man märker att författaren brinner extra för och tar upp i sina böcker och det är den lilla människan, ofta kvinnor och barn, utsatthet i samhället när det kommer till maktövergrepp och våld. Även i denna bok så finns det sådana ämnen och hon lägger fram dem på ett sätt som känns och man bryr sig om de utsatta.

När jag läste denna bok så kom jag att tänka på en sak, att det finns, grovt draget, två olika berättarstilar när det kommer till deckare. Den ena så följer man många olika karaktärer i den betydelsen att handlingen hoppar mellan utredare och civila som på något sätt blivit berörda av brottet, samt även i vissa fall brottslingen i sig, det kan även vara att man följer utredarna mycket i deras privatliv. Sedan finns det den andra stilen och det är att handlingen lägger mest fokus på själva utredarna och hur de arbetar fram sig till lösningen på fallet.

Denna bok faller under den sistnämnda stilen, nu finns det inget rätt eller fel, båda stilarna fungerar om det är bra gjort och det är en smaksak vad man föredrar, själv kan jag ta åt mig båda stilarna. Det var först i efterorden som en sak slog mig, den här boken kom ut tidigt 2022, alltså är den skriven under pandemin och detta nämner författaren, att vi levt i en konstig tid och att hon har saknat gemenskapen och kontakten med andra personer. Vi var då väldigt isolerade och det fick mig att tänka tillbaka på handlingen, den är på ett sätt rätt så isolerad när det kommer att miljöer och att vi följer nästan uteslutande denna skara av poliser och inte ett större galleri av förbipasserande personer. Nu kanske jag tolkar in för mycket men jag tror att böckerna som skrevs under pandemiåren har sina märken efter detta, omedvetna eller medvetna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genomtänkt och spännande deckare som håller på sin realism när det kommer till polisers arbete. Boken är lättläst samtidigt som den har ett djup och det är detta som gör att den inte är något som man bara ögnar igenom, den lever kvar i ens tankar.

Tidigare omdömen om författaren:

Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)
Pojken som försvann (Sara Vallén #3)
Hatet vi bär (Sara Vallén #4)
Under ytan (Sara Vallén #5)
Pojkarna (Sara Vallén #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar