Författare: Anna Bååth
Sidantal: 378
Förlag: Nona
Baksidestext:
En kvinna har våldtagits i Knäred, och ett samhälle som länge legat i dvala vaknar med ett ryck. Polisen Sanna dras mot sin vilja in i utredningen. Hennes son Simon, praktikant på Laholms Tidning, reser till byn för att rapportera om det som hänt.
När ännu en kvinna blir överfallen sprider sig rädslan snabbt. Samtidigt väcks en gammal historia till liv – berättelsen om Elvis Eriksson, pojken som 1985 dödade ett annat barn. Han bor fortfarande kvar i huset djupt inne i skogen. Huset han aldrig lämnat.
Ju längre utredningen pågår, desto närmare dras Simon till Elvis. Vad var det egentligen som hände den gången? Och vem är det som sprider skräck bland kvinnorna i dag?
Mina tankar:
Detta är den andra boken i Laholmsmorden, den första heter I tysta vatten.
Jag rekommenderar stark att man läser den första boken innan man ger sig på denna, då boken och hela serien är starkt anknuten till sina karaktärer och hur de förändras av händelser missar man mycket av att hoppa på denna direkt.
När jag läste den första boken så skrev jag att den är full av trasiga själar, personer som av olika anledningar inte mår så bra och kanske hamnat fel på livets väg. Psykiskt mående, drogproblem och liknande saker. Här fortsätter resan för några av dessa trasiga själar och vi möter några nya kanske lika trasiga.
Det är en mörk ton igenom boken och det är så långt från feelgood-stämning som man kan komma. Det är kanske lite av deprimerande att läsa, men författaren gör det på ett så bra sätt och ett realistiskt sätt. Har inga direkt kunskaper eller erfarenheter i dessa ämnen men tycker att man kan känna av en autentisk känsla.
Just denna så får vi även i en ny bekant se hur en händelse i barndomen kan forma ett helt liv och sätta djupa ärr, samt ett samhälle som dömer ut en. Det är med en finstämdhet som Anna visar upp detta, det är även spännande och man får först en bild av personen men sedan börjar djupet och sanningen komma fram och bilden kanske ändras.
Boken är lika mycket samhällsskildring som den är deckare och även en djupdykning i just det som jag kallade för trasiga själar. Med en säker hand och ett språk som är fylligt men lätt att ta till sig så leder författaren oss igen denna intrig, som intressant och berörande.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som är lite mörkare, kanske inte lika intensiv som andra deckare kan vara men ändå riktigt spännande.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
I tysta vatten (Laholmsmorden #1)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar