Tobias Söderlund: Mördaren i huset

Titel: Mördaren i huset
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 106
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Milton, bästa kompisen Thea och nya killen Simme har planerat en perfekt kväll. De har laddat upp med godis, snacks och världens läskigaste film. Men ingenting blir som det var tänkt. Simme verkar skum och den skrämmande underhållningen övergår snart i verklig, isande fara…

Mina tankar:

Detta är en rysare som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men den kan absolut läsas av äldre.

Jag har träffat Tobias Söderlund flera gånger under mina besök på Bokmässan i Göteborg. Han ser ut som den mest oskyldige och snällaste personen som du kan tänka dig, han är som en (förlåt Tobias) kramgo nallebjörn. Även om hans böcker riktar sig till barn så sparar han verkligen inte på det skrämmande och rysliga. Att det döljer sig en hjärna som kan komma på dessa saker bakom denna oskyldiga utsida, det tror man inte. Men åt andra sidan så ser Stephen King ut som en snäll farbror.

I tidigare böcker så har det varit mycket övernaturligt i form av spöken eller till och med utomjordingar. Här är det mera naturlig skräck som han kör på, för skräcken sparar han verkligen inte på här. Det kan faktiskt vara så att denna bok är den mest nerviga när det kommer till spänning som han har skrivit.

Tre barn är ensamma hemma och de skall ha en filmkväll, de gillar att kolla på skräckfilm och Milton har planerat att se den hemskaste filmen och skrämma sina vänner. Men under filmkvällen går något fel, det avbryts när någon bryter sig in i huset. Huset som styrs mycket av AI varnar barnen att det är en mördare lös i huset. Detta är starten på en intensiv kurragömma-lek på blodigt allvar.

Även om boken riktar sig till barn så gick pulsen riktigt upp för mig också när jag läste den. Det är riktigt nagelbitande spänning när man följer barnen och deras kamp för att undkomma personen som har brutit sig in i huset. Jag vill inte avslöja något i handlingen men det var något som jag misstänkte, och fick rätt i, men bra utfört.

Det är ett lätt språk, vilket det bör vara när det riktar sig till barn, men när det kommer till handlingen så skulle det lika gärna kunna vara en bok som var riktigt till en vuxen publik. Det är en enklare och rakare handling när det kommer till barnbok, men säg att karaktärerna hade varit äldre och lite fylligare handling så skulle den ha kunnat säljas som en spänningsbok till vuxna.

Med detta i ryggen så kräver jag av Tobias Söderlund att det är dags att skriva en vuxenskräck, vill se hur det blir när det inte finns några spärrar hur skrämmande det får vara.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)
Skräckslottet (Spökhunden Buster #6)
Spökraketen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Spökraketen

Titel: Spökraketen
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 372
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Daisy och Elias älskar rymden – men av helt olika anledningar. Daisy drömmer om att bli astronaut, medan Elias är en riktig ufo-nörd.

När Daisys morfar berättar att ett ufo kan ha kraschat i närheten för länge sedan är Daisy skeptisk. Ändå inleds jakten på en hemlighet som kan skaka om hela mänsklighetens världsbild. En jakt som blir farligare och mer fantastisk än vad de någonsin hade kunnat ana.

Mina tankar:

Efter att ha skrivit tre böcker i serien Spökkameran och sex böcker om Spökhunden Buster så kommer författaren Tobias Söderlund med en ny bok, om det är en serie eller inte är jag osäker på och efter att ha läst den så indikerar den både som en avslutande bok och en möjlig fortsättning.

Nio böcker fulla med övernaturliga saker som spöken så lämnar han nu dessa bakom sig i denna bok. Men det övernaturliga lämnar han inte helt, om man nu skall klassa UFO till det.

Jag läste någonstans att författaren sa att detta var hans mest ambitiösa bok hitintills och detta för jag verkligen hålla med om efter att läst den. Hans tidigare böcker har varit baserad på riktiga platser och myter, det kan ha varit ett hus som det sägs spöka i, då har han spunnit vidare på detta. Men här går han så mycket längre, han har tagit flera fall av möten med utomjordingar som blivit nedskriva och väver in dessa i handlingen. De får stå lite för själva beskrivningen till vad som händer huvudkaraktärerna.

Mellan kapitlen så har han med anteckningar, skrivna av Elias, som återberättar dessa historiska upplevelser med just utomjordingar. Det ligger verkligen ett stort jobb i detta, han har suttit och letat observationer och använt sig av dem som passar till just denna berättelse. Det blir extra spännande att läsa detta och det kan även bli att man går ut på nätet och söker efter just det han nämner. Även om man inte tror på utomjordingar så finns det något mystiskt över det hela.

Det som är så bra med författarens böcker, vilket jag har märkt även i hans tidigare, är att även om han skriver för barn och ungdomar så är det inte att han på något sätt sätter sig över dem och förklarar för dem hur allt ligger till och vad de skall tänka. Han skriver på ett sätt som gör att han pratar med barnen och inte åt dem, om nu detta låter logiskt. Han förlitar sig på att barn kan ta till sig mera än vad många av vi vuxna kanske tror.

Det vi har här är en spännande berättelse som står på en gedigen grund, tack vare författarens faktaarbete. Det är lite som om man hade slagit ihop Arkiv X med The Goonies, det är äventyr blandad med rysliga ögonblick med konspirationer. Det blir en riktig bra blandning och kan säga att även som vuxen så blev boken riktigt läsvärd och man kunde inte sluta läsa.

Det finns ett annat element i boken också, och detta har även funnits i hans tidigare böcker. I till exempel serien Spökhunden Buster så var en central kärna i berättelsen om huvudkaraktärens storebror och den cancerbehandling som brodern gick igenom. Författaren viker inte undan från att lägga med viktiga ämnen i sina böcker som berör så många i samhället. Ämnen som är svåra att ta upp med barn men kan var mer eller mindre oundvikliga. Även i denna bok så finns det ett liknande ämne. Han tar upp det på ett naket och ärligt sätt, det är bitvis sorgligt men det är en del av livet. Vad det rör sig om lämnar jag till läsaren att upptäcka och kanske för barn att samtala om i skolan.

Jag började med att säga att jag inte var helt säker på om detta är en avslutande bok eller om det är första i en serie. Det man får här är ett slut som känns rätt så avslutande, men så var det ett stycke som även indikerade att det kan finnas något mera. Oavsett så ser jag fram emot att läsa mer av författaren och jag kan varmt rekommendera denna till alla barn och ungdomar som vill ha en bok som kommer att gripa tag i dem och få en att sluka den. Men även till de vuxna som dras åt rymden så skulle jag säga att man skall ge den en chans om man vill ha en äventyrlig berättelse.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)
Skräckslottet (Spökhunden Buster #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Skräckslottet

Titel: Skräckslottet
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 110
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens mamma har ordnat en stor fest - på ett riktigt spökslott! Ellen har fått nog av hemsökta ställen och vill helst stanna hemma. Men som tur är ska Lorraine följa med - och Buster förstås.

Det dröjer inte länge förrän Ellens oro blir verklighet. Det verkar mycket riktigt finnas ett spöke på slottet! Konstigt nog reagerar inte Buster på spöket. Inte ens när Ellen ber honom att spöksöka. Och plötsligt är Buster borta…

Mina tankar:

Detta är den sjätte och sista delen i serien Spökhunden Buster. En skräckserie för barn i åldern 6-9. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus, Den hemliga operationen, En mardröm i källaren och Dödens bio.

Det är en fördel att ha läst de tidigare böckerna i serien, så att man hänger med på vad som hänt karaktärerna innan samt förstår bättre detta med att man kan se spöken. Men den är även skriven så att man kan hänga med utan att ha läst de andra böckerna i serien.

Likt de tidigare böckerna så väver författaren in skräckelement på ett snällt sätt, med tanke på att serien riktar sig till barn. Men även om han inte gottar ned sig i skräckmomenten så känner man ändå att han inte är allt för snäll och kan skrämmas till. Så barn som är allt för lättskrämda kanske inte skall läsa boken, men vill de ha lite spännande läsning med kusliga element i sig så är serien riktigt bra. Sedan är det aldrig för tidigt att lära sig att älska skräck och dessa är en bra inkörsport till just det.

Genom serien så har författaren och illustratören gjort hintar till kända verk inom skräcken i alla dess former. Här är det verkligen inget undantag på detta, kanske det är ännu mera hyllningar än i någon av de tidigare delarna. För barn så kommer nog mycket gå förbi dem, men om man läser den som vuxen, för något barn eller för sin egen skull så kommer man att känna igen mycket. Denna hyllning gillar jag verkligen och tycker är roligt när man känner igen.

Så man kan säga att i denna avlutande del så har han inte sparat på krutet och det blir med en smäll som det avslutas med. Nu är det inte så att det enbart är skräck och spänning som lyfts fram i dessa böcker. Genom serien så har viktiga ämnen tagits upp på ett sätt som är väldigt lättsamt, även om det är tunga ämne som lyft fram i ljuset, och jag vill tro att böckerna fungerar riktigt bra som en startpunkt till ett samtal runt dessa ämnen. Det rör sig om sjukdomar, döden och att växa upp. Även i denna sista del finns det sådana ämnen.

På ett sätt så känner man att det är lite synd att detta är den sista boken i serien, man hade gärna läst fler böcker om dessa spöken. Men även så förstår man att författaren vill inte köra fast i en enda serie utan även vigda sina vingar mot andra mål.

Och vilka dessa nya mål är får vi redan se senare i år, då han kommer med en ny bok, då går han upp i åldrarna 9-12 och riktar sig utåt mot rymden, eller? Svaret får vi i Spökraketen. Jag har en liten egen förhoppning om att han en dag skriver en skräck som riktar sig mot vuxna, för vad jag har sett i hans tidigare böcker så har han en förmåga att förmedla skräck. Och med tanke på att han har troligtvis dämpat nivån av skräck för att de riktar sig till barn så undrar man vad han kan klara av om han inte behöver hålla tillbaka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Dödens bio

Titel: Dödens bio
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 111
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bio Fenix ska öppna igen efter att ha varit stängd i femtio år. Ellen och hennes bror Oscar har biljetter till premiärvisningen. Ett besök som blir riktigt läskigt - och inte enbart för att de ser på skräckfilm. Bion ruvar nämligen på en mörk hemlighet. Ett mysterium som bara kan lösas med hjälp av spökhunden Buster.

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Spökhunden Buster, som är en serie för barn i åldern 6-9 som gillar de där lite mera kusliga berättelserna med övernaturliga inslag i form av spöken.

Man kan absolut läsa denna bok utan att ha läst de andra, men man kommer att förstå bakgrunden till de olika karaktärerna bättre om man läser serien i rätt ordning.

Genom serien så har vi fått följa Ellen och hennes hund som kan se spöken. En röd tråd utöver de övernaturliga har varit Ellens bror som varit under cancerbehandling. Detta har varit en mera alvarlig bit i handlingen som har varit kusligt på ett mera nära sätt än det övernaturliga som förekommer i serien.

I denna bok så tar denna biten i serien ett litet steg tillbaka, utan att säga för mycket så verkar det som att brodern är klar med behandlingen så nu fokuserar handlingen på andra saker.

Vi har besökt olika byggnader och ställen som har varit hemsökta, allt från de lite mera uppenbara kyrkogårdarna till gamla skolsalar. I denna tar vi steget in i en gammal biograf som har öppnats igen.

Jag har läst att författaren har uttalat sig vara en skräckfilmsentusiast och det får han verkligen visa här att det stämmer. Han har i tidigare böcker haft med små hyllningar till genren och i denna så slår han på stora trumman och lyfter fram allt i dagsljuset eller om man skall säga biomörkret.

Jag som levt med skräckfilm sedans barnsben fann denna bok riktigt underhållande och jag kan inte se något annat än en själsfrände i författaren. Vi har absolut samma smak när det kommer till detta.

Med tanke på att boken då fokuserar så på skräckfilm så undrar man ju om den kanske är för hemsk för åldern den riktar sig till. Nu är det ju svårt för mig att avgöra detta som i den åldern redan hade börjat sett på de hemskaste skräckfilmerna som fanns då. Men jag känner att författaren i denna bok inte lyfter fram det hemska och beskriver det, han mera bygger upp en grund som skall väcka nyfikenheten i läsarna i att grotta ner sig i skräcken.

Jag kom att under tiden jag läste boken tänka på att om jag hade varit en lärare och högläst denna bok för klassen så hade det kliat i fingrarna att efteråt visa filmerna som nämns i boken för klassen. Jag hade troligen antingen varit den värsta läraren eller den bästa läraren som barnen hade haft, i alla fall så hade de inte glömt bort det. Tror dock inte det hade varit populärt bland föräldrarna om man visade filmer som Exorcisten och The Ring för barn i åldern 6-9.

Språket är enkelt, vilket det skall när det riktar sig till denna åldern. Handlingen är också enkelt med få sidospår, allt för att hålla kvar intresset för läsarna.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla barn som gillar handlingar kryddade med övernaturligt samtidigt som det är en underhållande samt att det ligger på gränsen att bli kusligt så att man kanske inte vågar släcka lampan när man skall sova. Slutet hintar om att det kommer att komma i alla fall en bok till i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: En mardröm i källaren

Titel: En mardröm i källaren
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 107
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens klass måste byta klassrum eftersom det gamla ska renoveras. När den nya terminen börjar ska de ha sina lektioner i spökhuset, ett hus som stått öde i många år efter en olycka. Det sägs att en lärare spökar där, och märkliga ljud hörs från källaren. Ellen, hennes bästa vän Lorraine och Buster, som är expert på att nosa upp spöken, måste ta reda på hur det ligger till.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien om Spökhunden Buster, en barnbok som riktar sig till åldern 6-9 och drar åt skräckhållet. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus och Den hemliga operationen.

Det är som sagt den fjärde boken i en serie, den går bra att läsa att ha läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man tar böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i den röda tråden som finns igenom hela serien.

Det man behöver veta om denna serie är att huvudkaraktären, Ellen, har en hund som har en förmåga att kunna spåra upp spöken samt att hennes bror är sjuk i cancer och är under behandling. I denna bok så skall Ellens klass flytta in i ett nytt klassrum som ligger i en byggnad som inte har använts på länge. Det ryktas om att det spökar där och då måste ju Ellen undersöka detta med sin hund och kompis Lorraine.

Språket i boken är väldigt lätt och rak på sak, vilket är precis det som man förväntar sig med tanke på vilken ålder som boken riktar sig till. Men det är inte så att författaren så att säga skriver över den tänka målgruppens huvuden, det jag menar är att han inte överförklarar för målgruppen utan han litar på att de kan tänka ut och koppla ihop saker själva.

Vi dras in i den centrala händelsen med det samma och det går rätt så undan, det är ett flyt som får en att fortsätta läsa. Skulle vilja påstå att den verkligen kommer att gripa tag i läsarna som den riktar sig åt, jag som vuxen kunde inte sluta läsa den i alla fall och kände att jag fick något ut av handlingen även om jag inte är rätt målgrupp.

Jag nämnde lite att det finns en röd tråd igenom hela denna serie, det är en rätt så alvarlig bit i berättelsen och det är om den cancersjuke brodern. Vi har följt genom böckerna vilka behandlingar han genomgår och vilka biverkningar som förekommer. Detta skildrar författaren på ett riktigt bra sätt och jag ser böckerna som en bra utgångspunkt för att kunna använda dessa som samtalsämne i skolan.

Författaren har en förkärlek för skräcken och även om böckerna riktar sig till en yngre målgrupp så sparar han inte på krutet, dock så lägger han sig på en nivå som kanske inte ger mardrömmar till alla läsare utan endast bara några.

Det är faktiskt så att det finns två element av skräck i denna serie. Vi har den självklara och övernaturliga med spöken men vi har även den lite mer dolda och underliggande skräcken som faktiskt är mera skrämmande än den övernaturliga. Det jag pratar om är att ha någon nära anhörig som är riktigt sjuk, så sjuk att det finns en stor risk för att det kommer gå så illa att den anhöriga kan komma att dö. Detta är något som skrämmer många och kan vara svårt för alla, unga som vuxna, att riktigt greppa om. Det kan vara ett slags försvar eller förnekelse, här återkommer vi till att boken är en bra start om att kunna prata om just detta, det behöver inte vara cancer utan andra allvarliga sjukdomar och även funderingar om själva döden.

Jag får inte glömma att nämna Stef Gaines illustratörer i boken, dessa hjälper till att sätta stämningen i boken och jag tycker att hon lyckas bra med att fånga scenerna i boken som hon har gjort bilder till. En del av dem är till och med kusliga.

Med detta i tankarna så kommer jag fram till att denna serie är väldigt bra och viktig på många sätt. Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha både en spännande läsning, som kan komma och ge en rysningar och kanske en och annan mardröm, samt en genomtänkt handling som får en att tänka om livet och andra frågor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Den hemliga operationen

Titel: Den hemliga operationen
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 102
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Finns det spöken på sjukhuset? Ellens storebror Oscar har hört rykten om det. Medan han är inlagd för operation smider syskonen planer för att ta reda på svaret. Tillsammans med Ellens bästa vän Lorraine ska de smuggla in Buster, för är det någon som kan nosa upp spöken så är det han!

Men allt går inte som planerat. Oscar blir bara sjukare och sjukare. Finns det en koppling mellan hans hälsa och spöket de jagar? Plötsligt är de indragna i ett nytt äventyr - på liv och död.

Mina tankar:

Detta är tredje boken om Ellen och hennes hund Buster som kan spåra upp spöken. Boken riktar sig till barn i ålder 6-9. De tidigare böckerna heter Mysteriet på kyrkogården och Docksamlarens hus.

Boken i sig är rätt så fristående och den är inga problem att hänga med i om man inte läst de tidigare böckerna. Rekommenderar ändå att man skall ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i den röda tråden som går igenom hela serien.

Boken tar upp ett riktigt allvarligt ämne och det är cancer, huvudkaraktärens äldre bror är sjuk i detta och genom böckerna så får vi se hur denna sjukdom utvecklar sig och hur hans behandlingar påverkar inte bara honom utan hela familjens liv.

Med ämnet cancer så är det inte heller döden som ett ämne långt borta. Även om inte sjukdomen leder till just detta så är det en tanke som går hand i hand med varandra. Tycker att det är bra att man även med yngre barn tar upp just dessa ämnen. Tycker att författaren tar upp det på ett bra sätt och på en nivå som jag tror att barn lätt kan ta till sig samtidigt som det kan skapa frågor och leda till diskussion.

Mixat med dessa allvarliga ämnen så finns även det övernaturliga i och med att hunden Buster kan spåra upp spöken. Författaren har en förkärlek till skräcken och det är han inte sen att lyfta fram, just i denna bok så får huvudkaraktären höra talas om att det spökar på det sjukhuset som brodern skall läggas in för operation. Får säga att denna är den än så länge stundvis hemskaste i serien, men den ligger nog ändå på en nivå som inte ger barnen några mardrömmar, men kan inte garantera det helt.

Boken är väldigt lättläst, vilket är helt förståeligt med tanke på vilken ålder som den riktar sig åt. Handlingen går framåt i snabb takt och den växlar bra med de allvarliga ämnen och de mera spökliga bitarna.

Boken är även fylld med illustrationer gjorda av Stef Gaines, dessa hjälper till att måla upp scenerna samt sätta en stämning i handlingen.

Precis som de tidigare böckerna så hintar slutet lite om vad som kommer att ske i nästa bok. Det skall bli spännande att se vart man kommer att ta handlingen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Docksamlarens Hus

Titel: Docksamlarens Hus
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 109
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är sommarlov och Ellens familj har tillfälligt flyttat närmare sjukhuset för hennes cancersjuka brors skull. Huset de hyr tillhör en gammal man, och när de kliver in i hallen möts Ellen av det värsta hon vet: Dockor! Hela huset är fullt av hyllor och skåp med dockor i, som alla stirrar på Ellen. Hunden Buster gillar det inte heller, utan börjar genast morra och skälla - särskilt inne i Ellens rum. Kan det vara så att Buster ser spöken igen?

Som tur är kommer bästa vännen Lorraine och hälsar på. Det här mysteriet tänker hon inte missa!

Mina tankar:

Detta är Tobias Söderlunds andra bok om spökhunden Buster. Den första heter Mysteriet På Kyrkogården. Det är böcker som riktar sig till åldern 6-9.

Boken tar vid direkt där den första slutade, vilket var i en slags cliffhanger. Det skulle gå bra att läsa denna utan att ha läst den första, men jag rekommenderar att man tar serien i rätt ordning.

Precis som första boken så är detta en spännande och underhållande berättelse som jag tror att många i den här åldern kommer att gilla. Och precis som första så har denna en allvarlig ton också när det kommer till broderns sjukdom. Jag tycker att denna serie tar upp cancer på ett bra sätt för barn, det är ett svårt och allvarligt ämne som berör även denna ålder på olika sätt. Jag misstänker att denna kan vara en bra utgångspunkt att ha för att parata om detta med barn.

Tobias Söderlund är en i grunden skräckförfattare så han gillar att lägga till läskiga och rysliga saker i sina berättelser, allt för att krydda till det på ett härligt sätt. Och vad är inte ett hus fullt med dockor om något som får en att rysa.

Vet inte om det är jag som läser in för mycket men jag tror mig att Tobias väver in, medvetet som kanske omedvetet, hyllningar till skräcken i dess olika former. I denna är det en docka som fick mig direkt att koppla till en filmserie. Då detta är en bok för de mindre så har han lagt nivån låg för att inte skrämma allt för mycket, men den finns där och kommer att förhoppningsvis kanske ge någon en eller flera mardrömmar.

Jag tyckte kanske att bakgrundshistorien om spöket i denna bok kanske blev avklarat allt för snabbt, i första boken så fick den biten mera plats. Men det är nog bara jag som vuxen som gillar att gräva ner mig i detta, som barn så är det nog precis lagom bakgrundshistoria för att man inte skall tycka att det blir långtråkigt och ändå få lite kött på benen. Det var ändå en stämningsfull historia som målades upp.

Den första boken slutade som sagt i en riktig cliffhanger, denna däremot bygger mera upp något som hintar lite om vad nästa bok kommer att handla om. Man funderar på hur allt kommer att sluta, både när det kommer till spökdelen men också om sjukdomsdelen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet På Kyrkogården (Spökhunden Buster #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Mysteriet På Kyrkogården

Titel: Mysteriet På Kyrkogården
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 104
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens bror har blivit allvarligt sjuk. Därför är det nästan alltid Ellen som går ut med Buster, familjens toypudel. Under en av deras kvällspromenader får Buster upp ett spår på kyrkogården. Det leder fram till en grav. Ellen tror först inte det är sant, men det är något som dallrar i luften vid gravstenen. Och sedan blir två genomskinliga gestalter synliga ...

Fler besök på kyrkogården väntar. Ellen har fått upp ögonen för någonting som hon bara måste nysta vidare i, tillsammans med Buster och bästa vännen Lorraine.

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds första bok i sin nya serie Spökhunden Buster, det är en skräck, eller rättare sagt en spökbok, som riktar sig till barn i åldern 6-9.

Tobias Söderlund debuterade med sin serie Spökkameran som är en skräckserie som riktar sig till 9-12, i denna nya serie så fortsätter han med spökeriet men riktar sig till en ännu yngre publik. När det kommer till skräcken i böckerna så gillar jag att även om det riktar sig till små barn så sparar inte författaren på krutet, han vågar skriva hemsk till även yngre. Denna är dock inte så hemsk, men det finns kanske en risk att en del barn tycker att den är otäck och kanske inte vågar sova med lampan släckt.

Precis som i sin tidigare serie så tar han upp allvarliga ämnen, vuxenämnen som även drabbar barnen, det har varit ämnen som flyktingfrågor och utanförskap. Ämnet i denna bok är ändå det mest allvarliga som han har tagit upp, cancer, en sjukdom som drabbar så många och det är även anhöriga som drabbas av den också. I denna bok är det barncancer som tas upp. Han tar upp det på ett väldigt bra sätt, målar upp en bild som verkligen inte är fin att skåda, men det är den brutala sanningen.

Det är vågat att ta upp ett sådant allvarligt ämne till en så ung läsgrupp som boken riktar sig till. Men det är viktigt att göra det, för det drabbar ju även denna åldersgrupp, direkt eller indirekt. Frågor om döden är inte långt borta när man tar upp denna sjukdom. Tobias Söderlund lyckas verkligen att lyfta fram de tunga ämnen på ett bra sätt och på ett sätt som även barn kan förstå.

Jag ser absolut möjligheterna med denna bok att man i skolorna skulle kunna utgå från den för att diskutera om dessa ämnen i klassen.

När det kommer till det mera lättsammare delarna i handlingen så tycker jag att Tobias har fått till en spännande berättelse som jag tror kommer att fånga intresset hos barn som läser den. Språket är såklart lättläst men jag fann ändå, som vuxen, att jag fick ut något av språket och handlingen, vilket är absolut ett plus om man skall läsa högt för barnen.

Jag gillade att, fast den är fristående från författarens tidigare serie, så finns det en koppling till de böckerna. Jag tror inte man missar den om man har läst dem.

Får ju inte glömma att nämna bilderna i boken, som är gjorda av Stef Gaines. De är stämningsfulla och lägger till en extra dimension till handlingen.

Boken slutar i en cliffhanger, jag antar att den andra boken i serien, som kom ut samtidigt med första boken, tar vid direkt där denna slutar. Det skall bli riktigt spännande och intressant att se vart författaren tänker ta denna serie när det kommer till de tunga ämnena och att han mixar ihop det med skräck i form av spöken är inte helt fel det.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Tobias Söderlund

Berätta lite kort om dig.

Jag är en glad skit som gillar att skriva om läskiga saker. Eller som jag råkade säga i en radiointervju, och som ledde till att mina vänner tryckte upp t-shirts med det citatet: ”Jag gillar att skrämma barn.” Hittills har jag hållit mitt författarskap till skräck för yngre läsare, men jag hoppas någon gång även få ihop något för en vuxen publik. När jag inte skriver böcker jobbar jag som journalist och står gärna hemma vid spisen. Den senaste tiden har dock merparten av min tid fyllts av blöjbyten, barnvagnspromenader och vaggvisor, då jag blev pappa i april.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det har funnits där så länge jag kan minnas, så jag har svårt att peka på något särskilt. Just intresset för skräck tror jag väcktes av att jag bodde i länder med stark halloween-tradition när jag var liten (Kanada och Irland). Och när det kommer till skräcklitteratur var RL Stines Kalla Kårar-serie den stora inkörsporten. De böckerna slukade jag från att jag var typ 6 år.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Viljan att skriva och berätta har också alltid funnits där. Innan jag själv lärde mig skriva bad jag mina förskollärare att hjälpa mig skriva ner mina historier. Och sedan dess har jag aldrig slutat skriva och berätta, även om skrivandet sett lite olika ut under livet gång. Jag var väl kring 22 när jag började försöka omvandla den där livslånga författardrömmen till verklighet. Och min debut, Prästgårdens hemlighet, släpptes när jag var 30.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Mats Strandberg har länge varit en stor förebild. Jag fastnade direkt för Engelsfors-trilogin, blev överlycklig när han började skriva skräckromaner för vuxna och hans Monstret Frank-böcker har varit en av inspirationskällorna till att jag själv börjat skriva för målgruppen 6-9 år nu.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Att hitta på handling tycker jag är både roligast och enklast. Att koka ihop läskigheter och intriger mellan karaktärerna är sånt som växer fram i bakhuvudet hela tiden, oavsett om jag faktiskt sitter vid tangenterna eller inte. Miljöbeskrivningar var det jag kämpade mest med som aspirerande författare. Därför var det lite av en genväg att skriva om verkliga platser i Spökkameran-trilogin. Att kunna besöka alla dessa ställen och beskriva det jag själv upplevde gjorde det hela enklare.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika med olika böcker, men jag brukar alltid ha koll på hur boken ska sluta innan jag börjar skriva, så att jag vet vad jag ska sikta mot. Oftast har jag rätt bra koll på hela storyn också, men tycker det här med att skriva synopsis är fruktansvärt tråkigt, så även om jag försöker bli bättre på det är det ingenting jag använt mig supermycket av. Oavsett hur mycket eller lite jag planerat på förhand skriver jag alltid böckerna från början till slut, och redigerar sedan på samma sätt.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Förut jobbade jag nattskift och skrev på mina lediga nätter. Det funkade väldigt bra och var en rutin jag hade under 10 år. När jag för ett år sedan började jobba dag började jag skriva lite närsomhelst. Någon riktig rutin infann sig aldrig, men det blev nya böcker ändå. Nu efter att jag nyligen blivit pappa har jag inte kommit igång med något nytt än, men jag kan väl tänka mig att skrivandet den närmsta tiden kommer att styras av mitt barns sömnvanor…

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag gick årskurs 1 och 2 i en katolsk skola i Dublin. Där läste rektorn högt från bibeln för oss varje vecka och det som stod i den betraktades som lika sant som det som stod i matteboken. Därför blev det lite av en chock för mig när vi flyttade till Sverige och allt jag fått lära mig om religion vändes upp och ner. Jag kände mig rätt lurad och gick från troende till ateist nästan över en natt. När jag på senare år har tittat tillbaka på mina gamla berättelser har jag insett att jag ofta haft en elak präst som antagonist…

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

I mina barnböcker brinner jag för att kidsen ska få läsa riktigt spännande skräckhistorier. Det läskiga ska verkligen vara läskigt på riktigt, och inte bara ett spöke som visar sig vara en fladdrande gardin.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Vissa tycker säkert att det är konstigt att hyra en bil och köra 55 mil enkel väg för att övernatta i ett hemsökt hus, bara för att att man fått en idé till en bok. Men den idén och den natten ledde till slut till min debut Prästgårdens hemlighet – så det var ju helt klart värt det!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Den 11:e juni släpps de två första delarna av Spökhunden Buster – en ny serie skräckisar för 6–9 år. Där upptäcker huvudpersonen Ellen att hennes hund Buster kan peka ut var det finns spöken. I varje bok blir det ett nytt spökmysterium parallellt med att Ellens bror genomgår en tuff cancerbehandling som också fyller Ellens hjärna med andra typer av spöken. Alla böckerna är även fyllda av små referenser och blinkningar till skräcklitteratur och skräckfilmer som vuxna läsare säkert uppskattar mer än barnen. I juli kommer även antologin Vänskap där jag skrivit en en novell som jag förmodar är bland de mörkare i den samlingen…

[BIBLIOGRAFI]

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1), Raben&Sjögren 2019
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2), Raben&Sjögren 2020
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3), Rabén&Sjögren 2020
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni

Novellen Jag ville bara skrämmas i den kommande antologin Vänskap, Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 23 juli

Tobias Söderlund: Slottsruinens Förbannelse

Titel: Slottsruinens Förbannelse
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 268
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Vanessa är nominerad till Årets video på Youtube-galan i Stockholm. Trots rädslan för att något nytt ska hända tar hon med sig spökkameran.

Under resan blir hon kontaktad av en kille som säger at hans lillasyster är besatt av ett spöke, och att de behöver Vanessas och kamerans hjälp.

Efter ett oväntat avslöjande bestämmer sig Vanessa för att försöka rädda flickan. Det leder henne till en hemsökt slottsruin där hon möter sin tuffaste motståndare hittills.

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds tredje bok om Vanessa och hennes spökkamera. Detta är en skräckserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Som vanligt när det är en bok i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien innan man ger sig på denna. Den är rätt så fristående så det skulle inte vara några stora problem om man läser den utan att ha läst de innan, men man får ut mer av handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrunder och deras relationer mellan varandra.

I slutet av förra boken så hade Vanessa mer eller mindre fått nog av kameran. Hon hjälper förvisso till, men sist gång utsatte hon sig själv för en stor fara och hennes liv sattas på spel. Sedan dess så har hon inte använt kameran för att se spöken, men nu har hon lyckats med att bli nominerad på en gala på grund av en hennes filmer. Hon skall med en kompis till Stockholm för att gå på galan.

När en okänd pojke kontaktar henne på nätet och vädjar om hjälp ignorerar hon det först, men den ena händelsen efter den andra leder till att hon än en gång hamnar mitt bland spöken. Denna gång är det på några sätt till och med ännu farligare än de tidigare gångerna.

Samtidigt så får vi denna gång veta ännu mera om kameran och dess bakgrund om varför den kan fånga spöken. Vi får träffa på personer som har haft med kameran att göra innan Vanessa fick den.

Det är som att Tobias Söderlund inte sparar på krutet i denna sista del. Skall det avslutas så skall det sluta med en stor smäll. Han vrider upp det hemska några grader, lite beroende på vad man blir rädd av så tror jag att en del av de yngre läsarna kommer att rysa och troligen bli rädda när de läser denna. Vilket är meningen med skräckböcker, så där träffar Tobias rätt.

Han berör även andra ämnen, som invandrarpolitiken med sina utvisningsbeslut, utan att vifta med några pekfingrar. Detta är ett bra sätt att ta upp den och jag misstänker att om man läser denna bok i en klass så kan det vara en startpunkt till diskussion om just detta ämne, misstänker att det är ett ämne som många skolklasser på något sätt berörs av.

Boken är lättläst, vilket den skall vara när den riktar sig till en yngre publik, och handlingen är rätt så rak på sak utan att krångla till det för mycket. Men ändå håller Tobias ett sådant språk och flyt i handlingen, med ett djup, som gör att man även som äldre uppskattar den.

Detta är den avslutande delen i serien och det blir verkligen ett avslut. Dock så kan jag inte släppa det allra sista som händer i boken, skall så klart inte avslöja något. Men som en som slukar skräck i alla dessa former så fick slutet mina tankar att verkligen gå på högvarv och även gav mig rysningar. Det kan vara jag som läser in allt för mycket, men det kanske finns en mikroskopisk chans att detta inte riktigt är slutet. Tobias Söderlund har kanske stängt en dörr för spökena men lämnat en annan på glänt. Jag rekommenderar hela denna serie till alla som vill ge de yngre en bra start när det kommer till att bekanta sig med skräcken, ser fram emot att se vad som står på tur för denna författare.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Ljusklotets Mysterium

Titel: Ljusklotets Mysterium
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 277
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Vanessa är pirrig inför nyårsresan till Gotland med Abbe och Martin. Stället de ska bo på sägs nämligen vara hemsökt. Trots varningarna hon fått tar hon med sig kameran, den som kan filma spöken. Kanske kan hon fånga ett på film igen och bli Youtube-kändis på riktigt!

Men resan blir läskig på ett helt annat sätt än väntat. Under en utflykt till Martebo dyker ett stort ljusklot upp. Och när det försvinner är en ur sällskapet borta. Ingen förstår någonting, men kameran har snappat upp det som alla andra missat…

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Tobias Söderlunds skräckserie som riktar sig i första hand till ungdomar i åldern 9-12, men kan absolut läsas av äldre. Den första heter Prästgårdens Hemlighet.

Den är rätt så fristående från den första boken men jag rekommenderar ändå att man läser den först för att få ut det mesta av den röda tråden i serien. Vi kastas rätt in i handlingen i denna bok och jag tyckte det kändes som att författaren antagit att man har läst första boken, och det tycker med rätta, man skall alltid starta från början.

I den första boken blev vi presenterade för Vanessa och hennes kamera som hon då upptäcker att den kan fånga spöken när hon spelar in. Nu får vi lära känna Vanessa och hennes kompisar ännu mera, samt en del saker kommer att komma fram om kameran.

Jag tyckte att den första boken hade mera av scener som satte rysningar i en än vad denna hade, nu säger jag inte att denna saknar skräckmoment för det finns. Istället så fann jag att denna hade en djupare bakgrund när det kommer till spökena som förekommer i boken, vi får en djupare historia när det kommer till spökenas bakgrunder och deras liv. Detta gillade jag, för man vill gärna grotta ner sig i hur allt ligger till.

Första boken ser jag mera som en presentation av vad som komma skall, nu är det klart så nu kan man istället fokusera mera på att bygga upp det centrala i just denna del av berättelsen. Förutom spökena så mixar författaren bra in kärleksproblem i unga år, samt kompisgemenskapen och dess problem. Familjen kommer även in i ett hörn.

Språket är precis som i första boken riktigt bra. Det flyter på bra och både det och handlingen är på en nivå som gör att även äldre kan få ut mycket av boken. Jag gillar att även fast den riktar sig till ungdomar så väljer författaren att ha en ton i språket och handlingen som är lite mera vuxen samt att det inte är överförklarad jargong, man litar helt enkelt på att de som läser den förstår och kan tänka och tolka själva.

Jag tycker att i denna bok så får karaktärerna, speciellt huvudkaraktären Vanessa, växa till sig när det kommer till karaktärsuppbyggnad och visar ett djup. Att man känner något för och även förstår vad karaktärerna känner och tycker är viktigt för att man skall knyta an till dem, och det tycker jag absolut författaren klarar av riktigt bra.

Så slutresultatet blir en spännande fortsättning och en riktigt bra bok till bokslukare som vill ha ett skräckfyllt äventyr. Ser fram emot att läsa avslutningen, Slottsruinens Förbannelse, som precis har kommit ut. Ser även fram emot att se vad Tobias Söderlund har för planer i framtiden när det kommer till böcker, han har sagt att han arbetar på en vuxenskräck och när man ser på dessa böcker så ser det lovande ut.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Prästgårdens Hemlighet

Titel: Prästgårdens Hemlighet
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 247
Förlag: Rabén & Sjögren

Handling:

Tolvåriga Vanessa tror inte på spöken, ändå är det något med den ensliga prästgården i Borgvattnet som lockar. Dessutom vill hon filma något riktigt läskigt till sin Youtube-kanal, och vad kan vara bättre än ett hemsökt hus? På höstlovet bestämmer hon sig för att dra dit med vännerna Martin och Abbe. Men besöket blir otäckare än väntat och de flyr det gamla huset. Ännu läskigare blir det när de kommer hem. Vanessa upptäcker att hon faktiskt har fångat ett spöke på film, ett spöke som inte tänker lämna henne ifred…

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds debutbok, den kom ut 2019 och är den första boken i en serie. Det är skräck som riktar sig till åldern 9-12 men kan mycket väl läsas av vuxna.

Författaren har med denna serien utgått från verkliga platser som har rykte av sig att vara hemsökta. Det är en riktigt bra idé och gör att man lättare kan knyta an med platserna och händelserna. Om man vill så kan man ju till och med övernatta på prästgården som händelserna i denna bok cirkulerar runt. Alla berättelser om de olika spökena i denna bok är tagna direkt från verkligheten.

Språket är lätt att ta till sig, inte så konstigt då boken riktar sig först och främst till en yngre publik. Jag gillar dock att författaren inte gör det allt för enkelt och förklarande, det är bitar som finns mellan raderna och lämnas åt läsaren för att väcka tankar. Han tar upp till exempel familjeförhållande som skilsmässor och även problem med kompisar i skolan, lite mobbing och känslan av att man måste tillhöra rätt grupp.

Detta att han inte är överförklarande och att han inte gör språket allt för enkelt gör att denna bok även fungerar till en äldre publik, om man vill läsa en lite lättuggad skräck för sig själv eller som högläsning för barnen. För lärare antar jag att den även skulle kunna fungera som en diskussionbok då den tar upp en del viktiga ämnen för barn i denna ålder. Sedan att den är spännande gör ju att den fångar intresset.

När vi kommer till skräckdelen, en av de viktigaste sakerna när det kommer till skräckböcker, så får jag säga att Tobias lyckas riktigt bra. Hade läst tidigare uttalande om böckerna att även till och med äldre blev skrämda av dem. Och jag måste säga att han verkligen har fått till det när det kommer till skräckmomenten. Jag kan inte sätta fingret på vad det exakt är som han gör men något med sättet han målar upp de partierna får en att rysa till. Jag gillar att han inte sparat på krutet bara för att det är skrivet åt yngre, fast åt andra sidan så hade jag börjat läsa Stephen King i den åldern som boken riktar sig till så jag antar att man i den åldern kan vara mogen för fullskalig skräck. Jag ser att Tobias böcker är inkörningsporten till vuxenskräcken och han sätter ribban högt så att man är redo för de författarna.

Jag ser fram emot att läsa de övriga böckerna i serien, bok två, Ljusklotets Mysterium, har redan kommit ut och tredje boken, Slottsruinens Förbannelse, kommer till hösten. Kommer bli intressant att följa Tobias karriär som skräckförfattare, har hört att han även har på gång en berättelse som riktar sig till vuxna.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se