Ann-Catrin Mattsson: Varsel i natten

Titel: Varsel i natten
Författare: Ann-Catrin Mattsson
Sidantal: 331
Förlag: Badb Publishing

Baksidestext:

England 1655. Ailea har anlänt till klostret som huserar Sällskapets hemliga skola, där hon undervisas i de dolda lärorna. Viskningar följer henne och folk tystnar när hon går in i rum. Redan före Aileas födelse har hon varit lovad till den sicilianske prinsen Aaron, som hon enligt högre makter ska få ett barn med.

Roderic är tillbaka på militärskolan i Bologna. Han har snabbt skapat sig ett namn efter att ha dödat den legendariska befälhavaren Jean François de Fosse, men berömmelsen sticker folk i ögonen. Efter en duell blir han fiende med en mäktig, hämndlysten greve.

Ailea och Roderic har länge mötts i drömmar och syner, där de formar ett djupt band. Kanske är de närmare varandra i verkligheten än de tror?

Mina tankar:

Detta är andra delen i serien Jordfödd, första delen heter Dotter av jord.

Man bör ha läst den första boken innan man ger sig på denna, det är många saker som man inte kommer att hänga med i så bra om man hoppar direkt på denna. Det var fem år sedan jag läste första boken men jag kom snabbt in i handlingen, jag kom bara ihåg intrigen i grova drag.

Man vill ju väldigt gärna placera böcker man läser i en genre, men en bok kan ha många genrer i sig. Denna skulle jag kalla för historisk roman med drag av fantasy, kanske man skulle säga low fantasy, men det finns saker som ändå säger emot att det skulle vara low, det skulle näst intill vara high då det finns händelser som hintar nästan om detta.

Just detta att den är svår att sätta in i ett fack är faktiskt en väldigt positiv sak. Detta gör att man som läsare inte vet vad som kommer att hända längre fram i berättelsen. Den kommer med överraskningar hela tiden.

Nu är jag inte historisk kunnig så jag kan inte säga hur korrekt författaren är när det kommer till de verkliga historiska händelserna och personerna som nämns i boken. Men som den novis man är så känner jag ändå att det finns en stor bit av trovärdighet och korrekthet när det kommer till hur det var att leva under denna tid. Även om själva intrigen är påhittad, samt att hon har blandad in magi och övernaturliga inslag, så känns det som att hon av någon grad har arbetat för att få en autentisk känsla.

Det finns en slags mål som boken arbetar att ta sig till, men jag skulle ändå säga att detta är nästan mera ett nedslag i några personers liv. Jag tänker mera på när jag läser en deckare så finns det ett klart mål som boken jobbar sig fram till, att själva fallet skall lösas på något sätt. I många andra fantasy böcker så finns det också ett mål, det kan vara att hitta något, stoppa en ondska som hotar världen. Här är det en mera så kallas transportsträcka, men jag menar det absolut inte på något negativt sätt.

Det är intressant och spännande att följa personerna i deras så säga vardag. Få ta del om mindre som större problem som uppstår, ibland så hettar det till kan jag säga. Det är en välkomponerad serie och jag tänker inte att vänta fem år till för att läsa tredje boken.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande bok som utspelar sig i historisk miljö och bjuder på magi.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dotter av jord (Jordfödd #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner: Skogens hjärta

Titel: Skogens hjärta
Författare: Oskar Källner
Sidantal: 369
Förlag: Fafner förlag

Baksidestext:

”Den kommer att skydda dig. Men var ändå försiktig! De är hemska varelser, grymma och hjärtlösa.”

Erik kramade den vita stenen mellan fingrarna. Han visste vad han var tvungen att göra. Att bli en tjuv och stjäla från älvorna. På skakiga ben försvann han in bland träden.

Hanna fingrade på ryggsäcken. Hon hade packat den säkert tusen gånger, men kunde ändå inte förmå sig att gå. Hon svor för sig själv. Vad håller du på med? Ska du sitta här tills de hämtar dig till bröllopet? Hon reste sig och gick mot dörren. Idag skulle det ske. Idag skulle hon lämna allt det gamla bakom sig.

Mina tankar:

Detta är den andra delen i serien Nornornas vävnad, första delen heter Drakhornet. Det är en fantasyserie som riktar sig till 12-15, men passar även för äldre fantasyläsare. Denna kom ut 2011.

Då det är en serie så skall man läsa böckerna i rätt ordning. Boken tar vid ungefär där den första slutade.

Jag tror att det är en del som känner till Oskar Källner mera med serien Imperiets arvingar, som han gjorde tillsammans med Karl Johnsson. Den serien riktar sig till en lite yngre publik så här är det lite mera djup i texten men det finns något som gemensamt med dessa. Och det är den äventyrliga ådran och läsarglädjen som strålar ut från sidorna, man ser att han redan hade detta ifrån starten av sin författarkarriär.

När jag läste första boken i serien, för fem år sedan, så skrev jag att den väckte en nostalgi i en gammal fantasyläsare. Jag mindes hur jag upptäckte fantasy på riktigt med David Eddings böcker och det är något som jag står mig fast vid även i denna uppföljare.

Jag och Oskar Källner är i samma generation så det är inte konstigt att vi högst troligen växte upp med samma böcker när det kommer till fantasy. Jag känner av hans inspiration till magin och äventyren som man läste om i ungdomens dagar och som man fortsatt med igenom livet. Han har fångat denna känsla som böckerna gav en, men ändå gjort något eget av det.

Vi befinner oss i Sverige under tidigt 1800-talet, men det är en alternativ version där magi finns, olika oknytt finns bland människorna och kanske även andra farliga väsen. Det är baserad på nordisk folktro som alltid har varit fascinerande och rent ut sagt magiskt.

Han använder dessa sägner som grunden till sin egen berättelse som är ren läsglädje. Den rymmer spänning och humor, det blandas med lättsamma saker och tyngre allvarliga saker. Detta gör att det blir en bok som man inte vill lägga ifrån sig.

Denna kom som sagt ut 2011, men det har aldrig blivit någon fortsättning på denna. Nu är denna rätt så avslutande i sig men jag anar ändå att världen har mera att berätta. Jag tror även att Oskar någon gång uttalat sig om att det finns en påbörjad tredje del, men att den aldrig blivit färdig. Jag antar att andra bokprojekt och livet har kommit i mellan, men om detta stämmer med en tredje bok så håller jag tummarna att det kanske med lite tur dyker upp en sådan.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)
Världsdanaren (Imperiets Arvingar #6)
Armageddon (Imperiets Arvingar #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Andrzej Sapkowski: Den sista önskningen

Titel: Den sista önskningen
Författare: Andrzej Sapkowski
Sidantal: 349
Förlag: Coltso

Baksidestext:

Geralt från Rivia är en häxkarl, en underkunnig magiker - och en skoningslös demondödare. Mot betalning utplånar han vampyrer, drakar och alla slags väsen som härjar ute i världen. Men inte alla vanskapta varelser är onda och inte alla vackra jungfrur goda. När Geralt en dag befriar en luftande tackar denne med en besvärjelse, häxkarlen förälskar sig besinningslöst i den sköna trollpackan Yennefer, samtidigt som hans bäste vän, trubaduren Riddarsporre, skadas allvarligt och behöver hjälp...

Mina tankar:

Detta är den första boken om häxkarlen Geralt från Rivia, kanske mera allmänt känd från datorspelet ”The Witcher” och senast som tv-serie. Men det är böckerna som kom först och denna kom ut för första gången 1993.

Jag har varken spelat spelet eller sett tv-serien så jag hade inte någon alls kunskap om dessa böcker i förväg, mera än att det var fantasy. Jag ville läsa böckerna innan jag gav mig på tv-serien.

Denna första bok är uppbyggd som en novellsamling. Det är sex noveller som binds ihop av en sjunde som man hoppar till mellan de andra novellerna.

I varje berättelse så möter vi Geralt när han reser i den värld som han lever vi. Det är en värld som är fylld av diverse varelser som på olika sätt kanske gör det svårt för människorna att sköta sin vardag, en del av dem är riktigt dödliga. Det kan vara allt från vampyrer, demoner till rena monster. Geralt är en så kallad häxkarl och det betyder att han tjänar sitt levebröd genom just att döda dessa oknytt.

Jag hade som sagt noll koll på stilen och gick in med det förutsättningen att detta skulle vara en mörk, rå och allvarlig ton i berättandet. Detta hade inte varit något fel med detta men jag fann till mig förvåning att mitt bland de allvarliga och blodiga så fanns det även en humor som jag kom att gilla.

I denna bok så kanske vi inte får veta allt för mycket om världen, men genom hans resor så växer ens kunskaper om vad den är befolkad med, detta uppskattar jag och det är en bra start för att lära känna denna värld. Blir det för mycket fakta på en och samma gång så tappar man intresset, nu får man det i lagom doser. Sedan är inte denna värld helt oigenkännlig, man känner till i alla fall några av de olika varelserna som han möter och kan den allmänna informationen om dessa.

Geralt som person är intressant, han är kunnig och duktig inom det han gör, men han är långt ifrån allsmäktig och felar då och då. Jag ser fram emot att läsa de andra böckerna om honom för att verkligen lära känna honom. Jag förstår att nästa bok, Ödets svärd, också består av noveller men att de senare böckerna är längre sammanhängande berättelser.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Kristina Dowling: Flickan av mörkret

Titel: Flickan av mörkret
Författare: Kristina Dowling
Sidantal: 273
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Som barn upptäcker Eira att hon kan se spöken och farmor Fredrika är den som ledsagar henne genom skuggorna. Men när farmor försvinner mitt framför ögonen på Eira vid en gammal, hednisk stencirkel och aldrig återvänder, bestämmer hon sig för att stänga dörren till det ockulta.

I tio år lyckas hon lägga det bakom sig och leva ett helt normalt liv, men ett par dagar före hennes tjugoårsdag börjar märkliga saker hända. Farmors gamla berlock dyker upp i posten utan avsändare och under firandet av hennes födelsedag inser Eira att hennes synska förmågor har återvänt.

Samtidigt ger sig en bok, som inte har öppnats sedan 1600-talets häxprocesser, plötsligt till känna. Legenden säger att den endast kan öppnas av en flicka av mörkret. Vem är hon? Långt ner i kryptorna på en medeltida borg i Rumänien får en ung man svaret på detta. Och något som legat tyst och stilla i sekler sätts omedelbart i rullning.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första delen i serien om Eira Martell. Det är en urban fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Författaren är bosatt sedan många år på Irland och det man märker i denna är att hon är starkt inspirerad av miljö och även stämningen där. Hon har en kärlek till folktron och det ser man även detta. Lite svagt så skulle jag säga att den påminner lite om Outlander-serien, har bara sett tv-serien och inte läst böckerna, den har på några sätt samma stämning, men i denna så är det även en stor dos folktro och inte bara magiska stensättningar.

Det är ett slags relationsdrama, men även en livsskildring i form av att ta steget ut i vuxenvärlden. Eira Martell har en förmåga att se spöken men det har nu varit lugnt i kanske tio år, tills den dagen då hon fyller tjugo. En present av sina vänner som består av ett besök i ett påstått hemsökt hus är starten på något som får Eira att inse att något stort händer runt henne och kanske även med henne.

Boken är lätt att ta till sig, språket flyter på och det är målande så man ser lätt miljöerna som det utspelar sig i. Det ligger en härlig känsla av magi och folktro över handlingen och det är både spännande och intressant att följa Eiras på hennes resa till vuxen och kanske även till något annat.

Detta är den första delen i en serie, andra boken finns redan och författaren håller på att skriva på den tredje. Det gör att denna del fungerar som en slags introduktion till både Eira som person och den alternativa världen som vi träder in här, där magi finns. Och som en första bok fungerar den perfekt, det är många frågor som ställs och svaren kommer man inte att få i denna, kanske en del blir besvarade eller i alla fall hintas om, men resten kommer högst troligen att komma i böckerna efter denna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och samtidigt spännande fantasy som utspelar sig i vår värld, det bjuds på mystik och magi.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

John Michael Wandland: Ormen i Farsund

Titel: Ormen i Farsund
Författare: John Michael Wandland
Sidantal: 418
Förlag: BoD

Baksidestext:

Den unge skrivaren Gudmund Einarsson anländer till den karga ön Skárn med ett enkelt han skall bistå Jarl Orm med flytten till den stora staden Farsund. Mycket snart inser han att jarlen döljer mörka hemligheter och inte är som andra män. I Ormsborgs skuggor möter Gudmund en vacker tjänsteflicka som vädjar om hjälp att fly undan husbondens skräckvälde. Ett ödesdigert beslut leder Gudmund bort från ön i sällskap med den sköna Liv, stulet guld och en tung syndabörda.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en påtänkt serie.

Det är en fantasybok men det skulle nästan lika gärna kunnat ha varit en historisk roman. Den utspelar sig under en tid som man skulle klassa som vikingatid eller medeltid. Jag tycker att författaren har fått till det bra när det kommer till det tidsmässiga, det är skitigt och fattigt, betydligt enklare när det kommer till moderniteter.

Det som slog mig när jag läste de första kapitel var hur likt den på ett sätt var Dracula, och då kanske först och främst filmen Bram Stoker’s Dracula från 1992. Nu är det inte en vampyr vi har att göra med, men Gudmunds första möte med Jarl Orm, fick verkligen mig att jag kände igen berättelsen. Om nu detta är en tillfällighet eller om författaren tagit inspiration från denna berättelse vet jag inte.

Jag skall vara ärlig och säga att jag fasade lite i början om att det skulle vara en rakt igenom förändrad berättelse av Dracula, men i stället för en vampyr så var det en drake som kan ta människoform. Men detta ändrades efter ett tag och gick mera en egen väg.

Det är ett rikt galleri av karaktärer, många namn att hålla koll på men det kändes aldrig rörigt. Författaren har fått till en bra intrig när det kommer till bakgrunden av dessa drakormar som förför människor till att göra saker för dem. Det skapar spända situationer mellan de olika personerna som blir involverade.

Den är bitvis brutal och rå, det sparas inte på det blodiga, men ändå inte så att det tar överhand. Det finns en handling som har ett djup och som man säkerligen kan tolkas in saker om mänsklighetens brister, eller så ser man det som en äventyrlig berättelse som underhåller.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasybok som ligger lite lägre med det magiska och väsen, även om det är en central sak i berättelsen. Lite mera åt det historiska.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Skattletaren

Titel: Skattletaren
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 148
Förlag: Stevali Barn

Baksidestext:

Nioåriga Jana har den sällsynta förmågan att hitta vad som helst – förutom en väg ut ur tornet där den onde Greven håller henne som fånge.

Men en mystisk ung man lyckas ta sig förbi odjuret som vaktar tornet, och då blir Jana och hennes lilla snabelmus Dabbu indragna i hans äventyr. Tillsammans reser de till främmande världar och jagas av farliga varelser medan de försöker lämna tillbaka en stulen bok. Men den mäktige Greven vill ha tillbaka sin unga skattletare. Och även om Jana tror att hennes nya reskamrat går att lita på vet hon knappt vem han är eller vad han vill. Eller varför han kallas hela Tusenvärlds förrädare.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Tusenvärlds hjältar. Den utspelar sig i samma värld som författarens tidigare serie Kampen om tusenvärld. Denna riktar sig till åldersgruppen 6-9, den förra serien var till 9-12.

Man behöver inte ha läst den förra serien för att förstå denna, men det kommer absolut att hjälpa till att förstå världen bättre om man har gjort det.

Det är en värld som bygger på skapandes kraft, varje person har sin förmåga, om det är måla, sjunga eller något annat. I deras förmågor finns magin som blir verkligen när de skapar.

De som är bekanta med Tusenvärld genom tidigare böcker kommer snabbt att känna igen sig, för nya bekanta så tror jag att man snabbt kommer in i den och hur denna värld eller rättare sagt världar fungerar.

Språket är något enklare i denna än i de tidigare böckerna då den riktar sig till en yngre publik, men jag känner att det inte är så stor skillnad på språknivån. Så om man har uppskattad de tidigare böckerna så kommer man även att gilla denna.

Det bjuds på ett äventyr och som det brukar när det kommer till barn och ungdomsböcker så är det yngre karaktärer som är i centrum. Jag känner att detta är för att åldersgruppen som boken riktar sig till skall känna igen sig, men även att de skall se att personer i deras ålder vågar göra saker, saker som kanske känns för stora för denna ålder. Böcker skall bygga upp en självkänsla i barnen som läser dem.

Det är lätt att hänga med i handlingen, men ändå så bjuder den på lite tankeverksamhet från läsaren när det kommer till bakgrunden, vilket är uppskattande.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha ett spännande och underhållande äventyr som förhoppningsvis väcker och stärker barnens egen skaparkraft.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)
Ödestornet (Marduriens ljus #2)
Skuggpenseln (Kampen om Tusenvärld #3)
Skaparkrafter (Tusenvärld)
Hjärtedolken (Kampen om Tusenvärld #4)
Nattlyktan (Tusenvärld)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Nils-Petter Löf: Dimgränd och det magiska värdshuset

Titel: Dimgränd och det magiska värdshuset
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 291
Förlag: Whip Media

Baksidestext:

Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

Men varje trollformel har ett pris. Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Mina tankar:

Detta är den första delen i fantasyserien Dimgränd. Den riktar sig till åldersgruppen 12-15.

Boken utspelar sig i samma värld, eller om man skall säga alternativa verklighet, som författarens böcker om Alicia Månstjärna. Man behöver inte ha läst dessa böcker för att hänga med i denna, det är en egen historia.

Jag har läst många böcker av författaren och det jag har märkt är att han har en berättarglädje och glöd, speciellt när det kommer till hans böcker inom fantasy, som lyser väldigt starkt och sprider ett välbehag. Och jag kan säga att denna är inget undantag och det är en viktig sak att ha när man skriver först och främst för barn och ungdomar, man måste fånga deras intresse och ge dem en anledning att fortsätta läsa.

Alva är femton år och förlorar sin far, som driver värdshuset Den skrattande råttan. I den magiska världen så räknas hon som vuxen och ärver driften av värdshuset. Något som bitvis kanske är för stort ansvar för henne, men hon ger sig på att inte ge upp så lätt. Samtidigt som hon kämpar för att få värdshuset att gå runt så söker hon efter sanningen om hennes fars död, något står inte rätt till och vad är det för mystisk ring som hon har i sina ägor.

Det är spännande och underhållande, även om det tar upp tunga ämnen som en förälders bortgång så blir det aldrig mörkt. Precis som jag sa så finns det en berättarglädje som lyser starkt här, det är fantasifullt och jag känner att det finns precis rätt element för att gripa tag i läsaren. Även om den riktar sig först och främst till ungdomar så ser jag inte några konstigheter att man även som vuxen fantasyläsare kan få ut något av denna bok. Det kanske inte är så komplex intrig som vuxenlitteraturen inom fantasy kan vara, men det finns absolut en intrig.

Jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill fly bort till en annan värld som bjuder på spänning och underhållning, samt kanske en eller annan värdefull tanke. Eller till vuxna som vill ha en lite lättare läsning att koppla av med, kanske drömma sig bort till en annan värld och kanske tid, en tid när man var ung och slukade böcker som dessa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De andra (De andra #1)
De sovande (De Andra #2)
Zverige i mitt hjärta
Kärnpartiet
Hungerns skörd
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Alicia Månstjärna #1)
Fängelsedirektören & det hemliga sällskapet (Alicia Månstjärna #2)
Terrortåg 85
Fredens drakar (Drakblodets arv #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Stefan Eriksson: Slaget på Nebreon

Titel: Slaget på Nebreon
Författare: Stefan Eriksson
Sidantal: 528
Förlag: Lionvalley Publishing

Baksidestext:

När en ny tid gryr utmanas den rådande ordningen och glömda kunskaper återuppväcks. Vänskap fördjupas och prövas.

Laurentius inser sin svaghet, Ars högmod splittrar och Edurons mänsklighet ifrågasätts.Rannvi utmanas av den Höge och Varghuvud möter sitt livs mörker.

Den stora planen för fred kräver att alla krafter samlas på Nebreons slagfält. Hinner de i tid?

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i Laurentius krönika. Den började med En ny tids gryning och fortsatte med Hären som försvann.

Man skall ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Det är en enda lång sammanhängande berättelse som knyts ihop i denna sista del.

Det är fantasy av den mera klassiska formen, eller så att säga den som J.R.R. Tolkien formade till den klassiska stilen. Men den är inte en kopia, utan den grundar sig även mera ur vår historia och mytologier. Fornnordiskt är en viktig del i bakgrunden.

Bakgrunden till hela berättelsen och denna värld är uppväxt från ett svenskt lajvspel, som är rollspel fast man lever ut det som teater och man är sin karaktär. Många delar av berättelsen är direkt tagna får dessa spelomgångar.

Hantverket bakom denna bok och hela serien är något som man verkligen måste lyfta. Här har verkligen författaren gjort ett otroligt bra jobb när det kommer till världsbygge och karaktärer, samt själva handlingen.

Och när det kommer till språket så måste jag berömma det också. Författaren har en sådan kraft i sitt användande av sin berättarröst att han målar och miljö, handling och karaktärer på ett trollbindande sätt. Det var en gång en författare som sa att han skrev på ett musikaliskt sätt, han menade att det fanns en ton som sattes med hur orden kom, de flöt ihop med varandra och skapade en harmoni, en sång. Just detta finner man även i denna bok, författaren kan verkligen sin sak.

Detta är som sagt den sista delen i trilogin och han knyter ihop berättelsen på ett bra sätt, det är absolut inga nödlösningar, allt hänger ihop och följer det som sattes från första boken.

Men det är inte sista besöket i denna värld, författaren har redan gett ut en fristående bok där vi, vad jag förstår av titeln, får stöta på bekanta personer. Jag misstänker även att det finns mer att berätta om denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)
Hären som försvann (Laurentius krönika #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Slutet

Titel: Slutet
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 235
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Det fanns en tid när allt var frid och fröjd. En tid då Verven rånade folk i skogen, Gizma lönnmördade handelsmän och Tamea rymde från sin pappa och gav sig ut på äventyr.

Men de tre äventyrarna tänker inte på den gamla goda tiden just nu. Det enda de tänker är at allt är kört. Demonerna som omringar dem är alldeles för många, alldeles för starka. Och Tamea, Verven och Gizma är alldeles för långt från grottan där deras enda hopp finns.

Detta är slutet.

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista(?) delen i serien av Drakar och Demoner. De tidigare böckerna heter Uppvaknandet och Sveket.

Man skall ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Än en gång så möter vi de tre udda följeslagarna, eller som man säger i rollspel, äventyrarna. De personligheter som kanske inte borde höra tillsammans, men ändå gör det och finner en gemensam styrka och kanske till och med vänskap.

Saker som har byggts upp i de tidigare böckerna står nu framför våra hjältar och det är inte några enkla val de har att göra, mycket står på spel, men frågan är till vilket pris?

Detta är en bokserie som riktar sig huvudsakligen till barn/ungdomar, men jag skulle säga att även vuxna som har en kärlek till fantasy och då även rollspel kommer att få ut mycket av dessa böcker.

Det är med en härlig charm och känsla som författaren får liv i detta äventyr och i världen som det utspelar sig i. Hon har tagit kärnan av det folkkära rollspelet, som fick nytt liv, eller kanske rättare sagt en ny skepnad, då det aldrig har dött för trogna följare, bäddat in det i denna handling som inte bara är ett underhållande äventyr, den har saker att säga om vänskap och att finnas där för varandra, stå upp mot förtryck.

Med denna bok så knyter hon ihop detta äventyr, det får ett avslut och det var meningen att detta skulle vara en trilogi. Vi lämnar äventyrarna, de är formade och kanske ärrade av sin resa. Men ser man till rollspelet som berättelsen är rotat ifrån så vet man att det alltid väntar nya äventyr för hjältarna. En dörr kanske är stängd men det finns kanske något som säger att en annan dörr står och väntar på att bli öppnad.

Om jag inte missminner mig så har jag läst eller hört av författaren att även om detta är slutet så kanske det inte är slutet på hennes resa när det kommer till Drakar och Demoner. Hon är kanske inte helt färdig med detta och oavsett vad framtiden har att visa så har jag absolut inget emot om det skulle dyka upp om några år en ny roman av denna författare i denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)
Älskarinnan (Saltsjösviten #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Ursulas hemlighet

Titel: Ursulas hemlighet
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 109
Förlag: Fåglar förlag

Baksidestext:

Ursula är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Mina tankar:

Detta är första delen i serien En björn i en bur, en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Om man har läst författarens tidigare serie Tvåhjärtat, som riktar sig till en äldre publik, så vet man att hon har en förkärlek till naturen i sina verk. Denna är inget undantag. Om jag inte missade detta så befinner vi oss i ett namnlöst land eller till och med värld. Oklart om det är en egen värld eller en version av vår egen, men detta har ingen direkt betydelse.

När jag läste denna så kunde jag inte låta bli att få en nostalgikänsla. Delvis så är den formad som en sagobok, men lite mera djup i och kanske lite mörkare i sina stunder. Men delvis så påminner den om de första fantasyböckerna som man läste, kanske inte handlingsmässigt men känslomässigt.

Detta mellanting mellan sagobok och mera fylligare textbok gör att den är ett utmärkt steg för den som vill gå uppåt i läsnivån. Som vuxen kanske man vill ha en fylligare handling, men tyckte ändå den hade något att ge även till den mera erfarne och inbitne fantasyläsaren.

Det är spännande och jag tror att den fungerar perfekt till åldern den riktar sig till när det kommer till utförande. När jag var i den åldern så ville jag kunna leva mig in och leva tillsammans med personerna som jag läste om och jag tror absolut det är något som man kan göra i denna bok. Det var något extra när man kunde försvinna in i en bok och till en annan plats.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en bok som fångar ens intresse och spelar på alla ens strängar när det kommer till fantasin. Vill den äldre fantasyläsaren ge sig på denna bok så har man en avkopplande läsning som troligen väcker barnasinnet inom en, lättsamt men underhållande.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)
Sissels Yule
Tinget i Hög

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Daniel Braesch: Den nimska flickan

Titel: Den nimska flickan
Författare: Daniel Braesch
Sidantal: 317
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Ensam vaknar en ung kvinna upp i en hästvagn. Hon minns inte vem hon är eller varifrån hon kom. Allt hon minns är sitt namn, Gellomy, och att något jagat bort henne från sitt hem. Något som fortfarande förföljer henne.

Flykten leder henne norrut till okända marker där hon möter dignatörer, skogsvarelser, siare och monster i jakt på svar. Minnesbilder klarnar som bitar i ett pussel när hon lär sig mer om svärdet hon bär med sig och om kraften som lurar inom henne. Ett mörkt fenomen folk kallar herom.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Sparven från Nim. En fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Denna här är lite uppbyggt som de fantasy som man började läsa som ung. Jag brukar kalla den mallen för Bondpojken som visar sig vara något annat. Tänker i stil med till exempel David Eddings. Men även om den till en viss del följer denna mall så har den andra element i sig som gör att det inte är en kopia av tidigare skrivna verk.

Det är klassisk fantasy som går åt det mera episka hållet, även om just denna första del inte har de där stora slagen som man gärna vill förknippa med episk fantasy. Men det är en rik värld som man stöter på här, både när det kommer till historia som varelser som berikar den. Det förekommer även en stor bit magi.

När det kommer till världsbygget så känns det verkligen att författaren har lagt ned mycket tid till att göra den omfångsrik, och det uppskattar man verkligen när man läser en fantasy. Man märker ofta detta om författaren i stället hittar på efterhand.

Boken är har förvisso ett lättläst och behagligt språk, men när det kommer till handling och mängden karaktärer så kräver den att man är fullt fokuserad när man läser denna. Skall erkänna att jag inte var det hela tiden och tappade bort mig i handlingen ungefär i mitten. Att den är lite mera tung på detta sätt är absolut inget negativt, ibland vill man ha en sådan bok.

När det kommer till huvudkaraktären, den unga kvinnan som till en början inte minns vem hon är, så känns det bitvis att hon är lite övermänsklig och klara av mera än vad hon kanske borde göra. Men ju mer man läser och förstår så förklaras detta. Hon är en stark och intressant karaktär, även i sin styrka så har hon brister.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy av det klassiska hållet men ändå har några egna infallsvinklar på genren.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elisabeth Berglund: Tidens hjärta

Titel: Tidens hjärta
Författare: Elisabeth Berglund
Sidantal: 299
Förlag: Possibilia

Baksidestext:

Vivya, den sista Glädjeryttaren, Överdomaren Ylmar och det magiska barnet Minndora är äntligen i säkerhet på Ylmars hemvärld efter sin flykt undan Broughans soldater. Men allt är inte som det verkar, och snart är de tre indragna i en maktkamp där Pompodias och De Tio Världarnas framtid står på spel.

Emot dem står skugglika konspiratörer, ett korrupt polisväsende, giriga potentater och uråldriga lögner. Allt de har är Vivyas handlingskraft, Minndoras nyväckta magiska krafter och Ylmars unika känsla för tid ...

Vem drar egentligen i trådarna? Och varför får ingen använda magi?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien De tio världarna. Den första delen heter Eldbarnet.

Jag rekommenderar att man läser serien i rätt ordning, även om det står att denna är fristående. De är samma karaktärer och den röda tråden från första boken fortsätter i denna även om det är nya fristående händelser.

Nu är det nästan två år sedan jag läste första delen men det jag kommer ihåg när det kommer till stilen av fantasy var att författaren gillar att bryta de klassiska mallarna eller det som man förväntar sig när man tänker en fantasy. Ändå håller hon sig genren trogen, bara att hon gillar att kasta in lite andre element också. Det händer även i denna bok.

Vi har här maktspel och konspirationer, det pågår något skumt högst upp i hierarkin i världen som karaktärerna befinner sig i nu. Även en mordutredning med denna världs poliser förekommer. Det är lite av en frisk vind med dessa element.

Klassiska element av fantasy förekommer såklart starkt men hon skapar egna saker till sin värld också, som varelser. Det är en bra uppbyggd värld som vi träder in i och författaren målar upp den bra för oss läsare, det är inte för mycket information men rätt information för att kunna uppleva och leva sig in i världen.

Det är inte episka fantasy med stora slag och liknande, men ändå är det high fantasy när det kommer till magi och världen i sig. Hon väljer att titta på de små händelserna i världen i stället för något storslaget, men man kan aldrig vara säker på om små saker blir till stora.

Det är en lättsam men spännande och medryckande historia som vi bjuds på här. En samling härliga karaktärer som hamnar i en del farliga händelser och man vill veta hur allt kommer att sluta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som är på en lagom nivå när det kommer till världsbyggen, magi och liknande saker. Det är bra för nybörjaren då det inte blir för ingående, vilket kan vara problemet med andra författare om man inte är van läsare av fantasy. Den är även bra för den inbitne också, då den kan komma att bjuda på saker som man kanske inte har stött på allt för många gånger.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Eldbarnet (De tio världarna #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stina Rundqvist: Näcken

Titel: Näcken
Författare: Stina Rundqvist
Sidantal: 241
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

En finstämd sång löper genom skogen, den lockar, drar och kallar på Emilia. Utan att kunna hejda sig går hon mot ljudet och den man som spelar på fiolens strängar.

När Emilia möter Nick kan hon inte föreställa sig hur livet kommer att ta en mörk och hemsökande vändning. Hur förälskelsen sakta överträder gränserna för besatthet och skapar en tillvaro av skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kring Emilia sluter sig allt mer och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd.

När huvuden spetsade på pålar återfinns på olika platser i området djupnar fruktan i henne när hon inser att mardrömmarna är verkliga.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Mörkerväsen. Det är en urban fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Författaren har gjort en modern tolkning av de gamla sägnerna om olika väsen i skogen. I denna får vi, som titeln säger, möta näcken. Samtidigt som författaren vårdar de gamla tiderna och berättelserna så väver hon in den moderna världen på ett bra sätt, eller om att det är folktron som vävs in i det moderna.

Jag misstänker att med tanke på att detta är en serie så fungerar denna första bok som en presentation av den version av värld som författaren har skapat, en värld där andra väsen finns ibland oss, kanske dolda men de finns där.

Det är också en kärlekshistoria, men kanske inte den mest sockersöta som man kan tänka sig. Det finns ett mörker i berättelsen och ibland så blir den något brutal, lite åt skräckhållet skulle jag säga.

Handlingen går rätt så snabbt fram och ibland så kanske den inte förklarar att för läsaren, men åt andra sidan är detta bra på ett sätt. Man vill inte få allt överförklarat, varför vissa gör som de gör, man får helt enkelt acceptera det och man förstår handlingen ändå. Bitar kan komma att falla på plats längre in i handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare romantisk berättelse som har sina rötter i folktron, men allt i en modern skepnad.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lupina Ojala: Toner av guld

Titel: Tonar av guld
Författare: Lupina Ojala
Sidantal: 251
Förlag: Catoblepas Förlag

Baksidestext:

De svar Lue söker om sitt och weloifolkets ursprung finns i kejsardömet Tebidiar, men där visar sig allt bli annorlunda än han förväntat sig. Trots sin avsky för besvärjare blir han snart en stormästares lärling och flyttar in i palatset med de tusen gyllene klockorna.

Medan han försöker förstå vem han är dras han in i intriger, konflikter och kärleksaffärer. När mer än hans eget öde står på spel gäller det att göra kloka val. Vem kan han lita på?

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Legender från Yddrios, den första heter Tårpilens år. Denna kom ut 2017.

Varje bok i serien är på ett sätt fristående, men jag tycker ändå att man gör rätt i att läsa böckerna i den ordningen som de kom ut. Karaktärer från tidigare böcker kan återkomma i större eller mindre roller.

Detta är en fantasy och när man tänker på det så går säkerligen tankarna till att det rör sig om ett uppdrag som en hjälte eller grupp skall lösa. Det kan röra sig om att störta en ond härskare som vill erövra världen.

Men här har vi något annat. Denna bok är mera en krönika, en levnadsberättelse, över en person, eller faktiskt några stycken. Utan några direkta mål, mer än att Lue, vill ta reda på mera vart hans folkslag kommer ifrån, så får vi ta del av hans upptäcker och vardagliga aktiviteter. Tillsammans med honom så får vi upptäcka en ny stor stad i världen som vi blev bekanta med i första boken, den utspelade sig lite avlägset från det stora landet och var en bra introduktion till världen som författaren har skapat.

I första boken så var det saker som vi inte fick reda på, här fördjupar vi oss i världen lite mera. Gillar detta att allt inte kommer till och i en enda klump utan att det till och med är utspritt på flera böcker. Detta ger en känsla av att det är en stor och levande värld som vi besöker. Det känns som att författaren har en gedigen bakgrundshistoria till sin värld.

Boken är uppbyggd att vi följer några olika karaktärer, mest Lue, men det är flera som har en central roll i handlingen. Till en början så hänger kanske inte dessa trådar ihop, mera än att det utspelar sig i samma stad. Men dessa olika trådar rör vid varandra då och då för att senare kanske till och med knytas ihop med varandra.

Det är ett finstämt språk och målande så man lever sig lätt in i handlingen och i denna värld. Författaren återspeglar bra när det kommer till känslan av att komma till en främmande stad och längtan av att få reda på mera av sin härkomst.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genomarbetat fantasy med en fin och ömsint handling. Det är inte full fart hela tiden men det finns ett spänningselement i handlingen också.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tårpilens år (Legender från Yddrios #1)
Felice
Catoblepas ångnoveller No. 1 & 2
Dockmakaren i Genadel

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Lönnebo: Den första sången

Titel: Den första sången
Författare: Mattias Lönnebo
Sidantal: 380
Förlag: Pythia Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Jag minns extasen, mitt bultande hjärta mot hennes bröst och att hon var vackrare än någon annan. Detaljerna försvinner i blå töcken och dimmor, men jag kommer aldrig att glömma det hon sa: "Du måste lyfta förbannelsen som råder över denna plats och rädda dina vänner." Gudarna är omväxlande vaga eller väldigt precisa i sina befallningar, de leker med oss dödliga. För hon sa aldrig hur...

Vandraren Pilgrim råkar befria den unge Sadok ur slaveriet. Motvilligt låter han pojken bli sin följeslagare på en episk och våldsam färd genom ett mytomspunnet land. Drömmar blir verklighet, sången är magi och ingen undkommer sitt öde.

Mina tankar:

Detta är en fantasyroman men även delvis en historisk roman.

Berättelsen utspelar sig i en värld som skulle liknas vid antiken, det finns en stark tro för gudar, som i denna version av världen faktiskt existerar och ibland visar sig för människor.

Vi möter här en mystisk man som kallar sig för Pilgrim, han är en vandrare och på en av sina vandringar så räddar han en ung pojke, Sadok, från ett grymt slaveri. Pojken vet inget annat än slavlivet och vill följa Pilgrim på hans resa.

Detta är starten på ett av många äventyr, för det är just det som hela boken känns som, det ena äventyret tar över efter det andra. Pilgrim och Sadok hamnar i många farliga situationer. Jag kunde inte låta bli att tänka smått på rollspel där äventyrarna, det vill säga spelarna, stöter på det ena äventyret efter det andra. Här känns det lite så och till en början så trodde jag att de olika händelserna inte hängde ihop men det är så att det ena leder till det andra och snart så står de två inför stora och ödesdigra livsbeslut.

Det är spännande och författaren har fått till en bra värld som man blir nyfiken på, att gudarna finns och är mera aktiva bland mänskligheten är något som höjer nivån, de finns där likt de antika gudarna och drar i trådar. Mitt i denna spänning och allvar så kan jag inte låta bli att hinta en slags humor också som då och då lyser till, vilket kryddar till det.

Det är ett bra språk, inte för lättsamt men ändå inte för tungt heller, vilket jag tycker är en bra nivå när man kommer till fantasyböcker. Det skall vara lite tuggmotstånd, kräva att läsaren är vaken och tar till sig information, men det skall inte bli segt som det lätt kan bli om det blir allt för mycket information.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som påminner om de antika gudarna och äventyrare, eller om man skall kalla dem för hjältar, som även omtalas i dessa myter.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dryader och demoner
Oceanus väktare

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Lovisa Wistrand: Demondottern

Titel: Demondottern
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 240
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mörker. Passion. En skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.

I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det besitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?

Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge.

En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmätige arvtagaren till tronen?

Mina tankar:

Detta är en fortsättning på författarens Alvblodstrilogi, som består av Drakviskaren, Demonviskaren och Dödsviskaren.

Den är som en start på en ny serie i denna värld, men den hänger ihop med första serien att jag rekommenderar att man läser den först, speciellt för att lära känna världen som allt utspelar sig i.

Alvblodstrilogin var riktigt genomarbetad när det kom till just världsbygget, det gjorde att den blev en riktigt episk fantasy. Här känns det som att det är lite mera lättsammare när det kommer till just den biten. Världen finns där, men det är lite mera som att författaren valt att inte lägga lika stor fokus på detta, kanske litar hon på att läsarna kommer från trilogin där världen målades upp eller så känner hon att det är mera viktigt med karaktärerna och deras utveckling.

Boken är betydligt lättare än de tidigare i serien, både sidor och då innehåll tack vare att det inte är lika stor vikt på världsbygget. Detta är absolut inget negativt utan det är mera vad det är man är ute efter när man vill läsa fantasy.

Om de tre första böckerna var episk fantasy med stora inslag av romantik i form av förbjuden och omöjlig kärlek så är denna mera det som man nu kallar romantasy. Har man läst andra böcker av Lovisa Wistrand så vet man att hon gillar att skriva romantik och då helst med som sagt förbjuden eller omöjlig kärlek. I hennes fantasyböcker så lägger hon även till med spänning och det är inget undantag i denna bok.

För mig som inte vill ha ren romantik när jag läser en bok kände att författaren har fått till en bra balans mellan romantiken och spänningselementen. Med en intressant bakgrund och konflikt mellan olika karaktärer så bygger Wistrand upp en handling som håller kvar en.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går mera åt det romantiska hållet men ändå bjuder på spänning och en intressant värld.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)
Netraya
Rovmärkt
Havsfödd

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Swendsén: Ikona: Ledsagarljus

Titel: Ikona: Ledsagarljus
Författare: Björn Swendsén
Sidantal: 414
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

I århundraden har oförklarliga varelser av sten attackerat den isolerade staden Everholde. Bakom de röda murarna lever sextusen människor, som alltid försvarats av de långa, kraftfulla och nästan odödliga regirerna, bosatta i borgen ovanför. Byborna har dock fått betala ett högt pris för beskyddet.

Av flera generationer återstår bara fyra syskon, som nu endast visar sig när någon ska dömas. Den yngsta, Jaye, vill inte uppleva mer orättvisor och gör vad som helst för att få sin familj att ge upp de grymma traditionerna.

Det är tidig vinter i dalen, och anfallen från de mystiska varelserna verkar för första gången ha upphört helt. Remy och de andra i motståndsgruppen har fått nog av förtrycket från regirerna och planerar ett riskfyllt attentat.

Samtidigt viskas det om folk som har försvunnit från staden, och om något nytt som närmar sig.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första i en serie. Det är fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt. När jag sökte på författaren så verkar det som att han gett ut två serietidningar som verkar vara förgrunden till denna bok, i alla fall så utläser jag att det är samma handling.

Vad vi har här är något som måste klassas som episka fantasy, men måste säga att den verkligen inte följer någon av de vanliga standarelementen när det kommer till denna genre. Den kanske inte är helt förnyande men den har absolut en del intressanta vinklar och något som känns nyskapande eller i alla fall inte allt för ofta använt.

När det kommer till världsbygget, vilket man gärna vill se på när det kommer till fantasy, så ligger det ett stort arbete bakom detta, i alla fall så känns det så. När man träder in i bokens värld så känns det som den har en gedigen historia bakom sig, det är inget som författaren hittar på längs vägen utan är igenomtänkt flera varv om.

Jag skulle vilja säga att denna bok är slutet på något, ett kapitel i världens historia, samtidigt som det kanske är starten på ett nytt kapitel. Till en början är det mycket som har hänt och håller på att hända. Vi läsare förstår inte allt till en början men bitvis så dras vi in i handlingen och förstår mer och mer. Skulle inte förvåna mig om författaren har skrivit en stor avhandling om händelser som skett innan det som vi träder in i.

Det som slår mig när jag läser denna bok är att det inte direkt finns någon uppenbar sida som är god eller ond. Allt är en enda gråzon och det läggs fram på ett sådant sätt att man förstår båda sidorna. Det kan till och med vara så att en del saker som läggs fram under handlingens gång får en att se allt i ett nytt ljus.

När det kommer till språket så är det beskrivande och inlevande när det kommer till karaktärers språk och deras agerande. När det kommer till bakgrund så kan det kännas lite tungläst, men detta är något nödvändigt för att få en bild över hur det är i denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en episka fantasy som delvis går sin egen väg och har en gedigen bakgrundshistoria.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Julie Johnson: The Wind Weaver

Titel: The Wind Weaver
Författare: Julie Johnson
Sidantal: 523
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Halvblod som Rhya Fleetwood dödas direkt i krigshärjade Anwyvn. Men Rhyas avrättning avbryts av en oväntad räddare - en som är mycket mer skräckinjagande än hennes potentiella mördare: den mystiske och legosoldaten befälhavare Scythe. I klorna på denna nya fiende kämpar Rhya för sitt liv i de karga delarna av Nordlandet.

Men ju längre hon kommer hemifrån, desto mer lär hon sig att ingenting är som det verkar - inte hennes skräckinjagande kidnappare, inte eländet som härjar i hennes döende rike inte ens hon själv.

För Rhya är inget vanligt halvblod. Det märkliga födelsemärket på hennes bröst och vinden som hon instinktivt kallar fram betyder att hon är en av fyra själar utspridda över Anwyvn, vars öde är att återställa balansen ... eller dö.

Att bemästra kraften inom henne är bara början. Begäret efter befälhavare Scythe brinner lika starkt som de stormar som slår mot hennes bröstkorg för att få utlopp. Rhya måste välja: kväva lågorna ... eller låta dem förtära henne.

Mina tankar:

Detta är den första delen i fantasyserien Reign of Remnants. Om jag inte misstar mig så är det författarens första bok inom fantastiken, hon har tidigare skrivit mera romantiska romaner.

En undergenre inom fantasy som har vuxit sig stor är den som man nu kallar för romantasy, alltså fantasy som är mera inriktad på det romantiska. Denna bok går absolut under denna undergenre, men jag känner av stråkar av en mera episka fantasy också.

När det kommer till det romantiska så är det lite av den klassiska fiender som fattar tycke för varandra. Jag personligen vill inte ha för mycket av det romantiska, en del är helt okej och kan sätta känslomässiga spår i handlingen. Tack vare att det är inslag av den mera klassiska fantasy så känns det romantiska välbalanserat och passar bra in i handlingen.

Det är kanske inget revolutionerande när det kommer till bakgrunden. Men den är intressant, det är elementarmagi och författaren har fått till en bakgrundshistoria om detta som ändå känns lite eget tänkande. Nu är detta första boken så allt läggs inte fram för läsaren, mer kommer säkerligen att uppdagas i kommande delar.

När det kommer till karaktärerna så känns de lite till en början fasta i sina roller, men de fastnar och så tar de även ibland sina steg ifrån dessa förutbestämda roller, vilket sätter lite färg på stämningen och handlingen.

Språket flyter på bra och likaså handlingen, det är målande och det är spännande, man lever sig in lätt i handlingen och denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går åt det romantiska hållet men ändå håller en fot i det episka och mera klassiska. En bra start på en serie som ger mersmak.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marcus Eik: Jägaren: Svafnes arv

Titel: Jägaren: Svafnes arv
Författare: Marcus Eik
Sidantal: 268
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Gastjägaren Jarund har bara ett sista jobb att avsluta innan han ska övervintra i Björkö, men det ska visa sig att det redan finns en jägare i den hemsökta byn. Tillsammans tar de sig an uppgiften, men den frågvise unge kompanjonen återuppväcker Jarunds egna frågor från sitt förflutna. Hemsökt av gamla drömmar och ständigt påmind om kungens värvningar till det sanna kriget finner Jarund ingen ro i sitt borum.

I sitt sökande efter svar finner han mystiska profetior från ett barn med misstänkt gudalänk - ett så kallat omen - bland de gamla runrullarna på biblioteket. Det uppdagas snart att ett nu levande omen yttrat en ny profetia som Jarund tros vara en del av. Men kan verkligen Svafnes klinga vara en del av hans livstråds fläta - och är han verkligen gudomens arvtagare?

Trots sitt tvivel väljer ändå Jarund att resa söderut då det visar sig att hans närmste - och kanske enda vän tagit värvning till kung Logas krig mot omänniskorna. Hans resa ska komma att ta honom genom såväl inre som yttre strider och den ska förse honom med lärdomar om sitt ursprung och öde.

Mina tankar:

Detta är författarens debut och det är en fantasyroman som riktar sig till vuxna.

Om man skall placera den i någon undergenre till fantasy så blir nog närmast klassiskt high fantasy, men istället för att vara inspirerad av anglosaxisk medeltid med riddare och inslag av magi så är det en fornnordisk inspiration vi finner här och folktro i form av dess väsen.

Kortfattad bakgrund är att det finns jägare som reser runt i världen och erbjuder sina tjänster till att jaga bort de väsen som stör ordningen. Här möter vi en av jägarna, Jarund, som skall göra ett sista jobb innan han skall övervintra. Men en sak leder till en annan och snart är han indragen i något större, något som berör situationer i världen, som är på randen till krig, och även hans bakgrund, som är i det fördolda.

Jag gillar att författaren håller sig till en värld som fantasyläsare känner igen men att han tar en mera svensk inspiration i stället för att följa de internationella trenderna. Monsterjägare har förekommit i många gestalter, både i bokform som i film, och här tycker jag att författaren får till en bra bakgrund om detta yrke i just denna värld.

Språket tycker jag flyter på bra och handlingen likaså, det är både fart och beskrivande vilket gör att intresset hålls kvar. Det finns en utveckling av huvudkaraktären som gör att det blir en röd tråd, även om de olika uppdragen och andra händelser bitvis känns lösa från varandra.

Det känns som att detta är den första delen i en serie och efter att ha läst denna så är jag nyfiken på hur handlingen skall utveckla sig och vilken väg den skall ta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som delvis håller sig på kända marker men ändå erbjuder några nya saker, uppskattar man en fornnordiskt touch så är det ännu bättre.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Renée Ripman: Rebecca och djävulens söner

Titel: Rebecca och djävulens söner
Författare: Renée Ripman
Sidantal: 267
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Starka färger virvlar runt omkring Rebecca och hon är tillbaka i drömmen igen, den där drömmen som återkommit de senaste månaderna. Den som aldrig vill släppa taget om henne.

Rebecca drömmer, färgstarkt och intensivt. En främmande varelse med gröna ögon besöker hennes flickrum om natten, men när hon vaknar bär hennes kropp på fysiska tecken från nattens erotik. Kort därefter ska Rebecca och mamma resa utomlands, men de kommer inte längre än till flygplatsen förrän en okänd man dyker upp och för bort Rebecca, mot hennes vilja. Det är bara det att mannen med de gröna ögonen känns bekant Och vad vill egentligen Rebecca?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna.

Måste inleda med att säga att boken har en del erotiska inslag, så känner man att man inte vill läsa sådant så skall man nog tänka över att läsa denna bok.

Det är som sagt en fantasy och undergenren blir nog närmast urban fantasy. Vi har här en kvinna som enligt en profetia skall komma att föda ett barn som ändra hela världsbilden. Det utspelar sig i vår värld, men här finns även änglar och då även fallna änglar, den mest kända Lucifer. En av hans söner kidnappar kvinnan då profetian säger att kvinnan är bunden till honom.

När det kommer till världsbygget så tycker jag att det är intressant, att låta gudar och andra högre väsen leva i en värld parallellt med oss människor. Till en början så är det grundat på de inom bibeln men senare så utökas det och då tycker jag att det blir om ännu mera intressant. Att alla dessa personer lever i andra dimensioner runt oss. Vill tillägga att boken inte är religiös på något sätt utan det är mera att författaren har inspirerats av religion när hon skapat sin värld.

Boken fokuserar mest på Rebecca och hennes upplevelser av att komma till denna värld. Man kan känna att hon blir utsatt för det ena och det andra när det kommer till det sexuella. Vad männen gör med henne känns inte rätt.

Boken känns lite inriktad på att alla karaktärerna är vackra, vilket kanske man kan köpa då de flesta är gudaliknande personer. Personligen tyckte jag att det kanske blev lite för mycket av detta, men detta är en smaksak.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasyberättelse som inriktar sig på omöjlig kärlek och har en värld baserad på våra religioner.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar