Anna Hallander: Genom skuggan

Titel: Genom skuggan
Författare: Anna Hallander
Sidantal: 454
Förlag: Lundberg & Lennse Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bara en idiot återvänder till slaveri.

I Thun-Jemira, en stad omringad av stäpp, finns krafter som ger stor makt åt den som kan betvinga dem. Stadens ledare håller en enad fasad utåt, men under ytan pågår en maktkamp.

Krigaren och slaven Elaatri är bunden av häxkonst och finner ingen utväg från slaveriet. På stadens gator möter han den utstötta flickan Niira. Där andra ser en kallblodig mördare finner Niira en vän. Flickan bär på ett eget mörker som gör att hennes stam vill se henne död.

Elaatri hamnar i maktkampens centrum och måste välja: vågar han se den han verkligen är och kämpa för friheten eller ska han fortsätta förtränga sitt förflutna?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är den första delen i serien Vindvandraren. Det är en fantasy som riktar sig till en vuxen publik.

När man hör ordet fantasy så går tankarna ofrånkomligt, även bland inbitna fantasyläsare, till berättelser som äventyrare som ger sig ut på en stor resa som blir ett farligt äventyr. Ofta har de ett uppdrag och skall rädda, om inte hela världen, i alla fall det land som de kommer ifrån. Det finns en stor ond kraft av något slag som vill stoppa dem och förstöra deras möjligheter.

Här har vi något annat än den mallen som har kommit att bli standarden. Det är så gott som avsaknad av resor och jag skulle nog inte kalla de centrala karaktärerna för äventyrare. Det finns en ondska i berättelsen, för det måste finnas något som kan fungera som en antagonist för att få till en spänning i handlingen. Men jag vill påstå att det inte är den ondska som man kanske kan tro, vill lämna detta osagt då det är en resa för själva läsaren att ta till sig denna bit av handlingen.

De karaktärer vi möter här är långt ifrån sagornas hjältar men åt andra sidan är de inte heller skurkarna. De utför både goda och onda handlingar. Ärligt talat så är de flesta mera åt det mörka hållet, men det finns orsaker till det. Ibland blir man tvingad till saker och ibland så måste man ta till drastiska saker för att bara kunna överleva.

Det vi har här är en mörk och grym värld och berättelse som vi får ta del av. Jag pratade om avsaknaden av resan och det mesta i boken tar plats i en stad. Av det som jag har läst i fantasy så kom jag att tänka på Tjuvstaden, som är en serie böcker som i sin tur innehåller noveller, de är mörka berättelser som tar plats i en laglös stad. Jag kan se lite liknelser i detta. Jag tänkte även på vissa av Terry Pratchetts böcker som tar plats i hans stora stad Ankh-Morpork, men han körde med en stor dos humor och det finns inte direkt i denna bok, kanske lite nattsvart humor ibland.

Boken är på ett sätt komplex och lite tung att läsa, inte på något negativt sätt, men den kräver att läsaren är vaken och kan ta till sig mycket i handlingen. Det är intriger och maktspel som tar den ena vändningen efter den andra. De är ett antal centrala karaktärer att hålla koll på, även dessa är komplexa för när man tror att man har fått sig en klar bild över deras karaktärsdrag så kommer en nytt lager fram. Så författaren har gjort ett digert arbete när det kommer till handling och karaktärer.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörk och brutal fantasy på svenska. Här är allt sockersöt sagolikt bortspolat och man möts av karaktärer som är slipade efter denna råa värld och bemöter den med samma medel. Denna bygger upp ett intresse inför nästa del och det skall bli kul hur författaren tar sig vidare med berättelsen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Patrik Centerwall

Berätta lite kort om dig.

Jag föddes den 30 augusti nådens år 1972. Faktiskt samma dag som John Lennon hade sin sista fullängdskonsert! Jag anlände dessutom blott några timmar innan Gunnar Larsson vann svenskt OS-guld på 400 meter simning med två ynka tusendelar.

Några år senare hade jag växt upp, reste lite, pluggade lite, läste och spelade rollspel. Var med i en massa nördiga föreningar. Jobbade lite, blev lite grann med familj. Och under tiden, lite då och då, skrev jag. Vilket har resulterat i några böcker. Snart kommer den fjärde.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Enligt legenden lyssnade hela familjen på radioteaterversionen av Bilbo när jag var blott ett år gammal (detta bör alltså har varit 1973). Denna tidiga indoktrinering bar ju uppenbarligen frukt. men för att försäkra sig om att mitt litteraturintresse skulle hålla i sig brukade min far läsa klassiska äventyrsböcker som Skattkammarön och De tre musketörerna för mig och min bror. Och därifrån var inte steget så långt att kasta sig in i fantastiken. Det blev bland annat Muminböckerna, Narnia, Prydain-serien, En ring av järn-böckerna. Och så klart den där piprökande Oxfordprofessorns historier om kortväxta barfotagrabbar som först hittar ett gammalt smycke och sedan ska förstöra det.

Ja, sen får man nog skylla en hel del på Äventyrsspel och Drakar och Demoner. Det om något öppnade verkligen locket till andra världar!

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag vet inte riktigt om någon inspirerade mig till att skriva, men redan som ung tyckte jag om att hitta på historier. Jag minns att jag dikterade berättelser om Casimir, en sorts gul dinosaur som var populär i franska barnprogram. Min far fick skriva ner de här berättelserna på skrivmaskin. Jag tror att de finns bevarade i någon pärm någonstans, men vi ska nog fortsätta att hemlighålla dem så att vi inte blir stämda av upphovsmännen till TV-programmet L'Île aux enfants.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Som det kanske har framgått av mina tidigare svar hade min far onekligen stort betydelse för mig genom att läsa klassiker och uppmuntra min tidiga entusiasm. Men också för att han och min mor inte dömde ut någon litteratur eller hade några synpunkter vad jag läste. För ni ska komma ihåg att jag var ung på 80-talet när till exempel Stephen King (som jag plöjde) av många inte räknades som riktig litteratur. Och det här har nog bidragit till att jag har ett så brett litteraturintresse och att jag lyckades hitta fram till vad det var jag faktiskt ville skriva. För det var en snårig väg innan jag fick ihop det som blev innehållet i min debutbok Skymningssång.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Utan tvekan action. En anledning är att jag för det mesta blir rätt så uttråkad av actionscener i såväl film som böcker. Och det har naturligtvis lett till att jag inte riktigt brytt mig om att lära mig hur det ska gestaltas. Så därför sitter jag alltid och svettas extra mycket vid tangentbordet när det ska hända något actionfyllt i en historia – det kan vara allt från att det ska slåss med svärd eller att en vägg måste tapetseras över i all hast.

Med det sagt - tapetscenen (som ni kommer att kunna läsa i en av novellerna i nästa bok) fick mycket gott omdöme av en medlemmarna i min gamla skrivgrupp. Han sa att han aldrig trodde att han skulle få läsa en så gastkramande scen om att tapetsera en vägg!

Hur ser din skrivprocess ut?

Det är lite olika från gång till annan. När jag ska skriva längre saker så har jag märkt att det blir mycket bättre om jag planerar i förväg. Noveller kan funka att skriva utifrån en idé eller en inledning och sedan får jag se vad som händer.

Men även när jag planerar brukar det dyka upp nya idéer under processen och delar av historien kan ta nya vändningar. Så då får man bara försöka hänga med.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag har två barn och ett jobb vid sidan av, så det där är en ständig kamp för att hinna och orka med att skriva. Det har helt enkelt varierat under olika perioder av livet. Ibland funkar det att skriva någorlunda schemalagt under vissa tider i veckan, ibland skriver jag när får möjlighet. Det som funkar allra bäst när jag har lyckats ta ledigt för att skriva sammanhängande under en längre tidsperiod.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Lyckligtvis har vi en tillräckligt stor lägenhet för att jag ska kunna ha ett eget arbetsrum (där jag som den relik jag är också får plats med mina vinylskivor), men egentligen skriver jag lite varsomhelst. Det är skönt att komma bort någonstans, och sätter jag mig på ett café eller liknande blir det oftast väldigt fokuserat skrivande under just den tid som jag är där.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Om du bara visste alla saker som läsarna inte känner till om mig skulle du byta ut alla frågor på en gång och i stället börja fråga om min stormiga ungdom!

Men nåja, om jag ska vara lite mer rimlig så kanske att även min farfar, Bror Centerwall, var författare? I dag mer eller mindre bortglömd, men det finns ändå några böcker av honom som jag kan rekommendera - till exempel romanen Figurer i staden (som delvis handlar om hur han träffade min farmor) eller Thespiskärran som skildrar livet på en landsortsteater i Sverige under 1910-talet. Hans bok Konsten att resa innehåller tips som håller än i dag. Fast jag är själv mest förtjust i hans essäsamling Parisluft om livet i Paris på 1920-talet.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vet inte om jag brinner extra mycket för någon specifik fråga på det sätt att det präglar det jag skriver. Jag har noterat att ganska många av mina historier hanterar saknad på ett sätt eller annat, men det är ju inte riktigt något jag brinner för om man säger så.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Kanske att jag byggde en tidsmaskin för att åka tillbaka till 1990-talet för att vara med i bandet Dockan Lever som förekommer i kortromanen Minnet av en sång? Förutom det är det inte något jag kommer på.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Lagom till bokmässan i Göteborg släpps novellsamlingen Sånger vid en vägkorsning som ges ut på Catoblepas förlag.

"I de tio tankeväckande och fantasifyllda novellerna kan allt hända - och gör det" står det i baksidestexten. 

Och vem är jag att säga emot?

Bibliografi:

Egna böcker

Skymningssång och andra fantastiska historier (Undrentide, 2013)
Minnen av en sång (Undrentide, 2016)
Klockan och spegeln (Undrentide, 2018)
Sånger vid en vägkorsning (Catoblepas, 2024)

Enskilda noveller

Lektören (Fafner förlag 2019)
Julgransplundringen (Kraxa förlag, 2023)

Antologier och tidskrifter

Främmande besök (Paradishuset, 1997)
Skrämmande skogar och andra osunda platser (Schakt, 2006)
Upplevt i Värmland (Sällskapet för Värmlandslitteratur, 2011)
Eskapix nr 6 2011
Eskapix nr 1 2012
Maskinblod (Affront , 2013)
Framtidsnovellen (Duo Dito, 2014)
Kärlek i maskinernas tid (Affront, 2014)
Maskinblod 2 (Affront, 2014)
Mörkerseende (Epok förlag, 2014)
Waiting for the machines to fall asleep (Affront, 2015)
Dark Lane antology: volume two (Dark lane, 2015)
13 svarta sagor om superhjältar (Swedish Zombie, 2016)
Aphelion webzine nr 4 2016
Proxima science fiction no 101, 2017 (dansk tidskrift)
Galaxies science fiction no 49, 2017 (fransk tidskrift)
Brev från Cosmos nr 4, 2017
13 svarta sagor om superskurkar (Swedish Zombie, 2018)
Proxima science fiction no 103, 2018 (dansk tidskrift)
Brev från Cosmos nr 8, 2019
Galaxies science fiction no 62, 2019 (fransk tidskrift)
Lejongap (Ekstström & Garay, 2020)
Bortom grinden (Whip Media, 2021)
Eskapix nr 2 2021
Tradtioner (Miramir förlag, 2021)
Brev från Cosmos nr 14, 2024

Lena Ljungdahl & Anna Jinghede: Någon måste dö

Titel: Någon måste dö
Författare: Lena Ljungdahl & Anna Jinghede
Sidantal: 384
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

En kvinna hittas död i ett badkar på ett lyxhotell och trots oklara omständigheter avskriver åklagaren snabbt händelsen som en drunkningsolycka. Men polisen och spanaren Nikki Kahn nöjer sig inte och börjar utreda fallet på egen hand. Den döda kvinnan är inte något okänt offer, utan hennes egen lillasyster. Frågetecknen visar sig vara många. Hennes syster var inte någon som åkte på semester ensam och definitivt inte med en resväska full av exklusiva underkläder. Men det finns inte ett spår av något resesällskap, och inte heller någon annan rimlig förklaring.

Snart är Nikki uppslukad av polisutredningen som enligt rättsläkaren Ramona Bengtsson har grava brister. Samtidigt som Nikki jagar efter sanningen upptäcker hon att spåren leder henne in något som är betydligt större och farligare än hon någonsin kunnat föreställa sig. Och snart inser hon att hon själv är måltavla.

Mina tankar:

Det här är författarparets debutbok, den kom ut 2022 och en fortsättning har kommit ut i år, Dödens hand.

Det börjar med ett dödsfall på i en svit på ett lyxhotell, en kvinna hittas död i badkaret. Åklagaren avskriver dödsfallet snabbt som en olycka. Men kvinnans syster, Nikki Kahn, är utredare på Grova brott och kan inte släppa detta så lätt. Det stämmer inte med hennes syster att resa bort ensam. Nikki börjar en privatutredning, när åklagaren vägrar att öppna fallet igen. Ju mer hon gräver i händelsen så uppstår fler och fler obesvarade frågor.

Författarna till boken driver en podcast, Över min döda kropp, som jag inte har lyssnat på men tydligen är en kriminalpodd som tar upp kända och okända fall. De har båda en bakgrund inom spaning och kriminalteknik och det är den erfarenheten som de använder och bygger på i denna bok. Huvudkaraktären, Nikki, är spanare och det handlar mycket om kriminalteknik, utan att för den delen bli byråkratiskt och tekniskt, de skriver för den gemene man som inte har kunskapen själv, så att man lätt hänger med i handlingen.

Till en början ser det ut att vara en vanlig deckare om ett dödsfall och en utredning, men längre in i handlingen så tar den vissa svängar som förvånade mig positivt. Skall inte säga vad detta är, men det var lite av en frisk vind att läsa boken och det är kul när man inte vet vart handlingen skall ta vägen under resans gång.

Det är ett bra driv i handlingen och ett härligt berättarspråk. Huvudkaraktären är rikt skapad, det vill säga att hon känns som en person och inte en platt karaktär. Hon har sina brister och gör sina fel, precis som en riktig människa, samtidigt som hon biter sig fast i det hon sätter sig till att göra och med det klarar av, om inte allt, det mesta. Hon blir en intressant karaktär att följa och man vet inte alltid vart man har henne och hur långt hon är redo att gå i sin privatutredning om sin systers död.

Jag levde mig lätt in i handlingen och följde med den med stort nöje. Det är svårt för nya författare att göra sig hörda i den stora utgivningen av deckare som kommer varje år. En del nya känns ibland som ett eko av redan etablerade författare. Men här tycker jag mig se något som man känner igen från tidigare deckare samt något nytt, eller i alla fall inte använt för mycket. Summan blir en bra debut för ett författarpar som jag ser potential i att växa ännu mera.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättläst och spännande deckare som bryter lite på den traditionella handlingen. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Sveket

Titel: Sveket
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 237
Förlag: Bonnier Carlsen

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tamea söker vidare efter sin försvunna mamma, drakriddaren. Men samtidigt söker någon kontakt med ankan Gizma. Någon med ett uppdrag. Någon som inte går att tacka nej till.

Någon som kräver lik.

Sökandet tar dem från stinkande stadsgränder till vindpinade kustlinjer och harpyor. Ändå skulle Verven ha stått ut med allt. Om det inte vore för att de är på väg rakt mot platsen dit han svurit på att aldrig återvända.

Mina tankar:

Detta är andra delen i fantasyserien Drakar och Demoner som riktar sig till åldersgruppen 9-12. Serien inleddes med Uppvaknandet.

Man skall ha läst den första boken innan man ger sig på denna för att hänga med i handlingen på bästa sättet.

Dessa böcker är baserade på rollspelet Drakar och Demoner, vilket syns klart och tydligt när man tittar på omslaget, som är läckert skapat av Johan Egerkrans, vars bilder även finns i boken. Dessa är riktigt stämningsfulla och passar in perfekt i den värld och karaktärer som författaren målar upp. Det är nyutgivningen som böckerna är baserade på, som i sin tur utgår från, om jag inte misstar tar, den allra första utgåvan av Drakar och Demoner.

Då det utgår från ett rollspel så kan man inte låta bli att tankarna dras åt det hållet. Boken tar vid där den förra slutade och vi möter våra äventyrare, som man brukar kalla spelarna i rollspel. I förra boken så klarade de av ett deluppdrag och fick några svar som leder dem nu till nya uppdrag.

Precis som när man spelar, i alla fall så som jag minns det, ett äventyr så händer det saker hela tiden, så kallade händelser. Detta driver fram handlingen med spänning och fart att det aldrig blir långtråkigt. Ändå får författaren med ett djup när det kommer till karaktärerna och själva röda tråden som följt med från första boken. Det är som om man har en spelledare som verkligen kan sin sak att förklara och lyfta fram äventyrets kärna.

Man känner att det är med en stor kärlek som författaren förvaltar detta att skriva en bok i ett sådant välkänt märke som Drakar och Demoner ändå är, i alla fall i rollspelskretsar. Hon håller sig trogen till denna värld samtidigt som hon sätter sin egen prägel på själva detta äventyr. Det är halsbrytande händelser som mixat med en härlig dos humor.

När jag läste första boken så väcktes en nostalgikänsla inom mig. Jag spelade inte jättemycket rollspel men tillräckligt för att kastas tillbaka till den tiden. Även när jag läste denna så kände jag av detta. Jag såg även äventyret framför mig och samtidigt som jag upplevde det som hände karaktärerna så kunde jag även se spelare som kastade tärningar och slog mot diverse varelser och andra hinder på deras väg till målet.

Jag började ju med att säga att boken riktar sig till åldersgruppen 9-12. Men kan säga att det inte riktigt stämmer, skulle säga 9 och uppåt, för vuxna som antingen har spelat eller fortfarande spelar rollspel, och då Drakar och Demoner. Kommer att finna en stor bevaring i att läsa denna bok. Den är lite enklare i språket och mera rak i handlingen utan att blomma ut i massa sidospår, men den bjuder även den vuxne läsaren på ett äventyr som kommer roa och underhålla.

Så jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill ha en äventyrlig läsning med rappt språk och full med fantasi. Och till den vuxne läsaren så rekommenderar jag denna om ni vill ha en nostalgiupplevelse och kanske väcka barnet inom er. Jag ser själv fram emot att läsa nästa del i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lisa Bjerre & Susan Casserfelt: Ensamt vittne

Titel: Ensamt vittne
Författare: Lisa Bjerre & Susan Casserfelt
Sidantal: 428
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Ännu en skjutning i en Stockholmsförort. Ännu en ung människa ligger död, offer för en uppgörelse mellan kriminella gäng. Men den här gången är något annorlunda: offret är en ung kvinna, utan kriminell bakgrund.

Poliserna Lina Kruse och Jack Karlberg är först på plats. På brottsplatsen finns tretton år gamla Eddie, yngre bror till en ökänd gängledare. Snart visar det sig att skjutningen bara är början.

När våldet eskalerar slits Eddie mellan lojaliteten till sin bror och rädslan att själv bli nästa offer. Ska Eddie välja gänget eller ska han våga vittna?

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Linje 17, denna kom ut 2021 och författarna har skrivit fyra böcker i serien. Detta är, om jag inte misstar mig, Lisa Bjerres debutroman men Susan Casserfelt har skrivit ett antal egna deckare.

Det vi möts av här är något som jag skulle kalla för en riktig snutroman. Det är avskalat och rakt på sak, det varken förskönar något eller blundar. Det är hårt och brutalt, utan att ha någon riktig grund att gå på så känns det som att det är så här det är i samhället om man kommer ut till kvarteren där gängen styr och ställer med sitt våld och droger. Det är den nakna sanningen som lyft fram här, men det visar upp en bild som inte är svart och vit, det finns en mångbottnad berättelse här som visar hur det är att leva i dessa bitar av samhället. Vilka val har man i livet och vad kan man göra med det?

Vi följer en handfull centrala karaktärer och får ta del av deras liv, både i vardagen, skolan och i yrket. Författarna lyckas med att måla upp varje karaktär så att de känns unika, de har en egen röst och ett eget liv. Det är lätt att skilja på vilka de är, ibland kan det vara så att man läser en bok så blandar man ihop vissa karaktärer för att de är för lika varandra i sitt sätt, men här är det inte så.

Jag nämnde att det inte är en svart vit bild som målades upp här och det måste jag säga även om karaktärerna. De verkligen mänskliga och de har sina brister precis som i riktiga livet. Några av dem får göra en tuff resa i denna bok och, utan att säga för mycket, så blev jag på slutet nästan lite chockad över speciellt en karaktär och dennes resa, man förstod hela sambandet och man fick sig en tankeställare om att hur det kan gå till i verkliga livet, man köpte hela denna resa och jag började fundera på hur det skulle utveckla sig i de efterföljande böckerna i serien.

Det känns som att fler och fler deckarförfattare, i alla fall de jag läst senast, vill hålla sig till för att göra en så trovärdig bild, som det går utan att göra det tråkigt, över sättet som polisarbetet går till. Här har vi inte en ensam som gör allt utan det är flera led och olika personer som gör sakerna. Det känns som en autentisk bild över hur rättsväsenet jobbar. Som sagt det finns med säkerligen bitar som inte stämmer med verkligheten som är medvetna gjorda för att få att handlingen flyter på bättre. Men över lag så är det en bra bild som målas upp här.

Författarparet har komponerat ihop en snutroman som jag varmt kan rekommendera till alla som vill ha en spännande och gripande berättelse som målar upp en verklighetstrogen bild över gängkrigen och polisernas arbete. Jag ser fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Theo Gabay & Morgan Jensen: Den röda manteln

Titel: Den röda manteln
Författare: Theo Gabay & Morgan Jensen
Sidantal: 449
Förlag: Lava förlag

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.

Baksidestext:

NORRA ISHAVET, AD 1140.

Nikolas är ingen vanlig pojke, han har förmågor som anses övernaturliga. Hans tillvaro kullkastas när tempelriddare angriper hans ö för att jaga en profeterad kättare.

Så inleds en strapatsrik resa som tar honom till Norges tysta skogar, det mystiska frostriket Burzee, de blodiga slagfälten vid Waterloo och de dimsvepta gränderna i industrialismens London.

Pojken växer upp till man i en oförsonlig värld och hittar slutligen sitt kall. Vi kommer att lära känna honom som barnens eviga beskyddare Sankt Nicholas, en av tidernas mest älskade myter.

Mina tankar:

Detta är den första delen i en påtänkt serie vid namnet Vinterns konung. Theo Gabay har tidigare skrivit H.O.L.O. men detta är, om jag inte misstar mig, Morgan Jensen debut. De två har dock redan kommit ut med en bok till som de skrivit tillsammans, en deckare som heter Justitia.

När det kommer till att genrebestämma denna bok, och det vill ju gemene man ofta göra, så börjar den som en historisk roman i vikingatiden men det dröjer inte länge innan man inser att det inte är en ren historisk roman, det finns element som dras till fantastiken i och med att huvudkaraktären, Nikolas, kan prata och förstå djur. Det är lite som man tagit en isländsk saga och slagit ihop den med en fantasyberättelse med magi. Och just fantasykänslan fick jag över stilen på handlingen. När man kommer längre in i boken så kommer man att mer och mer känna av just dessa element, men kanske ändå inte så att det blir en renodlad fantasy. Jag gillade denna mix.

Har man läst baksidestexten så anar man lite vad som kommer att komma i stora drag. Men kan säga att resan dit är inte alls lika uppenbar som man kanske kan tro. När det kommer till fantasyberättelser så finns det ofta ett slags uppdrag (på engelska quest) som den centrala karaktären skall utföra. Det kan vara att rädda världen från någon ondska. Men i denna finns inte detta uppdrag, i alla fall inte så uppenbart, här följer vi i stället ett livsöde och en resa genom historien. Det är inte riktigt den där uppenbara röda tråden utan det är mera som att vi träder in i Nikolas speciella liv och får följa det. Jag fångades av detta liv och det var intressant att få ta del av det.

När det kommer till språket så får jag säga att jag fann det fylligt och riktigt bra genomarbetat. Det känns som att författarparet verkligen arbetat fram ett språk som både är lättsamt och målande samtidigt som det har en kvalité som har en hög nivå när det kommer till debutanter. Som jag förstår det så jobbar båda inom media, då kanske mest film, så de har nog genom åren redan arbetat bort de flesta fläckarna i sitt berättarspråk.

Det är en intressant idé att ta någon välkänd karaktär, eller om man skall säga ikon, som man egentligen inte vet någon om när det kommer till bakgrunden. Här har de skapat en karaktär som både har ett djup och får ett eget liv. De gör denna kända figur till sin egen samtidigt som de håller på de kända traditionerna.

Nu är det som sagt tänkt att bli en serie, hur många böcker vet jag inte, men jag får säga att denna hade ett slut som kändes rätt så avslutat, var några saker som kanske inte knöts ihop. Så när man har läst ut denna så kommer man att känna sig rätt så nöjd med den och man kommer bli galen på att man måste vänta till nästa bok för att få reda på saker. Ändå så kommer man att känna att man gärna kommer att läsa nästa bok också då själva historien, när det kommer till både stilen och känslan, satt som det skulle.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar historiska romaner som vågar träda ur den traditionella linjen när det kommer till realism, då det finns magi i den. Men först och främst vill jag rekommendera den till de som gillar fantasy och vill ha en berättelse om ett livsöde som fångar ens intresse. Jag ser fram emot att läsa mer av dessa författare, deras redan utgivna deckare som kommande böcker i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christoffer Sorner: Hansson & Nilsson löser fallet igen

Titel: Hansson & Nilsson löser fallet igen
Författare: Christoffer Sorner
Sidantal: 315
Förlag; Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mordfallet på popstjärnan Davy Tyler har fått sin explosiva upplösning. Hansson och Nilsson ska till slut få en välförtjänt solsemester. Istället stormar Sveriges mest kända artist, Ester Maria Edensdotter, in på kontoret i desperat behov av hjälp. Hennes höggravida dotter, Dina, är kidnappad.

Medan Hansson och Nilsson frenetiskt jobbar för att hitta Dina oskadd är de själva jagade av en elitsoldat med ett enda mål: Att döda Hansson och Nilsson som hämnd för sin brors död. Parallellt planerar ett satanistiskt hårdrocksband att mörda Dina på det mest bestialiska sätt. Live på scen framför sin rabiata publik.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om deckarduon Hansson & Nilsson. Den första heter Hansson & Nilsson löser fallet och den kom ut 2021. Denna kom ut 2022.

Jag skulle rekommendera att man läser den första boken innan man ger sig på denna. Visserligen skulle man inte ha några problem att hoppa rätt in i denna, men vissa saker skulle gå över ens huvud även om de viktigaste sakerna återberättas för läsaren.

Något som författaren har stått sig fast på när det kommer till stilen i denna bok och i hela serien är att det skall, när man läser boken, komma över en en känsla av 80-talet och den tidens popkultur när det kommer till alls typer av nöje. Här haglar det referenser högt och lågt från film och musik. Men inte bara det, saker som man kan kalla för tidstypiska och fått lite av kultstatus kommer fram här också. Jag lovar att levde man på 80-talet så kommer man att få en nostalgikänsla när man läser denna bok. Jag fick en riktig flashback när Vira blåtira nämndes, som var min favoritdryck när den fanns, den blåa tungan och allt.

Då jag är uppväxt på den tiden och slukade alla 80-talsfilmer jag kom över så passar bokens referenser mig som handen i handsken. Och att han sedan har gjort allt, handling som karaktärer och miljöer, för att återskapa ett slags 80-tal som man känner igen från dessa filmer gör inte saker sämre.

När det kommer till 80-talskaraktärer så är de i filmerna mer eller mindre stereotyper och ibland nästan en parodi på sig själv. Och det är det han återskapar, med kärlek, i karaktärerna som finns mellan bokens pärmar. Det är inte bara karaktärerna utan också situationerna och sakerna som blir dessa stereotyper.

Radarparet Hansson & Nilsson kallar sig för Rock ’n’ Roll-detektiverna och är Sveriges främsta, kanske enda, privatdeckare som är specialiserade på att ta sig an fall inom musikvärlden. De är stenhårda, precis som en 80-tals hjälte skall vara, men samtidigt så har de en slags dumhet i sig i sitt agerande. Det är nästan som att Dum & Dummare och parat sig med Chuck Norris. De klarar sig ibland ur knipor av slumpen mer än skickligheten, som finns där också.

Hansson har en bil, som vi fick veta i första boken, som hon håller högst av allt, denna går inte av för hackor och i denna bok så får vi lära känna bilen ännu bättre. Den är som om man har tagit bilen från Blues Brothers och hon kör den värre än i Cannonball Run.

I första boken så hängde vi med deckarparet på deras äventyr, som var lite löst hopknutet, det var mera en resa som vi fick ta del av. Här är den fokuserad på en handling och man känner att boken och serien har vuxit sedan första boken.

En annan sak som jag märkte med denna bok var att även om den likt den första var full med humor så fanns det i denna ett mörker och en mera allvarlig stämning som ruvade över handlingen. Visserligen är det stunder som är mörka och allvarliga som i nästa stund bryts av med något komiskt. Detta gör att det känns som det finns ett mera djup i denna bok än det gjorde i första boken.

Författaren visar verkligen att han kan sitt 80-tal när det kommer till populärkulturen och jag rekommendera denna bok till alla som längtar tillbaka till VHS och kansettbandens tid, när hårdrock var hårdrock och one-liners slog tätt i backen. Nostalgifaktorn går till elva.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Hansson & Nilsson löser fallet (Hansson & Nilsson #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Markus Sköld: Folktomt

Titel: Folktomt
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 290
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

Klockan 03:14 den 11 januari upphör all kontakt med den lilla staden Lommensvik i södra Norrland.

Journalisten Rebecka Corti beger sig dit för att ta reda på vad som hänt. På plats upptäcker hon en nedsläckt stad i total radioskugga där alla invånare försvunnit. Allt som är kvar är halvdruckna kaffekoppar och tomma sängar.

Men när en rasande snöstorm slår hårt mot Lommensvik tvingas Rebecka stanna kvar i den öde staden, samtidigt som omvärlden förgäves försöker ta sig dit in. Snart upptäcker hon att det finns ett osynligt hot. Om hon ska ha en chans att ta sig levande från Lommensvik måste hon först ta reda på vart alla människor tagit vägen.

Mina tankar:

Detta är författarens fjärde bok och likt de tidigare så går även denna i skräckens spår.

Markus Sköld är en författare som imponerar på mig och fortsätter med att imponera på mig. Jag tror inte jag stött på någon annan som har lyckats med att med hjälp av bara ord skrämt mig i en scen när en person skall gå ned i en mörk källare. Detta hände mig när jag läste hans bok Kalldrag. Då visste jag att han hade något unikt, det är lättare att skrämmas när det kommer till film, då kan man fixa till det med ljud, musik, mörker och kameravinklar. Det är betydligt svårare att förmedla denna skräck i enbart ord. Nu vill jag inte förminska arbetet som folk gör med film, det är en konst det också.

Det var mitt första möte med Markus Sköld och efter det så var jag såld, och han har verkligen inte gjort mig besviken med sina andra böcker om och om igen har han lyckats med att förmedla skräcken och även en handling som ger ett djup i stället för att bara skrämmas. Det roliga är att han i varje bok kör en liten annan stil av skräck, det finns många olika om man bara vill gräva sig ned i det.

Två stora favoriter i skräcken sedan barnsben har varit Stephen King och Dean Koontz. Lite grovt räknat så kan man säga att de i huvudsakligen har två olika stilar med skräck. Stephen King vill gärna gå mot det övernaturliga och oförklarliga medan Dean Koontz vill ofta gå mot en mera vetenskaplig skräck som i vissa fall går mot det övernaturliga. Detta är som sagt bara grovt draget, de har såklart båda skrivit olika skräckstilar.

I sina tidigare böcker så har Markus Sköld vandrat mer eller mindre bland den övernaturliga skräcken, i vissa fall den blodiga och våldsamma skräcken, tänker på hans debut som handlar om varulvar. Men här får vi se en liten annan vinkel på skräcken och utan att säga för mycket så drar han lite mera åt den vetenskapliga skräcken i denna bok.

Likt de tidigare böckerna han skrivit så känner jag igen stilen när det kommer att förmedla känslor och miljöer. Han har som sagt något unikt i sin stil som gör att det han beskriver blir riktigt levande och man som läsare känner sig inte bara som en passiv iakttagare, man är där på plats i snöstormen i en öde stad, i det strömlösa hotellet. Ja, varje plats han beskriver så känner man att man är där.

Så även i denna bok så får han till en bra, eller om man skall säga nervös, spännande och intensiv, stämning. Man sitter och nästan krampar när man läser boken och man glömmer bort att andas. Det är riktigt bra gjort och jag tycker att han har fått till en bakgrundshistoria, när den väl kommer upp till ytan, som låter otrolig men ändå på ett sätt går att köpa. Kan säga att den ligger lite i tiden med om vad man pratar om nu, vill inte säga vad för då avslöjar jag för mycket av handlingen.

Han är även bra på att bygga upp karaktärer och här får vi träffa många som fastnar, man gillar vissa och man hatar andra, allt för att få till bra konflikter. Man ser dem lätt framför sig.

Han visar än en gång att det finns ett brett utbud när det kommer till bra svensk skräck i bokform och att han är ett namn att räkna med om man vill ha kvalité. Och på tal om skräck i annat format, varför har inget filmbolag tagit upp någons av hans böcker? Just denna skulle jag lätt kunna se som en riktigt bra skräck, om den bara fick sin budget.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha välskriven skräck som både förmedlar rysningar som en handling som bjuder på en resa som inte går av för hackor. Har man inte läst någon av hans tidigare böcker så plocka gärna upp de också, jag vågar lova att man inte kommer att bli besviken.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag
Skuggfödd

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Niklas Turner Olovzon: Isberg

Titel: Isberg
Författare: Niklas Turner Olovzon
Sidantal: 539
Förlag: HarperCollins

Baksidestext:

I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen?

Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby.

När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och jag måste börja med att säga att jag håller med alla som sagt att detta är en riktigt bra debut.

Det vi har här är inte en regelrättig deckare utan det är ett mörkt relationsdrama med mycket spänning i. Jag vill säga att den på sina sätt påminner om Jägarna, inte när det kommer till handling utan mera stämningen i och med att vi har ett litet samhälle med mörka hemligheter som man inte vill skall komma fram. Skulle faktiskt påstå att denna träffat ännu bättre när det kommer till detta ångestfulla och melankoliska.

Styrkan i handlingen ligger på författarens unika förmåga att bygga upp sina centrala karaktärer. Han ger dem ett sådant djup och sårbarhet så få kan komma upp till denna nivå. Det är tragedier och krossade livsdrömmar som slår hårt och träffar en själv. Ingen av karaktärerna här är vare sig goda eller onda, de har lite av båda sidorna i sig, de har formats av sina val, frivilliga som påtvingade, i livet. De är precis som vi människor är i verkliga livet och det är därför man kan relatera så bra till de olika karaktärerna.

Det är verkligen en genialisk titel. Det är ju bara en liten bit av isberget som man ser ovanför vattenytan, det mesta döljer sig under ytan. Och i detta fall så menar titeln delvis på karaktärerna vi möter. Det är precis som i verkliga livet, när det kommer till alla personer som vi möter i vardagen så ser vi bara en liten bit av dessa personer. Vi vet inte vad som döljer sig under ytan när det kommer till hur deras vardag och liv är, vi ser bara toppen av isberget, och det är tyvärr för det mesta bara den biten som vi dömer folk efter.

Handlingen puttrar på i ett långsamt tempo men inte så på det sättet att det blir segt eller långtråkigt att läsa. Bara livsödena som man får ta del av fångar ens intresse, sedan att det ligger en spänning eller fara som ruvar från första sidan gör inte saken sämre. Författaren visar inte allt för oss läsare, vissa av dessa hemligheter kan man bara ana men det sägs aldrig direkt rätt ut hur det ligger till. Man kan bara ana dem i ögonvrån, kanske i en snabb mening som man lätt kan missa.

Man har läst om att när författare skriver så lägger denne något från sig själv i handlingen och när jag hade läst efterordet så kände jag verkligen att det hade författaren gjort här. Det är inte att han har gjort en karaktär efter sig, fast detta vet jag inte, utan det är mera att hans liv och händelser ligger som ett täcke över hela handlingen, en del av stämningen är hans egen. Detta gör att jag skulle vilja påstå att det är en rätt så personlig bok för honom.

Så vill man ha en spännande bok, men vill ha ett ombyte från den traditionella deckaren, så behöver man inte leta längre. Denna bjuder på ett rikt och djupt persongalleri, en handling och ett språk som griper tag och rör om i känslobanken. När sista sidan är utläst så kommer man att märka att en del av hemligheterna inte har kommit upp i ljuset, och de kommer de kanske inte heller att göras, men det finns en fortsättning på denna bok och jag skall med glädje läsa även denna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

H.P. Lovecraft: Vid vansinnets berg volym I & II

Titel: Vid vansinnets berg volym I och II
Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 72 & 72
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Antarktis. Ett ödsligt landskap av frusna vidder och ting man helst glömmer. Det här är William Dyers berättelse. Professor vid Miskatonics universitet och ledaren för den olycksaliga expedition som gav sig av till den mest otillgängliga kontinenten av dem alla. Genom en rad brev får vi följa en historia om märkliga fynd och fruktansvärda händelser. Vilka mörka hemligheter ruvar under isen och vad är de underliga strukturer som skymtas invid de hisnande uråldriga berg som syns vid horisonten? Dyerexpeditionen tar sig dit ingen annan någonsin nått, och betalar det slutgiltiga priset för det.

Mina tankar:

Denna kortroman kom ut för första gången 1936, just den utgåvan som jag har läst kom ut i två delar, 2021 och 2022, och jag vill påstå att denna utgåva nog är den som verkligen gör berättelsen till rätta, då den även är illustrerad.

Vi börjar med själva handlingen och texten i denna bok. Jag har tidigare läst Cthulhu vaknar i samma serie av utgivning. När det kom till själva berättelsen där så var jag lite vacklande vad jag tyckte om kvalitén, tyckte den hade sina brister, om det var på grund av åldern eller något annat kunde jag inte sätta fingret på. Men jag lovade mig själv att ge Lovecraft fler chanser innan jag dömde hans verk.

Berättarmässigt så har vi en liknande stil här. Det är berättat i jag-form och ett mera dokumentär än skönlitteratur. Det är en forskare som berättar om en expedition till Antarktis, en resa som inte blev som de hade trott och nu skriver han ned sina upplevelser för att varna och förhoppningsvis stoppa en kommande resa. Här vill jag påstå att den dokumentära stilen fungerar mycket bättre och det ger en känsla av att det är något som har hänt och inte något påhittat.

Till en början så verkar det vara en vanlig expedition, om än svår tack vare miljön de befinner sig i, men snart upptäcker några i teamet ett fynd som ändrar deras mål i resan. Världen följer dem genom telegrafmeddelanden, men snart väljer de att inte berätta allt som händer. Det är först nu som hela sanningen kommer fram.

Jag gillade att man som läsare långsamt dras in i det mystiska som finns i Lovecraft verk. Vi hintar bara skäcken, ser vissa spår av den, för att sedan sitta på spänn genom hela berättelsen. Man blir både nervös och chockad, det är som om man nästan drivs, precis som titeln säger, till ett vansinne, ett galenskap.

Så med en liten vacklande möte med författarens verk så får jag säga att denna verkligen överraskade mig. Inte bara var den spännande och medryckande, fast det närmar sig hundra år sedan den kom ut så känns det inte alls föråldrad, den kändes modern och skulle mycket väl, med små tekniska ändringar, varit skriven nu.

Så kommer vi till just denna utgåva av berättelsen, som jag vill säga är den ultimata utgåvan. Den franska illustratören och konstnären Francois Baranger har rikt illustrerar dessa två böcker, han gjorde samma med Cthulhu vaknar. Varje sida i boken är ett konstverk i sig och lyfter fram texten på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det ger ett djup i handlingen och man lamslås nästan av bilderna och den stora mystiska som de lyckas förmedla. Upplevelsen när man läste berättelsen och såg dessa bilden blev nästan inte av denna värld.

Efter att ha läst, eller om man skall säga upplevt, denna så säger jag att det är så här som Lovecraft skall presenteras. Det är först nu som texten verkligen görs rätt och jag hoppas på att många fler noveller av honom skall göras i detta format. Vet det finns en till utgiven efter denna och att konstnären håller på att jobba på en fjärde, dock har jag inte set någon om en översättning så det kanske blir att läsa dem på engelska.

Utförandet på böckerna i sig är så snygga att de borde finnas hos alla som gillar skräck, sedan får jag säga att just denna kortroman känns så tidlös och borde räknas som en klassiker, vilket den troligen gör i vissa kretsar. Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha något riktigt snyggt och välgjort i bokhyllan samt njuta och fasa över en berättelse som får dig att tvivla över dig själv.

Tidigare omdömen om författaren:

Cthulhu vaknar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken (Volym I): Bokbloggar
Se vad andra tyckte om boken (Volym II): Bokbloggar

Anders Nilsson: Johan Falk - Slutet var bara början

Titel: Johan Falk – Slutet var bara början
Författare: Anders Nilsson
Sidantal: 350
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

En bil kör mot ett regnigt Göteborg och mannen bakom ratten är orolig. Greppet hårdnar och på den högra handen saknas två fingrar. Det har gått nio år sedan han offrade sitt liv för att rädda sin familj. Hans kropp hittades aldrig.

Göteborg är hans stad, där har han levt och arbetat, men när han kör upp på den nybyggda Hisingsbron känner han inte igen sig. Han ser på sin stympade högerhand och minns smärtan från tortyren, minns avrättningen.

Han borde egentligen inte vara här. Men han måste. Skuggor från det förflutna har vaknat till liv och en gåtfull ny fiende hotar att krossa honom och allt han tror på. Det har till sist blivit dags att ställa allt till rätta.

Johan Falk är tillbaka.

Mina tankar:

En av troligen de mest kända filmkaraktärerna i den svenska filmhistorien, i alla fall i modern tid, är tillbaka i ett helt nytt format. Efter 20 filmer, som började med Noll tolerans, 1999, så träder han in i böckernas värld. Skriven av Anders Nilsson som var den som regisserade den första filmer, sedan ett antal senare filmer, samt manusförfattare till flertalet. Detta är hans debutbok och den första i serien om fortsättningen om Johan Falk.

Jag har hängt med Johan Falk sedan första filmen kom ut och är det något som dessa filmer har bjudit på så är det spännande underhållning. Filmerna, som blev en serie där en röd tråd följde med från den ena filmen till den andra, fick sitt avslut 2015. Man kände att det knöts ihop men man skall också erkänna att man kände en saknad att det inte skulle bli något mera.

Men så 2023 blev man glatt överraskad att han, det vill säga Johan Falk, skulle återkomma, men i bokform. Men jag skall även erkänna att man kände en liten fasa, tänk om man inte lyckas få fatt i den där Johan Falk-känslan som filmerna har utstrålat. Tänk om det bara är en hastig skriven bok för att pumpa ut mera pengar ur en välkänd karaktär. Visserligen var den skriven av en som jobbat med karaktärerna sedan starten.

Jag träffade författaren på Bokmässan förra året och självklart blev det att införskaffa ett signerat exemplar av denna bok. Dock så blev den liggande oläst, även om den lockade en hel del, men detta vanligt för mig då jag många olästa böcker som ligger och väntar på mig. Sedan går författaren och boken och vinner priser i ljudbokskategorier. Detta kände jag var ett tecken på att det inte var en dussinbok som väntade på mig.

Så nu har jag äntligen tagit tag i att läsa boken, och hur blev det då? Väcktes min Johan Falk-känsla igen? Eller blev jag besviken.

Bara några kapitel in i boken så fattade och kände jag att detta var en bok som skulle komma att falla mig i smaken. Precis som filmerna så var det spänning och action från första sidan, men något som man märkte i filmerna var att det inte var spänningen som var den centrala kärnan. Nej, det fanns en kärna i handlingen där man brydde sig om karaktärerna, gav dem ett liv. De kanske inte var perfekta som personer, de gjorde ibland fel saker, men det är precis så som en verkligen människa är, ibland gör vi fel saker, säger fel saker, ibland gör vi dumma saker. Är man betraktaren, om det så rör sig om böcker eller filmer, och man ser att skaparna bryr sig om dessa karaktärsuppbyggnader så känner man att verket har ett bra djup och en handling som blir intressant.

Har man sett filmerna om Johan Falk så kommer man att känna igen jargongen här. Här får man till och med mera kött på benen när det kommer till handlingen, för vissa saker går att berätta bättre med ord än med bild och det är mera tillåtet att förbjuda och förklara mera i text än i bild. Så detta är Johan Falk-deluxe.

När de välkända karaktärerna återkommer i boken så kan man inte låta bli att le, man känner igen dem från filmerna. Vet inte om det är en nackdel eller fördel men har man sett filmerna så kan man inte låta bli att se de olika skådespelarna som gjorde rollerna, samt höra deras röster. I vanligt fall så skapar man sig en egen bild när man läser en bok, men här har men redan en förebild att gå efter. För mig så blev det en fördel, i mitt huvud så såg jag dessa skådespelare och det blev som om en ny film i serien spelades upp i mitt huvud.

Hur fungerar då boken för de som inte känner till Johan Falk, de som inte har sett filmerna? Nu tror jag förvisso att de som först och främst plockar upp denna bok har sett minst en film och känner till karaktärerna. Men jag känner även att boken är skriven så att man kan som helt ovis få ut något av denna bok. Den bjuder på en härlig handling, det man behöver veta från var som hänt karaktärerna i filmerna berättas på ett sätt som är informationsrik för de som inte sett filmerna och för de som sett dem så får man härliga tillbakablickar från händelser.

Så denna bok visade att det gick helt utmärkt för en filmkaraktär att träda in i böckernas värld och jag rekommenderar denna till alla som älskade filmerna om Johan Falk men även till de som vill ha en spännande deckare som har högt tempo och en handling som får en att sitta och hålla andan vissa bitar. Johan Falk är tillbaka och jag välkomnar han med öppna armar och ser fram emot att läsa fortsättningen som kommer ut till hösten.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se