Oskar Källnar och Karl Johnsson: Armageddon

Titel: Armageddon
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 335
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias ska äntligen få landa på jorden igen, efter att ha varit borta i nästan ett år. Men det är bråttom. De måste hinna före Karnidda och hans kraoer till mammas stora hemlighet, en sanning som har makten att skapa kaos i hela galaxen.

För sent inser de att flera av deras fiender har följt efter. Snart är Stillheten det enda som kan förhindra att deras hemvärld förvandlas till ett brinnande armageddon.

Mina tankar:

Detta är den sjunde och sista delen i serien Imperiets arvingar, en sf-serie som riktar sig kanske först och främst till åldersgruppen 9-12 men varje inbiten sf-fan kan med behåll läsa denna serie. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet, Fängelseflykten och Världsdanaren.

Man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med i denna bok. Dock så inleds boken med att Arisa, en AI som finns i rymdskeppet Stillheten, återberättar i sin logg vad som hänt i de tidigare böckerna. Jag ser detta mer som en uppfriskning av minnet i stället för att man skall kunna hoppa på den senaste delen.

Så för fyra år sedan fick vi läsare göra oss bekanta för första gången med de två människobarnen Alice och Elias som hamnar i ett äventyr av episka och galaktiska nivåer. Nu kommer vi till slutstationen och vilken resa det har varit. Redan nu kan jag säga att den har varit värd att följa med på.

Oskar Källner med sin text och Karl Johnsson med sina otroliga bilder har tillsammans skapat en värld, eller rättare sagt ett universum som man bara kan säga är om inte helt perfekt i alla fall så perfekt det bara kan bli. Deras kärlek till genren lyser så starkt i denna serie att den omfamnar läsaren och de vårdar genren på ett sådant sätt att man känner deras visioner i att lyfta fram den till alla.

För även om den inbitne sf-nörden hittar hur många detaljer som helst när det kommer till referensen till genrens alla formar, böcker som filmer, tv-serie, serietidningar och säkert även musik, så kan den icke inbitne lätt följa med i berättelsen handling och vem vet, kanske man blir biten av genren och gräver sig ned i den om man börjar läsa denna serie.

Det är inte bara alla referenser, som jag med säkerhet missade hur många som helst, som gör denna serie till något unik och bra. Själva handlingen har så mycket i sig när det kommer till att leva, växa upp och utvecklas som människa. Vänskap och familj är en central kärna när det kommer till detta, men även att våga göra saker, stå upp för vad man tror på finns där också. Allt packat med spänning som gör att man får svårt att lägga ifrån sig boken.

Boken är lättläst, vilket inte är så konstigt med tanke på vilken åldersgrupp den riktar sig till. Samtidigt så är språket målande och Oskar Källner har fått till en udda skara karaktärer som samlas på rymdskeppet Stillheten och man kan inte annat än att älska dem och se hur de under resan gång i serien blir en familj.

Att sedan Karl Johnsson bilder passar så perfekt in i handlingen gör inte saken sämre. En del är så läckra att de borde säljas som planscher/tavlor att ha hemma på väggen. Det är inte bara texten som har referenser till genren, även i bilderna finns detta.

Så hur knyter då denna bok ihop säcken? Om man ser hela serien som en lång film eller en tv-serie så är det precis som det skall vara. Varje del har haft sitt tema och även lite stil och när man kommer till slutet av en berättelse så är det endast en sak som gäller och det är ett episkt avslut och det är just det som vi bjuds på här. Skall inte säga på vilket sätt men man tar upp de röda trådarna och samlar ihop dem, vi får även ett slags adjö som hör till genren.

Men är det då verkligen slutstationen? Nej, faktiskt inte, i alla fall inte till detta universum. För några dagar sedan så avslöjade Oskar Källner att Imperiets arvingar skall bli tv-spel, det verkar som att handlingen skall utspela sig efter denna serie, alltså kommer berättelsen att leva vidare och utvecklas. Vem vet, kanske man i spelet kommer att på något sätt stöta på några välkända karaktärer. Det skall bli spännande att se hur detta utvecklas.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill uppleva ett sf-äventyr som är en enda stor hommage till hela genren samtidigt som den har en egen handling som står stadigt på sina ben. Även om den som sagt riktar sig till barn så vill jag poängtera igen att äldre kan absolut läsa denna med behållning. Räknar man med vetenskaplig faktabaserad sf så kanske man blir besviken, då man inte valt, av förklarliga skäl, att dyka ned i detta. Jag säger hej då till Alice och Elias för denna gång, men skulle inte bli allt för förvånad om man om några år får möta dem igen i bokformat, man skall aldrig säga aldrig.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)
Världsdanaren (Imperiets Arvingar #6)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Andreas Yngvesson: Avlägset mörker

Titel: Avlägset mörker
Författare: Andreas Yngvesson
Sidantal: 355
Förlag: Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Året är 2315 och mänskligheten har etablerat sig ute i rymden, men det har inte varit smärtfritt och en orolig vapenvila hänger över den Internationella rymdfederationen.

Tre familjer i rymdflottan kastas in i kampen om liv och död när de plötsligt tappar kontakten med planeten Qínchao. Kan det vara utbrytarna som ligger bakom det? Är detta början på ett nytt inbördeskrig?

Samtidigt använder en inhemsk terrorgrupp förvirringen till att flytta fram sina positioner och utmana ländernas bräckliga allians. Mänskligheten drivs till den yttersta randen där lojalitet, vänskap och plikt sätts på spel. Vilka klarar av att utstå allt ödet kastar deras väg och fortfarande komma segrande ur striden? Hur avlägset är egentligen vårt inre mörker?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutroman och det är en sf-berättelse som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

I stora drag så är handlingen att den utspelar sig lång in i framtiden. Mänskligheten håller på att kolonisera sig i rymden då jorden inte längre räcker till. En dag så blir en utpost anfallen av främmande makter, man tappar kontakten med utposten. Detta är startskottet på en storskalig rymdkonflikt som leder till ett krig. Samtidigt finns det motstridigheter på hemmaplan i form av motståndsrörelse som utför mer eller mindre terrorklassade dåd.

Vi har här en stor grupp av människor som vi följer och på olika ställen. Det är många människor att hålla koll på och det gäller att man hänger med i vart man befinner sig. För mig så blev det lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna om vem som är vem och i vilket förhållande de står med de andra karaktärerna.

Nu fungerar alla olika när de läser något men jag fungerar så att jag har svårt att lägga karaktärernas namn på minnet, har detta problem även när jag ser på film, dock så har jag ett riktigt bra minne på namn på författare och skådespelare. Så jag kommer ihåg karaktärer i böcker i form av hur de beter sig och små hintar, som vissa författare lägger in, om vem de är. I denna bok så kände jag avsaknaden av detta bland karaktärerna, en hel del av dem stod inte ut mot varandra så jag blandade lätt ihop dem. Läste jag i sträck så kunde jag lättare hålla isär dem men hade jag gjort ett uppehåll så blev det svårare för mig. Så det gäller att man har lätt för namn när man läser denna bok.

Ser man förbi denna kanske lite brist på kanske för många viktiga karaktärer att lägga på minne så om man ser till handlingen så ser man verkligen tydligen att författaren är inspirerad av de större och välkända filmer och tv-serier inom sf-genren. Rymdbaserna och skeppen, samt striderna i rymden, känns väldigt som till exempel Star Wars och Star Trek.

Språket flyter på ganska bra, det är kanske om man ser till beskrivningar som miljö och, som jag nämnt tidigare, karaktärer som det kanske haltar lite. Vissa bitar så känns det som att det kanske skulle ha gått ett varv till i redigeringen för att slipa till det lite mer, men åt andra sidan så finns det bitar i handlingen där det sitter riktigt bra och man lever sig in i handlingen och det är spännande.

Ser man till pelarna som berättelsen står på så kanske det inte är en allt för originell berättelse men jag tycker att den står rätt så stadigt på dessa pelare och fast sina kanske små brister så bjuder den på en intressant handling. Detta är en planerad trilogi och boken slutar med att den lämnar upp till kommande saker, jag tror absolut om författaren slipar till det så kommer nästa del att bjuda på en trevlig läsning.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Oskar Källner och Karl Johnsson: Fängelseflykten

Titel: Fängelseflykten
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 270
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alices och Elias resa genom galaxen fortsätter. Brock har blivit bortförd av azkalorerna och Stillhetens besättning följer efter. De är oroliga för honom, men också för Alice. Efter vistelsen hos minnesväktarna har hon börjat höra röster och ser saker som inte finns.

På fängelseplaneten Feroz II tvingas Brock leta skatter i en farofylld djungel. Skatter som sedan säljs till högstbjudande i det lokala auktionshuset. Kapa har en plan för att frita Brock men kommer gänget att lyckas genomföra den?

Mina tankar:

Detta är femte delen i Oskar Källner och Karl Johnsson science fiction-serie Imperiets Arvingar. Det är en serie som riktar sig till ålder 9-12 men kan absolut läsas av äldre med rätt sinnelag.

Jag rekommenderar att man läser det tidigare delarna innan man läser denna för att förstå handlingen bättre. Det är en längre handling som rör sig igenom hela serien som man missar om man hoppar in i den utan att ha läst de tidigare delarna.

Handlingen tar vid där den förra boken slutade, vi möter en besättning som till en början inte vet hur det skall göra för att få tillbaka sin kapten som blev bortförd i förra boken. Det visar sig att han blivit förd till en fängelseplanet och de börjar planera hur de skall befria honom.

Samtidigt så lider Alice av det som hon utsattes för i slutet av förra boken. Hon litar inte på sig själv och hon verkar ha tagit mer skada än vad man först trodde. Vi får bitvis följa hennes utveckling med detta. Saker kommer fram under bokens resa som lägger mera till Alice och Elias bakgrund.

Varje bok i denna serie har sin handling och sitt problem som besättningen på rymdskeppet Stillheten ändå hänger varje händelse ihop på något sätt med den stora röda tråden som går igenom hela serien. Oskar Källner får till det riktigt bra när det kommer till att kombinera den enskilda händelsen med den stora sammanhängande. Varje enskild händelse ger chans till de olika karaktärerna som vi lärt känna att växa och få ett mera djup, denna del i serien är inget undantag.

Det är en bra mix på fördjupande handling och fartfylld spänning. En mix som passar perfekt för bokslukaren i denna ålder och att serien även är en stor hyllning till genren i alla dess former gör att man som vuxen ler åt blinkningar till andra verk. Boken är lättläst men det finns något i den som gör att även en mera vuxen publik kan få ut något av den.

jag kan ju inte heller låta bli att nämna bilderna i boken, precis som de tidigare delarna har Karl Johnsson gjort ett fantastiskt jobb med att fånga scenerna i de bilder som fyller boken. De är färgsprakande, levande och riktigt snygga. Jag har sagt det om tidigare delar i serien och säger det igen, bilderna lägger en extra dimension till handlingen.

Så slutsumman blir en bra fortsättning på en spännande och underhållande serie. Jag ser fram emot att följa med denna besättning på fler äventyr och till slut se hur det stora hela skall sluta.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Minnesskrinet

Titel: Minnesskrinet
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 269
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alices och Elias resa på rymdskeppet Stillheten fortsätter. De har anlänt till imperieplaneten Tenia och besättningen behöver pengar för att reparera skeppet. Av en släkting till Syndra får de i uppdrag att hämta ett stulet minnesskrin. Men uppdraget blir inte alls så lätt som Stillhetens besättning trott. Snart är de inblandade i en kamp på liv och död, där hela imperiets framtid står på spel.

Baksidestext:

Detta är fjärde delen i författaren Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson episka rymdsaga Imperiets Arvingar. En serie som riktar sig till ungdomar i huvudsak, men kan gott läsas av äldre.

Serien började med Bortförda, där vi blir presenterade för de två ungdomarna Alice och Elias som genom vissa händelser befinner sig snart ute i rymden. I de andra böckerna Järnrosen och Gravplaneten så får vi reda på mer om dessa två när det kommer till deras bakgrund och även om deras medpassagerare som är med dem ute i rymden.

För att hänga med i handlingen på bästa sätt så skall man ha läst de tidigare delarna innan man läser denna. Boken tar vid där den förra slutade. Det är en stor röd tråd till handling som följer med i hela serien, varje bok har sitt tema och sidohandling, men för att förstå det stora hela så är det bäst att börja från början.

Jag började med att säga att denna riktar sig till ungdomar i huvudsak men att äldre kan absolut läsa denna. Om jag inte missminner mig så har jag sagt det tidigare om denna serie, om inte så säger jag det nu, Oskar Källner kör med en stil som jag verkligen gillar och även uppskattar och det tror jag de som läser serien också gör. Han skriver inte läsaren på näsan eller på något sätt ser ner på sina läsare. Det jag menar är att han inte är övertydlig utan han litar på att läsaren förstår handlingen. Detta tycker jag är ett bra sätt, barn och ungdomar förstår ofta mer än vad kanske vuxna vill få det till.

Källner har ett stabilt språk som flyter på riktigt bra, det är lätt att ta till sig men har ändå en tyngd i sig som gör det fylligt. Det är bra fart i handlingen och det händer saker hela tiden som håller intresset uppe.

En, av alla saker, som jag gillar med denna serie är att Oskar Källner låter alla karaktärer som är med i besättningen på rymdskeppet få sin plats i rampljuset. Han har gjort dem alla till intressanta karaktärer och bitvis får vi genom serien veta mer och mer om dem, de växer som karaktärer ju längre in i serien som vi kommer, vi förstår dem bättre och kanske så ändras vår syn om några under resans gång.

Jag nämnde att varje bok hade sin sidohandling och tema, i denna är ett av detta tema popularitet, vikten att känna att man är någon som andra gillar och vill vara med. Med detta följer ju även mode och att använda rätt slangord, de som är på tungan för stunden. Ett rätt så centralt ämne för ungdomar, alla har vi nog varit med om detta i någon form när vi gick i skolan.

Jag får inte glömma att nämna Karl Johnssons urläckra bilder som lägger till ett extra lager till handlingen. De är färgsprakande och ögonfångande (om det nu finns någon sådan beskrivning) och jag hade inte haft något emot att sett ännu fler bilder i boken.

Så slutresultatet blir ännu en underhållande del i en serie som är en stor homage till genren. Jag ser fram emot att följa med på denna resa i många böcker till. Skall bli spännande att se vart vi hamnar härnäst.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Anna Jakobsson Lund: Aldrig Ensamma

Titel: Aldrig Ensamma
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 361
Förlag: Annorlunda Förlag

När Systemet inte är det största hotet - vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt.

Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.

Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Anna Jakobsson Lunds trilogi Systemet. Det är en dystopi som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut 2015.

Det är som sagt den andra boken i serien och man skall ha läst den första som heter Tredje Principen innan man läser denna. Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken och det var med lite stapplande steg som jag tog mig in i handlingen. Denna har, och det har författaren sagt också, väldigt lite återberättande som friskar upp minnet på vad som hänt tidigare i serien. Jag kom ihåg i stora drag om vad som hände i första boken men inte vem som var vem när det kommer till karaktärerna. Det var dock inga problem att läsa sig in i handlingen och denna värld igen, ju mer jag läste ju mer föll bitarna på plats igen. Jag rekommenderar att om man läser denna serie så skall man inte ta någon paus, i alla fall inte någon längre, mellan böckerna.

Det är som sagt en dystopi, men den håller en mera mogen ton än de stora titlarna som man kanske är mera känd med, tänker på sådana som Hunger Games och Maze Runner. Det rör sig om politik och om revolution mot makten som styr och ställer. Men allt kanske inte är svart och vitt, det kan finnas ondska på båda sidorna.

När vi kommer till andra boken i en trilogi så säger man ofta att det är en mellanbok och att det är en brygga som bygger upp till finalen som kommer i sista boken. Och jag skulle absolut kalla denna för en mellanbok. Om vi i första blev presenterad för denna värld och de karaktärer som handlingen kretsar runt så byggs, i denna, grunden upp ännu mera, vi får lite mera insyn i världen och lär känna karaktärerna ännu mera och hur deras relation mellan dem blir starkare.

Handlingen puttrat på i en stadig men sakta takt. Det blir aldrig långtråkigt, för det händer ständigt saker, men det blir aldrig den adrenalinpumpande spänningen som andra böcker kör med. Jag tycker att detta passar riktigt bra och författaren låter saker ta sin tid men ändå på något sätt så förflyttar sig det och viktiga saker händer.

Jag gillar att karaktärerna inte är perfekta, alla har de sina olika brister och problem. Detta gör dem mera levande och man känner att man bryr sig om dem och vill se hur det kommer att gå för dem.

Hon överförklarar inte saker heller när det kommer till hur världen fungerar, vilket är ett bra val också. För oss som läsare så känns sakerna som nya men för karaktärerna som lever i denna tid och värld så är det vardagsmat. Man hänger med bra i handlingen ändå.

Slutsumman blir en stabil mellanbok i en serie som är intressant och välskriven. Bra karaktärsporträtt med en handling som både är filosofisk och politisk samtidigt som den underhåller och griper tag i en. Just denna bok lägger en bra grund till den sista boken i serien, som jag inte kommer att dröja allt för länge med att läsa, så att jag inte glömmer bort bitar av handlingen igen.

Tidigare omdömen om författaren:

Tredje Principen (Systemet #1)

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se

Håkan Gulliksson: Spelvärlden

Titel: Spelvärlden
Författare: Håkan Gulliksson
Sidantal: 316
Förlag: BoD

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Folket är lyckligt. Alla spelar meningsfulla spel som håller igång samhället och sådant som ger starka upplevelser.

Familjen Karlsson hamnar i händelsernas centrum när en agent från Nordiska rådet kommer till dem för att undersöka vad det är som stör spelvärlden i Umeå.

Mina tankar:

Detta är författaren Håkan Gullikssons debutbok om jag förstår det rätt. Denna kom ut första gången 2018, finns en nyare utgåva som kom ut 2020.

Detta är en framtidsversion där människor spelar spel för att hålla igång samhället, men något gör så att spelen kraschar och kaos utbryter då verklighet och spelupplevelser krockar. Ett råd skickar ut en agent för att undersöka problemet.

Jag gillar upplägget och premissen med denna idé att spelandet har blivit en stor del av samhället att det till och med är en grund för att det skall fungera, sedan att sätta in konflikter med att spelet kraschar är också en smart grej som jag ser potential i. Men tyvärr så måste jag säga att det är något som inte klickar för mig med själva boken.

Personer kan hoppa in som till exempel sophämtare eller som sjuksköterskor i spelen för att hjälpa samhället och andra. Men det blir aldrig riktigt förklarat hur detta går till helt praktiskt, jag hade gärna gått mera på djupet. Kan inte släppa hur någon kan plocka upp sopor om de sitter hemma uppkopplade på ett spel, eller för den delen behandla en patient på ett sjukhus. Jag kanske missade något i handlingen men tror inte det, känns lite som ett hål i berättelsen här.

När det kommer till språket och berättarstilen så är det också tyvärr saker här som jag inte klickar med. Jag kan tyvärr inte sätta fingret på det direkt, språket i sig är det inget fel på men det är något med berättarrösten, eller vad man skall kalla det. För att försöka säga vad som skär sig så känns det som att boken är för pratig, och nu menar jag inte att det är för många dialoger, i stället för att vara berättande. Den enda liknelsen jag kan komma på som kanske förklarar vad det är jag försöker säga är att man skulle kunna kalla en lärare eller föreläsare för pratig, denne alltså förmedlar fakta och förklaringar, medan en berättare förmedlar känslor och beskrivningar som målar upp saker för läsaren eller lyssnaren.

Boken är inte ”pratig” hela tiden, det är den mest i början, kanske första halva, sedan går den närmare karaktärerna och blir mera berättande och det tänder till lite i handlingen. I början kände jag att jag inte fick grepp om handlingen, den spretade på något sätt som rann ifrån mig, men den blev mera solid och mera fokuserad i slutet och då fick jag bättre grepp om den.

Svårt att rekommendera en bok som man inte klickar med, men jag vill inte säga att boken är dålig på något sätt. Smaken är ju som man brukar säga olika och jag anser att det inte finns något rätt eller fel. Känner man att handlingen låter intressant så tycker jag absolut att man skall testa på denna bok för att se själv om det är något för en. Det kan vara att boken är djupare än jag förstod och den flög över mitt huvud.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Malin V. Olsson: Av Stjärnstoft Är Vi Komna

Titel: Av Stjärnstoft Är Vi Komna
Författare: Malin V. Olsson
Sidantal: 412
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Hur stoppar man en naturkraft så brutal att den inte bara hotar jorden, utan allt liv i hela universum?

Inte ens jag, det artonåriga underbarnet Veronica Harrington, kan svara på det. Däremot vet jag att år 2179 kan bli det sista i mänsklighetens historia. Våldsamma stormar skakar Mars med förödande konsekvenser, även på jorden. Hela solsystemet drabbas av oförklarliga naturkatastrofer. Inte oförklarliga för mig och mitt team, men för resten av världen, och när California Space Center vidriga direktör vägrar ta hotet på allvar tvingas vi kämpa mot både honom och klockan.

Dessutom smyger sig den årliga höstbalen allt närmare, men jag vill inte gå dit. Hur ska jag kunna glädjas när världen rasar samman, både bokstavligen och för mig känslomässigt. Min pojkvän har ju bara ögon för en annan tjej. En före detta supermodell från Mars.

Mina tankar:

Detta är författaren Malin V. Olssons andra bok i sin sf-serie som riktar sig till unga vuxna, den första heter Universums Mörka Hemlighet.

Då det är andra boken i en serie så skall man ha läst den första innan man ger sig på denna. Boken är en direkt uppföljare till första boken och tar vid där den slutade. Boken friskar upp minnet om vad som hände i första boken om det skulle vara så att det är ett tag sedan man läste den.

I den första boken så avslöjades det en del saker som mänskligheten inte visste om, i alla fall inte allmänt, det har hållits hemligt att det finns liv ute i universum. Vi fick även reda på ett hot som är så omfattande att det till och med kan förstöra hela universum om det inte stoppas. Det är här vi tar vid med denna bok.

Veronica Harrington, huvudkaraktären i berättelsen, arbetar tillsammans med de andra i hennes besättning för att hitta en lösning på hotet. De försöker göra detta i hemlighet, för att inte skapa panik hos allmänheten, samtidigt motarbetas de av de som inte tror att hotet är verkligt.

Förutom denna jakt på räddningen så finns det en stor bit relationsdrama i handlingen också. Jag tänker ofta i liknelser med filmer och just dessa bitar så tänker jag på de så kallade High School-filmerna om unga vuxna som blir kära, går i skolan och skall ha en bal. Vet inte om författaren har tänkt i dessa banor också men om tycker att hon har lyckats bra med att få till känslan i den unga förvirrade kärleken och samt den delade känslan om balen som huvudkaraktären har.

När jag ändå tänker i olika filmgenrer så byter handlingen form, vilken skall jag inte säga, för det är roligare att få uppleva den utan att veta om den. Skriver kanske lite kryptiskt men än en gång vet jag inte om författaren har gjort detta medvetet, jag vill tro det i alla fall. Jag satt och log samt njöt av dessa ändringar i stilar. Det finns en glimt av en annan också som jag inte skall nämna.

Det låter kanske som att det skulle vara en handling som inte vet vart den vill när det beskriven den på detta sätt, men det lovar jag att den inte är det minsta rörig eller splittrad. Den röda tråden rör sig framåt med en säker hand och är fokuserad på den. Allt handlar om att rädda universum.

Skall lägga till om den romantiska biten av handlingen, för de som inte gillar direkt att läsa om sådant, så tycker jag att den ändå inte blir för sötsliskig utan är bra balanserad och bygger upp relationerna mellan de olika karaktärerna på ett bra sätt. Det förekommer såklart sådana känslor men det är även en spännande handling som ligger i fokus.

Språket är behagligt och lättsamt, samt medryckande. Jag tycker att författaren får till karaktärerna på ett bra sätt och ger dem känslor som ger dem ett djup, man känner och bryr sig om dem. Samt så lurar man på hur allt skall sluta, kommer de att lyckas med att rädda universum. Om de klarar det, vilket pris kommer att betalas?

Vet inte om det kommer att komma fler böcker i denna serie, eller om detta är den sista. Kan säga, utan att avslöja något, att det som påbörjades i första boken knyts ihop i denna och det får ett avslut. Jag skulle däremot inte ha något emot att följa dessa karaktärer på andra äventyr, så jag hoppas på att detta inte är det sista vi sett av Veronica Harrington och de andra.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Universums Mörka Hemlighet

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Simon Stålenhag: Labyrinten

Titel: Labyrinten
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 150
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Världen är täckt av ruiner och aska. Någonting främmande och gåtfullt förgiftade atmosfären och tvingades de fåtaliga överlevande att fly ner i underjordens djup. Nu lämnar Sigrid, Matte och Charlie enklavens säkerhet för att ge sig ut på en expedition i den ödelagda ytvärlden. Under resan tvingas de konfrontera mörka hemligheter de burit på sedan tiden då civilisationen dog.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags femte bok, det är som vanligt en blandning av konstbok och roman.

Om jag förstår rätt så har denna inget att göra med hans tidigare böcker. Men jag känner att denna kan utspela sig i samma värld, då jag känner igen vissa saker från tidigare böcker. Man behöver alltså inte ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i denna.

Nu är vi tillbaka i Sverige, i den förra så befann vi oss i USA. Vi befinner oss någonstans i framtiden och världen har mer eller mindre gått under, de få överlevande befinner sig i stora anläggningar under jorden.

Man gör expeditioner till ytan och gör vissa mätningar. Det är en av dessa som vi följer. Redan från första sidan så förstår vi att något inte har gått som det skulle. Handlingen berättas i olika trådar, vi som läsare får veta mer och mer om vad som hände. Det som målas upp är en mörk berättelse, skulle säga att denna bok är den mörkaste av Stålenhags böcker.

Det är ett bra knep som berättare att hoppa mellan tidshändelserna, vi som läsare har inte hela bilden framför oss och det håller intresset uppe och nyfikenheten på tå. Vi som läsare vet att något hände med expeditionen, men vi får också aningar om att det är en större orsak bakom allt, vi får hintar om att något hände när mänskligheten flydde ner under jorden.

Då det är en blandning av konstbok och roman så är den sparsam när det kommer till text, men den texten är exakt rätt mängd för att föra handlingen framåt. Tillsammans med bilderna utgör det en helhet. Och bilderna måste vi prata om, för det är kärnan i hela boken.

Bilderna är så otroliga, det är en mörk hinna över alla bilder, varför får man reda på när man läser. Sällan har nog något så fruktansvärd som en ödelagd värld skildrats så snyggt som i denna bok. Stålenhag har även en förkärlek att lägga till nostalgisaker som tar oss läsare tillbaka till en annan tid, och detta saknas verkligen inte i denna.

Det är små detaljer i bilderna som gör de så otroliga. Det kan vara en gammal hederlig telefon, eller till och med bara en vanlig stol som man brukar finna på offentliga ställen som på sjukhus. Man kan verkligen titta på bilderna och hitta mer och mer av dessa detaljer.

Så Simon Stålenhag lyckas ännu en gång att leverera en bok som är ögongodis och en läsupplevelse som stannar kvar hos en. Uppskattar man hans tidigare böcker så kommer man absolut inte bli besviken på denna. Har man ännu inte läst något av honom så är det absolut dags att göra det om man gillar konstverk som rör sig i fantastikens värld men även i nostalgins värld, han har en unik stil i sina bilder som verkligen lyckas kombinera dessa två världar i samma bild.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Eva Holmquist: Danis Flygprov

Titel: Danis Flygprov
Författare: Eva Holmquist
Sidantal: 27
Förlag: Ordspira Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Dani har ägnat all ledig tid åt det nya styrprogrammet för skytteln i flera månader. Flygprovet betyder allt för henne. Resultatet kommer att förändra hennes liv. Går allt bra blir hon den yngsta programmeraren någonsin som får chansen att arbeta med rymdskeppet Tumanakos styrprogram. Men flygprovet går inte som Dani tänkt sig. Ska hon lyckas rädda situationen och sin karriär eller blir flygprovet slutet på hennes drömmar?

Mina tankar:

Detta är en av fem noveller som författaren Eva Holmquist i år gett ut som singel-noveller. De finns tillgängliga som e-noveller på de flesta ställena och i en begränsad fysisk utgåva, då endast på förlagets hemsida och när förlaget är på mässor och liknande föreställningar.

Detta är den fjärde novellen om rymdskeppet Timanakos och dess besättning. Alla noveller är fristående så det går bra att läsa dem i vilken ordning som man vill. Skulle dock ändå rekommendera att man läser dem i rätt ordning, det är återkommande karaktärer och man lär lära känna dem med tiden.

I denna så möter vi den återkommande Dani, som har varit mer eller mindre den centrala karaktären i de tidigare berättelserna. Hon har nu arbetat fram ett nytt styrprogram för skyttlarna och har kommit till den punkten att nu skall programmet testas i verkligheten och inte bara i simulator. Hon har gjort några små ändringar precis innan resan och Moss som skall följa med på provturen ställer sig lite frågande och anser att det borde köras mera i simulatorn efter ändringarna.

Allt går kanske inte direkt som det skall under resan och det ser lite mörkt ut. Hur det slutar kommer jag såklart inte att avslöja men när resan är över så har karaktärerna lärt sig att inte ta på sig allt själv, samarbete är en bra sak.

Precis som tidigare noveller i denna serie så är den lättläst och spännande. Man får reda på lite nya saker om detta universum i varje berättelse, som jag sagt tidigare så känns varje novell som ett avsnitt i en sf-serie. Denna är lite mera centrerad runt tre karaktärer, de som är på skytteln, så vi ser inte jättemycket av det stora universum som finns där ute. Man skulle kunna säga att detta är ett slags kammarspel i rymden.

Så jag rekommenderar denna, och de övriga novellerna i serien, till alla som vill ha en berättelse som går att läsa ut om man bara har lite tid över. Gillar man berättelser i stil med Star Trek, alltså ett rymdäventyr med många olika varelser och besök på nya platser så är detta novellerna att spana in.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Attentatet I Gallus (Gallus #1)
Gallus Brinner (Gallus #2)
Ur Askan Av Gallus (Gallus #3)
Godmorgon Segrare
Danis Jul (Tumanako #1)
Permission På Norta (Tumanako #2)
Attentat Mot Kreomen (Tumanako #3)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Eva Holmquist: Attentat Mot Kreomen

Titel: Attentat Mot Kreomen
Författare: Eva Holmquist
Sidantal: 31
Förlag: Ordspira Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Förhandlingarna mellan Jorden och Keromen hotas. Rymdskeppet Tumanako har anlänt till den inledande banketten. Dani och hennes vänner blir i sista stund inbjuden. De måste ta reda på vilka som vill förhindra fredsavtalet – och stoppa dem!

Mina tankar:

Detta är en av fem noveller som författaren Eva Holmquist i år gett ut som singelnoveller. De finns tillgängliga som e-noveller samt även en begränsad tillgång i fysisk format, då endast på förlagets hemsida och när förlaget befinner sig på mässor och liknande tillställningar.

Detta är den tredje novellen om rymdskeppet Tumanako och dess besättning. Den har tidigare varit utgiven i antologin Bortom Portalen 2. De tidigare novellerna i serien heter Danis Jul och Permission På Norta.

Varje novell i denna serie är fristående, men ju fler man läser ju bättre lär man känna de återkommande karaktärerna, samt det universum som de utspelar sig i.

Alla noveller är science fiction men sedan så skiljer sig de lite åt från varandra. De tar upp teman och har även lite olika stilar. Denna är lite av en deckare där besättningen från Tumanako befinner sig mitt uppe i en förhandling och ett mordförsök kan komma att stoppa alla försök till en fredlig lösning. De försöker lösa hur allt ligger till innan tiden rinner ut, vilket då kan komma att leda till krig.

Det är en spännande berättelse som målas upp i denna novell, på bara några sidor så får vi bilden klar för oss. Vi förstår att det är en viktig och avgörande punkt som förhandlingarna har kommit till men någon vill förstöra allt.

Det är en välskriven berättelse och jag gillar detta universum som Eva Holmquist bygger upp med dessa noveller. Jag skulle gärna se en längre berättelse som utforskade universum ännu djupare, med dessa noveller så får man utforska i små portioner, vilket är trevligt, men ibland vill man ha en större portion.

Ser fram emot att läsa mer om Tumanako och dess besättning i fler noveller och håller tummarna på att man kanske i framtiden får se en längre berättelse.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Attentatet I Gallus (Gallus #1)
Gallus Brinner (Gallus #2)
Ur Askan Av Gallus (Gallus #3)
Godmorgon Segrare
Danis Jul (Tumanako #1)
Permission På Norta (Tumanako #2)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anette Junie Holmström: Tidssvävarna

Titel: Tidssvävarna
Författare: Anette Junie Holmström
Sidantal: 184
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Vännerna Pål, Rox, Musse och Molly tvival på kompisen NB som påstår att han har uppfunnit en tidsmaskin. Men när NB under ett tidsexperiment börjar få syner av ett tonårsgäng som försvann i Slovenien för 20 år sedan vaknar kompisarnas intresse. Vilka var de försvunna ungdomarna? Och vad var det som hade hänt?

Det tänker de försöka ta reda på med hjälp av tidsmaskinen. Men funkar den verkligen?

När det sedan visar sig att Pål ska på tältsemester med sin pappa till samma plats som tonårsgänget försvann på skruvas spänningen bland vännerna upp.

Men vad är det för konstigheter som Pål råkar ut för hela tiden? Varför är det fotspår i askan? Och varför känner han sig iakttagen?

Mina tankar:

Detta är författaren Anette Junie Holmströms debutbok, det är en ungdomsbok som, enligt nätbokhandlarna, riktar sig till 12-15 år. Det är en liten mix av urban fantasy, sf och även lite skräck.

Detta är första boken i en påtänkt serie. Vi möter ett gäng ungdomar som alla, visar det sig, har saker i livet som inte står rätt till och som de gärna hade ändrat på om de hade chansen. Nu kan det vara så att möjligheterna till att rätta till felen i deras liv har kommit. En av vännerna säger sig ha uppfunnit en tidsmaskin.

Boken följer två röda trådar, dels kompisgänget och deras liv, samtidigt som de försöker ta reda på mera om denna tidsmaskin. Den andra tråden är en mystisk man, som verkligen inte verkar har goda avsikter, hur han har med allt att göra funderar man på, men ju mer in i handlingen som man kommer ju klarade blir det och dessa två händelser går ihop.

Språket i boken är av det lättare slaget och skulle säga att den kanske riktar sig åt den lägre åldern i 12-15, eller till personer som inte är så vana läsare. När det kommer till handlingsmässigt så rör det sig däremot mera åt det äldre hållet så den har en del händelser som kan vara rätt så brutala för lägre ålder, dock så beskriver den inte det brutala utan bara hintar om det.

Boken rör sig snabbt i handlingen, då det är en ungdomsbok så är den mera öppen till vad det är som händer. Det jag menar är att i böcker som riktar sig till vuxna så vill ofta karaktärerna i dessa böcker ha mera förklarat innan det köper något som inte verkar helt normalt. I en ungdomsbok så köper man att karaktärerna inte behöver mera förklarat, barn och ungdomar har för det mesta ett mera öppet sinne när det kommer att köpa saker utan att kräva större förklaringar när det kommer till handlingar som är oförklarliga. Det är bara att hänga med i handlingen och ta den för vad den är, så därför ifrågasätter inte kompisarna direkt när en av dem säger sig ha skapat en tidsmaskin utan de ser mer möjligheterna vad man kan göra med en sådan.

Så jag fann denna bok underhållande och spännande. Tror att ungdomar, som boken riktar sig till i första hand, kommer att uppskatta den en hel del. Då den är lite mera lättläst så skulle jag absolut rekommendera den till de som inte är så vana läsare, då det förhoppningsvis kan ge en mersmak till att hitta in i böckernas värld. Men även till mera vana läsare som kanske ännu inte gått över till böcker som riktar sig till vuxna.

Denna bok är lite av en introduktion till denna serie, vi möter de olika karaktärerna och får uppleva lite av denna så säga tidsmaskin samt lite av det övernaturliga som förekommer. Skall bli spännande att se hur det kommer att gå för ungdomarna i kommande böcker.

Inbunden Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se