Henrik Fexeus: De förlorade

Titel: De förlorade
Författare: Henrik Fexeus
Sidantal: 335
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid.

Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam se saker som ingen annan ser. Håller han på att bli galen eller är hans värld en illusion?

Ky och Adams vägar korsas och de dras in en klaustrofobisk kamp mot både inte och yttre fiender för att försöka rädda staden – och världen – från undergång.

Mina tankar:

Detta är om jag inte misstar mig Henrik Fexeus första roman, han har tidigare skrivit böcker om mentalism. Denna bok är den första i en trilogi och den kom ut 2017, den riktar sig till unga vuxna.

Genremässigt, för det vill man ju alltid försöka sätta böcker även om de kan sträcka sig över flera olika, så skulle jag säga att den går lite åt urban fantasy men kanske ändå inte som man först tänker urban fantasy.

Utan att ha så stor vetenskap om vad just en mentalist är så vill jag påstå att det finns bitar i intrigen som har med detta att göra. Seriens namn, Den sista illusionen, säger en del för just en illusion är en bra beskrivning av vad personerna i handlingen upplever. Man är aldrig helt säker på hur det verkligen ligger till, vad som är verkligt och vad som är just en illusion. Vill inte avslöja allt för mycket om detta.

Det är ett rätt så unikt koncept som han har skapat här, kanske inte helt originellt men absolut något som sticker ut. Han väljer även att inte visa alla korten hur det verkligen ligger till, kan säga att när man har läst denna bok så är det inte kanske jättemånga svar man har fått av de frågor som uppstår. Jag anar att det kan komma att få sina förklaringar i de två andra böckerna i serien.

Det är en del intressanta scenarios som uppstår i boken, saker som jag inte vill avslöja men den kan absolut få ens tankar att vandra och få en att undra om ens egen tillvaro. Hur det verkligen ligger till, vem vet kanske man lever själv i en illusion.

Jag rekommenderar denna till alla som vill läsa en spännande och något tankeväckande roman, samt något udda på ett positivt sätt.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ann-Catrin Mattsson: Varsel i natten

Titel: Varsel i natten
Författare: Ann-Catrin Mattsson
Sidantal: 331
Förlag: Badb Publishing

Baksidestext:

England 1655. Ailea har anlänt till klostret som huserar Sällskapets hemliga skola, där hon undervisas i de dolda lärorna. Viskningar följer henne och folk tystnar när hon går in i rum. Redan före Aileas födelse har hon varit lovad till den sicilianske prinsen Aaron, som hon enligt högre makter ska få ett barn med.

Roderic är tillbaka på militärskolan i Bologna. Han har snabbt skapat sig ett namn efter att ha dödat den legendariska befälhavaren Jean François de Fosse, men berömmelsen sticker folk i ögonen. Efter en duell blir han fiende med en mäktig, hämndlysten greve.

Ailea och Roderic har länge mötts i drömmar och syner, där de formar ett djupt band. Kanske är de närmare varandra i verkligheten än de tror?

Mina tankar:

Detta är andra delen i serien Jordfödd, första delen heter Dotter av jord.

Man bör ha läst den första boken innan man ger sig på denna, det är många saker som man inte kommer att hänga med i så bra om man hoppar direkt på denna. Det var fem år sedan jag läste första boken men jag kom snabbt in i handlingen, jag kom bara ihåg intrigen i grova drag.

Man vill ju väldigt gärna placera böcker man läser i en genre, men en bok kan ha många genrer i sig. Denna skulle jag kalla för historisk roman med drag av fantasy, kanske man skulle säga low fantasy, men det finns saker som ändå säger emot att det skulle vara low, det skulle näst intill vara high då det finns händelser som hintar nästan om detta.

Just detta att den är svår att sätta in i ett fack är faktiskt en väldigt positiv sak. Detta gör att man som läsare inte vet vad som kommer att hända längre fram i berättelsen. Den kommer med överraskningar hela tiden.

Nu är jag inte historisk kunnig så jag kan inte säga hur korrekt författaren är när det kommer till de verkliga historiska händelserna och personerna som nämns i boken. Men som den novis man är så känner jag ändå att det finns en stor bit av trovärdighet och korrekthet när det kommer till hur det var att leva under denna tid. Även om själva intrigen är påhittad, samt att hon har blandad in magi och övernaturliga inslag, så känns det som att hon av någon grad har arbetat för att få en autentisk känsla.

Det finns en slags mål som boken arbetar att ta sig till, men jag skulle ändå säga att detta är nästan mera ett nedslag i några personers liv. Jag tänker mera på när jag läser en deckare så finns det ett klart mål som boken jobbar sig fram till, att själva fallet skall lösas på något sätt. I många andra fantasy böcker så finns det också ett mål, det kan vara att hitta något, stoppa en ondska som hotar världen. Här är det en mera så kallas transportsträcka, men jag menar det absolut inte på något negativt sätt.

Det är intressant och spännande att följa personerna i deras så säga vardag. Få ta del om mindre som större problem som uppstår, ibland så hettar det till kan jag säga. Det är en välkomponerad serie och jag tänker inte att vänta fem år till för att läsa tredje boken.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande bok som utspelar sig i historisk miljö och bjuder på magi.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dotter av jord (Jordfödd #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner: Skogens hjärta

Titel: Skogens hjärta
Författare: Oskar Källner
Sidantal: 369
Förlag: Fafner förlag

Baksidestext:

”Den kommer att skydda dig. Men var ändå försiktig! De är hemska varelser, grymma och hjärtlösa.”

Erik kramade den vita stenen mellan fingrarna. Han visste vad han var tvungen att göra. Att bli en tjuv och stjäla från älvorna. På skakiga ben försvann han in bland träden.

Hanna fingrade på ryggsäcken. Hon hade packat den säkert tusen gånger, men kunde ändå inte förmå sig att gå. Hon svor för sig själv. Vad håller du på med? Ska du sitta här tills de hämtar dig till bröllopet? Hon reste sig och gick mot dörren. Idag skulle det ske. Idag skulle hon lämna allt det gamla bakom sig.

Mina tankar:

Detta är den andra delen i serien Nornornas vävnad, första delen heter Drakhornet. Det är en fantasyserie som riktar sig till 12-15, men passar även för äldre fantasyläsare. Denna kom ut 2011.

Då det är en serie så skall man läsa böckerna i rätt ordning. Boken tar vid ungefär där den första slutade.

Jag tror att det är en del som känner till Oskar Källner mera med serien Imperiets arvingar, som han gjorde tillsammans med Karl Johnsson. Den serien riktar sig till en lite yngre publik så här är det lite mera djup i texten men det finns något som gemensamt med dessa. Och det är den äventyrliga ådran och läsarglädjen som strålar ut från sidorna, man ser att han redan hade detta ifrån starten av sin författarkarriär.

När jag läste första boken i serien, för fem år sedan, så skrev jag att den väckte en nostalgi i en gammal fantasyläsare. Jag mindes hur jag upptäckte fantasy på riktigt med David Eddings böcker och det är något som jag står mig fast vid även i denna uppföljare.

Jag och Oskar Källner är i samma generation så det är inte konstigt att vi högst troligen växte upp med samma böcker när det kommer till fantasy. Jag känner av hans inspiration till magin och äventyren som man läste om i ungdomens dagar och som man fortsatt med igenom livet. Han har fångat denna känsla som böckerna gav en, men ändå gjort något eget av det.

Vi befinner oss i Sverige under tidigt 1800-talet, men det är en alternativ version där magi finns, olika oknytt finns bland människorna och kanske även andra farliga väsen. Det är baserad på nordisk folktro som alltid har varit fascinerande och rent ut sagt magiskt.

Han använder dessa sägner som grunden till sin egen berättelse som är ren läsglädje. Den rymmer spänning och humor, det blandas med lättsamma saker och tyngre allvarliga saker. Detta gör att det blir en bok som man inte vill lägga ifrån sig.

Denna kom som sagt ut 2011, men det har aldrig blivit någon fortsättning på denna. Nu är denna rätt så avslutande i sig men jag anar ändå att världen har mera att berätta. Jag tror även att Oskar någon gång uttalat sig om att det finns en påbörjad tredje del, men att den aldrig blivit färdig. Jag antar att andra bokprojekt och livet har kommit i mellan, men om detta stämmer med en tredje bok så håller jag tummarna att det kanske med lite tur dyker upp en sådan.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)
Världsdanaren (Imperiets Arvingar #6)
Armageddon (Imperiets Arvingar #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Kristina Dowling: Flickan av mörkret

Titel: Flickan av mörkret
Författare: Kristina Dowling
Sidantal: 273
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Som barn upptäcker Eira att hon kan se spöken och farmor Fredrika är den som ledsagar henne genom skuggorna. Men när farmor försvinner mitt framför ögonen på Eira vid en gammal, hednisk stencirkel och aldrig återvänder, bestämmer hon sig för att stänga dörren till det ockulta.

I tio år lyckas hon lägga det bakom sig och leva ett helt normalt liv, men ett par dagar före hennes tjugoårsdag börjar märkliga saker hända. Farmors gamla berlock dyker upp i posten utan avsändare och under firandet av hennes födelsedag inser Eira att hennes synska förmågor har återvänt.

Samtidigt ger sig en bok, som inte har öppnats sedan 1600-talets häxprocesser, plötsligt till känna. Legenden säger att den endast kan öppnas av en flicka av mörkret. Vem är hon? Långt ner i kryptorna på en medeltida borg i Rumänien får en ung man svaret på detta. Och något som legat tyst och stilla i sekler sätts omedelbart i rullning.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första delen i serien om Eira Martell. Det är en urban fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Författaren är bosatt sedan många år på Irland och det man märker i denna är att hon är starkt inspirerad av miljö och även stämningen där. Hon har en kärlek till folktron och det ser man även detta. Lite svagt så skulle jag säga att den påminner lite om Outlander-serien, har bara sett tv-serien och inte läst böckerna, den har på några sätt samma stämning, men i denna så är det även en stor dos folktro och inte bara magiska stensättningar.

Det är ett slags relationsdrama, men även en livsskildring i form av att ta steget ut i vuxenvärlden. Eira Martell har en förmåga att se spöken men det har nu varit lugnt i kanske tio år, tills den dagen då hon fyller tjugo. En present av sina vänner som består av ett besök i ett påstått hemsökt hus är starten på något som får Eira att inse att något stort händer runt henne och kanske även med henne.

Boken är lätt att ta till sig, språket flyter på och det är målande så man ser lätt miljöerna som det utspelar sig i. Det ligger en härlig känsla av magi och folktro över handlingen och det är både spännande och intressant att följa Eiras på hennes resa till vuxen och kanske även till något annat.

Detta är den första delen i en serie, andra boken finns redan och författaren håller på att skriva på den tredje. Det gör att denna del fungerar som en slags introduktion till både Eira som person och den alternativa världen som vi träder in här, där magi finns. Och som en första bok fungerar den perfekt, det är många frågor som ställs och svaren kommer man inte att få i denna, kanske en del blir besvarade eller i alla fall hintas om, men resten kommer högst troligen att komma i böckerna efter denna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och samtidigt spännande fantasy som utspelar sig i vår värld, det bjuds på mystik och magi.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Stefan Eriksson & Heléne Gussman: Linya: Svalans hemligheter

Titel: Linya: Svalans hemligheter
Författare: Stefan Eriksson & Heléne Gussman
Sidantal: 321
Förlag: Tre Kannor

Baksidestext:

Linya är knappt myndig när hon gifter sig med den stilige friherren. När han dör femton år senare efter en tids sjukdom blir hon utom sig av sorg. Livet måste fortsätta, men hon vet inte hur.

Hon möts av undanglidande beteenden och hemligheter. Osäkerheten växer av att de som var lojala mot hennes make visar kyla. När de som maken höll på avstånd, visar värme och omtanke förbyts obehaget i misstänksamhet. Linya tyr sig till Faxe, hästen som en dag väljer att bära henne åt ett oväntat håll.

Mina tankar:

Boken utspelar sig i samma värld som Stefan Erikssons serie Laurentius krönika, som är episk fantasy, men denna bok skulle lika gärna kunna vara en historisk roman, då denna har inte så stora inslag av det magiska. Det är också betydligt mera jordnära än det episka.

Vi möter Linya som i ett år har sörj, enligt traditionen, sin avlidne man, en friherre. Hon vet nästan inget om landet som friherren har tagit hand om, och nu blir det hennes tur att ta över. I hela sitt vuxna liv har hon varit fru åt friherren och inte tänkt på hur det ser ut i världen. Genom olika möten så får hon en insikt i detta och något väcks till liv inom henne.

Det är en blandning av något som man kan kalla för riddarroman och kärleksroman. Mig personlig så tycker jag inte om när det blir för stor vikt på kärleksdelen, visste innan jag började läsa denna att det var med sådant. Men till min lycka så, även om det är en central kärna i historien, så tog den aldrig övertaget. Författarna har fått till en utmärkt balans där det blandas med kärlek och något som jag bara kan säga är spänning, för det är intressant att följa med Linya ut på hennes resor ut i landet, där hon ser hur allt fungerar, men även stöter på något mystiskt, en hemlighet.

Boken är underhållande, spännande, lättsam samtidigt som den har en djupare insikt. Ett språk som är målande, näst intill trollbindande, de som läst tidigare böcker av Stefan Eriksson, vet vad jag pratar om. Det är något speciellt med hans berättarröst som passar utmärkt till böcker som dessa.

Det känns verkligen att berättelsen är genomarbetat och har en grund som den står stabilt på. Alla bitar av handlingen faller på sin plats och det håller ihop. Tillsammans med ett intressant persongalleri så gör det att detta blir en liten pärla som man gladligen läser, man lever sig lätt in i denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som är mera jordnära men ändå har en intressant och trollbindande intrig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)
Hären som försvann (Laurentius krönika #2)
Slaget på Nebreon (Laurentius krönika #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Daniel Andersson: Blodröd måne

Titel: Blodröd måne
Författare: Daniel Andersson
Sidantal: 202
Förlag: Lionvalley Publishing

Baksidestext:

Ett inbördeskrig, en sliten officer och soldater som glömt vad de kämpar för. Löjtnant Yngvie Balor leder en patrull in i den Indusiska djungeln för att leta rätt på bortrövade soldater.

Men djungeln är mörk och månen blodröd. Måste han ge efter för sina djuriska drifter för att möta monstren som hotar att döda dem alla?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens andra bok. Han har även skrivit ett antal noveller.

På baksidan så nämns den som en mörk fantasy, och ja man kan kalla den för fantasy men det är absolut inte så som man först tänker fantasy. Det är alltid kul när böcker överskrider gränserna när det kommer till genrer och denna gör just detta.

Vi har här en värld som ligger i oroligheter och kriget mellan två fraktioner är i full gång. Det finns saker som nämns i berättelsen som får mig mera tänka på att vi rör oss i en framtida värld, en som har varit som vår men sedan har i vissa element rasat i civilisationen. Detta får mig mera att tänka på dystopi än den mera klassiska fantasy.

Sedan finns det några vändningar i handlingen som jag inte vill ta upp som gör att den lutar åt en finns fantasy. Med detta så skulle jag då kalla den för en dystopisk urban fantasy. Och det mörka finns absolut.

Det är en avskalad berättelse och det passar situationen och karaktärerna som man följer. Det är soldater som är ute i en djungel och hamnar i situationer som de försöker lösa och överleva. Det är en rå stämning och ibland rätt så avklätt när det kommer försköningar. Kriget är smutsigt precis som ett krig är.

En annan sak är att man som läsare inte blir serverad en massa bakgrundsinformation, vi får läsa mellan raderna och är det saker som är lite oklara så får man bara hänga med. Detta är inget misstag av författaren utan jag anser att det är rätt sätt, om karaktärerna skulle börja förklara saker för varandra som båda redan kan bara för att ge läsaren informationen så faller trovärdigheten.

Boken bygger upp en bra handling och det blir spännande att följa den. Det är närmare slutet som några vändningar tar vid och när man har läst ut sista sidan så känns det mera som att detta är en första bok i en serie. Det finns stora saker som lämnas öppna som man gärna vill få svar på, så jag hoppas på att författaren har tankar på att fortsätta på detta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En natt i Longtown City

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elin Olausson: Gnistregn

Titel: Gnistregn
Författare: Elin Olausson
Sidantal: 259
Förlag: Ravenheart Förlag

Baksidestext:

Det lilla samhället Eldarsfors förbereder sig för sommarens turistströmmar till det gamla järnbruket, men bruket har fått en ny ägare och inget är som förr. På herrgården sitter Nora Sander och ser hur hennes kusin förstör deras farfars livsverk, men när barndomsvännen Jeremias återvänder till samhället får hon annat att tänka på. Jeremias är förändrad, och det väcker nya känslor till liv.

Brukets HR-chef Wolf Krause försöker lära känna ensamvargen Gillis Sinclair, som arbetar som guide i gruvorna, men börjar inse att det är omöjligt. Vilket vore lättare att acceptera, om Gillis bara inte var så snygg.

På den närliggande campingen bor Vincent, som tar ströjobb på bruket men helst inte vill jobba alls. Vid en tjärn i skogen möter han en mystisk varelse han inte trodde fanns - Näcken - och från den stunden är deras liv sammanflätade.

Mina tankar:

Detta är den första delen i trilogin Bruket. Det är en roman som går åt urban fantasy-hållet i form av folktro.

Jag skulle säga att det är en samhällsskildring med verkligen betoning på samhälle. För det är just i ett litet samhälle som handlingen utspelar sig i. Allt cirkulerar runt ett bruk, som mer eller mindre hela samhället är beroende av. Här möter vi en del personer som alla har sina, om man skall kalla det, bekymmer.

Det är en starkt relationsdriven berättelse, då först och främst i form av kärlek sedan finns det bitar av folktro men den tar inte jättestor plats, även om en av karaktärerna är från folktron. Det kan vara att detta får en större roll i de andra böckerna i serien.

Jag personligen tyckte kanske att det saknades lite spänning i handlingen, men om man vill ha en relationsroman så är den bra. Det fanns en spänning som puttrade upp då och då, detta kan vara även något som också tar fart i de andra böckerna i serien. Det väckte i alla fall mitt intresse.

Det är ett bra språk som är lätt att ta till sig och när det kommer till karaktärerna så är de bra uppbyggda och känns levande. Även själva stämningen i ett litet samhälle fångas riktigt bra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha ett romantiskt relationsdrama med bitar av fantasy.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

John Michael Wandland: Ormen i Farsund

Titel: Ormen i Farsund
Författare: John Michael Wandland
Sidantal: 418
Förlag: BoD

Baksidestext:

Den unge skrivaren Gudmund Einarsson anländer till den karga ön Skárn med ett enkelt han skall bistå Jarl Orm med flytten till den stora staden Farsund. Mycket snart inser han att jarlen döljer mörka hemligheter och inte är som andra män. I Ormsborgs skuggor möter Gudmund en vacker tjänsteflicka som vädjar om hjälp att fly undan husbondens skräckvälde. Ett ödesdigert beslut leder Gudmund bort från ön i sällskap med den sköna Liv, stulet guld och en tung syndabörda.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en påtänkt serie.

Det är en fantasybok men det skulle nästan lika gärna kunnat ha varit en historisk roman. Den utspelar sig under en tid som man skulle klassa som vikingatid eller medeltid. Jag tycker att författaren har fått till det bra när det kommer till det tidsmässiga, det är skitigt och fattigt, betydligt enklare när det kommer till moderniteter.

Det som slog mig när jag läste de första kapitel var hur likt den på ett sätt var Dracula, och då kanske först och främst filmen Bram Stoker’s Dracula från 1992. Nu är det inte en vampyr vi har att göra med, men Gudmunds första möte med Jarl Orm, fick verkligen mig att jag kände igen berättelsen. Om nu detta är en tillfällighet eller om författaren tagit inspiration från denna berättelse vet jag inte.

Jag skall vara ärlig och säga att jag fasade lite i början om att det skulle vara en rakt igenom förändrad berättelse av Dracula, men i stället för en vampyr så var det en drake som kan ta människoform. Men detta ändrades efter ett tag och gick mera en egen väg.

Det är ett rikt galleri av karaktärer, många namn att hålla koll på men det kändes aldrig rörigt. Författaren har fått till en bra intrig när det kommer till bakgrunden av dessa drakormar som förför människor till att göra saker för dem. Det skapar spända situationer mellan de olika personerna som blir involverade.

Den är bitvis brutal och rå, det sparas inte på det blodiga, men ändå inte så att det tar överhand. Det finns en handling som har ett djup och som man säkerligen kan tolkas in saker om mänsklighetens brister, eller så ser man det som en äventyrlig berättelse som underhåller.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasybok som ligger lite lägre med det magiska och väsen, även om det är en central sak i berättelsen. Lite mera åt det historiska.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Skattletaren

Titel: Skattletaren
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 148
Förlag: Stevali Barn

Baksidestext:

Nioåriga Jana har den sällsynta förmågan att hitta vad som helst – förutom en väg ut ur tornet där den onde Greven håller henne som fånge.

Men en mystisk ung man lyckas ta sig förbi odjuret som vaktar tornet, och då blir Jana och hennes lilla snabelmus Dabbu indragna i hans äventyr. Tillsammans reser de till främmande världar och jagas av farliga varelser medan de försöker lämna tillbaka en stulen bok. Men den mäktige Greven vill ha tillbaka sin unga skattletare. Och även om Jana tror att hennes nya reskamrat går att lita på vet hon knappt vem han är eller vad han vill. Eller varför han kallas hela Tusenvärlds förrädare.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Tusenvärlds hjältar. Den utspelar sig i samma värld som författarens tidigare serie Kampen om tusenvärld. Denna riktar sig till åldersgruppen 6-9, den förra serien var till 9-12.

Man behöver inte ha läst den förra serien för att förstå denna, men det kommer absolut att hjälpa till att förstå världen bättre om man har gjort det.

Det är en värld som bygger på skapandes kraft, varje person har sin förmåga, om det är måla, sjunga eller något annat. I deras förmågor finns magin som blir verkligen när de skapar.

De som är bekanta med Tusenvärld genom tidigare böcker kommer snabbt att känna igen sig, för nya bekanta så tror jag att man snabbt kommer in i den och hur denna värld eller rättare sagt världar fungerar.

Språket är något enklare i denna än i de tidigare böckerna då den riktar sig till en yngre publik, men jag känner att det inte är så stor skillnad på språknivån. Så om man har uppskattad de tidigare böckerna så kommer man även att gilla denna.

Det bjuds på ett äventyr och som det brukar när det kommer till barn och ungdomsböcker så är det yngre karaktärer som är i centrum. Jag känner att detta är för att åldersgruppen som boken riktar sig till skall känna igen sig, men även att de skall se att personer i deras ålder vågar göra saker, saker som kanske känns för stora för denna ålder. Böcker skall bygga upp en självkänsla i barnen som läser dem.

Det är lätt att hänga med i handlingen, men ändå så bjuder den på lite tankeverksamhet från läsaren när det kommer till bakgrunden, vilket är uppskattande.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha ett spännande och underhållande äventyr som förhoppningsvis väcker och stärker barnens egen skaparkraft.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)
Ödestornet (Marduriens ljus #2)
Skuggpenseln (Kampen om Tusenvärld #3)
Skaparkrafter (Tusenvärld)
Hjärtedolken (Kampen om Tusenvärld #4)
Nattlyktan (Tusenvärld)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Nils-Petter Löf: Dimgränd och det magiska värdshuset

Titel: Dimgränd och det magiska värdshuset
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 291
Förlag: Whip Media

Baksidestext:

Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

Men varje trollformel har ett pris. Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Mina tankar:

Detta är den första delen i fantasyserien Dimgränd. Den riktar sig till åldersgruppen 12-15.

Boken utspelar sig i samma värld, eller om man skall säga alternativa verklighet, som författarens böcker om Alicia Månstjärna. Man behöver inte ha läst dessa böcker för att hänga med i denna, det är en egen historia.

Jag har läst många böcker av författaren och det jag har märkt är att han har en berättarglädje och glöd, speciellt när det kommer till hans böcker inom fantasy, som lyser väldigt starkt och sprider ett välbehag. Och jag kan säga att denna är inget undantag och det är en viktig sak att ha när man skriver först och främst för barn och ungdomar, man måste fånga deras intresse och ge dem en anledning att fortsätta läsa.

Alva är femton år och förlorar sin far, som driver värdshuset Den skrattande råttan. I den magiska världen så räknas hon som vuxen och ärver driften av värdshuset. Något som bitvis kanske är för stort ansvar för henne, men hon ger sig på att inte ge upp så lätt. Samtidigt som hon kämpar för att få värdshuset att gå runt så söker hon efter sanningen om hennes fars död, något står inte rätt till och vad är det för mystisk ring som hon har i sina ägor.

Det är spännande och underhållande, även om det tar upp tunga ämnen som en förälders bortgång så blir det aldrig mörkt. Precis som jag sa så finns det en berättarglädje som lyser starkt här, det är fantasifullt och jag känner att det finns precis rätt element för att gripa tag i läsaren. Även om den riktar sig först och främst till ungdomar så ser jag inte några konstigheter att man även som vuxen fantasyläsare kan få ut något av denna bok. Det kanske inte är så komplex intrig som vuxenlitteraturen inom fantasy kan vara, men det finns absolut en intrig.

Jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill fly bort till en annan värld som bjuder på spänning och underhållning, samt kanske en eller annan värdefull tanke. Eller till vuxna som vill ha en lite lättare läsning att koppla av med, kanske drömma sig bort till en annan värld och kanske tid, en tid när man var ung och slukade böcker som dessa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De andra (De andra #1)
De sovande (De Andra #2)
Zverige i mitt hjärta
Kärnpartiet
Hungerns skörd
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Alicia Månstjärna #1)
Fängelsedirektören & det hemliga sällskapet (Alicia Månstjärna #2)
Terrortåg 85
Fredens drakar (Drakblodets arv #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Sten Rosendahl: Solflamma

Titel: Solflamma
Författare: Sten Rosendahl
Sidantal: 286
Förlag: Förlag Futur

Baksidestext:

Solflamma utspelar sig i ett framtida Stockholm där den styrande klassen är drabbad av infertilitet trots sin överlägsna teknik. Samtidigt lamslås staden av solstormar. Finns det någon räddning för befolkningen i en av Nordens sista bebodda städer?

Kriminalinspektör May Born på säkerhetsroteln blir vittne till ett mord vid ett besök i överjorden. För att lösa fallet tar hon åter hjälp av stadsarkivarien Tom Lexler, som fastnat i ett holografiskt Stockholm som är ännu mer dystopiskt.

Kommer May och Tom att kunna lösa mordgåtan och samtidigt hjälpa till att rädda Stockholm från undergång?

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i serien Stockholm 2300. De tidigare delarna heter Algblomning och Värmevåg.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, om den andra boken i serien så sa jag att den var rätt så fristående från första boken men denna avslutande känner jag är en mera direkt fortsättning på tvåan.

Jag läste förra boken 2022, vilket gjorde att jag bara kom ihåg de större bitarna av handlingen. Men jag kände ändå att det inte var så stora problem att återvända till denna serie, jag misstänker att andra som inte har läst de tidigare och ger sig på serien nu kommer att få ut lite mera då man kan läsa böckerna tätt i stället för flera års mellanrum.

Handlingen är lagd i framtiden, 2300-talet. Vi befinner oss i en värld där befolkningen har blivit tvungna att stänga in sig i megastäder och skydda sig från den farliga strålningen från solen. Genom en hologramteknik så kan man på ett naturtroget sätt återuppleva gamla världen, alltså innan den blev farlig att besöka.

Genremässigt så är det fantastik och då science fiction med tanke på att den utspelar sig i framtiden men också dystopi då världen är mer eller mindre förstörd. Men det är även en deckare då det finns ett dödsfall som huvudkaraktären May Born, som är kriminalinspektör, blir vittne till och skall sedan lösa.

Deckardelen är kul att ta del av då den blir lite på ett annat sätt med tanke på att man har tillgångar till annan teknik än vad man har nu. Men ändå blir den lite av en hommage till gamla klassiker där ett mordfall skall lösas och inom en grupp människor så finns en troligen mördare.

Författaren knyter an på ett bra sätt denna deckargåta med de dystopiska elementen. Det finns en större bild i det hela och när det kommer till denna del av handlingen så känner man igen en del av elementen om man har läst andra dystopier.

Detta är den sista delen i serien och jag tycker att författaren knyter ihop det på ett bra sätt. Man får ett avslut men ändå känns det som att man lämnar en historia som fortsätter efter sista sidan, vilket är något som man vill ha det när det kommer till berättelser som dessa. Och vem vet, kanske författaren på något sätt återvänder till denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Algblomning (Stockholm 2300 #1)
Värmevåg (Stockholm 2300 #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Orest Lastow: Världen är min

Titel: Världen är min
Författare: Orest Lastow
Sidantal: 656
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

Året är 1967 och Nazityskland styr Europa. Forskarna Nicholas White och Amir Shirazi upptäcker sanningen om vår värld och hur man kan manipulera tid och rum med petahertz-teknologin. De utnyttjar detta för att ändra utgången av andra världskriget men allt går fel. Teknologin hamnar i händerna på Heinrich Künckel, chef på Hitlers hemliga forskningscentrum.

Efter kriget använder Künckel petahertz-teknologin för att bygga upp ofantliga rikedomar men det stannar inte där. Han känner sig utvald för att använda teknologin till att förändra världen och börjar metodiskt genomföra sin plan.

Ulla Bengtsson undersöker Künckels inblandning i mordet på hennes morfar. Kommer hon att inse vilka makter hon har utmanat, innan det är för sent?

Det är bara några få som vet vad som håller på att hända, och de är de enda som kan stoppa det. En desperat kamp mot klockan och mot en övermäktig motståndare inleds.

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien PetaHertz-trilogin, som inleddes med Vårt liv är inte vårt.

Man skall ha läst den första boken innan man ger sig på denna. I den får man vetenskaplig och grundligt förklarat till vad det är som händer i denna historia. Kortfattat så upptäcker några vetenskapsmän en signal, samt så finner man en digital jätteklocka på Antarktis. Saker leder till att en upptäckt och ny teknik som gör att man kan förflytta sig, inte bara platsmässigt utan även tidsmässigt.

Det hände många saker i första boken som förändrade världen, men det är bara den som hoppat i tiden som vet om det, för alla andra så har tiden gått linjärt och vissa saker som tidshopparen upplevt är ogjorda. Här fortsätter historien, som både utspelar sig innan, efter och under samma tid som första boken, men kanske med andra utgångar. En liten ändring, att något händer eller inte händer, kan förändra många saker med tiden.

Det låter som en komplex berättelse och det är det också, tidshopp, alternativa verkligheter och liknande saker kan lätt röra ihop det. Och ja, man måste hänga med i svängarna, men författaren leder oss läsare på ett lättsamt sätt igenom detta och det blir aldrig rörigt.

Berättelsen har även en stor vikt när det kommer till vetenskapen, vilket man vet om man har läst den första boken. Men här upplevde jag att det på ett sätt inte var lika tung som i första boken. Även här så leder författaren oss igenom alla termer och teorier, så även en som har endast grundkunskaper i matematik och fysik kommer att hänga med. Det finns säkerligen bonusgrejer för de som har kunskapen.

Författaren visar upp mänsklighetens svarta sida när det kommer till att ha makt. Vad händer när en människa har förmågan att ändra historiens gång? Hur slår girigheten in? Finns det någon moral om man kan hoppa tillbaka och få saker ogjort, även om de finns kvar i ens huvud?

Det är en spännande och även skrämmande fortsättning som bygger vidare på allt som presenterades i första boken. Boken mer eller mindre slutar i en cliffhanger och man undrar hur allt skall sluta. Det skall bli riktigt spännande och se hur han knyter ihop allt i sista delen.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Vårt liv är inte vårt (PetaHertz #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Stefan Eriksson: Slaget på Nebreon

Titel: Slaget på Nebreon
Författare: Stefan Eriksson
Sidantal: 528
Förlag: Lionvalley Publishing

Baksidestext:

När en ny tid gryr utmanas den rådande ordningen och glömda kunskaper återuppväcks. Vänskap fördjupas och prövas.

Laurentius inser sin svaghet, Ars högmod splittrar och Edurons mänsklighet ifrågasätts.Rannvi utmanas av den Höge och Varghuvud möter sitt livs mörker.

Den stora planen för fred kräver att alla krafter samlas på Nebreons slagfält. Hinner de i tid?

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i Laurentius krönika. Den började med En ny tids gryning och fortsatte med Hären som försvann.

Man skall ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Det är en enda lång sammanhängande berättelse som knyts ihop i denna sista del.

Det är fantasy av den mera klassiska formen, eller så att säga den som J.R.R. Tolkien formade till den klassiska stilen. Men den är inte en kopia, utan den grundar sig även mera ur vår historia och mytologier. Fornnordiskt är en viktig del i bakgrunden.

Bakgrunden till hela berättelsen och denna värld är uppväxt från ett svenskt lajvspel, som är rollspel fast man lever ut det som teater och man är sin karaktär. Många delar av berättelsen är direkt tagna får dessa spelomgångar.

Hantverket bakom denna bok och hela serien är något som man verkligen måste lyfta. Här har verkligen författaren gjort ett otroligt bra jobb när det kommer till världsbygge och karaktärer, samt själva handlingen.

Och när det kommer till språket så måste jag berömma det också. Författaren har en sådan kraft i sitt användande av sin berättarröst att han målar och miljö, handling och karaktärer på ett trollbindande sätt. Det var en gång en författare som sa att han skrev på ett musikaliskt sätt, han menade att det fanns en ton som sattes med hur orden kom, de flöt ihop med varandra och skapade en harmoni, en sång. Just detta finner man även i denna bok, författaren kan verkligen sin sak.

Detta är som sagt den sista delen i trilogin och han knyter ihop berättelsen på ett bra sätt, det är absolut inga nödlösningar, allt hänger ihop och följer det som sattes från första boken.

Men det är inte sista besöket i denna värld, författaren har redan gett ut en fristående bok där vi, vad jag förstår av titeln, får stöta på bekanta personer. Jag misstänker även att det finns mer att berätta om denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)
Hären som försvann (Laurentius krönika #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Slutet

Titel: Slutet
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 235
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Det fanns en tid när allt var frid och fröjd. En tid då Verven rånade folk i skogen, Gizma lönnmördade handelsmän och Tamea rymde från sin pappa och gav sig ut på äventyr.

Men de tre äventyrarna tänker inte på den gamla goda tiden just nu. Det enda de tänker är at allt är kört. Demonerna som omringar dem är alldeles för många, alldeles för starka. Och Tamea, Verven och Gizma är alldeles för långt från grottan där deras enda hopp finns.

Detta är slutet.

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista(?) delen i serien av Drakar och Demoner. De tidigare böckerna heter Uppvaknandet och Sveket.

Man skall ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Än en gång så möter vi de tre udda följeslagarna, eller som man säger i rollspel, äventyrarna. De personligheter som kanske inte borde höra tillsammans, men ändå gör det och finner en gemensam styrka och kanske till och med vänskap.

Saker som har byggts upp i de tidigare böckerna står nu framför våra hjältar och det är inte några enkla val de har att göra, mycket står på spel, men frågan är till vilket pris?

Detta är en bokserie som riktar sig huvudsakligen till barn/ungdomar, men jag skulle säga att även vuxna som har en kärlek till fantasy och då även rollspel kommer att få ut mycket av dessa böcker.

Det är med en härlig charm och känsla som författaren får liv i detta äventyr och i världen som det utspelar sig i. Hon har tagit kärnan av det folkkära rollspelet, som fick nytt liv, eller kanske rättare sagt en ny skepnad, då det aldrig har dött för trogna följare, bäddat in det i denna handling som inte bara är ett underhållande äventyr, den har saker att säga om vänskap och att finnas där för varandra, stå upp mot förtryck.

Med denna bok så knyter hon ihop detta äventyr, det får ett avslut och det var meningen att detta skulle vara en trilogi. Vi lämnar äventyrarna, de är formade och kanske ärrade av sin resa. Men ser man till rollspelet som berättelsen är rotat ifrån så vet man att det alltid väntar nya äventyr för hjältarna. En dörr kanske är stängd men det finns kanske något som säger att en annan dörr står och väntar på att bli öppnad.

Om jag inte missminner mig så har jag läst eller hört av författaren att även om detta är slutet så kanske det inte är slutet på hennes resa när det kommer till Drakar och Demoner. Hon är kanske inte helt färdig med detta och oavsett vad framtiden har att visa så har jag absolut inget emot om det skulle dyka upp om några år en ny roman av denna författare i denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)
Älskarinnan (Saltsjösviten #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stefan Dahlström: Systerfall

Titel: Systerfall
Författare: Stefan Dahlström
Sidantal: 449
Förlag: Storify Publishing

Baksidestext:

Det var slutet av den fjärde åldern. En tid av imperium och prestige, en tid av orätter och grymheter. Nästan femhundra år av kapprustning har kommit till sin ända.

På en främmande värld kämpar Elin för sitt liv och mot systemet som stal det från henne. För soldaten Elin Oriopata har det aldrig funnits ett val. Hon är en invitro, skapad i ett labb för ett specifikt syfte att skydda systerskapet.

Systerskapet har styrt hennes värld så länge någon kunnat minnas, man och kvinna är åtskilda sen generationer. Männen är kuvade, krig är vardag, och frihet är en illusion.

Elin skickas till planeten Lawn för att kriga mot Anaks. Medan striderna sliter hennes enhet i stycken, växer en annan eld inom henne. Hatet mot matriarkatet. Mot lögnerna som tvingade henne hit. Mot det system som kallar hennes liv en plikt och hennes död en ära.

På Lawn finns ingen utväg. Bara krig, order och en framtid som redan är bestämd. Elin tänker inte dö för en lögn. Och om hon måste krossa hela maskineriet för att ta sig fri må det så vara.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om Elin Oriopata, den första heter Systervälde.

Man skall ha läst den första boken innan man ger sig på denna, nu var det ungefär fyra år sedan jag läste första boken så många detaljer från den hade jag glömt, kom ihåg det stora dragen. Efter att ha läst en bit i handlingen så kom jag ihåg lite mera och det var lätt att hänga med.

Var vi verkligen befinner oss är något som aldrig sägs rätt ut. Är det en alternativ verklighet av jorden i framtiden, eller om det är en annan del av universum. Men detta är ingen fråga som kräver sitt svar för att kunna fångas av handlingen.

Det är en science fiction som fokuserar på det militära och även bitvis det politiska spelet som berörs av detta. Soldaterna består av kvinnor som påskyndats sin vuxenhet genom vetenskapen, de är vuxna på bara några år. I första boken så fick vi möta några av dessa kvinnor och ta del av deras liv, mycket under den militära träningen.

Nu har vi kommit till att Elin skall i väg till en annan planet och utföra ett uppdrag med andra soldater. En resa som inte går kanske som den skall och hon befinner sig snabbt i hetluften och får brutalt ta del av livet ute vid fronten.

När jag läste boken så kunde jag inte låta bli att dras till tankarna och känslan man fick av vissa bitar av Starship Troopers och även militärfilmer i stil med Full Metal Jacket. Vilket även står på baksidan, som jag valde att inte läsa innan jag läst boken.

Författaren målar upp en mörk och smutsig bild av kriget. Nu är det förvisso ett påhittat krig och då det är science fiction finns saker som inte existerar på jorden, men ändå kan man inte låta bli att få en känsla av att detta återspeglar de krig som har utspelat sig och utspelar sig, samt tyvärr kommer att utspela sig här på jorden. Man offrar liv för saker som kanske inte ens är värda att offra sig för, man gör det för att några högre upp i ledet beordrar en att göra detta. Så på ett sätt i all fantasi är det realism.

Det är ett bra driv i handlingen och författaren för oss läsare i denna främmande värld på ett lättsamt sätt, även om det är okända saker så förstår vi det utan några problem. Jag gillar hur han målar upp så att det inte finns någon klar sida som är god och en som är ond, allt är ju en fråga om var man står. Utan att avslöja allt för mycket så kan jag säga att jag förvånades av vissa val som huvudkaraktären tog, men ändå förstod jag henne.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en militärfokuserad science fiction, där livet som soldat beskrivs på ett bra och spännande sätt, kryddat med politiska spel.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Systervälde (Elin Oriopata #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Ursulas hemlighet

Titel: Ursulas hemlighet
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 109
Förlag: Fåglar förlag

Baksidestext:

Ursula är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Mina tankar:

Detta är första delen i serien En björn i en bur, en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Om man har läst författarens tidigare serie Tvåhjärtat, som riktar sig till en äldre publik, så vet man att hon har en förkärlek till naturen i sina verk. Denna är inget undantag. Om jag inte missade detta så befinner vi oss i ett namnlöst land eller till och med värld. Oklart om det är en egen värld eller en version av vår egen, men detta har ingen direkt betydelse.

När jag läste denna så kunde jag inte låta bli att få en nostalgikänsla. Delvis så är den formad som en sagobok, men lite mera djup i och kanske lite mörkare i sina stunder. Men delvis så påminner den om de första fantasyböckerna som man läste, kanske inte handlingsmässigt men känslomässigt.

Detta mellanting mellan sagobok och mera fylligare textbok gör att den är ett utmärkt steg för den som vill gå uppåt i läsnivån. Som vuxen kanske man vill ha en fylligare handling, men tyckte ändå den hade något att ge även till den mera erfarne och inbitne fantasyläsaren.

Det är spännande och jag tror att den fungerar perfekt till åldern den riktar sig till när det kommer till utförande. När jag var i den åldern så ville jag kunna leva mig in och leva tillsammans med personerna som jag läste om och jag tror absolut det är något som man kan göra i denna bok. Det var något extra när man kunde försvinna in i en bok och till en annan plats.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en bok som fångar ens intresse och spelar på alla ens strängar när det kommer till fantasin. Vill den äldre fantasyläsaren ge sig på denna bok så har man en avkopplande läsning som troligen väcker barnasinnet inom en, lättsamt men underhållande.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)
Sissels Yule
Tinget i Hög

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Daniel Braesch: Den nimska flickan

Titel: Den nimska flickan
Författare: Daniel Braesch
Sidantal: 317
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Ensam vaknar en ung kvinna upp i en hästvagn. Hon minns inte vem hon är eller varifrån hon kom. Allt hon minns är sitt namn, Gellomy, och att något jagat bort henne från sitt hem. Något som fortfarande förföljer henne.

Flykten leder henne norrut till okända marker där hon möter dignatörer, skogsvarelser, siare och monster i jakt på svar. Minnesbilder klarnar som bitar i ett pussel när hon lär sig mer om svärdet hon bär med sig och om kraften som lurar inom henne. Ett mörkt fenomen folk kallar herom.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Sparven från Nim. En fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Denna här är lite uppbyggt som de fantasy som man började läsa som ung. Jag brukar kalla den mallen för Bondpojken som visar sig vara något annat. Tänker i stil med till exempel David Eddings. Men även om den till en viss del följer denna mall så har den andra element i sig som gör att det inte är en kopia av tidigare skrivna verk.

Det är klassisk fantasy som går åt det mera episka hållet, även om just denna första del inte har de där stora slagen som man gärna vill förknippa med episk fantasy. Men det är en rik värld som man stöter på här, både när det kommer till historia som varelser som berikar den. Det förekommer även en stor bit magi.

När det kommer till världsbygget så känns det verkligen att författaren har lagt ned mycket tid till att göra den omfångsrik, och det uppskattar man verkligen när man läser en fantasy. Man märker ofta detta om författaren i stället hittar på efterhand.

Boken är har förvisso ett lättläst och behagligt språk, men när det kommer till handling och mängden karaktärer så kräver den att man är fullt fokuserad när man läser denna. Skall erkänna att jag inte var det hela tiden och tappade bort mig i handlingen ungefär i mitten. Att den är lite mera tung på detta sätt är absolut inget negativt, ibland vill man ha en sådan bok.

När det kommer till huvudkaraktären, den unga kvinnan som till en början inte minns vem hon är, så känns det bitvis att hon är lite övermänsklig och klara av mera än vad hon kanske borde göra. Men ju mer man läser och förstår så förklaras detta. Hon är en stark och intressant karaktär, även i sin styrka så har hon brister.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy av det klassiska hållet men ändå har några egna infallsvinklar på genren.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elisabeth Berglund: Tidens hjärta

Titel: Tidens hjärta
Författare: Elisabeth Berglund
Sidantal: 299
Förlag: Possibilia

Baksidestext:

Vivya, den sista Glädjeryttaren, Överdomaren Ylmar och det magiska barnet Minndora är äntligen i säkerhet på Ylmars hemvärld efter sin flykt undan Broughans soldater. Men allt är inte som det verkar, och snart är de tre indragna i en maktkamp där Pompodias och De Tio Världarnas framtid står på spel.

Emot dem står skugglika konspiratörer, ett korrupt polisväsende, giriga potentater och uråldriga lögner. Allt de har är Vivyas handlingskraft, Minndoras nyväckta magiska krafter och Ylmars unika känsla för tid ...

Vem drar egentligen i trådarna? Och varför får ingen använda magi?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien De tio världarna. Den första delen heter Eldbarnet.

Jag rekommenderar att man läser serien i rätt ordning, även om det står att denna är fristående. De är samma karaktärer och den röda tråden från första boken fortsätter i denna även om det är nya fristående händelser.

Nu är det nästan två år sedan jag läste första delen men det jag kommer ihåg när det kommer till stilen av fantasy var att författaren gillar att bryta de klassiska mallarna eller det som man förväntar sig när man tänker en fantasy. Ändå håller hon sig genren trogen, bara att hon gillar att kasta in lite andre element också. Det händer även i denna bok.

Vi har här maktspel och konspirationer, det pågår något skumt högst upp i hierarkin i världen som karaktärerna befinner sig i nu. Även en mordutredning med denna världs poliser förekommer. Det är lite av en frisk vind med dessa element.

Klassiska element av fantasy förekommer såklart starkt men hon skapar egna saker till sin värld också, som varelser. Det är en bra uppbyggd värld som vi träder in i och författaren målar upp den bra för oss läsare, det är inte för mycket information men rätt information för att kunna uppleva och leva sig in i världen.

Det är inte episka fantasy med stora slag och liknande, men ändå är det high fantasy när det kommer till magi och världen i sig. Hon väljer att titta på de små händelserna i världen i stället för något storslaget, men man kan aldrig vara säker på om små saker blir till stora.

Det är en lättsam men spännande och medryckande historia som vi bjuds på här. En samling härliga karaktärer som hamnar i en del farliga händelser och man vill veta hur allt kommer att sluta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som är på en lagom nivå när det kommer till världsbyggen, magi och liknande saker. Det är bra för nybörjaren då det inte blir för ingående, vilket kan vara problemet med andra författare om man inte är van läsare av fantasy. Den är även bra för den inbitne också, då den kan komma att bjuda på saker som man kanske inte har stött på allt för många gånger.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Eldbarnet (De tio världarna #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christina Öhman: Under mörk jord

Titel: Under mörk jord
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 247
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Dennis har gått under jorden sedan hans ansikte blivit vanställt. Det nya arbetet som obduktionstekniker var hans räddning från depressionen och missbruket. Där kände han sig trygg, ostörd och bortom åsyn för andra.

Men friden upphör när de får in ett fynd, en kropp som inte tycks helt mänsklig. Medan de undersöker denna spindelliknande varelse fylls han av obehagliga minnesbilder och frågor han helst inte vill väcka till liv.

Han slits mellan hopp och förtvivlan, verklighet och mardröm, när den redan sköra tillvaron ställs på sin yttersta spets.

Vad är Dennis beredd att göra när mörkret åter slukar honom - och är det värt det?

Mina tankar:

Detta är andra delen i serien Under. Den började med Under svart himmel.

Den är rätt så fristående men jag rekommenderar ändå att man läser böckerna i rätt ordning. Det finns saker i andra boken som kopplar till första boken, det finns en röd tråd som man kanske inte ser med detsamma men ändå rör sig över hela serien, även i till kommande delar.

Likt den första boken i serien så får man inte reda på hur allt ligger till, inte till en början. Det händer saker utan att få förklarat allt för mycket. Denna dolda agenda, eller vad man nu skall kalla det, gör att handlingen blir mera mystiskt och intressant än om man hade ställt fram allt i ljuset för läsaren.

Än en gång så rör vi oss i skräckens korridorer och då med en naturskräck som kan falla tillbaka på gamla sägner. Just i denna så kanske det inte är så mycket sägner utan här är det mera ren skräck från naturen. Det man kan ana är att det är gamla krafter som är i rörelse.

Det är ett finstämt språk som målar upp en mer eller mindre morbid händelse. Allt börjar med en kropp kommer in för obduktion, en kropp som är långt ifrån mänsklig. Vi får ta del av en grundlig undersökning på kroppen och det är då som det mystiska börjar.

Jag tycker att författaren på ett bra och intressant sätt bygger vidare på den värld som hon presenterade oss för i första boken. Det blir både ett nytt spår i världen men även på ett sätt en fördjupning.

Här kanske hon kör mera på skräcken än vad hon gjorde i första boken, en varningens ord till de som inte tål spindlar. Man vet inte riktigt vart man har allt, men bit efter bit faller på plats och det hemska kryper på en.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som tar från naturen. Du kommer kanske inte att bli mörkrädd av den men jag tror att en eller en annan rysning kommer. Samtidigt så är det en intressant handling.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Under svart himmel (Under #1)
Prypjats döttrar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stina Rundqvist: Näcken

Titel: Näcken
Författare: Stina Rundqvist
Sidantal: 241
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

En finstämd sång löper genom skogen, den lockar, drar och kallar på Emilia. Utan att kunna hejda sig går hon mot ljudet och den man som spelar på fiolens strängar.

När Emilia möter Nick kan hon inte föreställa sig hur livet kommer att ta en mörk och hemsökande vändning. Hur förälskelsen sakta överträder gränserna för besatthet och skapar en tillvaro av skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kring Emilia sluter sig allt mer och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd.

När huvuden spetsade på pålar återfinns på olika platser i området djupnar fruktan i henne när hon inser att mardrömmarna är verkliga.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Mörkerväsen. Det är en urban fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Författaren har gjort en modern tolkning av de gamla sägnerna om olika väsen i skogen. I denna får vi, som titeln säger, möta näcken. Samtidigt som författaren vårdar de gamla tiderna och berättelserna så väver hon in den moderna världen på ett bra sätt, eller om att det är folktron som vävs in i det moderna.

Jag misstänker att med tanke på att detta är en serie så fungerar denna första bok som en presentation av den version av värld som författaren har skapat, en värld där andra väsen finns ibland oss, kanske dolda men de finns där.

Det är också en kärlekshistoria, men kanske inte den mest sockersöta som man kan tänka sig. Det finns ett mörker i berättelsen och ibland så blir den något brutal, lite åt skräckhållet skulle jag säga.

Handlingen går rätt så snabbt fram och ibland så kanske den inte förklarar att för läsaren, men åt andra sidan är detta bra på ett sätt. Man vill inte få allt överförklarat, varför vissa gör som de gör, man får helt enkelt acceptera det och man förstår handlingen ändå. Bitar kan komma att falla på plats längre in i handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare romantisk berättelse som har sina rötter i folktron, men allt i en modern skepnad.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar