måndag 24 april 2017

Lee Child


Lee Child har skrivit en lång serie med böcker om Jack Reacher, en före detta militärpolis som inte har något hem utan är på ständigt resande fot igenom USA, och stöter på problem var han än beger sig. Det har hunnit att bli 20 böcker på svenska (den 21:e kommer snart på svenska och den 22:e kommer senare i år på engelska).

Språket är snabbt och lättuggat men känns ändå solid. Handlingen är aldrig komplicerad, hur otrolig den än kan vara så köper man den lätt och det blir underhållande. Det är ofta väldigt våldsam och blodigt, så för de som inte gillar detta är böckerna inte något att rekommendera för.

Älskar den principfasta figur som huvudpersonen Jack Reacher är. Det han ser som rätt är han redo att gå hur långt som helst för, vilket han också för det mesta också gör. Han ställer upp utan att tveka på den svages sida om någon större elak makt försöker förtrycka den, även om alla odds är emot han.

Böckerna är som en actionfilm, fartfylld och spänning rakt igenom utan att de knappt ger dig någon chans att andas mellan händelserna. Det är som sagt ren underhållning. Böckerna utger sig inte för att vara något annat, det är 100% ren spänning. Om man köper att en person hela tiden hamnar i farliga situationer, den ena större än det andra, så har man många härliga böcker framför sig.

Böcker i serien:

1. Dollar (Killing Floor, 1997)
2. Gisslan (Die Trying, 1998)
3. Bränd (Tripwire, 1999)
4. Besökaren (The Visitor, 2000)
5. Hetta (Echo Burning, 2001)
6. Livvakten (Without Fall, 2002)
7. Dubbelspel (Persuader, 2003)
8. Fienden (The Enemy, 2004)
9. Prickskytten (One Shot, 2005)
10. Misstaget (The Hard Way, 2006)
11. Trubbel (Bad Luck And Trouble, 2007)
12. Inget Att Förlora (Nothing To Lose, 2008)
13. Det Ögat Inte Ser (Gone Tomorrow, 2009)
14. 61 Timmar (61 Hours, 2010)
15. Värt Att Dö För (Worth Dying For, 2010)
16. Dold Identitet (The Affair, 2011)
17. Lögner (A Wanted Man, 2012)
18. Ingen Återvändo (Never Go Back, 2013)
19. Personligt (Personal, 2014)
20. Tvinga Mig (Make Me, 2015)

Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

 

onsdag 19 april 2017

Johannes Pinter: 1007


1007 är Johannes Pinters andra bok. Och likt hans första bok Vackra Kyrkor jag Besökt (läs om vad jag tyckte om den här) rör det sig i skräckens kvarter. Jag kallade den första boken för en action-bok, nu har Pinter vridit upp graden av skräck. Det är ännu mörkare och att det så gott som utspelar sig endast i en lägenhet så blir det (för att sno ord från andra tyckare) väldigt minimalistiskt och klaustrofobiskt. Det är psykologisk skräck om vad som händer en person som börjar av någon anledning att kroppsligen förändras. Huvudpersonen utsätts både fysiskt och psykiskt och man vet inte säkert, som läsare, vad som verkligen händer och vad som bara utspelar sig i huvudpersonen hjärna.

Den är bara på 200 sidor så man tar sig snabbt igenom denna berättelse. Språket flyter på bra och alla tankar och känslor som huvudpersonen går igenom i förvandlingen är bra beskrivet. Man är där instängd i lägenheten tillsammans med honom.

Bara med två böcker i bagaget så känner jag att Johannes Pinter är ett namn är hålla utkik efter om man gillar skräck. Så jag hoppas på många fler härliga läsupplevelser från denna man.

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris


Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

måndag 17 april 2017

Gustafson & Kant: Mordbrännaren


Mordbrännaren, utgiven på förlaget Bokfabriken, är Anders Gustafson och Johan Kant andra del i Singöserien, första heter Singöspionen, läs här vad jag tyckte om den. Den sägs vara fristående och man kan säkert kasta sig på andra delen utan att ha läst första. Men det är ingenting jag skulle rekommendera. Det är många stora händelser från första boken som direkt fortsätter i andra boken, fast man får det lite snabbt förklarat för sig så vinner man på att ha läst första boken först.

Andra boken fortsätter precis som första boken att vara spännande utan att vara för blodig och våldsam. Den har många trådar som den håller igång samtidigt, huvudhandlingen från första boken, den nya utredningen om bränderna och en del av karaktärernas privatliv. Det blir ibland att man känner att den går åt lite för många håll, men författarparet lyckats att hålla ihop de olika trådarna och knyter i slutändan ihop dem på ett bra sätt som leder vidare till slutet som kommer i tredje delen.

Om man gillade första så skall man absolut läsa denna också. Funderar man på denna och har inte läst första ännu så tycker jag att man skall läsa första delen först.

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

måndag 10 april 2017

Terry Goodkind: Sanningens Svärd


Jag har äntligen avslutat en läsresa som jag startade för 18 år sedan. Den har varit 25 böcker lång eller 8243 sidor. Och jag ställer mig frågande om det har varit värt det.

Det är Terry Goodkinds serie Sanningens Svärd som jag tagit mig igenom. Det gjorde jag i två omgångar. Första omgången så läste jag varje bok från nummer 1 till 13 i den takt de kom ut på svenska mellan 1999 och 2006. Av någon anledning som jag inte minns varför tog jag en paus från serien.

Den pausen varade i tio år då jag bestämde mig, efter att läst att så många tycker att han är bland de sämsta fantasyförfattare som finns, att läsa klart serien. Jag skall erkänna att jag blev förvånad när jag upptäckte att så många tyckte så. Mindes de böckerna som läsvärda. Så för ett år sedan bestämde jag mig som sagt att läsa klart serien (de som blivit översatta, finns en fortsättning som inte har översatts) och nu har jag läst klart de återstående 12 böckerna. Och nu är frågan om jag fortfarande anser att serien är läsvärd.

Mitt svar blir både ja och nej.

Som många kanske inser utan att ha läst serien så blir den allt för utdragen med det mastiga sidantalet. Skall en handling kunna hålla en sådan längd så måste man verkligen ha något extra och mycket intressant att skriva. Det känns som att författaren bara fyller ut med ord bara för utfyllnads skuld och att kunna trycka fler böcker och sälja dem. Tror att serien hade tjänat mycket på om man hade rensats bort all denna utfyllnad.

Terry Goodkind har en förmåga att låta någon karaktär predika sina åsikter i flera kapitel efter sig. Det kan vara 30 sidor av monolog som i olika formuleringar säger samma sak om och om igen. Det är nog detta som många retar sig på för detta är Goodkinds egen filosofi, nu är jag inte insatt i sådant och kommer inte att ta upp det heller. Men jag förstår hur andra tänker när de säger att han är en av de sämsta författarna.

Sedan har han gjort sina huvudkaraktärer till supermänniskor som klarar av vad som helst utan några direkta problem. Ensam kan en karaktär döda flera hundra fiender.

Dock får jag säga att i själva huvudhandlingen så finner jag något som är någon form av läsvärd. Den sticker inte ut på något sätt men vissa bitar är till och med spännande och bra. Synd bara att han inte kunde ha hållit sig till den, samt skärt ner på sin predikan om sin livssyn.

Skulle tänka mig att för andra fantasyförfattare så är det kanske inte helt fel att studera Terry Goodkind och se vad man inte skall göra.

Om jag kan rekommendera serien för andra som gillar fantasy? Jag säger varken eller. En del kanske finner den ok, andra hatar den nog. Som sagt den har sina stunder men är för långdragen och predikande. Minns de första delarna som bättre, men om det är minnet som har sållat bort det värsta ur de delarna eller om de senare delarna blir sämre, det låter jag vara osagt.

Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

tisdag 4 april 2017

Mikael Strömberg: Vätten


Vätten är författaren Mikael Strömbergs debutbok. Det är en skräckbok som rör sig i folktrons värld.

Språket är bra, det sticker kanske inte direkt ut, men det fungerar. Handlingen flyter på bra och precis i den takten som känns rätt när det kommer till en skräckbok. Skrämselfaktorn är kanske inte så hög men blod finns det gott om.

När det kommer till karaktärerna så kände jag inte direkt någon sympati för fadern i familjen. Nu vet jag inte om det var så författaren tänkte sig. Men från början så känner man att att fadern, med sin bestämda åsikter att allt måste gå enligt hans pipa, och hans humörsvängningar inte direkt gör honom till en helt sympatisk person. Men det kanske är så det skall vara också, denna egenskap driver honom mer och mer till en manisk jakt på sanningen vad som hände den kvällen som de körde hem.

För själva vätten bygger Strömberg upp en bakgrund som nystas upp lite efter hand ju mera in i boken man kommer. Dock så i slutändan lurar man kanske på vad var det för varelse egentligen.

För de som läst en annan svensk skräckförfattare så finns det en rolig liten sak som nämns i farten. Säger inte vad utan det är upp till läsaren att hitta.

En varningens ord är att den troligtvis innehåller en av de värsta scener man kan tänka sig. Och misstänker om man är förälder så är den ännu mera skrämmande.

Bokus E-bok
Adlibris E-bok
(Den har några år på nacken så ingen bokhandel har den i tryckt version kvar)

Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur