Författare: Christina Öhman
Sidantal: 181
Förlag: Seraf förlag
Baksidestext:
En sprucken yta. En besatthet. Ett hotfullt djup.
Viktoria börjar tappa greppet om verkligheten. Efter det som hände i skogen har hon inte varit sig själv. Eller har hon det? Gränserna mellan den hon var och den hon är suddas ut när minnen från det förflutna börjar sippra ut från det undermedvetna.
De enda hon finner ro med är hennes ormar. Där trollbinds hon i timmar av deras slutna världar och vackra, blanka fjäll. Allt annat förlorar betydelse i jämförelse med dem. Inte ens Doris kan dra henne ur melankolin. Så när hennes mardrömmar blir till en vaken verklighet, och en väsande röst ekar mellan hemmets väggar, flyr hon.
Hon dras ner i en spiral av vansinne, förtvivlan och besatthet. Men vad kommer hon finna på botten? Ligger där ytterligare en mardröm eller en räddning från den hon är, möjligheten att bli något annat?
Mina tankar:
Detta är den tredje och avslutande delen i serien Under, de tidigare heter Under svart himmel och Under mörk jord.
Boken skulle kunna gå att läsa som fristående i vissa element, men jag rekommenderar att man läser de tidigare böckerna för att ha en bra bakgrund till var denna bok kommer ifrån.
Jag skulle säga att här har vi något som kanske skiljer sig en del från de två tidigare böcker, även om man känner igen saker. De två första var skräck som är uppvuxen från naturen, författaren målade upp i de två tidigare en alternativ värld där något mörk och hotfullt gömmer sig.
Men här har vi som sagt något annat. Skräcken kryper närmare och miljön blir mera avskalat och kanske mera klaustrofobisk. Vi håller oss närmare bokens centrala karaktär, det är som vi lever inne i hennes huvud och upplever vad hon känner och var hon ser, enligt henne skall man kanske tillägga.
Det blir näst intill ett sängkammarspel som rör sig mellan verklighet och kanske vanföreställningar, eller är det så att personen verkligen upplever det som hon upplever, eller finns stora delar bara i hennes huvud. Det blir nästan av en drömsk tillvaro, som psykologiskt kryper på läsaren. Man lider och ryser med karaktären.
Utan att vara något insatt i psykologi, vet inte ens om det är rätt benämning, psykiatri kanske är rättare, så måste jag säga att jag tycker att författaren verkligen har fått till det riktigt bra om hur en person som inte mår bra psykiskt upplever och hanterar saker. Hon får till en stämning och har en närvaro som man verkligen kan ta på.
Boken är skräck, kanske inte i den meningen att man hoppar till men det är just stämningen som gör att man känner ett härligt obehag i magen när man läser den, precis som man vill att det skall kännas av skräck.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Under svart himmel (Under #1)
Under mörk jord (Under #2)
Prypjats döttrar
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar