Författare: Mattias Edvardsson
Sidantal: 373
Förlag: Forum bokförlag
Baksidestext:
1996 är Zackarias student på kursen i litterärt skapande på Lunds universitet. Han och kursare drömmer den stora författardrömmen. De ska erövra världen med sina texter. Deras lärare Li Karpe utmanar dem, hånar dem och låter drömmen växa sig än större.
Hon introducerar Zackarias och tre andra utvalda för Leo Stark – en av Sveriges främsta författare. De vet att han har skrivit den ultimata generationsromanen och att varje ny bok hyllas av läsare och kritiker. Men de vet inte att Leo är ett plågat geni och att en av dem kommer att bli dömd för mordet på honom.
2008 blir Zackarias av med journalistjobbet i Stockholm samtidigt som hans flickvän gör slut. Desillusionerad och med krossat hjärta flyr han tillbaka till barndomshemmet i Skåne.
Det är då tanken på att skriva en bästsäljare dyker upp. Det vore slöseri att inte använda storyn om Leo Starks försvinnande och den om Adrian, som suttit åtta år i fängelse för mord – trots att Leos kropp aldrig återfunnits.
Titel är självklar: Den oskyldige mördaren.
Mina tankar:
Denna kom ut 2016 och är författarens första bok som riktar sig till vuxna, innan denna så hade han skrivit ett antal barn- och ungdomsböcker.
Det är ingen renodlad deckare men det är absolut en slags spänningsroman, för det finns ett mysterium om ett dödsfall. Men det är så mycket mera än detta, det är en resa i att finna sitt kall, eller rättare sagt låta sig kall växa ut. Det blir lite av en metabok då den handlar om personer som går en skrivkurs om att bli författare och att sedan vi får ta del av en bok samtidigt som vi får ta del i hur boken kommer till.
Ska jag vara ärlig, vilket man skall, så fann jag inte karaktärerna så trevliga, de var inte lätta att tycka om. Nu vet jag inte om det är meningen eller om det blev för att personligheterna krockade med mina egna tankar. Jag kände att de flesta av dem satt på höga hästar och såg ned på alla andra. De på skrivkursen ansåg att de näst intill var guds gåva till mänskligheten när det kom till att skriva böcker, deras språk och tankar var förmer än andras.
Men det är kanske bra att man har åsikter om de karaktärerna som man läser om, de betyder att de gör en påverkan och går inte förbi obemärkt. För även om man kanske inte kunde finna sig själv i tankarna hos karaktärerna så fann man i alla fall berättelsen intressant.
Man får en djupare insikt i livet som studerande i Lund och även om hur det är att leva i steget då man skall gå ut i vuxenvärlden och börja ta egna ansvar. Berättelsen går i två spår, dels 1996, dels 2008, dessa går sida vid sida och vi får veta mera om vad det var som hände 1996, då den kände författaren försvann. Men frågan är om man får reda på det? Med tanke på titeln, En nästan sann historia, vem vet det som vi får ta del av är kanske bara en version av sanningen.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar