Johannnes Selåker: Fräls oss ifrån ondo

Titel: Fräls oss ifrån ondo
Författare: Johannes Selåker
Sidantal: 563
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

En tonårsflicka sänder sitt eget självmord på Instagram. Vem är hon och vad har drivit henne in i döden?

Samtidigt som filmen sprids över nätet skakas trakten runt Umeå av ett antal mystiska sabotage som journalisten Selma Halilovic bevakar som frilansare efter att hennes anställning på Expressen slutat i en katastrof. När Selma får se självmordsfilmen gör hon en fasansfull upptäckt – en ännu mörkare hemlighet verkar gömma sig bakom bilderna som visas.

Finns det en koppling till den flicka som nyligen försvunnit från den sektliknande församlingen Guds Ljus i Vindeln?

Parallellt med att de mystiska sabotagen blir mer extrema växer Selmas känsla av att församlingen och flickans familj döljer något. Plågad av minnen från barndomens flykt från Sarajevo pressar hon sig själv allt hårdare i sökandet efter svar. Tills sist närmar hon sig den punkt där trådarna tycks löpa samman: den mystiska sekten och en man besatt av hämnd.

Mina tankar:

Detta är Johannes första egna bok, han har tidigare skrivit böcker tillsammans med Pascal Engman och Joni Nykänen.

Författaren har en journalistisk bakgrund och det är nog mycket från detta som han har tagit erfarenhet och kunskap när han har skapat sin karaktär Selma, som är just journalist. Vi får se lite av bakom kulisserna till tidningsbranschen, även om bitarna här är påhittade så förekommer det nog liknande. Man får även se den nutida situationen där nyheterna skall vara så färska som möjliga, det gäller att vara först med dem. Det är så det ser ut i dagen läge med att vi ständiga är uppkopplade mot världen.

Vi rör oss bland religiösa församlingar, och ämnet här är mera sektliknande rörelser. Just religion kan vara ett känsligt ämne och hur man än rör sig så trampar man någon på tårna. Men även om Selåker målar upp en mörk och skrämmande bild, allt för spänningen skull så får jag säga att han behandlar ämnet med respekt och visar upp flera vinklar. Sedan måste det ju tillägga att även om detta är fiktion så finns det liknande saker som har hänt allt i religionens namn.

Intrigen rör sig i flera parallella trådar, dels journalisten som försöker reda ut vad som händer, dels sitt liv samt personer som på olika sätt är involverade i de religiösa bitarna. Det är många personer att ha koll på men jag känner att författaren gör det aldrig rörigt för läsaren. Det är en spännande stund som man har framför sig.

Språket, som säkert är format av åren som journalist, är lätt att ta till sig och sakligt framlagt, det är nästan som ett reportage, bara att det är mer målande och fylligare beskrivet, mer känslomässigt.

Jag tycket att detta är en bra start på en ny serie, den sätter stämningen, som är lite mera åt det mörkare och råare hållet. Samt att man får lära känna den centrala karaktären, både i sitt yrkesliv som privatliv. Här har vi en röd tråd som bara startas här, saker kommer att dyka upp i boken som inte kommer att få svar på här, det lämnas till kommande böcker. Det skall bli spännande att se hur just denna bit utvecklar sig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen
Till minne av en mördare (Skymningsland #1) (Tillsammans med Pascal Engman)
Skammens väg (Skymningsland #2) (Tillsammans med Pascal Engman)
Nomaden (Skymningsland #3) (Tillsammans med Pascal Engman)
Albinon (Skymningsland #4) (Tillsammans med Pascal Engman)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Camilla Läckberg: Isprinsessan

Titel: Isprinsessan
Författare: Camilla Läckberg
Sidantal: 320
Förlag: Forum

Baksidestext:

Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.

Mina tankar:

Detta är Camilla Läckbergs debutroman, den kom ut för första gången 2003.

När det kommer till en del av de stora namnen bland svenska deckare så ligger jag långt efter i deras utgivning, vissa av dem har jag till och med inte läst en enda bok av. En av dessa är Camilla Läckberg, eller var, för nu har jag läst en bok.

Det dröjde inte långt in i boken som jag förstod varför hon har slagit igenom som hon gjort. Hon levererar en handling som både är spännande och har en historia att berätta. Med hjälp av skärgårdsmiljön så skapar hon en härlig stämning, hon skildrar det lilla samhället där alla känner alla och mörka hemligheter ruvar och när det kommer till daga så blir det ett dödligt utfall.

Det är en bra balans mellan utredningen och uppbyggandet av bakgrunden till de centrala karaktärernas liv. Detta gör att det både fångar en om man vill ha spänning och om man vill ha mera relationsdrama.

Jag vet att det är många som gillar att kasta skit på Camilla Läckberg och/eller hennes böcker. Det är deras åsikt men i denna debutbok så ser jag absolut inga saker som är dåliga. Det var riktigt underhållande att läsa och i mitt tycke så träffar hon rätt med många saker i boken.

Jag är glad att jag äntligen tog tag i att läsa hennes böcker och jag kommer absolut att fortsätta läsa denna serie, och de andra böckerna hon har skrivit. Det är ett lättsamt språk som samtidigt är målande och gör berättelsen levande.

Om det mot all förmodan finns fler som jag som gillar deckare men ännu inte läst Läckberg så rekommenderar jag denna till alla som vill ha en skärgårdsdeckare som bjuder på polisutredning, relationsdrama och mörka hemligheter.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Åsa Hellberg: Den femte dagen

Titel: Den femte dagen
Författare: Åsa Hellberg
Sidantal: 332
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Regnet piskar, höstens första storm är på väg in över Kosteröarna och en död kropp ligger på strandremsan vid bryggan. Huvudet är vridet i en onaturlig vinkel och runt halsen hänger ett rep. Polisinspektör Vega Varg tvingar sig att se närmare på den döde, trots att hon allra helst vill titta bort. Det är lintotten Fredde som lekte med hennes barn och som hon sett växa upp. Vad hände? Vem tyckte att han förtjänade att dö?

Senare samma dag försvinner den norska kvinna som upptäckte kroppen. Eftersom hon är känd i skvallerpressen och gift med en politiker dras norsk polis in, och Vegas bäste vän, brottsutredaren, Leopold Posse, anländer från Oslo till Koster.

Ledtrådarna spretar, vittnen vägrar avslöja vad de vet och Vega och Leopold famlar i blindo. När ännu ett mord sker står de handfallna. Vad handlar det här om egentligen?

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Kostermorden. Denna kom ut 2025 och andra delen, Ske din vilja, har precis kommit ut.

Åsa Hellberg har flera böcker bakom sig, då först och främst feel good. Denna är, om jag inte misstar mig, hennes första deckare.

Det är något speciellt när man läser en bok som utspelar sig i en miljö som man känner till, om man sedan är uppväxt och bor där så blir det lite mera extra. Just denna bok utspelar sig på Kosteröarna, som jag misstänker de flesta har i alla fall hört talas om. Jag bor i lilla Strömstad, staden som öarna ligger utanför i skärgården. Så det var med spänning som jag började läsa denna bok, dock skall det tilläggas att jag nästan aldrig varit ute på Koster.

Det börjar spännande med att några norrmän är ute och paddlar runt Kosteröarna. De stöter på en död person när de går iland. Detta är starten på detta stämningsfulla och mystiska fall. Boken utspelar sig under bara några dagar men även med en del tillbakablickar som leder fram till vad det var som hände.

Man märker att författaren har en del böcker i bagaget, samt att det är feel good, för i dessa är det viktigt med uppbyggnaderna av karaktärerna och deras relationer till varandra. Men denna bok är verkligen ingen feel good när det kommer till detta, nästan motsatsen. Det knakar i relationerna och är inte så sockersött, mera mörkt och bitter, men inte nattmörkt.

Författaren lyckas väva ihop en historia som både är spännande, när det kommer till utredningen, men även intressant när det kommer till relationsbiten. Jag vet att det finns de som när de läser deckare vill avstå från relationsbiten, det är fallet och spänningen. Jag tycker själv att båda sakerna fungerar, det är på vilket humör man är på. Vill ändå säga att jag tycker att det är en bra balans mellan utredningen och relationerna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande och spännande deckare, en bra start på en serie. Och ja, jag kände igen min stad, även om den till största delen utspelade sin på Koster, vilket jag verkligen gillade.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Emmelie Uggla: För evigt glömd

Titel: För evigt glömd
Författare: Emmelie Uggla
Sidantal: 354
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Cancerläkarens besked är obarmhärtigt: Clara har bara ett halvår kvar att leva, trots att hon inte ens fyllt trettio. Fast vad har hon egentligen att leva för? Jobbet hon hatar eller podden ingen lyssnar på?

Men så får ett misstag hennes podd att bli viral och hon dras in i ett mysterium där flera personer har blivit dödförklarade trots att de lever. Snart sitter hon på ett tåg till Skåne med sin buffliga ex-polis till pappa. En person som hon absolut inte vill tillbringa sina sista månader med.

Vad ingen av dem vet är att de felaktiga dödförklaringarna bara är en förvarning. Snart går ingen säker.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Ödeslinjer. Författaren har gett ut böcker tidigare under namnet E.P. Uggla, då har hon hoppat från olika gener, skräck, fantasy och spänning. När hon gav ut denna bok så bestämde hon sig för att använda sitt fulla förnamn. Om jag förstår rätt så kommer hon att använda detta namn till spänningsromaner och E.P. till när hon skriver fantasy och skräck.

Jag har följt författaren enda från hennes debut 2017 med Första hösten: Blå gryning, en dystopisk skräck som jag inte kunde släppa. Efter den boken så var jag bara tvungen att sluka hennes böcker så snabbt de kom ut och hon har kommit att bli en personlig favorit.

Så det var spännande att få börja med en ny serie, se vad hon har hittat på denna gång. Mina förväntningar var riktigt höga, tack vare hennes tidigare böcker. Frågan var om denna skulle kunna leva upp till detta.

Vi som läsare kastas rätt in i handlingen och möter vår huvudkaraktär, Clara, när hon är hos en läkare för att få svaret på ett prov. Det blir det chockande svaret att hon bara har några månader kvar att leva.

Allt ställs på sin kant, vad gör man med livet, de få dagarna som man har kvar? Jag tycker att författaren fångar känslan och tankarna hos en person som får detta besked på ett riktigt bra sätt. Det är naket och nära på ett sätt och man kan känsla ångesten och förtvivlan. Det var så bra skildrat att jag började oroa mig över att författaren själv hade fått något liknande besked, kanske inte en dödsdom men något som ställde livet i en helt annan syn.

Nu är detta inte en roman om hur någon lever sina sista dagar, nej det är en spänningsroman. Clara bestämmer sig att leva ut sitt liv till fullo den tiden hon har kvar och hon har en podd som av vissa händelser blir viral och det tänker hon att hon kan använda till att nå ut till andra.

Detta är starten att hon blir indragen i en privatutredning som har med personer som felaktiga blivit dödförklarade, någon har lämnat in till myndigheterna att personen är avliden. Med sig på denna utredning har hon sin far, som är ex-polis. Det dröjer inte länge tills de inser att de är något stort på spåret, något som kan vara farligt.

Jag skulle säga att det är något av en Hitchock-känsla över handlingen. Vanliga personer som dras in i något som är långt ifrån vanligt, och har farliga utmaningar. Det är spännande och gripande, men det finns ändå en slags humor som dyker upp då och då, vilket behövs i denna annars nattsvarta och brutala handling.

Författaren håller oss verkligen på tårna, man vet inte riktigt hur allt ligger till, men när alla kort ligger på bordet i slutet så får man nästan av en aha-känsla. Det är svårt att lägga ifrån sig boken och om jag då hoppar tillbaka till frågan om boken skulle klara av att leva upp till mina förväntningar så kan man bara lägga till med ett rungande ja.

Har man läst författarens tidigare spänningsromaner och gillat dessa så kommer man att även gilla denna. Kluriga intriger, spänning och helt enkelt en bra handlingen med karaktärer som man bryr sig om och kan lätt associera till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)
Älskarinnan (Saltsjösviten #2)
Slutet (Drakar och Demoner #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de la Motte: Nattjägaren

Titel: Nattjägaren
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 508
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

”Nattjägaren är tillbaka. Han kommer att döda oss allihop.”

Vid en kyrkoruin långt ute på en hed stöter några spökvandrare ihop med en labil främling, och allhelgonanatten slutar i våldsam död.

I ett ensligt slott inte långt därifrån hanterar en kvinna ett barndomstrauma genom att måla olycksbådande tavlor. Hennes mörka historia är tätt sammanvävd med ruinens, kanske på fler sätt än någon anar.

Kort därpå får Leo Asker veta att en antik järnmask, försvunnen efter ett rånmord på nittiotalet, oväntat har hittats i ett dödsbo. Vad innebär fyndet för det olösta fallet? Och kan Avdelningen för förlorade själar ta reda på hur allt hänger samman, trots att inget på plan minus ett är som det brukar?

Samtidigt kämpar Martin Hill för att ta sig ur Prepper-Pers grepp och på samma gång ta reda på hans hämndplaner. Vad väntar honom själv – och Leo?

Mina tankar:

Detta är den fjärde boken om Leo Asker. De tidigare böckerna heter Bortbytaren, Glasmannen och Rostskogen.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till återkommande karaktärer och deras relationer till varandra, samt hur deras liv utvecklas.

Anders de la Motte är en författare som håller sig till spänningsgenren, men varje serie han skrivit har varit olikt de andra. Han gillar att testa på olika stilar när det kommer till utförandet. Det kan vara långsammare som växer på en eller snabbare pulshöjande. Mörka eller humoristiska, eller rent av charmiga och osande av miljö och mat.

Askerserien är enligt mitt eget tycke hans bästa serie, och då gillar jag riktigt mycket hans andra serier också. Denna serie är nästan lite ihopkok av hans tidigare serier, det är högpulserande spänning, men det är även bitar som är långsammare där karaktärer, tillfälliga som återkommande, får sin tid att växa och bli en person.

Handlingen är komplex, den håller i många trådar, flera nutida som går parallellt samt en dåtida som förklarar bitvis mer och mer av den centrala handlingen. Men ändå blir det aldrig rörigt för läsaren att hänga med och ha koll, med en mästerlig hand leder de la Motte oss igenom denna spännande intrig.

Det jag gillar med denna serie och det är att det finns en ton av nästan övernaturligt eller skräckelement. Just denna bit kanske inte är för alla, men jag känner att nivån på detta ligger lagom så att de som inte gillar sådant kan ta till sig handlingen ändå.

Han beskriver legenden om nattjägaren på ett sådant sätt att man börjar tro att det är en riktig legend, jag tror i alla fall inte det är en riktigt. Det är när man tänker i dessa banor som man vet att författaren har lyckats med sin bok.

Tillvaron för Leo Asker när det kommer till hennes jobb, men även relationen till hennes far, är något som verkligen är intressant att följa. I denna så fortsätter det att växa i båda dessa trådar. Detta leder till att man längtar till nästa bok i serien när sista sidan är utläst.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)
Ett fall på Capri (Mord under solen #1)
Rostskogen (Leo Asker #3)
Intrig i Amalfi (Mord under solen #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Edvardsson: En helt vanlig familj

Titel: En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Sidantal: 456
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i ett villaområde i Lund och på ytan tycks tillvaron perfekt. Men allt raseras när Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Adam och Ulrika är båda förtvivlade och beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Lundasviten.

Vad jag förstått så har böckerna inte med varandra att göra, så man kan läsa dem i den ordningen man känner för. Det är mera temat som utgör samhörigheten.

Boken är riktigt smart uppbyggd och utförd. Som troligen de flesta känner till och har egna erfarenheter av är att när flera personer skall förklara en och samma händelse så blir det lite olika vinklar på saker. Varje person ser saken på sitt sätt, lägger mer vikt på något som andra kanske inte gör. Det blir aldrig hundra procent sanning från en person.

Vi får ta del av en händelse som återberättas av tre personer, utifrån vad varje person upplever och tänker så tolkar och agerar personen efter detta. Det börjar med fadern i familjen, vars dotter sitter häktat, anklagad för mord. I en närgående berättelse så får vi se hur han hanterar detta, sedan går berättelsen över till modern och dottern.

Med ett riktigt skarpt öga har författaren fångat en familj, en som titeln säger vanlig, som hamnar i en situation som är allt ifrån vanlig. Vardagen blir inte den samma, hur tacklar man den med så hemska och starka anklagelser? Kan en förälder tro att ens barn kan göra något så brutalt? Det är en inlevelserik insikt vi får som läsare och man kan lätt leva sig in i tillvaron för familjen.

Under resans gång så går tankarna fram och tillbaka, vill inte säga allt för mycket. Men man är aldrig helt säker på hur det verkligen har gått till, misstankarna stutsar mellan olika möjligheter. Det är först på sista sidan som svaret kommer. Kanske.

Jag gillar att man som läsare inte blir allvetande, utan varje del av boken är kopplad till just den personen som det handlar om då. Vi upplever precis det som denne är med om och får även ta del av just dennes tankar. För stunden blir det den totala sanningen för oss läsare, tills nästa person kommer och lägger ett ytterligare lager till handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en smart och välskriven roman som bjuder på spänning tillsammans med djupa insikter i familjerelationer som sätts på prov.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En nästan sann historia

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Tina Frennstedt: Väg 9

Titel: Väg 9
Författare: Tina Frennstedt
Sidantal: 426
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

En höstnatt 2004 mördas den unga pianisten Max Lund brutalt intill väg 9 utanför Ystad.

Mordet förblir olöst och bland många frågetecken på brottsplatsen finns en mystisk vit lera. Femton år senare, samma dag som konstrundan inleds på Österlen, dyker leran upp igen när konstnären Mischa Lindberg hittas död i dimman vid Stenshuvuds fyr.

Trots att Malmöpolisen är hårt pressad av gängskjutningar lyckas "supersnuten" Tess Hjalmarsson genomdriva att Max-mordet tas upp på nytt. Tillsammans med sin lite oborstade kollega Marie Erling upptäcker hon mängder av brister och lögner i den gamla utredningen.

Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma på Österlen misstänka att hennes make inte är den hon trodde att han var. Snart har hennes liv förvandlats till en mardröm.

Mina tankar:

Detta är andra delen i serien Cold Case, den första heter Försvunnen. I nuläget finns det fem böcker i serien.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, då kommer man att få ut det mesta av handlingen när det rör sig om de återkommande karaktärernas liv och hur det utvecklas för dem. Fallet i sig är fristående.

Serien handlar om så kallade Kalla fall, alltså äldre ouppklarade brott. Just i denna serie så har författaren tagit verkliga ouppklarade brott som en inspiration men även för att lyfta fram brottsoffer och deras anhöriga så att de inte glöms bort. Frennstedt har valt att ändra på saker, för att det inte skall bli för nära verkligheten och tagit sig friheter så att det går att göra en historia med en början och ett slut, i verkligheten så finns ju inget slut med tanke på att det är ouppklarade.

Det är flera röda trådar att följa i denna bok. Dels så får vi tillbakablickar till 2004 då en ung man blir brutalt mördad, men vi följer även polisen i nutid när de försöker se det gamla fallet med nya ögon, dels använda ny teknik för att få fram spår och bevis. Under denna utredning så får vi ta del av polisens vardag och hur det står till jobbrelaterat. Ett annat sidospår är huvudkaraktärens, Tess Hjalmarsson, privatliv, detta ger ett mera djup till karaktären.

Sedan har vi en stor bit av handlingen som tar upp om hur personer, som har blivit drabbade på något sätt av mordet. Det är inte bara familjen utan andra som också har fått sina spår i livet av brottet.

Jag tycker att författaren har gjort ett gediget jobb och levererar en mustig handling som är djup, spännande och intressant. Även om den hoppar i tiden och mellan olika karaktärer så blir det aldrig rörig, Frennstedt leder oss läsare med en säker hand igen handlingen, man dras verkligen med.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mera fyllig deckare som bjuder både på spänning och underhållning som en djupare mening och insikt i vad ett brott kan göra flera människor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Försvunnen (Cold Case #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Edvardsson: En nästan sann historia

Titel: En nästan sann historia
Författare: Mattias Edvardsson
Sidantal: 373
Förlag: Forum bokförlag

Baksidestext:

1996 är Zackarias student på kursen i litterärt skapande på Lunds universitet. Han och kursare drömmer den stora författardrömmen. De ska erövra världen med sina texter. Deras lärare Li Karpe utmanar dem, hånar dem och låter drömmen växa sig än större.

Hon introducerar Zackarias och tre andra utvalda för Leo Stark – en av Sveriges främsta författare. De vet att han har skrivit den ultimata generationsromanen och att varje ny bok hyllas av läsare och kritiker. Men de vet inte att Leo är ett plågat geni och att en av dem kommer att bli dömd för mordet på honom.

2008 blir Zackarias av med journalistjobbet i Stockholm samtidigt som hans flickvän gör slut. Desillusionerad och med krossat hjärta flyr han tillbaka till barndomshemmet i Skåne.

Det är då tanken på att skriva en bästsäljare dyker upp. Det vore slöseri att inte använda storyn om Leo Starks försvinnande och den om Adrian, som suttit åtta år i fängelse för mord – trots att Leos kropp aldrig återfunnits.

Titel är självklar: Den oskyldige mördaren.

Mina tankar:

Denna kom ut 2016 och är författarens första bok som riktar sig till vuxna, innan denna så hade han skrivit ett antal barn- och ungdomsböcker.

Det är ingen renodlad deckare men det är absolut en slags spänningsroman, för det finns ett mysterium om ett dödsfall. Men det är så mycket mera än detta, det är en resa i att finna sitt kall, eller rättare sagt låta sig kall växa ut. Det blir lite av en metabok då den handlar om personer som går en skrivkurs om att bli författare och att sedan vi får ta del av en bok samtidigt som vi får ta del i hur boken kommer till.

Ska jag vara ärlig, vilket man skall, så fann jag inte karaktärerna så trevliga, de var inte lätta att tycka om. Nu vet jag inte om det är meningen eller om det blev för att personligheterna krockade med mina egna tankar. Jag kände att de flesta av dem satt på höga hästar och såg ned på alla andra. De på skrivkursen ansåg att de näst intill var guds gåva till mänskligheten när det kom till att skriva böcker, deras språk och tankar var förmer än andras.

Men det är kanske bra att man har åsikter om de karaktärerna som man läser om, de betyder att de gör en påverkan och går inte förbi obemärkt. För även om man kanske inte kunde finna sig själv i tankarna hos karaktärerna så fann man i alla fall berättelsen intressant.

Man får en djupare insikt i livet som studerande i Lund och även om hur det är att leva i steget då man skall gå ut i vuxenvärlden och börja ta egna ansvar. Berättelsen går i två spår, dels 1996, dels 2008, dessa går sida vid sida och vi får veta mera om vad det var som hände 1996, då den kände författaren försvann. Men frågan är om man får reda på det? Med tanke på titeln, En nästan sann historia, vem vet det som vi får ta del av är kanske bara en version av sanningen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders & Anette De La Motte: Intrig i Amalfi

Titel: Intrig i Amalfi
Författare: Anders & Anette De La Motte
Sidantal: 367
Förlag: Forum

Baksidestext:

Citronlundar, praliner, delikata bakverk - och så ett nytt mystiskt dödsfall.

Hugo Lind har valt att stanna i Italien och när reseledaren Lara Belmonte behöver en busschaufför ställer han självklart upp. Denna gång har Belmonte Travels arrangerat en lyxvistelse på Amalfikusten åt företagarfamiljen Byhlén. Det ryktas att patriarken Gottfrid Byhlén äntligen är redo att lämna över ansvaret för sitt konfektyrimperium. Men åt vem? Och är någon beredd att mörda för att gå segrande ur maktkampen?

Mina tankar:

Detta är den andra delen i serien Mord under solen, som inleddes med Ett fall på Capri.

Boken går bra att läsa utan att man läst den första. Man får alla väsentliga bitar förklarade för sig så man hänger med bra, men ändå rekommenderar jag att man början från början.

Boken tar vid inte långt efter den första boken. Hugo Lind har stannat kvar i Italien och nu har han hoppat in som busschaufför när Lara Belmontes ordinarie har fått förhinder. Denna gång så är det ett familjeföretag som har bokat en tur. Familjen Byhlén är ett stort namn inom konfektyrindustrin i Sverige.

Precis som första boken så börjar det med att någon hittas död, och frågan som man ställer sig är om det är mord eller en olycka och vem är det som är den döde. Handlingen hoppar sedan tillbaka några dagar så vi får följa upptakten till dödsfallet. Det blir en gåta för läsaren att klura på och ta del av.

När man läser denna så får man inte bara en underhållande och spännande handling när det kommer till dödsfallet och mysteriet runt det. Boken är lika mycket en upplevelse när det kommer till geografi, mat och även historia. Man känner verkligen att författarna uppskattar och vill fånga denna kulinariska resa som Italien består av, de lyckas med att fånga detta.

Det finns även en härlig humor. Hur författarna skildrar detta, för svenskarna, viktiga ämne när det kommer till vilka praliner en viss chokladask innehåller så kan man bara småle och hålla med. Nu är det för visso ett helt påhittat företag i boken, man svenska folkets åsikter finns där likaså.

När det kommer till stilen av deckare så kan jag inte låta bli att tänka på den mera klassiska deckaren, som till exempel Agatha Christie. Det är en grupp med människor som vi får lära känna, ett eller kanske flera dödsfall, och någon som försöker klura ut hur allt ligger till. Här har författarna fått till en härlig nöt att knäcka när det kommer till mysteriet.

Det är en mysigare och mera lugnare deckare, men ändå så finns det en spänning i den. Så för de som inte vill ha allt för blodiga deckare så är denna perfekt, om man sedan gillar mat och resor så är det ett ännu större plus.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)
Ett fall på Capri (Mord under solen #1)
Rostskogen (Leo Asker #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ninni Schulman: Flickan med snö i håret

Titel: Flickan med snö i håret
Författare: Ninni Schulman
Sidantal: 353
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En isande kall nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord och det visar sig snart att den skötsamma Hedda har levt ett dubbelliv.

En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

Journalisten Magdalena Hansson har efter en uppslitande skilsmässa lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexårige adoptivson Nils. Hon hoppas att lugnet och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Hon inser att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman, den kom ut 2010 och är den första i serien Hagfors.

Hemligheter, små orter/samhällen och hemmavändare. Det är något med detta som man inte kan låta bli att gilla. I denna första bok av Ninni Schulman så målar hon upp en berättelse som är både mörk och spännande.

Den är lika framåtdrivande med fallet i sig som den är med de centrala karaktärerna, vad som finns inom dem och deras relationer mellan. En tjej försvinner efter att varit ute en nyårsafton, polisen sätts in och när de börjar gräva så verkar inte allt som det skall.

Samtidigt så återvänder Magdalena Hansson till Hagfors, hon har jobbat som journalist i Stockholm men nu flyttat hem och börjar på den lokala redaktionen. Hon börjar själv att utreda den försvunna flickan och hittar saker som leder till mörka hemligheter.

Kan ju inte säga direkt mycket om dessa mörka hemligheter, då det är en del av upplevelsen när man läser boken. Men att det är en resa för många av karaktärerna det kan jag lova, då mer än en blir drabbad av fallet på en personlig nivå.

Ninni Schulman levererar en stark start på en serie som både har hjärta och nerver. Språket är bra genomarbetat och handlingen håller en på halster och då man vill veta hur allt ligger till kan man inte sluta läsa.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt bra deckare som bjuder på en gripande historia, intressanta karaktärer och livsöden, allt kryddat med spänning.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Albinon

Titel: Albinon
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 415
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Vattenfestivalen 1997. Polisen Tomas Wolf har tagit sina barn på en båttävling i Stockholm när ett lik flyter upp framför åskådarnas ögon. På den döde upptäcks en halvt bortskrapad tatuering som Tomas vagt känner igen från sin tid som FN-soldat på Balkan.

Samtidigt tar journalisten Vera Berg emot en automatkarbin på en ödslig parkeringsplats i Malmö. Hon ska visa för läsarna hur lätt det är att köpa vapen. Affären för henne vidare till de kriminella MC-gäng hon tidigare haft kontakt med.

Från varsitt håll nystar Tomas och Vera i en härva som leder mot ett uppblossande krig mellan juggemaffian och MC-gängen. Och innan sommaren övergått i höst blåser det upp till full storm.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien Skymningsland. De tidigare delarna heter Till minne av en mördare, Skammens väg och Nomaden.

Jag rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrund och deras relation till varandra och hur det förändras under resans gång.

Serien utspelar sig tillbaka i tiden, den första boken utspelade sig 1994 och nu i fjärde boken är vi framme vid 1997. Internet och mobiltelefoner är nymodigheter men det förekommer, tänker att den yngre generationen som är uppvuxen med detta har nog svårt att föreställa sig en värld utan eller i alla fall begränsat när det kommer till tekniker. Jag tycker att författarna får till en bra bild om hur det såg ut då och levde man på den tiden så kommer man att känna igen sig med saker som de nämner.

Likt de tidigare delarna så är det ett högt tempo och det händer något hela tiden. När det kommer till handlingen så ligger den dokumentärt rätt i tiden för 1997. MC-krig och juggemaffian ligger i centrum av handlingen. Just i denna så blir det en rätt så personlig händelse för Tomas Wolf och saker ställer sig på sin spets för honom och han har svåra val att göra.

Samtidigt så följer vi Vera och hennes kamp inom tidningsvärlden, som är mansdominerande som inte gillar att kvinnor visar sina framfötter. Men hon ger sig inte så lätt och är beredd att gå långt för att få fram sina scoop. Detta leder henne till farligheter.

Det är spännande och underhållande historia som målas upp här, men det är även en slags dokumentär om tiden den utspelar sig. Författarna har smart och smidigt vävt in riktiga händelser som gör att hela handlingen förankrar sig i tiden som den utspelar sig. Det kan vara att någon av karaktärerna befann sig i närheten av en brand eller en explosion som verkligen har hänt. Ibland är det något som bara nämns i förbifarten och ibland har de en lite större roll. Detta gör att i alla fall jag fick en känsla av att hela boken kan ha hänt.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande bok som även återspeglar en försvunnen tid, för även om vi pratar om knappa trettio år så har det hänt mycket i världen. Välskriven och underhållande och lika bra som de tidigare i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)
Skammens väg (Skymningsland #2)
Nomaden (Skymningsland #3)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)
Bestseller (Vanessa Frank #6)
Ingen (Vanessa Frank #7)

[Johannes Selåker]

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tina Frennstedt: Försvunnen

Titel: Försvunnen
Författare: Tina Frennstedt
Sidantal: 416
Förlag: Forum

Baksidestext:

Morgonen efter att den våldsamma orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk våldtäktsman och mördare - Valbymannen - som härjade i Köpenhamn några år tidigare.

Bland Malmöborna växer oron och kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Case-grupp, tvingas in i jakten tillsammans med sin frispråkiga sidekick Marie Erling. När gärningsmannen lämnar ett DNA-spår efter sig hittar man en koppling till ett ouppklarat fall som Tess länge velat lösa: den nittonåriga Annika Johanssons försvinnande i Simrishamn en sommarnatt sexton år tidigare. Var Annika gärningsmannens första offer?

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Cold Case. En serie där författaren har inspirerats av riktiga fall som aldrig fått sin lösning. Denna kom ut 2019.

Författaren har jobbat som kriminalreporter och då speciallierat sig på just kalla fall. Denna erfarenhet tar hon fram i denna bok. Det känns verkligen autentiskt när det kommer till polisens arbete, säkerligen har man filat lite på sanningen för att få till ett mera flyt i handlingen, vilket alla författare gör när det kommer till detta men jag får en känsla av att hon håller sig så trogen till sanningen i arbetssättet som hon bara kan.

Det är mest fokus på polisutredningen men vi får även ta del av de centrala karaktärernas privatliv, de har sina problem, men det är mera vardagliga problem istället för den så kalla missbrukande polisen. De känns som trovärdiga personer som är poliser, men Marie är en färgklick med sina kommentarer som hon slänger ur sig om något enligt henne känns fel.

Fallet är klurigt och intressant att följa, jag har dålig koll på det riktiga fallet som har inspirerat till denna bok så jag vet inte hur mycket och vad som är taget från verkligheten. Det är alltid lite känsligt att ta med verkliga saker, även om man bara har inspirerat bitvis av det, men det känns som att författaren lägger fram det på ett bra sätt och gör något eget av det.

Det är ett lättsamt språk även om handlingen är som sagt skriven så att polisarbetet skall vara autentiskt så blir det aldrig tungt att läsa. Samtidigt så finns det ett djup i handlingen, inte bara i utredningsbiten och fallet i sig, nej även när det kommer till karaktärerna och deras liv så möts vi av ett djup som gör dem levande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande men realistisk bild av en polisutredning. Med ett bra språk och intressanta karaktärer vill man fortsätta läsa för att få reda på hur allt ligger till. Det kommer absolut bli fler Cold Case för mig.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stefan Ahnhem: Den nionde graven

Titel: Den nionde graven
Författare: Stefan Ahnhem
Sidantal: 569
Förlag: Forum

Baksidestext:

I ett vinterkallt Stockholm har Sveriges justitieminister försvunnit spårlöst på den korta vägen mellan Riksdagshuset och en väntande bil. Han tycks ha gått upp i rök, mitt i maktens centrum.

Ungefär samtidigt hittas frun till en känd dansk tv-personlighet brutalt mördad i lyxvillan norr om Köpenhamn. Fabian Risk och Dunja Hougaard dras in i varsin komplex utredning som tvingar dem att konfrontera de demoner som lurar i mänsklighetens mörkaste vrår.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om Fabian Risk, den första heter Offer utan ansikte. Denna kom ut 2015.

Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning. Men denna gång behöver man inte göra detta, händelserna i denna bok utspelar sig innan den första boken. Så man kan faktiskt börja med denna om man känner för det.

När det kommer till mord i deckare så brukar man i vissa fall klassa böckerna efter hur författarna beskriver dem, alltså hur ingående de är i detaljer och även sättet morden sker. Kan säga att Stefan Ahnhem ligger åt det mera brutala hållet när det gäller både sätten morden sker och beskrivningarna.

Han väljer att inte titta bort och låter inte läsaren heller att göra detta. Det kan lätt ramla över och bli en slags våldsorgie om man som författare väljer att beskriva detta. Men jag anser att Ahnhem ligger exakt på rätt sida linje när det kommer till detta, hans målande beskrivningar och tillvägagångssätten är fullt berättigat. Han visar en rå och naken sida av mänskligheten och han är som en mästerdirigent när det kommer till att slå an på strängarna och styra oss läsare in i mörkret.

Så de som inte föredrar så våldsamma beskrivningar kanske skall tänka en gång innan man läser hans böcker. Känner man att man klarar av detta så har man framför sig en mycket spännande och välskriven berättelse som berör på flera nivåer.

Boken är uppbyggd att man mer eller mindre följer två handlingar. Fabian Risk i Sverige och Dunja Hougaard i Danmark försöker båda att lösa några brutala mordfall. Ovetandes av varandra så närmar sig både sanningen från olika håll.

Det finns absolut ingenting att klaga över när det kommer till denna bok. Den är så välkomponerad och även om det är en närmare en tegelsten så flyter sidorna och handlingen på i ett rasande tempo. Språket och handlingen sitter precis där det skall och det är en riktig fröjd när man kommer över en bok som denna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare och mera brutal deckare som väljer att inte titta bort när det kommer till människans grymheter. Jag måste verkligen ta tag i att läsa författarens andra böcker då jag även gillade den första riktigt starkt.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Offer utan ansikte (Fabian Risk #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders De La Motte: Rostskogen

Titel: Rostskogen
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 488
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Under en ovädersnatt påträffas en förvirrad kvinna i en övergiven torvfabrik djupt inne i en urskog. I handen har hon ett makabert föremål: ett avhugget finger som visar sig tillhöra offret i ett tio år gammalt mordfall. Fallet uppvisar dessutom mystiska samband med mossliket Gråflickan, som för tusen år sedan mötte en våldsam död i samma skogar. Vem är kvinnan och vad vet hon om det olösta mordet?

Kriminalinspektör Leo Asker har en ny tjänst inom räckhåll. Allt hon behöver göra för att lämna Avdelningen för förlorade själar är att hålla sig i skinnet. Men så hamnar Gråflickemordet på hennes skrivbord. Är det verkligen en slump?

Samtidigt plågas urbexexperten Martin Hill av mardrömmar. Han behöver sysselsättning för att skingra tankarna, och då en gåtfull fotograf vill anlita honom som guide, tackar han ja. Ett av hennes önskemål ät att besöka den gamla torvfabriken. Snart korsas Hills vägar återigen med Leo Askers.

Tillsammans med de förlorade själarna börjar Asker och Hill skala av lagren av gåtor som omger Gråflickemordet. Men i Rostskogen är inget vad det verkar.

Mina tankar:

Detta är författarens femtonde bok och den tredje delen i Asker-serien. De tidigare delarna i serien heter Bortbytaren och Glasmannen.

För att hänga med på bästa sätt i denna serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning. Det är en viktig röd tråd när det kommer till de centrala karaktärernas liv som går igenom hela serien. Böckerna är uppbyggda så att man då och då får tillbakablickar i deras liv, dessa bitar hjälper till att bygga upp och fördjupa samt förklarar varför karaktärerna är som de är i nutid.

De som är bekanta med Anders De La Mottes författarskap vet att han gillar att byta stil när han skriver i en ny serie. Det kan vara en snabb teknik-thriller, som hans debutserie, eller mera långsam thriller med tragiska händelser, som i Årstidskvartetten. Eller en humoristisk och charmig hyllning till de klassiska deckarna i Morden på Österlen, samt en kulinarisk reseupplevelse med deckargåta i Mord under solen.

När vi kommer till Asker-serien, som jag nog måste säga i mitt tycke är hans bästa serie, så har vi nästan lite av allt från hans tidigare serien. Det är fart samtidigt som det målas upp en bild när det kommer till de centrala karaktärerna som är berörande. Att han sedan har fått till en riktig bra avdelning i Avdelningen för förlorade själar, vars namn jag verkligen älskar. Det är en udda skara karaktärer på denna avdelning, men man kan inte något annat att tycka om dem och även om de ses som förlorade av resten av polisstyrkan så visar de att de är något att räkna med.

Jag gillar speciellt denna serie för att i denna så tänjer han på gränserna, det är ibland att han tar steget in på det övernaturliga eller oförklarliga utan att riktigt göra det. Att han balanserar så på gränsen gör att det blir en mystisk stämning över hela berättelsen.

När det kommer till språket så sitter det precis som det skall, konstigt hade det varit efter så många böcker. Det är slipat och precis så beskrivande och målande att man som läsare får bilder i huvudet. Han kan verkligen det där med att fånga en med sin berättarröst och man har svårt att lägga ifrån sig boken.

När det kommer till själva handlingen så vill jag inte avslöja så jättemycket, men precis som de tidigare delarna så utspelar det sig mycket om övergivna platser och någon slags myt eller berättelse, denna gång om en flicka som dog för tusen år sedan i något som verkar vara en ritual. Det är verkligen intressant och De La Motte har fått till en bra bakgrundshistoria som både lyfter själva denna bok men också hela serien när det kommer till utvecklingen av de centrala karaktärerna.

Utan att säga för mycket så visar denna bok att det kommer att komma minst en del till i denna serie och jag, efter att ha läst ut denna, ser verkligen fram emot att läsa just den boken.

Jag rekommenderar denna bok, och serie, till alla som vill ha en riktigt välskriven och spännande deckare som bjuder på intressanta händelser och platser samt en intressant röd tråd när det kommer till huvudkaraktären och hennes liv.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)
Ett fall på Capri (Mord under solen #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Älskarinnan

Titel: Älskarinnan
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 412
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Tre dagar före julafton. Stämningen är spänd i förortsvillan. Ester är övertygad om att hennes man Vidar bedrar henne - hon har till och med sett honom tillsammans med älskarinnan. När Vidar säger att han vill prata fryser hon till is. Är det nu han berättar att han vill lämna henne? Vad ska hända med barnen, Ludde och Wille är ju bara fem och sju år?

Ett telefonsamtal avbryter. Ester somnar på vin och tabletter.

När hon vaknar nästa morgon har Vidar försvunnit och tagit barnen med sig. Med växande desperation försöker Ester ta reda på vad som hänt men upptäcker snart att ingenting är som hon har trott.

Finns det ens en älskarinna?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte missat någon, författarens åttonde bok och det är den andra delen i Saltsjösviten, en deckarserie som inleddes med Bortförda.

Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning och det håller jag fast vid. Nu är denna bok väldigt fristående mot den första boken i serien. Det är några karaktärer från första boken som vi får se även i denna men det är inte alls att handlingen fortsätter, det är en helt ny berättelse här. Men tycker att man skall läsa första ändå, bara för att det är en riktigt bra bok.

Jag vet inte hur jag skall säga det, men med tanke på hur många böcker man har hunnit att läsa genom livet så tänker man kanske att man blir avmattad på något sätt. Att böckerna man läser efter ett visst antal börjar kännas som gammal skåpmat, återvunnet berättande som man fått till sig flertalet gånger i olika tappningar. Men så kommer det en bok som griper tag i dig och du kan absolut inte släppa taget i den, ni vet säkert denna känsla. Denna bok gjorde detta med mig.

E.P. Uggla har blivit lite av en personlig favorit, redan från första boken jag läste av henne så var det något i den som klickade med mig. Språket, karaktärsbygget och handlingen och miljöbeskrivningar, ja allt satt precis där det skulle.

Hon har rört sig i fantastikens spår, det var först förra året som hon skrev en renodlad spänningsroman och det visade hon att hon klarade av galant. Första boken var en riktigt nagelbitare till deckare. Så när jag började med denna så var mina förväntningar rätt så höga, vilket kan vara farligt.

Kan säga att det inte tog många sidor innan mina förväntningar hade blivit besvarade. De hade till och med blivit överträffade med en sådan råge att jag inte trodde det var sant. Jag älskade precis allt i denna bok och jag brukar inte vilja sätta olika böcker jag läser mot varandra men denna är nog med säkerhet den bästa jag läst i år, kanske till och med på flera år. Den har en säker plats när jag skall utse årets bästa böcker.

Uggla har fått till ett mysterium som är så otroligt spännande och samtidigt så klurig att man inte vet hur det ligger till. När lager efter lager kommer fram så tror man olika saker, man misstänker olika personer och hur det gått till för att sedan tänka om då nya saker uppdagas. Sedan händer det att man faller tillbaka till att misstänka samma person igen då ytterligare en sak kommer fram. Detta bollande fram och tillbaka gör att resan i denna bok blir så intressant att man inte kan släppa den i tankarna även om man lägger ifrån sig boken, vilket är svårt tills sista sidan är utläst.

Man kan ju tro att boken blir svårhanterlig när det bollas fram och tillbaka om hur det ligger till, men författaren för oss läsare med en säker hand och även om hon kanske förvillar oss med så kallade falska bevis så känner vi oss inte lurade.

En viktig kärna i handlingen är moderskap och detta är något som finns där i flera lager, skall inte säga på vilka sätt. Men just det vad en moder är redo att gå igenom för sina barn och göra för dem. Detta skildras på ett riktigt bra sätt. I slutorden i första boken i serien så skrev hon att denna bok blev väldigt utlämnande och personlig, jag misstänker lite att just detta om moderskap är en av dessa saker som hon hämtade från sig själv personligen. Det känns verkligen som man kan ta på denna känsla i boken.

Nu har jag långt ifrån läst alla deckare som kommit ut i år men om inte denna bok blir i alla fall nominerad till bästa deckare av något pris, vilket vet jag inte det finns ett antal, så kommer jag att bli besviken, helst ser jag att den till och med vinner något av priserna.

Jag tycker att E.P. Uggla har komponerat ihop en berättelse som både levererar en spännande handlingen samtidigt som den har ett djup och närvaro när det kommer till karaktärerna och deras situationer att man kan se allt framför sig. Hon har överträffat sig själv på så många nivåer från sina tidigare böcker, som varit riktigt bra de, att jag kan bara applådera och buga, samt tacka för att hon vill dela med sig av sina berättelser. Och jag längtar till att få läsa nästa bok hon kommer ut med.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders & Anette De La Motte: Ett fall på Capri

Titel: Ett fall på Capri
Författare: Anders & Anette De La Motte
Sidantal: 447
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kunniga och kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda.

Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Alla verkar ha något att dölja, och Hugo och Lara finner sig plötsligt indragen i en märklig utredning under solen. Har en orm smugit sig in i paradiset, och är det någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Mina tankar:

Detta är Anders fjortonde bok och den första som han har skrivit med sin fru Anette, det är även den första delen i den nya serien Mord under solen.

För de som har läst tidigare böcker av Anders vet att han gillar att ändra på stilen i sina olika serier. Detta är den sjätte serien han skriver och då det är första boken är man aldrig helt säker på vilken stil han kör denna gång. Om man har läst om vad den handlar så kan man ana vilket håll den går åt.

Med serien Morden på Österlen så presenterade Anders en lite mera mysdeckare-stil kryddad med Agatha Christie-känsla av mordgåtalösning. På ett sätt har vi något liknande här, men jag skulle nog säga att denna är en feelgooddeckare, en slags hybrid av deckare och feelgood, skulle säga att den är ännu mera snäll än kanske andra mysdeckare brukar vara.

Miljön är en viktig sak i handlingen och denna bok kan halvt ses som en reseskildring. Vi bjuds på miljöbeskrivningar, matupplevelser och kultur- och historielektioner. Jag skulle misstänka att alla som har varit på Capri kommer att känna igen sig och vi som inte har varit där kommer att känna att vi har nästan upplevt den efter att ha läst denna bok.

Det är som sagt en deckare och då återkommer vi till Agatha Christie. Nu har jag inte läst så många böcker av henne men har sett en hel del av filmatiseringarna. Hon har en stil, i de flesta, att morden inte kommer meddetsamma. Berättelserna börjar med att presentera de centrala karaktärerna, bygga upp intrigen och låta läsarna försöka klura ut hur det ligger till och sedan försöka lösa dödsfallet innan svaret blir presenterat. Det är detsamma med denna bok, den inleds med att en kropp hittas i vattnet, sedan hoppar boken tillbaka några dagar.

Vi läsare får inte reda på vem den döde personer är så genom boken blir det inte bara en gissning på vem som är misstänkte och även vem är det som blir offer. Kan säga att dödsfallet kommer långt in i boken så i stället för en lång utredning efter dödsfallet så bygger författarna upp handlingen med att skapa spänning mellan karaktärerna och är det något som Anders bra på är att göra karaktärer intressanta och levande, självklart skall Anette ha en eloge till detta också, men då det är hennes första bok så finns det inget att jämföra med, men hon har med säkerhet ett finger i leken på karaktärsbygge också.

Språket sitter precis som det skall, som det brukar när det kommer till Anders böcker. Det är en lite långsammare uppbyggnad när det kommer till handling, det ligger mycket vikt på miljöupplevelser, därav att man kan se denna som en reseskildring.

Då dödsfallet sker så sent i boken så kan man kanske misstänka att den är långtråkig och inte spännande. Skulle säga att den inte är långtråkig men den är långsam och den är inte spännande så att man tappar andan, men den är i stället spännande genom att handling och karaktärer byggs upp på ett så bra sätt, det blir intressant och man vill fortsätta läsa boken för att se hur det kommer att sluta.

Går man in med den förutfattade meningen att man vill ha en bok i stil med hans Leo Asker-serie så kommer man att bli besviken. Denna är inte alls i samma stil och har sett en del kommentarer på nätet om detta. Jag anser att man skall angripa en ny bok med ett öppet sinne och att man får anpassa sig efter den, sedan är det självklart att man föredrar olika stilar bättre, men jag tycker att man skall döma en bok efter vad den är inte vad man själv vill att den skall vara.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och lite lugnare deckare som även är en reseupplevelse, med intressanta karaktärer bjuder paret De La Motte på en varm mordgåta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Nomaden

Titel: Nomaden
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 457
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Det är 1996 och rejvmusiken dånar på Docklands medan skinnskallarna hänger på helikopterplattan vid Gamla stan. En välkänd nynazist fritas från en fångtransport utanför Norrtälje. Polisen Tomas Wolf kallas till platsen från sin storebror Kristians begravning. Kvällstidningsjournalisten Vera Berg ser fritagningen som en chans att få komma tillbaka in i värmen på Aftonbladet. Hon har degraderats till webbreporter, och är beredd att ta stora risker för att ta sig tillbaka upp på löpsedlarna.

Men när Vera hittar rymlingen ihjälskjuten i skogen blir det tydligt att det är något som inte stämmer med fritagningen. Vilka är inblandade och vad var motivet? Spåren leder mot ett okänt nätverk. Vilka är det som styr över det som händer?

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i deckarserien Skymningsland. Den började med Till minne av en mördare och fortsatte med Skammens väg.

För att få ut det mesta av handlingen och boken så skall man ha läst de två tidigare böckerna i serien. Då förstår man bättre relationerna mellan de olika centrala karaktärerna. Det skulle gå bra att hänga med i handlingen utan att ha läst de tidigare delarna, men frågan är varför man skulle vilja hoppa över dem då det är två riktigt bra böcker.

Den första boken utspelade sig 1994 och författarparet mixade ihop verkliga händelser med deras historia och det blev en nostalgikänsla, för de som levde då, och samtidigt så blev den fiktiva delen av berättelsen mera verklig då man kunde sätta in den med händelser som man upplevt på något sätt. Självklart så tog de sig friheter och filade till de verkliga händelserna så att det passade bättre ihop med sin berättelse, men de höll sig ändå trogen sanningen.

Nu har vi kommit till 1996 och författarparet fortsätter med att ta verkliga händelser och använder de som en förankring till sin fiktiva berättelse. I andra boken, Skammens väg, fick vi ta del av hur det såg ut i vissa bitar av världen, man kan säga bitar av den politiska synen då, i form att huvudkaraktären åkte just till Skammens väg, en plats som fanns, och kanske finns fortfarande, i Tjeckien. Det rörde sig om sexhandeln och även om den återspeglade 1996 så återspeglar den även nutida sexhandeln också.

I den tredje delen så vill jag säga att de vrider upp den politiska synen ännu mera. Vill inte säga allt för mycket, även om det kommer fram rätt så tidigt i boken, men de skildrar en konflikt i ett land väldigt nära oss. Detta besök i boken fick mig att tänka att det var otroligt att denna konflikt pågick då och stämningen som de får till i boken fick mig att kippa efter andan och jag kunde verkligen känna faran att befinna sig i detta område på den tiden.

När det kommer till språket så tycker jag att det sitter precis som det skall och karaktärerna, som man lärt känna i de två tidigare böckerna, fortsätter växa och deras relationer mellan dem utvecklas och blir djupare. Man ser genom dessa böcker hur de, precis som verkliga människor går igenom faser och deras livsförhållande ändras.

Genom boken så finns det små händelser som utspelar sig på det sättet att några av de fiktiva karaktärerna stöter på verkliga personer och genom dessa möten så kan man läsa mellan raderna att de fiktiva spelar in på händelser som har fått genomslag i vår tid. Detta är små roliga saker som jag skrattar åt. Det är lite som Forrest Gump och Hundraåringen.

När det kommer till att återberätta om en viss tid så tycker jag att de fångar eran, så som jag minns det i alla fall, på ett bra sätt. Till exempel så fortsätter de med att internet är en ny sak och att reportern har blivit förvisad till typ källaren där webben håller hus. 1996 hade fortfarande inte internet slagit igenom och det såg som en sak som bara var en fluga som skulle försvinna, samt att det inte var så fint att jobba med webbdelen av tidningen.

I denna har de tagit sig en del stora friheter när det kommer till att sätta verkliga personer på ställen som de inte befann sig. Men jag skall tillägga att jag trodde på författarna att det verkligen var så, för jag mindes inte helt vad som hände 1996, det var först när jag läste en kommentar på nätet att någon tyckte att de tog sig för stora friheter med sanningen. Men det måste jag säga emot, för jag tyckte att det fungerade helt perfekt för att få till den handlingen och förutsättningar som det behövdes för att kunna knyta ihop deras fiktiva berättelse.

Boken har allt som man kan önska sig när man vill läsa en deckare. Det är spänning och en handling som griper tag i en med intressanta karaktärer och konflikter. Den har vändningar som man inte riktigt ser komma och vissa som man kanske ser kommer, ändå lika svårt att lägga ifrån sig boken. Samtidigt som man bjuds på en nostalgiresa tillbaka till 1996. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en bra komponerad spänningsroman och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)
Skammens väg (Skymningsland #2)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)
Bestseller (Vanessa Frank #5)

[Johannes Selåker]

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Bortförda

Titel: Bortförda
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 424
Förlag: Forum

Baksidestext:

Det är nästan outhärdligt varmt på gården utanför Björkens förskola som håller extraöppet över sommaren. Ida ska hämta sin systerdotters barn som egentligen går på en annan förskola. Niko ska plocka upp sin dotter och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar som vanligt utom hettan.

Men ingenting kunde vara mer fel.

Idag kommer varken Ida, Niko eller Sima att hämta några barn.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte missat någon, författarens sjätte bok och det är den första som är en renodlad spänningsroman. Hon har tidigare rört sig i skräcken och fantastikens spår, men spänning har det absolut funnits i dessa böcker också.

Jag har följt henne sedan hennes debut med den adrenalinpumpande skräckboken Första hösten: Blå gryning som kom ut 2017. Den boken träffade helt rätt för mig när det kommer till stil och språk. Författaren kom att med detsamma att bli en personlig favorit som jag verkligen trodde på. Och de böcker som kommit efteråt har inte gjort mig besvikna, de har tvärtom stärkt mina känslor att detta är en favoritförfattare att hålla ögonen på.

Här har vi då som sagt hennes första renodla spänningsroman som inte innehåller övernaturligt eller andra inslag av fantastik. Jag säger spänningsroman i stället för deckare för det är inte den vanliga stilen som man kanske tänker på när man hör deckare. Det första man tänker på är ju en polis som skall lösa ett fall, ofta ett mordfall. Ibland så är det en icke polis som försöker lösa fallet.

En grupp förskolebarn försvinner en dag från en förskola och vi får följa hur de olika föräldrarna tar sig an denna hemska situation. Hela deras vardag raseras och de vet inte vad de skall göra, en del av dem försöker få någon slags kontroll över det hela och börjar på olika håll att göra privata spaningar och undersökningar.

Det finns nog ingen värre tanke för en förälder att något händer deras barn. Så utan att säga något om vad som händer i boken så vill jag ge en varning till de som har svårt att läsa om barn som far illa på lilla minsta sätt skall nog inte läsa denna.

Det är en riktigt berg- och dalbana som författaren bjuder på när det kommer till känslor. Det är nagelbitande spänning och man, tillsammans med de olika karaktärerna, misstänker allt och alla. Man vet inte vem man kan lita på, talar de sanning och om inte vad är det de döljer?

Uggla har verkligen fått till en handling som griper tag om läsaren och vägrar släppa taget fören sista sidan är utläst. Man känner sig nästan utpumpad på adrenalin och känslor när man lägger ifrån sig boken. Med ett språk som både är trollbindande och målande samtidigt som det flyter på riktigt bra. Med korta kapitel som hoppar mellan de olika centrala karaktärerna så blir det en riktig bladvändare.

Författaren har samlar en skara olika karaktärer som känns som tagna ut verkliga livet, de reagerar ibland inte riktigt logiskt, precis som personer i verkligheter gör när de är under press. Varje karaktär känns som en egen person och inte en schablon-bild av samma personlighet. De är både vardagliga som de är utmanade och spännande att följa. Denna mix gör att de blir intressanta att följa och man vill verkligen vet hur allt ligger till.

Mysteriet med de försvunna barnen är verkligen en gåta som jag inte tror att man till en början ser en lösning på, även om den i efterhand anas på vissa ställen. Författaren har fått till en riktigt bra nöt här att knäcka, med många spår, riktiga som felaktiga, så man som läsare tänker och byter sitt förmodade svar tills man får det verkliga svaret lagt framför sig.

Så slutsumman blir en spänningsroman av högsta klass. Den bjuder på en resa som man verkligen vill följa med på och jag rekommenderar den till alla som vill ha en välkomponerad handling och ett fröjdfullt språk. Är man lite trött på att läsa om poliser som löser ett fall men ändå känner för spänning då är detta boken för dig.

Nu när Uggla visar att hon behärskar även andra genrer så blir det riktigt spännande att se vad för bok hon kommer med härnäst, jag vet att jag med säkerhet kommer att läsa den.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar